onsdag 10 april 2013

Gam


Ingen kommer att sakna dig när du dör. Du skriver bara för att visa hur duktig du är. Du är självömkande. Allt du gör är genomtänkt. Du har tagit ditt wallraffande alldeles för långt. Du ville få mig att tro att du dött.
   Jag kan inte förlåta dig.

Det är nu ganska exakt två år sedan som jag började skriva om min sjukdom. Två år sedan helvetet flyttade in i mitt liv. Två år sedan världen började brinna. Två år sedan jag startade en diktatorisk envägskommunikation där allt skulle ske på mina premisser. Och så har det förblivit. Det har varit en egoistisk handling. Så är det fortfarande. Så kommer det att fortsätta. Här har jag blottat mig själv, vägrat censurera. Jag behöver det för att överleva.
   Jag har aldrig skrivit en rad på någon annans uppmaning eller inrådan. Aldrig tagit hänsyn till hur mina texter diskuteras, hur de uppfattas eller vilka reaktioner som de åstadkommer. Fram tills nyligen satte jag en stolthet i att läsa alla kommentarer. Jag har slutat med det. För jag är inte mer än människa. Och människan är irrationell och vet inte sitt eget bästa. Ge mig 666 kommentarer som vill mig väl, som smeker mig och ger mig bekräftelse, men allt jag kommer komma ihåg är de enstaka rappen. Kilarna i medvetandet. Kommentarerna som utgör den här textens första stycke.

En morgon när jag har det finaste besöket vaknar jag i sedvanlig ordning först. Hör rummets tystnad och drömmarnas andetag bredvid mig. Duvorna i tallen utanför.
   Och så får jag för mig att gå in på bloggen för att läsa några kommentarer. Det var ju så länge sedan sist. Någon tycker att det som jag skriver bara är en ”lång svada med ord”. Personen saknar det konkreta. Den saknar detaljer.

Jag funderar ofta på lavinerna vi startar. Hur vi trötta vaknar av väckarklockans tjut, hur vi kastar i oss frukosten, hur vi springer mot tunnelbanan och bussen, hur vi läser någonting på nätet och hur vi utan konkret avsändare kommenterar det som för stunden finns i vårt allt kortare koncentrationsspann. Och jag funderar på hur vi fortsätter mot våra konkreta arbeten där vi måste hinna klart med det här och det här innan lunchmötet och hur vi direkt efter jobbet ska springa till det konkreta gymmet för att bränna några inte särskilt konkreta kalorier innan vi ska träffa X och Y för ett väldigt konkret glas vin innan vi ska hem och laga mat till de emellanåt konkreta barnen innan vi ska hjälpta till med de tamejfan aldrig konkreta läxorna innan vi ska till den vidrigt konkreta tvättstugan innan vi ska diska innan vi ska betala de sorgligt konkreta räkningarna innan vi ska dammsuga innan vi på utmattningens brant slocknar i soffan till en repris av CSI New York. Och jag funderar på hur lite vi som inte särskilt konkreta avsändare minns av den där kommentaren som skrevs i morse, i stressen innan dagen for iväg som ett skenande godståg.

Och jag funderar väldigt ofta på detaljer. Små detaljer som min egen begravning. Jag har funderat så mycket på de där små detaljerna att jag i dag vet hur den ska gå till. Jag vet vilka sånger som ska framföras. Hur jag önskar att den dagen blir. Och dessa dagar funderar jag mycket på detaljer som när min syster fick se boken, hur hon bläddrade och fastnade vid bilden som togs då hon hjälpte till att raka av mig mitt hår och hur hon på soffkanten började gråta och sa att den där dagen var bland de värsta i hennes liv. Och jag funderar på detaljer som hur Mårten kommer att minnas mig om 13 år, på detaljer som hur min mamma och min pappa kommer klara av att hantera sorgen – på vad de kommer göra för att lyckas gå vidare efter den dag då jag dör. Detaljer som att jag läser en intervju med mig själv där jag säger mig inte förväntas uppleva en till jul, då jag med de tryckta bokstäverna framför mig inser att det faktiskt är sant. Detaljer som att jag avbryter varje inledd dagdröm eftersom de allt som oftast ändå inte kommer att vara genomförbara. Detaljer som att jag gång på gång gör mig av med saker för att min familj inte ska behöva ta hand om för mycket när jag inte längre finns. Detaljer som att jag har slutat pensionsspara och betala arbetslöshetskassa. Detaljer som att jag nu vet hur tumörerna utvecklar sig i kroppen. Detaljer som att jag nu vet när behandlingarna återupptas. Detaljer som att jag nu vet att de kommande månaderna kommer att styckas upp i kontrastrika delar vårsol, cellgifter, biverkningar och marijuana.
   Det är ofta sådana detaljer som jag tänker på.

Jag vänder mig om i sängen. Ser att Mårten redan har vaknat. Han tittar på mig med ett leende, försiktigt i morgontimmen. Då förändras allt. Raseriet försvinner. Vi börjar prata. Han berättar att deras katt är äldre än deras hund, men att hunden antagligen kommer att dö först. Han tycker att det är lite konstigt, men han slår fast att det faktiskt är så det fungerar ibland. Ja, svarar jag. Det är faktiskt så det fungerar ibland. Och så klättrar vi ner från loftsängen, redo för att utforska en ny dag tillsammans.
   Det är vad som spelar roll på riktigt.

Någon skriver att den kommer att sluta läsa min blogg.
   Gör gärna det.
   Jag tänker inte be om ursäkt för att jag fortfarande lever.


Tillsammans med den briljanta konstnären Robin Gnista har jag tagit fram en tröja som kan köpas här på TSHIRT STORE. 50 kronor per sålt exemplar går oavkortat till Ung Cancer.

Och nu går det att beställa "I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början" via den här sidan hos Adlibris. Görs beställning via länken går 10 kronor till Cancerfonden och ytterligare 10 kronor till Ung Cancer.

268 kommentarer:

  1. Men fy fasen vad arg jag blir på dessa elaka idioter. Det är ju de som är själviska! Du berör så många människor med dina ord och det faktum att du delar så ärligt med oss är inte det minsta själviskt. Fortsätt att vara du och gör det du gör på dött vis. Det är ditt liv och du är en fantastisk människa som jag beundrar så! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska ju stå DITT vis så klart..

      Radera
    2. Jag beundrar dig och tänker på dig ofta, vilket är just genom/på grund av dina texter!
      Jag önskar dig allt väl!

      Radera
    3. Ja, du är en otrolig människa , så fin du är på bilden. Blir så glad av att se dig le. Kram och ha det så bra det bara går.

      Radera
  2. Nej du har sannerligen ingen anledning att be om ursäkt. Tack för att du delar med dig. Kram!

    SvaraRadera
  3. Kristian! Jag missunnar dig döden, men unnar dig livet från "the bottom of my heart". Njut av varje dag du får tillsammans med Mårten, med alla du älskar. Jag väntar på din bok, som är beställd sedan länge. Kramar från Lena, utanför Avesta

    SvaraRadera
  4. Du kommer ju inte läsa det här ;) men jag älskar dig så och önskar dig den bästa av vårar! Bea

    SvaraRadera
  5. Carina i V-ås10 april 2013 07:47

    Kära goa varma Kristian! Fortsätt du som hittills. De empatilösa som kommenterar dina ord kommer så småningom att bli ganska ensamma i sin värld. Du däremot, kommer aldrig att bli ensam. Vi är många, både kända och okända, som finns vid din sida. Så fortsätt du vara den du är. Det är vi glada för ♥♥♥

    SvaraRadera
  6. Jag är glad över att du är egoistisk, som du själv benämner det. I mina ögon är du inte det, du delar med dig av en svår sida som vi alla på ett eller annat sätt får vara med om under livet. Men du lyfter också det levande högt, högt
    Vi borde bli bättre på det allihopa, tar saker för givna.
    Att det finns olyckliga satar som måste trampa på andra kan man inte göra någonting åt, de har bara stannat upp i sin egen utveckling ett tag och trampar egentligen bara på sig själva

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin, det där var en fullträff! :-) /Anna

      Radera
    2. Ja, vilken fin beskrivning av våra olyckliga satar.

      "..de har bara stannat upp i sin egen utveckling ett tag och trampar egentligen bara på sig själva."

      en ganska kärleksfull beskrivning på något vis. jag gillar att man kan tänka sig att det handlar om "ett tag", dvs att de också kommer att sluta trampa på samma punkt.

      vi alla kanske är där någon gång i livet. trampandes på oss själva.

      vi får förlåta oss, och de, som gör det, när vi gör det.

      kärlek.

      Radera
  7. Avundsjukans fula tryne..känner man igen
    På den illaluktande odören,som spids ut med orden ..från dens mun.
    Att sitta (som DU)på ärlighetens naturliga "rumpa"
    och GE ..av sig själv Väcker alltid upp misundsamhetens röst.ALLT gott och VÄL önskar jag DIG KRAM

    SvaraRadera
  8. Det finns så många konstiga människor där ute, som ser ut att vara som vilken annan människa som helst, med ett varmt hjärta, logiskt tänkade och sunt förnuft. Men så är det ju inte alltid. Skenet bedrar. Bakom den oskyldiga fasaden är det något som inte stämmer. Det saknas något. Som gör dem udda och avvikande. Fastna inte vid deras idiotiska kommentarer. De är inte värd det, de är nog inte ens medvetna om att de inte är som de ska vara. Överseende. Kanske lätt att säga. Men för dig egen skull. Radera dom ur ditt minne. För vi som har hjärtat på rätt plats, och vi som inte saknar empati och medkänsla. Vi som förstår (eller i alla fall försöker förstå) den panik och ångest du måste känna i din situation. Vi skulle aldrig skriva något sådant. Som det du beskriver. Vi tänker på dig. Och vi dömer dig inte. Aldrig. Och vi älskar att du fortfarande är vid liv. Och vi hatar att det inte alltid kommer att vara så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte gå in och skriva ett svar på detta (min första kommentar sedan jag började läsa bloggen) men så hittade jag detta svar som exakt formulerade det jag ville få fram. Tack anonym, fint skrivet! Och tack Kristian för att du delar med dig! Jag läser inte bara din blogg för att den är gripande och intressant utan även för att den påverkar mitt liv och hur jag förhåller mig till saker.

      Radera
    2. Ja. Människor utan empati, utan inlevelseförmåga, de som tidigt gjorts hårda och hatiska. De omänskliggjorda som vandrar jorden mitt ibland oss. De för vilka "det saknas något. Som gör dem udda och avvikande" - ibland kan de förefalla vara flertalet. På de hatiska kommentatorsfälten på nätet kan det verka så. Där man hittar antifeministerna, rasisterna, sd-sympatisörerna, böghatarna, ja, allt vad det nu är som de kanaliserar sin frustration mot, som de måste göra våld mot i skrift. De är i minoritet. Människorna på jorden är bättre än sitt rykte. Det är jag övertygad om. Så måste det vara. Att vara medmänsklig är den princip som allting vilar på. Eftersom vi har denna förmåga så har vi som art lyckats bli så många att vi tagit över hela jordens yta. Från början var det så att de inom vår art med psykopatiska störningar fördrevs från flocken, sedan visade det sig att psykopati premierade fortlevnad så nu finns de ibland oss, tyvärr ofta som ledare inom våra samhällssystem. Men de flesta av oss är som sagt goda efetrsom vi inte kan annat. Älskar dig Kristian. Sanna.

      Radera
  9. Det finns tydligen folk till allt. Bittra människor med ruttna liv som ska försöka trycka ner andra. Du är bättre än dom.

    SvaraRadera
  10. Tack för att du påminner mig om vad som är viktigt i livet. Kram

    SvaraRadera
  11. Sitter på mitt jobb en tidig, solig morgon. Har gått "in i lådan" som så många andra, istället för att välja det underbara livet som finns utanför. Varför LEVER vi inte det liv vi fått??? Varför lever vi vårt liv via vårt arbete??? Man skulle istället kunna gå på luffen!!! Tänker mycket på dig, många fina tankar. Något annat kan jag inte tänka om dig! Du är stark och modig. Min anslagstavla, som jag har framför mig, speglar lite av det jag varit med om och hur jag tänker. Där finns "En sång till modet", "Would you know my name", "You Raise Me Up", "Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken", "En natt hade en man en dröm..." och "Du vet väl om att du är värdefull". Jag hoppas att du vet och förstår att du är väldigt värdefull för många av dina medmänniskor! Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  12. Kristian fortsätt på ditt vis att skriva bry dej inte över dom dumma.
    Vi älskar dina ord :)
    Vet själv hur det är att skriva ner sina tankar. Jag bloggar för min skull o för dom som vill läsa.
    Nu ska jag iväg till lung röntgen och hoppas att vätskan i lungsäcken inte ha stigit.Håll tummarna :)
    Ha en underbar dag och njut
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är fin Anki!/Kram

      Radera
    2. Tack snälla ni :)
      Väntar nu på telefonsamtal fr Radiumhemmet för tappning av vätskan. Får se vad morgondagen ger.
      Bara att gilla läget brukar jag säga,har ju inget annat val.
      Kram på er!

      Radera
    3. Önskar dig god bättring och fina dagar Anki.
      Kram Marie

      Radera
  13. Det är svårt att inte reagera, även jag har sett vissa av de där fula meningarna, de som verkar komma från egen smärta och en oförmåga att förstå att det kan finnas fler än en sida av saken, en som inte är deras.

    & det är synd att du missar alla fina kommentarer på grund av några få människors förblindande svaghet men det är som du säger, ge mig 99 fantastiska kommentarer och en elak och det är den elaka jag kommer minnas, grunna över och komma ihåg.

    & det finns ingen anledning i världen att lägga tid på sådant för dig. Det finns bättre saker att fundera på än folks anonyma elakhet.

    Oavsett vad så är du en stor inspiration och du skriver vackrast av alla. & dina ord kommer bäras av många människor lång tid framöver. För det är så du påverkar oss. Du fastnar hjärtat och följer med oss vidare i livet.

    & för det tackar jag dig Kristian.

    ♡♡♡

    SvaraRadera
  14. Konsten att komma över främlingars dunkla behov att rubba vår tro på oss själva, på det vi tycker och känner.

    Det finns människor så störda i sitt känsloliv, med så kaotiska livskartor..låt de yrra omkring i sina mörker. ALLT LJUS TILL DIG.
    /r

    SvaraRadera
  15. Jag är otrolig glad för din och våran skuld att du fortsätterskriva. Har man döden så nära lär man sig vad som är viktig i livet- att lita på sig själv - du vet att det du gör är riktig- och att ovetande, små, elaka människors meningar ska man inte bry sig om.
    Tack för att du berättar

    SvaraRadera
  16. Dina texter skärper mina sinnen. De tar fram intelligensen i mig. Precis som de allra bästa samtalen gör. Kommentarerna ger mig hopp om mänskligheten.

    Och så dessa få men förunderligt sjuka och inskränkta kommentarer-cyberrymdens mentala slask.

    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
  17. Kärlek och jordens kram på dig Kristian. ♡♡♡Karin

    SvaraRadera
  18. Jag förstår att du inte längre läser kommentarerna. Men jag gör nu precis som du. Jag skriver för min egen skull. Det är oerhört svårt att förstå varför vissa människor väljer att skriva elaka kommentarer kring någon annan människas uttryck kring sitt eget liv och död. Däremot är det oerhört lätt att förstå de ständigt inströmmande uppskattande kommentarerna. Så många till antal. Det är oerhört frustrerande att det är de få elakheterna som dröjer sig kvar. Vi människor är så utsatta och bräckliga. Det är väl så det är.../ M

    SvaraRadera
  19. Det är när man upplever döden väldigt närvarande som livet blir mer påtagligt levande, precis som Kristian uttrycker i sina texter. De är så levande att de väcker uppmärksamhet.
    För vissa kan detta vara avundsjukt och skrämmande. Missunnsamma människor är elaka i sin natur och de finns på hela vår jord. Det svåra är att stå emot elakheterna då livet är skörare än ett tunt glas. Ibland kan det underlätta att bryta kontakt eller att undvika läsa kommentarer. Vi ska dock veta detta, att människan föds inte elak.
    Det gäller att umgås med kärleksfulla människor, då blir vår värld betydligt vänligare.

    Kärleksfulla kramar till dig Kristian och alla dina nära och kära!

    SvaraRadera
  20. Om det är möjligt, se dessa människor som simpla energitjuvar; de vill tjyva något som är ditt. Slå vakt om din kraft och fokusera på "potensgivarna".
    Vi som inspireras av dig.
    Tack,
    /r

    SvaraRadera
  21. Åh... Inte ska du behöva brottas med det här också. Folk kan skriva så obetänkt elaka saker på nätet. Jag tror att du har rätt i att det är svårt att sakta in i vardagen och känna efter, och verkligen se vad det man säger gör med andra människor. Det är nog väldigt få människor som verkligen vill göra andra illa, men vi gör ändå det av misstag och klumpighet. Jag förstår att de elaka kommentarerna fastnar, men försök ta till dig av all kärlek här istället.

    Vi känner inte varandra, men jag har läst din blogg ganska länge. Och jag läser den för att du skriver så rakt och vackert. Jag önskar att jag kunde skriva som du. Jag har inte kommenterat på länge, eftersom det känns så svårt, men jag läser, och jag hoppas att du kan se det som ett stöd.

    Tack för att du fortsätter att skriva. Och lycka till med din behandling.

    Annika

    SvaraRadera
  22. Kristian! Dina ord fyller mig med tankar och känslor!
    Du beskriver ditt liv med dina ord och skriver precis vad du vill......
    Om det inte passar någon läsare så har man det fria valet att låta bli att läsa!!
    Tyvärr finns det gnäll spikar som ska klaga på allt och alla-låt inte dem förstöra din dag........ ( inte min heller-för jag blir så irriterad på gnällspikar..)

    Fortsätt skriv och berätta om det som berör dig för din skull-det är det enda som är riktigt viktigt......Uttrycket : varav hjärtat är fullt glöder pennan, det stämmer tycker jag... Kärlek och styrka/ maria

    SvaraRadera
  23. jag skulle vilja vända på det och säga att en enda text av dig hjälper mig att uthärda 666 vidriga nyheter om sexism, rasism och moderaternas skygglappar. Så tack för att du skriver!

    SvaraRadera
  24. Haha...vika dårar det finns :) Fast dom är kanske lite som dig, de skriver sina inlägg för sin egen skull och inte din? Jag förstår dig till 100 då du skriver att dom "taskiga" inläggen minns du väl, tyvärr är många av oss så att vi suger in allt dåligt som sägs om oss. Jag är en av de 99,99 % som "gillar" det du skriver, och jag vill läsa de du har i din skalle. Inte sådant som folk vill att du ska skriva. Fortsätt att göra det du gör, oavsett om det handlar om att skriva blogg eller resa med vänner. Det är ditt liv och det kan bara du leva för att det ska bli rätt för dig :)

    Kram från mig i bästa Kvarnsveden

    SvaraRadera
  25. Dina texter berör mig. Tack för att du finns.

    SvaraRadera
  26. Besviken på människor som är besvikna på att du förstör nöjet för dem genom att inte dö snabbt nog?
    Ditt inlägg blev något av en dåres försvarstal, helt i onödan, gamar är gamar, du är deras privata dokusåpa, en möjlighet för dem att bli bekräftade som bra människor utan att det kostar dem något alls förutom några tomma ord ut ur anonymitet.

    Men ni har en gemensam faktor, önskan att bli bekräftad, för dem som goda medmänniskor, för dig som en duktig skribent, bloggaren och läsarna lever i en symbios som en tvåkönad varelse, siamesiska tvillingar som dör om man särar dem.

    Det överdrivna svamlet med kära och älskade Kristian från de anonyma blir något av en tragikomisk egotripp när gamarna eldar på, men du kommer ju från nöjesbranschen och vet hur det hela fungerar, show must go on till varje pris, vill man bli ihågkommen får man ställa upp, det behövs två att dansa tango, du gjorde väl inga spelningar utan publik,att bli bekräftad is the name of the game.

    Hur jag uppfattar dig som skribent? Tja, bitvis som riktigt bra,men ibland lite rörig, en som staplar ord bara för att göra det, svetten syns så att säga när man skriver bara för att göra det, man kan uppfattas som en one trick pony.
    Nu är det givetvis så, att riktigt bra texter kommer ur det mörka, när man inte mår bra, resten kan bli skapligt pga rutin, går att sälja men inte mer än så,ja, helt enkelt mat på bordet.

    Om jag tänker läsa din bok? Vet inte, bloggböcker brukar inte vara några höjdare, det som blir bra i bloggform blir det sällan eller aldrig i bokform, kastrerar man bort kommentarerna så självdör diskussionen och själva iden med det hela, siamesiska tvillingar bör förbli siamesiska tvillingar.

    Vill man inte ha kommentarer eller tycker att dem är ointressanta att läsa, då stänger man av funktionen, eller gör som jag i min blogg,.skriver på ett sätt som gör det i stort sätt omöjligt att kommentera, om läsaren inte begriper sig på inlägget,om vad det egentligen handlar om, då blir ju kommentarer överflödiga.

    Så Kristian, be ingen ursäkt för att du lever, utan fortsätt med det tills du är 95, det fina med livet är att man aldrig till 100% vet vad som kommer att hända,
    ibland händer det oväntade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jävligt tufft skrivet utan att för den skull vara elakt på något sätt. Men att bli berörd och dela med sig av kärlek kan aldrig vara fel. Även om det absiolut blir lite tröttsamt med alla översvallande omkväden till Kristian (oss själva och varandra) så är det dom ord som står oss till buds. Kram! Sanna

      Radera
    2. "...eller tycker att dem är ointressanta..."

      * DE, vännen

      Tycker du uttrycker dig cyniskt. Skenintellektuellt. Och respektlöst, faktiskt. Den självgodhet, brist på distans, som genomsyrar din text, känns sliten. Trist läsning.

      Uppfattar dig som ett klassiskt exempel på den självutnämnde recensenten. Din brist på stilistik söker du kompensera genom av att sätta dig över andra människor.

      Även jag ser svammel i kommentarsfältet. Och förvirring. Taktlöshet. Egoism. Men mer än något annat ser jag värme. Människor som möts. Ler tillsammans. Gråter tillsammans. Förstår och missförstår. Famlar. Finner. Och ger. Jag ser kärlek.

      Och du, jag om någon känner till nöjesbranschen. The show mustn´t go on. A real show needs no audience. It needs nothing else than a true artist. And in this room I see more than one.

      Radera
    3. Så klokt skrivet Alice!
      Håller fullständigt med./Kram

      Radera
    4. Tack så mycket! :) <3

      Men ååå, vad klantig jag är. Det ska givetvis inte vara något komma mellan "text" och "känns" (tredje stycket, fjärde meningen). Lite pinsamt att slinta på tangenterna när man nyss kritiserat någon annans språk, hihi.

      Kram Alice

      Radera
    5. Och jag har ingen aning om hur ordet "av" hamnade mellan "genom" och "att" (fjärde stycket, andra meningen). Förhandsgranskning nästa gång? :)

      Radera
    6. Wow, är du kändis? Alice?

      Hursom läser jag den här bloggen. Känner mig lite som en gam. Alla som läser den är gamar. En blogg som är en ventil för att få släppa på trycket. Och jag tycker att det är skitkul att K drog till USA en hel månad med polare. Hoppas verkligen att det gav en massa energi för att klara resan med behandlingar som väntar här hemma.
      /V

      Radera
    7. Ja du, Brandon Lee, din kommentar är så grabbigt pseudointellektuellt översittaraktig så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Som självutnämnd recensent av Kristians blogg är du helt ointressant.

      Jag har en enda önskan när det gäller kommentarsfält: Kliv ut ur den fega anonymiteten och våga stå för en åsikt. Det skulle göra världen mindre ond.

      Marie Sjöström, Simrishamn

      Radera
    8. Och V: Nej, jag är inte kändis (än). Jag studerar sång på Londons främsta musikskola. Är dock hemma i Sverige just nu. Har tvingats ta en paus i min utbildning då jag drabbats av en allvarlig sjukdom som kräver sjukskrivning. Min pappa är rockmusiker och min pojkvän är anställd på Malmö Opera. Så jag tycker jag har rätt bra koll på nöjesbranschen. Var det något mer? :)

      Radera
    9. Fascinerande erfarenhet att bli bemästrad av diverse småtjejer med klent textförståelse som lider av genuint storhetsvansinne inkl lille Alice från underlandet, och Marie från Simrishamn,
      den ena rör sig på hi hi nivån, och den andra har drabbats av galopperande klischésjuka ang pseudointellektuella skratt och gråtgensägelser,
      den gemensamma nämnaren för dem ovannämnda är deras totalt ointressanta som likväl ointelligenta sätt att söka bekräftelse genom självgod svammel.

      Radera
    10. Carina i V-ås10 april 2013 22:50

      Marie Sjöström, Simrishamn - tack..jag kunde inte sagt det bättre själv. Varför ska både Kristian och vi som på något sätt bara vill ge honom tröst bli trampade på? Varför kan inte dessa översittare lämna denna sida för gott? Jag blir ledsen över kommentarerna ibland..hur ska inte Kristian känna sig då..

      Radera
    11. brandon lee. är du möjligen medveten om att du kommenterar en blogg som drivs av en människa på väg att dö? en människa som upplever ett lidande som ingen av oss (som inte själva upplevt detsamma) kan sätta sig in i? var är din jävla empati? det är sinnessjukt hur respektlöst du uttalar dig, och hur felplacerad din kommentar är. ingen har ens ställt dig dessa frågor.

      sen vill jag för ordningens skull nämna att jag inte enbart känner empati för kristian för situationen som sådan utan framförallt en stor jävla beundran över hans förmåga att skriva och beröra på svindlande nivåer. jag vet att han gjort tusentals människor en oändlig tjänst bara genom att de (vi) plötsligt vaknat upp och insett värdet av livet och hur otroligt det är att vakna upp på morgonen och få en ny dag. att det är "kul att få vara med". många av oss läsare har utan att själva tvingas kämpa mot samma helvete fått en unik inblick i det helvete det innebär att vara på väg att försvinna från allt man vet om, en inblick som iaf jag aldrig varit i närheten av att uppleva. svärtan däri och kristians sätt att förmedla situationen skapar knivskarpa skiljelinjer mellan viktigt och oviktigt, värdefullt och meningslöst. skiljelinjer som hjälper oss att bli bättre människor och leva ett bättre liv. att ge så många läsare den typen av insikt är något av det finaste man kan efterlämna till världen. vi är många som är evigt tacksamma kristian för det. vi är många som kommer sörja den dagen han försvinner, som om han var vår egen bror. så kraftfulla är hans texter och så speciell är han som person. jag vet att kristian genom sina texter har gjort världen till en lite bättre plats, inte minst genom att få sina läsare att krama om sina barn lite extra.

      brandon lee, om du vill vara dryg och framstå som intellektuell på andras bekostnad kan du väl åtminstone byta forum. tänk efter, och försök tänka lite utanför din egen till synes _sjukligt_ ignoranta värld. jag blir så sjukt ledsen över att det finns människor som beter sig som du. det gör fan ont i mig att läsa dina kommentarer.

      all kärlek till dig, kristian.

      Radera
    12. Kvinnoförakt min gode Brandon, kvinnoförakt i sin renaste form.

      Marie Sjöström, 53-årig småtjej, Simrishamn

      Radera
    13. Brandon är han en självutnämnd blogg och kommentar recensent / IZZA .

      Radera
    14. Nä, fy. Jag tänker inte ens bry mig om att leka med ord och låtsas vara någon jävla språkexpert här. Brandon Lee: fy vad förbannad jag blir av dina respektlösa kommentarer och din tydliga översittarattityd. Du tror verkligen att du är förmer än andra, först har du mage att bete dig respektlöst mot Kristian och sedan försöker du minimera dem som kritiserar dig och menar att de skulle vara mindre intelligenta än du och bara kommenterar därför att de vill ha bekräftelse. De kritiserar dig därför att du är dum i huvudet, inte för att de söker uppmärksamhet. Hur verklighetsfrånvänd är du egentligen? Idiot.

      Radera
    15. Jösses jävlar vilket gäng av patetiska loosers, som ett flock stirriga, små,gläfsande hundar, jag vet att den Svenska skolan är totalt värdelös, men lite textförståelse lär man sig väl?
      När en liten dyslexihund börjar gläfsa, så följer dem andra efter utan att ens vara medvetna om varför, flockmentaliteten tar över, en svennebanan psykos,."Här i Sverige får alla tycka precis som dem vill,.så länge dem tycker som alla andra",..nä fy fan, ni kan dra åt helvete hela bunten av tillgjorda, hycklande småhundar.

      Radera
    16. Brandons Lee´s inlägg får väl ändå anses ligga inom anständighetens gräns? Han dryftar sina åsikter utan personliga påhopp eller slag under bältet. Han är måhända inte den största beundraren av Kristians skriftliga uttrycks-förmåga, men det gör väl honom knappast till en ond människa? Man måste kunna vara kritisk även mot en sjuk människas "prestationer", motsatsen blir bara något kletigt medömkande som ljuder falskt och pinsamt. Om Brandon Lee är en översittare, det vet jag inte, så kan det ju förstås vara, men här tycker jag att det handlar om hur man som läsare väljer att tolka hans inlägg. Jag håller med BL om att de kommentarer som handlar om hur mycket de älskar Kristian e t c, fast de aldrig träffat honom IRL, känns distanslösa och ja, för att inte säga naiva. Inte för att jag inte tror att Kristian är en älskvärd person utan för att de här "känslorna" verkar födas av att han är sjuk och på så sätt befriad från "vanliga" människors kantiga, irriterande sidor och tillkortakommanden.
      Hur som, vill tillägga (så att det inte råder några tvivel om det) att även jag känner beundran för inför Kristians självdistans och klokskap,men det innebär dock inte att jag alltid tycker att han skriver mästerligt eller att jag tror att han inte har några negativa sidor eller för den delen, att jag älskar honom. Men: Han har min fulla respekt.

      Radera
    17. Brandon förtjänar ingen respekt! Jag skäms åt hans vägnar!
      Linda

      Radera
    18. Jag menade att KRISTIAN har min respekt (och tycker att det framgår i mitt inlägg.

      Radera
    19. Välj ett annat forum för er pajkastning!

      Radera
  27. Hej Kristian,

    Har försökt nå dig via mail och sköta det informellt men då min tekniska kunskap är motsvarande en mullvad så blir det ett öppet forum i vårt öppna samhälle. Jakob heter jag och studerar till Sjuksköterska för att sedan bli Anestesissk. Jag har läst din blogg i snart 1 år och är otroligt imponerad av ditt mod och din förmåga att visa dina känslor utan filter eller smickrande smink.

    Faktum är att du inspirerat mig i min kommande C-uppsats som handlar om hur man som vårdpersonal kan stötta och hjälpa människor som får sitt cancerbesked. Det jag frågar är om du tycker det är okej att du är citerad och anges som inspiration till arbetet ?

    Återkom gärna på min mail jk222fw@student.lnu.se

    Kanske är ett ovidkommande citat i sammanhanget men då du är modig så kanske du får styrka. Min största förebild i livet är min farfar som jag förlorade i cancer 2002 men jag lever efter hans citat "Blott de tama fåglarna har en längtan, dom vilda flyger". Fortsatt inspirera och berätta din historia för oss andra lyckliga dårar i vardagens tristess :)

    Varma hälsningar Jakob

    SvaraRadera
  28. Jag tycker det är synd om du slutar läsa alla dessa underbara och poetiska kärleksförklaringar till dig och viljan att vilja väl. Jag tror de är bra för dig att läsa och lyfter dig och kanske också bra i din sjukdomsprocess. Mycket av oss sitter inombords, i hjärnan, i tankens kraft. Så snälla, sluta inte läs alla dessa underbara kommentarer. Bortse från den ändå så lilla delen som alltid finns i vårt samhälle. Jag tänker så här, jag tycker rätt synd om dem i stället. De har inte kärlekens budskap inom sig, utan ser alltid det illvilliga och missunnsamma och avundsjuka. Att det ska vara på deras premisser, men så funkar ju inte världen. Jag skulle inte vilja som de. Antingen hoppa över dessa kommentarer eller tycks synd om dem eller radera dem.
    Har nu beställt ex av din bok
    Kram & Styrka/ Maggie

    SvaraRadera
  29. Idioter finns det gott om. Jag läser och är glad för varje dag du har skrivit och finns kvar på jorden. Under sker ju fortfarande, vem vet hur kroppen jobbar...att skriva av sig om allt skit som händer är ju bra och gör säkert att du får styrka att orka lite mer än om du höll kvar allt inom dig. Om så bloggen håller på i tio år till och du mot alla odds överlever så har den här bloggen varit till stor nytta för många. // Massor av styrkekramar!!

    SvaraRadera
  30. Livet är ett givande och ett tagande och det är ju i den situationen vi människor mår bäst. Ibland ger du och jag får och sen tvärtom, det är så vi lär av varandra och utvecklas. Ibland måste vi tänka om också, vissa har lättare för det och andra svårare. Vi är helt enkelt olika. DET är det intressanta och väcker ens nyfikenhet...och det gör du bland annat med ditt senaste "konkreta" inlägg ;)
    MVH:G

    SvaraRadera
  31. Hej,
    Visst funkar det så att det är kritiken vi minns. Men du måste i alla fall först sålla bort de rena idioterna. Idioterna är ensamma, galna och skadade människor som dras till nätet och allmänna telefonväxlar etc. De mordhotar och förolämpar alla de kan komma på. De sprider sitt hat för att inte implodera. De är inte vanliga människor på väg till vanliga jobb och familjer. De representerar inte några allmänna åsikter i samhället. Du måste sålla bort dem.

    SvaraRadera
  32. Hej!
    Du skriver så vackert , rakt och osensurerat .
    Är uppriktigt glad att se att du verkar orka mycket än :)
    Det är orättvist och hårt , jag kan inte ens tänka mig in i ditt liv och vill det heller inte .
    Du är så modig och stark !
    Var rädd om dig och de dina!!!!!!
    Varför kan vi inte få behålla dom bästa här på jorden längre än vi många gånger får????

    SvaraRadera
  33. Trots att jag vet att du inte kommer läsa den. Keep on rocking. Det du skriver berör.

    SvaraRadera
  34. Jag blir så imponerad av din behandling av språket och faktiskt är en del av dina kommentatorer också väldigt duktiga på att hantera språket.

    Den elaka kommentaren skrivs ju bara av en liten ynklig människa med förkrympt hjärna och utan empati och som endast finner glädje i att kasta pil på andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, du skrev vad jag tänkte.

      Maggie(Örebro)

      Radera
  35. Vilka uppblåsta jävla idioter som skriver så till dig! Du är helt fantastisk precis somdu är <3 fortsätt vara ditt fantastiska jag! Många kramar! /Linda

    SvaraRadera
  36. Du är så jä-a BRA! Så fin, fantastisk och underbar, och världen är förbannat orättvis! Jag har aldrig träffat dej, men jag tycker om dej så oerhört mycket. Kramar

    SvaraRadera
  37. Sluta inte att skriva!
    Ditt skrivande sätter igång processer hos oss som läser,vissa klarar kanske inte att möta sin egen dödsångest och då blir de aggressiva i sina kommentarer.
    Du är så viktig och så värdefull och jag önskar dig allt gott som finns.
    kram

    SvaraRadera
  38. Jag har aldrig läst en blogg där den som bloggar fått så mycket beröm, lovord, hyllningar, kärlek som du har fått.
    Om någon enstaka skulle skriva något dumt så är det väl bättre att du sållar bort det än att sluta läsa kommentarerna.

    Då är det justare att stänga kommentarsfältet om ändå bara det negativa fastnar hos dig och du nu inte ens läser.
    Jag har följt din blogg sedan första dagen och nu blev jag besviken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du blev besviken..? Bloggen är inte till för din, eller för min skull.

      Det är inte konstigt att det är det negativa som ´fastnar´, bland alla positiva kommentarer. Det är så de flesta av oss människor fungerar. Det är av någon anledning så mycket lättare att ta till sig negativ kritik och klanka ner på sig själv, än att känna sig upplyft av den positiva kritiken.

      Jag hoppas att Kristian trots allt kan känna lite glädje och värme av den positiva respons han får. Men bloggen är till för hans egen skull och inte för någon annans. Och vad han känner inför kommentarerna är inte upp till dig, som skrivit här, att värdera. Det handlar inte om att vara "juste", som du skriver, mot oss läsare. Känn lite empati är du snäll.

      Radera
    2. Du blev besviken.. Vilket sorgligt stort ego du har.

      Radera
    3. Klart det inte är ok att vara elak varken här eller IRL MEN om man har en offentlig blogg så måste man vara beredd på att inte bara få ros utan också ris och tyvärr dumma kommentarer. Man kan inte vara omtyckt av alla även om alla känner starkt för Kristians öde och den fruktansvärda sjukdom han har samt den kamp han kämpar.

      Radera
  39. Jag förstår inte?kan man inte bara läsa bloggen utan att vända ut och in på sig själv...Måste man tycka så mycket recensera vad tycker jag om det här och de där.Varför har man behov av att kritisera .Jag läser din blogg oftast i det tysta tar med mig din visdom ,försöker förstå tänka efter.Du har gett av dig själv och det har betytt mycket för mig.Allt gott till dig .Susan.

    SvaraRadera
  40. ÄLSKADDE KRISTIAN,,klart jag köper boken och tröjan...JAG fortsätter att läsa det du skriver,,du ger så mycket av dig själv,du ger ditt innersta,,det berör mig....älskar dig,,LOKES MAMMA.....

    SvaraRadera
  41. I barnen ligger sanningen.<3 Som min dotter Lilly 5år sa "Jag ser mig i dina ögon mamma". Precis som Mårten ser sig i dina ögon och alltid vet att du kommer finnas för honom. För dom som inte förstår din storhet vill jag bara säga "ni vet inte vad ni går miste om"!!!
    Du har gett mig ett helt nytt sätt att tänka på, dina ord får mig att förstå hur stort det är att få leva. Tack Kristian.<3

    SvaraRadera
  42. Fortsätt att skriva Kristian. Det är det bästa DU kan göra, att få skriva av dig.
    Du verkar vara en stark person som inte är rädd för att skriva precis som du känner och mår. Du skriver också väldigt fint och vackert, så målande.
    Roligt att du orkade med en resa till USA med dina bästa kompisar också. Roliga och trevliga minnen är bra att leva på.
    Jag läser ofta det du skriver här på bloggen och några gånger har jag också lämnat en kommentar. Jag vill att när du läser kommentarerna så ska du bli glad och peppad av dessa.

    /också en mormor


    Jag blir så ledsen att vissa människor alltid ska komma med dumma kommentarer. Då är det bättre att de inte läser på bloggen.
    Jag förstår inte varför elaka människor ska kommentera.

    Här nedan följer en kommentar som jag har kopierat (hoppas att det är OK) som jag HELT håller med om:

    Anonym10 april 2013 10:24
    Jag blir så imponerad av din behandling av språket

    Den elaka kommentaren skrivs ju bara av en liten ynklig människa med förkrympt hjärna och utan empati och som endast finner glädje i att kasta pil på andra.

    SvaraRadera
  43. Hoppas ändå att du läser alla varma kommentarer. Det finns alltid någon som i något slags sanningssägarmantel ska säga något kritiskt. Ofta inte genomtänkt. Men det svider. Vi är så många som berörs av dina ord. jag älskar det ickekonkreta, din poesi och som lyfter min vardag och mitt hjärta ett snäpp. Jag har fått hela min familj att gå in här och läsa. Tack för alla orden och självklart har jag beställt boken, nu också t-shirten. Keep up the good work!

    SvaraRadera
  44. Fortsätt så Kristian! Tänk på sig själv, skriv det som faller in, skriv så fint som bara du kan. Helt galet att tro att denna blogg är för oss. Du äger.

    SvaraRadera
  45. Tack för att du skriver... hoppas att du ändå läser... 99,99 vinner alltid över 0,01... och jag hoppas att du skriver länge,länge,länge och ännu längre än så.

    SvaraRadera
  46. Jag kollar din blogg varje dag efter nya inlägg. Det är det första jag gör varje gång jag öppnar datorn.
    Jag känner stor medkänsla med dej. Trots att du skriver att du har obotlig cancer hoppas jag på att ett under sker och du så småningom blir friskförklarad och lever tills du blir 90.

    SvaraRadera
  47. Försök att skaka av dig trollen. Bunta ihop dom och skicka iväg dom med det längsta långbollskast du någonsin åstadkommit. Förhoppningsvis hamnar dom i en dynghög.

    Kram.

    SvaraRadera
  48. Du gör det som känns bäst för dig och din familj......finns alltid människor som har en massa negativa åsikter.....Du är en människa jag fastnar för,behöver inte säga mer.....kör ditt och jag kommer att följa dig Christian.En hjärta från mig till dig!

    SvaraRadera
  49. Bara människor med förkrymta hjärnor och kalla hjärtan som lämnar sådana kommentarer. Du har en sällsynt empatisk själ och ett varmt hjärta. Lev länge.

    SvaraRadera
  50. Din blogg andas så mycket liv, mitt i det svarta. Du sätter ord på sånt som vi människor bara rusar förbi, som vi inte reflekterar över, bara för att hinna med alla 'måsten' i vardagens ekorrhjul. Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor, du har fått mig att stanna upp och fundera över livet, över allt som man lätt tar för givet... Varma styrkekramar till dig.

    SvaraRadera
  51. Jag kommer att sakna dig när du dör, jag hoppas att det dröjer länge! Jag kommer att sakna att tänka på dig och fundera över hur du har det, hur du upplever världen när du kan skriva texter som dessa! Jag kommer att sakna dina skrivna ord, att gå in på din blogg har blivit en daglig rutin för mig. Mitt hjärta blir varmt när jag ser att det kommit ett nytt inlägg, men med en försiktig oro över att det oåterkalliga ska ha hänt läser jag det du skriver.

    Jag kommer att sakna dig, jag kommer inte att glömma dig! Du ska aldrig be om ursäkt för att du lever, vi är många läsare som gläds över detta vid varje inlägg du skriver!

    Jag vet också att de negativa kommentarerna har en förmåga att fastna långt hårdare än de som vill en väl. Jag önskar att jag kunde radera dom åt dig, så du bara såg all kärlek som finns i bloggen.

    Önskar dig allt gott!

    Kram
    /J

    SvaraRadera
  52. Jag brukar undra om du läser kommentarer, därför vet jag inte om det är nån idé att skriva eller inte. Jag tycker om att gå in och läsa din blogg. Du skriver fint och jag hoppas alltid på att det står nåt om att du känner dej lite bättre och att det hänt något som ändrar din prognos. Behandlingen återupptas skriver du?? Då var inte den sista bortkastad tid eller?? Jag är väl naiv... men jag hoppas fortfarande att din cancer ska kunna pressas tillbaka av cellgifterna så att du får uppleva en sommar.. en jul...och ännu en sommar. Jag har precis fått veta att en klasskompis från barndomen har cancer. Mycket konstigheter som händer i världen dessutom, får en att tänka på att det enda man kan göra är det bästa av nuet. Så min pojk har varit "sjuk" sen i måndags. Vi spelar Zelda, läser sagor, kramas, pussas och äter pannkakor. Imorgon blir det lekis igen för då är det bad och det vill han nog inte missa. Ha en fin onsdag Christian. Ps jävligt snygg T-shirt hörru /T

    SvaraRadera
  53. Länge leve du, älskade människa. Det du skriver betyder så mycket för mig, jag vill att du ska finnas kvar för alltid. Förstår om du blir arg över dylika kommentarer, men vi är så många många som älskar dig och skulle ge dig av våra dagar om vi bara kunde...
    Kramar och kärlek!!! / eva

    SvaraRadera
  54. Oj, blir chockad över människor alltså.. Folk är fan dumma i huvudet.

    Jag älskar att läsa din blogg. Min pappa är svårt sjuk i cancer och jag tänker så ofta på hur han mår och känner inuti. Det är skönt att läsa dina ord ibland.

    Kul med ungcancer! Var på möte med dem igår! Fantastisk organisation!

    SvaraRadera
  55. Jag vet inte varför folk vill vara elaka, de mår väl inte bra antar jag?

    Jag har aldrig kommenterat. Däremot har jag velat det flera gånger men inte gjort det. Dels vill jag skriva och berätta hur mycket jag gillar dina texter. Jag önskar att du i hemlighet skriver på en skönlitterär roman men jag antar att du inte gör det.. Den hade jag i alla fall velat läsa. Jag önskar att du hade ett helt skrivande liv framför dig.

    En annan sak jag velat kommentera men dragit mig för är lite kritisk..(jag drar det snabbt nu men fördjupar mig inte.. hur du ser på kvinnor gör mig pissed ibland och du nämner bara manliga artister/författare osv som förebilder. ok, det var den korta versionen.). Och då känner jag väl varför vill jag gnälla på nåt till någon som är sjuk? Jag menar, i relation till det så känns det extremt futtigt. Jag har läst dina texter men jag vet inte hur det ÄR för dig innerst inne. Jag antar att du både vill bli behandlad som en vanlig människa men att folk ändå ska ha någon slags förståelse (även om det ju inte går men man kan försöka) för det du går igenom just nu.



    Sofia

    SvaraRadera
  56. Hej Kristian. Jag har läst din blogg ett par månader nu och varje gång jag besöker din blogg tänker jag, hoppas jag, att det är inte sjukdom som längre utvecklar sig i din kropp, utan liv. Den där sortens liv som stöter bort mörker, som stöter bort det som gör ont, som inte tycks försvinna. Livet kan välta omkull en på fina sätt också. Det är så svårt att nå dit ibland bara. Vi stressar oss igenom så mycket i dagens samhälle, springer igenom varandra. Jag hoppas du har många vid din sida som inte gör så. Och vissa kommer alltid kommentera elakt. Det ligger i vissas natur, verkar det som. Kram, Oskar

    SvaraRadera
  57. Det du säger i det här inlägget är ett sorgset tecken på hur många människor mår i kropp och själ. När tillståndet för människan är så ledsamt att andras olycka och sorg blir det som får någon att känna sig bättre till mods, då är det illa. Det säger en hel del om hur de som anklagar dig mår. Detta har inget med dig att göra Kristian, men visst är det hemskt. Förstår att du blir ledsen. Kram på dig. Hoppas solen lyser på dig och de dina idag. / Annika, Göteborg

    SvaraRadera
  58. Klart att du inte ska be om ursäkt för att du fortfarande lever!!! Det är ju fantastiskt! Det finns såna idioter ute i världen! Och att skriva en sån sak är helt otroligt ofattbart! Jag älskar att läsa dina texter! Kram på dig!!

    SvaraRadera
  59. Och jag läser ditt, som vanligt, välformulerade inlägg. Funderar lite. Berörs. Tar in. Scrollar ner. Ser bilden på dig och känner hur mina mungipor dras upp mot öronen i ett stort fånigt leende.
    Vi känner inte varandra men jag är glad att se dig!

    SvaraRadera
  60. Det är din blogg och dina ord och vi kan ta emot dem om vi vill, eller låta bli. Jag tar oftast emot dem, men värjer mig mot din smärta, för jag kan inte ta in den. Eller så vill jag inte. Inget konstigt med det, jag har själv ingen erfarenhet av en svår sjukdom som du har.
    Att inte bry sig om ord som sårar kan vara omöjligt. Men jag hoppas du kan ta till dig alla värmande ord som skrivs också.

    SvaraRadera
  61. Jag vill säga att det är en jättefin bild på dig. du ser så fin ut men också trött o ledsen, vilket är mycket förståeligt.
    Tänker på dig och går ofta in och läser dina fina texter. DU berör verkligen, du skriver så otroligt fint.
    Hoppas att du finns med oss för en lång tid framöver och att du orkar skriva här på bloggen.
    skickar varma kramar till dig/ också en mormor

    SvaraRadera
  62. Men herregud vilken jävla idiot (bloggläsaren, alltså) och ursäkta svordomen. Men visst är det så, hundra människor säger nåt bra men det man tar till sig och minns är den där enda som kritiserade. Varför är vi så? Är det nåt sorts jante-tänkande? Man ska inte tro att man är nåt, typ?
    Kära Kristian, önskar jag kunde sudda ut idiotens ord, önskar att du i alla fall tar till dig alla andras ord. Vi vill dig så väl. Du ger oss så mycket. Du är viktig. Vi lär oss av dig. Du går före, vi kommer efter. Lite klokare. Lite modigare. Lite mer kärleksfulla. Det har du gett oss. Glöm för all del inte det!
    ^Kram Carina

    SvaraRadera
  63. Vilka KRÄK! Usch! Jag begriper inte hur man överhuvudtaget ens kan VILJA uttrycka sådana saker, varför en del människor försöker ta på sig någon sorts "jag kan säga allt så jag gör det"-mantel om hur andra ska leva sina liv. På min blogg/FB är det också allra flest snälla, mysiga, goa eller tänkvärda kommentarer - men visst fan sätter sig de elaka alltid i skallen. Och inte sjutton blir det väl lättare av att det du faktiskt skriver om (min blogg är högst trivial). Nej, jag önskar dig att kunna vara som en gås fast jag vet att det inte går. Och inte vill du väl heller be någon annan moderera i kommentarerna åt dig först, om jag "känner" dig rätt.

    I alla fall: VET ATT VI TYCKER OM DIG! De kan fara åt fanders, kräken.

    /MO

    SvaraRadera
  64. Har ibland häpnat över vad folk kommenterar! Undrat vad 17 som rör sej i deras hjärna! Som när jag med ett leende konstaterat att nu lever K som vilken annan 29/30 åring som helst, då kommer kommentarer om att du skriver flummigt, inte tar upp att livet är jobbigt osv! Mina barn är några år äldre än dej, vad jag hoppas att aldrig behöva gå igenom vad din familj gör! Men OM det skulle bli så, hoppas jag att de har samma härliga inställning till livet! Att de när de orkar lever livet! För f-n Kristian lev lev lev! Skriv vad o hur du vill för 99% av oss som läser njuter av o gläds av dina ord! Även om vi gråter ibland! ;-) <3 Kram till dej o din familj!

    SvaraRadera
  65. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

    SvaraRadera
  66. ♥♥♥
    En farmor

    SvaraRadera
  67. Älskade Kristian!
    Sorgligt men sant.Det finns människor som saknar empati har frånvaro av medkänsla och skuldkänslor.
    Det är en personlighetsstörning som 4% av befolkningen lider av.
    Deras mål är att få offret att känna sig isolerat och utsatt.
    Vilket dom tydligen har lyckats med..Du har all rätt att bli förbannad!
    Jag respekterar dina känslor,fullt ut!
    Men det är dom som vinner,glädje i att såra.Låt dom inte vinna.
    Förstår din frustration!!!!!
    Tänker på dig ofta.
    Öm Kram!från en av dom 96% som inte saknar empati/Kram igen/Åsa

    SvaraRadera
  68. Jag tillhör de som verkligen uppskattar det du skriver! Jag läser varje nytt inlägg med andakt och vill inte att texten ska ta slut. Älskar varje ord, mening, stycke du skriver. Du har en enastående förmåga att uttrycka dig i skrift och jag är tacksam för att du delar med dig av din vardag och situation. Och jag hoppas att du ska få göra så ett bra tag till. Din blogg har fått mig att omvärdera saker och ting i mitt eget liv och att inte ta allt för givet, att uppskatta det man har här och nu. Ingen vet hur morgondagen ser ut. Många, många kramar till dig från Anna-Karin

    SvaraRadera
  69. skulle beställa din t-shirt,men den var redan slut i alla storlekar utom xs.Hoppas man snart kan beställa igen!Varje gång de spelar strövtåg till hembygden på radion går min tanke till dig och det är ofta <3

    SvaraRadera
  70. Jag berörs av dina vackra ord Kristian. Önskar dig allt gott nu, men även sen på "Den andra sidan". För den finns .....

    Varma kramar från en mamma som saknar sin son oändligt

    SvaraRadera
  71. Du har all jävla rätt att yttra dina känslor på din blogg. Om det inte passar folk så kan de ju dra härifrån. Låt dem inte ta din energi. Du är en helt fantastisk människa som med ord får folk till tårar. Du berör. Du är viktig för många. Puss till dig!

    SvaraRadera
  72. Läste att Kristian kommer att medverka i programmet Babel, nu på söndag den 14/4 kl 20:00 på TV2.

    Stor kram till dig Kristian/Roxanna

    SvaraRadera
  73. Sänder massor av kärlek❤
    //Cia

    SvaraRadera
  74. du ska absolut inte be om ursäkt,jag tycker du gör de bra du verkar vara en stark människa ,jag beundrar dig verkligen ..ingen ska dömma dig för dom vet inte hur de är för dig,dom går inte inte i dina skor..Jag tycker du verkar vara en jätte fin kille och du förtjänar de bästa ..jag lider verkligen med dig,hade jag kunnat göra något för dig hade jag gjort det..dom som stör sig på vad du skriver kan ju för helvete låta bli att läsa då,finns ingen som tvingar dom...ge inte upp! bryr dig inte om vad en del skriver ..dom vet inte bättre..de säger mer om dom ..så många kramar till dig!
    kramar från lotta

    SvaraRadera
  75. Dessa människor som skriver sådana kommentarer är vidriga, sorgliga typer av låg intelligens som inte gör något för att visa vänlighet och medlidande för andra. Du, Kristian är en fantastisk person som har hjälpt och rört många genom dina texter. Du har fått mig att få upp ögonen för livet igen.
    När dessa små, små människor skriver kommentarerna så är det för att försöka trycka ner alla andra till deras låga nivå, ett tecken på deras fruktansvärt sorgliga liv.
    Till er som skriver sådana kommentarer: Att ni fan inte skäms? Det är ett mysterium för mig.
    Många styrkekramar till dig Kristian, det är din blogg och ditt liv, du ber inte om ursäkt.

    SvaraRadera
  76. Vackra och väl genomtänkta ord som vanligt! Jag läser din blogg för att uppskatta livet mer än vanligt. Så lätt att glömma bort hur fort det kan vara över och hur många dagar man faktist kan vinna oxå!
    All kärlek till dig!
    /Jennie N

    SvaraRadera
  77. Jag blir chockad över att läsa att det finns människor som kan kommentera negativa saker här! Jag minns när jag läste det där förut som du skrev om Kristian, hur det vände sig i magen på mig när personen skrev att den skulle sluta läsa din blogg och var besviken. Nä fy fan skit i dom där puckona som inte fattar bättre. Dom är så få dom som skriver det negativa och vi andra är så otroligt många som verkligen bryr oss och väntar varje dag varje morgon och kväll på att du ska skriva nåt nytt. Du har då berört oss så mycket och vi har lärt oss så otroligt mycket av dig. Jag brukar tänka på dig och fundera över livet. Du lever verkligen och jag är så imponerad av hur du lever ditt liv. Jag har nog aldrig förr varit med om en människa som har så mycket kärlek inom sig. Du är en sann inspiration för oss andra . Ska tänka på dig nästa gång jag galopperar över tunaslätten vid Spraxkya .. . /Pia

    SvaraRadera
  78. Din blogg och alla positiva kommentarer dränker de dumma och elaka i sin störtflod av godhet. Ondskan och dumheten dyker upp överallt och den skadar allt i sin väg. Dess budbärare bär till stor del ansvar för den ökade mobbningen, den ökade psykiska ohälsan i samhället, de ökande självmorden hos unga, främlingsfientligheten...listan kan göras lång. Man kan försöka göra sig osårbar, men det går inte. Du mötte samma illvillighet grundad i avund och dumhet som framgångsrik artist, nu möter du den som oslagbar och framgångsrik bloggare och författare. Det är framgångens pris och att de inte ens kan hålla inne sin avund, ondsinthet och elakhet mot dig nu när du är drabbad av denna djävulska sjukdom betyder bara att framgången är så åtråvärd och ouppnålig för dem att avunden förblindar dem. Sen finns gamarna som är sensationslystna och gottar sig i andras olycka och inte tål att du ibland mår bättre och de tål jag inte ens att tänka på. Stå på dig Kristian, fortsätta låta dina ord vara en blåslampa mot dumheten och ondskan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin för att du så väl formulerade vad jag själv skulle vilja säga till Kristian/Åse

      Radera
  79. Du är fantastisk!
    Du berikar fler människors liv än du anar och om någon vill kritisera så handlar det om avundsjuka som är en obotlig sjukdom det oxå,! Sen kan man ju fundera på vad han/ hon är avundsjuk på! Att du är svårt sjuk? Nä det kan ja aldrig tro men att du kan formulera fina tankar vackra ord som bildar betydelsefulla meningar som slår världen med häpnad- där i ligger avundsjuka!!!
    Ta hand om dig du fina Kristian! Hos mig kommer du alltid finnas i hjärtat även om jag inte har träffat dig personligen men du berör mig!
    Kram Karin Örebro

    SvaraRadera
  80. - "Blink and you'll miss a revolution"

    Fortsätt leva min vän.

    SvaraRadera
  81. Åh så bra skrivet, precis så är det!!
    en mormor i småland

    SvaraRadera
  82. Det fanns en tid när det du beskrev skulle gjort mig fruktansvärt arg. Så är det inte längre, jag blir mest ledsen över den sorts liv vissa människor lever.

    Jag är glad för varje inlägg du gör och väntar på att boken ska ramla ner i min postlåda.

    Du ger av dig själv och vi är så många som tacksamt läser och tar emot.....

    SvaraRadera
  83. Du är det finaste jag vet. När allt annat här är falskt och fel. Kram

    SvaraRadera
  84. ..och så är du årets kläddesigner också! Allkonstnär..
    /r

    SvaraRadera
  85. Jag tänker fortsätta läsa din blogg, den kommer att finnas med mig för resten av mitt liv!

    Tack fina Kristian!!

    SvaraRadera
  86. Det är inte många bloggar jag följer, MEN alla får idiotiska kommentarer av någon/några idioter, och ett par av bloggarna har nu lösenord för oss läsare för att de som skriver inte längre orkar värja sig.
    Hoppas ändå att du kan ta till dig av alla fina kommentarer! Har du någon som kan hjälpa dig att granska kommentarer och godkänna vad som läggs ut, så slipper du ödsla mer energi på människor som bara är ute efter att trycka ner andra??
    Livet är ALLTID för kort för dålig energi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hellen, du tog orden ur min mun! Jag tycker åxo Kristian borde läsa den positiva responsen här men först låta någon ta bort de otroligt elaka å energislukande kommentarerna, någon måste även kommentera ord- sats å meningsuppbyggnad??? Det är en personlig blogg där K kämpar mot sin dödsdom och den behöver inte skrivas enligt svenska akademins ordlista!
      Kram till dig Kristian och alla ni andra som stöttar K i kampen ✫*¨`*✶♪.¸¸.✻ღϠღ✻ℒℴνℯ….ღ … Caroline i Uppsala

      Radera
  87. Såna kommentarer säger så mycket mer om dom som skriver sån idioti än om dig. Det är tragiska människor vars liv verkar vara utan mening och som troligen mår bra av att trycka ner andra. Stå på dig Kristian mot idiotin och fortsätt vara så bra som du är. /Anna J

    SvaraRadera
  88. Jag är en sån som läser och läser, begrundar varje ord, varje mening du skriver men kommenterar väldigt sällan. Mina kommentarer känns överflödiga då du Kristian, har skrivit alla ord som är meningsfulla redan. Så jag fortsätter att läsa och tänka !

    // Britt Andersson

    SvaraRadera
  89. Hur någon enskild människa kan vara så full av idioti och egennyttighet att de hoppar på någon som dig, som är så ärlig och öppen i sitt skrivande. Vi kommer minnas dig för detta, vi kommer läsa dina rader om och om igen i din bok och förundras över dina kloka ord.

    Det är inte alltid lätt att förstå dina djupa texter och analyserande meningar, jag får läsa dem om och om igen men det är ingenting jag upplever som negativt utan tyder på en förmåga att uttrycka sig i en djupare underton som jag själv även tycker om att använda.

    Jag uppskattar dina beskrivningar av livet. De bästa texterna är de där man nästan kan känna lukter, smaka och uppleva genom orden.

    Och som tidigare skrivet: Alla bloggare får elaka kommentarer och ingenstans tidigare har jag varit med om så genomgående positiva gensvar från läsarna.

    Du är älskad av dina läsare Kristian, vi fascineras av dig och beundrar din glöd. Jag hoppas du fortsätter läsa dina kommentarer ändå för de flesta av dem är positiva.
    Sålla bort alla negativa människor som uppenbart vill dig illa och lyssna på oss andra..

    Kramar

    SvaraRadera
  90. Det finns för mycket ondska! Jag har läst varenda ett av dina inlägg och du berör mig lika mycket varje gång. Jag har gråtit så mycket, jag har delat din glädje och jag delar din sorg. De som skriver dessa vedervärdiga inlägg finner jag inga ord för. Det gör mig så jävla förbannad och ledsen!
    Vi är så många som avgudar dig, glöm aldrig det. Du kommer leva i våra hjärtan, nu och för alltid! Jag kommer aldrig att sluta läsa! Inte ens när du slutar skriva. Jag älskar dig trots att vi aldrig har träffats.
    All kärlek och alla kramar till dig!
    Caroline.

    SvaraRadera
  91. De där anonyma med sina vresiga sura kommentarer - de betyder ingenting. Mårten - han betyder allt!

    Skriv så länge du orkar och vill - vi hör dej!

    /Kärlek!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det! :-)

      Det är riktigt och viktigt. Och jag såg ju att Kristian noterat detta i blogginlägget också, men jag upprepar och påminner:

      Anonym vresig komentar- betyder inget.

      Mårten- betyder allt.

      /Cattis

      Radera
  92. Jag brukar inte heller kommentera. Men tänker att ibland ska man faktiskt bara dela med sig av sina tankar, även fast de verkar banala i sammanhanget. Jag läser din blogg då och då för att du får mig att tänka på sånt som jag oftast inte tänker på i vardagen. Jag läser för att du verkar klok. Och så beskriver du känslor väldigt bra. Så att jag ibland inbillar mig att jag kan förstå trots att din situation är så extrem. Ibland tycker jag till och med att du skriver hoppfullt, särskilt när du beskriver hur vackert och fantastiskt livet ändå kan vara, trots det du går igenom.

    SvaraRadera
  93. Du läser kanske inte det här, men det kanske någon annan gör. Kanske har personen som skrev de där raderna du citerade haft ett hopp, att du och din kamp var något personen följde som gav "liv" i den personens liv. Din kamp och det du skrev om den kanske utgjorde något viktigt i den personens liv. Och kanske skulle din död vara en form av avslut eller pånyttfödelse i den personens liv. Är man ensam, eller mår dåligt, kan de mest underliga saker utgöra något slags hållpunkt, ett mål att nå. Kanske tog ditt fortsatta levande för lång tid i den personens liv, för lång tid att vänta på. Jag tänker att en person som skriver så är förtvivlad för att den har ett tänkt scenario, som betyder något i dens liv, som inte infrias. Det är inte något jag vet, men det är så jag tolkar de hemska orden där personen säger att den upplever allt som fejk och inte kan förlåta dig. Hemska ord behöver inte alltid betyda det som de synes göra. Det är bara en tanke från mig. Jag hoppas tvärtom att du lever så länge du kan, att du fortsätter skriva så mycket du vill,att du orkar läsa kommentarerna trots att de kan vara jobbiga, för jag tror att de goda orden ändå i slutändan betyder något att få till sig. Men allt jag skriver, precis som alla andra här, är också av ren egoism där jag vill att min röst ska bli läst, och att du kanske får en fundering utav mina tankar. Jag läser din blogg för dina fantastiska skildringar, för din oerhörda berättargåva. /Nica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nica började gråta när jag läste ditt inlägg... så fint skrivet och du sa allt jag själv tänkte men inte kunde formulera själv

      Radera
  94. Lägg inte energi på dumma människor och dumma kommentarer. Jag är så glad att du fortfarande lever och jag hoppas att du skall leva i 100 år. Jag ber om mirakel varje dag. All kärlek och styrka till dig. N.B.

    SvaraRadera
  95. Hej Kristian

    Cancern är en jävla skitsjukdom.Jag önskar att man kunde straffa den, döda den. Den har ingen rätt till att härksa i fina människors kroppar. Det är orättvist, så fruktansvärt orättvist för alla som drabbas och för mig helt ofattbart. Jag tycker du skriver fantastiska texter. Jag vet inte vad jag ska skriva, mer än att du verkar uppskatta livet otroligt mycket, vilket fått mig att tänka efter. Fortsätt skriva, så länge du vill, och vi läser. En dag kommer cancern att dö, en dag ska den jäveln utrotas. För evigt. Jag skickar dig varma hälsningar. Josefin

    SvaraRadera
  96. Briljant kommentar! Speciellt slutklämmen! :))
    /Camilla

    SvaraRadera
  97. Att ens lyssna på sådana anonyma kommentarer (för det antar att fegisen var) och låta sig påverkas är inte du Kristian! Strunt i den idioten, h*n är inte ens värd första stycket i ditt inlägg.
    Det här är din blogg, din ventil, din "livslina". Fortsätt med den - bloggen alltså. Det är ju faktiskt din blogg och i den kan/ska du skriva precis vad du vill/känner för.
    Du har nog gjort mera för att sätta "Ung cancer" på kartan än någon annan.
    Så, fortsätt läsa de 99,9 procenten av kommentarerna, för om du är ärlig mot dig själv, så tror jag nog att de ger dig styrka - kommentarerna alltså!

    PS. Jag har ju reagerat förr på att du har så många anonyma kommentarer. Några "signerar" åtminstone med sitt namn, andra fegar ur/vågar inte. Förstår det inte riktigt. Jag står för vad jag skriver - är det så svårt - egentligen... DS.

    SvaraRadera
  98. Hoppas att alla bittra suringar slutar att läsa nu!
    Vi andra vill för evigt läsa dina kloka ord om livet.
    Kram

    SvaraRadera
  99. Oavsett hur långt ditt liv nu blir, Kristian, så har du levt så mycket. En människa som skriver som gamen, hen har ju inte levt alls. Ingen som har varit ute i livet, levt, älskat, upplevt, erfarit, skulle ju någonsin skriva så. Näthat är bara ett desperat försök att få makt över andra människor, få dem att må dåligt genom tusen anonyma nålstick.

    Omöjligt att inte bli påverkad av hatet, de som ägnar sina dagar åt att förfina denna konstform blir väl till slut rätt så bra på det. Men jag går med i den för nuvarande 123 röster starka talkören som rungar "Go Kristian!". Fortsätt skriva, fortsätt leva, fortsätt uppleva. Och om vi med viljans makt kunde förändra ditt öde... då skulle saken vara biff. Jag hoppas att vi som följer med dig på din färd skänker dig en viss tröst ändå.

    kram Petra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du sammanfattar mina tankar, Petra. Otroligt bra skrivet. Jag säger också "Go Kristian"! Du är fantastisk.

      Kram Lisa

      Radera
  100. Kära ♥ kristian! ♥
    Tack för allt Du ger till så många människor förutom mig!
    Tänk om vi kunde besluta oss för att ha gemensam vårdnad om varandra vi människor, så mycket varmare vi skulle uppleva vår omgivning då. Du Kristian tillhör redan en av dem som bara tillför god energi trots din svåra sjukdom! Tack ♥♥♥ / en mormor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ctat:"Tänk om vi kunde besluta oss för att ha gemensam vårdnad om varandra vi människor"

      Så bra skrivet av dig "mormor".
      Jag önskar verkligen detsamma som du gör.

      Hälsar Nina

      Radera
  101. Det är oerhört tragiskt att det finns människor som är i total avsaknad av empati för andra men tyvärr, sådana existerar, både IRL och på nätet. Jag tror dock inte att dessa mår så värst bra inuti sig själva, fast det är ingen tröst så klart utan gör dem bara ännu mer tragiska.

    Hoppas att du ändå börjar läsa de kommentarer du får här därför att nästan alla är fina och kärleksfulla, fyllda med stor medkänsla, för dig och din situation Kristian. Jag har läst både alla dina inlägg men också alla kommentarer så jag kan intyga att det är på det viset.

    Du lär mig uppskatta livet.
    Ännu mer än innan jag började läsa din blogg.
    Du "undervisar" oss läsare i varje inlägg du skriver.
    Kristian. Du är underbart fantastisk och jag vill bara läsa mer och mer av dig.

    Kramar och varma hälsningar från Nina.

    SvaraRadera
  102. Rädsla och okunskap är en del som gör att vissa skriver elaka kommentarer... Men du är så mycket starkare än de tillsammans!
    Kämpa på, du har så mycket mer att ge. Du gör stor skillnad för oss alla!

    Kramar! <3<3<3

    SvaraRadera
  103. KRAM KRAM finaste Kristian!
    / Eva

    SvaraRadera
  104. De som skriver dessa elakheter lider nog av grava mindervärdeskomplex. Tyvärr gör deras ord ont för oss alla, och mest för dig.

    Den här texten som du har skrivit idag är nog bland det bästa jag har läst. En bra bild också! Det ser ut som om du just sagt: "Mig är det ingen som kommer och sätter sig på! Se här, jag gör något viktigt för livet!" / JJ

    SvaraRadera
  105. Jag har aldrig någonsin förstått varför man måste skriva en elak kommentar till något som är skrivet i en blogg,jag själv kan läsa något och få " dööö kli", men inte fasiken skriver jag något elakt för det. Jag ger bloggen en ny chans,gillar jag den inte så slutar jag läsa,inget konstigt med det! Kram till dig Kristian.

    SvaraRadera
  106. Kristian,ett ordspråk kom för mig nu. "man kan inte hindra fåglar från att flyga över huvudet,men man kan hindra dem från att bygga bo".
    Låt inte dessa sårande ord från en kanske trasig människa fastna i din tanke och själ.
    Du har mod,du har storhet,generositet,omtanke och kärlek.Du har målande och rika ord i övermått. Du behöver inte dom bokstäver,orden som denna person skrev..Äg till fullo denna blogg,den är bara Din! Jag är en som med stor tacksamhet får ta del av ditt innersta av tankar h känslor.Det som får mig att tänka om,tänka vidare och djupare på livet och döden.Det griper mig så djupt, att du mitt i din egen kamp och smärta tänker så på andra. På "Ung cancer", på alla dina kära omkring,på dina vänner..Du är en större människa än du troligen nånsin förstår, låt inte några ord från en "förvirrad själ" ord störa din tid. Sänder varma kärleksfulla tankar till dig från Gammeltanten i Norr.

    SvaraRadera
  107. K,

    En hok och en gam..en som jagar och en som lever pa rester. Ugglan kommer fram genom dina texter sa sluta aldrig dromma. Dromma is the shit.

    Kram,

    L

    SvaraRadera
  108. Fina, starka och fantastiska Kristian!
    Mina fötter har gått samma väg som din upp mot Södersjukhuset men mina med arbetet som mål. Mina tankar har gått till dig var gång jag hastar fram på Ringvägen i solsken och i snöstorm, mitt hjärta brister var gång. Din berättarförmåga, hur du delar dina tankar kring det obeskrivliga du ställts inför, ger mig gåshud och tårar som rinner ned för mina ögon. Tack till dig för att du tillåter mig ta del av ditt helvete på jorden, tack för att du dagligen får mig att inse min mänsklighet och tack för att du fortfarande lever. Varma kramar Susanne

    SvaraRadera
  109. Finaste Kristian! Sorgligt nog så finns det sårande ord och dom gör ont. Hoppas av hela mitt hjärta att ingen mer skriver något som sårar dig. Ord om kärlek värmer själen, ger glädje och livskraft. Tack för att du skriver dom orden. Orden som beskriver vad som spelar roll på riktigt. Att kärleken betyder allt. Hoppas nu innerligt att behandlingarna du ska få under våren gör dig bra. All kärlek och styrka till dig och många kramar/Marianne

    SvaraRadera
  110. Kristian!
    Av någon anledning så önskar jag att jag kände dig, av någon anledning vill jag inte veta av dig.
    Ibland så önskar jag att ditt nummer skulle finnas i min telefon så jag skulle kunna ringa och bestämma plats för en fika. Bara du och jag. Jag skulle vilja att du följde med mig ut på en ridtur på mina hästar. Du skulle få den mest ståtliga. Genom skogarna. Bara du och jag. Ibland önskar jag till och med att jag vuxit upp på fel sida älven för att jag kanske då haft möjligheten att känna dig. Att vara din nära vän. Jag beundrar dig Kristian. Vad har du gjort med mig?

    SvaraRadera
  111. Återigen rann tårar över mina kinder.
    Tårar över att du inte längre orkar läsa all tacksamhet och kärlek som delas i kommentarsfältet.
    Sorg över att folk kan va så elaka och att de i skuggan av anonymiteten väljer att smutsa ner den katedral jag så vördnadsfullt går in i varje dag.
    Jag kan inte förstå...
    Finaste Kristian...jag kommenterar för att dela med mig hur du berör och för att du ska förstå vad du kommit att betyda för mig.
    Jag tycker att du skriver fantastiskt och jag är tacksam över att få ta del av de delar av ditt liv du väljer att dela med oss, även om jag självklart önskar att du aldrig behövt skriva om det du gör...
    Jag tycker om dig! /mia mitt i natten

    SvaraRadera
  112. pssst..symboliskt står "rumpa" för KRAFT..

    När jag nu åter läser raderna från den personen som du citerat högst upp i din text..så upplever jag en sorg..som med ilskan trängs med chocken...som när någon "gått bort" som man bryr sig väldigt mycket OM.Då dyker ambivalenses olika känslor upp och kivas med varandra...sorgsen blir jag dock..när jag läser orden.KRAM för dig och dagen som NU är HÄR

    SvaraRadera
  113. Allra Käraste Kristian! Nej Du har helt rätt, jag känner inte Dig men anar vem Du är ändå och den aningen räcker.
    Vill bara tala om att jag ÄLSKAR det Du skriver, ÄLSKAR hur Du skriver, hur vansinnigt begåvat Du hanterar vårt språk! Hur otroligt vackert Du väljer färgerna i Ditt målande, färger som jag inte visste fanns! Med Din pensel skapar Du helt nya perspektiv som får både Picasso och Pablo Neruda att stanna till och med ett brett leende på läpparna konstatera att Du är en av dem!!!!
    Välj bort de sårande kommentarerna för de har INTE med Dig att göra på något vis!!! Jag fick lära mig något på psykologin som följt med mig genom åren och det är följande: "Lyssna gärna på den som pratar skit men kom ihåg en mycket viktig detalj! Personen i fråga beskriver bara sig själv!"
    Så Allra Käraste Kristian fortsätt att skriva för Du berör som ingen annan och får oss som läser att se, se inte bara med våra ögon utan med vårt hjärtat, med vår själ och med hela vår existentiella varelse att livet är så mycket mer än det vi tror.
    Kristian, Du är FANTASTISK och har en penna av GULD!!!
    Kramar i massor/Lena

    SvaraRadera
  114. Madelene, Falun11 april 2013 08:22

    Jag har länge funderat på dom människor som tror att dom har rätten att lägga sig i andra människors liv. Tror dom att dom är bättre än andra, eller handlar det om deras egna dåliga mående. Hur det än är så finns det ingen ursäkt för att klanka ner och lägga sig i andra människors liv.
    Det här är din blogg Kristian. Du har inte bett nån läsa den, den som läser gör det frivilligt. Och ändå tror vissa att dom har rätt att klanka ner.
    Stå på dig Kristian! Det här är ditt och ingen annans!
    Jag är så glad att jag får följa med på din resa, även om det är på avstånd, genom dina ord. Dina underbara ord som får mig att förstå hur du känner.
    Tack för att jag får följa med dig på din resa, tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  115. Har precis hittat din blogg som jag kommer att följa varenda dag så länge du skriver, har själv en dotter som fått tillbaka sin lymfom i hjärnan och det går inte att göra nåt denna gång tyvärr, hon vårdas i hemmet och försvinner sakta bort från oss, jag är frusterad,ledsen o arg. Hon har nyss fyllt 24 år, tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar dig all styrka och kraft. Kram.

      Radera
    2. stora kramar till dig

      Radera
    3. Värme & styrka till dig och din familj.Tänk vad fint att du hittade till Kristians blogg som en ventil /Kramar

      Radera
  116. http://www.gp.se/dela/1.1533132--du-ar-ensam-nu-min-pojke-


    En pappas ord till sin cancersjuke son

    SvaraRadera
  117. Jag är i alla fall väldigt glad över att du lever och hoppas fortfarande på en mirakelmedicin som utrotar alla cancerceller för gott. Endast av den anledningen skulle jag vilja att du slutade skriva inlägg på din blogg. Absolut endast av den anledningen.

    SvaraRadera
  118. Jag följer din blogg varje dag. Ömsom gråter och ömsom skrattar jag. Kristian du är en fantastisk människa!
    Kram

    SvaraRadera
  119. Skit i att läsa kommentarer, eller låt nån ta bort alla onödiga ord,framför allt ägna inte ens en nanosekund eller flisa energi åt detta. Det finns inte. Bort bort.
    Önskar dig varm sol på huden och hela vägen in i hjärtat, älskar dig som man kan älska nån man aldrig kommer träffa.

    SvaraRadera
  120. Med rasande livskraft går du ännu en match mot döden. 1-0 till dig. Idag igen.

    SvaraRadera
  121. exakt.... kämpa på.. persoen som skrivit de första raderna har inte vett på annat... kramar till dig för att du delar med dig

    SvaraRadera
  122. Det här är ditt liv, din blogg och ingen har rätt att diktera villkoren. Jag hoppas att du känner att de flesta som kommenterar här är människor som uppriktigt bryr sig om hur du har det. Ditt sätt att skriva på och dela med dig av glimtar från ditt liv och det du går igenom berikar många. Du berör och får många att tänka till kring vad som är viktigt i livet. Din röst är viktigt. Men du har inga skyldigheter mot någon av oss läsare.

    SvaraRadera
  123. Om du ser detta: Finns det någon som kan redigera kommentarerna åt dig innan du läser? För jag tror att du behöver alla de goda kommentarerna. De negativa kunde vara bortplockade i förväg. Folk som Brandon Lee och den du citerar i dagens inlägg är antagligen sjuka de med, cancer i själen, med du ska inte behöva se deras inlägg.
    Om du inte har någon som kan göra redigeringen åt dig kan jag åta mig det, åtminstone för en tid. Om det går att lösa tekniskt.
    asa.lindquist@hotmail.com

    SvaraRadera
  124. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 Så underbart att du lever. På alla sätt och vis.

    SvaraRadera
  125. Tröjorna är redan slutsolda!!! Blir det fler?

    SvaraRadera
  126. Att sluta läsa en blogg är väl frivilligt, men det är inte ditt bekymmer, låt dom sluta så försvinner deras tråkiga kommentarer... Själv tänker jag fortsätta att läsa så länge som du orkar dela med dig av dina upplevelser, tankar och drömmar. Du får iallafall mig att stanna upp och fundera över livet och hur snabbt det rubbas.
    Jag gråter fast än jag inte känner dig, inte av sorg att mista dig (som när man mister en nära anhörig) utan mer av sorgsamhet över vad som faktiskt kan hända, vem som helst, när som helst i livet.
    STYRKEKRAMAR! från en mamma till 3

    SvaraRadera
  127. Man undrar vad det är för människa som ligger bakom ett sådant inlägg. Din blogg är den bästa jag läst och du verkar vara en fantastisk människa som är oerhört klok.

    SvaraRadera
  128. Jag inbillar mig att elaka människor oftast är människor som är ganska missnöjda med sig själva. Hur man kan skriva till en svårt sjuk person att ingen kommer att sakna denne om den dör är för mig helt obegripligt och det kan inte vara en människa i balans som uttrycker detta. Jag ör oerhört imponerad av dig Kristian- dina ord och den styrka som du visar. Lycka till med kommande behandlingar och hoppas du får många underbara dagar i vår!

    SvaraRadera
  129. Amor vincit omnia.
    Kram.

    SvaraRadera
  130. Dina ord har berört så många, jag är en av dem som blivit berörd av den styrka du uppvisar i den extrema situation du befinner dig. Du har inget att be om ursäkt för, dina ord inspirerar mig och andra till att ta tillvara livet ännu mer att uppskatta de vi älskar. Jag tackar dig och önskar dig all lycka. / Andreas

    SvaraRadera
  131. Inspirerande styrka, inspirerande ord.

    SvaraRadera
  132. Jag följer din blogg och hoppas innerligt för att din resa blir så bra som möjlig.
    <3
    Livet är verkligen en resa, du verkar ha fyllt den med ett rikt innehåll och samtidigt berört så många medmänniskor.

    SvaraRadera
  133. Var det möjligtvis dig jag mötte mellan ICAs parkering och Lotterivägen igår? Min son blev rädd för hunden, gömde sig bakom mig och vi pratade litegrann om raser och klippning. Jag är inte säker på om det var du, men om det var det önskar jag att jag hade sagt till dig ansikte mot ansikte att jag gillar din blogg och ditt språk.

    SvaraRadera
  134. Finaste Kristian, jag skulle köpa din tröja, men den var redan slutsåld. Det om något säger väl allt. Vi gillar dig. Massor!
    Kram från Götet.

    SvaraRadera
  135. Britt Malmberg11 april 2013 20:08

    Att få ta del av ditt liv är stort.
    Har precis läst ut en bok som heter.
    Förr eller Senare exploderar jag. Av John Green.
    Den gjorde också att man blev tacksam för livet.

    SvaraRadera
  136. Fan för alla som fäller jävligt onödiga kommentarer!! Den här killen väljer att dela sitt helvete, du kan välja att inte läsa. Du kan leva ditt tragiska och bittra liv, han ska dö. Håll käft! Han äger universum med sina ord!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra sagt!! :) kram

      Radera
  137. Det är som vanligt. Fega krakar som gömmer sig bakom alias och anonymitet. Ingen av dem skulle säga såna saker om ni möttes. Då skulle det ju liksom framgå att du är på riktigt, att det du skriver om faktiskt händer. Och inför en sådan insikt brukar fega krakar tystna och springa och gömma sig.
    Du är modig och enormt generös som ger oss en inblick i resan du gör. Ödmjukheten inför livet och tacksamheten gör nog att många av oss kramar om våra nära lite extra.
    Tack, och måtte vårsolen snart värma dig.

    SvaraRadera
  138. Fan vad du är snygg! :)

    Jag läser så länge du vill dela med dig av ditt vackra och öppna hjärta!

    SvaraRadera
  139. Hej Kristian!
    Självfallet skall INTE DU be om ursäkt! Har aldrig hört ngt så dumt o elakt.

    Mina tankar till dig från mig! (Tycker att mitt liv är mycket fattigt). Tänker på dig ofta ofta ofta.

    SvaraRadera
  140. DU ÄR UNDERBAR!!! Och erkänn, lite drar man på smilbanden åt folk som tror dom har rätt att ställa krav på hur din blogg ska vara, eller hur någons blogg ska vara för den delen. Du kanske dör för långsamt? Eller för fort? Eller helt enkelt inte offentligt nog? STÖRT är det i alf, att det finns dom som orkar skriva negativa saker TILL NÅN på internet?!
    Jag håller i alla fall på dig. Med tummar och tår! Och dina ord är för alltid, och det kan ingen dum kommentar ändra på.

    kärlek.

    SvaraRadera
  141. Vad snygg du är på bilden med t-tröjan - tänkt om jag vore 30 år yngre. Gunsan

    SvaraRadera
  142. Finns alltid negativa människor som inte kan unna andra minsta lilla lycka... NEJ be inte om ursäkt för att du lever!! Var glad att du fortfranade gör det.. å JO!!! du kommer bli saknad av många den dag du dör om de så är om några månader eller om flera flera år (vilket ja å många fler hoppas alltså att du får leva tills du blir gammal)... Å du föräldrar klarar mer än man tror min mamma klarade av att se sin ena dotter dö de var fruktansvärt jobbigt men eftersom hon hade stöd av mig mina syskon å min pappa å andra nära å kära så klarade hon de el vi klarade de tillsammans för livet måste gå vidare å man glömmer dej obbiga stunderna å har kvar alla ljusa fina minnen sen..

    Tror Mårtens föräldrar kommer se till att han aldrig glömmer dig...

    massor med kramar // M (Malin)

    SvaraRadera
  143. Bra Kristian. TA INGEN SKIT!
    Kram

    SvaraRadera
  144. Tyvärr är det så att vi människor alltid minns dom negativa och elaka sakerna som sägs länge och det gör så ont, just därför borde dom skrivarna tänka till innan dom hasplar ur sig elaka kommentarer.
    Blev så himla glad över att du kunde göra resan med dina vänner, tack för fantastiskt resereportage!
    Gun

    SvaraRadera
  145. De människor som skriver eller säger saker som sårar är i regel olyckliga personer som finner tröst i att klanka ner på andra. Fortsätt skriva om dina ocensurerade känslor och be för allt i världen inte om förlåt för det. Du är en helt underbar och levande människa! Stor kram!

    SvaraRadera