onsdag 3 april 2013

Att lämna


La Cienega log. Vaknade upp någonstans i ingenstans med stekande sol genom fönstret. Smög vinglig ut. Dunkande huvud. Försökte få tag i en taxi och när jag väl lyckades såg jag staden sträcka på sig i morgonljuset: power walks och latte i pappmuggar, hemlösa släpande kundvagnar längs trottoarerna mot Sunset Strip och en ny dag i änglarnas stad.
   Los Angeles var på väg att vakna.
   Vi var tillbaka där resan alldeles nyss och för länge sedan började.

Vi kraschade nere på stranden, några meter från vattnet. Ljudet sorlade från strandpromenadens villervalla i Venice Beach bakom oss. En sambaorkester satsade som om det inte fanns någon morgondag. Som om alla karnevaler snart tagit slut. Vänster om oss lyfte planen från LAX. Hem eller bort. Flykt eller jakt.
   Barnen lekte vid vattenbrynet.
   Fäldner läste Bukowskis Women och hans skrattsalvor dundrade fram som maskingevär över sanddynerna. Jag läste ett par intervjuer ur något magasin, men inget särskilt fastnade.
   En ambulanshelikopter for fram längs kustlinjen. Någonstans hade någonting hänt.

Vår tid i Los Angeles blev vacker. Jag ska minnas pizzorna på Rainbow, Kavinsky på Chateau Marmont, diset från Mulholland Drive, hur vi körde fel och hamnade precis under Hollywoodskylten, slagsmålet i poolen, LA Freeway och första gången vi drack 40’s, tillsammans med allt det andra. Jag ska minnas och le som La Cienega log.

Jag reste mig upp. Den enda i kolsvarta kläder bland bikinis och trekvartsshorts. Viftade bort sand och tunga tankar. Vi bestämde oss för att skiljas åt, för att snart ses på hotellet igen. Jag började gå. Sakta. Efter ett par meter vände jag mig om.
   Du, fick jag ur mig.
   Fäldner vände sitt huvud mot mig. Såg mig speglas i hans solglasögon.
  
Mhm? svarade han.
  
Jag älskar dig.
   Sekund.
  
Detsamma.
   Och så fortsatte jag att gå över sanden, bort.
   Det var dags att lämna Kalifornien.


Nu går det att beställa "I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början" via den här sidan hos Adlibris.

64 kommentarer:

  1. I tårar igen..... <3

    SvaraRadera
  2. All kärlek och jordens kram på dig.../Karin

    SvaraRadera
  3. Kärlek.....
    Varm kram/Mia

    SvaraRadera
  4. ♥♥♥♥ /Tina

    SvaraRadera
  5. Underbara beskrivningar.
    Underbara du..

    SvaraRadera
  6. Så vackert. Så oerhört...

    SvaraRadera
  7. Dina beskrivningar från USA- resan får mig att vilja åka till ett land som jag tidigare inte haft någon lust alls att åka till.....

    SvaraRadera
  8. Det här jävla livet är inte rättvist! Hatar cancer, vad den gör med oss och våra nära och kära.

    Finns INGEN som skriver så vackert om detta som du, kram till dig fina Kristian.

    Tack för att vi får uppleva världen genom dig. Känna den där extra dimensionen av känslor, ljud, lukter, ljus och kärlek som du beskriver så fint.

    Jag känner igen mig i dig.

    Kram

    L

    SvaraRadera
  9. Så vackert...du står där och äger LA. Den bilden fastnar på min näthinna. Och du kommer att bära med dig allt detta sagolika som du upplevt. Jag får också lust att åka till landet over there nu, fast jag inte haft någon längtan innan. Tack vare din målande beskrivning, Såå....Tack
    Kram Maggie

    SvaraRadera
  10. La Cienega just smiles and says, I'll see you around!
    Vackra älskade Californien, med lika mycket fult som vackert.
    Jag är innerligt glad att du fått se henne i alla sina tillstånd.
    Hoppas att du har det magiskt, jävligt magiskt!
    Kramar
    LMI

    SvaraRadera
  11. Nu kom tårarna igen.

    Sista stycket i din text är så underbart vackert!

    Du är vacker Kristian.

    Varma hälsningar med stor värme och kärleksfullhet.
    Nina

    SvaraRadera
  12. Det du borde göra som nästa bokprojekt är en reseskildring, dina ord är magiska. Och vänskap känns ibland ännu vackrare än kärlek, åtminstone i dina händer.

    SvaraRadera
  13. Tack kära Kristian, för att du finns och delar med dig!

    SvaraRadera
  14. Kristian.. jag tycker du är underbar.

    SvaraRadera
  15. Det blir intressant att läsa din text om NY efter att ha läst Per Bjurmans krönika. Hoppas du kan njuta av den vackra solen vi har här i el Stoccolmo. Tack för dina underbara skildringar
    Victoria

    SvaraRadera
  16. Kristian, Kristian, Kristian <3 <3 <3

    SvaraRadera
  17. Allra finaste Kristian, du fyller oss med glädje, kärlek och sorg med din underbara blogg.
    Vi kämpar mot cancer här också på vår front, hemma hos oss.
    Jag skriver i vi men det är min sambo som kämpar mest och jag brevid...liksom.
    Vi läser, följer och bygger oss bilder efter ditt berättande. Ibland gråter vi och ibland skrattar vi men mest av allt så känner vi.
    Många tankar till dig Kristian från oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint uttryckt! Hoppas av hela mitt hjärta att ni vinner er kamp!/ Maria

      Radera
    2. Håller med Maria, hoppas ni vinner kampen mot cancern! ♥♡♥
      ✫*¨`*✶♪.¸¸.✻ღϠღ✻ℒℴνℯ….ღ…
      Kramar å massor med tusenfalt av stöd till er båda ♡♥♡
      Caroline i Uppsala

      Radera
    3. Freedom of speech!!

      Radera
  18. Tack för att du finns i mitt liv. Vilken tur jag haft, att få vandra mina steg på jorden samtidigt som du.
    Pia

    SvaraRadera
  19. En sambaorkester: kokande energi och uppslupen glädje. Vacker poesi och en känsla att det inte nödvändigtvis måste finnas en morgondag. Finns den??
    /r

    SvaraRadera
  20. Fin text och underbar bild.

    SvaraRadera
  21. Du är vacker på alla vis!

    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  22. Vilken fantastisk vänskap du har med dina två, och säkert med fler. Det värmer att läsa, och jag blir glad för din skull även om leendet fastnar lite på tvärs. De senaste veckorna har varit så härligt vackra när vi fått läsa om din resa. Massor av beundran, fylls jag av för dig.

    /MO

    SvaraRadera
  23. Det är lite "sommarlovsföljetong" över dina texter, och kanske vill du ha det så, en bit i taget att längta efter, att njuta av - och att bära med sig i skön eftertanke om livet och glädjen... Hur som helst ska du ha tack! För att du får oss att njuta av nuet och finna allvaret. Och att inte ta för givet.

    SvaraRadera
  24. Vi reser med dig och njuter av färden!Önskar den aldrig ska ta slut!!!

    SvaraRadera
  25. Man blir varm i hjärtat....så fint.
    Kram

    SvaraRadera
  26. Lyllo du med de vännerna och lyllo dom, som har dig som vän.Åse.

    SvaraRadera
  27. Den här reseskildringen borde också komma ut i bokform. En så vacker text. En så snygg bild. / JJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller fullständigt med!!
      Caroline i Uppsala

      Radera
  28. fantastiska USA! ett av de ställen jag alltid känner mig hemma.
    fint!

    SvaraRadera
  29. Lovely ! / marie m

    SvaraRadera
  30. Det här var för mig bland det finaste du skrivit. Ni på stranden, din rastlöshet och F med sin bok. Din kärlek till honom på ditt sätt och hans till dig på hans sätt. <3

    SvaraRadera
  31. Neee nu har du nog dragit detta liten för långt din lille Wallraffare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen riktigt troligt att ljuga om dödlig cancer i flera år för att ge ut en bok i ämnet. Genom sig själv känner man andra...

      Radera
    2. Haters gonna hate!

      Radera
    3. Men nu gick du för långt! Du satte just gränsen för hur lågt en människa får sjunka! hur eller med vilken hjärna tänkte du ut detta? har du fått det utan att förstått det?
      Varför ens lägga ner någon energi på att försöka förstå vad du skriver. Men jag blir såå ledsen av detta så jag va tvungen.
      Susanne.

      Radera
    4. Du kanske ska dra åt helvete.Så otroligt respektlöst.Gissar att du är en person med översittarattityd tuff bakom skärmen...hopps aldrig nån i din närhet aldrig blir drabbad...du har förmodligen aldrig upplevt att förlora någn nära i sjukdom....för då hade du inte vart så förbannat korkad.

      Radera
  32. Finaste Kristian! Du berättar alltid så hjärtat berörs. Det är viktigt att när man älskar någon så säger man det. / Kram Marianne

    SvaraRadera
  33. Kärlek till er! Så otroligt vackert..
    Skulle vilja höra dig sommarprata i sommar i den hederliga gamla radion. Om så din röst "bara" var hälften så vacker som dina ord så skulle det bli en underskön symfoni, kanske den vackraste som någonsin tagit form på denna jord! Kramar till dig
    /Sofie Jojja J

    SvaraRadera
  34. Så spännande och inspirerande att läsa dina reseskildringar! Har aldrig varit i USA men dina berättelser får mig att vilja göra det ♡♥♡
    Caroline i Uppsala

    SvaraRadera
  35. Snälla fortsätt resa, fortsätt berätta!Love it!

    SvaraRadera
  36. Ordens resa är oändlig. Jag hoppas ditt hjärtas resa är detsamma.

    SvaraRadera
  37. Ännu en dag har du gjort morrondagens igår till ett
    fint minne.Tillsammans med dina älskade vänner.
    I en jobbig tid!Som ingen borde få uppleva.
    Kram/Åsa

    SvaraRadera
  38. Har läst ifatt lite, och du skriver ju som en gud, eller gudinna, lite beroende på ......... hi hi hi ...... Orden berör som vanligt och jag blir alldeles varm/kall i hjärtat då jag inser hur du egentligen måste må. Att skriva av sig inför livets sista skälvande minut, måste innebära stor smärta och sorg. Så jag blir överraskat glad, och fick mig ett skratt, då jag är med er på er resa i USA; landet over there......... Tusen, kramar och tankar o kärlek. Frid & Nåd,,,,,,,,,,,,, från Smålands Tina

    SvaraRadera
  39. Vilken resedagbok! Vilka upplevelser och minnen du tar med dej.Vilka bilder du framkallar och vilka uttryck du myntat! Det skulle kunna bli en bok det här också! Nu är det nerräkning till första boken kommer ut och den är så klart beställd. Längtar och är både ledsen och glad för din skull och för att boken kom till.
    Jag älskar dej också.

    SvaraRadera
  40. ❤ Kristian fina du,

    Att vakna upp din sista morgon till stekande sol i ingenstans, någonstans i Los Angeles, när staden sakta börjar vakna från sin slumrande sömn, att känna dess sista puls innan avfärden hem igen. Ni gjorde verkligen resan, ni underbara vänner fick göra den tillsammans, något som du trott var helt otänkbart. Nu har du gjort din resa och upptäckt platser och besökt ställen där din farfar en gång i tiden var. Minnena, smakerna, lukterna dröjer sig kvar och de bär du med dig och kan ta fram när de som bäst behövs. Känns som fotot ”talar för sig själv”

    Boken din ligger högt på topplistan, många beställer den, så även jag. En till sonen och en till mig och jag ser framemot när den ”landar” i mitt hem. Hade hoppats på en signering men den bokreleasen med författarsamtal den 18 april får ni alla njuta av som kan.

    Med skyddsängeln på min armled tänker jag på er alla som kämpar därute och på mina vänner som jag saknar och mist alldeles för tidigt.

    TACK för att jag/vi fick följa med på din resa

    All respekt och kärlek till dig, Kristian och ”dina hjärtas slag”.

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  41. Tack!
    Läste precis denna, och tänkte på dig: http://www.salon.com/2011/09/15/roger_ebert/

    SvaraRadera
  42. Så fantastiskt vackert, och samtidigt så sorgligt. Vi är många som älskar dig, för det du skriver, för att du delar en resa som ingen borde behöva gå igenom men alldeles för många tvingas göra. Tack för att du låter oss följa med. Kärlek och kramar från en Malin i Uppsala.

    SvaraRadera
  43. Är så tacksam över att du bjudit med oss alla på er USAresa. Har slukat dina beskrivningar av miljöer, sinnesstämningar å dofter. Har skrattat och gråtit åt dina ord men mest av allt har jag blivit tyst...
    Jag har knappt några ord kvar..allt du skriver gör mig stum och smärtan jag anar mellan raderna får mig att vilja skrika rätt ut att jag hatar cancer! Men jag känner att mina ord inte speglar den stora respekt jag har för dig och det du går igenom.
    Du rider min nattliga mara..du lever i min mardröm..och det gör ont i mig.
    Att du mitt emellan behandlingar "rymt från vardagen" har tagit andan ur mig och jag beundrar er vänskap och mjuknar av er kärlek.
    Jag väntar på boken du skrivit och hoppas få se din glädje över att va med på releasen.
    Hoppas att du mår så bra du kan, inte har ont och sänder dig all min kärlek./mia mitt i natten

    SvaraRadera
  44. Kommer din bok att finnas som ljudbok? Jag har svårt att läsa.

    SvaraRadera
  45. Jag kommer nog aldrig till USA, men jag tycker nästan att jag varit där nu, så levande som du beskrivit allting därifrån.
    Du verkar också ha de bästa av vänner, det har varit givande att läsa om er tre killar. Kram, alice

    SvaraRadera
  46. Vi är lite lika du & jag på ett sätt. Jag är född & uppvuxen i Dalarna, är hästtjej. Men bor nu i skåneland sedan 12 år, sedan är jag ett par år äldre än du men när du skriver om din hemlängtan, naturen & hästarna så känner jag likadant. På ett sätt så är det väldigt märkligt, för vi har ju aldrig träffats mer än att jag såg dig på Peace & Love i somras.

    Det är även här det blir så orättvist för i skrivande stund är jag frisk, har en 4,5 årig son & en bäsbis på väg. Du kommer ryckas bort i förtid & du kommer förmodligen aldrig få egna barn. Men jag är övertygad om att du kommer få ett nytt större syfte dit du kommer resa sen. Tänk alla barnen som väntar & längtar, på att ni ska leka i dalaskogarna, springa över dimmklädda blomstrande ängar, skratta & busa få krama & trösta. Snälla packa inte din väska & res än, stanna hos oss & tack för att du skriver så vackert att det går rakt in i hjärtat <3

    Kram Maria <3

    SvaraRadera
  47. Älskar din text, älskar hästar,mitt hjärta värmer dig fast på avstånd.
    Önskar jag kunde "ta bort" den där cancern. Flytta över den till mig så du får fortsätta oberörd på livets långa väg. Allt är ett önske tänkande och tyvärr helt omöjligt..ååhhh om änskan bara kunde slå in.

    Kramar i massor till dig
    Sandra i Jönköping

    SvaraRadera