söndag 9 september 2012

Min arm om dina axlar


Kom.

Kom så går vi på en promenad. Jag vill berätta något. Något som jag vill att du ska tänka på. En tröst för oss båda.

Trots allt så har jag fått leva ett ganska långt liv frisk. Jag har sett märkliga platser. Hamnat i märkliga situationer. Träffat märkliga människor. Och jag har hela tiden varit omgiven av fantastiska vänner och den varmaste familjen du kan tänka dig. Min mamma säger att det är som om jag haft bråttom genom livet. Som om jag snarare är 89 år, än snart 29. Det är nog sant. Det bor en sjöman i mitt bröst. Det är jag tacksam för.

Äventyrsböckerna, naturfilmerna och National Geographic sådde frön i pojkhjärtat på Moonlight Mile i Kvarnsveden. Där låg jag under bordet i tv-rummet och drömde mig bort. Jag ville ut i världen. Se. Uppleva. Bilda mig en uppfattning. Försvinna i något spännande. Och det gjorde jag.

Skogarna i Dalarna, som när som helst var allt vi kunde drömma om.

Åren med bandet – varenda vrå i Tyskland: De odödliga nätterna utanför Prime Club i Köln, Atomic Cafés svettiga dansgolv i München, dagarna i Berlin som vi tappade räkningen på. De hysteriska japanerna i Tokyo. Skivinspelningen i Spanien, då vi mådde som allra bäst. Hettan i Etiopien. När vi vodkamarinerades i Sankt Petersburg. Sjörövarnätterna i Amsterdam. Festivalerna. Den årliga återkomsten till Borlänge.

Pulsen under mina resor i Israel och på Västbanken. Marknaderna. Maskingevären. Mötena. Det motsägelsefulla.

När jag rökte vid tågets öppna dörrar över fälten i Indien. Morgonljuset i Varanasi. Funderingarna längs Ganges. När jag mötte den döende hunden i skogen, mitt ute i ingenstans. Den geometriska marijuanatrippen på berget utanför Khajuraho när allt jag såg var en örn. Monsunen i Himachal Pradesh.

Kubas stolthet och förfall. Resan runt ön. Nätterna i Trinidad, Camagüey och Santiago. Milen i en annan värld. När bilen var i havet och vände. Spänningen.

Jag hann med USA. Jag hann känna mig välkommen där, i det land där jag på något sätt vuxit upp utan att tidigare ha besökt. Jag hann bli inspirerad. Jag hann.

Jag fick växa upp med Maria.

Hästarna nu.

De magiska kvinnorna som jag älskat med – de fumliga gångerna, och de fantastiska. De nakna stunderna när tiden upphört och allt varit nu.

Känslorna av förälskelse som berusat mig så vackert. Varje minne gör mig lycklig, hur knäckt jag än har varit.

När det här livet är över, så tror jag att två saker väntar: Antingen slutar allt att existera i ett evigt mörker som jag inte kommer märka. Eller så fortsätter något nytt. En ny resa. Nya märkliga platser, nya märkliga situationer och nya märkliga människor. Det kommer jag att klara av. Det är under de förutsättningarna som jag har fungerat bäst. Så du behöver aldrig oroa dig för mig. Det kommer att gå bra.

Vår promenad närmar sig sitt slut. Det var bara ett par saker som jag ville berätta. Ett par saker som jag vill att du ska tänka på.

Och du, som du hör har jag levt ett rikt liv. Glöm aldrig det.

223 kommentarer:

  1. Vi känner inte varandra, men jag vill att du ska var kvar. Världen behöver någon som du. Kanske är det exakt dig den behöver.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Du kloka och fina människa som förmår ge tröst trots allt. Det är stort.

    /Anna

    SvaraRadera
  4. Massor av kärlek å värme till dig Kristian!! /Ola

    SvaraRadera
  5. Finaste Kristian.
    <3

    SvaraRadera
  6. Vad fint du skriver. Tack.

    SvaraRadera
  7. Tack Kristian ) du berör

    SvaraRadera
  8. Jag har aldrig läst något så vackert och samtidigt så sorgligt. Hoppas så innerligt att det finns mirakel o att du får många år till o kan skriva många böcker. Tro, hopp o kärlek!

    Åsa

    SvaraRadera
  9. Jag känner Dig inte men ändå så känns det som om jag missat så mycket, nu när jag vet vem Du är, Du som skriver så fantastisk vackert om livet och döden. Jag önskar jag kunde hjälpa Dig och ta bort det onda...
    Varma tankar och kramar/Charlotte

    SvaraRadera
  10. Fasen vad du har varit med om saker, jag häpnar. Du om någon vet hur man ska leva, därför känns det här så orättvist. Här blir en fattigare plats utan dig. Din själ är så full av liv och magi.

    SvaraRadera
  11. En stark människa accepterar sitt öde, men det är så fel ändå! Du skulle få bli en ännu visare, äldre version av den du är..Jag delar din tanke om slutet, för dig blir det bra, men stackars alla människor vars liv du berört- Du kommer att lämna ett enormt tomrum! <3 Jag känner dig inte, men jag kommer aldrig att glömma dig och dina ord och din ödmjuka inställning till livet! Hoppas din resa blir smärtfri...

    SvaraRadera
  12. Jag läste artikeln igår. Så det är min första gång härinne i dina texter. du berör mycket. och jag ville bara säga, att du inspirerar mig. Jag lovar att leva mitt liv till fullo, hur långt eller kort det må bli. Jag ska se och uppleva och älska. Tack fina.

    SvaraRadera
  13. det gör så ont samtidigt som det är bland det vackraste jag läst.. jag har inte ord.
    lycka till på din resa Kristian.
    varma kramar

    SvaraRadera
  14. Finaste finaste Kristian!! Du skriver så vackert och hela du är så vacker!
    Håller med din mamma, om att du har varit med om mycket i ditt 28-åriga liv och jag önskar att jag lärt känna dig.
    Tack för att du ger oss en inblick hur det är att ha cancer, jag har nog aldrig förstått vilket helvete det är. Jag har bara tänkt att man får lite cellgift och sen är det över.
    Hoppas vi lär känna varann i en annan tid på en annan plats! Ta hand om dig!

    / Sofie, Borlänge

    SvaraRadera
  15. Åh fantastiskt, du har upplevt mer i ditt liv än många gjort som uppnått hög ålder. Det är det att upptäcka nya platser, nya länder, nya utmaningar, det är det som gör livet värt att leva och att man har sin familj som en omsluten hand runt sig. Men jag tror ändå det är för tidigt att "kasta in handduken" än, vem vet vad livet har i beredskap åt en, inte du, inte jag. Hur det än blir så ta kontrollen över ditt liv med tankens kraft, låt inte cancern styra hur du kommer att uppleva livet i fortsättningen. Många upplever sitt livs mest magiska ögonblick när de får veta att livet inte är evigt.
    Tack för vad du berättade om alla dina resor runt om i världen, vad musiken har betytt och dina "tripper" jag är glad att du delade med dig av dem till oss, dina läsare.
    Och jag tror på livet där på andra sidan, den dag vi alla är där. Har läst att alla då är i sin bästa ålder i livet, runt 30-35 år. Har många upplevelser som gjort att jag tror så starkt på detta.

    Styrka och Värme till dig.....
    Kram Maggie

    SvaraRadera
  16. TACK för att du tog mig på en promenad och berättade. Insikt!

    SvaraRadera
  17. Kära du! Vart din resa än tar dig, så kommer dina vackra ord leva kvar här ibland oss. Jag önskar dig allt som är fint och gott, och tackar dig för allt du delar med dig av. Allt som berör mig. Kram.

    SvaraRadera
  18. Hej. Har nyligen fått diagnosen Depression och senaste tiden har ångestsmärtan varit så stark att jag sett mig om efter något vasst spjutliknande att kasta mig emot. För att få slippa vara med, står inte ut.
    Så läser jag att du startat upp din blogg igen och fortsätter berättelsen.
    Nånstans klarnar det för ett ögonblick. Jag är mamma till två småpojkar och din längtan efter barn kan jag så väl förstå. Din blick hade varit underbar för att barn at följas av. Din dröm om sommardagen med huset som det blåste rakt igenom känns som ett paralellt universum. Som om det redan hänt, och ni finns därute någonstans, i all er bublande självklarhet.

    Och du är så begåvad och närvarande, lever och andas så tydligt, som om det ständigt svävar rymdstoft genom ditt väsen, det framkommer av dina texter att du är en del av allt. Du får mig att klarna när jag läser dig.

    Förstå att du betyder.

    SvaraRadera
  19. <3 <3 <3 Respekt för det du gör just nu. Jag hoppas att du får gå utan smärta och lidande, du som förbarmar dig över alla oss andra och din familj. Men framför allt hoppas jag att under sker. Kärlek och styrka. <3 <3 <3

    SvaraRadera
  20. Du har hunnit mer med i ditt liv än en 89-åring vilket jag tror du är mycket tacksam över. Jag är inte religiös även om jag är kristen via dop och konfirmation. Alla bär vi nog en barnatro nånstans djupt inom oss.

    När min älskade pappa lämnade jordelivet förra året kände jag att han aldrig kommer att lämna mig. Det är en känsla som inte går att ta på. För vet du vad jag tror på... Själar säger ALDRIG farväl.

    Min älskade dotter fann en sång som hon sjöng på morfars begravning och som säger allt. Tillsammans med en f.d. klasskamrat på musiklinjen spelades den in. Länkar om du vill/orkar lyssna:

    http://www.youtube.com/watch?v=Uy0SOzrXh2U&list=UUQsFLFLu3MorAWPio6dewVg&index=24&feature=plcp

    SvaraRadera
  21. Vilken fantastisk återblick på dina 29 år, du har verkligen haft ett fantastiskt liv, som är få förunnat. Det är nåstan för bra för att vara sant, men nu vet jag ju att allt är sant eftersom jag stått bredvid dig många av dessa hisnande levnadsår- Jag hoppas ju fortfarande att det ska ske ett mirakel, nåt annat är inte tänkbart för mig, men du har kommit så mycket längre i din försoning. Jag hoppas verkligen att varje dag som kommer nu ska innebära nya upplevelser, tankar och ämnen att skriva om, att du som fortfarande i högsta grad lever kan få leva varje minut till hundra procent. En sak är säker att när du än dör, snart eller om sjuttio år så kommer du alltid att vara hågkommen, du har gjort större avtryck på dina 29 år än de flesta gör i sina tre gånger så långa liv. Och jag hisnar vid tanken på vad du ska ha åstadkommit om det mirakel jag vägrar sluta hoppas på inträffar och du får bli 90 eller mer. kramar

    SvaraRadera
  22. Så vackra ord. Kan inte hålla tillbaka tårarna. Tack, Kristian.

    SvaraRadera
  23. Perspektiv på mitt liv. Jag lever fel fattar jag nu. Fy fan kristian. Att du tar till dig detta overkliga och kämpar med att acceptera det. Det modigt, men en alldeles flr stor börda för en ung människa. Jag tänker på dig hela tiden, i alla beslut du måste fatta och saker du måste utsättas för. Det gör mig så otroligt ont kristian. Ditt liv har varit rikt, och du har levt rätt. Men du kommer fattas oss så!

    SvaraRadera
  24. denna dagen ett liv. tack kristian! tack för det här.

    //j

    SvaraRadera
  25. Åhhh Kristian. Vi är med dig hela tiden, alla vi som följer dig. Vi är med dig fast det bara är på avstånd. Känner du värmen som strömmar mot dig? Jag skulle ta dig i min famn om jag kunde. En miljon kramar från
    Karin i Norrköping

    SvaraRadera
  26. Du skriver så otroligt fint! Man går in i en helt annan värld när man läser det du skriver. Du är en sån otrolig inspiration och fantastisk människa! Många många styrkekramar till dig fina! Kram linda

    SvaraRadera
  27. Har aldrig blivit så berörd och fascinerad av en människas ord som av dina.
    Tack.
    All respekt, kärlek, styrka och värme till dig.

    SvaraRadera
  28. Vackert, du berör...

    SvaraRadera
  29. Kristian. Jag har, som så många andra, följt dig på avstånd under flera år. Vi känner inte varandra- även om vi vid något tillfälle talats vid. Det gör ont i mig att läsa detta. Som någon tidigare skrev; vilken ofattbar börda för en människa att bära. Du ger, trots din situation, ett lugnt intryck. Hur det känns inuti kan jag omöjligt veta, men om det är ett kaos ska du veta att det är helt ok. Gråter var gång jag besöker den här bloggen och önskar att jag kunde göra något- offra en bit av mig till dig. Krama, trösta- föda ditt barn. Jag vill rädda dig. Var fortsatt stark.

    SvaraRadera
  30. Tack, jag tror jag förstår! Jag kommer inte att glömma det!
    kram
    monika

    SvaraRadera
  31. Hej

    jag läste om dig i dagens Expressen på internet, Jag bor och verkar i Österrike och har en mycket inressant idé kring att bromsa upp ditt cancerförlopp, (jag har en nära vän som fick mycket bra hjälp, så det är ingen hum-bugg) jag önskar att du svar mig på min adress info@blg.se så skall jag sända tillbaka information.

    Hej så länge

    SvaraRadera
  32. Så otoligt bra du skriver!!!
    Tycker själv jag upplevt mycket, men du har upplevt fantastiskt mycket. jag hoppas innerligt du hinner uppleva mer saker innan du ska börja leva ditt nya liv, på ett nytt spännande ställe.

    Kulla i Sthlm

    SvaraRadera
  33. Med din Winnerbäcksvenska sätter du illustrerande ord på det onämnbara. Resan till insikt. Det finns en frihet i att acceptera att allt är förgängligt. Jag önskar dig stunder av harmoni och ögonblick av lycka.

    SvaraRadera
  34. Otroligt vackert skrivet! Du är en sann inspirationskälla!

    SvaraRadera
  35. Vilken fin promenad jag fick gå med på! Jag tänker på dig ofta trots att vi aldrig träffat varandra /Kram Lotta

    SvaraRadera
  36. Kristian,

    du är en otroligt stark människa, du kommer fixa det här!

    du är en stor inspirations källa för mig.


    fortsätt kämpa! ge aldrig upp!

    SvaraRadera
  37. Tack, Kristian för din blogg. Du skänker mig tröst i en svår tid. Min pappa är i slutet av sin livsresa. Du har ett fantastiskt språk. Skulle vilja se det du skrivit i utgiven form.

    Kicki

    SvaraRadera
  38. Jag har en anhörig som har fått liknande besked som du och började läsa din blogg för att få hjälp att kunna förstå litet bättre och kunna ge litet mer stöd, även om jag vet att jag aldrig kommer att kunna förstå. Din blogg berör mig oerhört djupt. Du skriver så modigt, ärligt och vackert. Du påminner mig om orden och dess kraft. Alla dessa ord runt omkring oss. Banala, förunderliga, fruktansvärda och underbara! Som får oss människor att mötas och älska! Kristian, dina ord kan ingen sjukdom rå på. De färdas över tid och rum. De når mig, en okänd kvinna, och de når många andra och ger oss något vi annars inte fått. Dina ord kommer finnas kvar. De kommer att fortsätta förmedla mod, sorg, kärlek och mycket mer. Och framförallt kommer de att få oss att tänka på dig! Tack för dina ord!

    SvaraRadera
  39. Åh, vännen. Vi glömmer inte. Tack så oändligt mycket för allt du delar med dig av. Visst har du rätt. Det är livet som är viktigt. Livet är värdefullt och skört och vackert. Döden är antingen en fortsättning på det livet, eller ett tomrum som vi ändå inte upplever. Jag håller helt med dig. Jag hör vad du vill säga. Men ändå...

    Annika

    SvaraRadera
  40. Vilket liv, så mkt spännande du upplevt, som om det undermedvetet var viktigt att hinna mkt på kort tid.
    Det låter som du säger att du haft ett rikt liv, jag hoppas och tror att nya äventyr väntar i ett nytt liv!
    Många kramar till dig i det ofattbara du nu lever i

    SvaraRadera
  41. I'm so glad I got to be a part of your wonderful concerts around Germany 15 times and got to meet you. You're one of the nicest people I ever met. Not very common in music business.
    Stay strong!
    Greetings from Hamburg, Senta

    SvaraRadera
  42. <3 <3 <3 ... tänker ofta på dig som får oss friska att SE, att KÄNNA, att omfamna det vi fortfarande har ... Du den modige budbäraren.

    Kram!

    Eva

    SvaraRadera
  43. Åter - du skriver helt fantastiskt. Det är en ynnest att få läsa även om jag av hela mitt hjärta önskar att det var under andra former, att du inte skulle ha den här sjukdomen och att man inte skulle läsa med tungt hjärta och tårar i ögonen.
    Kram

    SvaraRadera
  44. Om det finns en annan tillvaro, så hoppas jag att du även där kan förmedla dina tankar till omgivningen!
    Du besitter en mognad som är helt osannolik för en så ung person, kanske har din mamma rätt! Och du har verkligen upplevt mycket, om du känner dig tillfreds med det, är det en ynnest. Ändå är det svårt att förstå att du skulle kunna vara så lugn, så införstådd med att du inte blir tilldelad mer än så här. Önskar dig och dina anhöriga styrka, kärleken tror jag ni har.
    Inga-Britt

    SvaraRadera
  45. Dear Kristian, thank you so much for your blog, which I've only discovered a couple of days ago. It is very inspiring to see how you are dealing with your tough situation. That in these bleak times you are comforting those who love you! You have lived such an interesting and full live so far. I do wish that the miracle will happen for you and you will be able to make many more memories. But in any case I hope that your journey will be painless. Much strength to you and warm hugs, Sylvia

    SvaraRadera
  46. Fantastiska , underbara du! Du delar med dig av en visdom som ingen anna har, det är en ynnest att få läsa dina inlägg och det är klart att allt fortsätter i nästa dimension! Tack för att vi får följa med dig på den här sista resan i den här dimensionen och lycka till sedan! Älskar att läsa det du skriver.
    Önskar dig och de dina allt gott och all kärlek i världen!

    SvaraRadera
  47. Det är så vackert att läsa. Ditt liv. Hur du har levt det fullt ut. Du inspirerar mig att fundera över mitt eget liv, hur jag vill ha det, vad jag vill uppleva, vad jag inte vill ha ogjort den dagen som jag också ska dö. För det ska vi ju alla. På något vis känner jag lugn av att läsa dina ord. Jag har arbetat på hospice och har ofta förvånats av människor acceptans när de fått veta att de inte kommer att överleva sin sjukdom. Hur ångesten över döden kan förvandlas till en fin sista tid där det viktigaste av allt blir att ta vara på livet så länge som det varar. Du bär en sådan trygghet inom dig Kristian, i alla fall får du oss att tro det. Och jag önskar dig ett fint slut på ditt fina fina liv. Du är en människa som jag tror att alla som läser din blogg skulle önska få ha i sitt hjärta på riktigt. Det slår gnistor om dig Kristian. Jag vill tacka dig för att du delar med dig av din värdefulla tid. En stor varm kram.

    SvaraRadera
  48. Känns som att du tröstar oss när det är vi som ska trösta och bära dig. Dina ord är en visdom utan dess like som många av oss inte är i närheten av fast vi är kanske dubbelt så gamla! Du gör skillnad och gör mig till en bättre ödmjukare människa. En riktig innerlig varm kram och ett stort tack!!

    SvaraRadera
  49. Det är så förjävligt, hemska sjukdom. Glömmer aldrig min första festival, Rock For Moc för hundra år sedan. SPF var det jag var där för. Comebackspelningen på P&L i somras. Jag var en av dom som stod och grät när Calle sa så fina saker om dig. Du är underbar och du är en kämpe. Glöm inte det. Du är en kämpe.

    SvaraRadera
  50. Jag var hos en närstående som var försatt i djup förtvivlan.Jag grep en bok,en diktantologi,slog upp den
    på måfå ochhamnade på Ekelöfs "Sång för att döva smärtan".

    Gå till stranden,mumlande i vinden.
    Gå till strandens stenar med din ångest.
    Ser du,där är havet,här är landet;
    Verkligheten! Du kan röra den med handen.
    Lyft en sten från världens tunga hjärta,
    Väg den i din hand och låt den falla.
    Lyft en sten och kasta den i vattnet,
    Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska...
    Ser du nu att stranden var ett radband,träden böner,
    Be om grönska,liv och glädje,sten för sten:
    I din mun skall sånger växa,starkare än vinden,
    Och din själ skall bära
    känslor,djupare än lyckan.
    Du skall stilla stormarna i
    världens hjärta,
    Du skall fläta blixtarna till
    enkla kransar
    Och när alla stenars tyngd
    och död är sonad
    Skall du gå befriad till ditt
    rika lugn.
    Mvh:MIO

    SvaraRadera
  51. Ett rikt liv.
    Det viktigaste.
    En del lever långa liv utan innehåll.
    Vad de måste ångra sig den dagen det är dax för dem!

    All kärlek och respekt till dig.

    SvaraRadera
  52. Kristian, jag blir ödmjuk i hjärtat. Ville inte skriva fortsättningen på det där bibelcitatet (är inte så religiös egentligen men ibland talar dom där texterna till en på ett sätt som inga andra ord kan...) : "Inte min vilja, din". Du är redan där, i försoningen. Det är något så otroligt rent över det där, och fint, och beundransvärt, och modigt. Framförallt är det ett sätt på vilket dina sinnen blir som allra mest öppna för att ta emot allt som finns kvar och att bara vara i det. Striden är inte över men den är vunnen. Vi andra kan bara se på i tacksamhet o ödmjukhet över den väg du visar oss. Du fyller mitt hjärta med stor kärlek. <3 från Karin

    SvaraRadera
  53. Jag vet så lite om dig o din sjukdom men läkarna bestämmer inte när du ska dö. Om du tänker kämpa på sätt som läkarna inte ordinerar är boken Anti cancer av läkaren David Servan-Schreiber att rekommendera. Vissa människor håller cancern i schack upp till 30ggr så lång tid läkarna förutspått, en del inte o en del håller sig friska. Önskar dig frid all tid du får.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser att mina ord inte är lika väl valda som dina. Jag menade att kämpa på ytterligare fler sätt än läkarnas. Det är också vad boken handlar om, som komplement. Att bättra på oddsen.
      Tack för allt du delar med dig.

      Radera
  54. Tänkte väl att du var både gammal och ung på samma gång. En vis själ. Ha en underbar resa vart sen än går.
    Annaklara

    SvaraRadera
  55. ja jag säger också JÄVLA CANCER!! har en förälder som drabbats och nu är mycket svårt sjuk och jag kan inte förstå vad det är? varför det angriper vissa människor så hårt? oavsett hur man levt, inte rökt, inte varit överviktig, inte supit eller på något sätt miss skött sig så drabbas man! Och man är helt maktlös. VÅr tids farsot kan man väl lungt påstå.

    SvaraRadera
  56. Hej
    Du måste själv bestämma när du skall dö inge läkare i världen kommer att kunna bestämma om ditt liv, jag vet att du kommer att klara dig igenom detta. Toppen att du bloggar om detta, det är ro för själen och mycket bra för ditt tillfrisknande, och ditt liv som det kommer att bli, du har klarat utav din cancer en gång och du kommer även att klara utav cancern denna gång, du är 28 år och full med liv. Lycka till min vän kramar från Inger

    SvaraRadera
  57. Hej

    Jag vill bara säga tack. För att du skriver underbart, för musiken du har skapat. Min kusin gick bort i cancer för några månader sedan och det du skriver hjälper mig mycket. Och säkert många, många andra. Du verkar vara en så oerhört stark och klok person. Cancer kan rent ut sagt bara dra åt helvete.

    Återigen, tack.

    SvaraRadera
  58. Hej!
    Har försökt ringa dig, men vet inte riktigt telefonnummret(hittade en från nätet men förmodligen fel nummer) angående för dig en väldigt viktigt sak om en Cancermedicin i den officiella sjukvården bl. a. i Ryssland, Kina och Thailand. En svamp som tar kål på tumörer! Som inte bara ta bort symptomen utan den faktiskt botar cancer!
    Flera av våra vänner och 2 närstående har blivit friska med hjälp av den!
    Ring 076-8369953
    Ring

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kristian jag skriver igen, för att incredimail funkar inte i min dator(windows vista)och därför kan jag inte få kontakt med dig angående svampen som tar bort de flesta cancer(skrev om det den 9:e)!Snälla gör en ny e-post hos gmail eller hotmail eller ring 076-8369953 eller skicka adressan då skickar jag åt dig den!
      Det är värt att prova! Men om tiden är ute då hjälper nog ingen medicin...
      Eine

      Radera
  59. Fina Kristian. Jag känner så stor frustration. Frustration över att på något vis inte kunna hjälpa dig. Jag skulle så gärna vilja göra något för dig, vad som helst. Hjälpa dig. Jag skulle vilja rädda dig. Jag blir frustrerad över att det är läkarna och cancern som bestämmer över ditt öde istället för din familj, dina vänner, och alla vi andra som inte känner dig. För hade vi fått bestämma, så hade vi med all vår kärlek och alla våra tankar, räddat dig.
    Tack för allt som du delar med dig av. Du berör mig på ett sätt som ingen annan och dina ord och ditt djup går rakt in i hjärtat.
    Jag är väldigt, väligt säker på att det som händer oss efter döden inte är slutet, pga egen erfarenhet och upplevelser. Du försvinner inte. Du går bara lite i förväg.
    Men jag hoppas på ett mirakel.
    Många kramar, Kristian. Från Josefin

    SvaraRadera
  60. Underbara du. Kristian. Du fyller mina ögon med tårar. Tårar av sorg över det som du går igenom men också tårar av glädje för att du är så berikad av fantastiskt liv.

    På något sätt känner jag igen mig i det du berättar. Som äventyrare har jag också upplevt en hel del liknande äventyr, hunnit med mycket. Men jag kan inte sätta mig i den framtida ovissheten. Trots att jag inte än fått en tydlig diagnos för förändringarna i lungorna efter bröstcancern. Oron finns där men jag tränger bort den så länge.

    Jag hoppas,Hoppas att du ska kunna uppleva många fina glada dagar och härliga äventyr. Hoppas att du orkar kämpa.
    Varmaste kramar <3

    SvaraRadera
  61. ATT VARA STARK
    att vara stark är inte,att aldrig falla,att alltid veta,att alltid kunna
    att vara stark är inte,att alltid orka skratta att hoppa högst,att vilja mest
    att vara stark är inte,att lyfta tyngst att komma längst,eller att att alltid lyckas
    att vara stark är att se livet som det är
    att acceptera dess kraft och att ta del av den
    att falla till botten
    att slå sig hårt och att alltid komma igen.
    att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
    att vara stark är att se ett ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit.
    ALLA MINA TANKAR går till dig och dina nära..

    SvaraRadera
  62. Ordlös skriver jag ändå några bokstäver.
    Maktlös över det du delar med dig, känner jag ändå hopp.
    Sorgen du lever, lever jag också.
    Tankarna du tänker kommer aldrig försvinna.
    Det är bara ett TACK jag kan säga till dig.
    Tack för att du låter mig dela dina minnen, din frustration och din självklara uppfattning över livets varande.
    Tack och kram till dig, Kristian.

    SvaraRadera
  63. Det gör så ont att så fina personer som du får genomlida helvetet igen, denna gång utan återvändo.

    Någon i min närhet har insjuknat i cancer, igen. Domen vet vi inte än, mer än att det onda sitter i ena lungan och det är troligtvis rester efter hennes tidigare bröstcancer som hon slutade behandlas för innan sommaren.

    Det gör så ont och jag gråter mig torr, för henne och dig.
    Jag hoppas att du fortsätter leva dina dagar med glädje trots det onda. Håll dig stark.

    K R A M !

    SvaraRadera
  64. skriv mer kristian. du måste klara dig!

    SvaraRadera
  65. Blir så glad, mitt i det sorgesamma, att få läsa om din långa promenad fram till nu.

    Du har sannerligen levt mycket och "länge", mer än 89 år, som om du hela tiden vetat ... och jag tror att du och alla vi andra kommer att resa flera resor efter att vi lämnat jordelivet en gång.

    Jag tror inte på det eviga mörkret men jag kan ju inte veta. Det är en annan dimension som vi inte kan förstå eller föreställa oss innan vi är där.

    Den tanken ger ivarjefall mig personligen tröst. Döden skrämmer mig inte särskilt mycket bara det som kommer före gör mig rädd. Men jag känner att du räds inte heller det.

    Saknaden efter någon kan vara väldigt vacker inte enbart sorgsen. Längtan-saknad-kärlek hör ihop.

    Du är vis Kristian.
    Ditt hjärta är kärleksfullt.
    Din själ är ödmjuk.
    Du ger oss andra stryka helt oegoistiskt.
    Du är en mycket vacker människovarelse.

    Varma hälsningar från Nina.

    SvaraRadera
  66. Alla i min familj tänker på Dig...
    Kram från Rico´s mommo

    SvaraRadera
  67. Tack för att du delar med dig så starkt, vackert och klokt! All värme, hopp och kraft till Dig!

    Katarins

    SvaraRadera
  68. Det känns trösterikt och inte ett dugg läskigt med din beskrivning av slutet och fortsättningen. Jag hoppas på nya märkliga ting för både dig och mig.

    Kram.

    SvaraRadera
  69. Tack ....tack....för att du delar med dig så starkt, vackert och klokt! All värme, hopp och kraft till Dig!

    SvaraRadera
  70. Bara, kärlek, det är det enda jag önskar dig just nu, kärlek nu och när nästa steget kommer, oändligt med kärlek till dig och alla du håller vid hjärtat.

    SvaraRadera
  71. Jag ber till högre makter att ett mirakel ska ske! Du har så mycket kvar att uträtta!!! Kämpa Kristian!!! Kramar i massor från en sjuksköterska i Borlänge

    SvaraRadera
  72. Vilka fantastiska upplevelser du haft! Du har rest och varit med om långt mer än jag. Och jag är mer än dubbelt så gammal som du. Det får mig att tänka efter lite, borde ta bättre vara på de dagar som är.
    Bra i Expressen om dig och jättefint att få se och höra dig. Är glad att jag mailade dig precis i bloggens början så att du släppte loss kommentarsfälet.
    Och du allra klokaste och goaste Kristian, ge aldrig upp hoppet!
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
  73. Du må ha levt ett rikt liv, men du är alldeles för ung för att behöva dö. Det tror jag alla i din närhet också tycker.

    Kärlek ♥

    /Malin

    SvaraRadera
  74. Styrka och kärlek till dig <3

    SvaraRadera
  75. Där under promenaden häpnade jag över vad många platser du varit på, hur mycket du sett och upplevt och det kändes så skönt att höra. Och att du är så tillfreds med ditt liv, dina vänner och din familj.

    Hur fortsättningen en dag blir är det ingen som vet, men vad som än händer kommer det att gå bra.
    kram,
    alice

    SvaraRadera
  76. Shit, detta var bland det mest fantastiska jag någonsin läst. Och fruktansvärda.

    Att säga att jag håller tummarna när det handlar om ett liv som ska skonas känns lite fattigt, men det gör jag. Hoppas att du situationen till trots, har många mil kvar på din promenad.

    SvaraRadera
  77. Varje mening du delar med dig av bevisar ditt rika liv. Det är nåstan tom så att du inte behövt säga det.
    KRAM!
    //Elisabeth

    SvaraRadera
  78. Du tröstar mig! Som Borlängebo är jag fantastiskt stolt över dig! Puss!!

    SvaraRadera
  79. Jag hoppas att det som väntar dig snart är ett spännande äventyr - En dans bort i vägen: http://open.spotify.com/track/2tlFsuqau1vCX84pde0bZx

    SvaraRadera
  80. Många varma kramar till Dig och din familj från en mamma i Borlänge!

    SvaraRadera
  81. Vad du är klok. Och snäll som tröstar oss andra, och påminner oss om att döden kanske inte är ett slut utan en början till något annat. Något nytt. Att det här livet inte är det allena saliggörande. Att det till och med kan vara ok att dö. Det är väl bara det att vi tycker att du är lite väl ung. Och att du har så många talanger, och är viktig för så många. Men det är ju ditt liv, och vi vet aldrig hur lång vår resa blir. Det vet ingen av oss. Tack för att du tröstade mig. Och påminde mig. Och att du lät mig se glimtar av ditt fantastiska liv.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  82. Kristian. Jag känner inte dig, men har en vän som gör och som berättade om dig. Är inte religiös, men ska be för dig ändå och spela mina finaste gamla favoritlåtar på högsta volym så de når dig. Precis som du spelat med bandet för oss som stod i publiken i Borlänge i solskenet och lyssnade och log. Men det här är framförallt en hälsning i presens och futurum. Tack för att du finns och skriver här så naket. Vi kämpar med dig, hårdare än nånsin, och tänker på dig! Kram!

    SvaraRadera
  83. tack för denna promenad!
    Jag håller med dig i varje punkt!
    Ha det så bra! ... här ... eller det .. eller vad det nu kan vara ...

    Jag tänker på dig!

    SvaraRadera
  84. Alla ord är överflödiga. Har varit på 8 begravningar de sista åren. Varit med den sista tiden. Tycker att du är för ung. Snälla, om du orkar ... Lev din sista tid fullt ut!

    SvaraRadera
  85. Vackraste Kristian, vilken gåva du skänker oss med dina ord.

    SvaraRadera
  86. Jag hittade till din blogg igår via Expressens artikel och jag har återkommit minst tio gånger till den. Dina ord är magnetiska och jag förundras din styrka att skriva så starkt och ärligt om din sjukdom och dina tankar kring den. Din blogg berör och jag känner via dina ord så starkt med dig och det som väntar. Ta hand om dig och de dina!

    /Anna

    SvaraRadera
  87. Du får inte dö....<3
    Ska skicka massa ljus till dig och det tycker jag alla ska göra.

    Världens bästa Kristian,jag känner dig inte ens,är bara ett fan av spf och har följt dig på den här bloggen,men ändå gör det så ont att tänka på att du kanske inte klarar dig..grät då jag läste det förra blogginlägget

    All kärlek och allt ljus till dig!<3

    SvaraRadera
  88. Underbart skrivet! Den här världen går miste om en stor skribent när du lämnar oss. Tack snälla för allt du orkar ge.

    SvaraRadera
  89. Underbara ord, men glöm inte bort att vägen ej tar slut än...

    SvaraRadera
  90. jag gråter aldrig. aldrig. men gjorde det nu men blev också så glad. that has certainly been a life. I love you

    SvaraRadera
  91. För ung för vacker för stark. Massa kärlek!!! Styrkekramar Christine

    SvaraRadera
  92. Åh Kristian, jag måste bara skriva något till dig. Orkar inte läsa alla dina fina texter än. Jag sparar dessa tills jag behöver dem. Du berör mig VERKLIGEN och jag har tänkt väldigt mycket på dig. Jag kommer fortsätta göra det. Jag gråter.

    TACK för att du får mig att reflektera över mitt liv och TACK för att du skriver som det är, med allt det fina som är du och allt det hemska runt omkring!!!

    SvaraRadera
  93. Helvetes jävla spottloska sjukdom! Det är så oträttvist.
    Miste min mamma och pappa pga att dom knarkade ihjäl sig.. Jag hatar droger och vad dom ställt till för mig... men dom hade någonstans i allt elende något typ av val.. dom valde drogerna... du har inget val... Jag önskar att du hade ett val, då hade du valt livet.
    Jag tänker på dig dagarna i ändå..
    Jag hade velat ge dig en kram.. för inga ord räcker till.
    Blunda.... känn.... här kommer det en kram genom etern.

    SvaraRadera
  94. Du har levt ett liv mer innehållsrikt än de flestas. Men du, fortsätt lev, du har inte levt färdigt och jag godtar inget farväl ännu. Har läkarna något hum om hur snabbt det kan gå? Hur länge kan man bromsa upp det hela? Jag tror inte att döden är någonting farligt. För vi ska ju alla dö, förr eller senare. Däremot vill jag bara skrika av sorg och frustration när någon får gå vidare alldeles för tidigt, och jag ser ingen rättvisa med det.

    SvaraRadera
  95. Tack för dina vackra ord, tack för att du tröstar oss. Vad mycket du varit med om! Önskar att du får uppleva ännu mer så klart.... Tack för att du får mig att värdesätta livet mer och se allt med extra klara ögon. Du och dina ord gör världen till en bättre plats att leva på.
    All kärlek till dig

    SvaraRadera
  96. Jag vet inte vem du är, hittade egentligen in här av en slump. Men jag känner att jag måste skriva. Du berör mig, hela vägen in i hjärtat. Och du verkar så stark. Fantastiska människa, sluta aldrig kämpa, jag tror på dig.

    SvaraRadera
  97. Vad tråkigt det är. Jag har först nu hört om din sjukdom. Det kändes så tungt i halsen.. Jag är jätte ledsen för dig och för alla som älskar dig. Det är inte skönt att få stå framför sjukdomen igen även om man får lite tid till. Jag önskar dig och dina närmaste att få leva fina, underbara och fantastiska dagar. Njut av det, gör vad som du aldrig vågat göra. Jag är bara glad att jag fått träffa dig, prata med dig, se dig på scen och lyssna på din musik. Det är underbara minnen som har hjälpt mig så mycket i livet och jag kommer aldrig att glömma dem. Jag tänker på dig i Tyskland.

    SvaraRadera
  98. Tårarna rinner när jag läser dina vacka ord. Må alla verkligen tänka efter och minnas allt de varit med om. Är själv opererad och behandlad för bröstcancer och känner igen många av dina tankar som fortfarande lever kvar. Vill på detta sätt sända kärlek och styrka till dig som är så stark att du ändå orkar sätta dina känslor på pränt. /Kjersti

    SvaraRadera
  99. Tack för lite tårar, tårar som får mig att inse, inse att vi måste ta vara på livet. I gengäld vill jag ge dig kraft till ett mirakel. Du är grym!

    Mvh en jämnårig Borlängebo

    SvaraRadera
  100. Fy fan vad arg jag blir. Arg på att så många hemska människor får uppleva sin 100-års dag, arg på att pedofiler och våldtäktsmän får härja fritt. Men mest av allt, så in i helvete förbannad över att en 28-årig kille ska drabbas av cancer. LEV LEV LEV! Och om den dagen kommer när du inte kan då ska jag fan i mig göra det för dig. Jag önskar dig och din familj ALLT och jag ska sända all energi jag bara kan till dig. Tack för att du fick mig att vakna.

    SvaraRadera
  101. Jag hoppas att behandlingen lyckas hålla sjukdomen i schack. Jag hoppas att du får många fina dagar med så god livskvalitet som möjligt. Jag har själv jobbat inom palliativ vård och kan tyvärr inte säga att jag sett många mirakel. Men jag har sett många leva ett värdigt (och ibland längre än väntat) liv trots obotlig sjukdom. Detta önskar jag dig Kristian.

    SvaraRadera
  102. Gode tid, vilken text/berättelser från dig som du ger oss.
    Så fantastiskt, jag tackar dig ödmjukt.
    Jag såg dig på ett intervjuinslag och hörde dig för första gången säga vad din diagnos innebär och förstod prognosen.

    Du kan aldrig bli ovärdig.
    Du är så unik, jag är så gripen av dig.

    Att du får kärlek är ett fakta.
    Ditt öde är så vidrigt sorgligt.

    Många tankar från

    / Bodil

    SvaraRadera
  103. Hej! Vill bara säga att du skriver så underbart fint, inte bara just för dina känslor utan för flödet, ordvalen och allt. Fantastiskt!
    Jag är på en väg parallellt med dig men jag är inte rädd för något(förutom spindlar), orolig men inte rädd. Skriver gör jag också, dikter, det är min räddning.
    Ta hand om dig och hämta kraft från de blå bergen från vårt kära Dalarna.
    /Erika

    SvaraRadera
  104. Om den dagen kommer snart, vill jag vara som du, så stark, så samlad, i alla fall för en stund. Lev livet så jävla mycket som det går den tid som är kvar, jag har glömt bort hur man gör just nu, men ni påminner mig att jag måste ur det svarta hålet och nyttja den tid jag har, oavsett om jag får reda på att den är utmätt eller får harva på i ovisshet ett tag till.

    #fuckcancer

    SvaraRadera
  105. Så bra du skriver, du har en otrolig förmåga att formulera dig och gör "en" så delaktig i din promenad.....
    Ibland blir saker inte som man tror och något händer som gör kroppen stark och frisk igen-hoppas innerligt att du får uppleva det!!

    Styrka och kärlek mariab

    SvaraRadera
  106. Tack för den fina fantastiska promenaden - den fick mig verkligen att i mina tankar utvärdera hur jag använder min egen tid...du är en speciell själ med en styrka och visdom som få äger.

    Jag vill berätta för dig att när min mor gick bort så hade jag en mycket speciell inre upplevelse när vi i familjen stod samlade runt henne. Jag såg henne gå över på andra sidan, såg en enorm förvåning i hennes ansikte när hon klev ut genom den slöja som skiljer våra världar åt, sen förvandlades hennes ansikte till ett stort leende och glädjestrålande så sprang hon iväg för att möta några som jag inte såg eftersom jag var vänd mot min mor och hade ryggen mot det som hon såg. Antog att det var mycket goda vänner av hennes ansiktsutryck att döma.Här på jorden var min mamma nästan blind och hopsjunken av att ha lidit av diverse sjukdomar under sitt liv. Nu sprang hon iväg helt frisk. För mig var den upplevelsen en kärleksgåva från min mor till mig.

    Ingen vet ju egentligen hur mycket tid man har kvar varesig man är frisk eller har fått en diagnos men vi som inte har en diagnos lever som att vi vore odödliga. Din blogg hjälper oss att tänka på våra prioriteringar och få ett annat perspektiv på livet - tack för att vi kan få följa dig på din resa och njuta av ditt fina sätt att formulera dina tankar. Tack för all den värme som du förmedlar och jag hoppas att du känner den kärlek som vi känner för dig och som andra så önskar jag att jag kunde göra mer för dig. Du finns nu i mina tankar och jag skickar dig en värmande stor kram <3 / Marianne

    SvaraRadera
  107. Åhh herregud, vilken fantastisk människa du är! Vilka texter och vilka insikter! Det är svårt att skriva det här för tårarna gör att jag inte ser vad jag skriver... Hoppas på ett mirakel! Vill inte tro att det är sant.

    SvaraRadera
  108. Kristian, allas vår vän...
    Du är bara för fin för att vara sann.
    Att du i detta mörker finner allt ljus och även orkar med att trösta oss kända och okända i ditt liv är bland det vackraste jag mött.

    Önskar så att vi kunde göra något för dej.

    Känns skönt att läsa allt du fått uppleva. Du bär en rikedom med dej som få gör i din ålder.

    Var stolt över dej själv Kristian Gidlund! Vi är stolta och tacksamma för att vi fått ta del och bli en del av ditt liv.

    Du måste ha fantastiska föräldrar med tanke på hur du är som person.
    All kärlek till dej och din familj.

    Du är stark. Otroligt stark. Det du gjorde igår kväll skulle inte många ha orkat gjort.

    *I Shall Be Released *

    Tack för att du är du.

    LOTS OF LOVE
    /M

    /m

    SvaraRadera
  109. Jag har gråtit mig yr men ska göra ett försök att ta mig samman.
    Herregud, hur ska man kunna sätta ord på såna här känslor?
    Du är helt fantastisk som lyckas med det.

    För tio år sedan fick jag som 14-åring min första tonårscrush. Det var i ett band och i det spelade du trummor. Nu är vi vuxna och kärleken ser annorlunda ut. Men det är någonting med den där första tonårsförälskelsen. Den finns alltid där, försvinner aldrig helt.

    Det gjorde så ont att läsa om det där ofattbara beskedet. Jag hoppas givetvis på ett mirakel, ingenting är omöjligt.
    Mest av allt hoppas jag dock att du får en fin tid med dina kära. Oavsett om den kommer att bli till dagar, veckor, månader eller år.

    All kärlek och styrka till dig och din familj!
    /Sandra

    SvaraRadera
  110. Kära Kristian, så fruktansvärt att du drabbats av detta. Jag har gråtit hela dagen, inte för att det är av vikt för dig med en främlings tårar. Du har betytt så mkt i mitt liv ända sen jag såg er för första gången, men du kommer nog inte ihåg mig längre. Den tiden, när Rocformoc gällde, det är ett av mina bästa minnen i livet. Du är en person som gjort ett enormt avtryck i mitt hjärta. Jag önskar att jag hade vågat prata mer med er men ni var såå coola och jag så blyg.. även om jag var er favvo-annika.

    Jag kommer be för dig, jag kommer be cancern att dra åt h*****e!
    All kärlek och massa kramar till dig Kristian!
    /Annika, Västerås

    SvaraRadera
  111. Efter att fått föjla med på promenaden och glimtarna i den beskrivna resan ska jag nu ta tag i läsandet av alla publikationer i denna blogg, inklusive de tidigare orden från resan genom tillfrisknandet. Och likväl som han som så modigt ställde undan ölen, tog av sig glasögonen och mötte Borlänge en solig eftermiddag denna sommar ser jag dig stå där så modigt och tappert en bit framför trummorna, ensam kvar på scenen. Jag hoppas modet följer dig den väg som livet med dig vandra.. Tack å det varmaste för inspirationen!

    SvaraRadera
  112. Skriv mer. Om du orkar.
    Finner tröst. Hos dig.
    Döden är ångest.
    Lär mig var du finner styrkan.
    Tack. För dig. Ditt liv.

    SvaraRadera
  113. Jag är sjuksköterska.
    Jag har följt många patienter till slutet av livet.
    Jag vill tro att det finns något annat efter detta.

    En gång vakade jag ut en dam som var .. lite speciell. Det var inte lätt att som personal tillgodose hennes behov.

    Straxt före hennes sista andetag tittade hon mot fönstret, hennes ansikte sken upp av ett fantastiskt leende.
    Hon sa ett förundrat "Mamma ..!?", hon dog i sitt leende.
    Det minnet har tröstat mig många gånger.

    SvaraRadera
  114. Ja, jag tror att det är du själv som har vågat förverkliga så mycket i ditt liv, och just därför har du upplevt så mycket spännande, roligt och intressant. Mod, företagsamhet och begåvning har gett dig ett rikare liv. Dina oerhört gripande texter säger allt om vad det innebär att leva och att älska världen och livet, liksom att vara tvingad att försöka uthärda det outhärdliga.

    Önskar att varje andetag som du tar i livet ska vara andetag i frid och ro och utan smärta. Hoppas att du stannar kvar länge hos oss.

    Din blogg är så välbesökt för att ingen annan är som du. / JJ


    SvaraRadera
  115. Jag såg intervjun på Expressen och jag läser det här nu och elvispen av oro som tidigare kört runt i magsäcken på mig har med ens försvunnit. Du är så klok som inte låter det här dra ner dig i mörkret. Ett sådan enormt lugn, som om du fått mig att slappna av. Att vi inte behöver oroa oss, du har kontroll. Och även om du inte har det så känns det så och det är det bästa du kan ge skenet av just nu. Både för din och andras skull. Du är så jävla klok Kristian, och stark och fantastisk. Helt fantastisk. Det är det man kommer minnas av dig. Lycka till med ALLT!!!

    SvaraRadera
  116. Vackraste Kristian! Jag vill så gärna lägga min arm om dina axlar. Jag vill lyfta upp dig och bära dig över det här mörkret.

    Din blogg ger mig så dubbla känslor. Varje gång jag startar min dator, klickar jag mig direkt in här. Hoppas att du ska ha skrivit något, samtidigt som jag är så rädd för vad det i så fall ska stå.

    För mig är du ett ljus. Ett ljus i det mörker som du omges av nu. Du ger mig ljus. Verkligen på riktigt. Ändrar mina tankebanor i positiv riktning. Oavsett hur det går för dig i kampen mot cancern (och OJ VAD JAG HÅLLER PÅ DIG!!), så kommer det du skrivit i den här bloggen lysa vidare länge länge. Det är jag helt övertygad om. I tryckt form för att stötta cancersjuka och deras anhöriga. För skolungdomar, för människor i olika svåra situationer och för alla som ibland behöver få sig en tankeställare.

    Du är ett ljus. Jag vill att du ska få brinna länge länge länge till.

    STOR KÄRLEK
    /K

    SvaraRadera
  117. Om jag kunde trolla så vet jag att det första jag skulle göra var att trolla dig frisk. Dina ord är så otroliga och jag hoppas att vi alla som får ta del av dem också väljer att leva hela tiden, varje dag. Livet är kort och vi vet inte när det tar slut så var rädd om varje minut. De är dyrbara! Kramar i massor till dig!

    SvaraRadera
  118. Fina underbara du! Din blogg skulle bli en underbar bok! /T

    SvaraRadera
  119. Tack, tack för den finaste promenaden.
    Vill göra fler.

    Kram, eva

    SvaraRadera
  120. <3



    Fann inga bra ord, meningar, bokstäver att skriva.


    <3

    SvaraRadera
  121. Ja detta inlägg var ju helt av annan dimension än nåt annat jag nånsin läst, vilken man du är. Njut av livet på jorden tills det är dags att resa vidare och uppleva vad som väntar härnäst <3

    SvaraRadera
  122. Önskar dig all lycka till på färden... Det finns någonting vackert där borta bakom dalabergen. Kram.

    SvaraRadera
  123. Så fint! Går rakt in i mitt hjärta. Alla mina tankar till dig ♥

    SvaraRadera
  124. Känner dig inte. Vet inte vem du är. Ändå berör du mig så mycket. Tänker på dig.

    SvaraRadera
  125. Dina inlägg är nog de mest hjärtskärande, men samtidigt de vackraste, tyngsta jag läst i mitt liv. KÄMPA! Jävla helvetes skitcancer. Tänker på dig och dina nära. Jag tror på Nangijala. Det finns någonting efter döden, en plats där ingenting kan skada en. Men jag tror också på mirakel, kämpa. Låt inte livsglöden slockna! Så länge det finns tro så finns det hopp.
    /E.

    SvaraRadera
  126. Jag har fått så många bevis för att våra nära och kära som inte är med oss i det jordliga längre, går bredvid oss på ett annat vis. Det är min fulla övertygelse att du kommer att göra detta och att din familj och vänner kommer att att känna dig i sin närhet. Alltid.
    /Ellen

    SvaraRadera
  127. I tanken lägger jag en arm om dina axlar. En tröstande och stark arm som vill dig så väl. Finaste Kristian, du som skriver så vacker om det ofattarbart sorgliga. Som får det att svida i hjärtat.

    Jag hoppas så innerligt att den elaka tumören går att bromsa med giftet du får. Ge dig mer tid i livet tillsammans med din fina familj och dina vänner.
    Det - önskar jag av hela mitt hjärta.

    Kram Katja

    SvaraRadera
  128. Tack. Och kramar. Du har kommit långt i dina resor inte bara rent geografiskt.

    SvaraRadera
  129. Hej christian...

    Du ger styrka åt så många människor, inspiration åt även de friska och tårar i våra ögonvrån. Du gör döden vacker, sorglig men ändå accepterbar.... Vad som än händer efter så kommer det bli bra....det kommer bli bra....

    All tanke och kärlek åt dig och din familj...

    Kramar....

    SvaraRadera
  130. Hej Kristian, jag tänkte på dig för några dagar sen och nu har jag precis läst din blogg igen. Och jag vet nu att jag aldrig kommer glömma den korta jobbfikan vi hade vid nytorget förra året. Skriver och hoppas du ska se ännu en människa som du berört och som bär en del av dig i sina tankar. Hälsningar Karin Rapp

    SvaraRadera
  131. Oavsett hur, var, vad eller när slutet kommer är hela du ett mirakel.
    Tack för dina ord.

    SvaraRadera
  132. Vad mycket du har varit med om! Och vad vackert du berättar om det, jag gråter när jag läser det! Stor kram S

    SvaraRadera
  133. Hej Kristian
    Fick din blogg av min sambo. Jag är en historieberättande typ av människa, jag har inte rest en tiondel av vad du gjort. Inte fysiskt och inte mentalt som jag läser att du gjort inte minst med din sjukdom nu. När man är frisk väntar man ofta med mycket. Jag skall göra det längre fram, det kan jag ta sedan etc. Jag lovar att jag skall göra mer här och nu och att mina historier skall skrivas ner. Jag känner inte dig men jag tänker på dig du ger styrka. Rock n Roll forever. Adrian, The Darkest Day

    SvaraRadera
  134. Bästa finaste Kristian.
    Du delar din klarsynthet i den resan du ska på nu, du gör det rent och okonstlat, jag gråter.....Du har rest, älskat och upplevt, och jag tror (inte religiöst) att man fortsätter att uppleva och resa och såklart älska men i andra dimensioner. Så nog ska dina nya resor gå över höga berg och ställen ingen annan sett......

    Tack för orden i min arm runt dina axlar
    Kram

    SvaraRadera
  135. Jag tror att du kommer att få det väldigt bra. Jag vet det. Må varsamma händer bära dig vidare härifrån. Du har en lång resa framför dig, inåt, bortåt.

    SvaraRadera
  136. Ska aldrig glömma!
    Peace & Love <3

    SvaraRadera
  137. Sök till alternativklinikerna Santa Monica i Polen och Tyskland. Många har fått hjälp där! Det finns sätt att bromsa och svälta cancerceller.

    SvaraRadera
  138. Tack för dina ord! Du berör! Stora kramar till dig fina människa/S

    SvaraRadera
  139. Jag har aldrig träffat dig och kommer troligen aldrig att göra det. Ändå sitter jag här med tårar på min kind och vet att jag aldrig kommer att glömma dina underbara ord, hur fantastiskt du sätter ihop dem så det blir en underbar berättelse som för alltid lever kvar!!! Stora kramar

    SvaraRadera
  140. Vi känner inte varandra du och jag. Visst, vi dansade tillsammans på Flamingo en gång och vi mejlade en gång på lunarstorm. Men det känns som att jag känner dig! Genom dina fantastiskt vackra texter får man en bild av dig. Bilden av en oerhört ödmjuk man. Jag tänker på dig!

    SvaraRadera
  141. Du ger oss tröst och jag gläds över allt du ändå hunnit i ditt liv - och jag hoppas av fullaste hjärta att du hinner med mera! Mera liv, mera berättelser. Jag önskar dig styrka och kraft, och massor av alla sorters kärlek! Min får du sedan jag första gången läste din blogg för drygt ett år sedan ...

    SvaraRadera
  142. En vacker vit Ängel som landat en stund.
    En vacker vit Ängel som detta jordeliv kärleksfullt fått låna en stund.
    Vacker vit kärleksfull
    <3

    SvaraRadera
  143. Vet du vad du hunnit med mer? Beröra alla oss med dina ord. Vi som inte känner dig men som känner för dig. Något så innerligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va fint skrivet. Håller med!

      Radera
    2. Jag håller också med.

      Radera
  144. "Var ett barn i varje leende och varje blick, var mild och ödmjuk i varje ord, var avspänd och rörlig istället för jäktad för att lyckas väl.Betrakta världen som din lekpark och människorna i den som dina kamrater. Behandla din svaghet som din styrka och erkänn att den är en del av din personlighet. Lev livet som ett barn utan att tänka på riskerna att misslyckas"

    SvaraRadera
  145. Min arm om Din axel, så att du känner min omsorg.

    SvaraRadera
  146. Trodde inte att man skulle kunna göra så mycket som du på den tiden, väldigt imponerande och rörande. Som en komplett främling är det kanske konstigt att bli så berörd men dina ord räcker ut.

    SvaraRadera
  147. Glömmer aldrig det. Eller dig. Och att det är den som går i förväg som ger trösten till oss som är kvar, en liten stund till.... Far Väl! /myran

    SvaraRadera
  148. Du skriver så fantastiskt bra! Jag hoppas vi får läsa mycket mycket mer av dig innan du ger dig av på nästa resa. Ge inte upp <3

    SvaraRadera
  149. Jag försöker sträva efter att leva livet fullt ut, här och nu, eftersom jag -som alla andra- inte vet hur lång tid jag får. Det är inte på andras olycka man ska leva, men genom din berättelse kan jag än mer greppa nuet. Jag tycker också att jag fått uppleva fantastiskt mycket i mitt drygt trettioåriga liv. Det är så jag vill ha det: känna att vad än som händer så har jag tagit chanserna, varit tacksam över det jag fått och gjort val jag kan stå för. Med stigande ålder har det blivit än viktigare att låta människor veta hur mycket de betyder för mig. Här och nu.

    SvaraRadera
  150. Du berör.
    Var stark.


    /S

    SvaraRadera
  151. Älskade Barn - Så här ska inte livet vara för en 28 åring med benen fulla av spring. Tårarna rinner . Du berör mig .
    / Från en Mamma

    SvaraRadera
  152. Vänta med nästa resa - kämpa på mot cancern
    "cancer-i-halsen-Hasse"

    SvaraRadera
  153. Jag önskar...https://twitter.com/TheScottaholic/status/244804254051729408 <3

    SvaraRadera
  154. Vad fint och hårresande du skriver. Tänker på dig. Du är en sådan som kommer finnas med i tankarna väldigt länge. Styrkekramar.

    SvaraRadera
  155. Jag är glad och tacksam att du fortsätter skriva. Texterna är magiska. Var du än tar vägen efter döden hoppas jag innerligt att det blir en minnesbok av det du skrivit. Något annat vore ett misslyckande för varje bokförlag.

    Varm kram
    Susanne

    SvaraRadera
  156. Vad som än händer...ge aldrig upp!!
    /F

    SvaraRadera
  157. Dina ord fängslar mig, kan inte släppa texten, du skriver så vackert. Skickar det varmaste kramar och tänker på dig och hoppas och ber för ett mirakel. Även om ditt liv slocknar kommer du leva kvar hos dina nära och kära och hos alla som någongång läst din text.

    SvaraRadera
  158. Fruktansvärt starkt, förtrollande välformulerat och hjärtskärande orättvist. Jag känner dig inte, men du finns i mina tankar - tack.

    SvaraRadera
  159. Kristian, så otroligt mycket du hunnit med att se och göra! Du har en otroligt vacker inställning till Livet och Döden. Jag är säker på att du kommer till en mycket fin plats när din dag är kommen!

    Många varma kramar till Dig och Din familj,
    från en Mamma som saknar sin son oändligt!

    SvaraRadera
  160. Jag älskar dig. Det kommer att bli bra, det är jag säker på. Tänker på dig varje dag. Du kommer alltid att vara min favvotrummis! <3

    Puss

    SvaraRadera
  161. Hittade hit via en vän...sitter nu med tårar i ögonen och tänker att livet är orättvist. Cancer, eller Alien som min familj kallar den, tar för många för tidigt... Hoppas att din nästa plats är en vacker plats, där smärta inte existerar och du får rida vildhästar med vinden susande genom ditt hår. Finns mirakel så hoppas jag att du får uppleva ett!
    // Elin

    SvaraRadera
  162. Det gör ont att läsa det du skriver, gör så väldigt ont. Du vann ju. Men nu är det som om det inte längre spelar någon roll. Som om din kamp inte längre har någon betydesle, som om alla planer, all framtidstro och all glädje bara var ett dåligt skämt. Som om någon för en stund lurade dig och alla omkring dig att faran var över, att prövningen var avklarad, enbart för att straffa ert hopp, er lättnad och glädje med ett gränslöst helvete. Jag hoppas att du trots allt kan vinna även denna kamp, att du och dina nära får mer tid, mer liv, mer ljus tillsammans.

    SvaraRadera
  163. Tack för den fantastiska promenaden jag fick gå med på!
    Jag ber en bön, någon måste höra den!
    <3

    SvaraRadera
  164. ...men stört av allt är kärleken...bär dej i mina tankar...

    SvaraRadera
  165. Det här inlägget gjorde mej varm. Du är en sån fantastisk och vacker människa <3

    SvaraRadera
  166. Hej Kristian,

    Jag har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva, fast jag känner så mycket när jag läser dina texter. Tänkte att det är min skyldighet att säga att jag har varit här och läst, nu och förra rundan om man kan säga så.
    Jag skulle kunna berätta om hur orättvist det är, hur vacker du skriver, hur berörd jag blir, hur jag pussar min man en gång extra om kvällen och tänker hur glad jag är att han är frisk, hur jag tänker på dig de sista kilometerna på löprundan och får extra kraft.
    Men det finns andra som gör det bättre, så jag säger inte mer än tack, tack för att jag får vara med och alla lärdomar jag tar med mig.
    Ta hand om dig.
    Kram Julia, 26 år, Göteborg

    SvaraRadera
  167. Å vilket fantastiskt vackert sätt du har att skriva på. Jag känner dig inte. Men du berör. Berör mig in i själen. Likström bara skriva en rad. Sända en tanke, en känsla tillbaka. Till dig vackra Kristian..
    Kramar Erika

    SvaraRadera
  168. Du är världens finaste. Och det är så fruktansvärt orättvist att detta händer dig.

    SvaraRadera
  169. Fina Kristian. Är en i mängden av alla som följt din blogg och trodde att jag skulle slippa läsa den igen. Har också sett Expressens klipp där du ger en intervju och förundras av din styrka. Så lugn. Jag har inga ord för hur jag känner. Mitt hjärta gråter för dig och dina nära/kära. Tack Kristian för dina ord som blir till målande meningar. Du har berört mig många gånger här. Kram !

    SvaraRadera
  170. Vart du än är så är du aldrig ensam.
    Pär Lagerkvist försökte en gång förklara för oss vad som händer.Den texten finns vid en minnuslund där jag minns de som stått mig närmast och den som jag aldrig fick chansen att träffa.

    "En gång skall du vara en av dem som levat
    för längesen.

    Jorden skall minnas dig så som den minns
    gräset och skogarna,
    det multnade lövet.

    Så som myllan minns
    och så som bergen minns vindarna.
    Din frid skall vara oändlig så som havet."

    Jag hoppas kärleken ger dig en säker resa mot ditt nya mål

    SvaraRadera
  171. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får fortsätta att leva ditt liv många år till, ge inte upp än Kristian.. Och du skriver så väldigt fint! Minns dig från när jag och min lillebror var dagbarn hos din mamma för en herrans massa år sen.. Många styrke kramar till dig <3

    SvaraRadera
  172. Tack för att jag får ta del av detta. Jag lär mig så oerhört mycket varje gång jag läser dina ord.

    Och jag känner en stor och fin gemenskap, med livet, med naturen och med alla runt om kring.
    Jag tror den känslan kommer från dina texter.

    Och är deg något som det finns samhörighet i, så är det just det att vi alla kommer vara där. Vår tid på jorden är begränsad.

    En av de mest speciella och viktiga bitarna av livet kan vara den sista tiden, tror jag. Det vore en ynnest att få leva den som du verkar göra, med din familjs och omgivnings värme och omsorg tillsammans med din klokhet och dina tankar.

    Jag hoppas att jag, när den dagen kommer för mig, ska ha fått en så fin förståelse och en sådan visdom som du.

    All kärlek och värme.
    Maria

    SvaraRadera
  173. Kristian, jag har bara känt till din kamp i 30 minuter, men du har redan berört mig något otroligt djupt, och du skriver fantastiskt vackert. Det enda jag kan tänka när jag läser är hur du ger ett ärrat hjärta nytt hopp, hopp om liv, kärlek och människor.

    Jag ber en bön för dig. En bön om hopp, och om tacksamhet.

    SvaraRadera
  174. Tappra man. Som några tidigare så fick jag nyss reda på din blogg. Jag önskar att jag hade följt din kamp från början varje blogginlägg för sig, men nu blev det allt på en och samma gång - vilket var bland det finaste och samtidigt jobbigaste jag läst. Jag känner inte dig, men när jag läser här så önskar jag är att jag gjorde det. Jag vill krama om dig, titta dig i ögonen och lyssna tills orden inte går att använda längre. Jag har haft några av mina absolut närmsta i livet som haft cancer och jag har ändå aldrig hört någon med sjukdomen säga vad som komma skall, på riktigt, på det sättet du gör. Jag känner bara för att gråta, trots att jag inte har känt till dig i mer än en halvtimme. Jag avskyr den pestiga sjukdomen som försvinner och ger ett hopp som man aldrig ens kunnat ana var möjligt och sedan kommer tillbaka. Det är hemskt, man får inte göra så.
    Jag bara skriver, för att jag har så mkt att säga. Jag vill bara krama om dig.
    Du har så många människor runt dig, det ser man av att bara kasta ett snabbt öga på alla inlägg folk gjort.
    Jag stannar här, men om du vill prata, skrika, skriva, skratta med någon som du aldrig någonsin träffat så skriv till min mail. Så ringer jag dig eller skriver tillbaka. Största sannolikheten är att du inte vill det, men ut i fall att, ibland vill man det.

    Du tappra man. Jag tänder ett ljus för dig, du har berört mig med dina vackra ord, din kamp och den orättvisan du fått stå ut med. Tack för vacker läsning.

    Du hamnar på en vacker plats, kristian.

    En otroligt stor kram till dig
    /Carro

    SvaraRadera
  175. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det jag känner. Men jag ligger och gråter och gråter. Kommer inte över detta. Hur livet är. Att leva är som att ständigt ha denna bomb runt sig som när som helst kan explodera. För vem som helst när som helst. Kommer inte över dig och det du är igenom. Känns som jag aldrig kommer göra det. Du har berört mig på ett sätt som för evigt kommer vara fast i mig. En klump som inte försvinner.
    Du är så jävla vacker också.

    SvaraRadera
  176. Du fantastiska unga man, vad du imponerar! Jag har nyss tittat på intervjun med dig från Expressen och imponeras av din styrka, din insikt och av hur klok du är! Hoppas du även tillåter dig att vara liten, svag och rädd ibland...
    Jag är evinnerligt tacksam för varje dag jag och mina närmaste får vara relativt friska.
    Skånekramar till dig i massor!

    SvaraRadera
  177. Nu har du fått mig att lyssna på Lill Lindfors, det var länge sedan.
    Som anhörig, den som blev lämnad, vill jag säga: man överlever. Jag trodde att jag också skulle dö men det gjorde jag inte. Ingenting blev någonsin som förr, men smärtan minskar och de goda minnena bär mig. Nu lever jag ett bra liv, ville bara att du skulle veta det. Priset för stark kärlek är smärtsam sorg. Så är det bara.

    SvaraRadera
  178. Har levt med obotlig cancer i min närhet. Vill bara påminna om att mirakel sker ibland. Fortsätt kämpa! Kram!

    SvaraRadera
  179. Hej Kristian ! Vi känner inte varandra men du berör mig djupt. Det är så sorgligt att man inte förstår livets storhet förrän allt ställs på sin spets.

    Men vet du, du står nu inför ditt livs största och mest spännande resa. En resa som ingen av oss vet vilken resrutt det blir och ingen som vet vem som blir reseledare. Men det kommer att bli HÄFTIGT !!

    SvaraRadera
  180. Hej Kristian det är med smärta som jag läser din blogg samt kollat på din intervju. men jag hoppas det vänder för dig och du kan fortsätt med livet som du lever i många år framöver även om läkarna har sin prognos så ska man inte ta den orda grant ibland sker saker som man inte har en förklaring på varför nåväl ville bara ge dig mitt fulla stöd och jag beundrar dig som står upp och talar om detta så vi andra förstår att livet är för fantastiskt för att slänga iväg . / sebastian

    SvaraRadera
  181. I min ensamhet följer jag dig. Mil bort, både avståndsmässigt och situationsmässigt. Men i tankarna, är du alldeles nära. Jag och alla bokstäver du skriver har blivit nära vänner. En relation som består av både hat och kärlek. Jag svär och jag ler. Avtrycken du sätter i min vardag handlar om tacksamhet för det som är, om drömmar som ska sluta drömmas och förverkligas och inte minst om hur värdefullt det är att vara sann. Att öppna sitt hjärta och låta det som är där vara där. Hur ont det än gör.

    Du är fan så vacker!

    Malin

    SvaraRadera
  182. jag har nu läst alla dina blogginlägg och det gör ont på ett alldeles särskilt och hjärtskärande vis att läsa om triumfen när du blev frisk för att sedan läsa de senaste inläggen. det är så mörkt, så stumt, så överjävla orättvist.

    du har en skrivförmåga som är helt obeskrivlig och fantastisk, jag kan inte med ord beskriva hur imponerad jag är av ditt sätt att behandla språket och jag har aldrig riktigt förstått vidden av det förjävliga i den här sjukdomen på det här sättet innan jag läste det rena, ofiltrerade uppriktiga och ofta brutalt vackra som du skrivit. varje rad är klockren, till och med vid tillfällen då du skrivit halvt avsvimmad. jag tror få, väldigt få begåvade journalister skulle lyckas med det konststycket. helvete vilken talang du är.

    det enda jag kan tänka nu är två saker: jag är så glad att du haft ett rikt liv. och jag är så fruktansvärt ledsen att världen kommer att förlora en så fantastisk person och begåvning. när jag läser det du skrivit önskar jag mig att jag lärt känna dig. du verkar så bra, klok, intressant, speciell. det här är så fruktansvärt orättvist.

    jag går nu ut i den här obarmhärtigt soliga dagen med ett helt nytt perspektiv på det som skänkts mig och det som håller på att ryckas undan för dig. dina rader får oss alla att hisna och bli oändligt tacksamma för det vi har, och sörja så för att världen inte får behålla någon som dig.

    och oavsett vad, jag är inte religiös (vad jag vet) och jag ser ju vad du skriver men jag ber för ett mirakel. vi är så många som hoppas för dig.

    SvaraRadera
  183. Otroligt gripande! Tack för att du låter oss ta del av dina kloka och insiktsfulla ord. Kramar från Kvarnsveden

    SvaraRadera
  184. Hoppades så att du inte skulle behöva ta upp denna blogg igen, det är overkligt.

    Vill att du ska veta att du betytt något, lämnat ett avtryck i livet och påverkat.
    Jag har betaämt mig för att inte vara feg, att leva och vara tacksam över varje dag.

    Det betyder också att jag måste kolla varför jag har så ont i mitt ena bröst och nu också i ryggen, varför jag blir andfådd av varje trappsteg. Menar inte att göra ett egotrippat inlägg, vad jag vill säga är att tack, du inspirerar och får mig att handla.
    Jag tycker du är fantastiskt modig även om det kanske känns som en belastning att kallas för det när man inte har något alternativ.

    All kärlek och styrka.

    Gabriella

    SvaraRadera
  185. Avgudar denna text.Du har säkert halsen full med bra tips om överlevnad jadajada.....men kan inte låta bli att skriva om "hemligheten" eller "kraften" 2 böcker som om man läser dem med en stor portion öppet sinne ger en fantastiska nycklar. Kanske kan du finna dem kanske inte...Har tänkt flera dagar på OM jag verkligen ska skriva detta till dig men så såg ja Viktor i ditt band på väg hem & såg det som ett tecken att jo fan...jag måste nog skriva det. Så läs dem eller gör det inte.
    LOVE /Oroshjärta

    SvaraRadera
  186. Jag är helt tagen av DIN berättelse.

    Så starkt. Så vackert. Så mycket kärlek. Du skriver så bra, det går rakt in i mitt hjärta, helt otroligt gripande.
    Du förtjänar det bästa. Tro, hopp och kärlek Kristian.

    Ljus och kärlek till dig.

    Camilla

    SvaraRadera
  187. Du skriver sa oerhort vackert. Dina ord far mej att uppskatta livet mer. Onskar sa att du skulle fa slippa cancer helvetet. Tanker pa dej varje dag. Stora kramar ! Linda

    SvaraRadera
  188. Förra sommaren råkade jag av en slump hitta din blogg. Blev genast betagen av ditt sätt att skriva och uttrycka dig. Vilken otrolig förmåga du har! En solig sommar dag på stugan satt jag och läste alla dina inlägg i ett sträck, kunde inte slita mig från datorn. Grät om vart annat. Otroligt gripande! Så följde jag med din resa hela hösten och hoppades innerligt att allt skulle gå vägen. Var så otroligt glad att i oktober läsa om att du vunnit över sjukdomen.

    Men så plötsligt några veckor sedan så hittade jag igen av en slump till din blogg. Trodde först inte det var sant de jag läste. Igen satt jag som uppslukad framför dator och grät. Till sist ville jag bara söka upp dig och ge dig en kram. Du berör mig djupt!

    Inlägget du skrev om dina resor du gjort var så fint beskrivet att jag kunde se dig framför mig hur du satt på tåget i Indien. Du har verkligen ordet i din makt. 

    Även om vi inte känner varandra eller ens bor i samma land, tänker jag ofta på dig. Jag önskar jag kunde göra nåt, uppfylla någon av dina drömmar eller säga något av betydelse.

    Eftersom jag redan en  längre tid följt med din blogg ville jag ge mig "tillkänna" och bara säga några ord.

    Tack för att du så uppriktigt, gripande och ärligt delar med dig av din hårda kamp. Även om du fått den hårdaste domen av alla - ge inte upp. De sker Mirakel varje dag. Ge den där skit cancern en ordentlig fight.  Njut av tiden med dina nära och kära. Omringa dig av positiv energi. Önskar vi i framtiden ännu länge länge får läsa dina texter, men förhoppningsvis i en mer positiv bemärkelse. Kämpa på! Kom ihåg -  Du är otrolig!!

    Kram från Caroline i Finland.

    SvaraRadera