tisdag 4 september 2012

Vad som kommer hända nu


Det finns saker som man längtar efter att få berätta. Som får kroppen att rusa. Hjärtat att slå snabbare. Pulsen att värma. Och så finns det saker som man hoppas att man aldrig behöver formulera. Ibland har man inget val och tvingas gå med slokad rygg till sitt öde, för att berätta det som ingen vill höra.

Magkänslan har varit en annan den här gången. Jag funderade tidigt på vad som kunde vara problemet. Lade ihop ett och ett. Tänkte rationellt. Logiskt. Evas och Jan-Olofs yngsta är inte dum. Och mycket riktigt konstaterades allvaret redan efter ett par dagar. Sedan dess har jag, min familj och våra närmaste försökt hantera den avgrund som hastigt äter sig mot våra fötter.

Hur ömt jag än försöker väva in min nyhet, så finns det inga förmildrande omständigheter. Här finns ingen barmhärtighet. Inga genvägar. Inte för någon. Det finns inget lätt sätt för mig att berätta det här. Det finns bara en sanning. Den om vad som kommer hända nu.

Jag har fått besked om en envis cancer. En elak. En cancer som gjort sig omöjlig. Omöjlig på alldeles fel ställen. Och jag har fått besked om att jag inte kommer klara mig den här gången. Jag kommer inte att överleva. Den Kristian som en gång var, är på väg att dö.

Jag är så ledsen över att behöva dra in alla de människor som jag älskar så mycket i det här helvetet igen. Min största olycka just nu är glädjen över att leva.

361 kommentarer:

  1. En varm kram från en regnig Kungsholme. Fler än du runt mig just nu med liknande besked. Det är tungt.

    Min pojke sitter med mig vid bordet för första gången, han är ett halvt år. Livetlivetdödendöden.

    SvaraRadera
  2. obarmhärtigt plågsamt sorgligt och alldeles säreget vackert skrivet... alla dessa motsättningar.

    Svante

    SvaraRadera
  3. fyfan kristian, så hemskt. jag vet inte vad jag ska säga, det finns ingenting man kan säga i en sån här situation. men fyfan vilket jävla helvete alltså.

    SvaraRadera
  4. Nyss hemkommen från jobbet som sjuksköterska, nerslängd i soffan iklädd min nyaste tröja det står "Fuck cancer" på läser jag den mest välformulerade blogg jag vet. Just de orden vill jag bara skrika rakt ut, jävla skitcancer vad jag hatar dig. Fina Kristian, värme, kärlek och stora kramar.

    SvaraRadera
  5. Jag är så ledsen för din och dina näras skull. Detta är något som man fasar för men aldrig riktigt kan sätta sig in i.
    Tänker på att uppskatta allt vad jag har, önskar så att det var annorlunda för dig.

    SvaraRadera
  6. Fina Kristian!
    Sitter vid min dator, läser dina ord och gråter.

    Finner inga ord...

    Du är en stark människa som orkar att dela med dig av ditt öde och kanske hjälpa andra i liknande situation. Du hjälper mig att uppskatta. Uppskatta livet här och nu.

    Jag tänker på dig, dina närmaste och ska ringa till gud (om han finns - tvivlar starkt!) om att han får fanimej skärpa sig!

    Du behövs här på jorden.

    SvaraRadera
  7. Vad i hela världen ska man skriva. Det finns inte ett ord som känns rätt. Alla mina tankar och all min kärlek till dig!

    SvaraRadera
  8. Fina Kristian, jag blir bara tom. Vill bara hålla dig i mina armar och aldrig släppa dig. Varför är livet så grymt? ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. troligtvis för att gud älskar att skapa men är tvungen att döda....... fuck you cancer!!!!!!!

      Radera
  9. Men ååh Kristian....Kan du inte köpa boken Anticancer (på Bokus) du har den efter 2 dagar. Där finns människor med cancer som varit "dödsdömda" men klarat sig ändå genom att lägga om livsstil. Så länge det finns liv finns det hopp. Läkarna som ger dessa besked kan också ha fel, det har hänt flera gånger...Ge inte upp din kamp. Fortsätt Kämpa. Läs också Annica Ljungbergs blogg hur hon hanterar sin kroniska Leukemi som hon fått konstaterad nyligen. All styrka vill jag skänka dig här.
    Massa Kramar
    Maggie

    SvaraRadera
  10. :( Smärtar att behöva läsa. En kompis till mig var lika illa ute men körde en kraftig dietomvandlig och tog bort alla kolhydraterna och han är idag frisk. Läs gärna mer på http://www.cancerfonden.se/sv/Prata/Forum/Diskussioner/Visa/?topic=968

    https://www.google.se/search?q=ketogen+diet+cancer&aq=f&sugexp=chrome,mod=0&sourceid=chrome&ie=UTF-8

    SvaraRadera
  11. Actually I don´t know what to say right now! So I just have this for you:

    <3 <3 <3 Kram !

    SvaraRadera
  12. Det är så vackert och samtidigt så olidligt att läsa dessa rader. Du minns säkert inte mig. Men jag har stått längst fram och skrikit "And please stay young", gråtit och skrattat. Dina texter berör ända in i märgen. Det gör ont i mig nu. Det gör ont att tänka på dina nära.DU är en fantastisk person och det är så orättvist. All min kärlek till dig och dina nära!

    SvaraRadera
  13. Det mest fruktansvärda bloggbesked jag läst. Självklart känner man djupt med dina nära och kära, men det är ju för DIG som detta är den omätbart största katastrofen. Käre Kristian, som jag inte känner, du och dina fina ord behövs ju här!

    MEN ändå: Min pappa fick samma fruktansvärda besked under sin andra omgång cancer. Han levde tjugo år till och dog av något helt annat. Så finaste Kristian, ge inte upp hoppet helt.
    Varmaste tankar och kramar till dig
    Birgitta

    SvaraRadera
  14. Så jävla ledsamt att höra... Du är bäst Kristian! <3

    SvaraRadera
  15. Vet inte vad jag ska skriva, känner inte dig, men önskar dig all lycka på denna jord. Du är en otrolig poet som får mig att gråta framför datorn. Önskar dig snabbt tillfrisknande och ett långt och lyckligt liv.

    <3<3<3

    SvaraRadera
  16. maktlöshet ilska och sorg känner jag när jag läser detta. Änglarna tar de vackraste först och jag förstår inte riktigt logiken i det. Men det är mycket vi dödliga inte förstår. Trots det vill jag bara skrika fel, sluta det räcker nu. Men det hjälper inte ju.

    Men jag fortsätter skrika och protestera högljutt för dig! Kram

    SvaraRadera
  17. ...lyssnar på vad du säger, hjärtat gråter...och inget kan jag göra, bara tala om att jag och många andra finns här...

    SvaraRadera
  18. åh. idag har jag suttit och snurrat på din kontorsstol och tänkt på dej och pratat om dej med mamma - om vilken fin person, om vilken fantastisk blogg, nu gråter jag jättemycket, det är väl inte ovanligt i dina kommentarsfält men det är ovanligt i mina ögon.



    alltså.

    SvaraRadera
  19. Fan.... All kärlek till dig och de dina.
    Kram

    SvaraRadera
  20. Whatever they say to you, no matter how it seems to be "clear", no matter how lost it seems to be, it´s not definite. Fight with all those feelings of fear, betrayal and tiredness. Fight against everything and everyone, fight against the "truth", against that fucking cancer, against your own feelings, against that pain!!! Just FIGHT! Don´t say goodbye, don´t write these words. Fight. Fight. Fight!!!! Don´t do this, don´t let that bitch take control over you. Split to its face and laugh. Fight! I fucking believe in you. F.I.G.H.T.!!!!!!!!

    SvaraRadera
  21. det är så sorgligt att man blir mållös....vad säger man...vet inte.....har förlorat en del vänner i cancer, satt bredvid dem till sista stunden och sörjt länge länge efteråt. om jag får imorgon ett sånt besked då kommer jag inte att kämpa emot, det är meningslöst. man kan inte kämpa emot något som är oundvikligt. bättre försöka komma till ro, acceptera det ofattbara. ta farväl från dem kära medan man kan.

    det är det enda förmånliga med att dö i cancer, att man hinner berätta för de sina hur mycket de betyder och hur mycket man älskar dem.

    därför vill jag säga till dig att dina ord var de vackraste jag någonsin läst i cyberrymden. ja. utan tvekan.

    SvaraRadera
  22. Det finns inga ord som räcker till, all kärlek jag någonsin känt skickar jag till dig och dina! Detta borde inte hända dig, och jag önskar att det fanns något jag kunde göra, en lampa jag kunde gnida för att du skulle slippa allt detta.

    SvaraRadera
  23. Åh Kristian! Styrka och kramar sänder jag dig. Jag tror på mirakel, och ber om ett för dig!

    SvaraRadera
  24. Kristian, jag känner inte dig men vi har säkert träffats på någon scen i dalom med omnejd någon gång senaste decenniet. Jag har följt din resa via mina vänners "delningar" på Facebook. Jag gråter och känner hur något går sönder i mig när jag läser dina rader. Jag blöder av endast tanken på hur oförståeligt miserabelt livet kan vara. Du har med dina ord påverkat många människor, däribland mig. Jag vill att du aldrig ska glömma att du gör skillnad! Jag vill att dina närmaste alltid ska veta att du, trots den situationen som råder, lyckats genom dina vackra och generösa rader få människor att uppskatta varandra här och nu! Snälla kämpa på!

    SvaraRadera
  25. Säjer som andra,jag känner dig inte men du berör så otroligt och det är så tragiskt alltsammans. Känner sorgen djupt i hjärtat för din skull.Vad man än säjer så är ditt liv på väg åt ett annat håll och jag önskar för din skull att det blir så smärtfritt som möjligt på alla plan. Sänder de varmaste kramar som finns! Gud vad jag hatar all form av cancer....

    SvaraRadera
  26. Vad bra du skriver!
    Jag blir alldeles tagen. Varför ska de finaste människorna få gå först???????

    SvaraRadera
  27. Ibland räcker inte ord till... men kämpa, du klarar det! Jag tänker på dig.

    SvaraRadera
  28. Önskar jag skulle kunna hjälpa dig, lika mycket som du och dina vänner i bandet hjälpt mig igenom livet. Tack du betyder och berör så många fler än vad du tror... Vi finns här, den stora gruppen som har sett er spela She och Sweet Jackie uppe på scenen inte bara den där ena gången utan återkommit och sett det åter och åter igen och älskat det mer och mer för varje gång. Vi älskar dig!

    SvaraRadera
  29. Kristian, som vanligt får dina vackra rader mig rörd till tårar. Idag är inget undantag. Tankar och kärlek till dig och din familj

    SvaraRadera
  30. Kristian, tack för att du delar med dig. Tack igen för att du genom att dela med dig får mig att älska och njuta av min familj ännu mer. Tack för den vackraste gåva man kan få, du sprider kärlek genom din ärlighet.

    SvaraRadera
  31. Fina Kristian, kärlek till dig och din familj, livet är inte rättvist!

    SvaraRadera
  32. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  33. Jag finner inga ord. Du behövs ju här.

    SvaraRadera
  34. Jag är så ledsen.

    SvaraRadera
  35. I'll pray for you.

    Var stark.

    SvaraRadera
  36. Fy vad hemskt att läsa =(
    Hittade din blogg via vimmelmamman och det är ju förhemskt att du "behövde" ta upp din blogg igen.. Så länge det finns liv finns det hopp.

    Kram Lollo

    SvaraRadera
  37. Vad skriver man? Overkliga ord.

    SvaraRadera
  38. Tack för att du orkar skriva den här bloggen, tack för att du lär oss uppskatta livet.
    Jag ska leva för dig Kristian. Jag ska leva för dig!

    // B

    SvaraRadera
  39. Håller med om allt som skrivits i kommentarerna. Jag är så ledsen. Tankarna går till dig och familjen när jag ikväll kramar om mina närmsta lite extra.
    Kämpa Kristian!
    Tack för att du delar med dig. Du skriver fantastiskt!

    SvaraRadera
  40. Dina sista ord i inlägget: "glädjen över att leva". Jag hoppas och önskar för dig att du får behålla den känslan länge länge.....
    All styrka till dig....och en hel massa kärlek och kramar!
    //Anna

    SvaraRadera
  41. Dear Kristian,
    lot's of love and hugs to you!!!<3
    Stay strong!!

    SvaraRadera
  42. Nej det får inte vara sant, mina ögon tåras när jag läser din blogg. Du behövs, dina ord behövs. Du berör så djupt.Du får inte ge upp.Du har så mycket kvar att ge till oss som älskar att läsa dig.
    Kram från en tant






    SvaraRadera
  43. Please Kristian FIGHT! I know you can do it. Your fans all love you. We're thinking about you everyday. We believe in you! I wish you all the best! Greetings from Hamburg, Senta

    SvaraRadera
  44. Fan Kristian, fan. Vet knappt vad jag ska skriva. Jag känner inte dig, du känner inte mig. Men jag tänker så jävla mycket på dig. Det är så jävla orättvist.

    SvaraRadera
  45. Ååh Kristian... Dina ord får aldrig tystna!
    Kramar emma ölvstam

    SvaraRadera
  46. Finner inga ord. Skickar kärlek ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

    SvaraRadera
  47. Massor med styrka och kramar till dig!!

    SvaraRadera
  48. Det gör ont i mig att läsa dina ord. Tårarna rinner längs kinderna.
    Om det ändå fanns något man kunde göra för att hjälpa dig...

    SvaraRadera
  49. kan inte annat än gråta. det är så orättvist. skulle ge dig mitt liv om jag kunde

    c

    SvaraRadera
  50. jag vet inte vad jag ska säga. omtanke till dig och din familj.

    SvaraRadera
  51. “My Father, if it is possible, may this cup be taken from me". (Matth. 26:39).

    Kristian, inte NU. Jag vägrar gå med på NU. Vad har hänt som får dig att skriva NU? Du som så sent som igår började med ditt Irinotekan. Som skulle bryta din rygg och knäcka dina åror. Jag vet, för jag har sugit in orden och burit dem i mitt hjärta.

    Ge inte upp Kristian, det sliter i hjärtat.

    Du väcker kärlek i mig, trots att jag aldrig träffat dig.

    Så: Inte NU. Framöver, kanske. Som vi alla. Du vet det lite mer tydligt än vad vi andra gör och det framstår kanske klarare för dig än för oss andra. Vilken hemsk vetskap att leva med. Och vilken sorg.

    Dina ord: ”Mitt blod är i oro, jag tror jag är kär, i vem?, i allt som andas” - är outsägligt vackra. Jag vill inte mista dig. Världen. Borde. Vilja. Hålla. Dig. Kvar.

    Kärlek från Karin

    "For now we see only a reflection as in a mirror.."
    (1 Cor 13:12.)

    SvaraRadera
  52. Neejj! Sitter här och läser ditt inlägg och tårarna rinner. Det är så orättvist!!!! All kärlek till dig och dina närmaste. Jag tänker på dig!!

    SvaraRadera
  53. Hjälper det om man skriver ? ja det gör det, dina ord är så otroligt fina o välformulerade och smärtsamma. Mina blir bara styrke ord för dig, hoppas de hjälper. Kram

    SvaraRadera
  54. Det är så svårt att ta till sig dina ord, det är så omöjligt att ta till sig tanken, jag bara vägrar förstå, när någon som är så levande och full av ljus som du, när ens barns allra bästa vän och därmed en av de viktigaste personerna i ens liv tvingas möta något sådant då strejkar tanken, då gör känslan revolt och jag kan bara tänka att det måste finnas ett hopp, att det måste kunna ske ett under, att det du berättar bara inte får hända för du behövs så mycket, så oändligt mycket att det nånstans måste finnas en Gud som bara lägger in sitt veto. Kristian om det någon gång behövts en revolution så är det nu. För en sån orättvisa som du nu berättar om får inte finnas. Kramar från hjärtat av Kvarnsveden!

    SvaraRadera
  55. Kristian ge inte upp hoppet och glädjen att leva trots det hemska beskedet! Det gör verkligen ont i hjärtat på mig , älskar dig, ge inte upp! <3

    SvaraRadera
  56. Denna hemska sjukdomen! Vad ledsen jag blir. Jag önskar att du orkar kämpa ändå. Varmaste styrkekramar till dig och de dina <3

    SvaraRadera
  57. Fan! känner dig inte, aldrig träffat dig eller läst din blogg.
    Men jävlar vad de träffar mig! Synd att en så talangfull karl ska gå :(
    Vet inte riktigt vad jag ska skriva men, lev lev lev

    SvaraRadera
  58. Hoppas att du får fortsätta leva livet länge till, trots den obotliga cancerdiagnos du har fått. Mina tankar går till dig! Styrkekramar till dig. /Maria, anhörig t cancersjuk (obotlig)

    SvaraRadera
  59. Har följt din blogg så länge jag kan minnas. Ända sedan syrran började prata om dig. Har aldrig vågat kommentera, varför vet jag egentligen inte. Vill bara säga att tårarna rinner hejdlöst.
    Är så otroligt, otroligt ledsen att år 2012 finns fort denna fruktansvärda sjukdom...
    Du är och har alltid varit en kämpe! Du skriver så otroligt bra!
    Ska göra vad som helst för att utrota denna hemska sjukdom!

    SvaraRadera
  60. Så många bloggar man läst men så få som berör. Tror inte att det är bara din kamp mot en vidrig sjukdom som berört, utan ditt sätt att hantera ord och formuleringar. Så vackert och följsamt. Dessutom tillhör jag skaran som inser hur man slarvar med sitt liv. Röker , dricker (ibland för mycket) motionerar för lite. Ändå är jag frisk eller i alla fall betraktad din frisk. Skäms lite över hur orättvist livet ändå kan te sig. Tänk att en främling kan bli en så nära. Mina tankar är med dig och de dina.

    SvaraRadera
  61. Det får inte vara sant! Gråter när jag läser detta. Tänker på dej och din familj. Hoppet är det sista som lämnar en.Ber för dej Kristian. Kramar Lena

    SvaraRadera
  62. Ge aldrig upp, finaste finaste Kristian <3 <3 <3

    SvaraRadera
  63. Kristian, LIVE! You wanna live, LIVE then! You've been here for some time, you're not stupid, you know that things happen, you know that there are strange things out there, weird things happen, miracles happen, impossible things HAPPEN.
    Let your mind work on it. It's there. It's in your mind. In your strong heart. And you have the POWER to survive. You and nobody else have the power to heal you. No fucking giving up words. There's science and there's "lo oscuro", mysterious stuff and you know about it. And there's no point in sitting and waiting. There's no point in giving up, this is no game. No winners here. You have no idea what's the end of the story. Anything can happen tomorrow, in an hour, in five minutes.
    Don't let anyone but God (or whatever there is) and most of all you decide what's gonna come.

    SvaraRadera
  64. Kära Kristian! Vad som än händer så är DU odödlig, din själ och din innersta kärna kan aldrig dö.Värme och kärlek till Dig och din familj från en mamma i Borlänge.

    SvaraRadera
  65. Jag kommer ihåg en dag när min styv-pappa kom hem från jobbet. Han hade träffat en kille som hette Kristian som ville låna något ur studion på Rockhuset och han var så trevlig och ordnad att den blinda ljudteknikern (aka styv-pappa) gärna lät Kristian pula runt bland sakerna han behövde.

    En annan gång stod jag i matsalen med min tuffa kompis C, i Tjärnaskolans matsal dit vi alltid fick gå och äta, och hon pratade om sin kille som var så fin och bra och grym på att spela trummor.

    Så var det ju det där bandet som var med på en samligsskiva jag fick när jag var ganska liten, nyss tonåring. Det bandet som jag sett spela på Cozmoz massor av gånger och jag var kär i precis allihop för att musiken var så bra!

    Och de finaste blogginläggen som skrivits på P&Ls blogg skrevs av dig, och du skrev så målande och bra att jag bara önskade ännu mer att jag fick vara på Kuba och i Austin tillsammans med er alla! (Malins bilder hjälper ju en del också.)

    Nu jobbar jag på Maser och går i samma korridorer som jag gjorde när jag hörde talas om dig och ditt band första gången. Men nu är inte då. Då hade vi allt framför oss, och vi visste inte ens hur skört det var.

    I alla fall så har du varit som en symbol för att komma hem för mig. Minnet av dig på olika sätt har funnits med mig i över 10 år nu, snarare 15 om vi ska vara ärliga. Och jag älskar dig. Jag känner dig knappt alls, men jag älskar dig ändå. För allt du gör och hur du skriver och allt allt allt.

    Mer ord vet jag inte nu.
    Kramar och kärlek till dig Kristian.

    SvaraRadera
  66. Jag vet inte hur jag hittade hit, inte heller varför jag stannade så länge. Jag vill inte läsa dessa rader igen.
    Dessa rader som jag så väl känner igen från en vän, fast mer välformulerade. Du skriver fantastiskt, men jag vill bara fly. Fly från denna värld där de allra finaste försvinner först.
    Så förlåt om det blir en kort bekantskap, men jag är rädd för att stanna. Tyvärr har du nog redan satt spår i mitt hjärta, men jag säger ändå farväl. Det gör mig så oändligt ont . Vi kanske ses i en annan tid, en annan värld. Vem vet?

    SvaraRadera
  67. Kristian, jag har följt dig ända sedan förra året då du började skriva, men tror aldrig att jag har kommenterat tidigare. Dina ord är de vackraste jag tagit del av. Jag blir så otroligt ledsen av att läsa det här och jag skickar alla de varmaste tankar jag har till dig och dina nära. Vi är många som står runt dig nu, vissa närmare och vissa på längre avstånd. Men vi finns här!

    SvaraRadera
  68. Du känner inte mig. Jag känner inte dig. Men jag känner med dig.

    Varm kram,
    Fritjof

    SvaraRadera
  69. Som så många andra kan jag bara instämma i de övriga kommentarerna. Du känner inte mig men jag har följt dig, och tänkt på dig och din familj så mycket...jag lider så med er alla!! Håller tummarna för att ett under kan ske!!!

    SvaraRadera
  70. Tänker på dig och alla dina nära. Tack för att du skriver och kämpa på, vi kommer inte att glömma dig. Kram

    SvaraRadera
  71. All styrka och värme till dig! <3

    SvaraRadera
  72. Än är det inte över. Så otroligt många gånger läkarna haft fel och människor levt, många, många och många år till. Tro, lev och njut av alla sinnesintryck. Finn det vackra i allt. Du hinner göra allt du vill göra!

    Skickar dig all den kraft jag kan skicka dig mentalt.
    Du har en vacker tid framför dig!

    Mvh
    Daniel

    SvaraRadera
  73. Nej. Absolut inte. Nu börjar vi om, spolar tillbaka tiden och hittar en annan frekvens. Vad jag önskar att det vore möjligt. Vad jag önskar att du aldrig hade behövt skriva det här.
    Du känner inte mig, jag känner bara dig genom dina ord här på bloggen. Du är fantastisk. Jag hoppas på mirakel.

    SvaraRadera
  74. Kristian. Även om jag inte känner dig så kommer tårarna. Om det finns en Gud så tänker jag be till honom nu. Ge inte upp!

    SvaraRadera
  75. Neeej!

    Ta emot styrka och kärlek från oss alla. Låt oss hoppas att den kan övervinna skiten. Trots allt.

    SvaraRadera
  76. Åh, Kristian vad ledsen jag blir. Sitter här och gråter. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du klarar av det den här gången med. Du får inte ge upp!

    Har pratat med dig några gånger på skivsigneringar och så, och kommer alltid att minnas dig som den goaste och mest sympatiske i bandet.

    Du är så fin! Älskar dig! <3

    Puss

    SvaraRadera
  77. Hej dig! Hade ett litet problem nu ikväll, så att jag blev lessen,men efter att jag har läst om dig så är problemet borta. Många tårar rinner ner för min kind, tänker så på dig och din familj så ofattbart att sådant här kan hända.... Men tyvärr händer detta ju hela tiden och även små barn.Livet är då inte rättvist, Kram på dig, nu vem du nu än är.Ja du ord fattas mig om vad jag ska skriva mer till dig :( Men jag tänker på dig och din familj.

    SvaraRadera
  78. En liten stund satt jag stirrandes på skärmen och glömde andas.
    Och jag är endast en av alla som får den stora äran att lära känna dig här, inget mer än så.
    Och ändå gör det så ont att läsa, du finaste underbara Kristian.
    All min avsky till den vidrigaste av sjukdomar!
    All min kärlek till dig!!! All min kärlek till alla dina nära!
    //Elisabeth

    SvaraRadera
  79. Har precis läst din blogg och den berör otroligt starkt trots att jag inte känner dig. Den påminner mig om att inte ta allt för givet, att stanna upp i vardagen, reflektera och uppskatta det jag har. Grymta starkt av dig att dela med dig av dina tankar och din situation!

    Kristian kämpa på, håller tummarna för dig!
    Till alla som läser bloggen, Carpe Diem!

    SvaraRadera
  80. Kristian, jag kom över din blogg för tre veckor sen och har sen dess läst och läst och läst. Och upplevt en massa känslor. Jag känner inte dig, men när jag läste detta inlägget så blev jag så fruktansvärt ledsen och berörd. Du har funnits mycket i mina tankar sen jag började läsa din blogg och jag vill tacka dig för allt som du har delat med dig av. Du är fantastiskt och jag vill att du ska kämpa och leva. Lev lev lev. Och fast vi inte känner varandra så ska du veta att jag finns här och tänker på dig. Många kramar, Kristian från Josefin

    SvaraRadera
  81. Nej Nej Nej Nej Nej Nej NEEEEEEEEEJ! Kärlek Kristian. / Maria

    SvaraRadera
  82. Jag känner dig inte, du är en främling för mig. Dina ord berör mig och tårar rinner, önskar att de tårar som gråts i mångas ögon kunde rädda dig. Kram, ta hand om dig, i framtiden och efter det.

    SvaraRadera
  83. Hittar dig tack vare Mymlan och jag funderar på hur jag ska formulera mig men kommer bara tillbaka till samma sak: GE FAN I ATT SÄTTA DIG I KROPPAR SOM TILLHÖR UNGA MÄNNISKOR OCH BARN OCH SÅDANA SOM HAR SÅ MYCKET ATT GÖRA I LIVET! SÄTT DIG, om du nu måste!!, I EN GAMMAL MORFAR ELLER FARFAR, NÅGON SOM HAR FÅTT LEVA ETT HELT LIV MEN GE FAN I ATT GÅ PÅ DE SOM HAR ALLT KVAR!!

    SvaraRadera
  84. Overkligt. Så sorgligt. Alla mina tankar och böner får du.

    <3

    SvaraRadera
  85. Kristian, du stannar hos dem du älskar i evighet och ännu längre. Alltid, alltid hos dem. Kärleken är dödens motsats.

    Nu satsar vi det sista på mirakel.

    SvaraRadera
  86. Jag önskar att jag fann de rätta orden men det finns inga.
    Det bästa jag kunde åstadkomma var ett blogginlägg som inte räcker på långa vägar när, för hur du berört mig och så många andra.
    Lev, älska, tro och hoppas!

    http://hemsktmycketbarn.blogspot.se/2012/09/sjalsligt-skavsar.html

    SvaraRadera
  87. Det finns inga ord! jag är så otrolit ledsen för dig och din familjs skull <3 men du ska veta Kristian, att det sista som lämnar din kropp är hoppet! Kämpa!

    SvaraRadera
  88. Anade det värsta.
    Och jag stortjuter nu.
    För dig och för min mamma.

    Sammalika hände för ett år och några få månader
    sedan med mamma. Allt kommer tillbaka.

    Känner så mycket med dig och din familj
    trots att jag inte känner någon av er.
    Jag vet ju vad som väntar.
    Du är så ung med ett så vackert inre och yttre.
    Ofattbart sorgligt.

    Ledsen, ledsen. Mycket kärlek.
    Hälsningar från Nina med värme.

    SvaraRadera
  89. Livet är ibland så fruktansvärt orättvist.
    Kram o kärlek från fb borlängebo.

    SvaraRadera
  90. You can not kill rock'n'roll.

    SvaraRadera
  91. Charlotte Eles (Granberg)4 september 2012 23:44

    Kristian, jag har inga ord som räcker till.

    Jag tänker på dig och din familj. När vi var små, kojorna i skogen. Jag tänker på småbrorsorna (ni alltså). Det saknas redan en och jag vill inte vill inte vill inte att ytterliggare en familj ska drabbas, även om ödet var ett annat då.
    Prata med varandra tills orden tar slut.

    <3

    SvaraRadera
  92. Jag har läst dig förra gången. Jag läser dig denna gång och nu vill jag bara krama min familj och ta vara på varenda sekund med dem. Det finns inga ord som kan säga hur orättvist detta är och att det värdelöst att du som var frisk nu ska dö.
    Lev! Lev så innihelvete och lev lite till. Lev lev lev. Lev tills du inte orkar mer. Kanske sker mirakel. Om inte, liv tills sista sekunden. Stor kram och ljus åt ditt håll. <3 <3 <3 <3

    SvaraRadera
  93. Du vet med största sannolikhet inte vem jag är Kristian, men vi satt ibland bredvid varandra på tyskalektionerna på haga... När folk har nämnt dig och Sugarplum Fairy så har jag alltid stolt sagt att jag suttit bredvid dig och jobbat, om än bara ibland på några lektioner. Det är extremt hemskt att läsa det du skrivit, och jag önskar dig allt gott.

    SvaraRadera
  94. Önskar jag kunde ge tillbaka lite av all den kärlek i överflöd jag har fått av er. När jag har mått som sämst har musiken räddat mig. Nu önskar jag att jag kunde rädda dig. Jag tror på hopp, och jag tror på dig.

    SvaraRadera
  95. Otroligt vackert skrivet, din ofattbara sanning. Kan inte föreställa mig vad du går igenom, men hoppas du lever din sista tid med så mycket liv, kärlek och passion du bara kan!

    SvaraRadera
  96. Kristian, Kristian, Kristian. Du är så otroligt fantastisk och jag hoppas verkligen att vi tillslut någon dag kommer att få träffas, någonstans. Någonstans vill jag berätta för dig hur mycket du och det du gör betyder för mig, vad det har fått mig till och igenom. Du inspirerar mig på så många olika plan och mer än vad någon någonsin kommer att få veta. Kanske berättar jag det för dig när vi en gång ses. Ditt namn finns inristat i en falurödmålad kammarvägg i mitt hjärta. Surrealistiskt vackert.

    SvaraRadera
  97. gud. tårarna strömmar. jag känner inte dig, inte alls.
    hade en flyktig relation till sugarplum i tidiga tonåren men halkade väl in på nåt annat och nu halkade jag in här. så jäkla konstigt livet är. du verkar vara så jävla fantastisk. håller alla tummar i världen för ett mirakel. och om inte annat så är inte döden slutet. och det tror jag trots att jag inte är alls troende. du får, i värsta fall, upptäcka gåtans lösning före oss andra och vänta in oss. massor av kramar.

    SvaraRadera
  98. Skit, skit, skit! Tårarna rinner och jag hittar inga ord. Ta hand om dig och dina nära, skratta, gråt, prata, prata, prata och skriv. Orkar du ta med oss en bit till på "resan" så gör det för det finns ingen som skriver som du. Kämpa så mycket du orkar för utan dig blir världen fattigare! Kärlek och massor av styrka önskar jag dig!

    SvaraRadera
  99. Suttit här i en kvart och trott att jag vetat vad jag velat skriva...
    Men d finns så mycket och samtidigt så lite! Jag okänd för dig - Du för mig, så när som genom dina texter och musik - och min syster! Du bryter tystnader som ingen annan...Det är orättvist att något ska få vara starkt nog att tysta dig!! Lev dina dagar. Önskar dig allt vackert och ljust!

    SvaraRadera
  100. Det här accepterar jag bara inte.

    SvaraRadera
  101. Tårarna rinner och orden har tagit slut.
    Kämpa på, vill se dig på P&L i gula regnjackan nästa år! Lova!

    SvaraRadera
  102. För helvete Kristian. Fan. Har läst din blogg sen tidigare, och blev så sjukt jävla glad förra året när allt gick bra. Som Borlängebo är man oerhört stolt över våra fantastiska musiker, och ditt skrivande är helt magiskt. Och så kommer detta.... fyfan. Befinner mig i Berlin just nu, vad nu det har med saken att göra, men livet är så oerhört, oerhört orättvist. Inget jag säger kan ändra något, men jag tänker på dig, och det vet jag att många andra gör. Fan. Helvete.

    SvaraRadera
  103. Hej Kristian. Jag känner inte dig, du känner inte mig. Jag vet bara att jag älskar Sugarplum Fairy, er musik får mitt hjärta att sjunga och när jag ser er spela live är jag i extas, som i en annan värld. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag bara visste att jag var tvungen att skriva något, för jag började gråta. Din blogg är fantastisk, du får mig att inse ännu starkare hur värdefullt livet är. Jag hoppas av hela mitt hjärta att läkarna har fel och att du kommer överleva detta också! Många kramar

    SvaraRadera
  104. Hela mitt hjärta slår just nu för dig Kristian. För dig och ingen annan.

    SvaraRadera
  105. Mer ödmjuk människa får man leta efter... Du var så pigg och härlig i somras, att det kunde vända så fort... Det är så jävla synd, så jävla orättvist. Du är bäst Kristian!

    SvaraRadera
  106. En kall försommardag i juni knackade du på min dörr. Vi kom att hamna i trädgården och pratade om ditten och datten. Efter besöket slog det mig vilket intryck du lämat, bara på den korta stunden, trots att vi inte känner varandra. Du har en speciell närvaro, genuinitet, som jag likt många andra fått möjlighet att uppleva. Bär det med dig. Jag förstår nu att din tid är begränsad. Jag hoppas därför innerligt att du får tillbringa så mycket som möjligt av den tiden med dina närmaste och käraste, och att du med dem får uppleva stunder av trygghet och liv. Varma tankar går till dig och din familj./ Hönsmamman

    SvaraRadera
  107. Vilken enorm förlust för omvärlden. Hur kan det få vara så? Vem tillåter något sådant?

    Kramar, LR

    SvaraRadera
  108. Nej. Nej nej nej NEJ!

    Genom gemensamma vänner hittade jag till din blogg för några timmar sedan och började läsa. Jag läste från ditt första blogginlägg, fram till detta.

    Och jag vill vråla och gråta och förbanna allt vad cancer innebär. Jag har förlorat nära och kära till denna ondhet, ingen förtjänar det, ingen ska behöva gå igenom detta!

    Din berättelse trollband mig, den är så vacker, så smärtsam och så jävlig att det bränner i mitt hjärtat.

    DU ska ju leva vidare! Du ska trollbinda fler människor med din oerhörda förmåga att förmedla känslor genom text, du är inte klar än. Så varför?

    Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte varför det här händer. Varför i helvete är livet så jävla orättvist...

    Jag skickar min kärlek, mina tankar, till dig.


    SvaraRadera
  109. Hej Kristian!

    Du känner inte mig. Vi har aldrig träffats och jag fick precis reda på att du finns tack vare att en kompis länkade det här inlägget på facebook. Tänkte bara säga att det här var bland det starkaste, sorgligaste och på något vis vackraste jag läst på oerhört länge.

    Jag kan tänka mig att man funderar kring sitt avtryck när man är i din situation. Därför kände jag att jag behövde säga att du lämnat ett hos mig, en person som råkat snubbla in här på bloggen. Kämpa på nu!

    SvaraRadera
  110. Kristian, du berör så starkt med dina texter, de går rakt in i hjärtat, med glädje när du tillfrisknade efter förra vändan och med smärta nu efter läst detta.
    Många varma tankar i natten från mig

    /meb

    SvaraRadera
  111. Ofattbart. Jag ger dig all kärlek jag har Kristian. Fy fan vad livet är orättvist. Tänker på dig och ber för att den äckliga cancern försvinner.

    Massor av kramar Camilla

    SvaraRadera
  112. Dina ord rör, berör, smärtar och lämnar mig med en känsla av ilska över hur orättvist och fel och vidrigt detta är.
    Tack för att du så öppenhjärtigt väljer att dela med dig.
    Du och din familj finns i mitt hjärta och mina tankar.
    /Lou

    SvaraRadera
  113. En mycket vacker text. Ett mycket orättvist besked. Vi känner inte varandra men jag hoppas med hela mitt hjärta att det blir bra. Tappa inte hoppet!

    SvaraRadera
  114. Livet kan vara så jäkla orättvist! Tänker på dig!!! Många kramar till fina du /S

    SvaraRadera
  115. Tänker på dig och dina nära och kära... All styrka och kärlek till Er <3 /Anna

    SvaraRadera
  116. nej nej nej...fy vad trist.

    Kram

    SvaraRadera
  117. Att kärlek och hat går hand i hand har vi säkerligen upplevt allihopa.
    Jag känner sådant hat och avsky mot denna sjukdom. Varför ska den vara så jävulskt elak???
    Samtidigt så känner jag så stor värme & kärlek till dej Kristian fast att jag inte känner dej personligen.

    Som så många andra skriver så går det inte annat än att bli berörd av dej.
    Du delar verkligen med dej av ditt absolut innersta till alla kända och okända.

    Önskar att vi kunde göra något för dej Kristian.
    Något kan vi göra och det är att vi finns för dej och stöttar dej och din familj.

    Du är en namn som kommer att finnas med oss som aldrig kommer att glömmas bort.

    Vi kan alla bidra till genom att skänka pengar till forskningen i ditt namn.
    En Kristian Gidlund fond som kanske kan hjälpa andra unga som drabbas.

    Sluta inte kämpa Kristian...så länge det finns liv finns det hopp.

    Lots of Love

    SvaraRadera
  118. Kärlek kärlek kärlek till Dig, fina Kristian <3

    SvaraRadera
  119. Du - din familj.
    Vårt barn - vi, hans familj.
    NI drar inte in oss i något.
    Vi har alla, utan att kunna påverka, dragits in...
    Många tankar, kramar, tårar till er, från oss.

    SvaraRadera
  120. Hoppas, hoppas, hoppas på ett mirakel nu <3

    SvaraRadera
  121. Jag säger som Fritjof här ovan. Vi känner inte varandra, men fan vad jag känner med dig. Största, varmaste kramen!

    /Susanne/

    SvaraRadera
  122. Jag kommer från Borlänge. Är ett år yngre än du. Vi känner inte varandra. Men kommer man från Borlänge har man koll på folk, speciellt om dom spelar i ett rockband.

    Men jag lade märke till dig första gången på cozmoz. Du stod och blickade ut över dansgolvet. En grön tshirt hade du på dig. Jag vet att jag lade märke till dig för det fanns något skört och fint över dig. Något speciellt.
    Sen dess har jag vetat vem du är. Oavsett rockband, cancer eller texter som berör långt in i själen.

    Och livet har kanske inte förändrats så mycket sen cozmoztiden. Det var orättvist redan då. Vissa fick dansa med den man sett i skolkatalogen, andra inte. Livet är orättvist nu också - på riktigt.

    Tröstande ord jag kan skriva, styrkekramar som kan printas ner, det känns för lite. Alldeles för lite. Väljer ett FUCK CANCER istället - mina tankar finns hos dig.

    /Karolin

    SvaraRadera
  123. Bästa kära Kristian. Du är så jävla stark.

    SvaraRadera
  124. Jag känner sådan värme och omtanke för dig! Jag vill sätta mig på tåget till Borlänge och krama dig länge, länge!

    Ta vara på det som är och försök att kämpa lite till, försök att inte ge upp. För trots allt, det finns ingen som vet till absolut 100%.

    SvaraRadera
  125. Men vad helvete säger du???!!!! det får inte vara sant... underbara du!!
    rubriken på min blogg är "God. works in mysterious ways " hur tänker han här????

    du vet inte vem jag är... men jag tänker så mycket på dig!
    du berör! du skriver så bra. DU ÄR SÅ BRA!

    Sänder dig ljusa tankar!!
    kramar!
    åh..


    SvaraRadera
  126. Kämpa Kristian! Ge aldrig upp!

    Allt gott till dig från en annan Borlängetrummis!

    SvaraRadera
  127. hjärtat vad jag blev ledsen. tårar rinner på min kind. Har varit där förr, allt gör ont. Vill hålla din hand säga att blir bra, men då ljuger jag.Kämpa länge och väl, din tid är dyrbar.
    KRAM

    SvaraRadera
  128. Jag gråter så det skvalar trots att jag bara känner dig genom din blogg. Kramar, kramar, kramar

    SvaraRadera
  129. Dina ord som präntas ner här i bloggen är ord som föralltid kommer leva kvar... inte bara här utan även i mina tankar kommer de kloka ord du skriver att finnas kvar föralltid.... så tragiskt Kristian, jag känner dig inte... men den resan både du och dina nära har framför er kommer vara tuff men tillsammans kommer ni orka få en underbar tid också, en tid att minnas tillsammans! All styrka till er alla!

    SvaraRadera
  130. Jag blir så ledsen.. all kraft till dig Kristian.

    SvaraRadera
  131. Det är väldigt ledsamt att du behövt återuppta den här bloggen igen, även om jag gärna läser det du skriver eftersom du gör det väldigt bra. Hoppas innerligt att det kommer en ny vändning. Det har hänt förut, många gånger.

    Varma hälsningar från en annan skribent/musiker från Borlänge

    SvaraRadera
  132. En natt fylld av smärta, tårar och heta önskningar om att mirakel ska kunna ske. Varför kan inte alla vi som står utanför men ändå är med dej med våra tankar påverka detta. Finns det verkligen nån mening med att unga människor som du ska behöva få ett sånt förfärligt besked. Jag ser bara ett stort VARFÖR? Kära, kära Kristian måtte du kunna behålla din styrka hela vägen och fortsätta hoppas på underverk. Vi kommer aldrig glömma dej och ditt sätt att förmedla ord och känslor. Stor kram med styrka till dej o din familj.

    SvaraRadera
  133. All styrka till dig Kristian!! Du otroligt fina begåvade människa...fy fan vad orättvist livet är!!! Kram/Sandra

    SvaraRadera
  134. Finner inga ord till tröst som kan matcha det du skriver. Du bär ett ok på dina axlar som inte borde tillhöra dig. Dina ord lever i mig varje dag och har gett mig ett nytt perspektiv till det som drabbade min älskade för sex år sedan. Tack - du är större än du tror.

    SvaraRadera
  135. Hittade hit via vimmelmammans blogg. Du skriver så fint. Vet inte vad jag ska säga, inget jag säger kan förändra din situatione, jag kan bara hoppas att du får uppleva ett mirakel.
    Annika

    SvaraRadera
  136. Jag tänker på George Scottl. Han fick sex månader av läkaren och har nu levt sex år hittills. Skaffat barn och allt möjligt. Ge inte upp!

    SvaraRadera
  137. Ge inte upp, jag har jobbat i 10 år med cancern och jag tänker inte ge mig! 2005 och 2008 var livstråden väldigt nära att gå av.....så ge dig inte!!

    SvaraRadera
  138. www.ravintorengas.se

    SvaraRadera
  139. Fel ska vara www.ravintorengas.fi

    SvaraRadera
  140. ♥VÄRME♥STYRKA♥KÄRLEK♥

    SvaraRadera
  141. www.cancerfonden.se › Start › Prata › Forum › Hoppfulla historier

    Läs denna länk om om personer som överlevt matstrupscancer

    SvaraRadera
  142. ❤ ❤ ❤
    NEJ vill jag skrika, jag fryser och ryser, gråter inombords.
    Finner inga ord.
    Varför är livet så orättvist?
    Hoppas få följa dej lääänge till här i bloggen.
    Kopierar ovanstående; ♥ VÄRME ♥ STYRKA ♥ KÄRLEK ♥

    SvaraRadera
  143. dina ord går rakt in i mitt sköraste innersta rum.
    är det inte detta vi alla är mest rädda för; att behöva uttala sin egen dom över livets slut....att tvingas bibringa all denna smärta.....att på något sätt lyckas förstå det obegripliga
    du kommer att för alltid ha en plats i mig/Kit

    SvaraRadera
  144. Har gråtit varje gång när jag läst dina senaste inlägg.
    Fast jag inte känner dig...
    Idag känner jag att det är dags att sluta gråta och börja kriga.
    KRIGA!!!!
    För allt vad du kan.
    Ännu är inte sista ordet sagt!!!!

    SvaraRadera
  145. ..blir alldeles tom, så svårt att ta in... Jag fortsätter hoppas på ett mirakel. All kärlek och styrka till dig Kristian. Sluta inte kämpa. <3

    Karin

    SvaraRadera
  146. I wish I could speak swedish to let you know all my feelings right now.
    Can't imagine how hard it has to be your situation. Despite you've faced cancer once, the second time seems harder. I've got hopes, and I'll have hopes until this nightmare is over.
    I believe you can face cancer twice. Don't give up. Don't do it. Giving up shouldn't be the las action of a person in his/her life. Fight cancer, fight it as there's nothing else in this world.
    I wish I could explain myself better, but I hope you understand what I mean.

    Goodbye Kristian, lots of love and energy from the basque country and remember; we all know you can do it!

    Miren

    SvaraRadera
  147. Du verkar vara en så fin människa. Och du trollar med orden som ingen annan. Berörs så av din person, ditt öde och dina ord. Är så ledsen över att läsa det här. De varmaste kramar till dig och dina kära.

    SvaraRadera
  148. Ge aldrig upp. Andas in stödet runt omkring dig. Luta dig mot människorna runt omkring dig. Finn styrkan vi alla skickar dig!

    SvaraRadera
  149. Ar jag den enda som blir ARG av din text? Far man bli ARG pa dig Kristian? Det later som du gett upp. Tagit lakarens ord for sanningen och begravt tanken pa att bli frisk.

    Vakna Kristian - lev Kristian och forsok bli frisk Kristian! Du maste kampa, du maste vilja, du maste... sluta leva i din masarinvarld! Sla hal pa bubblan och myten och kampa hela vagen!

    SvaraRadera
  150. Jag hittar inte orden, kan inte beskriva... Men det gör du gång på gång. Vad som än händer så hittar du orden på ett sätt som berör, många!
    Jag ska inte tala om för dig att du kan leva flera år med detta, du ska kämpa osv... dels så vet jag faktiskt inte exakt hur det ser ut för dig, och allt det där vet du redan. När man nås av fruktansvärda besked så måste i alla fall jag ner till botten för att vända innan jag hittar styrkan att komma tillbaka och kämpa. Jag hoppas att det som händer hos dig nu är detsamma!
    Jag skulle så gärna Krama Dig, hålla om lite.
    Mina StyrkeKramar kommer här ♥
    från Anna i Sundsvallet

    SvaraRadera
  151. Känner mej mållös....Kämpa....Orka...Ge inte upp!
    Du berör oss alla...
    Vi lever och kämpar med dej....
    Kärlek till dej, Kristian!
    //Git

    SvaraRadera
  152. Hej Kristian.
    Det är svårt att fatta din berättelse. Förra tisdagen fick jag också besked om att jag har cancer. Men min är klart begränsad och troligen kommer jag bli av med den. Det är i alla fall tro och tron måste man hålla vid liv.
    Du som är så ung ( jag har passerar bäst-före-datumet, dvs 65 år) så känns det så oerhört orättvist. Jag kommer att tänka på dig och följa din blogg. Jag bloggar själv - jag tror det är bra, åtminstone för mig själv. Den heter tomasalm.blogspot.com

    Ge dig inte - under har hänt för!
    // Tomas Alm

    SvaraRadera
  153. Skickar dig och dina nära oändligt med kärlek.Du är en fantastisk förebild och ispirationskälla för så många männsikor Kristian. Tack för att du skriver. För alltid en plats i mitt hjärta!

    SvaraRadera
  154. Många kramar från mig. Ywwee Tänker på dig o dina nära o kära.

    SvaraRadera
  155. Jag tänker på dig så ofta trots att vi aldrig har träffats. Du har rätt i att det är väldigt tufft att stå bredvid som anhörig och inte kunna hjälpa. Man vill inte heller gnälla i onödan, för det är ju inte man själv som är sjuk och man vill inte dra ner de andra släktingarna när man själv mår dåligt... Jag fick jättebra hjälp av en kurator på sjukhuset där min pappa opererades för cancer. Hos henne tog jag mig "rätten" att må dåligt, och på något konstigt sätt var det väldigt skönt. Jag rekommenderar verkligen att gå och prata med någon som inte är anhörig. Familjemedlemmarna har en tendens att tära på varann när familjen är i kris, även om alla menar väl och älskar varandra egentligen. Styrkekram till er alla, jag försöker skicka styrka och mod till dig telepatiskt varje dag!

    SvaraRadera
  156. Jag känner med dig och din familj så det gör ont i hjärtat.

    Jag önskar att cancer fick cancer och dog, denna helvetessjukdom!

    Kärlek! Birthe

    SvaraRadera
  157. massor med styrkekramar till dig & din familj <3

    SvaraRadera
  158. Gör det jag kan - sänder varma stärkande tankar till dig och dina nära.
    K

    SvaraRadera
  159. Blev sååå ledsen när jag läste,kom då att tänka på programmet Himlen kan vänta.
    I den serien finns det ju exempel på att det går att leva med cancer. Önskar så att det kommer att gälla dig.
    Inte ens läkare har ju svar på allt,under kan ju faktist ske.Sänder alla varma tankar till dig fina Kristian.

    Kram/nina

    SvaraRadera
  160. Å..Alla som skriver att man måste kämpa & inte ge upp. Ingen måste någonting. Ibland behöver man inse,acceptera & hantera. Förstår att det är av välmening & chock. Självklart är hoppet otroligt viktigt men får inte bli en stress & press att leva upp till bilden av 'den duktige patienten'..Ja bara några tankar. Tänker på dig K! & hoppas att andras ord kan värma dig såsom dina värmt oss!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Man ska inte känna att man inte överlevde för att man inte "försökte" tillräckligt. Jag tror att man kommer till en viss punkt där man måste inse att ett miralkel inte är möjligt och använda orken till att leva fullt ut den tiden man har kvar.

      Radera
  161. Dina ord berör verkligen! Du har en förmåga att uttrycka dig på som inte många har! Man förstår på det du skriver att du har accepterat vad som nu komma skall. Jag hoppas du får en fin och vacker tid tillsammans med familj och vänner. Innan det är dags för dig att lämna dem.... Det kommer att bli smärtsamt för dem, efter du har lämnat detta livet. Jag vet precis, jag miste min son för 2 år sedan. All kärlek och frid till dig och din fina familj!

    Många varma kramar
    Susanne

    SvaraRadera
  162. Jag skriver ett väldigt ledset svar till dig. Och hör samtidigt din röst. Herregud. Du är ju här på kontoret. Jag går ut till dig och säger det jag tänker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är du som en blomma om våren, Kristian. Så oerhört vacker och efterlängtad och skir. Och generös. Du bara ... finns ... med hela din veka, dånande kraftfulla personlighet. Du låter den slå ut för oss... för oss att uppleva, begrunda, förskräckas och njuta av. Jag sitter alldeles, alldeles stilla i din krets och försöker att stoppa tiden så att den här stunden aldrig ska ta slut.

      Radera
  163. Kristian... Jag har följt din blogg sedan den startades, vi känner inte varandra, men när jag kikade in här idag kändes det som om en nära vän berättade att han var döende. Jag fick en stor klump i bröstet, svårt att andas, och så tårarna...
    Jag vart så glad när jag läste ditt inlägg som du skrev i Oktober förra året, du hade vunnit över cancer, du hade fått tillbaka ditt liv... Det kändes så skönt att få läsa dessa rader, och jag hade bestämt mig för att du hade vunnit den kampen för gott, att som du själv skrev, aldrig mer skulle behöva skriva i denna blogg. Men så av en slump så kikade jag in här idag... Jag ville inte förstå vad jag just läst, jag stängde ner din blogg och gick ut med min hund... Men när jag åter igen klickade in här och insåg att jag inte läst fel, då brast det...
    Jag förstår att det är värre denna gång, att du kanske inte kommer att klara detta, men glöm aldrig att så länge det finns liv så finns det hopp... Kramar till dig och din familj.

    SvaraRadera
  164. Nej! Hur, hur, hur hanterar man ett sånt besked? Vi känner inte varandra men jag har verkligen hoppats för din skull. Att du skulle få livet igen. Ångesten som antagligen bor i din kropp nu, jag kan inte ens ana!

    Jag hoppas att du får det fint den tiden som är kvar. Och att den tiden blir så lång det bara går utan att den blir plågsam. För din skull hoppas jag att det finns något mer, nåt underbart, efter detta livet. Jag hoppas verkligen det.

    SvaraRadera
  165. Det gör mig ont för dig och dina nära.

    SvaraRadera
  166. En stor kram till dig! Hittar inga ord att skriva mer!

    SvaraRadera
  167. Åh jag får alldeles jävla ont i magen här. Jag förstår att du har fått det här beskedet, men jag vägrar sluta hoppas. Jag förstår om du inte kan hoppas, men jag vill göra det ändå. I alla fall idag gör jag det!
    Älskade du, det här är så vansinnigt, vansinnigt fel!!! Jag vill skriva en hel uppsats till dig, men jag vet inte vad jag ska säga.. Jag hoppas att du förstår hur mycket du ger till dina läsare, sjuka som friska. Ah, jag kan inte uttrycka mig som jag vill här nu. Chock. Ledsen.

    All kärlek som en nästan okänd kan överföra via en liten kommentar vill jag överföra till dig här!

    <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

    SvaraRadera
  168. Hej,
    Jag blir väldigt rörd av att läsa. Jag känner dig inte, har aldrig träffat dig. Men det du berättar kommer jag att ta med mig. Oavsett vad som händer, kommer du att i form av små små fragment och tankefrön att fortsätta att existera.
    Önskar att det finns en chans, önskar att du orkar ett tag till.

    Kram / e

    SvaraRadera
  169. Jag anade att det skulle vara så och det känns så obeskrivligt tråkigt. Jag känner så med dig och dina nära och kära.

    Frid till dig
    alice

    SvaraRadera
  170. Det är svårt att kommentera.
    Jag vet inte varför men det kanske är för att jag inte känner dig och kanske för att det inte finns något som tar bort allt det onda. Det jag vet är att vi alla är människor och jag känner så för dig min medmänniska och det vill jag att du ska veta! Jag tänker på dig.

    All kärlek!

    SvaraRadera
  171. www.lupina.is

    http://blogg.passagen.se/sannaehdin/entry/bakpulver_mot_cancer

    Antagligen inget nytt, men i alla fall! <3

    SvaraRadera
  172. Karin lyssnar på Never Though... av Sugarplum Fairy på Spotify.
    Gilla · Kommentera · för 2 minuter sedan

    (från min Facebook). Sugarplum Fairy är ett fantastiskt band och jag har just upptäckt dem. Tack Kristian, jag hör varje trumslag och tänker att det är dina hjärtslag i mig.

    Kärlek från Karin (jag tänker lyssna igenom alla låtarna from nu.) <3 <3 <3

    SvaraRadera
  173. Om allting går åt skogen och inga mirakel sker, så hoppas jag du kan finna en lugnande tröst i det som kan bevisas. Innan du föddes, fanns redan alla de byggstenar som bildar din kropp. Inga atomer, fotoner eller lefotoner dök upp ur intet på magiskt vis.

    Och dagen efter som du eller jag är död -finns inga färre byggstenar i universum. Inga atomer, fotoner eller lefotoner har gått upp i rök- på magiskt vis.

    Du finns kvar. Ner till minsta atom. Jag finner min egen lilla tröst i detta, och hoppas det kan göra detsamma för dig. Det finns ingen död och vi lever för evigt, och vi har alltid gjort så i biljoner år.

    Men jag hoppas ändå, som alla andra i den här tråden - på mirakel.

    SvaraRadera
  174. Underbara fina...Detta borde inte få hända<3

    SvaraRadera
  175. Jag stod längst fram under eran konsert på Peace & Love och var nära på att börja störtböla när Victor berättade om din resa och att du äntligen blivit friskförklarad. I slutet av konserten fick jag något jävligt hårt i huvudet vilket var din trumpinne, som jag först upptäckte när jag höll den i min hand.

    Nu sitter jag här några månader senare och gråter för samma sak fast tvärtom. Vi får tro som Platon, att vi är dåliga kopior av idéen. För det här kan inte vara meningen.

    SvaraRadera
  176. Men va fan! Så får det väl inte vara!? Sånt får inte hända, så får det inte gå till. Fast det gör det ju. Ibland. Så hårt. Så hemskt. Kära nån, kära du.
    Carina

    SvaraRadera
  177. Så himla orättvist!

    SvaraRadera
  178. Hittar inga ord - bara känslan av tomhet. Denna skitsjukdom som tar unga, äldre, någons far, mor, bror, barn....jag önskar att din tid - efter tråkig besked - blir så bra det bara är möjligt. Att du hinner rida (om orken finns) och skriva. För dina ord stannar kvar - oavsett hur det blir...och hoppet finns ju alltid. Tänkter på dig!

    SvaraRadera
  179. Orättvist. Orättvist. Detta får inte hända. det får omöjligt hända. Jag tror på hoppet och hoppas, hoppas, hoppas att det kommer ske ett under. Du behövs i vår värld. All styrka till dig och dina nära!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hittade till din blogg i början av året, då fick min sambo beskedet att han hade ventrikelcancer, 29 år gammal. Dina vackra tankar och ord gav oss hopp och blev verkligen ledsna när vi såg att du började med bloggen igen.
      vi tänker på dig

      Radera
  180. Du och din familj har hela min medkänsla. Grymt är vad det är. Du skriver så bra, tårarna bara rinner. Önskar dig allt gott och hoppas på mirakel. Kramar i massor! <3

    SvaraRadera
  181. Det gör ont djupt in i själen när det slår mig hur orättvist livet kan vara.
    Tack för att du lyfter fram verkligheten - så vi alla får en tankeställare om vikten av att vara rädd om livet.

    SvaraRadera
  182. kanske hjälper ord inte alls nu. men det är sällan man läser något så utlämnande, målande, vidrigt fult och samtidigt så hjärtskärande vackert som det du bär i dina ord och upplevelser. det river i hela mitt inre. rädslan, minnet av hur sjukdomen drabbat också min familj. jag hoppas så innerligt, innerligt att någon av våra gemensamma vänner presenterar oss på ett litet puttrigt kafé om några år. där vi av en händelse glider in på prat om livet och allt det onda som gav sig på oss, det som nästan segrade - men som sedan blev besegrat. jag skulle inte förstå alla undertoner i dina ord, hur nära kanten du en gång var. men jag skulle känna. precis som jag gör nu, hur otroligt skir och lysande varm du är i din vanmakt och sorg. för ingen kan bära så vackra, svarta ord som du - utan att äga förmågan att se bortom allt det som så många av oss glömmer. hur mycket livet faktiskt är, när man så bara är arg på en bänk. kämpa. låt oss ses där på kafét... för det kunde lika gärna varit jag.

    SvaraRadera
  183. Älskar dig och Sugarplum Fairy,kan inte fatta att det här händer!!
    Gråter..du är så jävla stark Kristian! <3

    All min kärlek och allt mitt hopp till dig..<3

    FUCK CANCER,Så jävla orättvist !!
    Ska be för dig,du är så stark..kan inte fatta att detta händer!

    ! I LOVE YOU !
    ILOVEYOUILOVEYOU :'x

    SvaraRadera
  184. när jag läste det här tänkte jag på "caroline".
    i'll miss u!<3

    SvaraRadera
  185. Känns som om jag just blivit stenad. Igår sköt jag av någon anledning upp läsandet av ditt senaste inlägg på bloggen. Såg i mobilen att det fanns ett nytt. Jag hinner läsa det imorgon, tänkte jag. Försökte igår muntra upp mig själv med att se dig i rollen som studenten Stefan Lassecrantz på Youtube. Fick skratta en stund åt din förmåga att vara rolig, innan det var alldeles för sent. Vi skulle en gång ses och ta en fika, men en sjukdom kom emellan. Jag kommer att bära med mig minnet av dina varma ögon och kommer aldrig att glömma dig. Det känns som om du skulle ha varit en vän fast det aldrig hanns med att förverkligas. Sedan går det inte att uttrycka sorgen i ord. Den kommer att bli så svår för många och för dig. Tack för att du har gett så mycket i musiken, i dina texter och genom att vara en så beundransvärd personlighet. Dina närmaste vet allt ytterligare gott om dig som jag inte vet. Det verkar hopplöst nu, men jag vill också att ett mirakel ska inträffa. Som sagt, egentligen finns inga ord som kan beskriva hur det känns nu. Tänker på dig under tystnad. Tårarna kommer att tränga fram när jag inser vidden av verkligheten, när jag fattar på riktigt. Just nu är jag liksom chockad. Har svårt att fatta att det ska behöva vara så här. Ska ta med mig en blomma och lägga där du sover. / JJ

    SvaraRadera
  186. Tårarna lät inte vänta på sig. Dom var tvungna att komma ut. / JJ

    SvaraRadera
  187. Kristian ♥
    Ingen kan kämpa åt dig, men vi kan kämpa med dig.
    Du ska klara dethär, det finns inget annat.
    Världens bästa Kristian, världens bästa Sugarplum, ingenting utan dig.
    Du är en av de människorna man älskar rakt igenom utan att ens känna. Nu kämpar vi oss igenom helvetet och kommer ut starkare än någonsin, allihop, tillsammans.
    INGENTING är omöjligt.
    You Can't Kill Rock'n'Roll.

    FUCK CANCER
    ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
  188. kommer sankna dig kussen!!!!!!!ToT
    men jag tror på mirakel och du ska inte dö!
    du ska få söta barn med en söt fru och bli farfar, morfar och leva länge!
    alla mina önskningar av liv till dig!
    och alla kramar i värden!
    be strong!
    i ♥ u!
    /agnes!

    SvaraRadera