fredag 5 oktober 2012

Vet att greppa ditt järnrör


Hela min uppenbarelse bedövad. Läpparna ömma. Öronen glöder. Fötterna likaså. Men kroppen kall. Håret faller. Skäggstubben oregelbunden. Huden pappersaktig. Slemhinnorna uttorkade. Ansiktet insjunket. Armarna smalare. En blodhunds luktsinne. Tröttheten kommer när jag minst anar det. Knockar mig till drogad sömn.

Förvirringen väckte mig strax innan klockan 04 i morse. Från soffan där jag sover dessa dagar – loftsängen är bara att glömma då droppet måste vara högre placerat än hjärtat – vinklade jag persiennerna så att jag kunde se månen. Vi låg och kikade på varandra en stund. Lyssnade på Kentucky Avenue tillsammans. Och så undrade jag om jag kommer att göra den där resan mot döden, som jag föreställt mig. Den som jag kommer att berätta mer om någon gång framöver. Jag frågade månen, men fick inget svar. Låt döden bli ett äventyr, annars blir jag besviken, tänkte jag innan jag knockades igen.

Inom ett par dagar sätter sig biverkningarna i magen. Kramper från helvetet kommer att slita tag i mitt tarmsystem. Osynliga nävar kommer att rycka och dra i mitt inre. Om en stund kommer hemsjukvården – den palliativa, den för ”vård i livets slutskede” – för att koppla bort cellgifterna för den här gången.

Vissa säger åt mig att inte ge upp. Att jag måste fortsätta kämpa. Att jag inte får tappa hoppet. De vet inte vad de pratar om. Som att jag skulle ha gett upp redan nu. Inte en chans. Jag har gått den här matchen en gång förut. Jag är sorgligt erfaren. Jag är en taktiker.
   Jag vet att det värsta inte har börjat än. Ribban kommer höjas. Svårighetsgraden intensifieras. Just nu är jag en jabbande boxare, dansandes i ringen med en motståndare som gör sitt bästa för att sänka mig. Men jag kan ta dessa slag. Dessa högerkrokar och rallarsvingar. För jag vet att det inte är i den här ronden som jag ska satsa. Inte än. Kanske inte ens i nästa. Men när det är dags ska jag upphöra med de lätta stegen. Då ska jag gå rakt mot min fiende. Knäcka näsben. Bryta fingrar. Spräcka ögonbryn. Pumpa mot dess mellangärde. Som Opie ska jag svinga mitt järnrör mot min övermäktiga fiende. Som Opie ska jag kämpa, för att det är det hedervärda.
   Och som Opie ska jag till slut förlora.

Men det verkar som att jag tog mig igenom den här ronden. Även den här. Vissa dagar gör jag mig stolt. Nu sätter jag mig i ringhörnan för att vila. Snart börjar nästa omgång. Den tionde i ordningen.
   Kristian Gidlund, ibland är du den hårdaste jäveln jag känner.

138 kommentarer:

  1. Så jävla bra att du är den hårdaste jäveln du känner...

    Och ursäkta språket: Men så jävla bra (be)skrivet!

    /Anna

    SvaraRadera
  2. du knockar mej med ditt språk! vackert och sorgligt som sött och salt...följer dej längs med vägen!

    /Klara

    SvaraRadera
  3. Kristian
    Jag vet inte vad jag ska skriva...du berör mig i mitt innersta, så här sitter jag nu och gråter och tänker, funderar... Jag har ingen erfarenhet av cancer,jo jag vet att det inte är något man vill höra hos doktorn, men med dina ord och texter har det gett mig en bild, en bild av vilket helvete det är, att vara i, att leva med och att kämpa med för att överleva. Jag beundrar dig så mycket, att du orkar skriva, förmedla dina innersta tankar till mig, till alla oss som följer dig.
    Jag önskar så innerligt på det där miraklet, att det ska finnas något som gör att du kan fortsätta att finnas som Kristian Gidlund här på Jorden. Du behövs! Dina texter berör, nåt enormt!
    Jag följer dig på din resa och jag hoppas på det där miraklet! Kämpa vet jag att du gör, "håll ut" känns tufft att säga... Mina tankar är hos Dig!
    Massor av kramar
    Anneli

    SvaraRadera
  4. Det är så pricksäkert beskrivet. Kampen är just så. Värre för varje gång och aldrig tycks man få domaren att höja armen för slutet och vinsten på fighten. Han bara står där med micken i sin hand och vill se mera blod. En sån hjärtlös rackare! Sköt om dig, Kristian.

    SvaraRadera
  5. Ännu en gång har tårarna trillat då jag läser din blogg!Tänder ett ljus och hoppas på mirakel! Har lyssnat på dig på Dalaradion,Peace and Love och såg er spelning där i somras. Det var ett magiskt ögonblick då du kastade ut trumpinnarna! Vi är många som följer Din kamp och hoppas att du vinner!

    SvaraRadera
  6. Du är otrolig på alla sätt och vis.

    SvaraRadera
  7. ÅH vill liksom skriva något annat än vad alla skriver. Men det är ju precis så jag känner. Fan i helvete vad du verkar bra. Otrolig faktiskt. Jag vill liksom alltid läsa vad du har skrivit. Och om det är till någon nytta så har det blivit en vana för mig att gå in på din blogg när jag kommer på mig själv att sitta och gnälla över att behöva gå ner till affären för att köpa mjölk i regnet. PERSPEKTIV ger du mig och en inblick i den resan vi alla någon gång ska bege oss på. Tack tack tack tack för att du delar med dig av ditt liv och din resa. Sen vill jag verkligen att du ska veta att du är en talang när det kommer till skrivandet. Men det vet du säkert redan. Det är tur att texter aldrig dör. / Sanna

    SvaraRadera
  8. Det är själva smärtan i fighten som gör mig ont. Den matchen du måste gå för din egen och andras skull. Den som du inte har valt själv.

    Det är ingen som vet hur lång tid man har.

    Klart du ska vara stolt! För som du fightas.

    SvaraRadera
  9. Dina ord kryper in under skinnet på mej....Kära människa,vad du måsste gå igenom.Vad jag önskar jag kunne trolla just nu!! Såna som du behövs!!!
    En massa tankar till dej./Sölvi

    SvaraRadera
  10. Kristian Gidlund. Du är så jävla cool!
    Du gör allt rätt. Om jag nånsin skulle hamna i liknande situation så är du lätt min förebild för hur jag skall ta mig igenom skiten. Finns inga tips att ge dig, du är så jävla grym!
    Och jävligt snygg är du med, det måste jag ge dig!

    SvaraRadera
  11. Åh, vad härligt! Vilken häftig inställning.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  12. Du berör mig verkligen.
    Jag blir mållös och tårar fyller mina ögon.
    Kram till dig du fantastiska människa.

    SvaraRadera
  13. Jag öppnar din blogg och kommer på mig mig själv att hålla andan medan jag läser ditt nya inlägg. Jag är rädd varje gång för att ta del av hur du mår, rädd att läsa vilket helvete du lever i och rädd att du inte ska orka med. Jag såg din intervju på Expressen där du delade med dig av din dröm att skriva en roman men jag ser din blogg som en roman - världens viktigaste roman, kära du ! Hoppas din dag på något sätt får små ljusglimtar mitt i allt det svarta. Kram till dig och dina nära, Ulrika i Östersund.

    SvaraRadera
  14. Åh vilken kämpe du är! KRaften lyser mot mig i varje mening. Och vi står här, hejar på och håller andan om vartannat. Trots att vi inte känner dig har du nu en hel hög med människor som är engagerade i dig! Heja dig!

    SvaraRadera
  15. Stor kram och önskan om att du får en lugn och smärtfri helg!

    SvaraRadera
  16. Underbara människa!!!
    Kram Tesse

    SvaraRadera
  17. Som någon skrev innan - det här är din roman! Din blogg. Du skriver så fantastiskt bra och borde göra en bok med dina inlägg och tankar. Den skulle kunna ge styrka till andra cancersjuka, och anhöriga och såklart läsas alla vi som tycker att du är underbar.

    SvaraRadera
  18. Som uppvuxen väldigt nära dig och i samma ålder känner jag väl igen dig och dina beskrivningar om gatorna, livet, skogen, det berör mig, du berör mig.

    "Och som Opie ska jag till slut förlora"
    Att förlora är ibland att vinna, oavsett hur dina ronder går kommer du vara förbli en vinnare.

    SvaraRadera
  19. Kram från en okänd bloggläsare. Jag tänker på dig.
    Annika

    SvaraRadera
  20. Även om du förlorar den här kampen till sist, kommer du alltid att finnas kvar, dina texter kommer att tala till oss och till andra, som inte läst din blogg.

    SvaraRadera
  21. Du är den hårdaste, tuffaste jäveln nånsin. Känner dig inte men du känns så nära. Knocka denna fiende utav bara h*****e! Kram Åsa

    SvaraRadera
  22. Så stark! Mitt hjärta gråter för dig! Håll ut! Kram, Anna

    SvaraRadera
  23. Underbart att läsa om fightern Gidlund!
    Trodde för några dagar sedan att du gett upp...

    Vad glad jag vart nu Kristian!
    Helt otroligt... jag sitter och ler och bakom alla moln så kom nu solen fram här utanför Borlänge.

    Trots sorgen med cancern så fick du mej att känna positiva tankar.
    För Kristian Gidlund ger inte upp i första taget!

    You make my day!

    Stor bauta kram till dej och jag önskar att du får till lite fredagsmys.
    /M

    SvaraRadera
  24. Yeah. I'm about to pick my poison myself, and I know what's ahead.

    SvaraRadera
  25. Vi är alla på en fest. Du behöver gå hem tidigare, men vi kommer alla att lämna den.
    Du fick vara med om inbjudan, duscha, drink hemma, taxi dit, krama alla i hallen, det första glaset i köket, hälsa på nya människor, andra glaset på balkongen med en cigg, högre volym, tredje glaset i soffan pratandes med en ny vän om musik, fler folk som ramlar in, ännu högre musik, de första har redan gått, sen blev det din tur.
    Vi andra kommer efter, du vet det, vi vet det. Men vi bestämmer att vi skall ses imorn.
    Berätta vad du missa.
    Men ärligt tror jag du inte du missa så mycket. Även om promenaderna hem i soluppgång över västerbron ibland är fantastiska, så har din fest varit rik.
    Försök se det så.
    Och om det visar dig att du kan stanna och följa med oss när det ljusnar hade jag skrattat av lycka.

    Och hoppas jag inte skrivit något som sårar dig.

    J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken underbar liknelse, tror inte att den kan såra någon:)
      Carina

      Radera
  26. Brothers and Sisters in Arms. Du är inte ensam. United we stand and may the forcr be with you.

    SvaraRadera
  27. Kristian, dina ord glöder. Den glöden tar jag med mig idag och gör fredag.
    Ulla

    SvaraRadera
  28. Underbara Kristian. Inom yogakulturen har människan ett antal andetag att använda i sitt liv, andas långsamt underbara Kristian.

    SvaraRadera
  29. Sänder dig en stor skopa kärlek och en miljard varma tankar.

    Jag glömmer dig inte.

    Mia

    SvaraRadera
  30. Klart du kämpar, det behöver nog ingen uppmana dig till....det gör alla som har en svår sjukdom. Det är eg inte kampen som är det svåra, det är att veta när det är dags att sluta kämpa...inte att ge upp, men att försona sig med tanken på att man inte kommer att vinna. Att göra det bästa av tiden som är kvar, att njuta av Livet, att spara alla gyllene ögonblick i sinnet, att leva mera med "själen" än med kroppen!! Det är svårt att förklara vad jag menar, men du kanske ändå förstår lite av vad jag svamlar om...:)? Nu kanske nån invänder, att "vad vet du om detta?" Ja, jag kanske vet mera än ni tror...men alla är vi olika och tänker/känner olika...i vilket fall önskar jag dig lycka på din fortsatta "resa"...kramar S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var så fint skrivet. Du svamlar inte det minsta. Jag tror att Kristian förstår precis vad du menar

      Radera
    2. Ja men visst, håller med. Fint skrivet. Det finns mycket mellan raderna dina. Härligt förmedlat.

      Radera
  31. Trots att du måste ha det väldigt kämpigt med sjukdom och cellgifter bjuder du oss på din fina blogg. Det är bara att tacka och ta emot.

    Jag blir alldeles varm av glädje varje gång det kommit upp ett nytt inlägg. Och börjar läsa med litet bävan samtidigt.
    Hoppas att du mitt i det tråkiga kan känna glädjeglimtar och ljuspunkter av olika slag.
    Kram,
    alice

    SvaraRadera
  32. jag skickar strålar av ljus och värme som lägger sig runt dig, värmer dig

    SvaraRadera
  33. Heja Kristian!! Fy fan vad du är tuff och jävlar vad bra du skriver.

    SvaraRadera
  34. Kristian, jag hittar inga ord men skickar så sjukt jävla mycket kärlek.

    SvaraRadera
  35. Så underbart att du är en så stor kämpe!
    Visste det redan innan förstås men du har fått ny kämpaglöd, tror jag bestämt.
    Härligt!

    Omsluter din fantastiska varelse med varma tankar. Förhoppningsvis känns det ännu lite varmare hos dig då.

    Hälsningar från Nina

    SvaraRadera
  36. Finaste Kristian, vilken kämpe du är! Snällaste någon låt dig få leva kvar hos oss. Du skriver så vackert och så målande.Du behövs såå!!! Största kärlekskramen och massa styrka, önskar dig allt du önskar. Christine

    SvaraRadera
  37. Kristian, all kraft och kärlek i världen sänder jag till dig i din kamp. Ladde nu för nästa rond och ge den jäveln vad han förtjänar.

    /Ludde

    SvaraRadera
  38. Kristian, jag är glad att du är en hård jävel, med tanke på den situation som du befinner dig i. Kanske, kanske kommer det att ske ett mirakel. Jag hoppas och ber om det. Den dagen du skriver att du har bekämpat cancern och är frisk kommer jag att ropa av glädje, såsom vi brukar ropa av glädje på våra bröllop.

    SvaraRadera
  39. Kristian Gidlund jag känner inte dig, men du är en hjälte, du och alla andra som kämpar mot denna nedbrytande sjukdom ..alla mina tankar o kärlek till dig och dina nära <3

    SvaraRadera
  40. Kristian, du fina. Hjärtat värker av att läsa. Men om du känner att du står i boxningsringen och fightas, kan du känna hur många vi är som står runt om. Vi är så många. Vi höjer våra händer och förmedlar kraft. Vi sluter oss samman och förmedlar all kraft och all styrka...till dig. Kan du se oss Kristian...? Ser du hur många vi är? Man kan inte se var den ena slutar och nästa börjar... känner du hur vi finns runt om dig... ? Vi är så många... Varm kram / A, Gbg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet, precis så tänker jag också. Att vi är ett hav av människor runtom Kristian, att vi bär honom på våra händer så gott vi kan om han låter oss, så länge vi nånsin kan.
      Carina

      Radera
  41. Intensiv närvaro, det är vad dina texter alltid förmedlar och jag tänker att det är det så du lever ditt liv.
    Jag tänker att det är det "järnrör" du svingar.

    Behåll din närvaro, Kristian, och du kommer inte att "förlora" vad som än händer.

    Sänder doften av basilikan jag köpte idag, ljudet av regnet som trummar mot fönstret - och känslan av att andas in livet.

    SvaraRadera
  42. Jag har läst din blogg länge men aldrig skrivit något. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva mer än att jag tänker på dig och jag ber för dig varenda gång jag är i kyrkan. Jag vet inte om du tror, eller på vad du tror men jag sänder så många positiva tankar jag kan åt ditt håll och hoppas och ber för att du ska få bli den som klarar sig.
    Jag hoppas att du får en bra helg, eller en så bra helg du kan få.
    Mina tankar finns hos dig. Kram/Anna-Carin

    SvaraRadera
  43. Du skriver så att huden knottras och håret reser sig. Tack.

    SvaraRadera
  44. Underbara Christian!!!

    SvaraRadera
  45. Mig knockade du, med den här texten. Kärlek och respekt för din fight.

    SvaraRadera
  46. Ditt liv verkar komprimerat, liksom. Du har upplevt så mycket på så kort tid, du har rest överallt, du har spelat på stora scener, varit hyllad av fans, du verkar lätt kunna tänka dig in i rollen som pappa (inte alla som ens kan tänka sig att bli förälder), du har skiftens gåva och en själ som är skimrande av guld. Nu känner jag inte dig men hör små berättelser av dem som gör det och de små berättelserna tillsammans gör att jag är övertygad om att du är underbar. En sån människa som vi andra är sammanlagt under ett helt liv, det har du hunnit med före 30. Tänker du någonsin så att vår tid är förutbestämd och att alla inte ska bli 100 år utan att det är meningen att vissa är "klara" mycket tidigare? Så tänker jag om dig. Stoooooor kram!!! Maria

    SvaraRadera
  47. du knockar mig totalt med din text, kan bara säga som alla andra, fortsatt kämpa vi behöver dig här. / Eva

    SvaraRadera
  48. Opie är en schysst figur att likna dig vid. Jag gillar din glöd. Stor kram en vanlig fredag!

    SvaraRadera
  49. Klok taktik.
    Kram!

    SvaraRadera
  50. Vilken hjälte du är Kristian...en kämpe, och en maestro med språket...du
    Verkar ha taktiken klar för dig...
    Kämpa på
    Arne Json

    SvaraRadera
  51. Åååh vad du griper tag i mig varenda gång jag läser vad du har skrivit. Min 20 åriga son förlorade sista ronden i maj förra året,han påminner mycket så otroligt mycket om dig.Han var en riktigt fighter men efter 7 lunginflamationer så gav kroppen upp.Det är så jävla svårt att som anhörig stå brevid och stötta och peppa,när det allra käraste man har tynar bort. Och tiden efter med all saknad och om det verkligen finns ett liv efter döden eller om det bara helt plötsligt tar helt slut gnager i en. Har letat efter minsta lilla tecken till någon sorts kommunikation med andevärlden och det första halvåret så hände det mycket konstiga och oförklariga händelser men sedan dess inte upplevt något mer än en otrolig saknad. Det går inte en dag utan tårar fast dom är inte bara av sorg utan också av glädje för att vi gjorde det bästa av tiden vi fick tillsammans, och det finns så otroligt fina minnen kvar.Håller alla tummarna för dig Kristian och att du vinner massor av smärtfria ronder du är en riktigt känslosam hård jävel...stora kramen till dig

    SvaraRadera
  52. Så glad över att det bor en sjuhelvetes kämpe i dig, att du orkar, timme för timme dag för dag. Ock jag är tacksam för att du vill och orkar dela med dig av din resa till oss läsare, du påverkar mig varje dag, dina ord har krupit innanför mitt skinn och det är på ett positivt sätt. För det är jag dig tacksam!

    Jag hoppas att du vinner varenda match!

    Många kramar från mig

    SvaraRadera
  53. You are such a courageous soul! The horror you are living through and still you feel the urge and find the strength to express yourself so masterfully in this blog.
    I hope you will win many more rounds and most importantly I pray your tactics might even crown you the winner of this fight!
    I wish you a lot of strength to keep going for as long as there is joy in your life to live for!
    Thinking of you warmly, Sylvia

    SvaraRadera
  54. I kroppen din, känns i kroppen min. Vi fightas tillsammans, eller hur?

    Styrkekramar!

    SvaraRadera
  55. Fine, fine Kristian!
    Tänker mycket på dig och ger dig en varm, varm kram!
    /eva

    SvaraRadera
  56. Vad kan jag, en av alla dina bloggsägare säga?! Mer än att du kan njuta och leva här och nu! Tacksam för att få läsa dina blogginlägg du är guld värd! Varm kram till dig och dina nära. Mia

    SvaraRadera
  57. Du er så fantastisk bra =) jeg ønsker deg ALT godt! som jeg kunne ønske at jeg kunne komme å redde deg bort fra alt dette, og bare gjøre deg frisk! Klem fra Elin

    SvaraRadera
  58. Bästa, finaste Kristian. Du är fantastisk. Jag tänker så ofta på dig och H. Önskar vi kunde få tusen vinterviksdagar till och uppskattar alla de vi haft. Raraste klokaste du.

    / Linnea

    SvaraRadera
  59. Tack! Din blogg är så stark! Mina ord räcker inte till. Du ger mig en sådan styrka i dina formuleringar. Du finns i min aftonbön, Kram

    SvaraRadera
  60. Jag kan inte veta hur du känner.Kan omöjligt göra anspråk på hur du ska tänka eller göra .jag har själv varit svårt sjuk ock vet att när man mår dåligt skiter man i allt . Jag vill bara skänka dej all kärlek och omsorg i allt det svåra ❤kram Susan.

    SvaraRadera
  61. Att göra det en gång är fruktansvärt jobbigt, att göra det för andra gången är obeskrivligt. Jag är på ditt lag, Kristian. Kram, Åsa

    SvaraRadera
  62. Mia Nilsson Johansson5 oktober 2012 kl. 23:39

    ORD VERKAR YNKLIGA I SAMMANHANGET, DE RÄCKER LIKSOM INTE RIKTIGT TILL...! STYRKEKRAMAR I MASSOR!

    SvaraRadera
  63. Kristian, jag har också följt dig länge här på bloggen, jag är imponerad över din förmåga att formulera orden, samt innehållet i dina texter. Förstår hur du kämpar med hull o hår.Hoppas cytostatikan ger dom jäklarna mer än vad dom tål! Det jag ska skriva nu har jag länge funderat över om jag ska skriva till dig eller inte! Jag gör det nu o hoppas att du inte tar illa vid dig. I vintras träffade jag helt oplanerat en av dom mediala männen som vi kan se i TV-programmet "Det okända" Han, Pierre, berättade för mig att han fick kontakt med en kvinna på "andra sidan". Det var min mor som varit avliden i många år.Det hon ville förmedla till mig var saker och händelser som ingen annan kunde känna till.Väldigt vardagliga saker som inplanerade tandläkarbesök, oljebyte på bilen, grannarnas stökiga altan mm.Hon ville förmedla hur nära mig hon var ofta.Det var datum , adresser, personer hon pratade om som hon gjort i sitt verkliga liv, allting kändes så bekant! Pierre Hesselbrandt som han heter hade jag aldrig träffat tidigare som sagt och mötet mellan oss var helt oplanerat. Detta gjorde iallafall att jag känner mig mindre rädd för döden. Vet att jag har nära o kära där på "andra sidan" som jag träffar då det är dags för mig. Nu hoppas jag att både du ochjag får vara i livet länge till,men den dagen då det är dags för oss människor att lämna detta jordelivet har vi vänner o släktingar som möter oss där.Kram från Kerstin.

    SvaraRadera
  64. Hej Kristian
    Jag är en kille i din ålder. Fan alltså att du skall behöva gå igenom detta. Du skriver så bra att du är en boxare. Mina tankar går då till ett klipp med Chuck Norris och Bruce Lee. Du Är Bruce Lee

    http://www.youtube.com/watch?v=bqzQ2qrtBeg

    Hoppas jag inte trampat på ngn tå

    Jonas

    SvaraRadera
  65. Kristian Gidlund, du är den hårdaste jäveln!!
    Så stark, så medveten, så varm.

    Ljus och kärlek till dig! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
  66. Heja Kristian!!
    Jag hoppas och önskar att du vinner alla matcher!
    Styrkekram till dig
    Anna

    SvaraRadera
  67. Ja, Kristian Gidlund du är lätt "den hårdaste jäveln" som jag och många andra har stött på!
    All respekt och all styrka till dig!
    Tänker på dig!/ Helena

    SvaraRadera
  68. Vet att du kommer att linda bandagen hårdast och ta hem den här ronden, Kristian! All kärlek och styrka till dig! ♥

    SvaraRadera
  69. Dina ord fångar mig och hela mitt liv stannar upp mest jag läser. Dina ord finns med mig lång tid under dagen.

    Jag är en av de människor här på jorden som har förmåga att se vad som händer sedan och uppleva de döda. Jag vet att festen fortsätter och att du kommer att finnas här. Jag vet det för jag möten dem ofta. Jag vet om att det är bra där och att du möts av några du älskar. där finns inget som gör ont!

    SvaraRadera
  70. Du skriver, och jag blir otroligt berörd, till och med så att jag drömmer om det. Ville bara att du skulle veta - du är inte ensam i din kamp, många följer dig och hoppas på det bästa, ur alla aspekter.
    Kram

    SvaraRadera
  71. Fy fan vilken läcker människa du är!!
    kramar
    monika

    SvaraRadera
  72. Jag har länge tänkt skriva här men jag har inte vågat, jag har inte heller vetat vad jag skulle skriva. Jag känner dig inte mer än det som finns på bloggen men jag älskar den delen av dig.
    Om alla var lite mer som du, så skulle världen vara en mycket vackrare plats.
    Du är en så jävla stark boxare och denna gång är du på hemmaplan och hela jävla publiken hejar på dig
    /Sofie

    SvaraRadera
  73. Jag möter många läkare- och psykologstudenter i min vardag och uppmanar alla att läsa din blogg för ingenstans har jag stött på någon som kan ge ett inifrånperspektiv som du. Det är många kramar som delas ut här. Får man variera med en försiktig lyckospark i ändan istället?

    SvaraRadera
  74. Du lyser lika klart som en svetslåga i polarnatten. Du berättar så fängslande att jag måste läsa för att få veta mer, fastän jag ryser och gråter samtidigt. Du berör, Kristian. Du berör! Tack för att du delar med dig! Tack för att du finns!
    /Kärlek och värme!

    SvaraRadera
  75. Du berör nått otroligt Kristian, dina ord är så vackra, med en innebörd som är så stor.
    Blev så ledsen för dig och för dina kära när du började blogga igen, ville inte att du skulle drabbats igen, var stark, jag håller på dig i matchen
    lycka till dig

    SvaraRadera
  76. Nu har jag ägnat några timmar åt att läsa igenom hela blogg - du skriver helt fantastiskt! Ikväll kramar jag min man och mina två små barn lite extra och när den lille väcker mig inatt kommer jag inte att sucka, bara vara ännu mer tacksam än jag redan är. Tack för att du delar med dig av ditt hemska öde och påminner om vad som är viktigt i livet. Jag förlorade min pappa i cancer för nio år sedan och saknar honom fortfarande ofantligt mycket varje dag - FUCK CANCER! Ta vara på dig, din familj och den tid ni har tillsammans (fast det är jag helt övertygad om att du gör)

    SvaraRadera
  77. F-n att du ska behöva att vara så hård, du borde bara behöva fajtas med din penna, med dina trumpinnar, det är där du hör hemma. Du är en konstnär, inte en slugger och slaktare, men när det behövs så kan du, då är du stark, då är du farlig, då hoppas jag den jäveln inte har en chans. Att du förnedrar honom och krossar honom. Och vad som än händer så kommer du finnas kvar hos oss, dina ord att överleva, dina sånger, dina rytmer och din fiende har inte en chans emot detta, du är älskad och han är den mest hatade i hela världen. Och kärleken övervinner allt, det vet du!

    SvaraRadera
  78. Oh,du fina Kristian,jag skulle vilja hålla dig i min famn,
    och aldrig,aldrig,släppa taget om dig.
    Kram.

    SvaraRadera
  79. Tänker på dig varje dag! Du berör! Följer dig! Kramar dig!

    SvaraRadera
  80. Skriver det igen, "Vackra själar dör aldrig" Du är min hjälte!!! Många varma kramar från en mamma i Borlänge!

    SvaraRadera
  81. Kram till dej fina Kristian! /K

    SvaraRadera
  82. Klart en kämpe som du tittar på S.O.A
    Har jag rätt? Det stämmer på pricken med det näst senaste avsnittet.

    SvaraRadera
  83. Älskade Kristian, ännu en gång har du berört mig på djupet. Skickar dig tankar och kramar och hoppas att de ska ge dig mod, tröst och styrka.

    SvaraRadera
  84. Love you dude.
    gillar brainy guys
    puss
    besos
    mi corazon

    SvaraRadera
  85. Vi föds till detta livet och har bara en begränsad möjlighet att välja hur det ska gestalta sig. Varför ska det behöva vara förenat med ett så stort lidande att behöva hantera det vi själva inte valt och inte heller kan välja bort? Varför ska det behöva vara så extremt plågsamt att vara människa i de yttersta lägena? Du har inget val och din strategi blir att slå döden på käften genom inre och yttre protest, genom inre och yttre värdighet. Du tvingas ta på dig din rustning och gå ut i krig. Jag tänker på dig. Värme till dig. / JJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra formulerat!Kram även till dig!

      Radera
  86. Varje ord du skriver slår mig i magen, för de är så träffsäkra,
    du är en av dem jag anser skriver absolut bäst i världen och det suger att ditt öde ser ut som det gör,
    som de säger kämpa du är guls värd, förgyller min vardag.

    SvaraRadera
  87. det är bara du som kan bära tyngden av sjukdomen i din kropp och under din hud, du ensam som får känna dess kyla, smärta, uppleva domningarna och fasorna och hur det som var du börjar glesna, vekna, skrynklas, bli tunt och tyna bort. men själsligt är vi en hel jävla hockeyarena, en varm lavin av tankekraft och support som står bakom dig och stöttar dig i varje andetag du tar. och kunde vi hade varenda en av oss här bakom skärmarna grabbat järnrören och slutit upp bakom dig, som en ursinnig mur hade vi försvarat dig. håll ut. stå ut. VI ÄR MED DIG.
    /gabriella

    SvaraRadera
    Svar
    1. så sant!!Visst känns det maktlöst men ändå inte!

      Radera
  88. Kristian!
    Jag fick vetskapen om dig och din blogg först igår(läs lördag) kväll när jag precis skulle sova.
    Läste det senaste inlägget (detta) och fick slita ifrån mig själv telefonen som jag då "surfade" på med hjälp av den hand jag inte längre själv bestämmer fullt över sedan min första operation.

    Jag fick lova mig själv att så fort jag fick tid igen skulle gå in och lusläsa så mycket jag kunde/hann med.
    Nu har jag suttit och läst årets alla inlägg i tidsordning och kan bara berömma och gratulera dig till din vackra talang och förmåga att trolla med orden och också sedan tacka dig för att jag inte känner mig som en rymdvarelse längre! TACK!

    Det är snart ca 1.5 år sedan, strax efter min 25-årsdag jag fick min "dom" - efter en minst sagt konstig tid och lite bråk med diverse vårdcentraler gick "ett riktigt" sjukhus äntligen med på att undersöka mig - efter tre dagars undersökningar och diverse röntgenundersökningar kom beskedet : Hjärntumör!

    Mitt liv raserade - eller "vårt liv" ska jag säga då jag har en underbar flickvän sedan 9 år tillbaka som alltid finns vid min sida! Hon och hunden gör att det ät värt att kliva ur sängen på morgnarna .
    Nu 2 operationer, 25 strålbehandlingar och ett antal olika cellgiftskurer senare är jag som en pensionär eller en gammal pundare i kroppen och min balans är ett skämt!
    Jag har en bit tumör kvar på hjärnstammen som ingen vågar röra och varken strålning eller cellgifter verkar kunna göra det man önskar från deras sida heller - im caught in the middle så att säga .
    Jag vet egentligen ingenting om framtiden så mycket av dina ord känns väldigt nära.
    Jag hoppas på nya mediciner eller ett mirakel!
    Jag vill verkligen inte försöka jämföra något, för jag vet själv att vissa saker helt enkelt inte går att varken beskriva eller jämföra - vill egentligen bara tacka och berätta att du uppmuntrat mig till att börja försöka skriva av mig lite - jag har skrivit kortare saker redan men då endast för mina nära & vänner på facebook typ .

    Jag ska i morgon (läs idag - måndag) fortsätta att gå igenom dina tidigare inlägg och ser även fram emot nya - många nya i en lång tid framöver!

    Återigen ett stort TACK! för alla inlägg och jag håller alla tummar och tår och hoppas på det bästa för din skull - ingen människa i världen är värd något av det sån här skit orsakar. Styrka och mina sympatier till dig! Du verkar vara en krigare och en krigare bryter ingen ner utan en rejält fight - fortsätt kriga och släpp aldrig ditt "järnrör"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet. Känner med dig.
      Carina

      Radera
  89. Du är min hjälte!
    /Sara

    SvaraRadera
  90. jag vet... jag vet.... och lider med dig....

    SvaraRadera
  91. Jag gråter för din skull och jag gråter för att jag saknar min Moster B / bästa vän och moster när jag läser om vård i livets slutskede. Så laddade ord att min kropp ryser och tårarna rinner utan att jag hinner tänka.

    SvaraRadera
  92. Jag känner inte dig, och du knappast mig. Vi är båda från Borlänge, jag lite lite äldre och man, precis som dig. Jag är inte vad man kallar för blödig och på bruksortsvis lärd att bita ihop. Du vet precis vad jag pratar om. Utan omsvep förklarar jag för mig själv att dina ord läses av mig i något sorts töcken där ledsamheten tränger sig på, dock under konstiga former.Jag vill egentligen inte läsa men så fantastiskt som du skriver kan jag inte låta bli.

    Jag vet inte hur jag skall reagera när jag börjar läsa ett nytt inlägg men på något egendomligt sätt går det ganska bra. Orden som du formulerar gör det tunga ämnet lite mindre tungt att läsa om. Jag personligen har självklart svårt att göra en bedömning om hur stark du är,men sättet du förklarar dig på tyder på en oerhörd styrka som jag har svårt att se att jag ens har ett uns av. Jag beundrar dig oerhört för att du i min värld besitter en oxes styrka.

    Det är så egendomligt att jag, när jag skall sova funderar på om jag skall ringa dig imorgon och höra mig för om vi skall träffas så jag får en timme eller två med en man som väckt mig själv, mina känslor och som dessutom är den man som står bakom alla ord här.Jag skulle lyssna och försöka förstå, försöka lindra men som den fega man jag är så får du några ord istället.

    Jag beundrar dig för att du är motsatsen till mig själv
    Min familj är full av beundran av dina ord, så även jag

    Önskar att jag kunde säga något bra Kristian,just precis nu, men jag kan inte.

    Du finns i mina och min familjs tankar.

    JN

    SvaraRadera
  93. Såg dig på tv för en stund sedan...Starka du..jag vet vad du genomlider i din kropp, i din själ. Själv fick jag bröstcancer för snart tre år och det ser ut...än så länge...att gå bra. Jag går på regelbundna kontroller och försöker att inte tänka på att jag är sjuk.
    Är fortfarande trött efter alla behandlingar, men jag kämpar mest för jag vill finnas för mina barn och se mina barnbarn växa upp.
    Det är orättvist här i livet. Överallt i världen dör och mördas folk, varje dag av olika skäl. Om dessa onda män som dödar, visste hur snabbt ens liv kan förändras, från en timme till en annan, skulle de förmodligen tänka om.
    Varför drabbas du och varför drabbas jag? Varför drabbas inte de som förstör världen?
    Jo visst gör de det...men inte tillräckligt.
    Lev och må så gott du kan ..förhoppningsvis ett långt tag till.
    När du mot den svarta dagen kommer...tänk då på att det är bara kroppen som dör. Själen kan inte dö. Den lever vidare. Det vet jag.
    Jag ska följa din blogg
    Kram från en gammal tant Anita

    SvaraRadera
  94. Käre vän!
    Vilken kämpe du är! Hörde och såg dej i TV och blev oerhört berörd! Du har en styrka som är få förunnade. Dessutom kan du ge andra människor så mycket!
    Jag är full av beundran för dig och känner stor vördnad för livet! Du skriver lysande, det var längesedan jag läste en så levande text! Styrkekram från en mamma, mormor och farmor inte så långt ifrån Borlänge.

    SvaraRadera
  95. Du skriver så vackert och ärligt! All värme och kärlek till dig!!

    SvaraRadera
  96. Efter "Jenny Strömstedt" ikväll så sökte jag upp din blogg. Har aldrig direkt lyssnat på er musik tidigare, men nu när jag har hört er kan ni räkna med ytterligare ett fan! Jag blev väldigt berörd av din korta berättelse och planerar att läsa igenom din blogg. Jag är 24 år och jobbar inom hemsjukvården och har gjort det i 5 år. Har många gånger jobbat dygnet runt för att finnas hos människor med cancer. Åsidosatt mina egna behov för att finnas där för andra. Många gånger får jag höra att "vad vet du om livet, flicka lilla?" och det enda jag kan svara är "Inte så mycket som du, men tack vare dig, vet jag mycket mer". Cancer är en fruktansvärd sjukdom som kan drabba vem som helst i vilken ålder som helst och att läsa om din kamp berör mig verkligen. Du verkar vara sjukt stark i din kamp mot cancern hur svår den än är mot dig, och jag beundrar dig verkligen! Inte många är lika starka i sin kamp mot denna hemska sjukdom! Kram Emma

    SvaraRadera
  97. du ger mig många, kloka tankar. och väldigt lite sömn denna natt! jag står på din sida och hejar på dig, även om jag är osynlig så hoppas jag att du känner att jag och många fler osynliga finns där och tänker på dig. Kramar

    SvaraRadera
  98. Wow vilken underbar låt ni framförde på tv4 i går kväll. Och när du och dina vänner pratade om er vänskap och om sjukdomen så gick det rakt in i hjärtat.
    Stort tack för att du delar med dig av dina tankar på ett så fint och samtidigt uppriktigt sätt. <3

    SvaraRadera
  99. "Kristian Gidlund, ibland är du den hårdaste jäveln jag känner."
    Ler och önskar att jag fått tid att lära känna dig lite mer.

    SvaraRadera
  100. Jag känner dig inte, men jag hejjar på dig. Du kommer att fixa det här.

    SvaraRadera
  101. Fan va fin du är!

    SvaraRadera
  102. Tack..För att du vågar berätta, för att du vågar prata öppet, för att du vågar dela med dig av det du går igenom, för att du vågar berätta om dina känslor..Tack, för att du vågar...

    SvaraRadera
  103. Finner inga ord för detta...satt och läste dina senaste inlägg i min häst box..tårarna rann längs med mina kinder. Min häst puttade på mig med sin mjuka mule och lade huvudet p
    å min axel..jag blev sittandes där länge..och tankarna virvlade runt i huvudet på mig..du skriver helt underbart och berör på ett sätt som ingen annan ..

    SvaraRadera
  104. Kristian Gidlund du är den modigaste jävel jag vet om.
    Jag kommer aldrig kunna sätta mig in i hur du har det, i denna ofrivilliga resa du just nu gör. Då har jag ändå ganska livlig fantasi..

    Vill bara skicka en mental kram och mycket kraft till dig.

    Annelie

    SvaraRadera
  105. Mitt hjärta värker för dig, för barnet ditt, för alla runt dig.
    Men du har varit här, mer än de flesta, mer närvarande, menar jag...gett avtryck.
    Ett modigt, vackert avtryck.
    Din resa är inte slut, det kan du ge dig fan på.

    SvaraRadera
  106. kära, kära du. jag tänker på dig hela tiden / julia

    SvaraRadera
  107. Vet exakt vad du menar med Opie.. Jag får tårar i ögonen av den jämförelsen! Passar dig så bra. När det är dags, då tar du järnröret!

    SvaraRadera
  108. Vet inte riktigt vad jag kan sätta för ord här, som gör någon som helst skillnad, men jag vill bara säga att jag är djupt imponerad av det mod som med du bemöter detta. En sak är sak är säkert, vi ska alla den vägen vandra, och jag kan bara hoppas att jag gör det med samma mod som du. Vare sig förr eller senare.
    Tack

    SvaraRadera
  109. Kristian! Jag har, efter att ha sett ett inslag i programmet med Jenny Stömstedt, läst min första blogg...sträckläst! Vilket språk, vilka känslor, så avskalat och rått! Så varmt, så kärleksfullt. Det kommer än en gång tillbaka till mig, min tacksamhet över att jag själv klarade mig, med blotta förskräckelsen, och ett kirurgiskt ingrepp i ett tidigt skede. Du fixar det här! Jag vill fortätta läsa om dig. Fast då om dina framgångar. Alla lycka till hälsningar som bara går att finna för din kamp. Varma hälsningar Bia

    SvaraRadera
  110. http://naturalcancerremedies.com/31D/index.php?SC=CNN31D120812

    SvaraRadera
  111. Jag tror på ett mirakel. All kärlek till dig, Kristian.

    SvaraRadera
  112. Du ar helt fantastisk. Onskar att jag kande dig. Kampa pa sa in i norden och njut av dina alskade. Men det vet du ju redan. Stor kram.

    SvaraRadera
  113. Hur känner du inför att ta till allt som man kan tänka sig för att bli frisk. Det finns seriös forskinig. under de sista tio åren har Lars-Eric Uneståhl tillsammans med ett ryskt forskarteam visat att immunförsvaret (mätt med T4/T8 celler) kan öka sin effektivitet i samband med Livskvalitetsträning, som bl.a. innebär att fokusera på och skapa positiva känslor av lust och glädje.

    http://www.bokia.se/mental-traning-som-hjalp-och-stod-vid-cancer-5068483

    Tänker även på grupper som kallar sig kristen vetenskap, som påstår att de med meditation och bön kan be bort Cancer. Använder sig av liknande teknik som de inom medicinsk forskning förespråkar, men kanske blir de mer avslappnade av sin tro. Om det funkar är det värt att pröva då? Hur långt är man beredd att gå när man är i det läge du är i?

    http://christianscience.com/prayer-and-health/inspiration/publications/christian-science-sentinel/prayer-about-cancer

    SvaraRadera
  114. http://www.youtube.com/watch?v=zFpFvCOGrRs

    SvaraRadera
  115. Jag önskar jag var speciell...kunde läka och hela! Då skulle jag sända all kraft mot Dig, mitt i livet.

    SvaraRadera
  116. Såg också programmet hos Jenny. Cancer slår urskillningslöst och "orättvist". Lider med alla som råkar ut för detta, min mor gick bort tidigt så jag vet hur det är att vara anhörig. Man hoppas in i det sista.

    Nu tror jag att det kan finnas ett hopp för dig,.. och alla andra som drabbas i framtiden.

    Ett företag som heter Clinical Laserthermia System http://www.clinicallaser.se/ ska inom kort starta en pilotstudie på Helsingborgs lassarett. (de börjar med pancreas och bröstcancerpatienter) Metoden ska trigga immunförsvaret att angripa tumör och eventuella metastaser.

    SvaraRadera
  117. även om vi inte har träffats (mer än då du satt bakom trummorna och jag var en i mängden i publikhavet) så har jag med dig i mina tankar och böner varje kväll!

    JG

    SvaraRadera
  118. Likt Opie har du ett mod som jag djupt beundrar. Jag önskar man kunde ta det där järnröret och ge cancern en så rejäl smäll att den blev liggandes på golvet och aldrig orkade angripa en enda människa någonsin igen.
    Sänder några kämpartankar och kramar

    SvaraRadera
  119. Beundrar din styrka ! Du borde kolla in en gammal väns blogg http://teamaria.devote.se/. Hennes mamma har nyss gått bort i cancer och hon skriver hur det är leva utan sin mamma ! Fortsätt med bloggen den inspirerar :D

    SvaraRadera
  120. Nånting med hela din inställning och hur du formulerar dina tankar i ord gör mig djupt berörd. Nu sitter jag liksom här och grinar framför din blogg, trots att jag inte känner dig. Men jag känner med dig. Fan, hur kan livet vara såhär grymt jävla orättvist? Inte för att man inte visste det sedan innan, men ändå. Man vill inte tro att det är sant.

    Känns inte som att jag kan säga så mycket mer, än att du verkar vara en väldigt begåvad och sympatisk person. Hoppas du får må bättre snart.

    SvaraRadera
  121. När persiennspringan blir en mäktig resa ut i alltet. När man är på väg, ser, frågar inte får svar och även får oväntade svar. När kroppen går sin rond medan själen snappar upp större mirakel än så. Walking in the sun, always walking in the sun.
    Kristian, när ditt helvete greppar tag, när allt gör så ont, så har du genom dina fantastiska speglingar förmedlat resan mot ljuset. Dina ord trillar som regndroppar över mig, som soldroppar över mig,sköljer över mig, genom mig, griper tag. Jag gråter för dig, jag beundrar dig, det känns som om jag älskar dig. Jag känner inte dig, men ditt regn, ditt kärleksregn över oss andra som inte går din rond, ditt regn gör att jag får privilegiet att veta saker om ditt inre, och jag älskar dig. Man kan bara älska dig!
    Jag önskar dig ALL kraft just nu, även om du själv är så stark!
    Kristian, du är fantastisk!
    Kram
    Maria

    SvaraRadera
  122. Kristian du är en underbar och stark människa!
    Du berör som ingen annan i dagens själ- och spiritfattiga värld.
    Kram
    Robert

    SvaraRadera