fredag 12 oktober 2012

Och se, i mörkret en blixt


En av mitt livs märkligaste veckor. Jag är yr. Vimmelkantig. Utmattad. Pulsen får min kropp att vibrera, för det här hade jag aldrig kunnat förutse.

Veckan har varit massiv. Rasslat fram i ett extremt tempo. I måndags var jag och mina bandkamrater med i ett tv-program vars blandning på gästerna milt kan beskrivas som… udda. En miljardär, en Hollywoodfru, en pratglad författare och en mindre pratglad artist. Och så vi, Sugarplum Fairy.
   Dagen innan var jag på väg att ställa in vår medverkan. Det kändes helt enkelt inte rätt. Men vi var med. Och jag tror att en frekvens i Sverige har störts.

Min telefon går glödhet. Ringer konstant. Meddelandena trillar in. Omsorg på ett sätt som jag inte räknat med. Styrka från oväntade håll. Människor stannar mig på gatan för att visa sin omtanke. Jag får igenkännande blickar på tunnelbanan. Erbjuds det ena. Erbjuds det andra. Tydligen har jag dessutom blivit en hashtag på Twitter.
   En låt som jag för drygt tio år sedan – då tonåring med hybris och storhetsvansinne – skrev tillsammans med några andra tonåringar med hybris och storhetsvansinne, har efter en lika delar oväntad som beundransvärd kampanj seglat upp till förstaplatsen på iTunes försäljningslista. Där har vi aldrig varit tidigare.
   Sedan i måndags har min inkorg fyllts med hundratals och åter hundratals mejl. Nakenbilder varvas med intervjuförfrågningar, uppmaningar som säger att jag får ”skylla mig själv” om jag inte lyssnar på just denne, blandas med fortsatta råd om min väg mot överlevnad. Veckans hetaste rekommendation: drick urin.
   Men framför allt berättar vänner och främlingar att det jag gör spelar roll. Att mitt berättande förändrar deras sätt att tänka. Att deras syn på vad som är viktigt plötsligt blivit en annan. Att det jag gör får dem att uppskatta livet. Se saker tydligare. Att deras tacksamhet över barnen fått en ny innebörd. Att de går tidigare från sina arbeten för att vara med sina ungar. Att de håller om dem hårdare vid varje kram. Att de älskar varandra mer, för varje dag som går.
   I och med det börjar jag så smått inse hur lite jag inser av mitt eget öde. Vidden. Vikten.

För jag är bara Evas och Jan-Olofs yngsta son – vilket visserligen inte är så bara. Tillsammans med mina syskon fick vi lära oss att ta plats. Vi uppmuntrades till att tycka saker. Till att berätta hur livet kändes. Till att vara ärliga. Och det har vi fortsatt vara. Egentligen är jag bara en vanlig kille. En vanlig kille som tidigt lärde sig att inte hålla käften.
   Jag växte upp i Kvarnsveden och lekte hellre i skogen än i lekparker. Jag tycker om hästar, hockey, pannkakor och Legenden om Sally Jones. Jag tycker om lakrits och att cykla snabbt i nedförsbackar. Jag tycker om att snickra och gör stadiga fågelholkar. Jag tycker om att dricka öl med mina vänner. Jag har inga gudar, men tror på vikten av att vara en god människa.
   Mina hjältar kan inte flyga. De kan inte skjuta spindelnät. De har inga superkrafter. Mina hjältar är vanliga. Jag med.
   Mina hjältar sliter på stålverk och fabriksgolv, inom vård och omsorg. Mina hjältar kämpar hårt för sina lönekuvert. Mina hjältar får landet att fungera. Men än viktigare: om de kan, går mina hjältar tidigare från sina arbeten för att vara med sina ungar. Mina hjältar håller om dem hårdare vid varje kram. De älskar varandra mer, för varje dag som går.

Kanske har jag inte varit tillräckligt uppmärksam. Kanske har Sverige alltid varit så här varmt och omtänksamt. Vad vet jag, när allt kommer omkring. Men det verkar gå en kärleksrevolution genom landet. Låt den inte ta slut, när jag inte längre räcker till.

259 kommentarer:

  1. Tack för alla dina kloka ord, Kristian. Jag är en av dem som, tack vare ditt förra inlägg, har vaknat upp ur den verklighet jag tagit så för given. Jag kramar mina barn hårdare. Jag försöker att inte gnälla över borttappade fingervantar. Jag tror att Sverige är varmt och omtänksamt, i alla fall de allra flesta, men dina ord och insikter lär oss alla att visa denna värme och omtänksamhet mer.

    SvaraRadera
  2. Helt fantastisk. Mina tankar är med dig! Min hjälte är Du, Kristian. /Hanna

    SvaraRadera
  3. Välj det/de råd du tycker verkar förnuftigast. Kör på det, tro på det, skit i resten. Om det är ett "buzz" om dig nu, fatta hur det blir om du överlever detta. Nakenbilder?! Å fan :-)

    SvaraRadera
  4. Underbart att läsa här idag. För att du berör så många och att vi också tar till oss det du skriver om. Vad som egentligen är viktigt när allt kommer omkring. Och etta på Itunes... jag bugar mig. För dig. För dina vänner. Och dina föräldrar. De måste ha gjort ett riktigt bra jobb för du verkar vara en helgjuten människa. Jag älskar att du inte håller käften!

    SvaraRadera
  5. Du är värd all kärlek. Det är din revolution!

    SvaraRadera
  6. Du e så bra!!!! <3<3<3<3<3

    SvaraRadera
  7. Världen kommer fattas dig Kristian. Dina ord går rakt in i hjärtat! Tänk om alla tänkte som dig <3/S

    SvaraRadera
  8. Det var märkligt häromdagen.

    Jag zappade runt lite bland TV- kanalerna och hamnade av en slump rakt in i det programmet som du var med i Kristian. Jag minns endast intervjun med dig och din barndomsvän. De övriga intervjuoffren är totalt borta ur mitt minne.

    Är så glad att jag fick höra och se intervjun med dig, din vän och höra ditt band spela. Tack!

    Ja, du är vanlig.
    Men du är ovanligt vanlig!

    Jag tror att det är det som gör att vi andra kan identifiera oss med dig trots att många av oss är friska fortfarande.
    (någon liten krämpa har nog de flesta dock och många av oss klagar och gnäller alldeles i onödan över dessa småkrämpor)

    Du är en viktig person som insett vad som är viktigt i livet och du tar tillvara de små stunderna.

    Du lär oss andra att se livets viktigheter och livets mening.

    Du, har den kunskapen nu, att undervisa oss, eftersom du sett och upplevt ting som många av oss andra inte har gjort ännu.

    Du gör det genom att vara totalt öppen och blotta din känslor fullkomligt inför oss.

    Du gör det så enkelt och utan att förhäva dig på något sätt. Rakt på sak samtidigt poetiskt. Det borde vara väldigt svårt, smärtsamt och tungt egentligen men för dig verkar det inte vara så, även om jag förstår att du troligen har dina grubbelstunder också.

    Jag är så tacksam att kunna läsa din blogg och ta del av alla de klokheter som finns att läsa i den.

    Tack Kristian!
    Som jag skrivit många gånger nu i olika kommentarer: Du är alldeles fantastisk och väldigt unik.
    Varma hälsningar från Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket program var det??! Jag missade och skulle väldigt gärna vilja se och lyssna på det...

      Radera
    2. Jenny Strömstedt på TV4: http://www.tv4.se/jenny-strömstedt/klipp/kristian-gidlund-trummis-i-sugarplum-fairy-berattar-om-sin-cancer-2227724

      Radera
    3. Tänkte skriva ett högst eget inlägg om hur du Kristian berört mig, in i mitt innersta. Men. Det behövs inte. Nina har skrivit vad jag tänkt. Tack Nina och framförallt. Tack Kristian.

      Radera
  9. Jag hittade din blogg genom en annan, streckläste alla inlägg från förra året och ska fortsätta idag. Det gör verkligen ont i mig att du inte fick fortsätta vara frisk efter din första omgång. Att du ens skulle få uppleva första gången med denna hemska hemska sjukdom.. Jag blir verkligen berörd av allt du skriver.

    MASSOR MED TANKAR OCH KRAMAR TILL DIG.

    SvaraRadera
  10. Wish all this love could change more than just the place of Sweet Jackie on itunes. Wish we all together could make a miracle. I believe we can. ♥
    If anyone ever doubted that one person can change the world, here´s the prove. You might not changed the whole world, but you´re keep changing the destinies of thousands of people. Literally. Thank you for that. We all gonna try to change yours.

    SvaraRadera
  11. Oj vad du är vacker. Inom och utanpå. Tar andan ur mig.

    SvaraRadera
  12. Jag blev så berörd av din medverkan i TV. Jag bestämde mig för att sluta röka med en gång! Knöglade ihop mitt nyinköpta paket med cigg, hällde diskmedel över dom och slängde dom i papperskorgen! Sen dess har jag inte rökt, och kommer inte göra det heller!
    Jag är så tacksam mot dig att du ändrade mitt tänk om livet, tack! Och jag önskar att du kryar på dig och är lycklig! Kram

    SvaraRadera
  13. "...då tonåring med hybris och storhetsvansinne" hmm, säker på att det gått över?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah... den kungliga svenska avundsjukan vet visst inga gränser. För vad är det i Kristians situation du kände dig avundsjuk på? Jag menar: Egentligen?

      Radera
    2. En kommentar säger ganska mycket om en människa,

      Radera
    3. Stackars lilla lilla lilla människa, dig är det verkligen synd om.

      Radera
    4. Sarkasmen tror jag kan vara en täckmantel för något annat. JAg menar, en del människor reagerar så konstigt när de blir berörda och rädda och smäller till istället för att visa vad de egentligen känner. Som kanske förblir okänt efetrsomd et förkvävs. Men det finns där, det rör på sig...annars hade hen ju inte skrivit något alls, tänker jag....

      Radera
    5. Dumheten har inga gränser.

      Radera
    6. Visa lite respekt! Eller kostar det för mycket?

      Radera
    7. Personen har säkert ett tråkigt liv.
      Troligtvis liten penis och ful käring.

      Radera
    8. Tänk om det är så att du menar något positivt. Jag tycker själv att dessa egenskaper som man har i ungdomen är härliga. Det är just det som gör att man vågar göra saker, vara kreativ och testa gränser. U

      Radera
  14. Jag ska göra mitt bästa för att leva kärleksfullt. Allt gott till dig!

    SvaraRadera
  15. Tack Kristian för att du delar ditt mod, din kraft, din sorg, din ilska och din smärta. Du har fått även mig att vakna, jag kommer tänka på dig när jag behöver bli påmind över lyxen att leva ett friskt liv, över min underbara familj och över mina vackra barn som ger mig grått hår i förtid. Jag är ensamstående mamma till två, en tjej på 5 år och en kille på snart 7. Jag har varit ensam med dom sen de låg i magen och vet inte hur många gånger jag tyckt väldigt synd om mig själv över allt jag behöver klara av själv. När jag läser dina vackra texter gråter jag av sorg över allt du och din vackra unge aldrig kommer få uppleva tillsammans, inte i det här livet. Men jag gråter också över den glädje jag känner över att ha intorkad havregrynsgröt på sonens plats efter frukosten, över alla högar med smutstvätt, över lyxen att behöva komma ihåg att packa ner en frukt i sonens ryggsäck varje dag, över att få fläta min dotters hår och över att bli väckt mitt i natten för att en liten behöver räddas från mörkrets monster. Tack för att du ger mig det!

    All kärlek till dig och dina nära, jag önskar er all styrka.

    http://open.spotify.com/track//2CoOb7f00S9B7y4IyB2bT6

    SvaraRadera
  16. Hejsan! Jag pluggar till sjuksköterska och håller för närvarande på med min C-uppsats som handlar om palliativ vård. Personligen ett högintressant ämne då jag för 16 år sedan miste min mamma i bröstcancer. Under min mammas sjukdomsperiod pratade vi aldrig med varandra om varken sjukdomen eller om döden. Jag var en uppkäftig tonåring som bara var arg, det är ju så mycket lättare att vara arg än ledsen och sårbar. Mammas död skär som en kniv i mig fortfarande efter alla år och jag kan fortfarande ha svårt att prata om det. Jag vet nu att samtal om döden och lidande är viktigt och helande, ger liksom ett lugn på vägen, inte bara för den som är drabbad utan även för de efterlevande. Det du gör är så betydelsefullt för så många, att våga. Du blir en fin stjärna

    SvaraRadera
  17. Herregud. Du skriver så att det går rätt in i hjärtat. Finaste, finaste Kristian, ge aldrig upp.

    SvaraRadera
  18. Jag är också en av dem som uppskattar livet på ett helt annat sätt sedan jag läst din blogg, trots en kronisk sjukdom som sätter ner humöret en hel del men är ej livshotande så varför klagar man!?? Du har som sagt skakat om sveriges befolkning en hel del, det behövs. Önskar alla läste din blogg.Starkt gjort att ställa upp i tv det var roligt höra er spela igen också.Ha det så bra du kan! Massor av kramar från en Borlängebo.

    SvaraRadera
  19. Du gör så stor skillnad! Du är snackisen överallt helt plötsligt. I personalrum, på vårdcentralen o i familjen. Alla är otroligt impinerade av dig! Rak, tydlig, ärlig säger man om dig kristian. Och att du är ödmjuk inför livet, vågar uttrycka känslor. Ja, jag tror det är kärleksvågor i sverige. Du har startat något stort.
    Och du förtjänar uppmärksamhet o omsorg.
    Hoppas nu att dumma cancern också lyssnar på kärleksvågorna, och fattar att du behöver vara kvar här hos oss.
    Jag, som vetat om dig o ditt band lite längre än de andra, sträcker stolt på mig när de pratar om dig. Och jag berättar om din blogg o hur fantastisk människa du verkar vara!
    JAG är stolt över dig. En 31 årig person som du inte alls vet existerar. Tänk då på hur stolt din familj o dina vänner måste vara! Vilka avtryck du gör på denna jord!
    Du gör verkligen stor skillnad.

    SvaraRadera
  20. Jag har en av mina bästa dagar i dag. Jag har precis idag gjort min sista strålbehandling efter ett halvår av operationer, cellgifter och strålbehandling för bröstcancer. jag gjorde samma resa för 12 år sedan och jag önskar å det allra starkaste att du också överlever en gång till och vi får några år till både du och jag. Några saker har jag lärt mig av detta. Jag tar ingenting för givet,lever här och nu och njuter av det jag har runt omkring mig. Avslutar med: Kämpa, kämpa kämpa Kristian.

    SvaraRadera
  21. Haha! Nakenbilder, vad rolig vecka det måste varit!

    SvaraRadera
  22. Finaste Kristian!
    Jag är fullständigt övertygad om att du gör allt för att leva så länge som det bara går. Att det finns människor som säger saker som att du får skylla dig själv om du inte gör si eller så... Det finns inga ord för att beskriva vad jag känner inför dem. Men skitsamma, de befinner sig liksom inte i samma värld som allt det goda, fina, finurliga, underbara som är du!

    SvaraRadera
  23. Respekt och kärlek till dig!

    Alexandra

    SvaraRadera
  24. Du förtjänar all respekt! Varm styrkekram från mig!

    SvaraRadera
  25. Massa omtankar och ännu mer kramar till dig, fina Kristian

    SvaraRadera
  26. Jag har i några dagar funderat på att jag vill skriva en kommentar här. Jag har tittat in på din blogg ett tag, läst och blivit otroligt berörd. Detta året har inte varit helt lätt för mig, personer jag håller mycket högt har gått bort och nya, ganska svåra,tankespår har bildats. För livet är inte alltid lätt, men du har här fått mig att få en ny syn på många saker. Det är så mycket som är så värdefullt och det är så viktigt att prioritera att stanna upp och se det. Så jag ville säga tack till dig, som jag inte ens känner, men som har fått de här nya tankarna att gro i mig. Att se de reaktionerna du fått är helt otroligt, vilken sak du har uträttat, jag tycker det är enastående. Kärlek och värme

    SvaraRadera
  27. En tanke slog mig när jag såg programmet du medverkade i. Miljonären som skröt över alla pengar han öste över sina ungar borde kanske lära dem uppskatta värdet av livet istället för värdet av pengar. Tack Kristian för Sweet Jackie, gammal kanske men den går varm i mina lurar. All styrka till dig, fina vanliga starka människa.
    Kram Nina!

    SvaraRadera
  28. Så klokt. Så bra. Så vackert. Så sant. Kram Sara

    SvaraRadera
  29. Helt otroligt hur du skriver och träffar rakt in i hjärtat och mina tankar. Ge inte upp, det är människor som du som behövs här.

    SvaraRadera
  30. Hej! Hittade din blogg genom Sofia, Men tänkte ingen mer blogg nu. Men är så glad jag gick in och läste! Är helt såld. Du är så underbart duktig att skriva! En sån gåva du har!! Jag har också cancer men har op. och nu cellgifter så hoppas det funkar. Just nu mår jag ganska bra. Är 59 år så har hur som helst levt största delen av mitt liv. Men hoppas och tror det går vägen för ingen gång uppskattar man livet mer än när man håller på att mista det. Tog förut för själklart att jag skulle få bli gammal då min far är 98 och rätt pigg:) Ha nu en bra helg!
    Styrke kramar från Berit

    SvaraRadera
  31. Nakenbilder? Jag förstår mig inte på tjejer. Men de kanske menar väl med det? Försöker pigga upp kanske? Men om man tänker på det tvärtom, jag hade nog inte velat ha massa bilder på kukar skickade till mig efter en sån intervju. jaja.

    Kämpa på, Kristian.

    SvaraRadera
  32. Kristian, du kan liknas vid en modern tids Jesus! Någon som får oss att tänka till kring vad som är meningen med livet. Någon som kämpar för det goda. Du har verkligen startat en kärleksrevolution, och jag undrar om vi inte borde starta en ny tideräkning,Före och Efter Kristian, och flytta julafton till den 21 september. Tack för att vi får följa med dig på din svåra resa.

    SvaraRadera
  33. Jättebra framträdande på tv4! Du o polarna gjorde bra ifrån er. Njuter när jag hör din sköna dialekt sakta leta efter och formulera alldeles rätt ord. Styrka o kärlek till dig! Ha en så bra helg som det går!

    Tänker att du sitter hemma med en öl o ett gidlundleende på läpparna!

    Puss

    SvaraRadera
  34. Vilken otrolig poet du är Kristian.Helt otroligt.
    Tack.Tack.Tack.
    All kärlek till dig.Kan man älska en människa utan att aldrig träffa honom...
    I love you <3.

    SvaraRadera
  35. http://www.youtube.com/watch?v=L-bxuRKbFLk

    Tyvärr ser det ut att denna låt är som gjord för dig..Poängterar tyvärr..
    Fina Kristian,tack att du öppnar ögonen på "oss som glömmer varför vi är här alltför ofta".
    Peace and love.

    SvaraRadera
  36. Min syster dog av cancer för tio år sedan. Hon hade velat skriva till sin lilla dotter, men orkade aldrig - nu läser jag dina ord istället. Det gör fruktansvärt ont, både för din skull och för min älskade saknade syster, men jag kan inte sluta läsa. Det är så vidrigt orättvist att unga människor ska drabbas av detta fruktansvärda. Tack för att du skriver.

    SvaraRadera
  37. Måste bara kommentera fast jag aldrig gör det! Det är tack vare Dig som allt detta händer och att Sverige blir ett varmare land! DU kommer alltid att finnas <3

    TACK!

    SvaraRadera
  38. En kärleksrevolution. Skriv upp mig på den!

    SvaraRadera
  39. Förra året hade jag tänkt skriva "Det här var inte sommaren som gick förlorad utan sommaren du vann". Men jag lät bli av någon konstig anledning.

    Nu vill jag skriva en annan sentens innan det blir för sent:

    Lev i förvissningen att du gjort skillnad.

    SvaraRadera
  40. Hej igen Kristian! Nu hade jag sminkat mig i typ en och en halv timme för att träffa några vänner ikväll. Nu måste jag sminka om mig såklart för varje gång jag läser dina inlägg så forsar tårarna ner. Sminket spelar självklart ingen roll. Men jag vill att du ska veta att jag aldrig gråter för att jag tycker att det är så himla synd om dig (även om jag tycker att det är orättvist) utan för att du skriver och uttrycker dig på ett så otroligt vackert sätt. Förstår du att du skriver och sätter ord känslor så otroligt att man börjar böla? Hoppas du förstår. Och du, du är min hjälte! Och det tåls att upprepas, du HAR förändrat mitt sätt att tänka! ALL KÄRLEK TILL DIG UNDERBARA MÄNNISKA // Sanna

    SvaraRadera
  41. Kristian, jag vill också tacka dig. Minuten efter att jag läst ditt inlägg om barnet i dina drömmar valde jag att åka skridskor i strumplästen på parketten med mina pojkar istället för att sura för att klockan var mycket. Och jag har blivit bättre på att stänga av datorn och låsa kontoret när klockan blir tre för att hämta på dagis fastän högarna med ogjort finns kvar. Tack för att du faktiskt fått mig att fatta att det är det som räknas. Att det är viktigast. Att det är mellan tandborsttjat och kramar som det händer. Och jag tittar nu mer på min man på ett sätt som var länge sedan jag gjorde. Jag har blivit påmind om att jag älskar honom, oss, vårt liv tillsammans, våra barn. Att vardagen är fantastisk och vacker. Tack igen för att du med dina ord hjälpt mig att känna den tacksamheten.

    SvaraRadera
  42. Hej!
    Vad fint du skriver!
    Jag jobbar själv inom vården och har blivit varse om hur fort livet kan ändra sig..på bara ett ögonblick.
    Jag försöker upplysa mina vänner om detta.Men tyvärr är det inte alla som förstår.
    "Alla dessa dagar som bara gick - inte visste jag att det var livet". Som någon sa.
    KRAM

    SvaraRadera
  43. Det finns så mycket jag vill säga, men jag vet inte hur. Jag hittade din blogg för någon vecka sedan och du har gått rakt in i hjärtat och påverkat mig mer än någon har gjort på länge. Jag är en trött mamma som helt plötsligt har mer ork för mina barn. Även när de trotsar mig som mest så orkar jag lite till. Och det är tack vare dig! Jag förstår nu på ett helt annat sätt hur livet kan vara orättvist och jävligt! Man måste ta tillvara på tiden och det är något jag har varit dålig på. Jag lider med dig, men du ska veta att du gör skillnad! Jag tror inte att någon lämnar din blogg oberörd och jag hoppas att alla tänker efter en extra gång när de retar sig på något trivialt. Du gör skillnad underbara människa!

    SvaraRadera
  44. Tack fina du för att du inspirerar mig och andra att ta vara på det som är viktigt på riktigt. <3

    SvaraRadera
  45. Du är fantastisk! :) Ha en härlig höstkväll. Kram <3

    SvaraRadera
  46. sommaregn012@gmail.com12 oktober 2012 17:40

    Kristian,

    jag såg dig på nyheterna och blev väldigt ledsen när de sade att du blivit mycket sjuk igen. För jag mindes när jag läste förut om hur du var på bättringsvägen. Just då kändes det som att livet hade en poetisk rättvisa - du skulle överleva, för du är ung och förtjänar att leva.
    Nu...kändes det som ett tungt slag mot bröstkorgen.

    Du skriver att du bara är en vanlig kille, men alla vanliga killar och tjejer behövs för att vara en motvikt till alla sadister i samhället som av någon anledning ofta lever länge. Står inte ut med tanken på att du inte skulle vinna fighten mot sjukdomen, i mina ögon är du en vinnare som vet vem du är och vad du står för.

    Jag hade en nära-döden upplevelse när jag var barn. Min kropp fick hjärt- och lungräddning och jag svävade ovanför den och såg på. Känslan av att vara viktlös, att existera utanför kroppen, oavsett vad som skett med den, att vara odödlig, påverkar mig än idag och har gjort mig till en modigare person än vad jag skulle ha varit om jag inte haft den upplevelsen. För jag är övertygad om att vi lever vidare, att ingenting kan stoppa våra själar. Om det värsta skulle ske kommer jag att veta att du fortfarande finns, stark och fri, fast vi inte kan se dig med våra ögon.

    /tjejen som överlevde fler gånger än hon trodde hon skulle

    SvaraRadera
  47. Så vackert skrivet. TACK! Förlorade min pappa för länge sedan, han hade cancer på samma ställe som du -oopererbart. Blir så besviken för jag trodde och hoppades verkligen att man på de tjugor år som gått sen vårt helvete skulle hittat på nåt bra botemedel. Ha det så bra som det går!
    M

    SvaraRadera
  48. Tack för att du finns Kristian, jag kämpar med dig!!! ❤❤❤

    SvaraRadera
  49. Tack älskade Kristian! Tack för dina fina, tänkvärda texter. Tack för all musik du delat med dig av. Tack för att du deltog i Jennys tv-program. Tack för att du gör så stor skillnad genom at få oss andra att tänka till och omvärdera våra livssituationer. Tack älskade Kristian!

    SvaraRadera
  50. Du är underbar !
    Kram från Carina

    SvaraRadera
  51. Du lyckas i en enda text gå från hektiskt (och märkligt) vardagssurr till omtanke, kärlek och meningen med livet, och tillbaka till det lilla, det vanliga, pannkakor, cyklar, fabriksgolv. Du zoomar in och zoomar ut i samma text, och det funkar fantastiskt bra.

    Du får andra att se det stora i det lilla. Att zooma ut i vardagen och se på saker ur ett annat perspektiv. Jag hoppas också att det håller i sig. Jag tror att vi alla skulle vara mer kärleksfulla mot varandra om vi hade ett större perspektiv.

    Du gör skillnad.

    Kram!
    Annika

    SvaraRadera
  52. Du berör...
    jag är ledsen för din skull...
    ... jag uppskattar mer det jag har, ska krama mina barn mer, tjata mindre...
    Kramar
    Ella

    SvaraRadera
  53. Hej K!
    Du får många inlägg så jag vet inte om du läser alla. Men OM du gör det så är du ny i min värld. Såg dig på TV och sökte upp din blogg, nyfiken på vad alla läser om. Jag läser aldrig bloggar. Det första jag läste var om barnet. Kan säga jag grät i timmar, jag ringde vänner, la ut på FB om att man måste läsa, funder och stanna upp. En vännina till mig som blev fri från sin cancer i sommras sa, Marie, du lever ditt liv fullt ut och du kan inte sluta leva det för att andra är sjuka. Du kan inte göra mer än du gör. Men jag gör mer idag och jag hoppas jag kommer fortsätt göra det. Jag säger till mina barn nu varje dag jag älskar dem, det gjorde jag inte innan. Så vem du nu än är vill jag ändå bara säga tack och jag kommer även fortsätta följa din kamp för du är en guda gåva i skrifft allt går rakt in i märgen.

    Marie

    SvaraRadera
  54. Känner så för dej, en helt för mej okänd människa...
    Kramar Millan ❤

    SvaraRadera
  55. Kärleksrevolution är verkligen rätt ord, dina texter påverkar så himla många! KRAM

    SvaraRadera
  56. Du är bara så fantastiskt oslagbar och äntligen har tillräckligt många fått upp ögonen för det, vi som känner dig har vetat det alltid och vi har alltid dessutom vetat att Sugarplum fairy förtjänar en förstaplats, speciellt med låten som du skrivit. Hoppas allt detta ger dig energi att kämpa vidare och att vi snart får en konsert med er. kramar

    SvaraRadera
  57. Du är ingen vanligt kille. Du är fullständigt jävla underbar. /K

    SvaraRadera
  58. Kära Kristian. Jag behöver verkligen inte heller en Gud. Jag behöver absolut inte nån försäkran om att det finns en mening med livet. Eller om ett liv efter livet. Jag tänker att hela poängen med att få leva är väl egentligen just att få vara med om detta som händer just nu på din blogg. Just nu när jag läser dina ord och skriver det här. Att du och jag och alla som kommer in hit finns till en kort stund och stöter ihop med varandra. Att vi finns. Kloka, varsamma, frifräsande, revolutionära, egensinniga och sprängfyllda av smärta och kärlek. Vilken fantastisk jävla grej. Jag älskar dig. Susanna.

    SvaraRadera
  59. "Mina hjältar kan inte flyga. De kan inte skjuta spindelnät. De har inga superkrafter. Mina hjältar är vanliga. Jag med.
    Mina hjältar sliter på stålverk och fabriksgolv, inom vård och omsorg. Mina hjältar kämpar hårt för sina lönekuvert. Mina hjältar får landet att fungera. Men än viktigare: om de kan, går mina hjältar tidigare från sina arbeten för att vara med sina ungar. Mina hjältar håller om dem hårdare vid varje kram. De älskar varandra mer, för varje dag som går."

    Alskar den delen. Fast jag alskar alla delar.

    Det ar konstigt att jag inte snubblade in pa din blogg, av en slump, forran igar. Och att jag tanker pa dig, en framling, nastintill hela tiden efter det. Men egentligen ar du ingen framling, du ar en van som jag inte har lart kanna. Du har sa ratt i allt du skriver, och att du kan vara sa pass osjalvisk ar beundransvart. Du gor en san himla stor skillnad.

    SvaraRadera
  60. Ditt sätt att skriva och det du förmedlar tar nästan andan ur mig. Så oerhört vackert språk du har. Jag tror också på människors inneboende godhet, att det är själva meningen med vår existens.
    Tack Kristian för dina kloka ord!

    SvaraRadera
  61. Såg programmet och fick tårar i ögonen.
    Det är så fruktansvärt orättvist att sådant här ska hända. Mina tankar går till dig och dina närmaste.

    I mina ögon är du själv en hjälte.

    /Sanna från Ludvika

    SvaraRadera
  62. Du är fin du!

    /Anna

    SvaraRadera
  63. Ja du Kristian...att en människa kan påverka så många med godhet å kärlek, det e helt fantastiskt !! Det är väll det som e din uppgift här på jorden...att sprida detta budskap...att vi ska va rädda om varann å ge all kärlek å trygghet å tid till våra barn...Du måste även ha de mest fantastiska föräldrarna som har skickat med dig dessa grunder i livet...du kan inte lämna världen nu..detta e början på nåt nytt...massor med kramar till dig !!!

    SvaraRadera
  64. Kristian. Jag kan inte med ord beskriva vad du gör för mig (och min dotter) och min syn på livet i stort. Ditt helt otroliga berättande skapar en känsla som både värmer och sätter sig likt Karlssons klister runt mitt hjärta. Där kommer den att stanna för resten av mitt liv, faktiskt. Ord förvandlade till en delvis ändrad livsstil? Ja förmodligen. Jag läser ofta och gärna om andras livsöden och ditt liknar väldigt mycket min pappas på ett sätt och det är både hemskt och underbart att läsa om. Orden känns så nära. Kanske är det bl.a. därför din blogg fängslar mig så extremt. Det har aldrig hänt förut att en blogg tagit upp så mycket av min tankeverksamhet trots SÅ många vändor i SÅ många olika bloggar/böcker. Ordet jag letade efter i början av kommentaren är nog egentligen bara tack. Tack! Och att jag hoppas att du får må så bra som möjligt väldigt, väldigt, VÄLDIGT länge.

    SvaraRadera
  65. Sorgligt och underbart! TACK Kristian!

    SvaraRadera
  66. Charlotte björnemalm12 oktober 2012 19:33

    Du gör skillnad, aldrig tidigare har jag känns mig så ödmjuk till livet, jag hoppas och önskar dig allt fint,gott och all kraft du kommer behöva framöver. Massor med styrkekramar till dig

    SvaraRadera
  67. Du får en ju verkligen att fundera. Jag har aldrig trott att jag skulle få barn. Av flera anledningar. Nu har jag två. Är trött jämt och när de bråkar känns det som om man skulle explodera ibland. Är på jobbet tidigt för att kunna träffa dem mer, fast ibland känns det som om man bara är sur och tjatar. Fast varför är man sur, sömnbrist javisst, men dom är ju fantastiska och jag är så tacksam. Du är också fantastisk!

    SvaraRadera
  68. Du gör verkligen skillnad! Det du skriver är det vackraste jag läser, vill aldrig att inläggen ska ta slut.
    Det du skriver får mig att förbanna mig själv, för att jag faktiskt inte är tacksam livet, för att jag faktiskt knappt orkar kliva upp på morgonen, att jag faktiskt kan tänka att det gör inget om jag dör. Inte så att jag vill dö, bara så att om det kom en buss när jag gick över gatar, kanske jag inte skulle skynda mitt snabbaste för att komma undan. Samtidigt vet jag att min kropp är inställd på att överleva, att min kropp bestämt sig för att inte låta tonårens demoner som panikångest, depression och skeva kroppsideal få ta kol på denna flicka.
    Du får mig att tänka att fuck alla dumma tankar, om så bara för en stund.

    SvaraRadera
  69. <3 Livet är inte rättvisst! Grips av dina ord! Du berör! Var ensam med mina två döttrar under hela deras uppväxt. Vilket inte alltid var enkelt! Tog beslutet att inte jobba mer än 75% för att hinna och orka vara mamma! Vilket gjorde att vi inte hade samma ekonomi som många av deras kompisar som hade två föräldrar som jobbade heltid! Men jag har aldrig ångrat mitt val! Vet att det även kommer att visa sej när jag får pension, men det problemet den dan! Tack för att du inte ställde in medverkan i Jennys program. Väckte nog många, många som fick sej en tankeställare! Läste din blogg förut, den var beroende framkallande, blandade känslor när du slutade. Glad för det positiva besked du då fått! Men saknade dina ord. Var in o läste de gamla inläggen med ojämna mellanrum. Sorg i hjärtat när jag upptäckte att du börjat blogga igen! För trots jag älskar dina ord så är anledningen så overkligt! Kram

    SvaraRadera
  70. Kan inte alla som läser här skänka en slant till cancerforskningen? Kanske istället för att köpa onödiga julklappar??

    SvaraRadera
    Svar
    1. bra initiativ!

      Radera
    2. Håller med !!!

      Radera
  71. Kristian, du berör, du berör så ohyggligt mycket. Jag själv har alldeles nyss opererat bort mitt bröst, jag har bröstcancer. Jag hade redan hittat dig och din blogg, men vad jag vill ha sagt är att jag hade hittat dig även utan min sjukdom. Jag såg dig i tv-programmet och insåg att de som var sjuka var resterande gästerna, herre gu. Programledaren presenterade alla, så alla visste vem som var programmets allra bästa gäst. Det var du och dina fina bandmedlemmar. Vet inte om det är mer hjärtskärande för att ni är killar, och att ni visar att ni är så sårbara. Jag grät floder. Trots all jävlighet så ger du oss hopp om människan. Jag älskar din blogg. Må dina ord få flöda, länge, länge...

    Och till de resterande gästerna i programmet säger jag bara : Visa er aldrig i tv igen!

    Stor kram till dig, din familj och dina vänner!

    /elisabeth

    SvaraRadera
  72. Kristian, underbara kloka Kristian! Sluta aldrig att skriva

    SvaraRadera
  73. Käraste Kristian, du har verkligen, verkligen förstått vilken skillnad du gör, förstått vilken ynnest det är för oss att få ta del av dina ord & tankar.
    Tack!
    //Elisabeth

    SvaraRadera
  74. Jag var en av dom om såg programmet och blev helt hooked... jag älskade eran jackie-låt för tio år sedan och efter ett tag blev den en i mängden men idag lyssnar jag på den direkt jag får chansen. Jag har pratat om dej ända sen jag såg programmet och du berörde verkligen mig...

    kämpa på!
    /Camilla

    SvaraRadera
  75. Kristian, dig kommer jag aldrig att glömma. Inte en enda gång har någons ord berört mig på detta viset. Jag kramade min son extra hårt ikväll.

    Du gör skillnad.

    SvaraRadera
  76. Sååå himla häftigt. Tänk vad vi kan, alla tillsammans. Och tänk vad en enda persons ord kan sätta igång. Hur ska vi veta vad någonting är värt, egentligen? Vi kan inte se hela bilden, vi vet inte svaren på alla frågorna, vi vet egentligen ingenting. Vi kan bara ödmjukt böja våra huvuden och älska varandra lite bättre. Allihop.
    Carina

    SvaraRadera
  77. Kristian: du förtjänar all den positiva uppmärksamhet du får. Du berör på ett sätt jag aldrig tidigare varit med om! Att du får människor att stanna upp och uppskatta det de har är makalöst. Du är fantastisk. Och du ger en fjant från Skåne hopp och inspiration! Tusen tack för det.

    Förresten....nakenbilder?!

    SvaraRadera
  78. Finaste Kristian! Tack än en gång! DU är min hjälte! Tack för att du hjälper mig att förstå att det är det vanliga som är det viktiga!
    Kämpa!/ Helena

    SvaraRadera
  79. Du säger på tv4 att man läser din blogg för att den handlar om döden, men skulle vilja säga att det är tvärtom, man läser din blogg för att den handlar om livet. Livet i en annan skepnad, som blir så skarpt i kanterna när man sätter det i relation till motsatsen, dvs döden.
    Just därför blir också reaktionen sån där många ser sitt eget liv med andra ögon genom dina betraktelser, något att vårda, att använda för kärlek och leva fullt ut. Vi önskar dig mirakel, men du skapar mirakel här varje dag...
    /L

    SvaraRadera
  80. Efter att jag såg programmet och läste din blogg så packade jag ihop en liten väska och sen fångade jag dagen. Drog på en roadtrip i Dalarna! Fängslades över vilket vackert landskap vi bor i och bara var.
    Var sen full av energi och umgicks med min härliga familj till kvällen!
    Carpe Diem! Du är en fantastisk människa!
    Kram <3

    SvaraRadera
  81. Du gör skillnad!!!
    //Nina

    SvaraRadera
  82. Hej Kristian. Jag vill skriva några ord till dig. Jag är egentligen tom på ord och vet inte vad jag ska säga. Många skriver så fint och det vill även jag göra. Du är värd alla ord i världen, men det känns så tomt. Jag är djupt imponerad över hur du hanterar din resa mot evighet och jag önskar att även jag, den dag det är min tur, kommer att hantera den resan med samma värdighet som du gör. Jag är helt övertygad om att du och alla vi andra, får leva vidare i annan form.

    Kristian, jag önskar jag hade varit vän med dig i det här livet. Skulle vilja känna en person som du. En person med så mycket känsla för livet. Stor kram Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skriver också fint!

      Radera
  83. Åh, goe, goe Kristian!
    /eva

    SvaraRadera
  84. Människa, vad du berör! / Lotta

    SvaraRadera
  85. Gud, va ska man säga... Du berör så otroligt, dina tankar, dina ord.. Jag vill bara ha mer. Du har fått min man att läsa, DÅ kan man konsten att skriva!
    Kram Helena

    SvaraRadera
  86. Kristian, jag har läst din blogg från start. Den berör mig mycket. Fortfarande. Ditt skrivande blir bara bättre och bättre. Du är en inspiration.

    Jag har haft cancer. Lever fortfarande. Kramar mina barn hårt varje gång. Älskar mer för varje dag. Vet vad som är viktigt. Det lärde den sjukdomen mig. Och jag vill bara fortsätta att vara frisk. Fan, det önskar jag dig med! Det önskar jag oss alla.

    Tack för dina fantastiska ord. Kärlek.

    SvaraRadera
  87. Du kommer alltid leva vidare genom dina fantastiska texter, dina ord berör. Orättvist att nåt så ont ska drabba en så god kille. Kram, om mirakel sker hoppas jag att du står överst på den listan. <3

    SvaraRadera
  88. Många varma kramar till Dig, till din familj och dina nära vänner...tänker på er varje dag och knäpper mina händer och ber att allt skall bli bra. Så mycket kärlek och omtanke det finns i alla fina kommentarer Du får!!!!! Det är Du som tar fram det finaste i dina medmänniskor!!!/ Elisabeth

    SvaraRadera
  89. Ord räcker inte till för att beskriva hur mycket jag beundrar dig både som skribent men framförallt som människa. Till en gud jag näppeligen tror på, ber jag en bön för dig.

    SvaraRadera
  90. Tack. Dina ord betyder jättemycket för mig. De får mig att vakna upp ur ekorrhjulet och krama mina barn hårdare. Kärlek till dig

    SvaraRadera
  91. Kärleksrevolutionen du talar om i slutet av inlägget är jag helt säker på att du har åstadkommit. I övrigt saknar jag ord. Kram!

    SvaraRadera
  92. Tack! Tusen tack för dina ord, dina tankar och vad du förmedlar ... <3 <3 <3 Kramar ... många många kramar!

    SvaraRadera
  93. Du är enorm Kristian! Du berör verkligen, på djupet! Tack för att du delar med dig av din historia. DU är en sann och riktig hjälte! Ta hand om dig! // Sara K

    SvaraRadera
  94. Jag är också en av dem som såg programmet i måndags och blev helt nockad.
    Jag sträckläste din blogg och storgrät emellanåt och log med dig ibland. Känner mig inte som samma människa som innan.. Du förstår nog inte hur mycket du berör.

    Jag kommer aldrig att glömma dig, trots att jag aldrig träffat dig.
    En massa kärlek till dig. Fina, fina Kristian!!

    SvaraRadera
  95. Underbara Kristian.
    Det har absolut inte funnits i Sverige innan utan det är du KRISTIAN GIDLUND som plockat fram det.
    Det behövs en sådann som du. Någon som bryter tystnaden. Någon som får oss att stanna till och se sanningen i vitögat.
    Någon som får oss att känna efter.

    Tyvärr är vi människor funtade så att vi tar allting för givet om allt är bra.
    Inte förrens det händer något så vaknar vi till liv.

    Efter min transpantation som ledde till förlamning ( som jag kommit ur) så hade jag en enda önskan...att få känna gräset mellan tårna igen.

    Det har jag alltid tagit förgivet tidigare.

    Alla behöver stanna upp och känna efter men tyvärr är vårt liv för stressigt...
    Så tacksam att du finns...att din blogg finns...du har gjort hand avtryck och fotspår genom hela landet och över dess gränser.

    Jag kan försäkra dej om att även våra barn kommer att ha hört talas om Kristian Gidlund...
    Den helt vanliga killen från Kvarnsveden i Borlänge.
    Killen som vågade dela med sej av sitt öde.
    Killen som vägrade ge upp.
    Killen som fick Sverige att stanna till och öppna sina ögon...

    Varför ska det ALLTID behöva hända något negativt innan förändringar sker???

    Massor av kärlek till dej och jag önskar dej en trevlig helg.

    Kram M

    SvaraRadera
  96. Kristian! Vi hejade och hälsade på dig när vi träffade vår son Adam på kontoret vid Nytorget i mitten av augusti 2012 strax innan Stockholms Kulturfestival. Ni hade era skrivbord sida vid sida. Sen Adam berättade om din sjukdom har jag läst din blogg. Är sååå berörd av din styrka och kämpaglöd! Sänder dig massor, massor av styrkekramar!!!!!
    Hälsningar från Britt-Marie Heldring

    SvaraRadera
  97. Exakt så är det. Jag ser saker tydligare. Sniffar lite extra i håret vid nattningen.. Fylls av en oändlig tacksamhet av att vara frisk och över min familj. Jag har "sweet Jackie" som ringsignal nu, för att påminnas om jag skulle glömma. Du gör stor skillnad och du är fantastisk. Ditt öde smärtar och jag hoppas att du kan finna tröst i att den kärleksrevolution som pågår, den är ditt verk.
    Kram!

    SvaraRadera
  98. Du är allt det du skriver. Någons son och någons syskon. Någons minne. Men du är också något annat. En gammal själ. Som fått komma hit för att lära oss något. Något viktigt. Om du fått lång tid på jorden så hade inte lärdomen blivit så tydlig. Tyvärr drabbas dina nära och kära smärtsamt hårt. För både dem och oss andra så gör du en avgörande och tydlig skillnad. Som jag ska bära med mig. Alltid.
    /ellen

    SvaraRadera
  99. Tack-för att du valt att dela med dig
    Tack-för att fu försöker få oss att förstå
    Tack- eller snarare "thank you for the music":-)
    Tack!

    SvaraRadera
  100. Du lyckas golva oss läsare gång på gång! Som du kan skriva!!! Förr i tiden reste man runstenar. Dina ord kommer också att stå kvar, länge, länge och göra sin verkan. / JJ

    SvaraRadera
  101. Finaste finaste Kristian...
    Jag är otroligt stolt att vara Borlängebo, tack vare dig! Jag önskar jag fick växa upp i ditt grannskap och varit en del av dig och din familj. De måste vara så stolta över dig, alla de som finns i din närhet. Din klokhet och alla dina gripande texter går verkligen rakt in i hjärtat. Du lyckas fånga upp oss uppstressade småbarnsföräldrar att ännu mer visa kärleken till våra små. Du får mina problem att bli en fis i rymden. Du är verkligen min hjälte, du gör skillnad och sprider kärlek och du berör folk mer än någon annan. Jag ber för dig på kvällarna ( är inte troende) men jag hoppas att någon där uppe ser och hör. Varmaste styrkekramar till dig och din familj. Fortsätt kämpa, så länge det finns hopp finns det liv <3
    Helene

    SvaraRadera
  102. Finaste finaste Kristian...
    Jag är otroligt stolt att vara Borlängebo, tack vare dig! Jag önskar jag fick växa upp i ditt grannskap och varit en del av dig och din familj. De måste vara så stolta över dig, alla de som finns i din närhet. Din klokhet och alla dina gripande texter går verkligen rakt in i hjärtat. Du lyckas fånga upp oss uppstressade småbarnsföräldrar att ännu mer visa kärleken till våra små. Du får mina problem att bli en fis i rymden. Du är verkligen min hjälte, du gör skillnad och sprider kärlek och du berör folk mer än någon annan. Jag ber för dig på kvällarna ( är inte troende) men jag hoppas att någon där uppe ser och hör. Varmaste styrkekramar till dig och din familj. Fortsätt kämpa, så länge det finns hopp finns det liv <3
    Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev fel vid inlägget... Sorry därav flera inlägg... Helene

      Radera
  103. Finaste finaste Kristian...
    Jag är otroligt stolt att vara Borlängebo, tack vare dig! Jag önskar jag fick växa upp i ditt grannskap och varit en del av dig och din familj. De måste vara så stolta över dig, alla de som finns i din närhet. Din klokhet och alla dina gripande texter går verkligen rakt in i hjärtat. Du lyckas fånga upp oss uppstressade småbarnsföräldrar att ännu mer visa kärleken till våra små. Du får mina problem att bli en fis i rymden. Du är verkligen min hjälte, du gör skillnad och sprider kärlek och du berör folk mer än någon annan. Jag ber för dig på kvällarna ( är inte troende) men jag hoppas att någon där uppe ser och hör. Varmaste styrkekramar till dig och din familj. Fortsätt kämpa, så länge det finns hopp finns det liv <3
    Helene

    SvaraRadera
  104. Finaste finaste Kristian...
    Jag är otroligt stolt att vara Borlängebo, tack vare dig! Jag önskar jag fick växa upp i ditt grannskap och varit en del av dig och din familj. De måste vara så stolta över dig, alla de som finns i din närhet. Din klokhet och alla dina gripande texter går verkligen rakt in i hjärtat. Du lyckas fånga upp oss uppstressade småbarnsföräldrar att ännu mer visa kärleken till våra små. Du får mina problem att bli en fis i rymden. Du är verkligen min hjälte, du gör skillnad och sprider kärlek och du berör folk mer än någon annan. Jag ber för dig på kvällarna ( är inte troende) men jag hoppas att någon där uppe ser och hör. Varmaste styrkekramar till dig och din familj. Fortsätt kämpa, så länge det finns hopp finns det liv <3
    Helene

    SvaraRadera
  105. Finaste finaste Kristian...
    Jag är otroligt stolt att vara Borlängebo, tack vare dig! Jag önskar jag fick växa upp i ditt grannskap och varit en del av dig och din familj. De måste vara så stolta över dig, alla de som finns i din närhet. Din klokhet och alla dina gripande texter går verkligen rakt in i hjärtat. Du lyckas fånga upp oss uppstressade småbarnsföräldrar att ännu mer visa kärleken till våra små. Du får mina problem att bli en fis i rymden. Du är verkligen min hjälte, du gör skillnad och sprider kärlek och du berör folk mer än någon annan. Jag ber för dig på kvällarna ( är inte troende) men jag hoppas att någon där uppe ser och hör. Varmaste styrkekramar till dig och din familj. Fortsätt kämpa, så länge det finns hopp finns det liv <3
    Helene

    SvaraRadera
  106. det finnes ikke ord som kan beskrive hvor bra du skriver! du er så fantastisk bra. Kunne ønske jeg kunne hatt deg som bestevenn =) styrke og gode vibber sendes til deg i massevis!

    SvaraRadera
  107. Oj,oj,oj du unge man,.,ingen endaste människa(tror jag)har berört mig så mycket som du,.,jo förresten,Peggy Bell oxå,som oxå har en blogg,o som oxå är svårt sjuk i cancer,men förutom henne,så e du en människa som på kort tid förändrat mitt liv,.,.jag e nu MYCKET MERA MÅN OM DE MINA,.det va jag redan innan(tycker jag själv alltså)MEN NU E JAG DT ÄNNU MER,.ÅSÅ BER JAG,.,.varje varje dag,.,.snälla,.dö inte,.,du e så fin,.,.ditt ansikte när du tala där i tvn,.,.dt va så otroligt fint,.,.ANDLIGT,.,.o dina kompisar,.,dt va verkligen berörande,.,jag sk fortsätta be,om ett mirakel,.nattinatti,g

    SvaraRadera
  108. Du är grym Kristian! Din kommentar som 6 åring var ju klockren oxå:) Typiskt dig! Ha en fin helg! Kramar Kristin

    SvaraRadera
  109. Hittar din blogg av en slump. Min kompis var och lyssnade på dig under P&L i somras och berättade hur rörd hon blivit och hur fruktansvärt det måste vara att drabbas. Jag minns när sugerplum spelade på Valla i Falun innan ni blev kända och vi, då tonåringar, tyckte ni var så snygga och coola. Haha.
    Jag är jämngammal med dig och min största skräck i livet är cancer. Du är så otroligt stark och du din berättelse är fruktansväd men också vacker. Hur du beskriver din familj gör mig rörd. All styrka till dig och din familj! Du gör det bra. /Falun

    SvaraRadera
  110. Jaa, tack Kristian. Tack för alla dina fina ord som jag får ta del av.Så mycket tankar och känslor som du väcker inom mig.Så oerhört vackert som du formulerar vad som är viktigast här i livet.Jag har också varit sjuk länge, men inte livshotande.Så mycket lättare nu har jag att acceptera värk o smärta.Jag är också helt fängslad av din blogg och din historia.Önskar så att du får vara med länge till utan att lida, du är helt fantastisk, kram Kerstin.

    SvaraRadera
  111. på riktigt. DU ÄR FANTASTISK.

    SvaraRadera
  112. Kristian.
    Att få fram ngt som inte blir fel är inte lätt, lika svårt tycker jag att det är med så mycket känslor att få det sammanhängande, men jag skall försöka hålla det kort och kärnfullt. Jag säger inte att alla ska ha samma syn som mig men min tro är att TRO och HOPP har en betydande om inte helt avgörande del i sin självhjälp. Även om jag inte har blivit av cancer så har jag själv varit nära döden men även drabbad indirekt då min lillasyster genomgick en tid av åtskilliga år med cancer och alla dess möjliga behandlingar som vården gav henne. Det är lätt att sitta i jämte och mana att man inte ska ge upp men jag jobbade verkligen för det från första dagen min syster fick det beskedet. Jag kunde inte ens föreställa mig hur man har styrkan att hantera den ångestfyllda situationen som ideligen svävar över en som ett täcke. Väldigt snabbt beslutade jag mig för att göra vad jag kunde och någonstans var jag övertygad om att det var mycket man kan göra. Jag slutade mitt jobb och la all energi på min syster och blev mer eller mindre besatt av all självhjälpande litteratur som fanns därute. Väl medveten om att det jag läste inte alltid var den mest adekvata källan med substans, så fortsätter man suga i sig allt man kan för att i efterhand på ngt självsanerande sätt avgöra vad som är rätt och fel. Finns det rätt och fel frågade man sig flera ggr? Man kan bara skapa sin egna bild om vad som kunde anses vara korrekt. Nerbantat så blev min övertygelse att genom en slags utsvältningsprocess förgöra det onda som etsat sig fast i hela hennes kropp. Tanken blev snabbt en tävlan där övertygelsen var att slå ut hennes motståndare och med tiden och i takt med att varken, operation, cytostatika eller strålning hjälpte så blev den övertygelsen bara starkare och starkare. Utan att gå in för djupt på det och därmed förmedla om vad som kan hjälpa eller inte så var det att undanröja allt om fick den att exister och leva vidare inom henne. Som jag nämnde så finns det många olika synpunkter om det är korrekt eller ej men att kolhydrater som omvandlas till sockermolekyler är grogrunden för den ondskan var min övertygelse och kapade därmed allt intag till den absoluta nödvändiga nivån, och då specifika källor av det, likväl som otaliga tillskott från den alternativa sidan. Hela hennes livsstil blev ny och jobbig i sig och det man kunde se hos min syster var att allteftersom tiden gick så växte sakta hennes tro på "mitt" upplägg och det är det som jag tror är avgörande i kampen. Att just ha ett hopp, och inte tappa tron på att allt är möjligt. Att min syster fick en dödsdom av läkarna med 0% chans till överlevnad och att det inte skulle ta mer än 6 månader var ngt som jag fångade upp av läkarna och undanhöll för henne och alla andra med ”glädje” , då jag tror att blir man injecerad med ett oveterligt faktum som ingen med säkerhet kan säga bara skapar negativ energi. Jag tycker inte att en läkare är berättigad att sätta en dom om en annan människas öde, då de är vanliga människor och inte framtidsmaskiner som kan se in i framtiden och med säkerhet säga vad som kommer att hända. Det var en lång resa som var kantad av fullständig kaos, där mörker fick nytt ljus som sedan blev oerhört mörkt igen för att senare få nytt ljus. Men en sak var Läkarna övertygade om, och det var att det uppskattades till ca 6 mån. Då jag tog min systers fall vidare till andra läkare och docenter för second opinions och än vidare ut i världen bland välrenomerade professorer i ämnet så var deras slutord till mig. Ingen har klarat 5 år med den typ av cell. Nu har det snart gått 9 år och min syster lever än. Ingen vet hur länge likväl som ingen på förhand kan säga hur framtiden kommer se ut. Kristian ge inte upp! Jag såg dig i Jennys program och det sårar mig när jag hörde dig säga, att du vet att du kommer att dö snart. Du likväl som ingen annan vet vad som händer i morgon. Det är bara en tro och den tron måste du vända på till det motsatta, Kämpa på och bestäm dig för att du ska klara det Kristian.
    //Magnus

    SvaraRadera
  113. Berörs så oerhört av dina ord och den resa du tvingas göra antingen du vill eller inte.
    Vaknar ibland mitt i natten och kan inte somna om. Går en runds i mitt hem och tittar på mina tre sovande barn.
    Inser att jag är så rik...
    Var så säker, dina ord gör skillnad.
    All värme och kärlek till dig.

    SvaraRadera
  114. Jag är en gammal tant på nästan 70 år och upptäckte Sugarplum Fairy för några år sedan.
    Blev förvånad över att du drabbats av cancer, alldeles för ung. Är verkligen allt hopp ute om att du kan bli frisk? Håller tummarna för dej så ofta och så hårt jag kan och läser din blogg.

    SvaraRadera
  115. Du fick oss att förstå, inte bara genom din sjukdom och det faktum att du skall lämna oss, utan ditt sätt att skriva! DU har startat kärleksrevolutionen. DU skriver din egen bibel. I alla fall tycker jag det! Ingen religion har fått mig att tro på något som jag tror på dig!

    Förvisso gjorde jag det här om dagen, men när du lämnat oss kommer jag läsa varje godnattsaga för min son
    med ficklampa.

    SvaraRadera
  116. Du är en hjälte!!
    Tack för att du förändrar synen på vad som är viktigt i livet.
    Kramar

    SvaraRadera
  117. Häromdagen började jag nynna på Sweet Jackie, och sedan dess spelar jag den flera gånger om dagen. Jag har alltid älskat den, men ibland hamnar låtar i glömska.

    Och nu, klockan 05 en lördagsmorgon läser jag din blogg och läser vem du är, för det har jag inte förstått tidigare. Jag har precis gett min lilla bebis mat, nu ligger hon på mitt bröst och sover. Hon är tio veckor och bredvid oss ligger storebror som är 4 år. Dina ord om att älska ännu lite mer, känna mer, träffar rakt i hjärtat. Dina ord är magiska och jag hoppas så innerligt att du kan fortsätta länge. Dina ord får mig att krama om mina barn ännu lite mer. Och min lilla bebis får fortsätta sova här på mitt bröst. Istället för ensam i sin säng.

    Kämpa precis så mycket som du orkar. Och skriv så länge du orkar. För dina ord är magiska.

    Jag lyssnar på Sweet Jackie innan jag somnar om, med mina barn tätt intill mig.

    SvaraRadera
  118. Du berusar mig på livet!

    SvaraRadera
  119. Du berör med dina kloka ord. sant, vackert och sorgligt. sorgligt att du ska behöva gå igenom detta än en gång och så målande vackert skrivet som i allt du har skrivit och som jag har läst här på bloggen. hoppas att allt som du har skrivit kommer ut i bokform någon gång. OM du själv vill det förstås. går in här dagligen och hoppas att du har orkat skriva något.
    /också en mormor

    SvaraRadera
  120. Tack för att du delar med dig av ditt liv, Kristian.
    Har precis följt en nära släkting,som bara blev 32 år till sista vilan och det var en mycket varm och kärleksfull begravning. Det finns så mycket tröst att få om vi öppnar oss för det. Dina tankar ger tröst och hopp om mänskligheten och jag hoppas att du också känner att du blir buren av den mänskliga värmen du möts av.

    SvaraRadera
  121. Kristian...du är stark, du är modig, du är en ambassadör för alla de andra därute med obotliga sjukdomar. Du visar att kärleken är störst,det enda viktiga egentligen. Och du verkar vara en så god människa. Och ingen av oss vet utgången ännu. Och om det skulle bli så, så står där en liten unge redo att öppna sina armar för dig, du som älskar barn så mycket. Jag vet.....Efter din hektiska vecka nu, ta det lugnt om du kan och vila och återfå dina krafter som är så viktiga nu.
    Och jag tror att vi här genom cyberrymden som tänker så mycket på dig, jag tror att det gör stor skillnad för dig.
    Kramar och styrka till dig
    Maggie

    SvaraRadera
  122. Oktober. Höst. Ja nog gör den sig påmind idag den kära hösten, jag vet inte om den visar sig från sin bästa eller från sin sämsta sida idag, det är nog beroende på hur man väljer att se det. För nog tusan gör den ett bra jobb idag hösten, det vräker ner regn och det blåser så de blodröd löven virvlar runt öronen.
    Öronen ja. De är iskalla efter att ha varit med mig ute hos hästarna hela morgonen.

    Jag har två, hästar alltså - ja öron också för den delen.
    Jag kan inte låta bli att tänka på dig när jag går där och gnolar, sopar och myser.
    Kunde inte du varit här med mig?
    Kunde vi inte tittat på höstens vackra färger som exploderar utanför stallknuten, kunde vi inte skrattat åt hästarna som leker vilda mustanger i hagen och kunde vi inte bara varit vänner ?

    Jag känner dig inte men tänker ofta på dig. Jag tänker på dig på morgonen när jag ligger och myser med mina barn, jag tänker på dig innan jag kör till jobbet då jag kramar mina ungar lite extra ( det har jag alltid gjort eftersom jag är så rädd att aldrig se dem mera.) , jag tänker på dig på jobbet när tråkiga kunder klagar och jag bara vill skrika på dem att de ska vara glada för allt de har istället för att gnälla över skitsaker, jag tänker på dig när jag rider och ser världen från det underbar perspektiv som man bara ser ifrån en hästrygg. Ja du Kristian jag tänker på dig så ofta att jag hoppas du känner det.
    Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig, att jag kunde bidra med något eller att jag bara kunde få säga att du är fantastiskt.

    Eva och Jan-Olof ska vara stolta över att de fått just dig till son, Borlänge ska med stolthet tänka på bygdens son och alla vi som på något vis fått dela din resa ska glädjas över att fått ta del av ditt liv.
    Du är en fantastisk människa.

    SvaraRadera
  123. Visste inte vem du var förrän i måndags.
    Såg dej på tv. Det ska mycket till innan jag blir berörd.
    Efter att jobbat i vården 25år.
    Men kontrasterna Guillo och Hollywoodfru och sen du. Ja den var rolig.Guillo och hette hon Gunilla dom kan ta sej i häcken. Dom är inte kloka.Däremot är du en klok kille.
    Du borde skriva en bok.
    Tänker på dej

    SvaraRadera
  124. Minns dig så väl från högstadiet, då kom du över skolgården i din blåa jacka med ränder på ärmarna och håret som fladdra. Aldrig att man kunde förutse vad som skulle hända senare i livet =( sköt om dig Kristian du är unik

    SvaraRadera
  125. Det är dina texter som berör väcker mycket känslor,speglar att du är en fin och speciell människa.Kram Susan.

    SvaraRadera
  126. Varmaste goaste energikramar till dej!Tack för att du delar med dej! Det du skriver går rakt in i hjärtat. <3

    SvaraRadera
  127. Jag tror på ett liv efter döden, jag tror på en himmel och en Gud. Jag tror att kärleken kan bära oss genom mycket smärta.
    Jag tror att när vår resa här är slut kommer vi in i ett annat ljus. Där får jag möta mina två brorsbarn som lämnade oss 4 och 7 år gamla. Där får jag möta pappa och omslutas av hans varma goa famn.
    Klart jag vill fortsätta leva här på jorden.
    Men jag tror definitivt på ett liv efter döden.
    Dina ord berör mig på ett sätt jag inte kan förklara.
    Vi människor är kallade att bära varandra när vi inte orkar gå. Vi kan inte bära din sjukdom men vi kan bära dig på kärlekens vingar.
    All värme och kärlek till dig som själv sprider så mycket kärlek via dina ord...

    SvaraRadera
  128. Jag vill, vill, vill och tror att din kärleksrevolution, alla våra lyssningar på Sweet Jackie, alla våra tankar på dig, alla våra böner, alla våra kommentarer, all vår kärlek ska omvandlas till en enda stor laserstråle som dödar din cancer. För du behövs så ofantligt mycket!

    SvaraRadera
  129. Såg klippet från TV4 nu. Ni är jäkligt coola, jag önskar er all styrka, Kristian och vännerna.
    Tack för att du skriver sånt som behöver skrivas.

    SvaraRadera
  130. Jag funderar mycket på; Kan man ge mer till världen än du gör just nu?
    För varje kommentar och omtänksamt ord har du berört en människa till. Det finns med i ditt hjärta i dina oerhört svåra kamper, likväl som i dina mest levande och fantastiska stunder.
    Med värkande hjärta av längtan och önskan om att få känna någon som du.

    SvaraRadera
  131. Jag är ännu en som blev oerhört berörd av dig och din historia. Och att sedan läsa din blogg. Du har ett sånt fantastiskt sätt att skriva och uttrycka dig på... Det gör verkligen ont i hjärtat! Fastän din kropp är svag, uppvisar du ändå sådan styrka och stärker andra. Och jag hoppas att vetskapen om detta på något sätt kan stärka även dig under allt det du nu går igenom. Varmaste hälsningar, fina Kristian.

    SvaraRadera
  132. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  133. http://taxilandet.com/ refererade till en intervju med Jonas Hassen Khemiri idag: "Text ger mig en illusion av överlevnad." Ni är fantastiska överlevare, både du och författaren till taxilandet.

    SvaraRadera
  134. Såg dig i den "udda" blandningen av folk hos Jenny Strömstedt och har läst din blogg efter det. Gråter och har en väldig jobbig känsla inombords. Men tycker det är så fint och viktigt det du skriver. Kramar till dig och alla fina människor runt omkring dig.

    SvaraRadera
  135. tänker så oerhört mycket på dej o din familj.Du har gett mig så mycket att tänka på både vad det gäller att stanna upp o se vad som är viktigt i livet o för mej är det mina barn sen även vad det gäller döden som man helst skulle vilja slipa men nån gång så sker det i alla fall.Du finns i mina tankar dagligen o kommer att göra det långt framöver.kramar Nina

    SvaraRadera
  136. Kristian, jag har läst din blogg de senaste månaderna. Jag har inte vetat mer om dig än det jag läst här.
    Sweet Jackie är en av mina absoluta favoritlåtar. Jag sjöng den på ett musikcafé på gymnasiet och den kom att betyda väldigt mycket för mig. Alldeles nyss kopplade jag ihop dig, bandet och sången och är alldeles uppfylld av känslor. Du och bandet har redan betytt mycket. Att du nu delar med dig så ärligt betyder mycket för många. Tack. Amanda

    SvaraRadera
  137. Ja, man förändrar mer än vad man tror...mina vänner som har lämnat mig och även min vän som är sjuk har gett mig en stor spark i röven (förlåt uttrycket)
    Jag har slutat röka, men mest för mina barns skull... vet att jag kan med få cancer men jag behöver inte hjälpa till med det, eller hur!

    Jag såg dig på TV, och jag kan hålla med, en otrolig kombo med människor. Tycker att ni tre tillsammans med Mr Miljadär höjde ribban med många metrar =) Sen ska jag inte plåga dig med mina åsikter om de övriga gästerna.

    Kramar till dig

    SvaraRadera
  138. Jag har skrivit några gånger tidigare men kan inte låta bli att göra det igen! Jag ska sluta röka bestämde jag nu, jag ska även läsa godnattsagor för mina barn under täcket med ficklampa, jag ska sluta vara sur och gnällig över småsaker som egentligen inte har någon som helst betydelse, jag ska tacka dig varje dag för att du förändrat mitt liv och mitt synsätt på saker och ting, och jag ska vara så jävla tacksam över alla roliga och jobbiga stunder jag får med mina barn! Tack Kristian från djupet av mitt hjärta<3 vi är många som tänker på dig!

    SvaraRadera
  139. Hej Kristian! Jag lider med dig. Kunde inte låta bli att skicka detta som jag såg på FB:
    http://annikadahlqvist.com/2012/10/12/botad-cancer-av-kolloidalt-silver/

    Kanske intressant
    mvh
    Patrick

    SvaraRadera
  140. Du skriver så vackert att man får ångest när bloggposten tar slut på bokstäver. De bokstäver du komponerar är en gåva, en talang. Det i kombination med ditt hjärta är något som världen behöver. Det är verkligen en stor mening med ditt liv, inte bara en utan flera meningar. itt liv och att din själ landade på jorden har ett stort syfte. Vart du ska vidare vet jag inte, knaske är det själviskt av mig att önska dig kvar. Kanske ska din själ vidare till en annan värld som behöver din kärlek, dina ord och ditt syfte? Jag tror det och jag tror att du kommer få ditt barn i den världen. Kristian själavandraren på kärleksturné har snart fullbordat sitt syfte på jorden, vilken värld ska få välsignas med din närvaro nästa gång. Hoppas att jag får komma dit. Men framför allt hoppas jag att du får överleva din cancer och lämna oss senare, mycket senare.

    SvaraRadera
  141. ❤❤❤Tänker på dej,kram Izza.

    SvaraRadera
  142. Åh du .. vad ska jag säga?
    Ska jag önska dig en god död?
    Ska jag önska dig miraklet att överleva?
    Vad ska jag säga till dig som ger oss ditt allt!?
    Jag stavar gud med litet g sedan många år, jag förstår inte hans mening.

    Jag är en av många, många som tänker på dig.

    Varm kram.

    Bodil

    SvaraRadera
  143. Jodå Kristian, kärleken finns här hela tiden...fast inte så lätt att upptäcka ibland!Man har så mkt med jobb, pengar, barn, och annat, men djupt därinne finns i varje människa en kärlek till "nästan".....ibland kan man ju fundera om vissa inte har denna känslan för andra "empatin"...men jag hoppas/tror att den finns iaf!!! kanske det finns några stackars individer som inte känner så, men de är säkert i minoritet....om man inte tror på det goda, vad ska man då tro på?! Tänker på dig nu i natten...och undrar hur du eg mår? Hjälper behandlingen? har du ont? kramar S

    SvaraRadera
  144. Intervjun i TV med dig och dina vänner i bandet var så uppriktig och fin. Och tänk att du av alla utstrålar och förmedlar en känsla av trygghet på något sätt, trots allt detta som rör sig i ditt inre. / JJ

    SvaraRadera
  145. Jag är hänförd. Och förkrossad. Men jag är så glad att du finns. Just här, just nu. Ta hand om dig.

    SvaraRadera
  146. Du skriver så himla uppriktigt fint och du berör mig på ett sätt jag inte kan uttrycka i ord. Blir alltid lika känslofylld när jag läser.

    Det är så fel, orättvist, hjärtekrossande, hemskt och ofattbart. Vill göra någonting, vill hjälpa dig, vill ge dig styrka. Jag hoppas med hela mitt hjärta att du blir bättre. Och om inte, så är jag övertygad om att du kommer till ett ställe där du behövs, ännu mer. För alltså det finns inte att en så klok och bra människas åsikter, tankar och personlighet bara skulle slockna, försvinna. Det måste finnas något mer. Vill tacka dig för att du delar med dig av dessa välskrivna och betydelsefulla texter. Det är stort av dig. Tack. Tänker på dig Kristian! Väldigt, väldigt ofta.

    Bisera

    SvaraRadera
  147. Jag såg dig på tv... du berörde mig.
    Jag letade efter din blogg. Jag fann den... du berörde mig ännu mer. Nu vet jag dina tankar. Hur du fungerar. Dina känslor. Ditt kämpande. Din vilja om livet. Dina känslor om döden. Jag är fast... jag är fast här, tills den dagen du inte skriver längre. Mitt hjärta blöder för dig. Jag har förlorat både min syster och min far till djävulens cancer. Jag slukar dina ord. Var det såna här tankar dom hade på slutet? Jag känner med dig, och tårarna faller ner på mina kinder oavbrutet. Du finns i mitt hjärta min främling... nu och för alltid!!

    SvaraRadera
  148. Gunvor /Gunsan.14 oktober 2012 01:50

    Vi hör ofta efter det att ngn har tillfrisknat efter en svår sjukdom. Nu skall jag ta vara på de dagar som återstår etc etc. Varför skall det behöva hända oss människor något för att vi skall ta tillvara på det liv som vi fått. Det räcker att vakna och få en dag till...
    Att läsa din blogg gör att det iaf inte behöver hända mig något för att FÖRSÖKA se och kunna vända det mesta till en ljusare sida.
    Kristian - se nu till att det blir en bok av din blogg.
    Många kramizar från Gunsan.

    SvaraRadera
  149. Har ikväll tittat på programmet som Du och Dina bandmedlemmar/kamrater medverkade i (på TV 4 Play).

    Gick omedelbart in på Din blogg och blev så gripen att jag grät hejdlöst och kunde inte sluta. Nu handlar det inte om min sorg, vill bara förklara hur Du grep ett STORT tag om mitt hjärta.

    Jag är en mamma/mormor på 58 år som levt ett lyckligt liv, har två underbara vuxna barn som är 36 och 30 år.

    Har den fantasiska förmånen att få uppleva hur det är att få barn och sedan även ett barnbarn. När Du skriver om ”Ditt barn” som Du ännu inte fått uppleva, brast allt totalt för mig!

    Du skriver på ett språk som få människor/journalister gör, så otroligt målande och naturligt (som Du redan hade upplevt det Du beskriver). Jag har läst i Din blogg tillbaka till den 9 september, känner att jag redan nu vill lämna en kommentar.

    Det är så fruktansvärt sorgligt att en man i Din ålder ska behöva lämna oss! Livet är inte rättvist!

    Min pappa och morfar till barnen gick bort för 10 dagar sedan utan förvarning, 82 år gammal. Naturligtvis sörjer vi honom, han är saknad och det tar sin tid innan man kan släppa taget om den sorgen. Men det är så fruktansvärt när en person som Du inte får leva ett ”helt” liv! Min pappa fick ju trots allt var med ett helt liv!

    Jag blir så otroligt berörd av allt Du skriver och på vilket sätt Du skriver!

    Jag är en av Dina ”vanliga” hjältar, arbetar, får min lön, tar hand om min familj. Har länge funderat över om jobbet ska få ta så mycket tid och möjlighet att få träffa mitt barnbarn.

    Du får mig verkligen att stanna upp och tänkta till.

    Det jag säger nu är kanske inte så lämpligt enligt ”vett och etikett”, men jag önskar verkligen att Du på något sätt ser till att omvärlden får ta del av Ditt skrivande (i bokform).

    Jag hoppas att det finns mirakel, som kan hålla Dig kvar ett tag till! För Du är verkligen en person som kan ge oss andra perspektiv på våra liv!

    Fortsätt med Ditt skrivande så länge Du orkar, jag kommer att följa Dig …

    Kramar från en mamma, mormor och fru, till man, pappa och morfar.

    SvaraRadera
  150. Vart har du funnits i hela mitt liv? Du sätter så fina ord på allt mellan glädje o sorg. Jag blir så inspirerad av dig. Tack för att du kom in i mitt liv. Just när vi har fått den objudna familjemedlemmen cancer i vår familj. *kram*

    SvaraRadera
  151. Ja Kristian, jag ser och känner det oxå, tack!!

    SvaraRadera
  152. Kristian du behövs verkligen. Känns bra att veta att så många läser det här. Du är underbar och fin och jag hoppas att all kärlek du marineras i får dej att må bra <3

    SvaraRadera
  153. Vad fin du är. Brukar be till änglar och allt möjligt för min fästmans skull då han också är drabbad av cancer, hoppas det är ok att jag ber för dig också. Kanske, om det finns någon eller något som lyssnar så skickar dom styrka och energi till dig. Jag vill tro att det fungerar för jag är så jävla less på att den här sjukdomen ska pippa människor jag älskar, bra människor. Kanske det är egoistiskt tänk, men jag vill fan inte bli lämnad kvar.

    SvaraRadera
  154. fy fan vad vackert! Jag är helt tagen av ditt skrivande. Kämpa!

    SvaraRadera
  155. Hej Kristian

    Jag är väldigt glad att jag har upptäckt dig och dina ord. Jag hoppas och önskar att du kommer att orka kämpa länge till. Jorden behöver såna människor som du.

    Läst hela din blogg och hittar så många kloka, viktiga, vackra ord.

    Till mitt barn i mina drömmar - fantastiska ord.
    Jag har två underbara barn som jag ska visa dina ord när de blir större. "Men du det går över..." så bra att veta när man är 15 och förvirrad...

    "...mitt berättande förändrar deras sätt att tänka. Att deras syn på vad som är viktigt plötsligt blivit en annan. Att det jag gör får dem att uppskatta livet. Se saker tydligare. Att deras tacksamhet över barnen fått en ny innebörd. Att de går tidigare från sina arbeten för att vara med sina ungar"

    Jag försöker leva så, men lyckas inte alltid. När jag kommer in i svackor ska jag gå till dina ord och bli påmind.

    Krsitian, den dag du inte finns med på den här jorden längre kommer dina ord finnas kvar och bli som ringar på vattnet.

    Kram <3, kärlek <3 och tack <3 från
    Pernilla Enarsson Fairbanks, Karlshamn

    SvaraRadera
  156. Jag har ALDRIG blivit berörd på samma sätt tidigare som när jag läser dina texter.
    De går rätt in i hjärtat och stannar där, jag reflekterar och funderar.
    Jag hoppas du förstår hur unik du är, och jag önskar dig all lycka och håller mina tummar för dig.
    Du har verkligen påverkar så många människor, jag ser folk tala om dig och ditt fina sätt att skriva på.

    / Jojje

    SvaraRadera
  157. Fina fina Kristian. Jag tänker på dig hela tiden och läser regelbundet din blogg. Jag har sett dig på Tv4 Play. Som någon skrev tidigare så var du lugnet själv. Det är fantastiskt. Jag hoppas att du skall fortsätta skriva. Men jag vill inte att du skall skriva om du inte känner det själv, att skrivandet hjälper dig. Du skall inte känna dig tvungen bara för att vi alla andra vill läsa. Du skall fortsätta kämpa och skriva så länge du själv har nytta av det, vill det och orkar det. Jag hoppas och ber att det skall ske mirakel och att du skall besegra cancern så att du får fortsätta leva, inte bara för våran skull (för att vi älskar det du skriver) utan för din egen skull också. Tack underbara Kristian för att du finns.

    SvaraRadera
  158. Du är bra så bra och du skriver så bra. Såg dig också på TV4 och blev så nostalgisk när ni spelade Sweet Jackie. Jag är inte så gammal nu men när den låten släpptes var jag kanske 13 och jag och min bästa vän lyssnade på den varje varje dag. Nu hörde jag den igen på många år och jag blev nästan tårögd. Låten har en större mening och innebörd för mig nu än då. Önskar dig all lycka till, jag hoppas på dig! Kram kram kram

    SvaraRadera
  159. Kristian hur ska jag som aldrig träffat dig kunna visa min omtanke till dig? Inga ord är stora nog för den sorg och smärta du, din familj, släkt och vänner går igenom.

    Känns som en del av en går sönder när någon man älskar går bort, en del av en kommer aldrig läka. Men din omgiving kommer alltid ha dig med sig den dagen du lämnat jorden för ett vackrare ställe. Jag skulle bara vilja ge dig en klapp på kinden, hålla din hand och jag önskar att jag skulle kunna säga att du inte behöver vara rädd och att det kommer bli bra, men det kan jag inte.

    Fortsätt kämpa kristian. <3

    Louise

    SvaraRadera
  160. Kära Kristian,

    Jag hade först tänkt att inte skriva här på kommentarer. Varför? Det vet jag inte. Ord känns överflödiga kanske... Jag drabbades för ett år sedan av den obotliga nervsjukdomen MS. Mitt i livet (27år) och med en nyfödd dotter kändes det som ett hårt slag och jag visste inte hur jag skulle komma tillbaka till livet igen efter det. Nu vet jag. Definitivt. Du är en långt större inspiratör till livet än vad ord kan beskriva. Och då kan ord beskriva ganska mycket ändå. Jag tänker på dig, ditt öde och din kärlek varje dag. Jag tänker på dig, människa av kött och blod, som trots tillstånd glöder av värme med viljan och strävan mot en lite bättre värld.
    Jag skyndar mig till dagis för att hämta min dotter varje dag så tidigt jag kan. Jag kramar henne hårdare och längre. Jag ser in i hennes ögon. Jag känner på hennes hud. Jag är med henne. Utan ord. Med närvaro. Fullt närvarande. Hon och jag.

    Den eftertänksamhet du skänkt mig kan jag aldrig återgälda. Men jag vill att du ska veta att jag är väldigt tacksam för den. För alltid.

    Vi ses!

    Jocke

    SvaraRadera
  161. Kärleksrevolution ... Jag vet inte. Men något händer, det är helt klart.
    Efter en dryg månad med bloggen i hjärtat har jag gjort förändringar. För mer livskvalitet. För ett sannare jag, ett sannare liv. Det är inte konflikt- eller smärtfritt på något sätt, men Kristian - du gör det så nödvändigt. Tack för det. Jag är evigt tacksam för att dina ord - vare sig de är vackra, sorgliga, vardagliga eller något annat på hela paletten - ruskade om mig i soffhörnet.
    Var sann.
    / A

    SvaraRadera
  162. Tack Kristian, att du använder din energi för att visa oss andra vad det betyder att leva - med eller utom sjukdom. Jag är jätteglad att du inte ställde in pratshowen. Inte bara var du den enda som hade något att säga men framförallt tycker jag att det är så himla viktig att våga prata om cancer och döden - och livet. Jag håller med att det är kvalitén och endast kvalitén på allt vi gör som räknas. Men när vi älskar räknas trots allt varje sekund... Det går inte att beskriva hur mycket jag beundrar dig, och hur mycket jag kan förstå din sorg att aldrig komma vara föräldrar. Vera, 33, cancerdoktor och nybliven Mamma.

    SvaraRadera
  163. Det finns många ensamma människor, bortglömda - kanske mest äldre förstås, men när man läser din blogg så förstår man hur väldigt många du har omkring dig. Av vänner, grannar, familj, bloggläsare, bekanta och obekanta.
    Alla har liksom slutit sig upp kring dig och följer dig framåt.

    Det måste vara en härlig känsla du får uppleva.
    /alice

    SvaraRadera
  164. jag gråter. kärlek till dig <3

    SvaraRadera
  165. Hej Kristian!

    Jag hade en pojkvän som i mars dog i cancer. Du pratar i programmet om att du tycker det är jobbigt att lämna efter dig en stor sorg och saknad för alla människor runt omkring dig och visst är det så, vi kan inte hymmla med att saknaden efter någon som inte längre lever är fruktansvärd. Men vet du, jag har efter de här månaderna sett att det också kan komma mycket gott ur all sorg. Sorgen för ofta människor närmre varandra och tillsammans blir vi starkare och hjälps åt.
    Appropå din rädsla för vad som komma skall, hur allt kommer att bli för dig efter döden osv vill jag berätta att jag vet att A har det bra där han är nu.Han visar sig någon gång då och då och jag ser att han mår bra nu. Han ler och ser sådär finnurlig ut som bara han kunde göra och det är tydligt att han ibland styr och ställer med oss här nere på jorden. Det är en tröst för mig att veta att han har det bra där han är nu, och jag hoppas det kan vara en tröst för dig också att veta att döden inte behöver betyda slutet på allt. Du kommer på något obeskrivligt sätt finnas kvar hos dina nära och kära ändå, det är i alla fall jag övertygad om.

    Massor med kramar och tack för att du delar med dig och vågar prata om livet och döden och allt därimellan !
    /S

    SvaraRadera
  166. Jag läste din blogg för drygt 1 år sedan, då när du vann den kampen. Jag visste inte att du blivit sjuk igen. All min värme till dig! Jag ska hålla tummarna för dig varje dag.
    /V

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och du skriver fantastiskt!

      Radera
  167. Har dina ord i tankarna varje dag. Du är fantastisk. Tack!

    SvaraRadera
  168. Blir, precis som många andra, väldigt berörd av dina texter.

    Vill rekommendera Bernie Siegels böcker (t ex denna http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0712670467). Inte flummigt. Bara oerhört positivt! Ger hopp och styrka!

    Tack för dina fina ord!

    SvaraRadera
  169. Började läsa din blogg idag efter min mamma sagt att jag skulle läsa den. Blir väldigt berörd av dina texter. du skrev helt fantastiskt. Har dock inte läst allting men av det jag läst så har jag förstått att du haft cancer innan men du vann den kampen men att du nu har fått tillbaka den och tyvärr inte kommer vinna denna gång. Rös till i hela kroppen när jag läste det, tänkte bara: neeej!!!
    Jag tänker inte sluta läsa utan tänker följa dig genom din resa och du ska veta att tankarna är hos dig.

    En stor varm kram!

    SvaraRadera
  170. MASSA KÄRLEK <3<3<3

    SvaraRadera
  171. Tack för att du skriver och delar med dig, hjälper många i samma sits och får oss andra att uppskatta mer vad man har, fina Kristian <3 kramar

    SvaraRadera