Vad som kommer hända nu

Det finns saker som man längtar efter att få berätta. Som får kroppen att rusa. Hjärtat att slå snabbare. Pulsen att värma. Och så finns det saker som man hoppas att man aldrig behöver formulera. Ibland har man inget val och tvingas gå med slokad rygg till sitt öde, för att berätta det som ingen vill höra.

Magkänslan har varit en annan den här gången. Jag funderade tidigt på vad som kunde vara problemet. Lade ihop ett och ett. Tänkte rationellt. Logiskt. Evas och Jan-Olofs yngsta är inte dum. Och mycket riktigt konstaterades allvaret redan efter ett par dagar. Sedan dess har jag, min familj och våra närmaste försökt hantera den avgrund som hastigt äter sig mot våra fötter.

Hur ömt jag än försöker väva in min nyhet, så finns det inga förmildrande omständigheter. Här finns ingen barmhärtighet. Inga genvägar. Inte för någon. Det finns inget lätt sätt för mig att berätta det här. Det finns bara en sanning. Den om vad som kommer hända nu.

Jag har fått besked om en envis cancer. En elak. En cancer som gjort sig omöjlig. Omöjlig på alldeles fel ställen. Och jag har fått besked om att jag inte kommer klara mig den här gången. Jag kommer inte att överleva. Den Kristian som en gång var, är på väg att dö.

Jag är så ledsen över att behöva dra in alla de människor som jag älskar så mycket i det här helvetet igen. Min största olycka just nu är glädjen över att leva.