tisdag 18 september 2012

Allt eller mörkret


Kojorna i skogen vid Kyrkvärdsgatan?

Slänggungan som pappa byggde?

Farfars låda med sakerna han samlat på sig som sjöman?

Farmors skratt när hon vilade ena handen över axeln i Alby?

Att morfar slukade sina morgonsmörgåsar i två tuggor – att det gjorde mig så orolig, för hur skulle jag någonsin lyckas med det?

Mormors självdistans, våra samtal över telefon?

Husvagnen i Stegeborg?

Pappas händer?

Doften av min mamma?

När jag och min bror sprang från den där huggormen?

Kaninungen som jag försökte rädda, som dog?

Paddan på Öland, som gömde sig i tältet varje natt?

Tryggheten från min syster?

”Koks i lasten” under höststormarna?

När jag, Staffan och Tobias trodde oss gå rakt in i famnen på en björn?

Våra druckna bekännelser på ön?

Första gången vi spelade ihop med vad som skulle bli bandet?

De enorma festivalerna i Tyskland?

Imman på klubben i Innsbruck?

Då jag ramlade hem på morgnarna från festerna?

När jag och Maria trodde oss vara på väg att leva resten av våra liv tillsammans?

Min första orgasm?

Min senaste?

Låten och regnet i Göteborg?

Resan genom Indien?

”Wish you were here” på mattan?

Skogspromenaderna vid stugan på landet?

De gånger som jag läst något som verkligen förändrat mig?

Att colaburkarna var en halvliter på Kvarnsvedens Krog när vi var där och hämtade pizza med pappa på fredagskvällarna som barn?

Vad kommer jag att minnas mest? Något över huvud taget? Eller kommer allt bara bli svart?

93 kommentarer:

  1. Du kommer att minnas allt! Det blir inte svart......

    Varma kramar till dig!
    Susanne

    SvaraRadera
  2. Visa från Utanmyra med Jan Johansen....
    Nej, du kommer att se ljuset.
    Det är som om min man pratade nu.
    Han gillade Jan Johansen.
    Fina fina Kristian.
    Vilka underbara minnen du plockar fram.
    Finaste goaste kramen ♥...♥ /Gerd

    SvaraRadera
  3. det är väl dumt att kommentera när man inte har en aning om vad man ska skriva, men nu gjorde jag det ändå för jag vill visa att jag bryr mig och att du har berört mig oerhört kristian.

    SvaraRadera
  4. Modiga du! Djupt imponerad och berörd av din styrka.

    SvaraRadera
  5. Hej, jag ramlade in på din blogg och har fastnat. vilken fantastiskt fin person du verkar vara, och du skriver så otroligt vackert. längesen jag kände mig så rörd av någon annans text, du skulle kunna skriva om hur en sten blev en sten, och ändå göra det fint och berörande. tack för att du vågar vara så öppen och delar med dig av ditt innersta, jag är verkligen riktigt ledsen över vad du går igenom och det finns inga ord för att säga nåt som låter rätt, så jag säger väl mest tack, tack för att du finns. tack för att du skriver. tack för att du är du. kramar.

    SvaraRadera
  6. Vi kommer alla att se ljuset.....
    Det är min fullaste övertygelse.......
    Ju äldre jag blir och ju mer jag är med om så inser jag att det kommer ett ljus ....

    Styrkekram mariab-dina ord kan verkligen trollbinda en-har visat din sida både för barnbarn och barn och alla blir så "imponerade" över din förmåga att forma både ord och mening-Stort!!

    SvaraRadera
  7. Och ännu en gång bölar jag så mycket att jag varken vet ut eller in..
    Jag känner inte dig, inte mer än genom dina texter i den här bloggen.. Men du är fantastisk! .. Jag hoppas du vet det.
    kramarfrånenokänd.

    SvaraRadera
  8. Du kommer att minnas. Du kommer att ha användning av dina erfarenheter i den andra dimensionen om man nu vill kalla det för det. Det är min fasta övertygelse. Den kärlek, den glädje och den sorg du upplevt här tar du med dig. Du kommer att behövas och du kommer att möta de dina igen. Detta känner jag starkt och jag vilar själv i denna övertygelse till och från. Lockar kanske lite för mycket ibland vilket förmodligen är taskigt att skriva i ett inlägg till dig. Nej, jag är inte det minsta religiös.Kram på dig! Det reder sig. / Ulrika

    SvaraRadera
  9. Lilla lilla vän....... <3 <3 <3

    SvaraRadera
  10. Jag vill inte att du ska dö.

    SvaraRadera
  11. Åh, du minns tillbaka. På alla viktiga händelser under ditt liv. Så mycket fint du har upplevt. Det är så vackert skrivet. Jag önskar av hela mitt hjärta att du kommer att få ta del av fler underbara händelser, tänk, jag tror faktiskt det
    Stor Kram/ Maggie

    SvaraRadera
  12. Några tankar ur en bok som är skriven av en troende man:
    "Då frågade min far direkt: 'Min son, kommer det att bli ensamt för mig i min grav?'
    Det var en fråga som en ung man som jag hade svårt att genast besvara så att en sådan gammal man kunde bli tillfreds, när han aldrig förr varit inne på dessa tankebanor.
    Till svar frågade jag honom: 'Far, sov du gott i natt?'
    Han svarade: 'Ja, min son, det gjorde jag, sedan doktorn givit mig några sömnpiller.'
    'Kände du dig ensam medan du sov?'
    'Nej, det gjorde jag inte. Jag önskar jag kunde sova hela tiden, ty då känner jag inga plågor.'
    Då kom jag ihåg något jag hade läst om Job, som led mycken kroppslig smärta sedan han förlorat allt han hade, till och med sin familj. Jag läste för min far, vad Job hade sagt:

    'Ack, att du ville gömma mig i graven till dess din vrede hade upphört... Om en kraftfull man dör, kan han då få liv igen? ... Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig... Där har de ondskefullas oro upphört, där vilar de som är uttömda på kraft. Fångarna är alla sorglösa, de hör inte pådrivarens röst. Små och stora är där lika, och slaven är fri från sin herre.' (Job 14:13-15; 3:17-19)"

    Predikaren kapitel 9 vers 5 och 10 är också intressanta att läsa och fundera över.

    Fortsätt kämpa! Du finns i tankarna på oss alla!

    SvaraRadera
  13. Jag bröt ihop först när jag såg bilden på dig. Jag har själv en liten son på snart två år, också en blondtott. Den vackraste pojken i världen. Tänker lite, att vad jag skulle gå under om någonting hände honom, och att ingen mamma eller pappa ska behöva ta farväl till sitt barn. Och det leder mig också till tanken att du inte är ensam i det här, att ni alla är indragna i detta hemska, och att det inte är någons fel. Alla dessa minnen, varesig dom följer med dig på nästa resa eller inte, kommer fortfarande att bäras med av de människor som är kvar. Inget minne kommer att gå förlorat, inget är obetydligt.

    Vill hålla om pojken på bilden.

    SvaraRadera
  14. Du kommar minnas allt. Du kommer träffa dem som du älskar som inte finns i livet. De står och väntar på dig. Kan du hälsa min älskade

    SvaraRadera
  15. Underbara Kristian! Du minns allt det där just precis nu och det är så fint. Du är så fin. Jag skickar all kärlek jag kan till dig! Tänker på dig så mycket.
    /K

    SvaraRadera
  16. Jag följer dig, du berör kopiöst. Orden kommer inte ut ur mig som dom gör ur dig, men jag vill att du ska veta att jag finns här och läser, jag också, fast vi inte känner varandra. Som medmänniska.
    Dina texter kommer leva vidare och du genom dom.
    Jag vill också säga tack, för att du delar med dig, och dessutom så naket och vackert mitt i det ofattbara.

    <3

    SvaraRadera
  17. Har varit halvvägs dit. Det är ljust, varmt, behagligt och oerhört tryggt. Allt man varit med om omsluter en som en mammas famn och det känns rofyllt.

    SvaraRadera
  18. Kristian. Du tar mig tillbaks. Till barndomen. TIll Kyrkvärdsgatan. Till leken. Till fina minnen. Tack för det. Samtidigt. Sorgen. Tänker på dig och de dina. Varm kram

    SvaraRadera
  19. http://www.youtube.com/watch?v=Se26xa1AtUs

    SvaraRadera
  20. Vilken otroligt fin liten kille på bilden. Å du är verkligen en fantastisk person har jag förstått utan att känna dig. Skriver oerhört vackert. Hoppas innerligt att du får uppleva många bra år till.

    Tänker på dig.

    SvaraRadera
  21. Tack Kristian för allt du skriver. Det får mig att uppskatta varenda liten händelse. Så länge den gör mig glad.

    SvaraRadera
  22. ÅTER IGEN har du skakat om mig med dina ord!
    Eller nä, inte igen, snarare hela tiden.
    Dina ord har fått fäste och både melankolin, hoppet, fasan, minnena, glädjen och sorgen finns hos mig hela tiden.

    Zappar mellan kanalerna på teven och känner mig nästan arg. Arg över all meningslöshet som matar människorna. Alla människor som låter sig matas av meningslöseheten. I ren desperation låter jag ett naturprogram vara på. Utan ljud, i förvissningen om att det är "äkta".

    Vi har ingen jävla aning om vad som är äkta.
    Många av oss har ingen aning om vad som är väsentligt för oss själva. Det kan behövas en spegel för att se.
    En annan som visar vägen.

    Ojoj, har jag ingen koll alls om vart mina ord tog mig.
    Ville bara, åter igen, säga tack.
    Visa dig att du spelar roll. Att minnen finns kvar - så länge någon tänker. Vill skicka dig en kram.
    - K R A M - /Thorun

    SvaraRadera
  23. Jag är inte troende men har ett starkt minne från när min konfirmationspräst skulle beskriva vad som händer efter döden. Han frågade konfirmanderna om när vi var som allra lyckligast. En kille svarade "när jag åker slalom" en annan sa att det var en varm sommardag på stranden, någon sa att det var när man lyckats med något man kämpat med länge. Prästen sa att precis den känslan, när man är som allra mest tillfreds med livet, den känslan infinner sig efter döden. Man saknar ingenting utan känner bara fullständig harmoni.

    SvaraRadera
  24. Du , kryp in i din mammas famn , det gör gott för er båda .
    Där är du trygg , vila en stund i att vara där .
    När hjärtat älskat mycket måste det också få sakna mycket .
    Varmaste deltagandet i allt det tråkiga som ni lever i .

    SvaraRadera
  25. Fina fina Kristian <3

    SvaraRadera
  26. Åh, tänk om alla vi som är någorlunda friska kunde skänka ett år av våra liv till dig och många andra.
    Då skulle vi snabbt kunna få ihop 50 år att ge dig till skänks.
    Det är med tung sorg i kroppen man inser att det inte går, när man förlorat anhörig efter anhörig utan att kunna göra något åt det.
    Men sen minns man, de där underbara stunderna, skratten, tårarna, påhitten, historierna och allt det underbara man någonsin fått uppleva ihop med den människan.
    Alla tårar man nu måste släppa och all smärta man får uppleva är helt okej när man har alla de där underbara minnena.

    Du kommer kunna finnas runt dina nära och kära sedan, väcka minnen i dem som de trodde var glömda. Få de att känna din lukt när det känns tungt. Kanske nå de med några väl valda ord. Eller bara låta de stötta sig en stund på din axel även om de inget vet.

    Man känner sig så dum som sitter och skriver till en människa som man inte känner. Men jag önskar att jag med tankekraft kan ge dig lite mer tid.

    SvaraRadera
  27. Det du går igenom är så ofattbart. Och samtidigt så fattbart. Dina funderingar känns som syra i mitt hjärta. Hur handskas man den vetskap du bär på? Du är en modig människa Kristian. Det modet kommer hjälpa dina kära i stormen.

    "Vi sitter alla i samma båt på ett stormigt hav och vi är skyldiga varandra en fruktansvärd lojalitet" G K Chesterton

    Kram!

    SvaraRadera
  28. Om du inte redan varit i Amazonas tycker jag att du ska åka dit och spendera en liten tid av ditt liv. Om inte jorden själv kan hela en människa så kan en människa inte heller hela jorden. Då hör vi alla hemma någon annanstans. Kanske i Nangijala eller vad vi än må kalla det. Jag blev frisk av Amazonas för jag trodde på naturens läkande kraft, snälla Kristian gör det du med. Om inte annat så får man en känsla av att ha sett ett mirakel innan man lämnar jordelivet. Fortsätt att skapa fina minnen, det kan aldrig göra dig mer dödlig än någon annan...

    SvaraRadera
  29. KRISTIAN ♥ jag har inget ikväll. Att skriva. Inga tårar ens. Men du är i hela mitt huvud, mitt hjärta, min dröm, jämt. Hej. Var inte rädd. Jag är säker på att Allan Edwall kommer bli din vän. Till exempel.

    SvaraRadera
  30. Stark text. Mycket stark. Och Visa från Utanmyra. Utmarsch på vårt bröllop.

    SvaraRadera
  31. Varför ska elände drabba dom som förtjänar det minst? Varför ska elände drabba någon överhuvudtaget?

    Jag är så förbannat arg, ledsen, förtvivlad så jag går itu. Min svärmor har spridd cancer i skelettet och vi vet inte mer än så än. Vi vet bara att hennes (våran) resa blir otroligt jobbig. Det gör himla ont att se min sambo så trasig som han är nu. Och värsta är att man inte vet vad man ska säga, göra för att hjälpa. Man kan bara finnas till och då känner man sig så maktlös.

    Men vi får inte glömma bort att leva varje dag. Varje sekund, minut, timme är värdefull, och varje minne kommer alltid att finnas kvar även den dagen vi själva dör.
    Du är inte ensam Kristian, vi är många som strider med dig mot det dumma som förstör så mycket för så många.

    Jag är slut på ord just nu.
    Kram!

    SvaraRadera
  32. Vet inte vad jag ska säga men jag struntar i det nu och säger vad jag tror. Jag tror det finns så många fina som finns där och som har klarat en övergång innan och som tar emot när den dagen kommer. Och jag hoppas att de som går idag kan finnas där för de som går imorgon. Och jag hoppas att jag när den dagen väl kommer tas emot av mina älskade och att jag kan krama om och trösta och le med mina älskade som kommer sedan. Så tror jag.

    Viill du visa vägen för mig när min dag kommer. / Maria

    SvaraRadera
  33. All kärlek till dig!

    Jag hittade dig, eller snarare dina texter alldeles nyligen och du har verkligen berört mig in i det innersta.
    Jag saknar ord.

    Tänker på dig.

    SvaraRadera
  34. Tillägg som jag tror så starkt på:

    att i detta finns det ingen ensamhet.

    Maria

    SvaraRadera
  35. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  36. Än en gång står jag handfallen och förstummad.
    Dina ord, Kristian, ditt sätt och din förmåga att skildra din resa - för mig helt enastående.
    Med Jan Johanssons 'Visa från Utanmyra' som ackompanjemang läser jag färdigt dagens inlägg, och försöker sätta mig in i din situation.
    Bättre än tonsättningen till vilken film som helst.
    Tack, tack för allt.

    SvaraRadera
  37. Jag hör till de som tror att allt till sist blir svart, färglöst och ingenting. Vi kom från ingenstans, med ingenting och vi går tillbaka dit. Det är inte så farligt, tråkigt kanske, men sen är vi ändå borta! Jag hoppas jag har fel, det vore skönt att ha fel!

    SvaraRadera
  38. Jag vill säga att jag vet, världsfinaste Kristian, men jag tror att allt bär med oss, absolut allt!
    Kärlek!
    //Elisabeth

    SvaraRadera
  39. Fantastiska du. Du sätter ord på det som så många tänker på, men inte vågar prata om. Det hugger i hjärtat och är förbannat skrämmande. Vi kommer alla dit. Jag önskar dig att du får vänta många många år till innan du får svaret på dina frågor.Hejar på dig!/Pernilla

    SvaraRadera
  40. Hej Kristian. Tack för ännu en text. Undrar: finns det något jag som läsare kan hjälpa dig med? Något jag kan göra? Önskar dig en fin dag!

    SvaraRadera
  41. Vilken gullig och fundersam liten kille du var där på kortet, tack för att du delar med dig.
    Jag lyssnar ibland på Ylva Heggehorns psalm 256 "Var inte rädd" som jag vill tipsa till dig.
    alice

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice...detta är min älsklingspsalm också.
      Och ja, vilket underbart foto på Lill-Kristian, jag gillar också att blicka bakåt ibland medan andra bara vill se framtiden framför sig och inte titta i backspegeln. Men jag tror det är bra, var än i livet man befinner sig. Det ger perspektiv åt tillvaron, en hopsamlad bild av ens liv.
      Maggie

      Radera
  42. Svårt att skriva kloka ord, utan att veta vad slutet på detta liv innebär...

    Min egen erfarenhet av nära döden-upplevelse är präglad av ljus och frid. Min egen tro är att vi lever vidare på något sätt, i någon form.

    *styrkekramar*

    SvaraRadera
  43. Ljus och kärlek.

    Det kommer du alltid ha med dig.
    Alltid.

    SvaraRadera
  44. rädslan är en stark känsla som kräver mod att klara av....var modig..kram

    SvaraRadera
  45. Och så gråter jag här på fiket. För att det du skriver är så sorgligt. Och vackert. Och för jag tänker på att vi alla ska dö, och att ingen av oss vet hur mycket tid vi har kvar eller vad som händer sedan. Då efteråt. När allt blir svart. Eller ljust...

    Men jag tror ändå inte att det bara tar slut. This is not it! Det kan det inte vara. Allt vi lär oss, alla människor vi lär känna, allt vi är med om - det tar vi med oss vidare, dit vi ska.

    SvaraRadera
  46. Om vi så lever en minut eller 100 år, så har vi levt, funnits, gjort avtryck. Och vi går vidare, jag tror det, jag hoppas det.

    SvaraRadera
  47. Så vackra minnen. De finns nu. Sedan vet man inte. Undrar också. Arg och berörd.

    SvaraRadera
  48. Allt. Och mer. En ny värld.

    SvaraRadera
  49. Återigen.
    En enkel text utan några åthävor men Oh, så stark den är.
    Fantastiskt! Hur gör du?
    Den speglar hela ditt liv, tror jag.
    Och jag får en klump i halsen. Som gör ont.
    Blir ordlös.

    Sänder en kram till dig med varma hälsningar från Nina

    SvaraRadera
  50. Kämpa. Är en helt okänd person för dig, men du har fått mig att tänka på dig och alla som drabbas. Sluta aldrig att kämpa.

    SvaraRadera
  51. Hej Kristian.
    Du känner inte mig, jag läste om dig i tidningen och ja... jag har nu läst varje rad du skrivit.
    Jag blir nog mest förbannad över den orättvisa som drabbat dig, men lika förundrad och imponerad över den styrka du visar här. Jag tror att vi alla som läser det du skriver blir mer ödmjuka över livet självt, och tänker oss för en extra gång vi gnäller över struntsaker. Men... varför ska du behöva gå igenom det du gör för att jag ska lära mig det?
    Iallafall, tack för fina ord. Jag önskar dig allt gott och ett annat öde. Jag önskar dig livet.

    SvaraRadera
  52. Allt kommer du att minnas! Å du kommer att dansa omkring i din himmel och vinka till oss. Vi kommer att vinka tillbaka tills det är dags att ta fram stegen och klättra upp till dig.

    SvaraRadera
  53. Det beror ju på vad man tror på. Inget vet säkert, men jag tror mig veta att du kommer att minnas allt. Du kommer att komma till en annan dimension där du får hjälp att se tillbaka på hela ditt liv, se de val du gjort och vilka du kanske skulle gjort... Allt med kärlek, aldrig med straff. Du kommer få träffa dem du älskar och som gått före dig, precis som du kommer att möta dem som kommer efter dig. Jag tror också på återfödelse, och en modig och stark själ som du kommer säkert att välja att återfödas ganska snart igen, du är nog inte färdig med tillvaron på den här jorden. Det här tror jag, och jag har den allra största respekt för dem som tror annorlunda.
    All kärlek till dig, Kristian.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  54. många kommer att minnas dig. en fantastisk skribent och människa.

    SvaraRadera
  55. Du kommer att leva vidare, bara i en annan värld. Ljus och kärlek skall du möta.....

    SvaraRadera
  56. Jag tror att vi går till den största tryggheten o att all trygghet vi upplever här o nu är vårt stöd på vägen dit. Kärlek från Karin <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. All we like sheep have gone astray.
      He shall feed his flocks like a shepard.

      Andlighet är en tröst såna här gånger även om jag har svårt att tro. Önskar jag kunde! Men Kristian, lyssna gärna på musiken i Händels Messias (o de vackra texterna på gammal engelska- om du gillar klassisk musik, citaten är hämtade därifrån) - den är överjordiskt vacker på sina ställen o orden en balm för oroliga själar. <3

      Radera
    2. "men nu består tro, hopp och kärlek. Dessa tre. Och störst av dem är kärleken".

      Radera
  57. Idag skrev vår nyhetschef i sin krönika (Gotlands tidning)fina ord om din blogg....
    Dina ord för oss vidare i våra tankar om vårt eget liv!
    Tack från Margareta

    SvaraRadera
  58. Alltihop min fina kristian. Alltihop.

    SvaraRadera
  59. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  60. Det är kanske inte särskilt trösterikt, men jag tror personligen att när vi dör så blir det återigen som det "var" innan vi föddes.

    Att du ska behöva vara tvungen att summera och tänka tillbaka på ditt liv som på en avslutad berättelse... Det är så upprörande att just du ska behöva göra det redan nu. Jag tror jag förstår hur det känns när mängder av ögonblick i livet passerar förbi i minnet. Så mycket glädje och så mycket nostalgiskt vemod, skulle jag tro. Jag kan föreställa mig hur det är att plötsligt minnas så många stunder från uppväxten och dina ögonblick med bandet. Så mycket lustfyllt du fått vara med om.

    Vare sig det är realistiskt eller inte, så vill jag be en god makt att göra allt för din skull. / JJ



    SvaraRadera
  61. Fina Kristian!
    Delar med mig av en favoritdikt av. (W. H. Auden)
    En sorgsen dikt, liksom ditt öde, och lika vacker som dina ord...

    Stop all the clocks, cut off the telephone,
    Prevent the dog from barking with a juicy bone,
    Silence the pianos and with muffled drum
    Bring out the coffin, let the mourners come.

    Let aeroplanes circle moaning overhead
    Scribbling on the sky the message HE IS DEAD,
    Put crepe bows round the white necks of the public doves,
    Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

    He was my north, my south, my east and west
    My working week and my Sunday rest
    My noon, my midnight, my talk, my song;
    I thought that love would last forever: I was wrong.

    The stars are not wanted now: put out everyone
    Pack up the moon and dismantle the sun
    Pour away the ocean and sweep up the world
    For nothing now can ever come to any good.

    SvaraRadera
  62. Jag läste dig innan du kom tillbaka hit. Berördes oerhört av ditt sätt att skriva. Du har verkligen gåvan. Har sett dig på inspelningar där du pratade om din cancer. Hur den förändrade dig. Vem fan skulle inte bli förändrad.. Sen slutade du skriva. Och då och då tänkte jag på dig, hoppades att du mådde fint. På tunnelbanan på väg tillbaka till jobbet efter ett tandläkarbesök ser jag att du skrivit igen, glad att få ta del av dina ord igen men fullständigt bedrövad att läsa att skiten kommit tillbaka. Satt och kämpade med gråten resten av resan. Fullständigt oförmögen att skriva något för vad kan man säga? Men jag kan bara inte sitta här och läsa dina inlägg utan att säga något.. Jag har tre barn. Och när jag ser dig som liten tjillevipp brister något. Livet är så förbannat jävligt ibland. Jag blir så ledsen att du inte får bli pappa. Jag blir så oerhört ledsen att din mamma förlorar dig. Att alla som håller dig kär förlorar dig. Men jag tror att du kommer att minnas allt. Och alla kommer att minnas dig. Du är en stjärna som kommer att glänsa där uppe bland molnen. Men jag hoppas innerligt att det dröjer. Kram finaste fina.

    SvaraRadera
  63. Det är väldigt ofattbart att läsa dina ord och försöka förstå att du är död inom x tid.
    När du än går vidare kommer det att ske i total kärlek, det är uppenbart.

    Jag önskar dig att det dröjer väldigt, väldigt länge och att du mår bra på vägen dit.

    / Bodil

    SvaraRadera
  64. Sitter med samma förbannade undran.

    Min gosse är redan på den andra sidan. Vill så gärna tro att det finns en annan sida. Spelar ingen roll vad det är. Men snälla, inte bara svart.

    Pratar. Skriver. Tänker. Undrar

    Söker något slags svar. Bekräftelse på att det finns något mer. Känner mig så osäker. Förut så övertygad. Behövde inte veta. Trodde ändå. Nu tvivlande. Vad händer?

    Läser böcker för att hitta tröst och svar. Googlar på nära-döden-upplevelser och läser om dem som sett en ängel. De är övertygade. De lever inte längre i ovisshet för de säger sig veta.

    Jag önskar mig också ett tecken. Jag vill också bli övertygad. Är jag för skör för att se. För stängd för att öppna. För "natur"-begåvad för att våga tro på det okända.

    Men du, det kostar inget att tro. Universum är oändligt. Partiklar påverkar varandra även om de separeras från varandra. Energi kan inte dö, bara omvandlas.
    Starka skäl att känna tro.

    /E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har hört om en bok som heter " himlen finns på riktigt". En liten pojke som varit på andra sidan och mött Jesus. Kanske kan den trösta och ge hopp till den som förlorat sitt barn. Kanske kan den ge hopp och tro till den som snart ska lämna denna värld.
      Ulrika Mi

      Radera
  65. Tänk att kunna bläddra fram alla bilder ur minnet så. Vilken rikedom, säger jag som av något skäl inte hittar bland mina år bakåt alls...de blir suddiga, tvivelaktigt hopblandade med de kvadratiska fotografierna från 60-och 70-talet.
    Jag önskar jag hade tydliga bilder som du. Men så har du också samlat ihop till ett makalöst album. Vilka resor. Vilken drivkraft du har! Som gjort dessa resor. Som också i den här resan har kraften att sätta ord och delar med dig.
    Och så livets berg-och dalbanan. Acceptera intetheten eller släppa in hoppets ljus.
    Som barnet som vaknar i sin svett och med ängsliga ögon frågar om jag ska dö. Ja, om hundra år.
    I mörkret där med hennes hand i min känns det som vi är mitt i livets kärna. Som om det går ut på att leva, och leva fullt ut trots ovissheten. Som Kristian gjort skulle jag kunna säga, känns det som, när jag läser dig.
    Men alla kan förstås inte...en del flyr, andra får panik. En stund. Några för alltid och gömmer och glömmer med piller eller flaskor. Det är en konst. Eller är det en utmaning...klara det utan att veta. Vem begär det av oss.

    /Peian

    SvaraRadera
  66. Lev lev lev, länge länge till.

    SvaraRadera
  67. "Döden" är bara en övergång,in i en annan värld som du skapar själv,kom ihåg att det finns ingen död.
    Nattseglarskeppet..

    SvaraRadera
  68. Underbara du.. Inser att jag är förälskad, i texterna, i dig, vad vet jag. Skulle bara vilja ta dig i famnen och få dig frisk.. Fina fina du! kramar

    SvaraRadera
  69. Jag vill så innerligt att du ska kunna göra en lika lång lista om tio år, om tjugo år, hur många gånger som helst och att du som vithårig ska kunna berätta det mest spännande för dina barnbarn. Jag vill tro att det är möjligt, att mirakel kommer att ske för du är så värd det, såna mirakel har skett och är det nån som är värd det är det du.

    SvaraRadera
  70. Tror inte det där svarta inträffar ialla fall -att dö är som att inte vara född-med skillnaden att det finns ett minne kvar hos andra av den som är saknad!
    Mer dramatiskt än så tror jag inte att det är.

    SvaraRadera
  71. Iom min makes frånfälle, så noterade jag vissa saker. Han hade fullt upp med att bearbeta sina bilder, så han hade inte "tid" med fotvård och liknande. Alla kom olägligt. Han ville inte bli störd.
    Där tror jag vi har kärnan till ett arbete, som är viktigt.
    Vi som står bredvid kanske inte uppfattar det så.
    Jag tror att du kommer att möta ljus och kärlek, precis som jag såg min man göra.
    Lev länge, fina ungdom, lev ut!
    Du kommer att vara, bara en tanke bort! I ett annat rum!
    ...♥

    SvaraRadera
  72. Jag tror på att minnen och upplevelser alltid finns med, vare sej man är på jorden, i himlen eller nangiala. Jag upplevde kojorna och slänggungan med dej Kristian, så himla kul vi hade!!!!
    Det inträffar mirakel.
    Bamse kram från Anna

    SvaraRadera
  73. Styrkekramar till dig underbara Kristian ♥
    Du har haft enormt berikat liv. Hoppas du kämpar hårt och stannar kvar på denna sidan av livet lääääänge!

    SvaraRadera
  74. Vill hålla om dig och berätta för dig att det finns ett himmelrike som jag så innerligt tror att du kommer till.Men först ska du leva ett gott liv med alla dina nära och kära. Ja, det är min önskan.
    All omtanke om och hopp till dig från mig, Lisa.

    SvaraRadera
  75. Jag brukar inte bli påverkad av mycket, men det DU skriver påverkar mig verkligen! vet inte hur många gånger det runnit tårar nedför min kind den senaste tiden när jag läst din blogg! och tro mig det har det inte gjort på väldigt väldigt länge! Du är en person som verkligen berör mig fast jag inte känner dig! Har säkert gått förbi dig på stan eller sett dig på bolaget i borlänge då jag jobbar där.. Det som händer dig gör mig så ledsen men samtigt så starkare i själen och får mig att tänka om livet annorlunda! Jag hoppas att du inte ger upp livet! och att du försöker njuta av din tid med dina närmaste! styrkekram! / stefan, falun

    SvaraRadera
  76. Melankoli lika konkret som marmelad.

    SvaraRadera
  77. Anonym sa...Ett försenat grattis på födelsedagen!
    Jag vill även tacka för din fantastiska föreläsning på PL i somras! Den berörde mig mycket. Ditt härliga trumsolo på spelningen efteråt är något jag kommer att minnas länge!
    Hoppas det blir flera tillfällen att se och höra dig! Ge aldrig upp! Kram/Monica

    SvaraRadera
  78. Varför var du i Stegeborg?

    SvaraRadera
  79. Skickar värme, kärlek, trygghet och tillit, lugn och allt som ditt hjärta längtar efter :) Känner inte dig för fem öre men det skiter jag i. <3

    SvaraRadera
  80. Spotify-tips:
    Kari Bremnes - Ingenting blir borte

    SvaraRadera
  81. Du kommer minnas allt :) Den fysiska kroppen må försvinna men din vackra själ är kvar med alla minnen.

    SvaraRadera