onsdag 12 september 2012

En långsam nödraket över Nordsjön


Cancern kapslar in delar av min bukspottskörtel, stora kroppspulsådern och andra blodkärl mot ryggen. Den sträcker sig mot levern och njurarna. Men hur bisarrt det än låter, så är det antagligen inte det som kommer att ta mitt liv. Det är mer troligt att jag dör av något som följd av mitt nedsatta immunförsvar. En lunginflammation, eller så.

Jag har alltid haft bra fantasi, och som jag nyligen skrev har jag aldrig begränsats av andras uppfattningar om vad som kan tänkas vara möjligt. Däremot måste jag förstå förutsättningarna när jag nu befinner i den här kampen. Jag hör vad läkarna säger. Jag är realist. Men jag tänker inte ge upp. Jag tänker inte dö. Än. Jag tänker lyfta mitt svärd mot draken i mörkret tills kroppen inte orkar svettas mer.

Läkarnas taktik är annorlunda nu. Cellgifterna av annan modell, för besten kan ha funnits i kroppen under hela den förra mardrömmen utan att ha påverkats. Jag behandlas under två dygn varannan vecka, inledningsvis på Södersjukhuset innan jag får med mig en självportionerande dosa hem – som sjukvården valt att förvara i en käck midjeväska av östtysk turistmodell – till kurens slut. Och när kroppen vilat upp sig efter den ena holmgången, är det dags för nästa. Så kommer det att fortsätta.

Det kommer inte gå att operera bort min sjukdom. Behandlingen är en bromsmedicinering. Mina dagar är räknade, men antalet är diffust. I oktober görs en utvärdering för att se hur kroppen har reagerat. Då kommer en tydligare fingervisning om hur lång tid jag kan tänkas ha kvar. Då får vi se om jag ska sätta hoppet till himmelska böner, knogjärn eller ”någon jävla rot från Afrika”, som mamma smakfullt uttryckte sig i ett laddat ögonblick.

Jag är öppen för allt. Jag har inget att förlora, förutom livet. Tipsen strömmar in som en syndaflod om vad jag borde ta till för metoder för att lyckas med det omöjliga. Jag vet att jag får dem för att många bryr sig. För att de vill väl. Men jag, som styrt mitt liv med självsäker kompass och orubblig målmedvetenhet, blir plötsligt osäker. Jag står inför ett ändlöst vägskäl där jag måste välja mitt nästa steg, min kommande riktning, med så kort betänketid som möjligt. Jag har varit vaken i två timmar och har bara i dag fått höra att det finns ett himmelrike – för att Bibeln säger så, att det inte finns ett himmelrike – för att Bibeln säger så, att jag har ätit mig till min egen död, att jag fortsättningsvis borde äta det ena och undvika det andra, att jag borde investera tusentals kronor på påstådda lösningar. Vilket – eller vilka – råd ska jag ta till mig? Var är min egen tro? Mitt eget hopp? Skulle jag lägga ihop alla råd av omtanke och välmening till ett enda, så skulle de ta ut varandra i ett massivt moment 22.

Det är en hård process som väntar. Smärtsamt utdragen för alla inblandade. Jag har inte dött i en trafikolycka. Jag har inte blivit krossad vid ett övergångsställe. Jag har inte heller omkommit i ett land långt borta – och jag som skulle till Afghanistan innan årets slut. Jag är inte död. Men det som händer från och med nu är mitt nödsamtal från en sjunkande trålare i ishavet.

Arma Gidlund. Arma Gideån. Armageddon.

126 kommentarer:

  1. Hittade just hit. Du skriver vackert om det svåra. Och jag vill inte ge några råd, har för övrigt inga att komma med. Men tänker på dig. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  2. Det är smärtsamt vackert det du skriver. Önskar dig all den styrka som du behöver.

    SvaraRadera
  3. Hej Kristian.
    Hemskt och overkligt. Jag har aldrig stött på ngn som har den värdighet, och vördad inför livet. Du har gjort stor avtryck på mig en okänd kille för dig.

    Jag förstår att du får mycket välmenande förslag. Och det är oehört vackert att folk bryr sig så mycket. Jag har alltid sagt att små barn och djur alltid är oskyldiga och vackra, men får ändra mig. Den finns så mycket äkta kärlek bland vanligt folk, människor är bättre än vad jag hittils trott.

    Jag tänker inte ge dig ngra falska förhoppningar, men om jag varit i din situation så hade jag tagit mig till KIna för cellbaserad immunioterapi. Jag tror de tar ut celler ur kroppen och progammerar dem på ngt sätt för att de skall angripa cancern. Problemet är pengar. Försäkringskassan betalar inte denna typ av behandlig, och jag tror det kostar 500 000. Kanske det vore bra att kolla upp.

    Det finns en grupp på Facebook. "Hjälp Mig Överleva" .Ernst Bollden led av cancer. Hans plan var att åka dit , men han hann inte. Om du vill spara tid så kontakta Gisela Bollden, eller rådgör med din onkolog vad som är realistiskt. Jag önskar jag kunde göra mer.
    Stefan

    SvaraRadera
  4. du skriver så otroligt bra att egentligen inga kommentarer behövs..jag är nästan rädd att det skall förstöra dina magiska ord..men vill ändå höra av mig bara för att visa att jag/vi finns här och vi, om det nu är möjligt skickar massor av styrka o kraft till dig i din ensamma kamp..för mig är du den sanna hjälten..// ljus o värme Irene

    SvaraRadera
  5. Hej Kristian!
    Jag har läst din blogg tidigare.
    Och jag har inga råd att ge, inga idéer, jag bara fyller mitt sinne med dina ord, din insikt, din vördnad för livet.
    Jag har tråkigt nog erfarenhet. Min man fick bromsmedicin, och han var realist, vi fick många fina vackra dagar.
    Cancermonstret är smärtsamt.
    Men med din kämpaglöd fixar du mycket. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  6. Föreställ dig det.
    Känn det.
    Ta emot det som om det redan hade hänt.

    SvaraRadera
  7. (Att du är frisk såklart kanske borde tilläggas)

    SvaraRadera
  8. Ja Kristian du uttrycker det så bra. Sådär är det ju.
    Min pappa kunde inte heller opereras. Läkarna valde en enda omgång milda cellgifter, sedan sa de att det inte var värt besväret. Jag tror att vi alla i familjen accepterade detta och höll med om beslutet. Han var inte heller ung, som du är.
    Vi fick ju tips om olika mirakelkurer. Men jag tror helt enkelt att om det fanns något som verkligen botade cancer, så skulle djungeltrumman gå över hela världen, läkemedelsbolagen skulle förlora på det men den kontrollen har de inte över människor att en sådan nyhet skulle kunna stoppas.
    Därför litade jag på läkarna.
    Därför tror jag som du att ska man lyssna på alla mirakelmetoder slutar det i stort sett med att man inte äter alls och dör av svält efter 14 dagar. Och det är klart, då dör man ju inte av cancern!

    Jag kramar om dig fstän vi inte känner varandra.

    SvaraRadera
  9. Vill inte bidra till osäkerhet, men eftersom råden tar ut varandra landar man typ här: Lita på den vårdpersonal som redan finns runt dig. De har kunskap om alla möjligheter och full koll på just din situation. Viktigast: Du själv har ingen som helst skuld i det här.

    SvaraRadera
  10. Jag blir mycket berörd av dina ord. Fortsätt att lita på dig själv och på läkarvetenskapen. Jag önskar dig många goda stunder som blir till många dagar.
    Jag upprepar det föregående skrivare skrev: du själv har ingen skuld i det här.

    SvaraRadera
  11. Det är smärtsamt att läsa vad du går igenom, och dina näras smärta kan man knappast föreställa sig. Ändå orkar och vill du dela med dig av dina tankar och upplevelser och gör det med ord och formuleringar som går rakt in i hjärtat.Skickar stora varma styrkekramar genom cyberrymden, både till dig och dina nära.

    SvaraRadera
  12. Alla goda råd är välmenade, men antagligen mest verksamma på den som ger råden. Jag har inga råd till dig men vill berätta om hur jag hanterar min egen sista tid. Jag accepterar att och hur jag har levat, att jag inte kan göra om något och att framtiden inte tillhör mig. Alla tycker vi att vi har mycket ogjort när vi närmar oss livets slut, men jag är säker på att både du och jag har uträttat saker som har betydelse och så det räcker. Nu ska andra ta vår plats på jorden. Kram.

    SvaraRadera
  13. Din inre kompass är stadigast tror jag.Och dina nära. Resten av välmenande råd får du väl lämna därhän för att de helt enkelt inte är ditt val. Eller också hittar du något där. Hursomhelst, du är ju den som bestämmer i ditt liv och jag står och hejar vid sidan om och skickar all kraft jag kan!

    SvaraRadera
  14. Kristian, Vi är alla sjunkande trålare på väg till samma plats. Några går före och visar oss vägen, några kommer efter... och VI är tillsammans.// Våra rädslor separerar oss från bilden av ett! I samma ögonblick vi föds är vi otroligt rädda för det nya. Vi vandrar genom rummet (livet) och lär oss var väggar och tak är...Trygghet, I ditt fall...planeten ;) Allt utanför känns skrämmande. Samma rum som vi alla lämnar för att återgå till dit vi var innan vi föddes. Terminen i Skolan är slut och det ringer klockor för studenten, semester och vila. Du efterlämnar läxor till andra jordelivs-studenter som ska gå i din klass. Släck din rädsla med allt Kärleksljus vi skickar till dig. Vi kommer snart efter <3<3<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vackert och så sant! Vi seglar alla i samma båt <3 Ljus och kärlek till er alla!

      Radera
    2. Så otroligt fint skrivet! Jag tror precis som du, att vi kommer till andra sidan när den dagen är kommen!

      Varma kramar från en mamma som saknar sin son oändligt!

      Radera
    3. jag ryser.
      allt som finns är kärlek.

      Radera
  15. Läs boken som sålts i över fem miljoner exemplar
    "Himlen finns på riktigt" av Todd Burpo,
    om du inte redan gjort det vill säga. Alla borde läsa den!

    Du skriver på ett fantastiskt fängslande sätt. Jag blir uppslukad! Önskar så att det var en roman och inte din verklighet jag läser. Hata cancer!

    Mycket Kärlek, Ljus & Värme sänder jag till dig.

    SvaraRadera
  16. Jag älskar dig verkligen! Alltså på riktigt, jag gört! Du är så bra.

    SvaraRadera
  17. www.docrates.fi

    Jag tror att det är värt att kolla denna sida, har goda erfarenheter.
    Kämpa på Kristian.

    SvaraRadera
  18. Har läst din blogg en ganska kort tid, hittade den via vimmelmamman. Är sjuksöterska och träffar många i din situation, och bli så berörd av din realism och fantastiska känsla för livet. Jag slås av många saker när jag läser dina ord, men framförallt av vilken härlig människa du verkar vara! Hade verkligen velat känna dig! Vilken tur din familj och dina vänner haft som fått lyckan att ha dig i sina liv, hoppas de får ha det så länge till!
    //Karolina B

    SvaraRadera
  19. Jag är helt övertygad om att du kommer att ta de beslut som är rätt för dig, oavsett vad andra säger. Jag är också säker på att du kommer att finna din egen tro och ro, vare sig det är himmel eller mörker. Det är bara du som vet vad som är rätt för dig. Kämpa, kämpa och kämpa men ta också hand om tiden tillsammans med dina kära. Jag önskar dig all styrka och många år
    Kram /A

    SvaraRadera
  20. Någon som är i liknande sits som du: http://georgeschottl.wordpress.com/about/ Han fick 3-6 månader 2006 och han lever fortfarande. Med det vill jag säga att kanske det ändå finns en chans även för dig att få ett antal år till även om det ser väldigt mörkt ut. Styrke kramar Lotta.

    SvaraRadera
  21. Jaaa Kristian, kämpa mot den dj***la besten!!!!!
    Tänker på dig & kram!
    /eva



    SvaraRadera
  22. du. vilken underbar blog du skapat. jag följer med dig här. har själv förlorat en dotter bara någon vecka innan hon skulle födas, ett hjärtfel som aldrig upptäcktes under graviditeten. många tankar om livet och döden... skickar dig styrka i tanken.
    du skriver underbart...kommer tillbaka och läser mer så fort tiden finns..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  23. Tack Kristian för att du delar med dig så fint och klokt. Jag gråter över dina vackra tankar, alla kommentarer och är så tacksam över att du orkar visa oss som läser vad som verkligen betyder något. Min lille 7 åring frågade mig förra veckan om jag var rädd för att dö och jag svarade: - När jag föddes var jag inte rädd, när jag lever är jag inte rädd så varför skulle jag behöva vara rädd för att dö ? "

    Människors omtanke som bidrar med alla tips är rörande men jag tror att det viktigaste är att du och dina nära kommer fram till hur man går vidare. Det finns inga rätt och fel utan man ska se när, hur och var man vill gå . Vissa behöver testa allt för att komma till ro och vissa väljer andra vägar. Kram för denna gång käre Kristian.

    SvaraRadera
  24. Glad att du inte bara lägger dig ner och ger upp! Har också förstått att det finns många varianter av mediciner nu, jag tycker det verkar som om det hänt mycket dom senaste åren. Hoppas verkligen du kan köpa dig livstid, har aldrig förr upplevt en ung person som kan beskriva sin situation och sin upplevelser på ett sånt sätt som du gör!
    Mod och styrka önskar jag dig!!!

    SvaraRadera
  25. Jag har inga välmenande råd. Framför allt eftersom jag kände att alla dessa förbannade tips och tricks gjorde att det blev tungt att andas, då när det såg illa ut för mig, innan man visste åt vilket håll pendeln skulle falla.
    Jag åt ingen broccoli, drack ingen björkaska, inget te kokat på något jävla rot från Afrika. Istället hade jag tur. Ofattbar tur. Jag hamnade på rätt sida statistiken, tack vare slumpen, tajmingen, cancervårdens alldeles sprillans nya upptäckter.
    Men det här är min första vända. Jag vågar inte räkna med att turen håller i sig. Har förlorat för många jag älskar för att vara så (över)modig.
    Så jag lägger om mitt liv, gömmer mig bakom cancerns en-andra-chans-ursäkt, låtsas se en framtid. Eller så låtsas jag inte. Kanske ser jag faktiskt en. Men mest av allt vill jag kunna känna som du om det blir en vända till, om jag har mindre tur nästa gång. Jag vill kunna känna att jag gjort allt jag kunnat för att få det liv jag önskar mig. Även om det inte skulle bli så långt som jag förstås helst skulle föredra kan det kanske åtminstone bli nästan just så rikt.

    Jag är inte troende i egentlig mening, Bibelns källor känns alltför tveksamma för att jag ska kunna fästa någon vikt vid vad som står däri, men jag har bestämt mig för att tro på något ljust och gott där det här livet övergår i något annat. Jag måste tro att hon jag älskar mest i världen har det bra där hon är. Att du Kristian, och alla fina i min närhet som fått samma besked, går nya äventyr till mötes. Varma, kärleksfulla, spännande eller rofyllda äventyr. Eller, om man föredrar det: den sortens djupa, drömlösa, genomlyckliga sömn man bara får njuta av när man gjort en riktigt lång och svår resa och äntligen kommit fram till målet.

    Jag känner inte dig, men du känner många jag känner, och genom dina texter som jag följt i åratal är det inte direkt svårt att utläsa att du är en fantastisk människa. Önskar något så djävulskt att jag kunde säga, skriva, göra något som lindrar det onda. Men det känns skönt att veta att du har vänner och familj omkring dig som älskar dig mer än livet självt. Att du kommer att vara innesluten av kärlek och värme in i evigheten och ännu längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert du skriver A. Önskar dig lycka till på din väg.

      Radera
  26. Jag tycker så mycket om hur du skriver. Det ger mig nya tankar om mina egna tankar. Vi är på samma plats ungefär. Cancern överallt. Unga. Du ännu yngre. Jag med en dotter jag knappt hunnit lära känna. Du ännu utan barn. Någon ska vara först med att överleva sådana diagnoser. Kanske är det vi. Idag lever vi. Det gör hoppet också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Käraste du, jag blir så berörd av dina ord ! Att läsa om att du ser din dotter som du bara börjat lära känna får mitt hjärta att brista för dig och för henne. Kramar i massor till dig !

      Radera
    2. Att läsa här gör ont i själen. Kära "taxilandet" - jag blir helt tagen av dina ord. Jag önskar att jag som är frisk ( vad jag vet) kan leva varje dag så att jag hedrar er som kämpar och hoppas. Mina varmaste tankar till dig.

      Radera
  27. Jag har inget tips på undermediciner, men kan ändå ge dig rådet att försöka hålla vikten så mycket du kan, du mår bättre då, och litet frisk luft i dagsljus varje dag betyder också mycket.

    Jag tänker mycket på dig, det gör vi alla.
    Kram, alice

    SvaraRadera
  28. Du skriver så målande och så vackert om det som är så mörkt! Jag tror att vi lever många liv och att vi innan vi påbörjar ett liv stakar ut vårt eget öde. Kanske behöver man genomgå vissa saker för att bli en komplett del av universum. Det känns fint att tänka på att man själv bestämt vad som händer i ens liv, och att man kommer leva fler liv. Det sägs att man drabbas aldrig av mer än man klarar av och det kanske är för att man är lite förberedd i sitt undermedvetna. Jag går en kurs nu i andlig vägledning vilket är oerhört intressant! Vi består alla av atomer energi. Vi hör alla ihop. Ett människoliv är som en droppe i havet"

    SvaraRadera
  29. All styrka och kraft till dig! Blir rörd och berörd. Hoppas du finner ro i dina tankar. Kramar andrea

    SvaraRadera
  30. Kämpa, bråka, slåss! Så vackert och smärtsamt och modigt du skriver. Jag önskar jag hade råd att komma med men skickar bara värme.

    Såg dig på väg till dagis igår. Min äldsta, min fina lintott, hans pappa och jag har det så svårt. Tack för att du ger mig perspektiv <3

    SvaraRadera
  31. Styrkekramar fran Frankrike; ett litet tips igen How and why melatonin is an effective cancer treatment; hoppas du inte drunkar i alla tips; men det har verkar intressant. Bon courage!

    SvaraRadera
  32. Jag blir sa innerligt glad att du inte tanker ge upp; vi har hort sa manga exempel pâ att till synes obotliga cancerfall har botats och dystra prognoser kommit pa skam, halsningar fran Kerstin; Jan och dina franska fans; Lillan, Michel, Nicolas och Chrystel

    SvaraRadera
  33. Jag vet inte varför, men varje gång jag läser något av dina blogginlägg så slutar jag andas. Tiden står liksom still. Du berör på ett så oerhört djupt plan.
    Och så ytterligare ett råd, lyssna på ditt hjärta och din magkänsla. Du, och bara du, vet vad som är rätt för dig.
    Tack för att du delar med dig.
    Kram

    SvaraRadera
  34. Tips för dig att kolla upp. Väldigt alternativt och kanske svårt att ha tilltro till i början, men detta är jag och många andra övertygade om att det kan göra skillnad.

    D-vitamininjektioner - svårt att få tag i, men har visat sig ge mycket goda resultat till skillnad från cellgifter som istället dödar dig innan cancern gör det.
    Kost som inte belastar kroppen, dvs undvik allt försurande såsom mjölk, spannmål, kaffe m.m. Basa istället upp kroppen.
    Vitamin B12. Finns mycket i bland annat opastöriserade aprikoskärnor.
    Kolloidalt silver

    Håll dig så långt ifrån traditionell cancerbehandling som möjligt. Men det allra viktigaste, läkning börjar i tanken. Ställ in tanken på läkning så kommer din kropp att göra detsamma.

    Mvh...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju just sånt här som han skrev om i inlägget, att han tycker är jobbigt. Alla tips och välmemande råd som bara blir påfrestande. Gör si gör så, du sitter väl inte inne med facit?

      Radera
  35. är också inne i cancerhelvetet, inte själv men en närstående. och plötsligt är det cancer överallt känns det som :( varför kan man inte knäcka koden för detta skit? man hittar ju bot på så mycket annat. // Anna

    SvaraRadera
  36. Skratta så mycket du bara kan, omge dig med det positiva och ljusa. Din kropp är inte du. Du är så oändligt mer. Och döden, den är en illusion.

    SvaraRadera
  37. Det finns så många som har massor av lösningar på olika sjukdomar......
    Den dag då det finns en "lätt" lösning på alzheimers, cancer eller diabetes mm-då lär hela världen veta det!!!
    Men uttrycket tron verkar allt kan ju stämma ibland men sällan alltid....
    I min tanke är hoppet det viktigaste!! Att man vill, hoppas och tror på en framtid...
    Du Christian verkar ha ett starkt hopp och massor av skäl för att leva vidare länge...Kämpa för det -och min bästis på äldre dar har i våras behandlats för kronisk cancer och idag ser det riktigt bra ut och i morgon ska vi på stan.....( hon hade både lungor, skelett, hjärnan och fler ställen) Så ge inte upp hoppet!
    Varma hälsningar mariab

    SvaraRadera
  38. Fortsätt som du gjort och lyssna på dem du t r o r på!
    Och jag HOPPAS för din skull!

    Bautakram från Forssa

    SvaraRadera
  39. Jag håller om dig i mina tankar och hoppas att du hittar ditt mirakel! Så länge jag lever kommer du att finnas i mitt minne. <3

    SvaraRadera
  40. Att läsa din blogg nu är som att få en inblick i min mors sista tid i livet. Min mor drabbades av en återkommande cancer för 2½ år sedan och hon dog för 2 år sedan. Hon fick alltså ungefär ett halvt år att leva efter hon fått sin diagnos. Min mamma hade precis som du en oopererbar cancerform och fick behandling den sista tiden. Hon dog inte snabbt utan allt var en långsam vandring mot den sista anhalten. Jag hoppas din sista tid blir fin. Gör exakt det du känner för att göra. Säg det du vill ha sagt. Tiden är nu. Kram och lycka till i din behandling!

    SvaraRadera
  41. Tusen och åter tusen tack, snälla du för att du får oss som är friska att verkligen inse värdet av att ha ett liv utan smärta! Kan bara säga att jag har arbetat med cancersjuka barn för mycket länge sen och den upplevelsen har gjort mig betydligt ödmjukare inför livet, så om du har möjlighet prata med barn, dom har oftast nya svar på svåra frågor...

    SvaraRadera
  42. Kristian!

    Som syster inom palliativ vård/hospice har jag mött patienter som har ägnat den sista tiden åt att prova alternativa mediciner/religiösa påläggningar mm..och en del har råkat illa ut..både psykiskt, ekonomiskt och emotionellt..så var försiktig..men egentligen så vill jag inte ge några råd..var och en får göra som han vill..
    Det enda råd jag kan ge dig..gör det du tycker är allra roligast, ger mest behållning för just DIG..
    Sedan vill jag tacka dig..för din blogg som får mig att se på livet på ett annat sätt..som idag..när jag var lite sur att hemmet var i kaos (ungar) tomt kylsåp..tjafs på jobbet..och jag skulle börja gnälla..då tänkte jag på dig..och genast så försvann det negativa, och jag såg på tillvaron på ett annat sätt..så tack Kristian..

    SvaraRadera
  43. Fy fan vad fint du skriver. Fet pepp till dej. Jag ska inte komma med några goda råd:) men all heder och respekt. Den här bloggen kommer säkert bli en bok som hjälper människor för många många år framöver. Tack och hoppas de nya cellgifterna biter ordentligt.

    Jo, förresten, jag måste ge några råd (förlåt): Proviva shots, ingefära, solljus och nässköljning. Inte mot cancer men mot förkylningar, magsjuka och andra infektioner som du inte tål när du äter cellgifter. Kram

    SvaraRadera
  44. Jag tänker inte ge några råd eller tips. Jag tänker bara säga tack. Tack Kristian. Tack för att du är så modig och så storsint. Tack för att du, med dina ord, hjälper mig i min egen cancerkamp. En kamp som stått och stampat i många månader, som sedan i februari varit som ett enda mörker med få ljusglimtar. Jag var också modig i början, när det började för ett år sen, men sen orkade jag inte vara modig mer. Jag blev så liten och så ängslig, jag som tidigare varit så stark i allt. Men dina ord, ditt mod, går rakt igenom servrar, bildskärmar och nätverk, in i mitt hjärta och når mig med tanken om att jag inte ska ge upp. Jag ska leva, och jag önskar med varenda cell och atom jag förmår att önska med att du också får leva. För visst är det ett vackert liv, bakom allt det där mörka. Ta hand om dig, jag tänker på dig mycket. JB

    SvaraRadera
  45. Att kunna skriva som du i den svåraste av stunder , hur kan detta vara möjligt ?
    Vi är många som kommer att leva våra liv med mer värdighet och ödmjukhet inför miraklet som kallas Livet ...
    Och när hjärtat älskat mycket måste det också få sakna mycket ...

    Tack för fantastiska texter , och all värme och medmänsklighet till dig och dina kära .

    SvaraRadera
  46. Lyssna bara på dina läkare och på dig själv! Skit i alla "goda råd" även om det är i all välmening! Kör hårt Kristian!

    SvaraRadera
  47. När jag var liten hade jag en hits-for-kids-skiva med sweet jackie på, jag spelade bara den låten på repeat, om och om och om och om och om och om och om och om och om igen.Hela tiden. Sen flera flera år senare när jag var på Storsjö yran satt min syster och kollade spelschemat och sa plötsligt "De som gjort den där låten du gillar så mycket spelar ikväll" Sen följde hon mig dit, så var det med det. Jag stod längst fram och betraktade de där killarna som sjungit, spelat sig genom min cd-spelare rakt in i mitt barnahjärta och plötsligt sa Carl
    "när vi spelar denna låt brukar halva publiken gå.Snälla stanna" och så kom den, sweet jackie och jag stod tårögd och tänkte "DETTA ÄR FAN DEN BÄSTA LÅTEN ÅH."

    När jag hittade hit fick jag ont i magen, främst för att jag inte önskar någon alls detta öde, sedan också för att du skriver så fantastiskt vackert att jag vill dö. Vill så gärna att du ska hinna skriva böcker om allt du gått igenom, allt du går igenom, allt du kommer gå igenom och allt du borde gå igenom.
    Jag ber för dig.
    Detta är numera min favorit blogg. Tack.

    SvaraRadera
  48. Min dotter berättade att du varit och är sjuk. Nu ska jag bryta ett lärartabu, du vet det där att man ska tycka om alla lika mycket. Det är omöjligt, men man kan försöka respektera alla och behandla dem lika väl. Men dig tyckte jag särskilt mycket om som tonårig elev, för du var så full av påhittighet och glöd, och framför allt såg jag att du var en ömsint människa. Jag minns också att du hade den underbara fräckheten att tjafsa emot när jag sa att texter blir tätare, bättre, ju färre adjektiv de har. Du sa något i stil med att "det beror på vilka adjektiv och när och är det inte tycke och smak?". Jag tänkte, den här killen kommer att kunna skriva. Du har ju gjort det, gör det och du tröstar andra, som du märker. Hur många gör det? Jag hoppas att du ständigt känner dig omgiven av kärlek, att du fortsätter vara modig, och tillåter dig att vara rädd ibland. Min syster gick bort i cancer. Det betyder inte att jag vet något om hur det är, mer än att det kan finnas kärlek, humor och gemenskap till slutet, och allt det andra som gör livet värt något. Jag tänker på dig, ber för dig./David

    SvaraRadera
  49. Jag finner inga ord. Hittar ingen tröst. Men ett stort tack för att delar med dig av dig och gör mig till en ödmjukare och bättre människa. Så starkt griper dina ord in i mig.

    SvaraRadera
  50. Rolig kommentar av din mamma (afrika-kommentaren).

    SvaraRadera
  51. Hamnade här av en tillfällighet. Men lämnar med en känsla av livsvisdom. Så rått. Så orättvist. Ger inga tips eller råd. Jag har inga. Men jag tar med mig några av dina kreativa celler in i min kropp och min framtid. Du skriver bra, du äger hantverket. Du är nu en del av ännu en människa.

    SvaraRadera
  52. Citat: "det som händer från och med nu är mitt nödsamtal från en sjunkande trålare i ishavet."

    En livboj, fylld av värme, kärlek och mirakel är nu på väg, med hopp om och tro på att du ska kunna ta dig ifrån den där trålaren, Kristian.

    Varma hälsningar Nina

    SvaraRadera
  53. Jag känner dej inte,annat än via din blogg,som jag läst ett tag nu.
    Jag vetinte vad jag skall kunne säga,som kan skänka nån form v tröst eller hopp,men jag vill bara skicka dej en stor virituell kram,och många tankar.../Sölvi

    SvaraRadera
  54. ❤ ❤ ❤
    Love you,tänker på dig,fortsätt kämpa..ska be för dig!

    Du skriver jättevackert..

    All kärlek till dig❤

    SvaraRadera
  55. Jag vill bara säga tack. Tack för att du har berikat mitt liv. Tack för att du varje dag får mig att inse att jag ska vara tacksam som får vara här. Jag vill fortfarande tro på mirakel och jag ber för dig varje dag. Men om det inte går så tack. Bara tack. Och om du går före så kommer vi sen. <3

    SvaraRadera
  56. "Arma Gidlund". De två orden är det som fångar mig mest i detta inlägg. Jag tänker på dig varje dag, funderar på hur dina tankar kastas mellan kämpaglöd och förtvivlan, och ibland kanske till och med ett lugn, en slags acceptans av det grymma som drabbat dig.
    Jag funderar på vad jag ska säga om jag träffar dig. Vi känner varandra bara lite.. Det naturliga för mig vore att ge dig en stor kram, säga att jag beklagar det du och dina nära går igenom och fråga hur du mår. Men hur skulle jag själv vilja ha det om jag var i din sits? "Alla" vet att du har fått det värsta beskedet en människa kan få. Alla bryr sig om dig, skulle göra vad som helst för dig, väldigt många tänker på dig och gråter för din skull. Men är det det du vill höra, i varje nytt möte, varje dag i resten av ditt liv? Jag tänker att ibland måste det vara skönt att få prata om nåt helt annat; musik, jobb, hästarna, gamla fylleminnen, galenskaper. Du lever fortfarande, visst vill du väl fortsätta att vara Kristian? Inte "han med obotlig cancer"?
    Det måste vara tufft att "alla" vet, att se medlidande i varje blick, när man skulle vilja glömma verkligheten en stund.
    Jag hoppas att du får både sorgebearbetnings-snack och vardags-snack med dina nära och kära, och att du får det stöd och den kärlek du så väl förtjänar både "irl" och här på bloggen. Och jag hoppas att hästarna och skogen och musiken kan få dig att njuta av nuet och glömma mörkret ibland.
    Förneka inte den sjukdom du drabbats av, men låt den inte heller ta ifrån dig den du är. Du är Kristian. Inte Arma Gidlund. Eller så är du både och från och med nu.
    Kramar

    SvaraRadera
  57. Du underbara människa, ja så säger jag fast vi aldrig mötts. Jo kanske här på gatan utanför, men tyvärr har du bara varit ett okänt ansikte bland andra.
    Jag har läst allt du har skrivit och DU har fått mig att förstå vad pappan till mitt barn har gått igenom.
    Att de va en kamp för honom och hans nya familj förstod jag, men helt har jag ändå inte förstått förs än nu.
    Jag önskar med hela mitt hjärta att jag kunde trolla så du får bli cancer fri, och uppleva alla dina drömmar och önskningar om livet.
    Men trolla kan jag inte, men jag sitter och hoppas att du ska så bli frisk, de är det jag kan göra för dig.

    Va med dina nära och kära så mycket du kan och orkar, för det är något både du och dom behöver.
    Jag vet att sonens pappa tyckte det va prio nr 1 för honom.

    All styrka till dig <3


    SvaraRadera
  58. Hej Kristian från en namne!

    Är du bekant med EFT (Emotional Freedom Technique)? Jag har själv aldrig tampats med cancer, eller några direkta fysiska sjukdomar, men Faster EFT har hjälpt mig läka en rad trauman och allmänt plåg - och smärtsamma minnen i livet, som för mig orsakat stark social ångest/fobi och panikattacker.

    Faster EFT är den absolut mest effektiva formen av EFT, nedan finner du massor med videor som förklarar hur tekniken går till:

    http://www.youtube.com/results?search_query=faster+eft&oq=faster+eft&gs_l=youtube.3..35i39l2j0l8.329.2539.0.3055.10.10.0.0.0.0.102.831.9j1.10.0...0.0...1ac.1.E8dizAqL9Bc
    http://www.youtube.com/watch?v=UnTwiQY2hcM
    http://www.youtube.com/watch?v=F8IoGwIa-WI
    http://www.youtube.com/watch?v=PBNoefm5_i4
    http://www.youtube.com/watch?v=jJTEqozJ9aQ&feature=relmfu

    Relaterade klipp:
    http://www.youtube.com/watch?v=58uh5ZaxDPA
    http://www.youtube.com/watch?v=RGrTh_9wffs
    http://www.youtube.com/watch?v=mlUvTcXREpU&feature=relmfu
    http://www.youtube.com/watch?v=8u40WwqkOws&feature=relmfu

    Min fasta övertygelse är att alla sjukdomar, fysiska, psykiska eller emotionella problem är kopplade till icke läkta/oprocessade minnen/trauman. Mediciner kan bromsa upp sjukdomen, men botar/läker inte de minnen/trauman samt psykosamatiska processer och stress i din kropp som ligger till grund för sjukdomen.

    SvaraRadera
  59. Jag tror att den bästa kuren är att du försöker må så bra det nu bara går. Det är ditt liv, ända till slutet och bara du vet hur du vill leva det. Du verkar ha en fantastisk inre styrka och tillsammans med bromsmedicinerna kommer du att kunna slå statistiken med häpnad.
    Kram på dej du underbara ordbegåvade Kristian.

    SvaraRadera
  60. Jag slipar svärdet åt dig.

    SvaraRadera
  61. Arma Gidlund, sweet sweet Kristian, Nordsjön får allt ta och bära dig många långa dagar till. Säv, säv, susa, våg, våg, slå.

    SvaraRadera
  62. Livet blir som en vågskål, det står och väger antingen åt ena eller åt andra hållet Den ena dagen känner man hopplöshet och den andra hoppfullhet, det här fixar jag. Det gäller att få över det mesta i den hoppfulla vågskålen. Det går om man bestämmer sig för det. Man kan hjälpa till att försöka sköta om sig på bästa sätt, undvika smittor, äta probiotika så magen är i balans, lite vitaminer (särskilt D-vitamin är bra) för att höja sitt immunförsvar. Vara ute så mycket man kan, motionera lätt. På sajten "immun.se" finns många goda råd. Där berättar Carina om hur hon vände sitt sjukdomsförlopp genom några enkla saker. Detta är lite mer realistiska tips, inte att åka världen över för att hitta botemedel. Jag tror eller vet att du själv kommer fram till det rätta. Härligt att höra att du fortsätter fightas, livet är en strid för många människor, det gäller att inte ge upp. Men för att se ljuset måste man möta mörkret. Båda lika viktiga, det går hand i hand. Många tänkvärda ord finns i "Profeten" av Kahlil Gibran, om livet, döden, ljus och mörker och mycket annat. Den har jag läst ofta när livet varit jobbigt och det har hjälpt mig.
    Kram du fina människa
    Maggie

    SvaraRadera
  63. Blir, liksom alla andra som läser din välformulerade blogg, så oerhört tagen. Den ger en rejäl käftsmäll så att man återigen fattar att man ska värdesätta livet och vara grymt tacksam för att man är frisk.

    Jag hoppas att ett under sker (det har hänt dödsdömda cancerdrabbade förr) och att cancerfanskapet krymper av sig själv och försvinner. Vik hädan liksom! Du verkar vara en fantastisk människa. Kramar från en som inte tror på annat än skolmedicin när det gäller cancer och så hoppet förstås. Det finns alltid hopp!

    SvaraRadera
  64. Tro eller vetenskap, livet efter detta...efter drabbats av the big C i våras, men just nu.. med goda utsikter så behövde jag ändå känna efter, vad tror jag. Jag tror på livet efter detta, livets uppbyggnad är alltför komplext för att det inte skulle finnas något mera, min syn är religiös medans andra kan utgå från andra synsätt. Läser i Allt om vetenskap att historierna är likartade från de som närmat sig döden, tom små barn, och över världen oavsett bakgrund och plats. Kärnan av ingredienser i upplevelsen är att det består dels av det välkända ljuset, som kan vara av varierande intensitet. Där finns en upplevelse av att tiden går extremt fort, eller upphör helt. Det är inte ovanligt med en känsla av att plötsligt ”förstå allt”, ett slags djup insikt, och allt med en överväldigande känsla av frid och harmoni.
    När man återkallas så gör man det motvilligt.
    Så tror jag att det är...
    Men samtidigt som detta så ska man kämpa för livet man fått, även om avfärden kan vara vacker.
    Förstår att du blir stressad av alla råd, själv utgår jag ifrån Anticancer, och hemgjorda "cellgifter" som bakpulver för att göra kroppen basisk. Små saker, lätt att göra men ändå ger tillfredställelse av att " ja, jag ger monstret en match".
    Blev blandat men som någon skrev, man vill med kärlek finnas här och kämpa med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja boken ANTICANCER innehåller så många bra konkreta saker som kan kan välja ut vilka man kan följa för att själv påverka sin sjukdom. Kristian, köp den....(Bokus, så har du den inom några dagar) Önskar dig det bästa i livet..
      Kram igen Maggie

      Radera
  65. Hela livet var ett disco, hur kunde det bli så svårt?

    SvaraRadera
  66. Hela livet var ett disco, hur kunde det bli så svårt?

    SvaraRadera
  67. Spara inte en krona. Kräv pengar från försäkringsbolaget och gör sedan det du vill. Med den du vill.

    SvaraRadera
  68. Du har väl ett svärd kvar någonstans i Kvarnsveden, efter alla "Battels" du och min bror hade i trädgården och källaren.... Det kanske funkar??!! Tänker på dig och de dina !! Kramar till er alla!! <3

    SvaraRadera
  69. Jag kan aldrig säga att det är synd att någon måste dö eller hur ska jag säga. Att det är synd att någon som är ung vacker eller begåvad dör för det känns ju som om det fanns en rättvisa i det. men det är väldigt synd att du är allvarligt sjuk.
    Love you a lot mi corazon

    SvaraRadera
  70. Hallå! ville bara säga att jag tänker på dig och läser dina inlägg varje dag! Jag håller varenda tumme och hoppas på att det på nått vis kommer ske nått mirakel så att allt blir bra igen! Du är en skitgrym trummis och skribent! + att du alltid varit en fantastiskt trevlig människa som man verkligen tycker om första gången man träffar! Du har alltid varit jättetrevlig och glad när vi setts! alla människor borde ha dig som utgångspunkt ,hur man är som medmänniska! hoppas livet kommer vara grymt bra framöver för dig!! för jag hoppas och tror på det iallafall, bara så du vet! Massa kramar på dig!! //Daniel Mullback

    SvaraRadera
  71. Om människor bara ville göra en sak: lyssna, bara lyssna och finnas där - inte göra allt tyngre genom råd, åsikter i tusental. Tack för din styrka och klokhet som du delar med dig av./Lydia

    SvaraRadera
  72. Hej Kristian, Jag beundrar dig för din styrka. För att du inte tänker ge upp. Håller tummarna för dig. Hoppas att de nya cellgifter fungerar denna gång! Massor med styrkekramar till dig <3

    SvaraRadera
  73. Du skildrar ditt liv så oerhört vackert, Kristian. Massor med styrkekramar på dig!

    SvaraRadera
  74. när jag var väldigt liten, trodde jag att stjärnorna var husvagnar, i vilka de som försvunnit bodde. när jag var äldre förvandlades stjärnorna till lysande melodier, där din sweet jackie gick i täten. jag betvivlar inte att det är en hård process som väntar; men jag hör dig inte på väg nedåt, jag hör dig gå uppåt, jag ser dig lysa, och för mig är du en jävla supernova.

    SvaraRadera
  75. Älskade Kristian! Med hela mitt hjärta vill jag tacka dig för allt du ger till oss alla, dina fina texter och din musiktalang. Jag är så tacksam för att jag var på Mando Diaos spelning på Peace and Love förra året, det var ett magiskt ögonblick då Gustav bad övre makter att vaka över dig. Jag är även tacksam för att jag var på din föreläsning på årets festival samt att jag var på din spelning med Sugarplam Fairy. Du har gett mig så otroligt mycket upplevelser, tankar och värderingar. Fortsätt att kämpa Kristian, jag tänker på dig och hoppas att mina tankar ger dig kraft och energi. Kram!

    SvaraRadera
  76. För nåt år sedan hittade jag en bok på REA. Den heter Hemligheten. Du kanske har hört talas om den? Den är amerikansk från början och heter då förstås The Secret. Om du har hört talas om den, så vet säkert du vad det är. Jag trodde att jag hade köpt en deckare, men den handlade om en livsfilosofi. Att allt man kan föreställa sej, blir sant! Alla som läser den kan få sin egen styrka ur den. Den finns på Internet också, http//thesecret.tv Stor KRAM från Pellas Majsan Olans, Jag är Christer och Anke Karlssons kompis i Mora

    SvaraRadera
  77. Din kamp och dina inlägg berör mig starkt. Jag är tacksam för att du visar vägen och lär oss, än så länge friska, hur medmänsklighet känns och vad som är viktigt i livet. Det spelar ingen roll att vi aldrig setts eller känner varandra, du lämnar avtryck och jag kommer att minnas dig så länge jag lever. Var stolt över din unika förmåga att beröra så många. Verkligen tack Kristian för att du delar med dig av ditt liv, ditt vackra språk och dina tankar som lär oss så mycket. Varma hälsningar/Anders

    SvaraRadera
  78. Du är modig, stark och klok, Kristian. Jag har aldrig träffat dig men det märks så väl i dina texter. Du kommer att fatta det beslut som är rätt för dig och leva på det sätt som är rätt för dig. Som du alltid gjort. Inga enkla svar men något säger mig att du aldrig sökt den enkla vägen.

    SvaraRadera
  79. Jag tror att du har en lika bra kompass som förut. Det är inte konstigt att alla råd gör dig förvirrad. Men jag tror på din kompass, att den finns nånstans där inne och leder dig rätt.

    Jag tänker väldigt mycket på dig. Och på mitt eget liv, i skenet av ditt. Vi har aldrig träffats men jag såg intervjun med dig på expressen.se. Du har en ljuvlig utstrålning och en orubblig blick. Jag tror inte att det går att göra något ovärdigt av dig.

    Tack för dina underbara texter här.

    SvaraRadera
  80. Jag har en känsla av att du verkar vara en person som inte bara är ömsint utan också har både integritet och "skinn på näsan", och det behöver du verkligen nu när du på något orimligt sätt av några, enligt vad du själv skriver, har blivit ställd mot väggen för vad du eventuellt kan ha ätit och dessutom förväntas välja den enda rätta vägen bland hundratals motstridiga och i många fall tveksamma metoder, för att själv medverka till att ett under eventuellt ska ske. Vilket orimligt ansvar som läggs på dig. Orsakerna till sjukdom är, det håller nog de flesta med om, så komplexa att kost och livsstil spelar en marginell roll. Jag tycker det är cyniskt och helt grundlöst att så att säga ställa dig till svars. Vi får alla i oss massor med gifter varje dag, så då borde vi alla vara lika sjuka, om orsaken står att finna där. När det handlar om alla tips och goda råd så håller jag med dig om att det går att förstå den goda viljan med att sträcka halmstrån till dig. Vi letar ju alla efter halmstrån till dig, men paradoxalt nog så leder det ju även till stressande förvirring och kan ju försämra den sköra psykiska balans som jag skulle tro att varje människa i din situation befinner sig i, en balans som behöver få näring genom någon slags förtröstan, då det däremellan kanske uppkommer utbrott av ilska och en känsla av förlamande maktlöshet och däremellan en vilja att ta upp en kamp. Det känns som jag just gjort ett försök att likt en papegoja upprepa vad du själv just skrev, men du skrev det mycket bättre. Budskapet i din text är poetiskt, drabbande och säger lika mycket mellan raderna som i den direkta texten.

    Den vackraste text jag någonsin läst är den där du famnar en ek ute i skogen dagarna före din förra avgörande operation. Knappast ens de största författarna har skrivit något så gripande och vackert.

    Det var starkt av dig att gå ut i en intervju och berätta om dig själv i media. Jag skulle tro att det både för dig själv och andra blir till ett sätt att försöka bearbeta det som är så obevekligt svårt.

    Jag var hos föräldrar och syster i helgen, och jag fick en känsla av att du på något sätt var närvarande i varenda blad och grässtrå där i dina hemtrakter. / JJ

    SvaraRadera
  81. Men fan. Man vill ju bara ge dig en stor fet varm kram.

    SvaraRadera
  82. Carina, Västerås13 september 2012 kl. 23:05

    Kristian, du vet inte vem jag är men ändå känns det som om jag känner dig.

    Jag blir så oerhört ledsen att höra din diagnos.

    Vad säger man som utomstående? Allt känns så tafatt och meningslöst.

    Jag känner mig ändå privilegierad som fått läsa om ditt liv och din kamp. Tittar in på din sida varje dag och hoppas innerligt att du skrivit något.

    Min teori och den är bara min, är att vi har ett syfte med vår vistelse här nere. Jag tror nämligen att vi gör ett otal resor hit för att lära och iaktta.

    När det är gjort så har vi fått tillräckligt med information för att kunna gå vidare.

    Jag tror att du själv känner när du är där. Trots en ung själ så är du då färdig att gå vidare till något större.

    Har fått uppfattningen att du är både klok, empatisk, kärleksfull och förstående.

    När du bestämt dig kommer dina skyddsänglar att kalla hem dig för att du ska få ett nytt uppdrag.

    Det är så jag försöker se det. Det är så jag försöker uthärda förlusten av min lillasyster som blev sjuk och efter nio veckor reste bort.

    Jag hoppas att du får mycket kvalitetstid med dina nära och kära.

    Kom ihåg att tala om för dem hur mycket du älskar dem och hur mycket de har betytt för dig.

    Kom tillbaka och hälsa på. Ge dina nära ett tecken, det kan vara en flämtning i vinden, en fjäril på någons axel eller ett leende från en främling. De kommer att känna igen dig.

    Som jag skrev tidigare, detta är min teori och bara min.

    Du kommer att fattas många människor.

    Kanske kan nedanstående ord hjälpa dem. Orden har varit en stor tröst för mig.

    ”Var inte ledsen, jag har det bra. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum och väntar för en kort stund alldeles i närheten”.

    Kristian, du finns i mina tankar och jag lovar att skicka dig så mycket ljus jag orkar.

    SvaraRadera
  83. En eksepsjonell blogg. Jeg har lest hele nå, fra begynnelse til slutt, og det har vært en usedvanlig sterk emosjonell opplevelse. Kan ikke annet enn å ønske deg lykke til, og alt godt. Ord blir fattige. Men din livsreise har vært helt spesiell, og alder er bare et tall. Amor vincit omnia.

    G

    SvaraRadera
  84. Vill bara säga att jag finns här. Sofia

    SvaraRadera
  85. En varm sommardag i början av 90-talet skulle jag som storasyster hämta min lillebror och din vän hemma hos dig. Din mamma mötte mig i dörren och berättade att hon var orolig över dig, du var så olik dig, orkade ingenting, ville inte leka och du ville bara ligga under eran vinbärsbuske.
    Det visad sig att ni lekt mitt i solen under några timmar, och det var väl aldrig de lugnaste lekarna när ni var tillsammans (i den åldern, sen kom filmerna..)
    Efter lite lock och pock kom du fram från busken och efter några glas saft var du pigg och åter en av "De tre musketörerna"

    Jag önskar att någon kan locka fram dig under busken och ge dig hemmagjord saft...

    Kvarnsve´Kramar i massor

    SvaraRadera
  86. Jag vet inte ett sk.t om hur det är att befinna sig i din situation. Det enda som är säkert är dock att vi alla ska uppleva och ställas in för det. Men för dig händer det alldeles alldeles för tidigt. Det så jävligt att orden räcker inte till.

    Själv har jag sedan tonåren någon form av guds tro som jag bär med mig. Oftast är det livets mer prövande stunder som jag funderar på det. Grejen med kyrkan är att alla frågor om livet och döden är vardagsmat för dem. Det är det som de sysslar med alla dagar.

    Du verkar bo i närheten av Söder, så jag vill tipsa dig om Allhelgonakyrkan. Inte som någon annan kyrka jag någonsin besökt. Livets alla skeenden, livets alla möjliga vändningar, livets alla människor finns under deras mässor. Har stärkt mig i livets svårare stunder, och jag tror inte man behöver tro på Gud för att känna det.

    L

    SvaraRadera
  87. igårkväll var jag på en konsert där du fick en låt tillägnad dig. Hon kom ju också från Borlänge och det var underbart att höra dalmål, så hjärtligt klingande på söders gator.

    Han är rätt poetisk, Kristian. Har fått skriva i dalarnas tidning har du fått göra. Det blev mycket kärlek och känsla i rummet då, själv gick jag hem med brännande huvudvärk och låg uppe alldeles för länge och lyssnade på ditt sommarprat, läste här i din blogg och på missworld.
    Jag hoppas du orkar skriva och älska ett tag till. Skickar styrka.

    Nu går Heroine med Sara Yasmine på som queead låt efter Sweet jackie.

    SvaraRadera
  88. jag funderar på; fick du ingen behandling eller uppföljning från förra gången till denna gången? alltså gick du inte på regelbundna kontroller för att se så eländet höll sig borta och i schack? det känns som att denna andra omgång kom plötsligt på dig när du började må dåligt igen, borde det inte upptäckts tidigare med hjälp av kontroller? En amatör som frågar, vet inget alls om det helvete du befinner dig i. Vågar nog knappt ens försöka sätta mig in i det heller, verkar så fruktansvärt. Kämpa på.

    SvaraRadera
  89. Har mailat alla nära och kära din bloggadress, alla måste läsa detta. Du verkar vara en fantastiskt stark person. Du inspirerar mig.
    Snälla skriv en bok, om vad som helst. Du har så mycket att ge!!
    Kämpa Kristian, du kommer fixa det!
    Puss och Kram Sally

    SvaraRadera
  90. Hej Kristian,

    Jag återvänder och återvänder, läser om, om igen, tar in. Det jag läser är grymt, utlämnande, vackert, fint, jag tappar andan, det gör ont. Sorgligt. Jag måste ändå vara här. Behöver den.

    Jag har läst hela din blogg, jag vill vara i den hela tiden. Återvänder. Den hjälper mig. Tack för att du är du, att du delar med dig. Du är så STARK!

    Cancermonstret är ett helvete, jag hatar det!
    Det finns inget bra med cancer enligt min mening.
    Jag hoppas i mitt innersta att cancermonstret ska besegras.
    Stick voodoo-nålar i det, döda det, försvinn.

    Läste en gång en artikel där en journalist intervjuade en cancerläkare och frågade denne hur han önskade dö. Hans svar var: I cancer. Varför kan man fråga sig? Han svarade att det var en chans för honom att få säga det han önskade till sina kära, vara med dem han älskar och ta farväl på sitt sätt. En tanke. Eller som någon skrev här, döden är en illusion, och ja vi ska alla dö, det är ett som är säkert. Lika säkert som att kokpunkten för vatten är 100 grader.

    Men jag tänker samtidigt som jag skrev i ett tidigare svar på en av dina inlägg.
    Hoppet är det sista som överger människan, därför att SÅ LÄNGE DET FINNS HOPP SÅ FINNS DET LIV!! Minns alltid det.

    Min väninna dog i buskottkörtelcancer i januari i år efter 11 månaders kamp. En månad senare ringer min pappa och berättar att de funnit en tumör på hans bukspottkörtel.
    Efter operation och lång väntan på labbsvar fick vi reda på att det var en ärrvävnad efter tidigare buskottkörtelinflammationer. Han mår bra nu.

    Jag har en annan väninna som överlevt buspottkörtelcancer och en syssling till min mamma fick samma diagnos och de sa till henne att det inte fanns någonting att göra. Detta vägrade hon att acceptera och sökte sig till ett universitetssjukhus och frågade dem om de kunde hjälpa henne. De opererade henne i 10 timmar och idag mer än 10 år senare lever hon än. Ibland fungerar det.

    Det finns MIRAKEL, tankens kraft är ett av dem.

    Du har säkert hört om alla tips och råd, inte äta mjölkprodukter, kontakta Maya-kliniken i USA, åka till Kina för stamcellsbyte (som en vän till mig gjorde med ALS, och tyvärr inte klarade ändå). Man kan heala sig själv säger en del, som Louise L Hay som blev av med sin cancer genom positiva tankar. Osv. Osv.

    Jag tror Du vet bäst vad som är bäst för dig. ♥ ♥ ♥

    Det jag vill säga dig är att du har en sådan värdighet, integritet. Fina du.
    Jag är glad att du har dina nära och kära med dig på denna resa. Det finns där för att de älskar dig, no matter what, och även om du drar in dem i detta helvete finns de där. De finns där för att du är du.

    Jag lägger min arm om dina axlar.

    Camilla

    SvaraRadera
  91. Jösses vad jag beundar ditt skrivande!
    Du är så pricksäker och man tycker nästan man känner dig.
    Synd att det inte var något annat du skrev om än en sjukdom. Du har ju verkligen talang för att skriva! Kanske du redan har skrivit något och publicerat?

    Jag tänker på dig och din familj, alla drabbas vi av denna syndaflod som heter cancer på ett eller annat vis.

    Det är för jäkligt att de mest talangfulla och snälla människorna rycks bort först....!!

    SvaraRadera
  92. Hittade just hit av en händelse. Blir väldigt tagen, som manga andra, av vad du skriver, och hur du skriver. Hoppas att skrivandet i sig hjälper Dig att vibrera i det känsliga Liv som än andas kreativitet och styrka i Dig.

    SvaraRadera
  93. Kristian. Jag såg dig i reportaget i Aftonbladet och jag "slutade andas " som någon här ovan sa. Vilken kraft du utstrålar! Allt vackert är redan sagt; jag instämmer i kören.
    Jag önskar, som jag sa i en tidagare kommentar att vi som är friska (än/vad vi vet) lever intensivt varje dag så att vi hedrar er som kämpar så fruktansvärt i era svåra liv.
    Jag FÖRSTÅR inte, om Gud finns, vad hen menar med att unga människor ska ha det som du. Det är för mig helt och totalt obegripligt. Det KAN inte vara nån mening med detta. Det går inte.
    Vi är många som är med dig "nånstans härute".
    Varm kram/E

    SvaraRadera
  94. Jag vill skriva någonting. Någonting som visar att jag varit här, att du lämnat ett avtryck, gjort ett intryck. Jag vill skriva någonting som gör det bättre för dig och någonting om hur det sved till i mitt hjärta när den här bloggen fick nya inlägg. Jag kan inte formulare någonting sådant. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det bästa jag kan göra är att skicka en tyst bön för dig till en gud jag inte vet om jag tror på och hoppas att han låter dig finnas så länge det bara någonsin går. <3

    SvaraRadera
  95. Kära du....! Tänker på dej! <3

    SvaraRadera
  96. Jag har läst tusentals böcker sen jag var barn. Tidningsartiklar, kåserier, insändare, mejl, brev och dikter. Du tar mig med på en resa i närvaro som slår det mesta. Din blogg, den är något alldeles utomjordiskt speciell. Den får mig att känna allt, och ingenting. Längtan, kärlek, sorg, förtröstan, leda och likgiltighet. Undran. Vrede. Uppgivenhet. Du har gett uttryck för att du skulle vilja manifestera dig som jornalist, du vet att du har mycket mer att ge. Då vill jag säga att dina texter här ger mer än vad jag trodde var möjligt. Hur gör du? Vad är det för kanal du öppnar? Respekt och sympati. / A

    SvaraRadera
  97. kan du inte berätta, Kristian?
    om allt du någonsin älskat.

    SvaraRadera
  98. Är in här igen och igen och sen åter några gånger. Ligger och vrider mig i sängen. Täppt i näsan och febrig. Med ett ryck slog det mig att jag måste gå in här. Vill veta vad som händer. Vill ta del av dig och dina ord.
    Det är något speciellt med dig, med dina ord och dina formuleringar. Det är något med fig som fängslar, fascinerar och väcker känslor. Vet inte om det spelar någon roll? Men du betyder något för mig.
    Kramar till dig.. och till dina nära.

    SvaraRadera
  99. SHALOM
    DU Guds barn genom tron, i Kristus Jesus*
    Gal. 3:26
    http://www.bibeln.se/las/2k/1_mos
    Välsignelser i livets alla områden
    Jesus Mäktiga namn
    Amen

    SvaraRadera
  100. går in på din blogg, ser att ett nytt inlägg kommit.
    Jag stänger fort ner sidan, går och kokar kaffe....sedan klickar jag in igen på din blogg.. jag vill läsa dina meningar i lugn och ro....
    jag är in flera gånger, vill kommentera...men mina ord blir så taniga...

    jag sväljer nått....jag tror det är gråt.

    SvaraRadera
  101. Oerhört fint skrivet. Dig kommer jag bär med mig resten av livet som en påminnelse om att man skall vara rädda om varandra och allt annat vackert i världen. Skulle vilja hjälpa dig på vägen.Jag tror inte du behöver vara orolig. Jag är inte fanatikst religös,inte troende i biblisk mening. Om du tänker dig ett gäng myror på en väg som du passerar på en skogspromenad. Dessa myror ser du, men de kan inte se dig för de har inte den förmågan, vi är för stora. De kan kanske se oss som stora skepnader, skuggor som rör sig. Samma förhållningsätt har vi till det som är större än oss. Vi kan inte se det för vi har inte den förmågan. Vi kan inte se eller förstå det som är större än oss. Alla religioner är egentligen samma sak. Vi tittar uppåt och kallar vår gud Jesus och Muhammed osv, men det är samma gud. Vi kallar den vid olika namn bara.

    Denna insikten har givit mig frid och tröst. Min flickvän var djup troende katolik, jag är troende på mitt sätt, men jag vet att det finns ngt som är större än oss och att vi möts igen på ett himmelskt Visingsö. Jag tror hon står där och väntar på mig vid hamnen i en vacker skymning. Hon har inte väntat länge när jag kommer för tiden är kort där hon är. Det tar längre tid i vårat liv.

    Jag tror att det är för enkelt att allt tar slut när vi somnar in här nere. Jag tror våran resa bara har börjat!

    SvaraRadera
  102. "Skänk mig tyst kärlek
    bortom orden
    till våra sjungande sinnen".

    Här. Och nu. Här. Och nu. Här ...

    SvaraRadera
  103. Du verkar vara en så himla fin människa. Klok och talangfull, fylld av liv som du kämpar för. Jag tappar mina ord när jag försöker formulera något men det jag vill säga är att jag önskar att du orkar fortsätta kämpa och du inspirerar mig. Jag tänker på dig.

    SvaraRadera
  104. Hej!
    Jag är också cancerbehandlad. Fick tips av en annan cancersjuk att dricka björksav som hon gjort i snart 15 år. Hon fick tipset i sin tur efter att fått domen 6 månader kvar att leva. Jag har nu druckit varje dag i snart 3 år och tänker att det förmodligen inte dödar mig i alla fall så varför inte? Tappningstiden är över för i år, men i stället kan man köpa björkaska på hälsokosten. Jag googlade innan jag började dricka och såg att det forskas i Lund på just björken visavi cancer. Med denna fiende kan man ju prova allt som inte är skadligt, tänker jag. Önskar dig allt gott.
    Helene

    SvaraRadera
  105. rök canabis det kan halvera cancertumörer,gogla på det,jag säger aldrig hej då,för vi möts alltid igen om inte här så i himlen Tintomara

    SvaraRadera
  106. Kristian, hej. Jag har nu läst din blogg, från början till slut. Jag har berörts, gråtit, fått perspektiv. Och från denna stund kommer du att finnas i mina tankar! Värme till dig!

    SvaraRadera
  107. Alla varma tankar jag äger ger jag till dig...
    Dina ord får mig att omvärdera min existens.
    En "vanlig, trist tisdag" - vilken rikedom!

    SvaraRadera
  108. Inga råd att säga eller käcka tillrop. Men jag ville bara skriva så att du vet att jag läst och hört dig. "We will not walk quietly into the night". Hoppas det ordnar sig ändå..

    SvaraRadera
  109. Det går inte att sätta ord på livet eller döden, men du kan ...

    Tack!

    SvaraRadera
  110. Att det går att skriva så vackert och värdigt om något så svårt. Vill bara lämna ett avtryck för att visa att jag varit här och berörts mycket av dina ord. Har sett cancer på nära håll flera gånger men aldrig sett någon sätta ord på det som du.

    SvaraRadera
  111. Holistika metoder är bevisat har en verkan. Såg om en familj vars dotter som hade cancer. fick c-vitamin det var koncetrerat som tusan men hjälpe. Hon tog cellgifter oxå men i början hade det ingen bra verkan på henne, c-vitamin förbättrade allt. Ett tips bara. Du är otrolig på många sätt och väljer att inte lida i tystnad!! Många varma kramar Danni

    SvaraRadera