söndag 30 september 2012

Det som är viktigt på riktigt


Jag kommer aldrig få de där barnen som jag har längtat efter.

Jag kommer aldrig bli den där pappan som jag har sett framför mig. Jag skulle bli en bra förälder. Det vet jag.

Vi kommer aldrig att klättra i träd, mina barn och jag – och som jag har längtat efter den dagen.

Jag kommer aldrig behöva gå upp mitt i natten för att trösta min lilla. Jag kommer aldrig känna utmattningen av att ha små barn. Jag kommer heller aldrig känna den lyckan.

Jag kommer aldrig behöva slita mitt hår av oro för att jag inte ska ha råd att försörja min familj vid månadens slut. Och jag kommer heller aldrig känna den oerhörda stoltheten över att faktiskt ha klarat det.

Mina föräldrar kommer aldrig få träffa mina barn.

Jag kommer aldrig göra den där flytten till New York.

Jag kommer aldrig kasta mig in i en taxi och ropa: ”Driver, follow that car” och faktiskt mena det.

Jag kommer aldrig få se Kalifornien.

Jag kommer aldrig få sitta med mina syskon, när vi alla tre är rynkiga och långsamma, och minnas barndomen med skratt och skarvade historier.

Jag kommer aldrig få höra om Mårtens äventyr ute i vida världen.

Jag kommer att ha dansat alldeles för lite.

Det finns mycket som gör ont när slutet har börjat.

124 kommentarer:

  1. Önskar dig en fin söndag.

    SvaraRadera
  2. Vad ledsen jag blir för din skull Kristian. Och för dina nära och kära. Ni borde alla fått uppleva allt det du drömmer om!/Chris

    SvaraRadera
  3. Tack Kristian för dina ord som gör att jag tänker på vad som viktigt att vara tacksam över, var sekund, var minut och var dag ! Just nu vill jag bara väcka mina barn och ge dom en stor och varm kram. Jag är så tacksam över att jag får uppleva den glädje och ibland frustration som barnen ger mig för det är ju just det som är att vara mamma. En varm söndagsmorgon kram sänder jag dig från ett vackert Östersund. / Ulrika

    SvaraRadera
  4. Du kommer dock ALLTID att finnas i mitt minne! Kramar om dig i mina tankar //Draken

    SvaraRadera
  5. Fine Kristian, jag känner dig inte, men du känns så levande i ditt skriftspråk, du talar direkt till hjärtat.
    Viktigt känna tacksamhet över det man fått, morgondagen vet ingen något om.
    Önskar dig en fin söndag och du får en varm höstkram ♥

    SvaraRadera
  6. Mina tankar hos dig.

    Agnes.

    SvaraRadera
  7. Dina ord får mig att ta vara på varje dag.

    Att krama om min dotter en extra gång.

    Tack för att du orkar.

    Robin

    SvaraRadera
  8. Egentligen skulle vår stund på jorden inte ta slut för någon förrän man är gammal och trött och hunnit bli mätt på livet.
    Du står ju mitt uppe i livet och har så mycket kvar som du vill uppleva. Det är inte rättvist och kanske kan man får någon form av kompensation, jag vet inte.
    En stor kram,
    alice

    SvaraRadera
  9. Tack för du skriver och delar med dej av ditt liv, det får mej att på ett helt annat sätt uppskatta allt jag har, som jag inte gjort innan, jag har tagit alldeles för mycket för givet, det gör jag inte längre, för jag har det förbaskat bra egentligen, tack Kristian! Tänker på dej varje dag, läser dina fina ord. Ta hand om dej! Kram!!

    SvaraRadera
  10. Stackars dig som är tvungen att vara uppskattningsväckarklocka för så många.
    Nu får de snooza.

    SvaraRadera
  11. Lilla vännen. Tänker så på dig. Gråter. Detta är fan inte ok. All omtanke o kärlek! /Lina

    SvaraRadera
  12. Kristian, du sätter ord på smärtan så att den går rakt ut genom skärmen. Jag önskar så att du får träffa dina barn någon gång, någonstans. Utan att kunna ge någon tröst kramar jag mina två extra och den lilla vars hjärta precis har börjat slå inuti mig.

    SvaraRadera
  13. Jag ska börja uppskatta det jag har mer!
    Känns i hjärtat när jag läser det du skriver... jag är så ledsen för din skull, hittar inte rätt ord.

    SvaraRadera
  14. Jag vet inte vad jag ska börja skriva till dig Kristian. Jag känner ju inte dig men känner med dig varje dag. Jag vill säga TACK för det fina du skriver. Det är så målande och Dina ord talar rakt in i hjärtat på mig.

    Önskar dig en riktigt mysig höstsöndag med en massa kärlek från dina nära och kära. Jag ville att du ska veta att du berör mig verkligen med dina tankar <3

    SvaraRadera
  15. Det är så kristian, det är så. Mycket som gör ont.

    SvaraRadera
  16. Tänker så på dig. All omtanke o kärlek! Livet är orättvist....

    SvaraRadera
  17. känns för varje inlägg du gör att du gett upp och verkligen påbörjat resan mot slutet? vill ju inte tro det men det känns så i dina ord. TYcker det är förfärligt att en ung människa som du inte får vara med och uppleva barn och familj. Visst är man helt slut periodvis men jag ska aldrig mer klaga, helt säkert.

    SvaraRadera
  18. Tänker på dig! Det gör så ont<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  19. Dina ord tränger långt in.
    Vet inte vad jag ska skriva...
    All kärlek och respekt.

    SvaraRadera
  20. Det är så jävla orättvist! Önskar dig allt gott!

    SvaraRadera
  21. Önskar jag kunde skriva något som hjälpte, eller förändrade men den kraften besitter inte jag. Ändå önskar jag det, verkligen. Tänker på dig!

    SvaraRadera
  22. Jag har följd din blogg hela vägen. Dina ord är magiska, vilken begåvning du är- coh så jävligt omänskligt det är det du går igenom. Varje gång jag läser här inne hos dig får jag ont i hjärtat- men jag har inga ord som jag känner på något sätt kan beskriva det jag känner för at kommentera till dig. Du är ofta i mina tankar- just pga det du skriver nu - det är så jävligt, jävligt för många " jag kommer aldrig... " för en ung människa.
    Tack för att du väljer att dela med dig - du är en inspiration - säkert för många av oss andra som oxå har fått smaka på cancerns härjande.
    Lycka till,
    Klem Ingrid

    SvaraRadera
  23. Igår var jag bokmässan i Göteborg. Där fanns så många författare och ordkonstnärer men ingen av dem kan förmedla känslor som du. Dina ord går rakt in och berör mig så oerhört och så starkt.

    Tack för att du vill och kan förmedla dina tankar till oss läsare. Ta hand om dig!


    /Anna J

    SvaraRadera
  24. Ingen människa borde behöva vara den som väcker alla andra. Det är inte den roll man vill ha. Så även om din blogg får den effekten - vilket är fantastiskt - önskar jag dig ett alldeles eget liv med eget ansvar och egna sorger och glädjeämnen. Du är ju så ung ännu ...

    SvaraRadera
  25. Du skriver om allt du inte hinner göra, allt du inte får uppleva. Och det ska du göra. Den här tiden är till för att gå igenom allt, det onda med det goda.

    Min man drunknade tre år sedan "bara" 56 år gammal. Det var faktiskt "bara" i hans fall, för han var barnsligt förtjust i livet hela vägen.

    Min stora tröst är att han alltid levde som han ville. Han hörde inte till dem som lider i ett alltför krävande eller alltför meningslöst jobb med endast drömmen om pensionering som drivmotor. Varje dag räknades. Viktigast var alltid att livet var gott.

    Jag har läst hela din blogg, delarna I och II. Du har gjort stort intryck på mig såsom på alla här. Framför allt tycks du ha levat väl. Din personlighet och din intelligens verkar i en lyckad symbios ha fått dig att uppleva mycket och njuta av det - alltså har du levat ett Gott Liv. Det är inte många förunnat, ens om de har hundra år på sig.

    En smal tröst i sig - lever man gott, vill man ju helst hålla på hur länge som helst. Men du har ett liv du kan vara lycklig över.

    Som H.Martinson sa:
    Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
    Tappa inte bort denna riktning.
    Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
    Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

    SvaraRadera
  26. Kan bara skicka en varm kram. Varma tankar. Britt-Inger

    SvaraRadera
  27. Vill omfamna dig och vagga dig i min famn. Det värker i hjärtat när jag läser dina ord. Marie

    SvaraRadera
  28. Det gör så ont i hjärtat mitt att läsa dina ord ovan.

    Du skriver på ett sätt som gör att jag, mellan raderna, kan se dina tårar rinnande nedför dina kinder, medan du skriver.

    Samtidigt läser jag visdomsord som vädjar till oss andra att ta vara på varje ögonblick vi får och har i livet.
    Så klok du är.

    Varma hälsningar med en kram från Nina.

    SvaraRadera
  29. Du kommer kanske aldrig att få uppleva föräldraskapet som Kristian. Men tack vare denna längtan kommer du en dag -i en annan tid, på en annan plats- att bli den mest kloka, hjärtliga och fantastiska pappa som nånsin satt sin fot på jorden.

    SvaraRadera
  30. ...men du kommer att ha påmint oss som läser väldigt, väldigt mycket om vad som är viktigt. Tack.

    SvaraRadera
  31. Sitter här och läser det du har skrivit. Tårarna rinner. Det är så orättvist när unga människor drabbas.

    SvaraRadera
  32. Fina människa <3 kram Susan.

    SvaraRadera
  33. Vackra människa.Everyone I know goes away in the end.

    SvaraRadera
  34. Att uppleva saker för sista gången är starkare än att uppleva dom för fösta gången. Något liknande läste jag i Ulla-Carin Lindquists starka bok "Ro utan åror". Du är en fantastisk ung man Kristian, och det smärtar mig något så ofantligt att du ska dö som en ung man. Världen kommer bli så mycket fattigare utan dig. Vi finns här och stöttar, lyssnar och kramar så länge du behöver. Jag lovar.

    Un drago solleva una dura battaglia.

    Kramaromdighårtochlänge!

    SvaraRadera
  35. Hej Kristian,
    Jag har följt din blogg en månad nu, ända sedan jag fick mitt eget besked att cancern är tillbaka, att det inte går att bota, bara cellgift som kanske kan hålla det tillbaka. Så vi sitter i samma båt, även om jag är 12 år äldre, så sitter jag där, där livet inte ens hade börjat. Jag har velat o skulle ha skrivit för länge sedan, men inte orkat och inte riktigt vetat vad jag skulle skriva.
    Men nu kan jag inte hålla mig längre, jag vill att du ska veta hur tacksam jag är för dina fina ord, och hur mycket de tröstar mig hur sorgligt det än är. Du skriver och ger uttryck för precis det jag känner o upplever. Och det gör mig så ont att vi ska behöva gå igenom detta. Folk säger ofta att det är orättvist, och det är det ju, men det är ju ingen annan som förtjänar det heller.
    Jag har varit väldigt lugn ända sedan beskedet, nästan lite väl lugn. Jag är inte rädd för att dö, men är rädd för att må dåligt, har redan genomgått en hemsk cellgiftsbeh, så av 2 möjliga valde jag den lätta behandlingen nu. Jag vill må så bra som möjligt så länge jag kan. Än så länge mår jag bra o kan jobba, men det som är min stora sorg är det jag inte kommer att få uppleva är familj o barn. Det är det jag sörjer o gråter över. Jag hade precis börjat prova att skaffa barn själv när jag blev sjuk för 2 år sedan, tanken som hjälpte mig att fortsätta genom den första behandlingen.
    Så tack än en gång för att du orkar skriva om det jobbiga och viktiga, ett skepp kommer lastat med styrka och kärlek <3, Maria

    SvaraRadera
  36. Fina fina. SÅ. JÄVLA. ORÄTTVIST. /Maria

    SvaraRadera
  37. När människor man älskar dör är livet alltid för kort, spelar ingen större roll då hur lång eller kort tiden tillsammans varit.
    Sorg och saknad kan inte mätas i år eller timmar.

    Att ta förväl är det jobbigaste som finns och jag tror att det är det som är det jobbigaste med att ha sin tid utmätt. Även om det inte är spikat i exakt antal dagar så vet jag att det snart är slut och att jag kan göra saker och träffa människor för sista gången. Varje möte blir därför ett slags förväl och även om jag är tacksam så är det ändå jobbigt med alla dessa "kanske förväl" som präglar alla mina handlingar.

    SvaraRadera
  38. Love you insanely
    det finns inget att säga men jag vill läsa hur du har det.
    besos mi corazon

    SvaraRadera
  39. Varma tankar och kramar.

    C

    SvaraRadera
  40. Tänk på ett sätt har du ju ändå gjort allt det där, i din mind :) vissa människor lever sina liv som de är o kan inte ens tänka sig in i ett sånt liv och upplever inget alls mer än jobb äta o sova så... låter dumt men du har ju på nåt vis fått känna av allt detta o kanske dina drömmar kan ta dej till NYC o jaga den där bilen inatt!!

    SvaraRadera
  41. Åh som jeg får vondt inni meg. Min kjære hadde de fleste tankene du har. Men heldigvis fikk vi et barn sammen. Vår lille var 19 mnd da min kjære forlot oss.
    Tenker ofte på deg <3 vet hvor tunge de vanskelige stundene er, så det gjennom min kjære. Be strong!

    SvaraRadera
  42. Herregud, vad ont det gör att läsa den här bloggen.

    Det är fan absurt.

    SvaraRadera
  43. "Vackra själar dör aldrig"Kram Elisabeth

    SvaraRadera
  44. Hjärtat värker & dras ihop som i kramp när jag läser dina ord! Jag är så ledsen för att du inte kommer att få uppleva det som du skriver om. Min pappa kommer också gå bort i cancer inom kort (hjärntumör)..MEN skillnaden är att han fick leva ett helt liv innan denna grymma sjukdom kom till vår familj. Det gör inte mindre ont för det men jag försöker trösta mig med att han har fått 70 bra år!Det finns liksom inga ord för det du går igenom. DU finns i mina tankar!

    SvaraRadera
  45. Älskade vän, vad livet kan vara grymt!

    SvaraRadera
  46. Du berör... Finns inte ord... "det gör ont när slutet börjar"... Ord jag aldrig kommer att glömma...
    Kramar om dig...

    SvaraRadera
  47. Kära du....Som vanligt skriver du på ett sätt som fastnar i själen på mej! Jag skulle så gärna villja ge dej en kram på riktigt,inte bara via nätet här....Du berör så mycket..
    Skickar alla varma tankar jag kan tänka till dej,och tusentals kramar!!! /Sölvi

    SvaraRadera
  48. Jag ber för dig.
    Gud omsluter dig på alla sidor, och håller dig i sin hand.

    SvaraRadera
  49. Du finns i mina tankar varje dag, du älskvärda. Varje dag besöker jag din fantastiska blogg, läser dina ord, lyssnar på musiken, gråter mina tårar. För din skull. Och alla som genomlider detsamma. Jag grät av glädje när du blivit av med denna fruktansvärda sjukdom. Nu gråter jag av sorg.
    Tack för att du får mig att krama och pussa min mor extra mycket av tacksamhet över livet. Hon klarade kampen mot tjocktarmscancer. Ditt liv må bli på tok för kort, men att klara av att göra dessa avtryck i andra människors liv med din närvaro och dina ord är sällsynt. Även om man lever i 150 år.

    Önskar att jag satt hos dig, kramade dina händer, pussade din panna. Du är och förblir magisk.

    Tusen kilo kärlek. /Malin

    SvaraRadera
  50. Vackre Kristian! Såg en intervjuv med dig på webben och såg hur vacker du är, det lyser om dig. Jag hoppas att du mår så bra som det är möjligt, både fysiskt och psykiskt. Du kanske kan åka till Kalifornien? Jag hoppas verkligen det....
    Kramar från Maja

    SvaraRadera
  51. Kära medmänniska, du berör så djupt, når någonstans långt därinne där livet darrar på en spröd kant. Jag har längtat så efter livet. Nu ska jag försöka omfamna det den tid jag har kvar, tack vare dina ord som ger mig det du kanske inte får. Önskar så innerligt att du får stanna, men om du måste gå så gå sakta - och kom tillbaka fort! Tack!/Lena

    SvaraRadera
  52. Du berör på djupet i mitt hjärta...När jag läser förstår jag mer än någonsin att livet är en gåva...Kärlek till dej...

    SvaraRadera
  53. En direkt fråga: vad är det som gör att du inte kan uppleva Kalifornien, är det här och nu eller är det andra saker som spelar in? Här och Nu, Yvonne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan ju kanske bero på att han kanske är ganska svag och inte klarar en så lång flygresa?

      Radera
  54. Detta gör ont att läsa. All styrka & kärlek till dig!

    SvaraRadera
  55. Fine Kristian,
    du talar rakt till mitt hjärta. Så ärligt, så naket och sant. Följer din resa varje dag och jag beundrar dig för din enorma styrka i att orka berätta.
    Jag har en övertygelse om att vår själ färdas genom detta livet i ett skal, vår kropp. När kroppen vissnar och dör vandrar vår själ vidare för att vila i fullkomlig kärlek, trygghet och frid. Min övertygelse är att vi förenas med våra nära och kära för att efter en tid födas i en ny kropp och i ett nytt liv. Även om du inte kommer uppleva föräldraskapet i detta livet är jag övertygad om att du gjort det i tidigare liv och kommer att få göra det i nya.
    Har aldrig varit sjuk och fått beskedet att jag ska dö, men har upplevt fruktansvärd ångest och varit själsligt sjuk under längre tid tidigare i mitt liv och vet vad smärta i själen vill säga. De insikter jag då fick fån mina nära och kära på andra sidan har gett mig en annan syn på att födas och att dö, jag är inte längre rädd.
    Det jag vill säga är att var inte rädd, den dagen du lämnar jorden kommer du att vara omhuldad av trygghet och den vackraste kärlek.
    All min värme och kärlek till Dig fine Kristian<3

    SvaraRadera
  56. Jag känner inte dig mer än att jag läst din blogg.
    Du känner inte mig alls. Ändå kan jag känna en sådan stor människokärlek till dig. Du är så sann! Du är så ung! Dina erfarenheter du fått borde ju komma senare i livet,men du har fått det nu.Vi förstår inte varför? Allt som är fördolt skall en gång bli uppenbart.
    Kom ihåg att du inte är ensam, det finns EN som följer dig vid din sida. EN som älskar dig oändligt. Du vet nog vem jag menar! Slå upp psalm 256 i nya psalmboken.
    Ber för dig

    SvaraRadera
  57. Du påminner så många om att att ta till vara på livet.

    Du kommer inte få egna barn men jag är säker på att många barn har fått det lite bättre tack vare dig, att deras föräldrar har lite mer tålamod och är tacksamma för det drömliv dom faktiskt har.

    Kram Gabriella

    PS Kalifornien är överreklamerat..

    SvaraRadera
  58. Be mannen be! Det sker mirakel konstant. Det finns en Gud och det är bara han som kan rå över monstret inom dig. Gå ner på knä, knäpp ihop dina händer och bara be.

    Jag vet för jag har sett
    Kramar

    SvaraRadera
  59. Vad vill jag egentligen? Vet inte. Men kan inte låta bli att kommentera.

    Jag läste din blogg förra gången. Den första delen. Då var jag mitt inne i det värsta man kan tänka sig. Ungefär när du avslutade fick jag samma besked som du fått nu. Fast det gällde inte mig utan mitt barn.

    Sedan dess har det värsta hänt. Jag förvånas varje dag över att jag står upp. Att livet fortsätter. Med erfarenheter jag inte önskar någon har jag fått insikter som jag tänker förbättrar. Allt för dyrköpt men ändå. Jag vet vad det är. Det som är viktigt på riktigt.

    All styrka till dig och dina nära. Du skriver fantastiskt fint!

    SvaraRadera
  60. Kramar, jag ber av hela mitt hjärta att du har fel!! Jag beundrar din förmåga att formulera det svåraste. Och jag hoppas att du en dag får skriva en krönika om hur fel du hade. För nåt annat är obegripligt för mig och oacceptabelt och omöjligt att omfatta. Det måste finnas mirakel för en sån som du Kristian, det bara måste finnas!

    SvaraRadera
  61. Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade. (Matt 5:4).

    Kärlek o ljus till dig Kristian från Karin <3

    SvaraRadera
  62. Tänker så på dig och att aldrigheten gör så ont. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  63. Finaste människa!
    Massor av styrka, ljus och kärlek till dig Kristian.♥ ☼

    SvaraRadera
  64. Åh kära någon, jag vill skriva oändligt.. Jag blir en bättre människa och mamma tack vare det du skriver. Jag är dig evigt tacksam. Mitt hjärta blöder av att läsa dina ord! Du är unik och kommer alltid finnas i tankar och hjärtan. Livet är så orättvist.. Miljoner kramar till dig <3

    SvaraRadera
  65. Kan man leva livet igen, så är du en av dem som får!
    Kraft och mod till dig!
    <3 /K

    SvaraRadera
  66. du berör mig på djupet Kristian! och ger mig styrka och ett annat sätt att se på livet..du får mig att se min livskvalite, inte gnälla och vara missnöjd..
    Tack!

    SvaraRadera
  67. Jag läser din blogg ibland. Och jag blir djupt berörd. Av den situation du befinner dig i med din obotliga cancer. Och av din förmåga att ge orden en sådan innerlighet. Jag hoppas dina ord leder till att vi människor som blir kvar här kan bli lite mer snälla och förstående mot varandra...
    Kärlek och respekt till dig! KRAM

    SvaraRadera
  68. Hittar inte min kommentar till dig som jag skrev i går kväll och jag vill verkligen att du ska tänka på detta:
    Alla okända människors hjärtan som du har byggt bo i för alltid med dina tankar och fina ord här på bloggen.
    Kärlek till dig!

    SvaraRadera
  69. En varm kram sänder jag dig från andra sidan av Atlanten. Ska tänka på dig och använda dina ord nästa gång jag sätter mig i den gula taxin. Ska göra det för din skull.

    Taina

    SvaraRadera
  70. Skulle bara vilja ge dig en stor och varm kram Kristian. Jag är några år yngre än dig och kämpade under förra året mot cancer, var väldigt sjuk och ingen visste om jag skulle överleva. Har gått igenom precis alla de tankar och känslor du beskriver och är fortfarande så rädd att jag aldrig ska få uppleva allt det jag längtar efter..

    Du sätt att skriva får nog många att omvärdera sina liv, för inget lyssnar på de vanliga orden "ta vara på här och nu, det kanske inte finns i morgon". Det tas ändå för givet av många.

    Kram och alla kärlek till dig!!

    SvaraRadera
  71. Är djupt imponerad av din styrka Kristian! Du och dina ord har berört många fler än du någonsin kan föreställa dig. Den mest smärtsamma känsla en människa kan uppleva sätter du nu på pränt. Och det är du själv som är huvudpersonen.

    Vilken otrolig människa du hunnit bli på ditt korta livs resa. Du ska veta att du har förändrat många människors liv till det bättre genom att dela med dig. Det mest tragiska och sorgliga är att vi inte kan hjälpa dig.

    Okände vän, du finns i mitt hjärta, nu och för alltid. / Carina, V-ås.

    SvaraRadera
  72. Du finns i mitt hjärta hela tiden.
    Fina fina Kristian.

    Kramar

    SvaraRadera
  73. Tänker så mycket på dig!
    Livet är verkligen orättvist...

    En stor varm kram i oktoberkylan!
    Petra


    SvaraRadera
  74. Finner inga ord. Men vill ge dig en varm kram

    SvaraRadera
  75. Älskade vän, idag har du funnits i mina tankar hela dagen. Stundtals aktivt, stundtals i bakgrunden, men hela tiden har du funnits där. <3 /K

    SvaraRadera
  76. Älskade Kristian!
    Det gör så ont att läsa dina ord, och hur ont gör det inte för dej som sitter i den verkligheten...
    Tårarna sprutar ur ögonen och för första gången känner jag en riktig jävla ilska.
    Jag vill bara skrika rakt ut och slå sönder något!!!!!
    Fan, FAN, FAAAAAN!

    Jag har hela tiden haft ett hopp. Ett hopp om ditt liv.
    Ett hopp om att det fixar sig.

    Med dessa rader lyckades du öppna min ögon och se sanningen i vit ögat...

    Vad kan vi göra för dej Kristian?
    Säg inte: "Det finns inget att göra"
    Någonting kan vi göra för dej!?
    Vi kan inte få dej frisk men finns det något du vill att vi gör?

    En stor förtvivlan snurrar runt i mitt huvud.

    Har man gjort någon utvärdering ännu?

    Jag kan inte annat än be för dej och de dina.
    Jag önskar att du ska slippa ha smärta, vill att du ska hinna få fler fina minnen i ryggsäcken.

    Vad kan vi göra för dej???

    Lots of Love
    /M

    SvaraRadera
  77. Kanske kommer både du och jag att få de barn vi har längtat efter. Någon annanstans.

    SvaraRadera
  78. Om cirka 1,5 månader ska jag föda ett barn, om allt går vägen. Jag ska tänka på dig när jag går upp mitt i natten när barnet skriker och jag ska lära den att skriva sådär magiskt som bara vissa (som du) kan. Jag ska dansa med den och lära den uppskatta skönheten i livet framför tävlan, pengar och snabba bilar. Jag ska lära den om musiken. Dina värden kommer leva vidare, genom oss andra som lärt oss av dig.
    När jag skriver detta sparkar livet som attans i magen, hen hälsar dig och överför all styrka och hoppas att vi alla tre ses någon gång på en strand i solnedgången i landet där dreams comes true. Frid och kärlek. Peace & love.
    Din vän Johanna

    SvaraRadera
  79. Har bara varma kramar att erbjuda <3

    SvaraRadera
  80. Står på stranden, i skymningsljus. Det är grådagrar, molndrev, långsamma vågor.
    I en svag båge seglar en nödraket över himlavalvet och sprider sitt sken av naturvidrigt ljus. Så vacker och så skrämmande. Hotfull. Förhoppningsfull. Är det på allvar?
    Årtusenden av instinkt ropar i mig, kallar mig att mobilisera, agera, sätta mig själv åt sidan och göra allt jag kan för en människa i nöd. Hundratals alternativ blixtrar förbi, fantasi och empati bråkar om tankar och känslor.
    Hur är det, där ute? Ensamt? Kallt? Förtvivlat? För djävligt? Finns det fortfarande hopp?
    Jag har ingen båt. Och även om jag hade en skulle jag inte veta vart jag skulle ro. Jag blir stående, där på stranden. Adrenalin i ådrorna och sorg i hjärtat.
    Hur är det, där ute. Egentligen?

    SvaraRadera
  81. Hej
    Tänker mycket på dig. Tänker att man skall vara glad om de man älskar mår bra. Det är det viktigaste. Det Är Det Enda Viktiga.

    Det har livet lärt mig. Det har du lärt mig.

    Hälsa min käresta, om du går över till andra sidan
    Andra sidan där allt är bra. Där alla känner frid. Där finns ingen smärta, inga elaka människor

    J




    SvaraRadera
  82. Kristian. Jag hade ingen aning om någonting. Förrän idag. Jag är så obeskrivligt ledsen. Håller med Kerstin som kommenterade här ovanför; jag ber av hela mitt hjärta att du har fel! Kärlek och styrka till dig! / Ett gammalt SPF-fan.

    SvaraRadera
  83. Jag blir så oerhört glad varje gång jag ser att du skrivit något nytt, för då vet jag att du fortfarande finns kvar här bland oss andra. Här där vi vill att du ska stanna.

    SvaraRadera
  84. Du skriver så vackert, ja du skulle ha blivit en underbar pappa. Livet är inte rättvist. Jag har barn som är äldre än du, mitt mammahjärta gör ont att du som är så ung ska behöva gå igenom det du gör. Kram till dig från en tant på Gotland.

    SvaraRadera
  85. Det finns ett liv efter detta. Där får du allt du vill ha. Kanske väntar barnen på dig där redan. Kanske behöver de dig nu?

    SvaraRadera
  86. Du är en magisk kille som jag skulle önska få vara nära. Du finns i mitt Hjärta käre Kristian. Vilken kraft som finns i dig att kunna skriva så fint vackert tänkvärt. Tusen Kramar från en Mamma/Farmor.

    SvaraRadera
  87. Det känns så orättvist att se någon som dig kämpa ordagrannt för sitt liv när det finns människor som jag själv som levt ett destruktivt liv och inte tagit vara på det privilegium att leva, blir alldeles förtvivlad över hur absurt det är att vissa ska få leva och andra inte.., men med dina ord så värderar jag mitt liv så mycket mer och det är jag väldigt tacksam över.
    Jag hoppas verkligen ( om det finns någon form av rättvisa i denna värld) att du någonstans, någongång kommer få vara med dina nära och kära igen.
    Du kämpar så oerhört och ger insperation och sprider din livsgnista till mig och många andra och det är så inspirerande. Jag är fullständigt övertygad om att du föralltid kommer finnas kvar, i dina kärestas hjärtan, du har gjort avtryck och jag önskar dig ett lycka till.

    SvaraRadera
  88. Mitt hjärta sörjer med ditt. "Love is all"

    SvaraRadera
  89. Du som trollar med orden och binder oss alla tillsammans, förmodligen var det aldrig meningen, men väldigt få saker är.
    När man ser ytterligare ett inlägg slår hjärtat dubbla slag och för en stund försvinner jag i din värld, bland dina ord. Dom får mig att tänka på en annan tid i en annan värld med andra människor.
    Tänk om jag kunde ge dig något lika fint som det du ger mig?
    Det var allt,
    för nu!
    Kram
    LMI

    SvaraRadera
  90. alltså det gör ont i mig och så tänker jag, att hur ont det måste göra i dig. jag tänker på dig, jag läser varenda inlägg och en dag kommer vi kanske att träffas. då kommer jag stanna upp, peka på dig och säga "där är främlingen som tog en del utav mitt hjärta och som fick mig att se det värdiga i livet när hela världen är så jävla orättvis"

    SvaraRadera
  91. När jag läser detta så går en liten del av mig sönder. Det är så fruktansvärt det du behöver gå igenom. Jag hoppas att det hjälper dig som bara tusan att skriva på den här bloggen, för jag vet att det hjälper andra människor som är i samma situation som dig.
    Att du ska behöva snubbla över livet såhär snabbt är inte rättvist, jag önskar att jag kunde skaka om den här jävla världen så att det inte är så orättvis. Det ska jag önska mig nästa gång jag ser en stjärna falla.

    En fin låt till dig, fina Kristian
    http://open.spotify.com/track/3sZBcLmkwzb0zVK3WTmN1A

    TUSEN KRAMAR!

    SvaraRadera
  92. Du skriver så fantastiskt om det fasansfulla. Vad konstigt det är i livet att det hemska så ofta ligger nära det vackra och lyckliga.

    SvaraRadera
  93. Jag känner dig inte och har inte följt din blogg länge men det här gör så ont att läsa, och jag är så ledsen för din skull. Tack för att du delar med dig av dina ord. Du skriver fantastiskt och du verkar vara en väldigt fin människa. /Milena

    SvaraRadera
  94. Kristian, jag känner sorg med: dem små som aldrig kommer att bli tröstade av dig mitt i natten, de träd som aldrig kommer att bli klättrade i av dig och dina barn, dina föräldrar som aldrig får se dig i sina barnbarn och New York som aldrig kommer att få dig som bofast. /Marie E

    SvaraRadera
  95. Kristian, ge inte upp. Min syster, visserligen lite äldre än du var uträknad med cancer i sista stadiet i tjocktarmen med spridning till levern och lungorna. Hon har genomgått nåstan i års cellgiftsbehandling, knappt 6 månader före operation och lika lång period efter operationen som var i slutet av november förra året. Eligt senaste läkarundersökning med scanning och allt man gör så är hon fri från sin sjukdom. Jag hoppas verkligen att du ska kunna bli detsamma så att många av dina önskningar kan gå i uppfyllelse. Massor av kramar och välgångsönskningar./Monica

    SvaraRadera
  96. Kristian, din berättelse berör. Vad jag förstår är det min storasyster som skrivit ovanför mig. Min tvillingsyster fick alla dom diagnoser som beskrivits. Allt stämmer hon är fri från cancer idag. Det jag vill tillägga är att jag genom en kompis fick reda på en dryck som heter Nano. Den skall hjälpa till att återuppbygga cellerna i kroppen. Jag köpte 3 förpackningaar á 3 liter. Hon fick dricka det 3/ggr dag. Du kan säkert läsa om det på internet. Om du tar kontakt med företaget som säljer det kan dom säkert berätta bättre effekten av drycken. Hoppas få se din blogg när du blivit pappa. Ge inte upp efter regn kommer sol. Kramar Anncie

    SvaraRadera
  97. Världen är finare för att du är här. Du har förändrat den, påverkat den och gjort den till det vackra den är. Världen kommer aldrig mer att bli sig lik, men den kommer vara vackrare för att du var här.

    SvaraRadera
  98. Det kommer du visst! (L)

    SvaraRadera
  99. Men du har dansat, du har längtat, du har drömt och du har skapat. Du lämnar större avtryck i denna värld än vad jag kommer göra som förmodligen dör av ålderdom snarare än av sjukdom eller olycka.
    Du har varit älskad och det kommer aldrig ta slut.
    När du är på andra sidan, där ingenting bor, då kommer du inte må dåligt över allt du nu tycker att du går miste om, du kommer inte veta någonting eller sakna någontig. Så ägna dig åt det du haft, är det inte värdefullt nog?

    Du får mig att vilja leva starkare och spraka av färg.

    Kärlek till dig.

    SvaraRadera
  100. Hej jag väljer att vara anonym,men känner mig så berörd dels för att du är så ung och dels för att min mamma( Margaretha)hon känner din Pappa (genom kören i Borlänge) berättade att hon träffat dig.Jag förstår att du kanske får miljoner tips,kanske provat endel alternativ-behandlingar, men jag är väldigt insatt i hälsa, jag har varit sjuk hade mycket lågt immunförsvar,Höjde det med Chrorella,grönalger.Vet även att Lågtimmunförsvar är den allra största anledningen till både lättare och svårartade sjukdomar.Kroppen och själen kan bara gå samman och läka om kroppen ej är påverkad av för mycket gifter, unga människor har lättare för stänga av,köra på utan att känna kroppens signaler,Får vi in för mycket gifter,tungmetaller bla, orkar kroppen ej att rensa ut dessa ämnen, under nattens sömn sker den största utrensningen.Då vi blir sjuka signalerar kroppen att den behöver hjälp att bli frisk för att kunna fungera i balans.Gifter som vi får i oss stressar kroppen enormt människan är stark men den har sin gräns, kroppen kan liknas vid en naturkälla, en försurad sjö eller skog kämpar för sin överlevnad.Vi människor är nuförtiden mer eller mindre försurade av alla tungmetaller,(kemikalier),lösningsmedel som vi får i oss i alltför stora utsräckning.Det finns i alla vaccin,skolmedeciner,mat som vi äter dagligen.rening av kroppensom en Detoxbehandling( är A&O för att bli frisk, jag skulle inte ge upp förrän jag gjort det.Jorden kommer inte gå under trots att människan grävt en stor grop av förstörelse, men människan faller själv, då hon tillfört naturen dess förstörelseprocess som jorden går igenom nu .Du behöver inte falla i gropen som du ej grävt åt någon. Själen bor inom människan för att nära henne med kunskap,kärlek höja henne till en högre energinivå,själen hjälper kroppen att förstå bäst då den är i yin & yang, där kommer min Reike (healing) in,jag vill erbjuda mig att skicka Reike till dig 1ggr/dag tills det sker förbättring.Healing är ett sätt för universum,att tillströmma människan och allt levande den livsenergi som fattas den,(inget reigiöst endast andligt)Läs om Reikins uppkomst han hette Usui(Japan) botade en kvinna drabbad av blodcancer vid 30 års ålder hon överlevde blev 80-år öppnade under sin livstid ett Reikicenter i USA.Tankens kraft är lika oändligt stor som hela universum när du väl bestämt dig helt för att överleva kommer du finna alla dina spår,för då vi är fokuserade på det vi vill ske att ske.(har du positiva vibbar till det jag vill förmedla kan du ringa min mamma då din Pappa har numret från körtiden,så vi kan höras,det finns fö andra som kan ge Reiki på närmare avstånd,jag bor i stockholmstrakten.

    SvaraRadera
  101. Det är inte slut än.... Lev så länge du orkar och döden kan oxå vara fin.
    Åk till US, jag kan åka med!
    Kram

    SvaraRadera
  102. Jag grät nu.. Tänk på att det inte var meningen. Det är så mycket vi inte vet. Du kommer få göra allt det där men kanske inte just nu och det kanske kommer kännas fortare än du tror. Eller något? Snurrigt eller :) Det blir nog bra i vilket fall som helst tror jag. Helt säkert! :)

    SvaraRadera
  103. Hoppas det var ok att jag skrev. Inte illa menat och det kommer att gå bra :)

    SvaraRadera
  104. Åh herregud. Här sitter jag och äter min gröt medan tårarna sakta fyller mina ögon. Eller nej, nu ljög jag. Dom kommer inte sakta, dom väller upp på en sekund. Jag önskar att jag fann några ord att skriva till dig, men det gör jag inte, för detta är för stort.
    Jag tänker mest att livet är så j'vla in i helvetes orättvist. Jag känner inte ens dig men på ett fåtal minuter har du lyckats beröra mig på ett helt ofattbart vis.
    Det låter väl otroligt töntigt och lamt, men fortsätt kämpa, fortsätt lev.. hur fan man nu gör det? Alla mina tankar till dig, du okända fina människa.

    SvaraRadera
  105. Det här är det sorgligaste jag läst i hela mitt liv. En kram känns som världens futtigaste, men här får du en digital sådan från en som just ramlade in på min blogg och nu håller på att gå av på mitten av ångest över att människor kan bli sjuka och dö.

    Men så fint du skriver om det.

    SvaraRadera
  106. Kristian! Jag hittade precis din blogg. Du skriver sa vackert och berorande. Tack for att du delar med dig. Det kommer betyda sa mycket, for sa manga, sa lange.
    Jag bor i Kalifornien. Ar det nagot sarskilt du vill se? Har du skype? Jag kan aka vart som helst och visa dig. Det blir inte "in person", just nu, men kanske kan ge lite inspiration till sen?! Stor kram fran over here.

    SvaraRadera
  107. Hej Kristian!
    Ska inte berätta om mig själv - känns helt oviktigt just nu! Om du har en dröm att resa till Kalifornien så åk!! Eller om det finns ett annat ställe du vill se och uppleva. Åk bums!!
    Jag betalar!! Inte för att jag är tät på något sätt men jag har haft möjligheten att resa mycket i min ungdom och det är en sån otrolig upplevelse. Hör av dig här så att vi får kontakt så fixar vi det! Kram M

    SvaraRadera
  108. Ge inte upp! Jag blev verkligen berörd av din historia, men snälla, ge inte upp. Jag ber för att du ska klara det här. Du är stark. <3

    SvaraRadera
  109. Först grät jag när jag fick reda på hur dåligt det var.
    Sen skrattade jag när jag läste det här:

    Jag kommer aldrig kasta mig in i en taxi och ropa: ”Driver, follow that car” och faktiskt mena det.

    För det var sån härlig avbrytelse från mycket annat tungt i din blogg. För att jag fick den där bilden av hur du skulle hukat dig ner i baksätet på den där gula taxin och smygit bakom dina stora solglasögon.

    Sen grät jag igen, för det kändes så orättvist allt.
    Men strax efteråt så log jag ännu en gång när jag insåg hur vackert det är att låter oss få ta del av dina vackra tankar och funderingar. Och inte inte minst av alla underbara kommentarer och ödmjukhet som strömmar genom denna blogg.

    Jag tänker på dig och jag önskar av hela min själ att det kommer gå bra för dig, hur det än kommer te sig <3

    SvaraRadera
  110. Även om allt verkar mörkt så finns det fortfarande ljus. Mirakel har skett. Mirakel kan ske. Livet är ett mirakel, likaså döden. Du är unik och fantastisk. Du är min idol och har varit det sen jag första gången, som tonåring, hörde er musik dundra mot mina trumhinnor. Jag kommer aldrig sluta hoppas och aldrig sluta hålla mina tummar för dig Kristian. Även om jag inte har turen få lära känna dig så gör du ändå avtryck i mitt hjärta. Jag ber för dig varenda dag och jag kommer aldrig att sluta tro på att i just ditt fall så är saker annorlunda. Jag tror på dig, du är en jävla kämpe! <3

    SvaraRadera
  111. I våra drömmar kan allt ske, i våra drömmar kan vi leva... DRÖM NJUT UPPLEV NU...

    Jag kommer inte få se mina riktiga föräldrar, men jag drömmer om dem och då finns de =)

    Dröm om det du vill, finns inga gränser...

    Kram

    SvaraRadera
  112. Kristian!
    Gud! Jag förstår att du måste vara i denna helt outgrundliga smärta, då den ju är din verklighet. Det är outhärdligt, så fruktansvärt orättvist! Jag ska berätta om dig för mina barn. Du kommer att ge dem allt det fina de behöver höra genom dina texter, jag ska läsa för dem, spela dina trumslag för dem, hjälpa deras puls genom vad du skapat här och nu, på jorden. Du skriver så vackert, och du gör ett enormt jobb genom det. Du väntar på något som för oss är ofattbart. Stort och obegripligt. Men vi ska inte vara rädda. Vi ska tänka på ljuset, det är inte svårt när man följer dina texter. Ljuset finns där mitt i mörkret. Du är underbar. Kanske får du tänka på taxichauffören i New York i en annan form. Som åker mot ljuset. Driver, follow that light...!
    Jag beundrar din styrka, jag önskar dig all kärlek och kraft.
    Love
    Maria

    SvaraRadera
  113. Kristian, att läsa det du skriver skär rakt igenom hjärtat. Jag blir väldigt berörd och ledsen över detta öde. Men samtidigt gör det mig hoppfull. Hoppfull att vara stark och ta vara på livet och ta sig igenom svåra saker. Du inspirerar och förmedlar något. Jag tror att vi alla har varsinn uppgift här i livet. Men de är inte alltid man förstår just nu. Men när man dör tror jag man får alla svar man letar efter. Styrka till dig!

    SvaraRadera