lördag 13 april 2013

Fyrvaktaren


En morgon minns jag Pigeon Point Light Station. En morgon minns jag sälarna på klipporna nedanför. En morgon minns jag vågornas dunder. Och en morgon inser jag att jag har inlett en romans. En affär som kommer att gå åt helvete.

   Jag har ett förhållande med livet och det är komplicerat.
   Kärleken är att leva. Min sorg och min glädje.

Dagarna är bisarra nu. Jag dissekerar min egen död för journalister, den ena mer påläst än den andra. Kannibalism. Och jag är högst delaktig. Det är dränerande. Förbrännande. Förminskande.
   Jag är mer än min sjukdom.
   Jag vet att jag när som helst kan dra i handbromsen. Avbryta. Men jag vill göra allt för den här boken. Vill att den ska uppmärksammas. Vill att den ska behandlas värdigt, trots att jag egentligen hatar den.
   Jag önskar att jag inte hade behövt skriva en enda rad.

När dagarna närmar sig sina slut är utmattningen monumental. Jag hittar mig själv, sittandes i soffan stirrandes rakt fram. Jag är för trött för att umgås. För trött för att se något, för att läsa. Lyssna. Prata.
   Jag vill vara ifred. Vill isolera mig. Försvinna.
   Jag vill ta över Pigeon Point Light Station, fyren som vi stannade vid under vår resa till Big Sur – när vi åkte längs den där vägen av säsongen så lugn att det kändes som om vi var själva på hela västkusten.

Vid fyren skulle jag betrakta valarnas vandring. Uttrarnas lek. Sälarnas slöa nyfikenhet. Där skulle jag låta stormarna dundra över mig. Låta regnet härja. Och jag skulle njuta av lugnet. Smekas av stiltjen. Där skulle jag få ro att läsa igen.
   På nätterna skulle jag vandra upp i tornet för att tända ljuskällan. Jag skulle se käglan rotera. Se den vandra över vattnet. Jag skulle bländas av dess styrka, men mellan varven skulle jag också se skeppen passera tryggt därute – säkra av min signal.

En dag ringer mamma. Om och om igen. Missade samtal. Lämnade meddelanden. Jag är upptagen med annat. Med att prata om infernot. Med att återigen prata om hur allt började, med att ge min syn på uppmärksamhet och bekräftelse, med att förklara hur jag inte tror på rädslan – hur den begränsar oss och inte låter oss använda våra sinnen fullt ut. Mitt i kakafonin ignorerar jag min egen mamma. Tänker att jag ringer upp henne senare. Timmarna går. Jag kommer hem. Somnar på soffan. De missade samtalen blir fler. Precis som de lämnade meddelandena. Till slut ringer jag upp. Och när jag väl gör det, hör jag hur mamma bryter ihop så fort hon hör min röst. Jag hör henne säga att hon var orolig, att hon trodde att något hade hänt, att hon älskar mig, att hon nu kan slappna av.
   Att hon egentligen inte ville någonting.

Någon dag tidigare ringde Maria. Jag hörde hennes försiktiga röst fråga om det verkligen var sant, det där som jag hade sagt i en intervju. Det var sant, berättade jag. Försökte lindra. Försökte trösta. Och så frågade hon vad hon skulle göra med allt som hon vill säga – till mig och ingen annan – den dag som jag inte längre finns. Vart ska hon då vända sig? undrar hon. Jag söker snabbt i mitt huvud. Tystnaden får inte bli för lång. Måste svara. Så jag säger att samma ögonblick som hon vill berätta något för mig, också blir samma ögonblick som jag kommer att finnas där för henne. I minnet blir jag närvarande. Då är jag alldeles bredvid.
   Det kommer inte att vara samma sak, säger hon.
   Jag ska göra mitt bästa för att komma tillbaka, svarar jag och samtalet tar slut.

Tankarna stannar. Jag släpar dem med mig. De har flyttat in i mitt huvud. Där blir de kvar. Jag kommer inte att bli av med oron, rastlösheten eller den slaktande känslan av att inte räcka till.
   Bland dessa tankars snår förstår jag plötsligt vad jag håller på med.
   Jag har redan min fyr.

Tittar noga. Låter blicken söka. Ur mörkret betraktar jag. Och ur mörkret skickar jag ut en signal. Ett ljus. Kanske hjälper käglan någon. Och medvetandet om deras omtanke blir ett sken för mig att lita på. Luta mot.
   Bara tillsammans blir räddningen gemensam.



På torsdag släpps "I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början" i butik. För den som vill komma på releasekalas går det bra att anmäla sitt intresse här. Antalet platser är dock begränsat.

Haffa tröjan som säljs här och på TSHIRT STORE då 50 kronor från varje sålt exemplar går till Ung Cancer.

Och just det: på söndag är det en kille från Kvarnsveden med i Babel.

141 kommentarer:

  1. Du är definitivt mer än din sjukdom, så enormt mycket mer!

    Fortsätt skriva för din egen skull, det är ett privilegium att få följa din resa. De som inte förstår det är inte värda det.

    Massa kärlek och styrkekraft till dig, Kristian!

    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller fullständigt med dig Liv!! Skickar en massa kramar till dig Kristian å ska absolut följa dig på Tv imorgon sön kl 20 ✫*¨`*✶♪.¸¸.✻ღϠ₡ღ✻ℒℴνℯ….ღ…
      Caroline i Uppsala

      Radera
  2. All styrka. Vi är med dig.

    SvaraRadera
  3. Var rädd om dina krafter. Boken talar sitt eget språk så låt inte vi journalister trötta ut dig fullständigt. Ha en fin helg, tänker på dej.
    Ninni

    SvaraRadera
  4. Åh vilken vacker avslutning. Och återigen har du fått mig att känna lite mer i mitt eget liv. Min son, 23 år har börjat läsa din blogg och har nu skaffat ett fadderbarn, av det han fått via din blogg. Det är stort. Jag är stolt. Lite ledsen också att den här bloggen i den bästa av världar inte skulle ha behövt finnas! Kramar

    SvaraRadera
  5. http://www.youtube.com/watch?v=YYjBQKIOb-w

    SvaraRadera
  6. Ljuskäglan hjälper många! Mig!
    Låt den även hjälpa dig. Vi är mer än en sjukdom.

    SvaraRadera
  7. Alla goda tankar till dig.

    SvaraRadera
  8. ♥♥♥
    En farmor

    SvaraRadera
  9. Och så rinner tårarna igen....... Styrkekram !!

    SvaraRadera
  10. Kristian!
    Du är ljuset för mig....
    Kram /Roxanna

    SvaraRadera
  11. ♡♡♡♡♡♡♡Karin

    SvaraRadera
  12. Kristian!
    Du är ljuset för mig....
    Kram /Roxanna

    SvaraRadera
  13. Jag förstår hur trött du måste känna dig ibland. Men spara på krafterna och prioritera det du verkligen vill och välj kanske bort en intervju eller skjut upp den så det inte blir för mycket på en och samma dag.

    Det där med fyren låter skönt, bara att få vara och kunna slappna av helt.
    Kram alice

    SvaraRadera
  14. http://www.youtube.com/watch?v=wRCPCNtViGA


    Love of mine some day you will die
    But I'll be close behind
    I'll follow you into the dark

    No blinding light or tunnels to gates of white
    Just our hands clasped so tight
    Waiting for the hint of a spark
    If heaven and hell decide
    That they both are satisfied
    Illuminate the no's on their vacancy signs

    If there's no one beside you
    When your soul embarks
    Then I'll follow you into the dark

    In Catholic school as vicious as Roman rule
    I got my knuckles brusied by a lady in black
    And I held my toungue as she told me
    "Son fear is the heart of love"
    So I never went back

    If heaven and hell decide
    That they both are satisfied
    Illuminate the no's on their vacancy signs

    If there's no one beside you
    When your soul embarks
    Then I'll follow you into the dark

    You and me have seen everything to see
    From Bangkok to Calgary
    And the soles of your shoes are all worn down
    The time for sleep is now
    It's nothing to cry about
    Cause we'll hold each other soon
    The blackest of rooms

    If heaven and hell decide
    That they both are satisfied
    Illuminate the no's on their vacancy signs

    If there's no one beside you
    When your soul embarks
    Then I'll follow you into the dark
    Then I'll follow you into the dark

    SvaraRadera
  15. Din bok är unik, liksom du. Jag förstår att du vill att den ska få uppmärksamhet. Var inte orolig, den kommer att ligga högt på försäljningslistor och generera pengar till Cancerfonden och Ung cancer.
    Kram

    SvaraRadera
  16. Hej Kristian!

    Vi känner inte varandra. Men vill bara tala om att jag har beställt din bok sen ett tag tillbaka. Och nu även din T-shirt. Två fina saker att vänta på!

    Vill även passa på att tacka för att du får mig att uppskatta livet ännu mera med dina fina texter. För någon dag sedan satt jag och tittade på fotot där du har på dig din T-shirt, en sådan jag nyss beställt. Då kommer min 3-åriga son fram. Han tittar en stund, sedan utbrister han- Han är snäll han. Precis så känner jag oxå, att du har ett hjärta av guld.

    Du har väldigt vackra ögon.

    Kram.

    /Ida J


    SvaraRadera
  17. Många varma kramar till dig/M.G

    SvaraRadera
  18. "Tittar noga. Låter blicken söka. Ur mörkret betraktar jag. Och ur mörkret skickar jag ut en signal. Ett ljus. Kanske hjälper käglan någon. Och medvetandet om deras omtanke blir ett sken för mig att lita på. Luta mot.
    Bara tillsammans blir räddningen gemensam."

    Så otroligt vackert uttryckt. Tack.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  19. Din sjukdom är en bråkdel av dig skulle jag säga, i den här bloggen. Du är så mycket liv.

    SvaraRadera
  20. ❤ Kristian fina du,

    Av beundran läser jag dina alltid så välskrivna rader med förundran över den respektlöshet som ibland finns i kommentarsfälten. Var finns respekten om man anklagar någon som kämpar varje dag för sitt liv, där kampen är viljan att leva, låter livet ta plats medan man fortfarande lever, samtidigt som man utmanar den förbannade cancerns framfart.
    Vem ger dessa avundsamma människor den rätten… att döma eller fördöma.

    Mårtens farbror tar oss med storm i sina så beundransvärda målande beskrivningar.
    Vi får ”följa med” vännerna till landet ”over there” när de besöker de så olika landskapen, naturen i sin fulla prakt, städernas puls, möten med människor och platser som skulle få vem som helst att ”tappa andan”.
    Vi får ”se” familjecirklarna, ljuset som kommer in mellan träden, de glittrande skyskrapornas ljus, de badande vännerna i den varma källan utanför Mammoth Lakes och min favorit ”urringningar, tre körsbär i rad och Budweiser”
    Vi får ”besöka” stugan med barndomens fält, din hembygd, sjukhuset ,ditt favoritkafé och många andra platser tar du oss med till.
    Vi får ”tillträde” till privata foton, så vackra, så underbara.

    Han med sjömanshjärtat i sitt bröst är enastående, outstanding, one of a kind, a keeper som ger oss alla av sina avskalade tankar, sorg, glädje, ironi med sitt enorma författarskap.
    Han gör avtryck, beundransvärd, har stark personlighet och förtjänar verkligen all respekt.

    Fyrvaktaren vid Pigeon Point ser sälarnas nyfikenhet, valarnas vandring, uttrarnas lek ser det stormande havet och där finns ett lugn.
    På kvällen när mörkret infinner sig sker vandringen upp i tornet kväll efter kväll allt för skeppens säkerhet, tänds ljuskällan. Den mannen som ”tar hand” om andra har en inlett en så stark romans till livet, kärleken till att leva.

    Skänker en stor värmande tanke till dig och din familj, dina vänner.

    Tack för att jag än en gång fick besöka och läsa ditt inlägg.

    På söndag är jag som så många andra ”bänkade” framför tv:n för att se killen från Kvarnsveden i Babel.

    All kärlek och respekt till dig Kristian.

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så otroligt vackert du skrivit Maggie!
      Dina rader fick mej att gråta ännu mer.
      Det är så sant det du skriver:
      Den mannen som ”tar hand” om andra har en inlett en så stark romans till livet, kärleken till att leva.

      Kram Maarit

      Radera
    2. Tack, fina du :)
      Kram Maggie(Örebro)

      Radera
  21. Amor vincit omnia.
    Kram

    SvaraRadera
  22. Önskar att du inte behövde gå igenom det här. Önskar att du inte behövde stå i rampljuset hela tiden. Önskar att du hade tid för de som är dina.
    Kram.

    SvaraRadera
  23. Du kanske inte läser detta... men ingen release i Dalarna?
    Och du är så mycket mer än din sjukdom... <3 Kramar

    SvaraRadera
  24. Ja, det är helt bissart... Jag håller mig uppdaterad till dess bloggen upphör att existera; känner mig som en hök, ibland som en gam men mest känner jag att det handlar om ett "tillsammans".

    /r

    SvaraRadera
  25. Om jag får använda mig av fågelmetafor vad gäller din bok så uppfattar jag att den har vingar. Den kommer att flyga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag också! Så här: lyssna och titta! ♪♪♫♫♪

      http://www.youtube.com/watch?v=FrN1Y2YVXUY

      Tack fina Kristian, det ska bli spännande att få hålla din bok i handen och läsa den snart!

      Varm kram/ en mormor

      Radera
    2. Yes, wings to fly..det är just så jag menade/r

      Radera
  26. så enormt vackert......
    "Tittar noga. Låter blicken söka. Ur mörkret betraktar jag. Och ur mörkret skickar jag ut en signal. Ett ljus. Kanske hjälper käglan någon. Och medvetandet om deras omtanke blir ett sken för mig att lita på. Luta mot.
    Bara tillsammans blir räddningen gemensam."

    Några ord till dig finaste du...Tack så mycket...
    Tack för allt du skriver, tack för det du ger..
    Ser fram emot boken, det du inte borde behövt skriva alls...tillsammans blir räddningen gemensam!

    All kärlek/mia mitt i natten

    SvaraRadera
  27. Kram x flera
    /Malin

    SvaraRadera
  28. Hoppas att du läser kommentarerna igen - om du orkar. Har precis gjort det - nämligen läst det vad alla skriver till dig. Personligen har jag fastnat på två youtube länkar som ledde till samma sång:
    David Bowies "Heroes". Ja, det är du för många som är i samma situation som du och för alla som är friska och får upp ögonen för en "hjälte". Men du vill nog inte vara hjälte. Du vill bara vara du och sätter cancer på kartan för alla att se.
    Du är (nästan) en lika stor hjälte för mig som min egen hjälte "N" som gick bort i cancer den 4 augusti 2012.
    Men vet du vad: din Maria är jag. Jag har ställt upp ett fotografi på N i min bokhylla på jobbet. Då kan jag prata med honom varje dag. Hälsa på N när jag kommer till jobbet. Byter idéer och inspireras som jag alltid inspirerats i sju år. Han finns där min bästaste vän.
    Maria kommer att förstå när det är dags...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag valde Heroes för budskapet kärleken över vinner allt om bara för en dag...

      Radera
  29. Hej Kristian, läste just ditt förra inlägg om hur sårande kommentarer tar över mycket av det goda som finns.. Visst är det så men vi får alla försöka att ignorera dessa sorgliga varelser som av någon anledning måste sprida sitt gift omkring sig. Det är svårt....Detta gift är enligt min mening den levande mänskliga motsvarigheten till det helvete som drabbat dig. Självklart skall du aldrig be om ursäkt för att du lever, vill leva och skall leva! Borde få leva länge, länge... Det är med otrolig sorg i hjärtat jag inser att en del människor helt enkelt har tappat bort sig själva och därför måste såra andra. Där kan dessa människor gå hur lågt som helst i sin fega anonymitet. Tänker ofta på dig trots att vi inte känner varandra och hoppas du stärks av allt gott dina kära kan ge dig. Vad jag förstår ger du massor till dom varje dag bara genom att vara Du. Varma hälsningar från Ingela i Göteborg

    SvaraRadera
  30. Så fint skrivet och vad kul att boken kommer ut. Kommer att bli ett köp även om det är otroligt tråkigt att den behövde skrivas. Du kommer att finna din väg Kristian och dina anhöriga också. Kram

    SvaraRadera
  31. Ja, du kommer finnas med de dina i all evighet! På ett eller annat sätt. Kanske olika för alla... Å Mårten kommer garanterat ha dej i minnet för evigt! Min mamma dog när jag var 7, jag har henne fortfarande med på min vandring genom livet, det är nu nästan 50 år! Många gånger har förbannat henne för att hon lämnade mej, många fler gånger har jag förbannat cancern som tog hennes liv, många gånger har jag varit rädd att den ska angripa min kropp. Att bli återkallad efter första mammografi besöket var så skräckfyllt att det inte går att beskriva. Blir återkallade siså där varannan gång (går varje år). Än så länge har de cystor som dykt upp varit godartade...Är evigt tacksam att mammografin finns! Nu har nått mer börjat spöka så jag får gå o kolla underlivet med varje år! Förstår din mors skräck när du inte svarade! Kan känna paniken! Har med mina barn på avstånd! Fast de är friska så...Usch, usch, usch när de inte svarar! <3 Kram

    SvaraRadera
  32. Du har en magisk penna, mäktig, svindlande skön. Dina tankar visar vägar, hemliga platser, himmelshöga berg. Du är en författare, en stor författare. Om bara du fått födas som författare, med en annan debut, om bara du sluppit skriva om detta, jag önskar önskar att du debuterat nu med något helt annat,att sjukdom och död ännu var fjärran, dina tankar någon annan stans, lika förunderliga, men du trygg, lycklig, odödlig, döden ännu abstrakt, som den egentligen ska vid din ålder. Du är en stor författare, trots ditt öde att bli sjuk, du är mycket mycket mer än detta öde.
    De varmaste hälsningar
    Åsa L

    SvaraRadera
  33. Du ger så mycket av dig själv Kristian.
    Jag hoppas verkligen du drar i den där handbromsen om du behöver det?
    Jag har påverkats så mycket av dig, ditt livsöde och din kämparglöd och det får mig att känna mig så otillräcklig. Jag kan inte påverka detta alls, jag kan bara likt hyena kasta mig över dina inlägg. Det får det nästan att vända sig i magen på mig när jag tänker på det, jag vill inte gotta mig i ditt öde ( och NEJ! jag gottar mig inte, men själva känslan jag är rädd för känns så ) , jag vill inte att du ska bli något jag finner njutning i och jag vill inte läsa för min egen skull. Ändå gör jag det, jag läser och jag längtar efter att få veta hur du har det.

    Vi kommer aldrig mötas du och jag. Jag förbannar det ofta. Vi hade trivts i varandras sällskap det vet jag med säkerhet.
    Jag hade viljat gå på din bokrelease, men olika saker gör att det är nästan omöjligt tyvärr.
    Men du kan väl visualisera mig framför dig?
    Jag är en tjej med ganska schysst utseende, fräkning på näsan och med en stor röd, lockig lejonman till hår.
    Där står jag med din bok tryckt intill bröstet, nästan lite förlägen men väldigt ivrig. Jag skulle vilja krama dig sådär länge och hårt men vet inte om jag får, om
    du vill eller om man ska? Så jag står väl där som ett fån och ler lite. Jag hoppas att jag tar chansen att få ta din hand och att i ett rasande tempo och med glödande kinder säga allt som jag drömt om så länge. Att du aldrig är ensam, att vi är många som bär dig i våra hjärtan, att du är vacker och viktig, att du aldrig kommer glömmas, att dina ord brinner i mina öron, att du i mitt rike skulle varit den självklara presidenten, att dina tankar är kloka, att du förändrat oss alla, att du ska vara rädd om dig, att Mårten kommer ha dig i sitt hjärta- alltid, att jag skulle vilja vara din vän, att jag förbannar ditt öde, jag skulle vilja krama dina föräldrar, att jag tänker på dig ofta, att jag vill att du ska leva, att jag förbannar cancer, att jag önskar du inte har ont, att jag vill att du ska tänka på dig själv och att jag tycker du är fin.

    Vårt möte är slut Kristian.
    Killen bakom mig knuffar lite på mig. Han vill fram nu, han har väntat länge och suckar lite.
    Det var ett nöje och en dröm att få träffa dig, jag kommer bära med mig vårt möte i mitt hjärta för en lång tid framöver. Förlåt att jag babblade så mycket,att jag tog upp din tid och för att jag verkade så vimsig.

    Och tack, tack för att just du finns.
    / Hanna

    SvaraRadera
  34. Jag tänker på ett citat från Jeanette Wintersons bok "Fyrväktaren":

    "Berätta en historia, Pew
    Vilken sorts historia, barn?
    En historia med ett lyckligt slut.
    Det finns inget sådant i hela världen.
    Ett lyckligt slut?
    Ett slut."

    Naturligtvis finns det ett slut på livet här, men genom människor, saker och annat kommer man alltid leva vidare. Genom allt man rört, skapat, alla människor man lärt känna och åter lär känna. Då finns det inget slut.

    SvaraRadera
  35. Vad säger man när allt redan är sagt? Jag fylls åter igen av glädje, sorg, hopp och förtvivlan över din kamp mot den vidrigaste sjukdomen som finns. Att du bara orkar bära allas börda som du gör. Jag önskar så innerligt att du ska få finnas bland oss i en evighet så att du får möjlighet att njuta av livet som du värdesätter så enormt mycket.
    Ensam är verkligen inte stark.

    All kärlek till dig, Kristian.

    /Lisette

    SvaraRadera
  36. Ja just så är det, fyrvaktaren var den väg jag valde. Tack för att du åter hjälper mig förstå mig själv lite bättre.

    Oavsett vad vi vet, förbereder oss för och anar så är det blott i ögonblicket när något händer som det är verkligt på riktigt. Det är först efter att något har hänt som vi kan förhålla oss till det i relation till en verklig händelse. Det kommer inte alltid att bli samma sak, det kommer inte alltid vara lätt och inte heller alltid svårt.

    Jag tänder ett ljus i min fyr och hoppas att det kan nå fram till någon som i ett ögonblick behöver ett litet ljus som kan sprida värme och ballans mot ett mörker! Carpe diem, glöm inte bort att det imorgon kommer en ny dag att fånga och att du bär med dig de ögonblick du redan har fångat.

    SvaraRadera
  37. Åh Kristian,.eller Herr Gidlund,,.Mr Gidlund,.,ja menar,ja knner ju inte DIG,.då kanske man inte ska dua nån ba,.,så däär,.o bla blaa bl aa bla,.,.usch,.,JA E SÅ JÄVLA LESSEN,,FAN ATT DU SKA DÖ I NÅN JÄVLA HELVETESSJUKDOM,.,.DU E FAN PÅ TOK FÖR UNG,.,.o din lilla MAMMA,,.o din lilla pappa,.,åhh,.jag e förälder själv,.,till en 33åring,.,min Adam,.,.ba tanken,.,.mammas OCH pappaa smärta,.,.o herre GUD,.,va den lär vara stark,.,men oxå,.,va mkt STOLTHET,.,vick pojk dom har,.,Jag beundrar dig,.,men jag önkar OXÅ att du ALDRIG HADE BEHÖVT SKRIVA,.,om din sjukdom vill säga,.EN SAK TILL:jag kommer sitta klistrad framför babel ikväll,.,.ÄRLIGT TALAT,.,så heroiskt ädel e jag inte att det e endast pga av dig,.,.utan din närvarande NÄRVARO gör att jag vill BLI EN BÄTTRE och KÄRLEKSFULLARE MÄNNISKA,.,jo,.föresten,.,det e visst pga DIG,.,(tårar nu,.,)Kram,,så länge,gunnel

    SvaraRadera
  38. som jag gråter när jag läser din text.
    kämpar med två närstående som visserligen är äldre men saknaden av dem och tomheten efter dem kommer vara total.

    SvaraRadera
  39. Du är ingen sjukdom

    Du är en människa.

    Så kommer det alltid vara. <3

    SvaraRadera
  40. Åh, jag känner så väl igen det där stycket där du skriver om din mamma och hur hon ringer och ringer igen men inget svar.

    Jag gör detsamma till min son ibland men han kan inte svara eftersom han är upptagen med viktiga ting. Till slut blir jag helt förtvivlad faktiskt och tror att något hemskt hänt honom. "Psykbrytet" är väldigt nära. Då ska du veta att han är helt frisk.

    Till slut får jag dock ett svar eller också ringer han själv upp mig. Då är det jag ville inte så viktigt längre. Jag ville ju mest veta hur han mår och höra hans älskade röst. Vi pratar en lite stund och sen är allt lugnt och bra igen.

    Ditt inlägg är fyllt av sorg och lite ilska också, tror jag bestämt. Inte alls konstigt. Som alltid är det vackert författat.

    Jag väntar nyfiket och förväntansfullt på din bok nu. Den här veckan borde den dimpa ner här.

    T-skirten är jättefin. Kanske beställer jag en strax.

    Varma hälsningar med tröstekram från Nina

    SvaraRadera
  41. Såklart har du din fyr....första gången jag tittade in på din blogg såg jag ljuset du tänt och gång på gång återkommer jag för att se till att jag är på rätt väg.

    Tack snälla för det ❤

    Kram från Ulle

    SvaraRadera
  42. Fint. Håller med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skall vara svar till Ulle!

      Radera
  43. Det du gjort och gör genom denna blogg kommer adlrig att glömmas. tack, Tack, TACK för de ljus du tänder hos oss läsare.. Ingen som läser dina inlägg går oberörd vidare.

    passande rader ifrån en The Script-låt :
    "..take that rage , put it on a page
    Take that page to the stage
    Blow the roof off the place"


    Kärlek & Respekt till Dig, Kristian.

    Madeleine

    SvaraRadera
  44. Du, Kristian kommer att lysa för alltid!
    Många kramar från en Mormor i Malmö..

    SvaraRadera
  45. Hej Kristian, du borde verkligen fundera över att ta hampa olja. Det har bevisade vetenskapliga effekter som BOTAR cancer. Rick Simpson som man säger är skaparen av metoden har hjälp tusentals att få ett friskt liv.

    Jag ger dig här en länk och jag hoppas verkligen du tar dig tiden
    http://www.youtube.com/watch?v=LySdQ2lmFTw

    Lycka til och kämpa in till det sista! Det finns botemedel där ute, det är ännu inte försent.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Humbug och kvacksalveri som Kristian undanbett sig. Vet hut!

      Radera
    2. Exakt den här typen av tips har Kristian tidigare undanbett sig. Har du missat det? För du är väl inte en sån som struntar i vad Kristian vill och tycker?/Åse

      Radera
  46. Hej Kristian1
    känner du studier och resultaten av Jean Pierre Garnier-Mallet?
    http://www.garnier-malet.com/les_livres_043.htm
    Jag skulle boka en resa dit och prata med honom!
    Ger inte upp och lycka till!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. V.g. se min kommentar till inlägget ovanför ditt./Å

      Radera
  47. Jag blev mycket berörd av din historia. Sänder en tanke och bön till dej.
    Kram carro

    SvaraRadera
  48. Hej Kristian! Jag ska tipsa om ett bra preparat som heter COLLOIDALT SILVER! Tycker du ska googla på detta och läsa om det för det finns massor att läsa och lära sig om detta. Det kan bota mycket både invärtes och utvärtes. Lova att du gör det! Medlet finns att köpa i Hälsokostaffärer och kan skickas efter på nätet! Mvg /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Humbug och kvacksalveri som Kristian undanbett sig. Vet hut!

      Radera
  49. Blir tagen av din berättelse...starkt, modigt att berätta om något så svårt.

    Jag hoppas du får en fin sommar.

    AX

    SvaraRadera
  50. Tittade precis på dig på Babel och förundras över hur stark och vacker du är. Min dotter, 8 år satt brevid mig och sa: Han säger så vackra saker mamma så jag börjar gråta. Där satt vi, min dotter och jag och såg, lyssnade och tog in dina vackra ord. Kärlek till dig Kristian. //Tina och Melody

    SvaraRadera
  51. Tittar på Babel!
    (SVT2-repris 17/4, 18/4 och 20/4)

    Tack Babel!

    Tack Kristian!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina skrev kommentaren ovan.

      Radera
  52. Kristian,
    Jag såg dig precis på Babel. Du talade om din rymdresa i ett tillstånd där du beskrev dig som både vaken och i sömn. Det finns något jag vill dela med dig.

    För ungefär 3 år sedan försökte jag ta mitt liv. I samband med mitt försök hände något. Något som förändrade min syn på livet. Helt plötsligt fick jag det alla kallar för en "näradöden upplevelse". Jag stod i en korridor, svävade fram. Längst fram i denna vita korridor, fanns en vit varelse. Varelsen hade formen av en människa men var bara ett starkt, vitt ljus. Han sa ingenting till mig men jag förstod, mitt medvetande plockade upp, att det inte var dags för mig. Sen small det. Med en väldigt fart kastades jag tillbaka. Jag vaknar upp i min kropp och det känns som en blixt som gick igenom mig. Vid detta ögonblick förstod jag två saker:

    1. Livet efter döden existerar. Vårt medvetande förflyttas. Min näradödenupplevelser var ingen upplevelser. Det var lika verkligt som livet här på jorden. Lika verkliget som det jag skriver till dig nu.

    2. Livet efter döden är kärlek. Jag vet inte hur jag skall förklara den vita varelse jag träffade. En sak är säker: Det enda som existerade var kärlek (utvecklar detta nedan). Det lugn jag kände, den trygghet och den kärlek jag upplevde denna stund var något jag aldrig någonsin har upplevt. Det går inte ens att jämför med den kärlek man får från sina medmänniskor här på jorden.

    Efter denna näradödenupplevelser började jag läsa på. Jag såg vetenskapliga program där man försökta förklara själens existen på ett vetenskapligt sätt. Jag sprang på begreppet "Astral projection", vilket innebär en förmåga att kunna separera medvetandet från kroppen. Idag besitter jag en enorm förmåga av andlighet. Jag har genomgått oräknerliga astralresor. Jag har fått svar på många av livets svåra frågor.

    Det jag har lärt mig är att synd inte existerar i livet efter döden. Det enda som existerar är medvetandet och kärlek.


    Må väl, Kristian.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ber om ursäkt för något slarvigt språk. Jag ville passa på att tipsa dig om den vetenskapliga serien Through the Wormhole. Kolla på avsnittet som heter Through the Wormhole: Is there Life after Death?

      Radera
  53. Det fanns/finns en stark önskan från Kristian, som man kan läsa på ett tidigare blogginlägg...om att inte behöva ta upp olika mirakelkurer här...Jag som själv drabbades fick min diagnos julen 2010 kan nog instämma i detta.(eller har jag fel?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så välmenat men så illa berörande. Den som läst vet att han inte vill! Det finns så mycket trams här i världen. Hampaolja och colloid silver? Jo, tjena! Man får förlåta deras klumpighet ty de vet inte bättre...

      Radera
  54. Tittade med tårarna rinnande. Starkt, modigt fast helst hade jag förstås inte alls velat se dig där....i detta ämne..ditt ämne!!! Jag gråter av hela mitt hjärta för di goch för alla andra som livet djävlas så här med....Jag gråter över vår ängladotter som slogs mot sin hemska sjukdom i 18 år....en sjukdom där det heller inte finns ngn bot...Varm kram till dig från Lena i Norberg, nästgårds Kvarnsveden ;)
    www.jozzan.com

    SvaraRadera
  55. Kolla: www.vidarkliniken.se
    www.integrativecare.se
    www.stralskyddsstiftelsen.se
    www.vildasnan.se
    www.vegan.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Humbug och kvacksalveri som Kristian undanbett sig. Vet hut!

      Radera
  56. Jag har precis suttit och lyssnat på dig i programmet Babel. Jag satt alldeles stum och fastklistrad framför TV:n. Du berättade så naket och precist om hur ditt liv är just nu. Jag ville att du hade fått säga mer.
    Jag hoppas sååå mycket att du får uppleva en fin sommar och känna dig så stark som du kan. Jag ska köpa din bok, det har jag bestämt mig för ikväll. Mycket kärlek till dig Kristian, du är så fin./också en mormor

    SvaraRadera
  57. Såg på Babel o berördes djupt. Känslan att få hålla i boken kan jag inte förstå men jag kan ana. Kram på dig Kvarnsvedenkillen.
    Maria Dalkulla i exil

    SvaraRadera
  58. Den mördarbacken, där myggen frodas, har jag gått många gånger. Ner mot ångbåtsbryggan... Bänken ovanför älven, men den fantastiska utsikten, delar du med mig och säkert flera.
    Det var riktigt härligt att se dig i Babel ikväll, tack!
    All värme till dig.

    SvaraRadera
  59. Jag har också nyss tittat på Babel och tyckte att du svarade så bra och ärligt på alla frågor, även hon som intervjuade var ovanligt bra.
    Snygg var du också och hela du ger ett så fint intryck, så det var en stor behållning att få lyssna.

    Nu kommer våren och sommaren som vi alla har längtat efter så hoppas du kan njuta av det så mycket det går. /alice

    SvaraRadera
  60. Hej.
    Jag har precis sett dej på Babel, Kristian. Du är så fin, dina ord likaså. Jag tänker dagligen på dej men har inte skrivit här på länge.
    All kärlek och styrka till dej, din familj och dina vänner.
    // Helena

    SvaraRadera
  61. Tack vare dig Kristian har vi idag tillverkat armband till förmån för Ung cancer. Dottern är 12 och propsade på att vi skulle gå fast vi egentligen hade annat inbokat.

    Fint och försiktigt inslag i Babel i kväll.

    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
  62. Min man, som inte följer din blogg, och jag tittade på Babel och han sa "vilket vackert språk han har". Och jag tänker att det vore fantastiskt om du förutom bloggen också orkade skriva något skönlitterärt. Vilken bortkastad författare vi går miste om när du inte längre finns. Fan, fan, fan.

    SvaraRadera
  63. Hittade hit tack vare Babel och skriverier om din bok i media. Har börjat ifrån början och är glad över att du skriver. Har också gjort en del av din resa och känner igen mig i mycket, operationer, behandlingar som fortfarande pågår. Att jag säger att jag är glad över att ha hittat dig beror på att få bekräftelse och kunskap och igenkänning, man är ganska ensam om detta och jag har ingen att dela mina erfarenheter med förutom det lilla man får av sjukvården. Så Tack för att du skriver och delar med dig, ska läsa allt du skrivet och kanske hör av mig igen. Alla har inte heller nära som orkar stötta och förstå, och hur ska de kunna förstå?
    Det är en ensam resa vi gör...Men den kanske kommer att kännas mindre ensam sedan jag har hittat Dig!

    SvaraRadera
  64. Vet att du inte läser nu (väl?), men ville bara säga att du var så fin i tv i kväll och hur fantastisk du fortfarande är. Tänk på att dumma kommentarer kan handla om att vilja göra lidande kortvarigt eller så, men ja vet, inte försvarbart på något vis.. (vet inte hur dom tänker:( )
    Jättekram

    SvaraRadera
  65. Så levande och starkt inslag i kväll. Tack!

    /Med kärlek och värme

    SvaraRadera
  66. Just nu håller jag till på YouTube.
    Googlade Sugarplum Fairy (med Kristian Gidlund förstås) och hittar flera låtar med dem bl.a. denna som jag verkligen gillar skarpt. Kan inte sluta spela den faktiskt.
    Riktigt bra! Blir tårögd.

    Sugarplum Fairy ー Let Me Try

    https://www.youtube.com/watch?v=FNn0vtPbw0o

    eller denna länken om inte ovanst.fungerar (mot all förmodan)

    http://youtu.be/FNn0vtPbw0o

    Hälsningar Nina igen.

    SvaraRadera
  67. Såg dig i Rapport och ska se Babel sen på SVT Play. Jag hoppas att du inte upplever det som att jag är en av dem som satt dig på piedestal. Det mår nog ingen bra av. Du är både speciell i ordets bästa bemärkelse, men samtidigt också vanlig, precis som alla oss andra. / JJ

    SvaraRadera
  68. Förstår din mammas oro. Jag har en vän som mår dåligt. Det är svårt när man någon gång, av någon anledning, inte får svar. Tänker på att du ständigt tvingas försöka hantera motstridiga tankar, intryck och känslor som skapar ett sammelsurium inom dig. Den närmast förlamande tröttheten du beskriver... Så förnedrande det måste kännas att tvingas underkasta sig denna oerhörda trötthet. Jag önskar att du fick uppleva något vackert idag i den varma vårsolen, kanske med hunden som du hade med dig på TV idag. / JJ

    SvaraRadera
  69. Brukar inte skriva i andras bloggar. Snöade in här via FB. Ville bara säga att jag du är modig och att du delar med dig av din historia kanske hjälpa andra. Finns egentligen ingenting som jag kan säga som lindrar. Bara att jag tänker på dig och hoppas att du kan ge döden en fet spark där bark.

    Anna

    SvaraRadera
  70. http://www.youtube.com/feed/UC0ZBff-hRPchbXSe2o-aZdA alternativmedicinska tankar. för att bota cancer

    Kim

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du läser bloggen från januari och framåt ser du att Kristian inte vill ha sådana här "tips" och tar illa upp. Fundera över det och vad du nu skrev. Respektera detta.

      Radera
  71. http://www.youtube.com/watch?v=WNbdUEqDB-k

    SvaraRadera
  72. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig Kristian.




    Emma

    SvaraRadera
  73. Jag tror att Kristians blogg har fått många nya läsare just idag och att det därför återigen har börjat droppa in tips och råd till honom. Därför kan det vara på sin plats att upprepa att Kristian ABSOLUT INTE vill ha några sådana. Läs Kristians inlägg från 24/1, 31/1 och 8/3 och var så vänliga att respektera att han i mycket starka ordalag ber om att få slippa råd.

    Du är en mycket fin och klok människa Kristian. Det gör ont att se din trötthet och dina ledsna ögon. Vi är många som bär dig i våra hjärtan.

    Mjuka hälsningar
    Marie Sjöström, Simrishamn

    SvaraRadera
  74. Finaste Kristian! Tack för att du skrivit igen och var med på Babel ikväll. Ingen kan beröra ett hjärta som du med din varma kärleksfulla utstrålning. Jag har gråtit ikväll för allt som du får gå igenom. Du är så älskad av många. Jag ska be innerligt för dig ikväll. All kärlek, kraft och styrka till dig och till dom som du älskar och som älskar dig./ Varm kram Marianne

    SvaraRadera
  75. Förlåt Kristian, det här hade jag hoppats bespara dina ögon, men nu är det tammefan nog!
    Spamma en välbesökt sida med alternativmedicintips!? En sida som uttryckligen inte vill ta del av den sortens kommentarer!?
    Förbannade jävla trailertrash-hittepå!
    Om ni bemödigat er att gå ut grundskolan så hade ni begripit att man inte ens botar skavsår med kollodialt silver.
    Men eftersom era föräldrar är syskon så kanske det var för långt för er att gå på alla fyra till skolan?
    Drick skiten själv och hoppas på att era banjospelande barn har vett nog att ta sig till närmaste by och skaffa hjälp när ni börjar bli blå.

    SvaraRadera
  76. Klockan har som vanligt blivit för mycket. Vardag imorrn.. Men natt-stunderna är de allra bästa.

    Du har mina tankar. Såg dig i TV ikväll. Så många reflektioner och associationer far igenom huvudet. Hur är det att vara du? Är det något jag önskar dig så är det ro i tanken. Lite välgörande "glömska" i nuet. Att få vila från processen, då och då.

    Ibland finns inte de starka formuleringarna eller känslorna där. Det är vardag att följa dig, också. Det är så märkligt. Det har blivit en del av tillvaron, så till den grad att det har blivit alldeles självklart. Det finns inget att förklara. Inga tillrop, inga råd. Bara en önskan om att allt blir så bra som det kan. Hur det än blir.

    Jag önskar att jag hade fått möta dig och dina texter under andra omständigheter. Men nu är det ju som det är. Och jag känner bara en stor tacksamhet för att du delar med dig. / Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det är vardag att följa dig, också. Det är så märkligt. Det har blivit en del av tillvaron, så till den grad att det har blivit alldeles självklart. Det finns inget att förklara. Inga tillrop, inga råd. Bara en önskan om att allt blir så bra som det kan. Hur det än blir".

      Mycket bra skrivet, känner detsamma
      Kram Maggie(Örebro)

      Radera
  77. Såg nyss Babel...eftersom jag jobbar inatt var jag tvungen att vänta tills nu. Jag ser verkligen fram emot boken jag förbeställde för en tid sedan. Du är mycket mer än din sjukdom, för mig är du Sveriges främste nutida författare. Det du gör med ord är magi, det du gör med mitt hjärta är gott. Det den förbannade sjukdomen gör med dig är fruktansvärt och orättvist.
    Men jag kan inte sörja ännu...inte mer än att du drabbats... För du lever och du tar verkligen tillvara på livet!
    Min egen vinter var hård, mycket har hänt med familjen å med mina vänner....men du har givit mig hopp..lärt mig leva varje dag och att ta vara på tiden...
    För det kommer jag alltid att vara dig tacksam.
    Jag vet att du bara är du...och för det tycker jag så mycket om dig.
    All kärlek! /mia mitt i natten

    SvaraRadera
  78. Paradox, paradox.

    Dödligt sjuk. Ser oförstörd ut. Hel. Fin. Utstrålar styrka och... Hälsa...!

    Mirakel, var är ni!?

    Härligt att du har Mårten. Att ni har varandra. Alles Gute. Kram

    SvaraRadera
  79. Kram Kram Kram...

    SvaraRadera
  80. För er som missade Kristian på Babel: http://www.svtplay.se/video/1159249/del-6 Ca 27 minuter in i programmet.

    SvaraRadera
  81. Folk skickar kommentarer till dina ord, till cancer, till sina egna ord som de blir berörda av och lovprisar varandras godhet, vi som är toleranta, vi som tröstar,strålar medkänsla och människokärlek, vi som är självutnämnda moralväktare som vaktar gränsen mellan det goda och det onda,.känner du igen dig själv i deras beskrivningar och i mediacirkusens dito?

    Jag försökte skicka kommentarer till Kristian och ingen annan eller inget annat,och blev korsfäst som ondskan på jorden av de här goda människor,
    inte pga att jag i deras ögon ifrågasatte dig eller dina ord, utan för att jag ifrågasatte deras självpåtagna godhet som medmänniskor.

    Då får det väl vara så, du är den goda, jag den onda, och dem den fule som har blivit förblindad av sin nyfunna inre skönhet i sina egna ögon,.
    tappa inte bort dig själv Kristian, det finns bara ett av dig som är älskad av dina nära och kära utan några om och men, resten av mänskligheten är upptagen med att älska sig själv och sin egen godhet.

    Jag ska inte skicka några fler kommentarer, utan lämnar plats åt dem goda, jag hoppas och tror att du vinner både slaget och kriget så att du kan fortsätta med att göra världen till ett lite bättre ställe med dina ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Brandon Lee,

      Jag har också svårt emellanåt att acceptera "de självutnämnda goda" och de (många) med behovet att i Kristian Gidlund skapa sig en "Kärleksprofet". Ibland osar det sekt här inne värre än skit... - plats för lämplig association kring dofterna som just nu sprids ut av gödselspridande bönder - ... Jag blir också stentrött på dubbelmoralen hos dem som ägnar sig åt att språkavrätta andra människor. Här. På just denna bloggplats. Är det obegripligt smaklöst.
      Som jag ser det är det här en plats där människor i behov utbyter tankar och känslor om död, sorg och kärlek. Ibland är Kristian ett kodord. Emellanåt är Kristian Gidlunds förestående död en verklighet. Det växlar.
      I alla fall. Igår såg jag BABEL på SVT (som jag alltid ser) och jag grät. JAg tänkte då inte på min egen död, eller någonting annat än just Kristian. Han blev ohyggligt verklig. Liksom han är i sina bloggtexter. Somliga smärtsamt ärliga och befriande. Vad som händer i kommentatorsfätet efteråt är något helt annat. Här drar vi iväg på våra egna späjsade resor. Du på din. Jag på min. En del av aggressionerna du möter kan handla om hur du använder sig av språket. Andra får du för att du svingar klubban lite tjofaderittanhejvilt över deras älskade "halvgud". Men jag hör ju också en stor medkänsla och ärlighet. Det är befriande. Sköt om dig. Var sann. Sanna.

      Radera
    2. Brandon Lee...jag tycker du ska fortsätta skriva dina betraktelser här på bloggen. Jag tror inte Kristian har något alls emot det. Men jag vill inte det skall bli "pajkastning" här inne. Det hör inte alls hemma på denna bloggen. Så länge det inte är direkta personangrepp eller ren rasism så måste alla åsikter få komma fram. Jag tror absolut Kristian kan klara det. Igår i Rapport sa han att han inte vill sitta på en piedestal, utan vara en vanlig människa som oss alla. Jag betraktar Kristian som den medmänniska han är och som delar med sig av sina tankar och känslor. Det tycker jag är fantastiskt.

      Radera
    3. Ja du Brandon Lee....vad är vi alla förutom en bunt idioter som tror på kärlek och drömmar?
      När verkligheten är fattig och livet känns som en kamp kommer du in här...precis som en självutnämnd perfektionist...å sparkar på det fina man byggt upp, och skrattar åt kärleken och gemenskapen.
      Jag hoppas att jag aldrig får träffa nån som du igen...för sådana här jag valt bort ur mitt liv. Jag har inte så mycket tid kvar jag heller...och jag har valt bort kylan och nedlåtenheten. Det var första och sista gången jag svarade på någon annans inlägg...gå i frid, Brandon Lee och hoppas någon stannar för att hjälpa dig när du snavar.

      Radera
  82. Vi är alla döende!

    En imponerande kraftuppvisning. Så skulle jag beskriva det jag såg på Babel. Jag har själv varit nära att dö i cancer. Jag var 31 då. Jag hade inte kunnat sitta i en tv-soffa och tala om döden då. Hade jag vetat att jag skulle dö så skulle jag ta en överdos av stesolid och morfin snarare.

    Det är en helt annan värld du befinner dig i Kristian. Du har ett annat seende (medvetenhet). Jag minns det från när jag var sjuk. Men ändå är det samma värld som vi andra lever i. Vi är alla döende. Varje dag dör vår kropp en smula. Det är bara det att det inte är någonting vi går och tänker på. Men jämfört med oändligheten är våra liv lika korta som ditt. Även om vi lever tills vi blir 120.



    SvaraRadera
  83. På klipporna vid fyren långt ute vid vågorna.
    Är du inte ensam!
    Vinden smeker dig med osynliga armar och kärlekens vågor leker tafatt för att nå dig.
    Kram på solens strålar som värmer dig/Åsa

    SvaraRadera
  84. Hej,
    Här kommer jag o lägger mej i. Vi känner inte varandra, men såg dej här på fb.
    Får jag lämna ett litet tips?
    Att hitta frid och så?
    Det finns en bok, jag nyss köpt-den verkar bra..kanske nåt för dej att läsa?
    Healing koden av Alexander Loyd.
    Mvh Marianne Larsson.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer! Det finns en del fåntrattar som skriver här...

      Radera
    2. Marianne Larsson, läs hela bloggen! Gång på gång vädjar Kristian om att slippa alla "goda råd" och boktips!!! Respekt

      Radera
  85. Tack för det du skriver.
    Varma tankar o kramar!

    En mamma.........




    SvaraRadera
  86. Bara tillsammans blir räddningen gemensam..

    Så briljant uttryck av dig Kristian Krigaren!!

    Madeleine/Vasastan

    SvaraRadera
  87. Lars M Hermansson15 april 2013 kl. 18:30

    Jag hoppas du blir bra från sjukdomen. Du verkar vara en väldigt bra kille och fin människa. Du har gett oss så mycket bra musik dessutom.

    SvaraRadera
  88. Efter att ha sett dig i Babel,
    kan jag bara säga en sak.
    Jag älskar dig!

    SvaraRadera
  89. om det bara hade gått så hade jag överröst dig med så mycket energi så du kunde köra full fart.

    kan inte säga att jag förstår, för då skulle jag ljuga.
    men hoppas att du har folk runt dig som kan ge dig en massa energi när du verkligen behöver den.

    kram i massor.

    SvaraRadera
  90. Det är först nu jag har kunnat se Babel och dig.
    Jag är jätteglad att du kunde hålla boken i handen.
    Jag ser fram emot boken. Den beställde jag för flera månader sedan.
    Jag hade velat komma på releasepartyt men har inte möjlighet att åka till Stockholm. Om du någon gång kommer till Göteborg och signerar din bok så kommer jag komma. Ta hand om dig Kristian. N.B (Naila)

    SvaraRadera
  91. ♥♥♥

    SvaraRadera
  92. ❤Styrkekramar till dig finaste Kristian!❤
    /Maria

    SvaraRadera
  93. hej Kristian har just läst om den här frukten graviola tree fruit, hoppas du hört talas om den
    Mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristian har i sin blogg flera gånger bett om att få slippa den här typen av råd. Var vänlig respektera detta!

      Marie i Göteborg

      Radera
    2. Om graviola eller hampaolja hade botat cancer hade nog varenda doktor vetat om det. Tänk så korkade människor kan vara som verkligen går på sånt. Och ännu värre - rekommenderar det? *suckar*

      Radera
  94. Tack Kristian för att du låter oss följa din blogg. Din bok är värdefull!

    SvaraRadera
  95. Du är helt makalös du unge man, VAD du berör mig....

    En riktigt VARM kram vill jag ge dig/Agnetha

    SvaraRadera
  96. Otrolige Kristian,

    dina texter är samtidigt älvor över en morgondimmig äng, och spadar som gräver djupt i jorden. Hela känsloregistret. Så mycket liv, så levande associationer och du väver ihop alltsammans och man reser med dig.....
    Jag inbillar mig att jag ser det du berättar!
    Din bok väntar jag på, vill egentligen inte ha den men är så ivrig att få den i min hand!
    Stor respekt till dig, och massor av kärlek!
    Här ett stort lass med kramar, ta när du vill......
    Aina

    SvaraRadera
  97. Jag tänker att din bok är det barn du aldrig fick. Dina omsorger som får dig att gå in i väggen av trötthet, allt ger du för att boken ska få ett eget liv, att den ska leva länge...

    Jag hoppas att du känner frid och tillfredsställelse och frånvaro av smärta...

    kram!

    SvaraRadera
  98. Blir berörd av dig. Du är vacker och stark. Tack.

    SvaraRadera
  99. Vaknade inatt vid 01, svettig och lite smått skälvande. Hafe drömt om dig.. och mig.. fast jag aldrig träffat eller sett dig annat än på bild och tv. Låg länge och tänkte på drömmen och smålog tills det slog mig hur verkligheten ser ut och då ler jag inte längre... pussade på min blivande man som sov sött och sedan gick in till min sovande son. Somnade mes armen om.min son och tårarna rullande ner för kinderna för att du aldrig kommer få uppleva det här..
    Du ska känna dig stolt att du ger så mycket till andra samtidigt som du kämpar för att överleva en dag till!
    Imorgon ska jag gå och köpa din bok så dina ord aldrig glöms bort!
    Kram♥

    SvaraRadera
  100. Hej Kristian!
    Igår bestämde jag mig för att köpa den T-shirt som säljs till förmån för UNG Cancer. Det regnade dramatiskt och och jag hade ont om tid.
    Jag småsprang milen ( fram och tillbaka) till Gallerian och där genomblöt stanade jag upp för ett samtal med försäljaren som tog upp söndagens intervju med dig.

    Bara efter en kort stund upptäckte jag att varken han eller jag kunde finna de rätta orden. Konstig känsla. Det hör inte till vanligheter att existentiella, privata ämnen berörs i en butik.
    Nu har jag skaffat t-shirten trots att mitt beslut (årslångt köpstopp står fast) och inser att människan är en mycket irrationell varelse.
    /r

    SvaraRadera
  101. Hej Kristian ! Jag har också köpt T-shirten och väntar på din viktiga bok. Fint att se dig i Babel och glad när du höll boken i din hand. Tillsammans måste vi göra allt för cancerforskningen för att bekämpa denna sjukdom. Du gör ett speciellt intryck på människor. Jag önskar dig en fin sommar. Kram/Maggie

    SvaraRadera
  102. Hur gick det på sjukhuset? Hur ser det ut i fortsättningen? Blir det fler behandlingar? Hur ser det ut tidsmässigt? Kanske du ska följa taxilandets fotspår och resa utomlands för att ta reda på vilka cellgifter som biter bäst?

    SvaraRadera
  103. Madeleine
    Du har tydligen inte tittat på Babel.
    Kristian väljer själv vad han vill berätta, detta är hans blogg, där han skriver för sig själv. Vaför blanda in andra bloggar. Så känslokallt skrivet av dig.

    SvaraRadera
  104. Christian.
    Jag såg dig i Babel. Och jag tänkte att det på sätt och vis är synd att det var cancern som ledde till att du blev publicerad. För ditt språk är vackert och lätt att ta till sig. Att kunna skriva bra och fångande är en gåva. Du har den. Du borde ha fått chansen tidigare, men när chansen dök tog du den och förvaltade den väl. Jag ska läsa din bok, för den sätter ord på saker jag inte kunnat formulera själv. Jag fick inte samma gåva som dig. Lev väl i nuet Christian. Tack för att du delat med dig.

    SvaraRadera
  105. Hej Kristian, ord kan inte beskriva allt jag vill säga till dig. Jag har följt din blogg sedan jag skälv drabbades av cancer och själv började blogga, år 2011. Jag beundrar dig Big time! Klart jag kommer att köpa din bok. Du är den starkaste människa jag känner. Du kommer alltid att finnas här. Genom ditt budskap och genom allt stöd som jag lånade från att läsa din blogg.
    Många varma kramar till dig och tack för att jag fick lära känna dig! <3

    SvaraRadera
  106. är så tacksam till Dr Jane för att rädda mitt liv med sin Cannabis olja och sjukvård . Jag tackar Gud allsmäktig för att ha möjlighet att veta om denna underbara botemedel som jag kunde köpa från Dr.Jane här i Förenta staten och det levererades till mig inom 48 timmar efter att ordern var plats av mig . Jag är mycket glad att berätta för er alla som är så glad att jag inte är någon mer en cancerpatient längre. Tack så mycket Dr.Jane för din ändlösa hjälp om mitt liv . För alla dem som har problem med cancer , bör de inte tveka längre , bara att kontakta Dr Jane att ta hand om ditt problem och se det löst för livet .
     
      kontakt : janemedicalservice@hotmail.com
     
    Mitt råd till cancerpatienter , vet ni alla hur dödlig cancer är och kriget mot cancer har varit så svårt att slåss , men med en tid präglad av hampa olja som jag kunde uppbringa från Dr.Thomas , kan jag säga att min cancer är totalt borta och jag upplever ett nytt liv med hela min familj och mina 4 underbara barn . Så snälla rädda ditt liv och din familj med Rick Simpson Oil direkt från Dr Jane kontakta henne på > janemedicalservice@hotmail.com , kommer hon alltid att vara här för att fortsätta rädda människor liv . det är löftet att framtiden ser ut för den starka troende av hampa olja . Jag vill att hela världen ska veta att Cannabis Oil är ett konstigt och det har kommit för att stanna - Se mer på :

    SvaraRadera
  107. Min pappa diagnosen prostatacancer marsch 2017 och sedan dess har vi gjort kemoterapi 3 gånger men cancer fortsätter att återvända. För några månader sedan hörde jag om cannabisolja och dess läkande effekt och jag fick cannabisoljan från Australien på Ricksimpsonmedicaloil@outlook.com och min far började behandlingen omedelbart med cannabisoljan efter att ha använt cannabisoljan för behandling vid den föreskrivna tiden som föreskrivs av Rick Simpson, det var totalt botemedel och som jag skriver nu kan min far gå själv om sig själv utan stöd från någon och gå ut när som helst han väljer.

    Vänliga hälsningar,
    Vanessa Hellas

    SvaraRadera