lördag 20 april 2013

Skuld


Det sägs att han förgiftades, men köpslår man med Djävulen blir man aldrig riktigt fri. Jag tror att det var Satan själv som dödade honom. Som kom tillbaka och sa att det betalade priset inte hade varit tillräckligt. Satan som sökt upp honom på den där sista spelningen i Three Forks. Satan som krävde mer.
   Jag undrar vad han tänkte på när febersvettningarna blev honom för mäktiga utanför Greenwood i Mississippi, den 16 augusti 1938. När livet gled honom ur händerna vid 27 års ålder.
   Jag undrar om han tyckte att insatsen var värd.

Han var Julia Major Dodds elfte barn – hennes första och enda med plantagearbetaren Noah Johnson. Familjen levde ett kringflackande liv, strikt dikterat av villkoren på bomullsfälten där de slet hårt för sitt dagliga bröd.
   Under sin uppväxt kallades han för Little Robert Dusty, men han skulle komma att gå till historien under ett annat namn.
   Robert Johnson.

Han sägs ha varit en medioker musiker som bara kunde traktera gitarr för akut hemmabruk och inget annat. Det var hans närmaste krets i Hazlehurst rörande överens om. Fram till en viss punkt.
   Robert Johnson hade gett sig av mitt i natten. Han hade gått till en folktom korsning där han av oklar anledning träffade på en man, av en källa knapphändigt beskriven som ”a big black man”. Mannen gav Johnson ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till. När han kom tillbaka från det märkliga mötet kunde Robert Johnson plötsligt hantera bluesen som om han aldrig gjort någonting annat. Som om han var född för att göra det. Som om han var beredd att dö för att framföra den. På frågan om hur hans plötsliga färdighet var möjlig svarade Johnson att han under mötet i korsningen sålt sin själ till Djävulen och att mannen som han träffade där var nyss nämnda väsen.
   Sedan de med krackelerat ljud spelades in har hans låtar tolkats av Stones, Cream och Dinah Washington – för att nämna några få exempel – och i dag ses han som en av de heligaste graalerna inom bluesen, nästan som dess urfader. I bröderna Coens filmodyssé O brother, where art thou? från år 2000 dyker en karaktär upp, ur många aspekter påfallande lik den mystiska legendaren – att han har sålt sin själ till Satan själv som tydligast parallell. Robert Johnson är ständigt närvarande inom populärkulturen. Fortfarande.

Många har försökt att teckna ett porträtt av mannen vars gitarr verkar ha varit strängad med ståltråd, vars röst – ödesmättad som döden själv – framförde texter om brustna hjärtan, hundar från helvetet jagandes i dina fotspår och att den sista ärliga affären sedan länge var gjord och avklarad. Den amerikanska kulturskribenten Greil Marcus skrev i sin bok Mystery train från 1975: Johnson’s vision was a world without salvation, redemption or rest. Johnson’s music is so strong that in certain moods it can make you feel that he is giving you more than you could have bargained for – that there is a place for you in these lines of his. Johnson’s music changed the way the world looked to me.

Min uppväxt var präglad av böcker och berättelser. Vi hade i princip bokhyllor i varje rum i Kvarnsveden. Jag satt ofta och bläddrade planlöst, för det ostrukturerade sökandet gav mig så mycket. Det visste jag redan som barn. Jag minns hur pappa satt på sängkanten och läste Mio min Mio för mig och hur han därefter gick in till min systers rum, fortsatte med samma berättelse fast med ett annat kapitel. Om jag låg riktigt stilla i sängen och blundade hårt, kunde jag höra äventyret fortsätta på andra sidan väggen. Jag minns Knutar på ett rep, Rävarna på Oxberget och jag minns berättelsen om den indiska pojken som hade en elefant – men jag minns inte vad just den sagan hette. Jag minns hur jag lånade min brors Tintinalbum och hur massivt de påverkade mig. Jag minns hur jag, Staffan och Tobias tog morgonbussen ner till bokaffären för att fynda på rean den där vintern. Allt det där cementerade grunden för mitt eget skrivande. Ett skrivande som egentligen inte tog sin seriösa början förrän jag skrev ett par noveller i en sliten andrahandslägenhet bredvid Tessinparken något år efter att jag hade flyttat till Stockholm. Jag skrev och raderade. Skrev och raderade. Så höll jag på i flera månader. År. Jag vet fortfarande inte vart jag fick tålamodet ifrån. Men jag vet att jag fram till denna stund mer än väl har plöjt in mina 10 000 timmar i hantverket. Jag har tyglat det. Tagit det dit jag vill. Härmat mig trött. Jag har inte uppfunnit hjulet. Men jag har hittat ett uttryck. Något eget. Och jag är tacksam över att jag hade med mig det in i sjukdomen. In i processen. Sedan dess har uttrycket blivit ett annat. Jag ser förändringen så tydligt att jag kan sätta datum på de avgörande ögonblicken: den 4 mars 2011 och den 15 augusti 2012.
   Dagarna för diagnoserna.
   Beskeden om min cancer.

Sedan dess har jag bara skrivit när behovet har blivit för stort.
   När jag inte kan stå emot längre, då sätter jag mig ner. Då formulerar jag tankarna. Då får orden ta över. När det verkligen är på allvar. När pistolen sätts mot tinningen. Därför har texterna blivit min uppgörelse med barndomen i Borlänge – med sex, droger, slagsmål och människans rätt att bestämma över sin egen död. Min uppgörelse med det eller de barn som jag aldrig kommer att få och det faktum att mina föräldrar kommer att tvingas begrava sin yngsta son. Utan att låta som en solariebränd melodifestivalsångare vill jag påstå att ingenting liknande har skrivits i Sverige.
   Jag tänker ofta på två mejl som skickats till mig. I det ena berättade en kvinna om hur hon för ett drygt år sedan förlorade sin dotter, ganska exakt jämngammal med mig själv. I det andra skrev en kvinna om hur hennes nyfödda i höstas sov mot hennes bröst. Lugnt och stilla. Men hon skrev också om hur livet plötsligt försvann ur det lilla barnet. Hur hon försiktigt somnade in och dog, med kinden mot sin mammas trygghet.
   De båda kvinnorna skrev att de nu har kunnat börja hantera verkligheten. Livets faktum. Dödens krav. Och att de kunde göra det för att de hade läst mina texter. Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera detta. Vet fortfarande inte om jag begriper fullt ut, men jag förstår på ett rationellt plan att det är enorma reaktioner. Mentala rörelser. Friktioner.
   Jag kommer inte att få se hur mina texter bemöts om fem, tio eller trettioåtta år. Om de ens kommer att uppmärksammas då. Om de kommer att bli ihågkomna, eller om boken kommer att reduceras till ett dammigt arkivexemplar i en källare någonstans.
   Men jag vet att texterna fram till och med i dag har hjälpt dessa kvinnor – och därmed indirekt människor i deras närhet. Och jag vet att de fragmentariska pusselbitar som jag kastat ut i boken tillsammans ger en tydlig bild av vem jag är och vem jag till slut kommer att ha varit. Något för dem i min närhet att plocka upp när de vill bli påminda om den där pojken med sjömanshjärtat. Därför är jag tacksam över boken. Därför är jag tacksam över mitt skrivande.
   Men Satan, var det värt det?

- - -

Nu finns boken "I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början" i butik. Och här.

Stöd organisationen Ung Cancer och köp den här tröjan på TSHIRT STORE, så går 50 kronor per sålt exemplar till deras verksamhet.

I nya numret av Café har jag skrivit ett reportage om mig själv. I morgon är jag med i TV4 Nyhetsmorgon. Och i Svenska Dagbladet. Och i Expressen. Och i veckan som kommer är jag gästredaktör för Musikguiden i P3.

164 kommentarer:

  1. Jag har fått sms av Posten, din bok är på väg till mig. Jag vill åka och möta den! Stor kram till dig!
    Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. ....Jag vill åka och möta den!...

      Jag blev så rörd av de orden.

      Tack Marie.

      Radera
  2. ...då ska jag titta o läsa imorgon!...skickar en tanke o bön...fint att du tog hand om Pysen...jag försöker föra ditt budskap vidare...
    Kram Carro
    "en vildros"

    SvaraRadera
  3. Om du är en vanlig kille från Kvarnsveden då är Kvarnsveden en lika rik plats som någonsin New York eller Paris.

    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt i prick, Helena!

      Radera
    2. Kvarnsveden är en magisk plats och ligger så underbart fint här!

      Radera
  4. Kristian du är unik. Du skriver så bra. Finner inga ord. Tack!
    Kram/Roxanna

    SvaraRadera
  5. Du Kristian är århundradets hjälte. Finner inte ord nog för att säga hur många du hjälpt med dina fantastiska texter. Boken är på väg till mig också. Hoppas du kan mota cancern i dörren länge, länge än. Sverige kommer att bli tomt när du inte finns här bland oss längre utan bland änglarna i himlen. Du kommer nog ha den största, starkaste glorian av alla.

    Tack för att du delar med dig säger "En som åldersmässigt kan vara din mor".

    SvaraRadera
  6. Jag fick din bok i artonårspresent för två dagar sedan. Jag blev så himla glad och så ledsen på samma gång. Den är faktiskt i princip utläst redan och fullsatt med postitlappar på mina favorit kapitel.

    SvaraRadera
  7. Lars M Hermansson20 april 2013 kl. 20:20

    Kristian, du är fantastisk! Du ger så mycket och du är klok och insiktsfull. Dina texter är verkligen läsvärda.

    SvaraRadera
  8. Jag har läst tusentals böcker, jag har en beteendevetarexamen, jag har jobbat med människor i 40 år, jag har lång livserfarenhet, jag betraktar mig som en tänkare och en klok person, men inget, inget har lärt mig så mycket som din blogg. Den har öppnat insikter som jag aldrig kunnat få på annat sätt. Den har gjort mig mindre rädd för döden och mer rädd om livet och det som är viktigt. Den här bloggen har gett människor i alla åldrar och situationer en nyckel till livets mening, men alla vi, precis som du hade miljoner gånger hellre sett att detta aldrig hade behövts skrivas och att du hade fått leva ett långt liv, att dina föräldrar fått behålla sin son, att dina barn fått dig som far och att mina söner fått behålla sin bästa vän och bandmedlem och att vi fått se er varenda sommar på Peace and Love och att vi fått många fler Sugarplumskivor. Och att jag hade fått träffa din mamma varje sommar framåt i massor av år och krama henne i glädje och lycka och gemensam stolthet över er, våra fantastiska och fina söner från Kvarnsveden. Att vi fått sträcka våra händer i luften till Sweet Jackie och se dig slänga dina trumpinnarna ut i publiken. Och innerst inne ber jag och hoppas att det mirakel ska inträffa som gör den drömmen sann, det är den enda
    utväg jag kan uthärda att tänka på. Imorgon sätter jag mig framför Nyhetsmorgon och köper Svenskan och Expressen. kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin för denna fina och sanna text. Den sammanfattar allt. Kram på dig. ♡♡♡Karin

      Radera
    2. How beautifully expressed, dear Kerstin! I join you in praying for that much needed miracle. Hugs, Sylvia

      Radera
    3. Lars M Hermansson20 april 2013 kl. 22:58

      Mycket fint skrivet. Vi önskar alla att Kristian blir frisk. Han behövs på jorden.

      Radera
    4. Å nu börjar jag att gråta. Ditt fel, Kerstin. Tack för en fin text! Och Kram! Du kan visst skriva, du också. /Grannbyns Kärringa

      Radera
    5. Dina kommentarer tycker jag mycket om, kram till dig för det och styrkekramar till dig Kristian från en mormor i småland

      Radera
    6. Sänder varma tankar till er som är nära.
      Kram Monika

      Radera
    7. Plötsligt står det så iskallt klart för mig. Så mycket smärta den här vidriga situationen innebär för så många många människor i din omedelbara närhet. Jag vill hålla om er allesammans och lindra på något sätt. Säga att det kommer bli bra igen. Men det går ju inte. Det låter sig inte göras. Sorg är en okuvlig kraft. Som en ursinnig norrländsk vårflod. Den sliter med sig allt i sin väg, verklighetsillusionen, huden och förståndet. Ingenting blir sig likt igen. Jag sörjer med er, Kerstin. Finns hos er i mina tankar. Sanna.

      Radera
  9. Din kropp kommer att lämna oss alldeles för tidigt men du kommer att förbli odödlig. Du har berört så många, ingen av oss kommer att glömma dig! Jag har din bok, signerad, och jag fick en kram. Jag ska vårda boken som den förtjänar, som en värdefull skatt. Jag ska prata om dig med mina barn, vi ska läsa din bok om och om igen och vi ska alltid vara dig nära. Du kommer att fortsätta beröra människor mer och längre än du någonsin kan förstå! Du är den finaste människan jag mött. Jag känner dig inte men jag har gråtit så mycket, och jag kommer gråta ännu mer. Det är fel på alla plan att cancerhelvetet har tagit din kropp.

    Jag har få träffa dig. Möta din blick. Säga några väl valda ord och det mötet är så stort för mig. Jag blir fortfarande rörd till tårar när jag tänker på det.
    Kämpa på Kristian. Du är viktig. Du och dina ord ger andra människor styrka, insikter och perspektiv på livet.

    Jag älskar dig. Hur är det möjligt att älska någon man inte känner? Jag vet inte. Men jag vet att mitt hjärta säger att jag älskar dig och då är det så.

    All kärlek och alla kramar till dig!

    SvaraRadera
  10. Tack för du har delar med dig av dina berättelser och tankar och drömmar. Man stannar verkligen upp när man läser dina texter,börjar reflektera vad som egentligen är viktigt här i livet.
    En en gång stort tack!

    Sänder över Kärlek och styrka!
    Kram Elli från Sthlm

    SvaraRadera
  11. Jag läser varje inlägg med andakt. Har inte lyckats formulera mig till några ilägg på sista tiden, men jag är kvar.

    Dina ord har gjort en stor skillnad för många människor. Och även jag är påverkad. Du är en del i att jag är närvarande när jag är tillsammans med mina barn. Nu brottas storebror och lillasyster, skrattar, borde sova, ätit chokladbollar. Jag halkar efter med mina studier, hemmet är rörigt. Men som Bo Kaspers Orkester uttrycker det: "vårt palats är ett fulkomligt kaos".

    /Cattis

    SvaraRadera
  12. Den hette kanske "Elefantpojken"? Jag hade den också, läste den om och om igen. Åkte så småningom till Indien och det var precis så fantastiskt som i boken. Tack för att du påminner oss andra (som inte just nu tvingas inse) om vad som är viktigt. Det berikar våra liv. Hoppas det ger dig något positivt också. Styrkekramar, Jannie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte på Elefantpojken direkt jag också!Älskade den när jag var liten. Tror hans elefant hette Kala eller något sånt, men minns inte vad pojken hette.
      Nu måste jag ju googla och sen rota igenom alla böcker hos föräldrarna om den finns kvar där!

      Tack Kristian för att du fick mig att minnas den igen!

      /meb

      Radera
  13. Tänk att livet och lösryckta händelser i det kan vara så verkligt och overkligt i samma andetag. Att läsa ord som jag hört dig säga och upplevelsen av att orden i bägge fallen är den samma. Kan inte låta bli att undra om det varit samma sak om jag hade läst dem innan jag hörde dem.

    Satt länge och funderade vad jag gjorde där på plats på Akademibokhandeln. Ända tills musiken berättade för mig att jag var där för min egen skull för att detta var något jag ville uppleva. De två låtarna som Calle spelade, jag lyckades inte bevara i minnet vilja de var. Men oj vilken känsla de uttryckte. Och orden, analysen, beskrivningen av bredden på målgrupp för de skrivna orden som du levererar. Den viktigaste kryddan i detta tror jag är känsla och en gnutta förnuft. Att blanda teoretiska resonemang med målande beskrivningar som slår an på känslomänniskornas strängar. Det är ett framgångsrikt recept. För det var väll en kokbok jag köpte häromdagen? Ja i den stunden när berättelserna och musiken fanns närvarande då förstod jag.. I övrigt en intressant upplevelse på en plats där jag som oftast endast var en betraktare. Underbart att se glädjen och vänskapen som finns runtom dig. Det måste vara fruktansvärt för er alla att gå igenom detta hemska, ogreppbara. För mig som utomstående betraktare är det hela något som hjälper mig få perspektiv på mitt eget liv. Berättelserna är fantastiska och musiken ger så mycket uttryck till känslornas existentiellt breda spann. Tack för att jag får ta del!!

    SvaraRadera
  14. Många varma kramar/M.G

    SvaraRadera
  15. åh, du berör...
    Jag jobbar på ett hospice. Jag möter varje dag människor som snart ska gå vidare. De allra flesta vittnar (oavsett ålder) att man aldrig är helt klar, att det alltid finns något mer att se fram emot och om sorgen att livet snart ska ta slut så som vi känner det.
    Människor vill få förklaringar och i många fall bekräftelse på att fler tänker som de. Därför är det så berörande med människor som du, som ger av sin tid och sina tankar till oss alla som är vilt främmande.
    Jag önskar dig ett gott liv och en fin resa när det är dags!

    SvaraRadera
  16. Världen är en rikare plats tack vare dig och boken är beviset... Att vi en gång har fått ha dig här bland oss.. Önska jag fått lära känna dig... Boken ska jag vårda ömt, du ska påminna mig om livet... Att livet ska levas varje sekund hur långt eller kort det än blir.

    Tack K, tack för allt du ger utan att veta om det själv!

    SvaraRadera
  17. http://www.youtube.com/watch?v=qE66txjCJYM

    SvaraRadera
  18. Det är skönt att någon som har dom krafterna också har ordens begåvning. Tusen tack Kristian.

    SvaraRadera
  19. Även om din sjukdom är från helvetet så kommer den varken åt din själ eller hjärta för de är i sanning så rena och lyser med ett sken som bara änglar kan uppbringa! Vi ser inte dina vingar Kristian men är inte du ett himmelens barn då vet inte jag...

    SvaraRadera
  20. Läser din bok kapitel för kapitel i ett lugnt och fint tempo för att den inte ska ta slut. Loggar in och gläds åt att du skrivit ett nytt inlägg. Följer dig med värme i hjärtat.

    SvaraRadera
  21. det ÄR värt det... alla gånger om <3

    SvaraRadera
  22. Jag älskar dig....
    Kram/Roxanna

    SvaraRadera
  23. Jag älskar dig....
    Kram/Roxanna

    SvaraRadera
  24. Bänkad framför TV4 ... Ha en bra dag idag! Och en solig skön söndag/en vän

    SvaraRadera
  25. I fredags strök mina omslaget på din bok.
    Du kommer aldrig lämna mig.
    Du ska finnas bland mina älskade böcker och då o då ska jag lyfta ner dig o bläddra planlöst bland dina texter för att det ger mig så mycket.
    Dina texter kommer tummas och citeras och för mig kommer du alltid vara levande.
    Tack för allt.
    //Stina

    SvaraRadera
  26. Förbannade cancer... Uteslut kolhydrater och socker i kosten, om du inte redan gjort det!!

    SvaraRadera
  27. Du kloka fantastiska unga man! Tittar på 4:an just nu och uppskattar mina basala irriterande vardagsproblem...

    SvaraRadera
  28. Såg dig på TV4. Du äger Kristian!
    En hyllning till dig, allt du säger är så sant.

    SvaraRadera
  29. kanske ett halmstrå men ett mycket intressant sådant om hur vitamin B17 kan bota Cancer... http://www.youtube.com/watch?v=QeYMduufa-E
    Hälsningar från en kulla i exil...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristian har bett oss läsare att inte komma med den här typen av råd. Var vänlig respektera detta.

      Marie i Göteborg

      Radera
    2. Kära Exilkullan: om du läser alla idiotiska råd som kommit på denna blogg så förstår du protesterna. Om vitamin B7, eller hampaolja, eller Gearson hade funkat - tror du inte cancern vore utrotad då och gåtan löst? INGEN av de som kommer med "bra och tillförlitliga mirakelkurer" här, har själv haft cancer och tillfrisknat! Bluff och båg är det. Lurendrejeri!

      Radera
    3. Jesus kan hela människor från cancer. Ge inte upp!

      Radera
  30. Efter att sett det gripande inslaget i Nyhetsmorgon, så gick jag in här och läste din text om Robert Johnson, vilken ju är lysande. Lyssnade faktiskt i gårkväll på albumet The Complete Recordings med honom. Fantastiskt att 29 låtar kan ge sådan efterklang som det gjort. Många har ju som sagt tolkat hans låtar på olika sätt, men personligen tycker jag att Robert Lockwood Jr. gjort det bäst. Nåväl, undrar vart du finner din styrka ifrån?
    Kommer den i musiken?

    SvaraRadera
  31. Kristian...du berörde mig starkt.. den stund jag såg och hörde dig på TV gav mig kraft att återvända till livet..
    Jag är inte obotligt sjuk, men jag har legat i en dvala efter oerhört jobbiga upplevelser och inte kunna ta mig ur den..
    Dina ord kommer jag att bära med mig som ett litet smycket, att plocka fram när jag behöver styrka och dina kloka ord..
    Kristian, jag saknar ord...eller rättare sagt, jag vet inte vad eller hur jag ska skriva...jag vill inte att det ska bli fel..
    Men jag vill ge dig alla styrkekramar jag har och tacka dig för att du delade med dig av dina innersta tankar och känslor. Du berör just nu och kommer också i många år framöver beröra många människor, kanske kan dina ord få dom att uppskatta livet, ta vara på den tid vi har...sluta tjafsa om skitsaker..
    Förhoppningsvis kan vi också lära oss att prata om döden..
    För precis som du sa, ingen kommer undan döden...vi ska alla dö..förr eller senare...
    Tack Kristian <3

    SvaraRadera
  32. Såg dig på tv4,väntar på din bok,Din aura,är enorm och färg grann,du har dina vingar,du ger allt av dig själv,,DU är en ängel! detta är ditt jobb/att förmedla,det du ser och tror på,om döden,livet,tankar,och allt..jag läser och följer dig på bloggen och det som finns..Emma ska ha en utställning på dina bilder..Jag undrar..NÄR? VAR? vill väldigt gärna se dom,köpa..(min son,dog 2011,han blev 26år,,) livets mening,kanske får vi de svar vi vill då vi lämnar denna plats,,,men tills dess.KÄMPAR VI ALLA PÅ!! DU ÄR EN STOR MAN OCH KOMMER ATT BLI IHÅGKOMMEN,FÖR DET DU GÖR,SKRIVER,SÄGER..jag sänder dig healing för det är de jag kan och önskar dig all lycka i fortsättningen..Jag följer dig alltid..du finns i mitt hjärta...Älskar dig Kristian../Lokes mamma..

    SvaraRadera
  33. Det låter kanske banalt och du har säkert fått "alla" tips och råd redan. För det vet jag att alla som har diagnosen cancer får. Alla vill hjälpa till. Men jag vill ändå uppmärksamma en väg till att bli cancer fri.Det är Gerson therapy. Du och alla som har eller känner någon som har cancer, ta en ordentlig titt på Gerson therapy. Det är den bästa metoden att stärka kroppen så mycket att kroppen kan bota "allt". LEV!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ville bara uppmärksamma dig på att Kristian i sin blogg flera gånger uttryckligen bett oss läsare att inte komma med den här typen av råd.

      Marie i Göteborg

      Radera
    2. Gerson therapy fungerar faktiskt, även om man inte bör nämna det i den här bloggen. För ganska många år sedan nu så visade undersökningar att thyrosin från kalvbräss hade positiv inverkan på cancerbehandling och det ingår i Gerson Therapy.
      Det var bl levin, känd men omstridd homeopat, som behandlade med thyrosin. Tyvärr är Levin död nu och jag tror inte någon fortsatt hans arbete. Han var mycket kunnig och botade faktiskt flera från cancer.Gerson therapy kan man rekommendera.

      Radera
    3. Går det inte att filtrera bort reklam för alternativ behandling här. Att Christian själv uttrycker sin önskan att slippa alla dessa "råd" och behandlingsformer räcker tydligen inte.

      Radera
    4. INGEN av de som kommer med "bra och tillförlitliga mirakelkurer" här, har själv haft cancer och tillfrisknat! Bluff och båg är det. Lurendrejeri!

      Radera
    5. En liten replik till tipset från Anonym. Råkar veta att homeopaten Levin avled av cancer. Varför botade han inte sig själv ??

      Radera
    6. "Thyrosin från kalvbräss", vet du ens vad kalvbräss är? Eller thyrosin? Låt oss alla tillaga kalvbräss och bli hyperfriska, tjolahopp! En skvätt Hampaolja till det och vi blir odödliga. Kanske hade DET varit något för Levin?
      Jösses Amalia, rent utsagt. Man kan inte låta bli att fnissa åt alla dessa tokiga råd! :)))
      /Härifrån till oändligheten

      Radera
    7. Alla ni som tror att man är en idiot bara för att man tror på Gerson therapy; Har blivit botad själv från tumörsjukdom med hjälp av den behandlingsmetoden. Tyvärr, alla som är negativt inställda, så är det av välmening jag skriver det här till en svårt sjuk människa och det är ett faktum att det ligger en möjlighet till bot eller lindring i den här metoden.

      Ingela Flodén, Arvika

      Radera
    8. Man är en egoistisk elak person om man fortsätter skriva tips och råd till Kristian som berättat HUR DÅLIGT HAN MÅR AV ALLA DESSA RÅD OCH ATT HAN INTE VILL HA NÅGOT AV DETTA!
      NI/vi skriver på Kristians blogg å respektera då hans begäran att slippa det!
      Caroline i Uppsala

      Radera
  34. Jag har fått meddelande från posten om att din bok är på väg. Jag är både glad och ledsen för din bok. Glad för att dina författardrömmar har slagit in. Ledsen för att boken handlar om din sjukdom och din kamp.
    Jag är också ledsen för att en del människor är besvikna över att du lever och uppfattar dig som lögnare. Folk skall vara glad att du lever. Jag kommer ihåg när det var tyst ett tag och det var över 600 kommentarer. En del uppfattade som att du var död och jag själv skrev kommentaren "snälla dödförklara inte Kristian---".
    Som någon skrev och som jag själv tänkte att om du var död så hade tidningarna skrivit om det.

    Du har verkligen påverkat människors liv och jag är en av dem.

    Men oavsett om du har påverkat människor eller inte, oavsett om du skriver bra eller inte är jag så ledsen för att du och andra människor skall gå igenom detta helvete på jorden. Jag får extra stor klump i halsen när cancern drabbar unga människor som inte hunnit leva sitt liv och fått uppleva sina drömmar. Jag tänker ofta på dig och ber om mirakel. Du finns i mina tankar varje dag. Jag vill inte tänka på att du inte kommer att bli frisk utan hoppas på mirakel.
    Så länge du lever kommer mitt hopp om mirakel att leva.

    Många hälsningar från mig till dig. N.B

    SvaraRadera
  35. Satt och såg på dej på nyhetsmorgon imorse. Tårarna rann nerför mina kinder. Du har sån kärlek till livet och man ser det på dej.Så vet man hur det ska sluta,då blir man så ledsen.
    Men jag har tagit dina ord till mej,detta att njuta av allt,gå ut i skogen och andas och att haka upp mej på små tjafs :)
    Jag har just nu tappat lite glädje när jag nu får börja om med cellgifter. Men vet att jag kan må bra snart igen.Så nu ska jag tänka positivt och ta dagen för vad den ger mej. Jag hoppas jag klarar att läsa igenom din bok( kommer snart i brevlådan) utan att gråta för mycket. Jag lovar att ta livet mer positivt och njuta så mycket jag kan. Du är en kämpe,Kristian och jag med ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram till dig.

      Radera
    2. Ja Anki, du är verkligen också en kämpe.
      Kram

      Radera
    3. Kram till dig/Maggan

      Radera
    4. Kram till dig. N.B

      Radera
    5. Håller om dig i mina tankar,

      Susanna

      Radera
  36. Blues är mitt livselixir, glad att du skrev detta inlägg.


    Förhoppningar om snabbt tillfrisknande för dig.

    SvaraRadera
  37. ..och nu hör jag tydligt som helst din röst när jag läser ovanstående stycke.
    Samma stycke som du läste på realisen. Det var den ULTIMATA läsningen never ever..
    ..och jag ska läsa artikeln i Cafè och jag se titta på Nyhetsmorgon i TV4 och jag ska läsa SvD och Expressen.

    ..för att jag inte vill missa något. Tyvärr finner jag inga ord för vad det är som jag söker (och finner) i dina texter i möte med dig men det är väl strunt samma: Du har ju inte svar på allas frågor, du har knappt svar på frågor som du ställer dig själv.

    Satan? Nja..
    För att finna svar måste vi svälja världen.
    PS
    Skyltningen på Götgatan väcker uppmärksamhet. Folk samlades utanför den stängda affären igår, kulturnatten till heders./r

    SvaraRadera
  38. Jag skulle vilja ha kontakt med dig, har några tankar som jag vill ge dig.

    Mvh

    Veronikah_L@hotmail.com

    SvaraRadera
  39. Det är klart att det inte är värt det. För personen Kristian. För dina föräldrar, syskon och vänner.
    Det är klart att du borde ha fått leva ett precis "vanligt liv".

    När det nu är som det är, så är det ett slags tröst för mig, personligen, att du kan skapa mening i det meningslösa. Att dina texter förändrar vårt perspektiv på livet. Att du ger "mer liv i livet" till oss, möjligheten till det, samtidigt som du står inför ett avslut av ditt.

    "Var det värt det"? är ju en fråga man har ställt sig ett antal gånger i livet. Det går ju helt enkelt inte att svara på den, när det gäller din sjukdom. Dina drygt tiotusen timmar - absolut. Din förmåga att berätta mejslade du fram, då. För mig är det mycket värdefullt, jag känner tacksamhet.

    Men om någon frågar "Var det värt det?", så skulle jag svara "Nej". Ditt offer blir så stort.
    / Anneli

    SvaraRadera
  40. Kristian! Du föddes för att göra denna resa som inte har ett slut! Din resa fortsätter, tro mig! Fortsätt skriv så mycket du bara kan. Du är älskad och älskar och det varar för evigt. Du har en livsuppgift som du fått gåvan till att klara av! Detta är inte slutet, detta är bara början till något större!! Jag lovar!

    Helena.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina ord, Helena. Jag tror också så.
      Carina

      Radera
  41. Gissar att du tycker om blues, med tanke på det du skriver om Robert Johnson. Förlåt, men själv blev jag rörd av inslaget i Nyhetsmorgon och låten - Feelin' Bad Blues (Ry Cooder) poppar upp i huvudet.

    SvaraRadera
  42. Hej Kristian!

    Vi såg dig på TV och blev väldigt berörda. Du är en underbar människa. Det kan jag säga utan att känna dig.

    Efter programmet tänkte jag på en annan historia som jag hörde häromdagen.
    Den låter kanske för bra för att vara sann. Men man kan ju alltid prova. Det ska vara en sann historia om en man i USA.

    Den här mannen fick en dödsdom p.g.a. sin cancer. Då hörde han talas om att cancercellerna växer till sig av socker. Han lade då helt om sin kost och åt LCHF. Ha uteslöt i det närmase alla kolhydrater.

    När han så kom tillbaka till läkaren så kunde denne och hans kollegor inte förstå vad som hänt. Cancern var i det närmaste borta. De förklarade det med att cellerna "svultit ihjäl".

    Inte vet jag. Det kan ju vara en skröna. Men jag skulle prova detta om jag hade cancer.

    De allra bäst hälsningar från mig och min man Christer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här inlägget är säkert skrivet i all välmening, men Kristian har skrivit flera gånger i bloggen att han helst vill slippa alla så kallade "goda råd".

      Radera
    2. Han är med på CBNnews "starving cancer" väldigt intressant!

      Radera
    3. Alla ni som kommer med tips och "goda" råd.

      För det första, respektera Kristian och hans önskan om att få slippa liknande inlägg som bara skapar frustration, skuld och stress.

      För det andra, har ni någonsin hört talas om det som kallas källkritik??!!

      Radera
  43. Nyhetsmorgon med Kristian Gidlund.
    Du sa: "För att leva måste man komma i kontakt med sin egen död".
    Så klokt!

    Kristian, du lär mig leva här och nu. Än har jag inte lärt mig att fullt ut göra det men jag är på god väg, tack vare dig (och min mamma som hade samma cancerform som du har).

    Din blogg och din bok handlar verkligen om livet, inte döden. Du älskar verkligen livet, resten av ditt liv. Döden hör livet till. Det enda vi vet om livet är att en dag ska vi dö. Tyvärr måste en del människor möta den för tidigt.

    Tack Kristian för dina ord!
    Hälsningar med värme och omtanke från Nina

    SvaraRadera
  44. All kärlek till dig Kristian <3

    SvaraRadera
  45. Fina Kristian, vet du vad du gör? Du får liv som annars skulle flyta på och hinna passera innan vi märker det att stanna upp och uppmärksammas. Du får mig att visa mer kärlek, krama lite längre och inte vara rädd för att göra och vara fel. Det betyder nått det du gör. Men fasiken vad orätvist det är, orättvist så man går sönder.
    M

    SvaraRadera
  46. Hej!
    Jag såg dig på TV i morse, jag tänkte tipsa dig om en man, en healer i Brasilien, han heter "John of God" och anses vara världes kraftfullaste healer. Han beräknas ha behandlat 15 miljoner människor under de senaste 50 åren. Jag känner personligen flera som har åkt till honom och blivit botade. Han har också varit gäst hos Oprah Winfrey. Det finns avresor från Sverige med helpension. Man kan gå in på www.johnofgodresor.se. Du kan också googla på honom på nätet för att läsa mer.

    Mvh Marie-louise Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då var det dags igen. Varje gång Kristian uppmärksammas i media, så ramlar det in en hel drös av besserwissers här som "vet" hur man botar cancer. Kristian har i flera blogginlägg uttryckligen bett oss läsare att INTE komma med den här sortens råd! Ska det vara så himla svårt att visa lite respekt för en svårt sjuk människas önskemål?

      Radera
    2. Ditt tips om "John of God", har Kristian fått minst tjugo gånger tidigare på sin blogg.
      Läs....

      Radera
    3. Kan han bota på distans?

      Radera
    4. Självklart. Han har ju botat miljooooooner människor. *ironisk*

      Ändå är han inte den man skriver remiss till när man har en cancersjuk patient.
      En kvacksalvare som skor sig på sjuka människors sista halmstrå till hopp.

      Att skriva om det här - skamligt!

      /Kritiska ögat

      Radera
    5. Det finns många sätt att profitera på människors olycka och desperation. Det här är ett av dem. "botat 15 miljoner människor på 50 år" - det betyder att han botat en människa var 100:e sekund i runda slängar (103,68 sek om min kalkylator har räknat rätt) och då har han varit vaken dygnet runt och jobbat, inte ätit, inte sovit, inte gått på toaletten på 50 år. Ska man skratta eller gråta över sådant lurendrejeri? Men han skrattar säkert hela vägen till banken, så länge det finns såna som du, som tror på honom. Jag tycker dock att du skall bespara Kristian sådant kvacksalveri/Åse

      Radera
    6. Kristian har bett om att inte få fler råd, han har inte sagt att han aldrig kommer att prova alternativa metoder. Det kanske kommer en dag när han vill kunna tro på det otroliga - ta då inte ifrån honom det redan nu bara för att ni själva tycks ha så stort behov av att sprida ert förakt.

      Radera
    7. Kommentar till Åse - Förklaringen till att han kunnat hjälpa så många är att han under decennier tagit emot ca femhunda personer varje dag tre dagar i veckan, och att han utför sina behandlingar på många människor samtidigt. Han tar inte något betalt för detta. /Lilly

      Radera
    8. Då kan han väl "heala" resten av mänskligheten samtidigt? Och VEM får pengarna? Inte tror du väl på det där, Lilly?

      Radera
    9. Jag säger inte att jag tror på det. Ville bara förklara hur det kommer sig att han kunnat ta emot så många. Ingen får pengar för behandlingen, den kostar inget.

      Radera
    10. Kommentar till "kritiska ögat":
      Exakt vart ligger det ”skamliga” i att vilja föreslå något som man tror kan rädda en annan människas liv? Att DU, däremot, sitter på nätet och passionerat lägger ned tid på att smutskasta och ogiltigförklara alternativa och mirakulösa vägar till läkning, utan att vara ett dugg påläst om saken i fråga, det är ett SKAMLIGT beteende på hög nivå!!!!! // En som tror

      Radera
  47. Jag tänkte på en grej. Ta nu att jag är helt oinsatt i detta så jag kanske låter blåst men, fungerar din sperma fortfarande? Trots cancern osv? Kan det blir friska barn av den? OM det går kan du ju ge sperma som donator, på det viset lever du vidare på ett sätt och gör någon annan lycklig och ja. Bara en tanke men vet som sagt inte alls om det är möjligt. Jag vet en som hade leukumi och han fick ge sperma för att de skulle kunna få barn sen, och det gjorde han medan han var sjuk.

    stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför skriva något om du är helt oinsatt? LÄS bloggen i stället, så får du svar på din fråga.

      Radera
  48. Hej Kristian,
    Ta och läs den här artikeln, det kan ligga något i det..
    Med vänliga hälsningar, en till, Stensfors

    http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2013/03/10/ketogenic-diet.aspx?e_cid=20130310_SNL_Art_1&utm_source=snl&utm_medium=email&utm_content=art1&utm_campaign=20130310

    SvaraRadera
    Svar
    1. Here we go again! SLUUUUUUUUTAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!

      Radera
    2. Men jijsus har du inte läst Kristians blogg? Gör det först och skäms sedan för att du ger den här typen av råd/Åse

      Radera
  49. Underbara, fantastiska, modiga och starka du! Tårarna rinner efter att ha läst din blogg. Vad jag hade behövt en blogg som din när jag själv var 16 år och fick cancer men på den tiden fanns inga sådana...... du gör så mycket gott för oss drabbade. Just ja nästa gång fyller jag 50! Allt gott till dig på din resa. Kramar

    SvaraRadera
  50. Tror ju inte på Satan, i den bemärkelsen. I ditt hjärta ryms det mycket mer än så. Änglen som vakar över din skuldra exempelvis. Dina ord berör, som allid. Och jag kastar mig över din text. Att du kan skriva är det nog inga tvivel, om. Och att det är värt det behöver du abslolut inte rådfråga Satan om. Han är så långt från dig att han inte ens visar stortån....... Kram på dig; kämpe.<3

    SvaraRadera
  51. ...mitt liv har kanske inte varit det lättaste, men inte heller det svåraste...genom
    mina svårigheter har jag blivit starkare, fått mer förståelse och blivit mer ödmjuk...
    jag kan inte hjälpa hela världen, men kan jag hjälpa en medmänniska är det mkt värdefullt!!!
    Låter härligt att"cykla en sommar längs grusvägar"
    Kram Carro
    "en vildros"

    SvaraRadera
  52. Hej där!
    Jag har boken i min hand i morgon. Jag får egen kraft av din otroliga energi. Underbart att du orkar engagera dig i så många intressen - braaa.
    Tankar till dig från mig. Gunsan

    SvaraRadera
  53. Kommer att lyssna på Musikguiden, nyfiken på vad du valt för låtar, vi tycks ha samma musiksmak.
    Du har en enorm utstrålning, men det visste du väl innan.

    Kram
    Kelly

    SvaraRadera
  54. Jag är helt övertygad om att du hjälper många. Dina ord hjälper människor att bearbeta egna svårigheter och sorger. Du sätter ord på så många känslor, tankar och rädslor som vi sällan eller aldrig talar om. Att tala/ skriva om det allra svåraste helar, det är jag övertygad om. På samma sätt påverkas läsarna av dina ord. Det du gör är alldeles unikt, var stolt över det! / Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer helt i detta. Kram m

      Radera
  55. ❤ Kristian fina du,

    Tänker på dig……önskar, hoppas att ett mirakel ska ske

    Tack, för att du finns, gör skillnad, att jag får besöka din blogg

    All respekt, kärlek till dig, Kristian o ”dina hjärtas slag”

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  56. Jag slukar din bok. Jag gråter, ler, känner igen mig och skär mig på din kärleksförklaring till livet.
    Jag önskar så att mirakel kunde ske, att du min favoritförfattare, du min främmande vän fick en längre tid hos oss.
    Tack för boken, den berör å bränner...
    Jag ser på mina barn, mina stjärnor, min mening med livet och är så tacksam för att du fick mig att tänka till..
    Önskar av hela mitt hjärta att din framtid sett annorlunda ut... Såg dig på tv imorse, du är så enkel å samtidigt så ja..bra helt enkelt.
    Jag tycker så mycket om dig.
    Tack för att du finns.
    All kärlek/mia mitt i natten

    SvaraRadera
  57. För att svara på din retoriska fråga,modiga du,så är inget värt att förlora sitt barn,ens älskade eller syskon för,önskar innerligt att denna vidriga sjukdom en dag ska utplånas.
    Men din bok,din blogg har betytt så otroligt mycket för många,för just nu lever vi i en kall och känslokall värld,där våra medmänniskor inte har ett högt värde,där man inte ens kan bjuda en främling på gatan ett leende eller ta sig tid att knacka på grannen man inte sett på ett tag.

    Din blogg och nu bok har fått oss att tänka till en extra gång,på allt,vara tacksamma för att vi vaknat upp ännu en dag,att krämporna man klagat så högt över inte känns så svåra längre och igen att man ska ta vara på den värdefulla tid vi har och göra något viktigt av den,helst lite varje dag.

    Jag kan inte riktigt förstå dina föräldrars sorg för det barn jag begravde hade ju inte levt sa folk omkring mig(hon dog när jag var i sjunde månaden)men jag VET hur ens hjärta brister och hur stor sorgen fanns där länge för mig,så jag önskar alla dina nära och kära tålamod.

    För din del,du modiga Kristian önskar jag att jag kunde lindra de skuldkänslor du bär med dig för att du 'orsakar'sorgen, du ska inte behöva ha det hängandes som ett mörkt moln över dig
    Ta hand om dig och de dina
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert du skriver. Och ingen kan väl säga att ditt barn inte levt ..?!

      Nej, Kristian har ingen skuld. I all kärlek finns sårbarheten. Det är en av kärlekens ingredienser. / Anneli

      Radera
  58. Tack! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och tankar! Du ger så mycket! Själv får jag perspektiv på mitt eget liv och förstärks i min tanke om hur viktigt det är att vara här och nu! Att göra det bästa av varje dag och att älska sina nära som om det vore den sista dagen man har tillsammans.

    Hoppas att du får vara med oss länge till och att du ska få uppfylla så många som möjligt av dina drömmar!

    Jag hoppas verkligen att du inte kommer avskräckas från att blogga, pga alla respektlösa människor som inte lyssnar på dina önskemål att slippa förslag på hur du ska kurera din cancer.

    Tror nog att vi alla önskar att du ska bli frisk helt mirakulöst, men respekt för varandra är ändå det viktigaste!

    Önskar dig allt gott!





    SvaraRadera
  59. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad menas med <3<3..........?

      Radera
    2. Med risk för att du är ironisk, svarar jag ändå.
      Det betyder HJÄRTA, för att visa kärlek!
      Kram

      Radera
    3. Det var inte jag som frågade men jag har tolkat de där tecknen som putande pussmunnar och tyckt att det ibland var ett himla klängande i en del kommentarer :D Jag skrattar och rodnar men så kan det bli när man inte tillhör sms- och twittergenerationen utan har måst lära sig på gamla da´r/Åse

      Radera
    4. vilken underbar kommentar åse! självklart ser det ut som plutande pussmunnar...haha. underbart.

      Radera
  60. Vad har läkarna sagt? Hur ser det ut i kroppen din?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du hade läst eller sett intervjuerna med Kristan, eller läst hans repotage, så hade du fått svaret där!

      Radera
    2. Ja det var ett klokt konstaterande av dig. Å då hade jag inte frågat här. Vilket alltså betyder att nej, jag har inte följt honom slaviskt i alla medier, jag har valt att följa honom via hans blogg och har ägnat resten av min tid till att leva mitt eget liv.

      Radera
    3. Lycka till med ditt liv Madeleine!

      Radera
    4. Bra Madelaine, du har absolut rätt att ställa frågan Jag ser inget konstigt i den alls. Måste alla avvikande kommentarer få ett sådant negativt bemötande. Jag ser inte logiken. Kristian hoppar säkert över det han inte vill läsa....jag är inte så förtjust i dessa "poliser" som skall slå på fingrarna hela tiden.

      Radera
    5. Ni behöver inte bekymra er, Kristian har slutat att läsa kommentarernna. Det har han själv sagt.

      Radera
    6. kommentarerna skall det vara

      Radera
    7. Håller med. Poliserna är värre än alternativivrarna. Poliserna tycks tro att de har nån form av uppdrag, men de sprider bara obehag och verkar få ut nåt av det.

      Radera
    8. De som vågar fråga om Kristians hälsotillstånd och ställer "närgångna" frågor är de som verkligen bryr sig! De andra, ca 99 procenten, tror att de funnit en ny Gud !

      Stå på dig Madeleine!
      /Annika

      Radera
    9. Om man har en blogg som man skriver för att man fått en allarlig sjukdom är det inte särskilt konstigt att de som läser den undrar om hälsotillståndet.
      Jag tycker man ska börja behandla Kristian som en vanlig människa och inte sätta honom på en piedestal högt över oss alla andra och tillbe honom som han vore en Gud.

      Radera
    10. Det är en hätsk ton här, när de alltfler "poliserna" vill kontrollera inlägg som de inte tycker passar in.
      En enda vädjan har jag - lev och låt leva. Slappna av.

      Radera
    11. Snälla växa upp!!!!!!!!!!!!!!!

      låt killen vara i fred.
      Han är sjuk men ni som hoppa på honnom mer sjuk ihuvudet.
      Skam ni SVENSKA FOKET!!!!!!!!!!!!!
      OSYMPATISKA Människor ni är

      Radera
    12. Madeleine
      Du skit i vad läkarna sagt till kristian.
      vem är du att fråga.
      du måste säkert en riktig bittersvenskfitta.
      fy fan du!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
      du är en hemsk elak person.
      du vill veta hela detalj om killen.
      om jag känner dig jag lova dig jag har get oderntligt lavet till dig att växa upp!!!!!!

      såna person som dig sätta direkt på plats.
      Jag fråga VARFÖR DU INTE FICK CANCER??? nöjd?????????

      Radera
    13. Den kommentaren är egentligen onödig att svara på. Otrevligt på denna blogg!

      Radera
    14. Till anonym kl 23.18; Förstår inte riktigt det Du skriver på felstavat och dåligt språk.

      Radera
    15. En helt enkel fråga om hur ngn mår, säkerligen ställd av 100% omtanke, väcker liv i galenpannorna. Herregud. Att Kristian inte bara stänger av kommentarerna.

      Radera
    16. Snälla, snälla allihopa lägg ner detta.
      Jag vill så gärna att Kristian fortsätter skriva.

      Många vänliga hälsningar till dig Kristian. N.B

      Radera
  61. Hej!

    Såg dig på nyhetsmorgon. Har följt din blogg hela vägen, och älskar din förmåga att sätta ord på drömmar, längtan och den urjävliga situation du befinner dig i.

    Beställde just din bok också - ser fram emot denna läsning.

    Kramar i massor!
    /Anonym Norrländska

    SvaraRadera
  62. Dina väl avvägda ord, Din uppriktighet och Din förmåga formulera, att sätta ord på ett överdjävligt helvete, berör. Varje mening, varje ord berör. Det berör så långt in i kroppen och själen som det kan, det smärtar och sliter, river, kanske extra mycket därför att jag som nära anhörig stått bredvid och kan känna igen vissa delar av det Du förmedlar: hjälplösheten, att kastas mellan hopp och förtvivlan, att prioritera krafterna, att uppfylla drömmar, att veta men ändå hoppas.

    Tack för Dina ord, Din styrka och Din uppriktighet! Tack för möjligheten att få följa Dina texter och Din livslånga kamp. Tack för att Du försöker sätta ord på det ingen någonsin skulle behöva skriva om.

    Många varma tankar från Karin i Leksand.

    SvaraRadera
  63. Hej Kristian, läste just nu på tidningen om dig. Jag vet att du tycker inte om att prata om behandlingar, men jag har skyldigheten att nämna den italienska överläkaren och fiskaren Antonio Di Bella. Det är inte alternativ medicin. Kikarens cocktel av mediciner testades faktiskt av de italienska kontrollmyndigheterna men medicinerna i sig var billiga och han motarbetades av den korrumperade italienska regimen som hade affärer med medicinindustrier. De är många läkare i Italien som använder hans metod i smyg och varje vecka läser man om personer som lever tack vare hans metod. Det är ingen mirakelkur, det fungerar bara vid några former. Di Bella är död, men läs gärna om hans foskning, kan hjälpa andra. Som jag sa, DET ÄR INTE ALTERNATIV MEDICIN!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Kikarens cocktel av mediciner testades faktiskt av de italienska kontrollmyndigheterna men medicinerna i sig var billiga och han motarbetades av den korrumperade italienska regimen som hade affärer med medicinindustrier."

      Universitets-fakulteterna testar alla möjliga billiga medel och vilken påverkan de kan tänkas ha på cancer.
      (Resultat i procentsiffror meddelas varje vecka i dagstidningar du läser varje dag.)
      Oavsett vad läkemedelsföretag och privat sektor gör.

      Så tro inte på konspirations-teoretiskt hittepå-snack.

      Bespara Kristian från sådant. Det har han uttryckligen bett om.

      Radera
  64. Men din vidriga, vedervärdiga, arroganta, själviska människa! Du VET att Kristian inte vill ha några råd, men uppenbarligen anser du att det bara gäller alla andra och inte DIG! Har du följt Kristians blogg? Har du läst något av hans inlägg överhuvudtaget? Eller har du bara sett honom i någon tidning? Det du gör här är en SKYMF, ett övergrepp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ovanstående var tänkt som ett svar på inlägget som lades in 17:04. Det hamnade kanske inte riktigt rätt.

      Radera
    2. Hur liten kan en människa vara? Jo just så här lite och ynklig, ingen självdistans eller förståelse. Oavsett vad någon sagt eller inte sagt ang. homeopatisk hjälp, så må väl valet vara upp till den enskilde människan. Att kalla någon vidrig osv. är respektlöst. Tillika om någon väljer bort skol"medicin" som enligt mångas tro är den enda vägen, jag skulle vilja säga. Våga vara fri, i själ och hjärta du kan och bör välja själv i allt. För du vet! Om du verkligen känner efter, vad som är rätt. Och du! livet är ditt. Till låns, en stund här på jorden. Var inte rädd. mvh. Janne.

      Radera
  65. Nu har jag äntligen vågat ta steget att söka till en floristutbildning i höst!!!
    Kram Carro
    "en vildros"

    SvaraRadera
  66. Idag kom boken! Den är snygg.
    Du är välkommen till vår bokhylla.

    SvaraRadera
  67. Jag fick boken idag, vad glad jag blev.
    Jag lyssnade på dig på musikguiden ikväll. Du spelade väldigt bra musik, sånt som jag normalt inte brukar lyssna på men jag tyckte mycket om det. Ta hand om dig fina du. N.B

    SvaraRadera
  68. You growl, you howl, you show your teeth, you bite; it's alright.

    SvaraRadera
  69. Lyssnade på Musikguiden i kväll. Du spelade jättebra musik, helt i min smak. Tack!
    Kram/Lisa

    SvaraRadera
  70. Hej Kristian!
    Jag delar din upplevelse delvis, dvs. den rent medicinska sjukdomen. Min tumör startade i bukspottkörteln eller möjligen i benmärgen. Metastaser i levern. Obotlig förstås, men det har jag alltid varit. Obotlig optimist. Jag är mer än dubbelt så gammal som du så det känns inte rättvist att en kille som du, oavsett om du spelar bra musik eller inte, skall tas ifrån ditt liv. För mig, med 4 barn och tre äktenskap, ett långt yrkesliv som managementkonsult med otrolig stimulans känns det nog mera OK att sätta punkt.

    Jag vet hur det är att dö, jag är just nu omgiven av änglar, mina tre exhustrur, vänner som jag alltid haft och mina barn, varav två är äldre än du. Men jag vet inte hur det är att inte vara. Vara. Inte vara. Vad gör man vid ett livshotande besked? Jag har mött mitt öde med upphöjt lugn i kraft av min ålder och i kraft av mitt oerhört intressanta livs upp och nedgångar.

    Jag har seglat på varje fjärd,talat till alla människor, en och en eller till 300 på en gång, blivit utskälld av en högstadieelev i åk 9 som tre månader senare reste sig upp i bänken och skrek rakt ut: Peter!!! Jag ÄÄÄÄLSKAR dig!Med det i minne kan man dö nöjd.

    Jag har redan barnbarn och en mycket framgångsrik blogg, www.manskligamoten.blogspot.com Där skall jag snart börja skriva min egen historia sedan cancerbeskedet i februari 2013. Egentligen handlar bloggen om hur det är att vara anhörig till en bordeline. Hundratals inlägg och flera tusen kommentarer, 1000 inkommande mail som samtliga besvarats!

    Jag skall köpa din bok för att se hur jag kan bidra till att du kan se ditt liv som en fortsättning i "The global brain" där allas våra erfarenheter finns esoteriskt tillgängliga i det universella medvetandet.

    Googla på detta och läs om boken med samma namn,The global brain, om hur vi lever i en metavärld där vi faktiskt betyder något för framtiden. Jag vet ju hur jag själv rådfrågat avlidna kompisar och släktingar om råd genom att jag minns deras värdemönster.

    SvaraRadera
  71. Herr Gidlund, du gör avtryck!!!

    Jag zappade runt bland tv-kanalerna nyligen och då var du på Babel. Igår när jag lagade kvällsmat till mina barn och lyssnade på P3 så var du på radion...

    Hoppas du får en bra dag idag!

    SvaraRadera
  72. Hej Kristian!

    Jag läste intervjun med dig i SvD igår. Du berör verkligen med dina ord. Jag gråter, skrattar och nickar instämmande åt det du skriver och säger. Du är så klok. Kanske blir man det när man stirrar döden i vitögat, när man verkligen inser att man inte är här på jorden för evigt, i alla fall inte i den form vi är vana vid. Kram och hoppas du får en fortsatt bra dag! En dag i taget som sagt...

    SvaraRadera
  73. Hej Kristian ! Du är min förebild i stort & smått. Jag önskar att jag blir som du om eller snarare när jag ställs inför dödens faktum som du gör nu. Jag tror också man lever sitt liv så mycket rikare och tar tillvara de små tingen när man har döden i vitögat. Det är inget jag känner mig rädd inför längre. Jag är så glad att du tagit upp detta tabubelagda ämne som döden är. Ditt liv har ett stort syfte. Den fina T-shirten ligger här i väntan på att få användas och boken på att få läsas. Har något stort att se fram emot. Tack.....
    Önskar dig en fin dag. Kram /Maggie

    SvaraRadera
  74. Hej,

    Din fundering huruvida dina texter kommer att läsas om fem, tio eller trettioåtta år fick mig att tänka på en bok som i mycket tidig ålder (yngre tonåren) förändrade min världsbild och hur jag då och då fortfarande tänker på texten. Boken skrevs år 1888 av Knut Hamsun och heter Hunger.
    Just i skrivande stund finns det bara ett ex av den på Amazon.com men det trycks fler...
    /r

    SvaraRadera
  75. sträckläst din fantastiska bok. jag läser en 2 årig utbildning i palliativ vård, och har lärt mig massor av din bok/blogg. tack för allt du delar med dig av. önskar dig en fin dag! <3 Tanja

    SvaraRadera
  76. Kram på solens strålar!/Åsa

    SvaraRadera
  77. Kristian!
    Dina texter är det mest gripande jag någonsin läst. All kärlek till dig <3 /Annelie

    Citat från min favoritbok, Törnfåglarna:

    Törnfåglarna

    Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en
    gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare än någon
    annan varelse på jordens yta

    När den lämnar sitt bo, söker den efter en törnbuske
    och ger sig inte förrän den har hittat en sådan.

    Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga
    grenarna, fastnaglad på den vassaste och längsta
    taggen.

    I sitt dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan
    och näktergalen. En enda storartad sång till priset
    av sitt liv.

    Men hela världen stannar för att lyssna, och Gud ler
    i sin himmel. Ty det bästa kan endast födas ur stor
    smärta...Så säger åtminstone sagan.

    SvaraRadera
  78. Lyssnade på Musikguiden idag. Kristian, vill du gifta dig med mig?

    kunde inte kliva ut ur bilen under ditt program, även om jag var framme vid målet för längesedan.

    SvaraRadera
  79. Jag har haft hudcancer och allt sedan dess haft en onormal dragning till bloggar som skrivits av cancersjuka. Jag har gråtit, hulkat, och läst men din blogg är annorlunda! Jag känner sorg när jag läser, men inte en enda gång har jag gråtit för du skriver så fint! Du berör och lämnar spår i mig på ett sätt jag inte tidigare upplevt! Dina ord är magiska!

    SvaraRadera
  80. Dina texter tar andan ur mig. Tack!

    Märet

    SvaraRadera
  81. Gråter,skrattar igenkännande om hur det är att vara människa men framför allt tänker,,på döden,dina texter har fått det svenska folket i stort att tänka på det svarta,ofrånkomliga.
    Tror att din bok kommer att leva kvar länge,längre än både dig och mig och förhoppningsvis bli något av en "skolbok" i detta svåra ämne,,döden.
    Tack för dina ord

    SvaraRadera
  82. Häromdagen så kom äntligen din bok hem till mig. Vad fin den är. Jag älskar ditt sätt att skriva och berätta. Jag går igenom en oerhört svår period i mitt liv efter att ha förlorat min livskamrat, mitt livs stora kärlek i cancer. Dina ord lyser upp min tillvaro ungefär som solstrålar som lyser igenom grenarna och bladverken i skogen. Tack så mycket för att du skriver Kristian. Kram

    SvaraRadera
  83. Kristian! Lyssnade på Musikguiden igår , vad du är kunnig om mycket och så rikt du beskriver, landskap, människor, musik..... Jag satt trollbunden,2 timmar
    Har nu också fått din bok. Ända sedan min dotter berättade om din blogg i december har jag följt allt du skriver och berättar i olika medier. Du har berört i djupet av min själ. Du ger så många nys dimensioner
    Åt livet o h existensen. Det är stort att få vara en del i detta i en tyst dialog med dig. Varma tankar och allt det bästa till dig!
    Ser fram emot kvällens Musikguiden.
    Christina, Rättvik

    SvaraRadera
  84. Tack för en trevlig kväll med väl vald musik :) Skulle köpa tröjan men dem var slut i storlek small, bra på ett sätt men sämre för mig ;) Nåja, jag går till butiken imorgon och införskaffar den. Kram och sov gott!

    SvaraRadera
  85. Hej Kristian!

    Dina drömmar ska inte ta slut. Lev 30 år med quality. Inte 80 år utan någon mening. Åk till Seycellerna, till La dique. Där har jag varit. Sätt dig på straden och tänk inte på någonting! Detta är ett liv med quality.

    SvaraRadera