onsdag 17 oktober 2012

Min väg, min eld, min patron i revolvern


Tionde behandlingen. Huden känns återigen som papper. Lyfter min ena hand. Ser hur den darrar. Snyter mig konstant. Kan inte heller den här gången stå emot tröttheten. Lägger mig i soffan. Vaknar två timmar senare, till den avslutande scenen i No country for old men.
   Känner mig yr. Tar det försiktigt. En liten stund i taget. Jag har gjort det här förut. Ridit ut stormen.

Någon gång i somras berättade jag för Anna att jag tyckte väldigt mycket om en viss svensk tidning. Det förvånade mig själv, eftersom jag länge trott att de mest skrivit om aktier, vinprovning och lyxresor för vita höginkomsttagare. Men faktum är att de – enligt mig – åtminstone någon gång per nummer hittar en spännande vinkel på något oväntat. Dessutom står en av landets bästa skribenter bakom kultursidorna. Oslagbart. Vilken titel jag pratar om lämnar jag åt andra att räkna ut.
   För någon vecka sedan ramlade ett tjugotal tidningar ned med posten. Anna hade samlat på sig en hög och skickat till mig. Läsfrossan kunde sätta igång. Bara i dag har jag läst om folkets kamp i Syrien, om den där hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, om First Aid Kit och om den forna svenskkolonin Saint Barthélemy.
   Och jag har läst om en företagsledare som för en tid sedan förlorade sin son i cancer. Jag läser hur han plötsligt rättar sig när han under intervjuns gång inser att hans son kallade honom för farsan och inte för pappa.
   Och jag läser om en annan pamp och hur han ringt sin pappa för att fråga om ett recept, innan han efter ett antal signaler kommit på sig själv med vetskapen om att hans pappa sedan länge både är död och begraven.
   Det är märkligt vad livet gör med oss. Ännu märkligare är döden.

Det finns en författare som jag tycker mycket om. Han är inte min favorit, men jag tycker mycket om honom. Jag har nämnt honom tidigare. Hans uttryck är hårt och kompromisslöst. Hans berättelser ber inte om ursäkt. De rusar rakt fram. Lämnar blod och död bakom sig. Till och med hans namn verkar vara gjort av sten. Cormac McCarthy.
   Det är han som har skrivit No country for old men. Filmen i vars slutscen den till slut pensionerade sheriffen Ed Tom Bell, spelad av Tommy Lee Jones, berättar om en dröm han haft om sin avlidne far. Ed berättar hur han träffar på honom, insvept i en filt, i ett bergspass någonstans, i mörker och kyla. I drömmen kan han se hur fadern bär en eld i ett horn och hur hornet av elden får samma färg som månen. Fadern säger ingenting. Passerar honom bara tyst på sin häst, med huvudet sänkt. Men Ed vet, att när hans egen tid är kommen, kommer hans pappa att vänta på honom där.
   Med elden. Med en underförstådd trygghet.

Det sägs att Cormac McCarthy fortfarande använder skrivmaskin. Kanske inte så konstigt, med tanke på att han i mitten av sommaren fyllde 79 år. Något märkligare är att han är pappa – eller farsa – till en nu åttaårig son. Det sena faderskapet kom att resultera i hans starkaste verk: Vägen. En brutal historia om en pappa och hans son som försöker ta sig från punkt A till punkt B, i en postapokalyptisk värld som gått fullständigt åt helvete. Svält, kannibalism och allmänt förfall. Pappan och sonen släpar sina slitna förnödenheter i en skruttig kundvagn framför sig. Pappan är beväpnad med en revolver, men har endast en patron.
   En patron.
   Således en väg ut.
   Vägen påstås vara McCarthys metafor över sitt eget faderskap. För det är så han ser världen: som en plats målmedvetet på väg mot undergången. Och han kommer inte finnas kvar för att se sin son växa upp. Han kommer inte heller att kunna skydda honom mot vad som eventuellt väntar framöver.

Mitt öde är på ett sätt det motsatta.

Sist jag var hemma i Kvarnsveden lade jag märke till hur mina föräldrar blivit äldre. Hur farsans hår är vackert grått. Hur mamma får allt ondare av höften. Jag satt insvept i vinterjackan, med huvan uppdragen, mot husväggen på verandans trapp. Såg hur de gjorde i ordning den vackra trädgården för vintern. Hur de febrilt försökte få upp guldfiskarna ur dammen. Hur de samlade ihop äpplena från träden – där jag och min bror en gång låg i åskan.
   Då slog det mig. Mina föräldrar har alltid ställt upp. Alltid funnits där för mig och mina syskon. Alltid lyssnat. Alltid försökt förstå. Alltid gjort sitt bästa. Och min tanke har hela tiden varit att en gång ge tillbaka. Finnas där.
   Men då, på den fuktiga trätrappan, slog det mig med en aldrig tidigare upplevd kraft: jag kommer aldrig att få se mina föräldrar bli riktigt gamla. Jag kommer inte att finnas där när deras tid går mot sitt slut. Jag kommer inte att kunna ge tillbaka.

Vad kommer de att minnas utav mig? Vilken bild kommer att finnas kvar? Kommer farsan i en konversation någon gång plötsligt inse att jag oftast kallade honom för farsan? Kommer han att ringa mig för att fråga något, och efter några signaler inse att jag varit död och begraven i flera år? Kommer han att drömma om hur jag passerar honom på en häst, utan att säga något, med huvudet böjt?

Jag vet inte.

Men pappa, farsan. Jag gör i ordning en plats i mörkret. Du behöver inte vara rädd. Inte jag heller. För när du kommer, när ni kommer, blir allt ljust igen.
   Fortsätt att ta hand om varandra till dess.


172 kommentarer:

  1. Gud vad fint skrivet. Stå på dig på alla sätt!

    SvaraRadera
  2. Du är fantastisk. Konstigt det där, hur jag kan säga så om en person jag aldrig träffat. Du berör mig så oerhört, som så många andra.
    Du är för mig, Jonathan i Bröderna Leijonhjärta.
    Körsbärsdalen kommer bli ännu vackrare den dagen du kommer att komma dit. Jag är övertygad om att den vackra dalen finns där bortom bergen...
    I fortsättningen när jag läser den för mina barn, kommer du att finnas i mina tankar. För alltid.

    Åhhh så mycket som jag går och tänker på dig.
    Saknar ord.

    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  3. Mina ord känns så fjuttiga så därför lämnar jag bara ett <3 (som vanligt)

    <3

    SvaraRadera
  4. Jag måste alltid stålsätta mig när jag läser din texter,
    stålsätta mig för stickandet i näsan som före gråt.
    Ditt språk,ärlighet att inte väja för något går rätt in
    i kroppen, för att dröja sig kvar till nästa inlägg från dig.
    Som ett spjut träffar de mig, försöker vika undan men det går inte.
    jag vill bli träffad, känner så med dig och önskar den där jäkla skitsjukdomen åt helvete.
    Din blogg behövs, du behövs Kristian,orka kämpa lev och var nära dina nära och kära!
    Varm kram
    A-C

    SvaraRadera
  5. Tack för att du skriver. Dina ord behövs i vår värld. Vi andas varandra, det vi varit och kommer att bli. Önskar dig mod. Kram! / emma

    SvaraRadera
  6. Ville bara berömma dig, dina texter som skrivs så perfekt att det får mig och många andra att fundera på vad vi verkligen har, och att vi måste ta till var på det. Det kanske låter som en klyscha men du har verkligen fått mig att inte ta personer för givet.

    Du är verkligen någon att se upp till! Tack för allt och kämpa på <3

    SvaraRadera
  7. Så vackert du skriver underbara Kristian.
    En förälder ska inte behöva se sitt älskade barn dö innan dem själva dör. Du skriver så klokt. Jag ser framför mig hur du sitter och ser din mor o far arbeta i trädgården. Är själv mamma till 3 söner som är i din ålder. Försöker tänka hur jag skulle reagera och agera, men det är svårt när man inte är i den situationen. Andas sakta Kristian, ett liv har en visst antal andetag.

    SvaraRadera
  8. Beundrar ditt sätt att skriva Kristian...stum läser jag och låter tårar falla...all styrka till dig..hälsningar//Arne Johansson

    SvaraRadera
  9. Jag får rysningar över hela kroppen. Både för att du på något sätt lyckas skriva så vackert, och rysningar för att jag blir rädd, den typen av rysningar som gör att man vill krama någon.

    Jag vet inte riktigt varför jag skriver. För att du mår bättre av att det sitter en 17-årig tjej där någonstans i sitt rum och berörs av det du skriver? Nej, om du mår så mycket bättre av det vet jag inte. Men på något underligt vis får du mig att må bättre, trots att det är du som är sjuk. Du ger en sådana klara insikter om vad som är viktigt. Man får perspektiv på sina triviala små problem. Visst, de är en del av livet - men de är så små i jämförelse med döden.

    Jag både längtar efter och fasar för ett nytt inlägg ifrån dig, men mest av allt önskar jag att bloggen kunde läggas ner av den anledning att du blivit frisk. Det här är en viktig blogg, som jag satt uppe en natt för att läsa ifrån början till slut.

    Jag önskar dig allt gott, och vet att världen kommer att sakna en sådan som du. Och jag vet att du kommer att kämpa.

    SvaraRadera
  10. Alla varma tankar till dig fina Kristian, hoppas att du kan förstå din storhet på sättet du når in i människors hjärtan

    SvaraRadera
  11. Det är med delade känslor man stoppar i sig de där fantastiska å hemska tabletterna som gör så gott förhoppningsvis men även får en att må så fördjävligt på vägen till "gott" - kämpa på!

    Själv har jag tackat nej till eller snarare skjutit på min behandling för ett tag - har idag vart och lämnat det där provet som ska berätta för oss om vi någonsin får chansen att bli föräldrar till vårt egna barn någon gång i framtiden.

    Tyvärr gjordes det en miss i mitt fall där jag inte blev informerad om riskerna med skadad spermieproduktion innan cellgifterna startade - så vi blev uppskickade till Linköping i panik för att frysa in något som tyvärr inte fanns där - en parodi i sig självt men nu har kroppen tagit sitt förnuft till fånga igen, hoppas jag. verkligen!

    Tydligen är detta inte rutin vid alla cancer/tumörfall utan bara vid testikel- och prostatacancer vilket är helt sjukt och jag har sagt till att det måste bli ändring på detta i framtiden för annars kommer jag anmäla och se till att det kommer bli rutin!

    Får jag fråga hur det var för dig? Blev du informerad eller ställde du själv frågan/kravet?
    Du svarar om du vill - vet att du skrev ett inlägg om detta men kommer inte ihåg exakt vad eller om det ens stod om hur det gick till innan du skulle göra "det"

    må ditt bästa!
    Mvh

    SvaraRadera
  12. Du säger väl inte adjö redan? :-(

    SvaraRadera
  13. Kristian åh Kristian. Du är en gud på att skriva och uttrycka ditt innersta i den tuffa kamp du går igenom. Jag vill ha dig kvar på jorden! Kram Ulrika

    SvaraRadera
  14. Tack för dina fina texter, läser än en gång med tårar rullande ner för mina kinder...
    Tack!!
    / Kattis

    SvaraRadera
  15. Du skriver så klokt och fint Kristian. Tänker mycket på dig och dina nära. Bra att du har så fina vänner också som säller upp för dig.

    Mvh Roine

    SvaraRadera
  16. Jag förstår det tänket, man tror man har tid att ge tillbaka. Men jag har aldrig i mitt 30 åriga liv talat så mycket gott om min barndom o mina föräldrar som du gör hela tiden! De har aldrig haft anledning att vara så stolt över mig som dina föräldrar måste vara över dig! Du har gett tillbaka kristian, du hann.
    Jag är naiv. Jag är känd för det. Men jag tror fortfarande att jag skall läsa att du mår bättre här. Jag tror på kärlek, och att du skall forma en individ i ditt liv, ett litet barn. Ditt lilla barn. Men jag är naiv o har alltid varit. Jag väljer att tro på det goda. Och som sagt av dig kristian, du vet när man skall slåss o ta i med hårdhanskarna. Inte nu, inte än!
    Kram på dig snygging!

    SvaraRadera
  17. Jag har försökt, men jag kan inte beskriva hur mycket du berör mig med dina ord och ditt sätt att vara och hur du ser på livet. Tack för att du delar med dig!

    Tänker på dig!

    Sofia

    SvaraRadera
  18. Du berör.
    Du berör så det gör ont. Smärta rakt igenom.
    Som jag önskar att allt vore annorlunda.

    SvaraRadera
  19. Dina tankar är vackra och oändligt sorgliga, du har verkligen ett djup. Som förälder är tanken att förlora ett barn det grymmaste av allt, det är mot naturen. Vi är alla barn och jag känner igen tankarna att min vill ge tillbaka för allt det som föräldrarna har bidragit med i ens liv. En slags tacksamhetsskuld. Samtidigt kan jag som förälder säga att barnen ger en så oerhört mycket redan från dag ett, de blir det centrala i livet så fort de ser dagens ljus. Som förälder tänker man inte (åtminstone inte jag) att det ska återgäldas någonting, banden är så starka. Jag tror mig förstå att du har en underbar familj och du har säkerligen bidragit kolossalt i ditt liv med din begåvning och personlighet! En enorm källa till glädje och stolthet för dem runt omkring! Du bor säkerligen i ett rum i deras hjärtan och det är det finaste.
    All styrka till dig dessa dagar. Behandlingarna är gräsliga, ett övergrepp på den egna kroppen som måste genomlidas. En stund i taget!
    Många kramar från Skåne

    SvaraRadera
  20. Varje gång jag går in här håller jag andan. Har jag märkt. För jag vet att jag blir berörd och rörd och det är fint så, samtidigt väcker det saker i mig som är onämnbara ibland. Ibland som tomtebloss från min egen barndom. Jag tackar dig för dina sanslöst vackra skildringar av det du går igenom. Och hela du är vacker!

    SvaraRadera
  21. Du är en fantastik skrivare!!! Önskar att du ger ut en bok för du har skrivandets konst för att vara en kille. Så målande och levandet berättat. TACK för du delar med dej av dina tankar, händelser och känslor. Eva-Lena

    SvaraRadera
  22. Yoko Onos tree of wishes in Stockholm: https://twitter.com/TheScottaholic/status/244804254051729408/photo/1/large <3

    SvaraRadera
  23. Ljuvliga du... <3

    SvaraRadera
  24. Tack för att du delar......svårt att hålla tårarna tillbaka. Tankarna snurrar och vill liksom inte landa. Känns ofattbart nära men ändå långt borta.

    SvaraRadera
  25. Du är den finaste människan, de är en ära att kunna se upp till dig!! Kämpa!! <33 // M

    SvaraRadera
  26. Anne Berit Dahlen17 oktober 2012 19:57

    <3 jeg gråter. Du skriver så uendelig vakkert.

    SvaraRadera
  27. Imorgon ska jag redovisa om dig på engelskan. Jag ska berätta hur du berör och lämnar avtryck. Hur varenda inlägg du skriver får mig mållös och att du är en alldeles fantastiskt bra förebild. Inte bara för mig, utan också för många andra.

    Kämpa på nu! Du fixar det här. Du MÅSTE fixa det här.

    SvaraRadera
  28. Dina ord letar sig in, djupt borrar de ner sig. Och fastnar. Där i tanken finns du och din existens med mig hela tiden. Med bultande hjärta klickar jag in på din blogg varje dag. Rädd för att du inte ska ha uppdaterat. Rädd för att det ska vara uppdaterat. Glad när du skrivit.

    Jag känner dig inte. Visste inte ens att du skrivit en av mina favoritlåtar. Halkade in på din blogg en dag och nu får jag inte nog av dina ord, fraser, meningar!

    Jag pratar om dig som någon jag känner. Men jag vet inget om dig. Jag känner dig inte. Men jag känner för dig.

    /S

    SvaraRadera
  29. Jag är väl lite död inombords, för jag gråter inte av att läsa, fast jag är i behov av att gråta en hink. Av mina helt egna triviala små skäl.

    Du skriver fint. Blir glad av att du, liksom jag, tror att man ses igen. Att död inte är = slut. Jag tror att när man väl ses igen, känns det som att det var en kvart sen man sågs. Det sägs att tid inte finns på samma sätt på andra sidan.

    Det tröstar och tryggar, men inte för att det gör avsked och exit så himla mycket mindre dramatiskt.

    SvaraRadera
  30. Med andan i halsen och tårar i ögonen. Och sen bara kärlek. Varje gång. Tack.

    SvaraRadera
  31. Åh herregud, Kristian. Dina ord tar luften ur mina. Du är fantastisk.

    SvaraRadera
  32. Fina Kristian, du giper tag i en varje gång Du skriver....Så vackert, sorgligt och gripande. Jag önskar dig såklart mirakel, bot och överlevnad, vem önksar någon något annat? Men vi kommer snart efter dig, vi och alla andra, ingen lever för evigt. Livet är inte ens lite rättvist.... Jag önskar dig styrka, kraft att uthärda, ork att stå så länge du mäktar och vill ge dig all min kärlek. Christine

    SvaraRadera
  33. Tack för att du påminner mig om vad som är viktigt i livet.

    SvaraRadera
  34. Sträckläste hela din blogg i går! Du målar med ord och jag ser allt så klart som du beskriver. Förstår inte men känner. Alla celler i kroppen svarar på smärtan, jag vill läsa mer och jag vill att slutet ska vara oväntat...

    SvaraRadera
  35. Fy fan vad bra du skriver.

    SvaraRadera
  36. Tack!

    <3 <3 <3

    /Maddie

    SvaraRadera
  37. En varm omfamning till dej.... <3

    SvaraRadera
  38. if you´re sad, stop being sad and be awesome instead. true story :)
    fast det klart, du är redan awesome

    SvaraRadera
  39. Fina Kristian. Det är inte förunnat alla föräldrar att ha en sådan underbar son. Det är inte heller förunnat alla barn att ha sådana underbara och kärleksfulla föräldrar som du har. Jag är en miljon procent säker på att dina föräldrar kommer att minnas dig med stolthet den dag du inte är i livet. Du har fått så många människor att tänka om och bry sig mer. Sverige har blivit mer kärleksfull och det är tack vare dig. Men snälla Kristian, kämpa så länge du orkar och står ut. Jag tror på mirakel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. All kärlek till dig som kan skriva på detta underbara sätt..!Förstår du vilken kraft detta förmedlar?

      Radera
  40. Du berör mig nåt så oerhört. Jag känner dig inte men tänker på dig varje dag. Jag vill att du ska veta att det du delar med dig betyder något, på riktigt. Varma kramar. //Camilla

    SvaraRadera
  41. Gråter, blir berörd, hoppas på mirakel för dig och alla andra som kämpar med denna jäkla sjukdom. Du får folk att stanna upp och tänka till på vad de har, vad som är viktigt och meningsfullt!!!!!! Känner igen dina beskrivningar om Kvarnsveden och kyrkvärdsgatan, hade klasskompisar där och farmor och farfar bodde i närheten. Lekte i de skogarna som barn. Skickar mental styrka och kraft till dig för du behövs!!!!!!!! <3

    SvaraRadera
  42. Så fint! Du beskriver dina föräldrar så fint, man känner den kärlek och samhörighet ni har i familjen. Om du inte får vara med och återgälda allt det fina de gett dig, så kommer dina syskon att var där i ditt ställe, de kommer alltid att prata om dig och du kommer att finnas med dem i hela deras liv ända tills ni förenas igen. Men jag hoppas fortfarande att chansen finns att det blir som du alltid tänkt dig. Att det blir dina föräldrar som kommer att göra ordning den där platsen i mörkret som du talar om, precis som de ordnade innan du kom till världen och att det sen blir lika fint och ljust och tryggt där som just där i Kvarnsveden där du sitter på trappen och njuter av att se dina föräldrar ordna i trädgården. kramar

    SvaraRadera
  43. Ursäkta jag svär men faaaan vad vackert du skriver. Va inte meningen jag skulle lipa.
    Mvh

    SvaraRadera
  44. Kristian..
    Jag blev så glad när jag såg att du skrivit ett nytt inlägg. Jag blev så glad.
    Stängde av teven. Bort med alla ljud så jag kan höra din röst i mitt huvud när du berättar.
    Jag vill inte bli störd när jag tar del av dig.

    Det faktum att jag gråter är inte relevant. Det faktum att jag hulkar högt över att läsa om dina tankar om hur ett möte med döden kan te sig, spelar ingen roll.

    När jag inte längre ser vad bokstäverna bildar för ord vilar jag en stund. Vilar i musiken. Låter gråten gråtas och tänker på min egen pappa. På mina söner. På alla som betyder något för mig.
    Jag vilar i den tanken och slår på som jag fixade på spotify, med de låtar du lagt upp på din blogg.

    Jag blev glad när jag såg ett nytt inlägg. Jag gråter. Vilar. Ska snart läsa färdigt för att sen återkomma och begrunda.

    Vare sig du vill eller inte så är du nu en del av mig. Dina tankar fastnar och trasslar sig in i mina tankar. Dina ord bygger meningar som mina ord avslutar.

    Låtarna du spelar lyssnar även jag på.
    Ditt liv berör mitt liv.
    Din död berör. Ditt liv berör mer!

    -- K R A M --

    SvaraRadera
  45. Du får mig att stanna till och tänka till. Vad är viktigt här i livet? Vad är det jag jagar och varför? Jag har blivit bättre på att bry mig, säga något vänligt, le lite grann, skicka ett sms, berömma någon, tycka det är mer OK med dammråttor, bjuda hem mina föräldrar, sluta leta gråa hårstrån.
    Ja du Kristian Vad du betyder mycket för oss som inte alls känner dig och vad du måste betyda för dem som står dig nära. Kram

    SvaraRadera
  46. Önskar du kunde skriva en bok för oss att drunkna i. Dina ord berör som ingen annans.

    All kärlek
    L

    SvaraRadera
  47. Oj så rörande. Kram.

    SvaraRadera
  48. Dina texter tar mig 9 år tillbaka i tiden då min fina fina vän blev sjuk. Då jag ibland bodde med henne på sjukhuset, försökte hålla humöret uppe och paniken borta på samma gång. Då hon ringde varje dag: när jag var på jobbet, på bussen, på natten. Och vi pratade, pratade, pratade i nästan ett år. Och sedan dog hon. Och jag undrade hur jag skulle minnas henne och trodde nog att hon skulle blekna lite för varje år. Och att hon i mitt minne för alltid skulle förbli 28. Men så blev det inte alls. Hon är fortfarande närvarande, färgstark. Hon följer mig på ett sätt jag inte kan förklara och hon blir äldre i samma takt som jag. För mina barn är hon också verklig, trots att de är födda efter att hon dog, eftersom hon finns för mig. Hon försvann aldrig. /E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju en god känsla...Så vackert förmedlat!Kram till hela mänskligheten.

      Radera
  49. Läser, berörs, begrundar. Dina ord banar, med ett sällsamt vackert språk, en väg rakt in i hjärtat.

    Tack för att du skriver och får en att förstå vad som är viktigt i livet.

    All värme till dig!

    SvaraRadera
  50. Lollo i Uppsala17 oktober 2012 22:06

    Du kommer att finnas där för dina föräldrar när deras tid går mot sitt slut....när den slutar finns du där och tar emot dem...!! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  51. Jag har nu sträckläst din blogg.
    Jag hatar mig själv för småsaker jag retar upp mig på i mitt liv när du kämpar för ditt liv.
    Du skriver helt fantastiskt och jag önskade att jag kunde hjälpa dig att bli frisk utav hela mitt hjärta.
    Den dag du går ur tiden dör vi alla en smula....världen blir ytterligare en nyans gråare.

    SvaraRadera
  52. Du och dina nära är omslutna av ljus och värme! Kärlek till Er!

    SvaraRadera
  53. Kristian, tack för att du skriver och beskriver allt så fantastiskt. Du hjälper mej att komma ihåg att uppskatta alla fina människor jag har runt mej. jag vill tacka dej för det!Jag tänker på dej varje dag och går in och kollar om du skrivit något nytt. När du inte har det så sticker det i mitt hjärta. Tänk om du inte orkar mer. Jag hoppas verkligen du som genom ett mirakel klarar det!
    Kram

    SvaraRadera
  54. Ännu en gång blir mina kinder våta av tårar. Dina ord berör mig och jag vill inte att de ska ta slut. Jag vill att du ska finnas med oss länge, länge till.
    Men när den dagen kommer då du inte längre orkar så kommer du göra den andra sidan till en ännu bättre värld tills den dagen då du återigen möter dina kära där.
    Och du Kristian.....det är ljust även innan de gör dig sällskap!!

    Jag har med hjälp av dig börjat tänka på vad som är viktigt, på riktigt. Jag lovar.

    All styrka till dig. Kramar Maria

    SvaraRadera
  55. Du för mina tankar till Judge Holden. Rå och precis. Inga jämförelser i övrigt.
    /Jamaicer

    SvaraRadera
  56. Själv finner jag inga ord att skriva här efter att ha läst dina underbart vackra ord som sammanfogats till en helhet.

    När jag läser de sista meningarna i din text, forsar mina tårar och jag kan inte få stopp på dem.

    Citat:
    "Men pappa, farsan. Jag gör i ordning en plats i mörkret. Du behöver inte vara rädd. Inte jag heller. För när du kommer, när ni kommer, blir allt ljust igen.
    Fortsätt att ta hand om varandra till dess."

    Det där lilla avslutande stycket från din text låter som en liten aftonbön.

    Som vanligt när du skriver Kristian gör du det enkelt, avskalat, gripande, berörande och fantastiskt vackert.

    Varma hälsningar från Nina

    SvaraRadera
  57. Och där var du igen, jag har längtat efter dig & dina ord...
    Känner mest i detta nu att du Kristian, du är ett barn av dina föräldrar.
    Ett stort & varmt tack till de dina 2 som grundat så fantastiskt så du fick de bästa förutsättningar att odla din sanslösa personlighet.
    Hjärta!

    //Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dat var ju alldeles oerhört vackert skrivet....

      Radera
  58. Jag har barn som är lite äldre och lite yngre än du. När jag läser dina blogginlägg tänker jag att det hade kunnat vara någon av dem. Jag känner hur mitt bröst snörs åt, jag förmår knappast ta de andetag jag behöver. Tack för att du delar med dig. Jag känner så varmt för dig, och inte minst dina föräldrar, syskon och vänner. Varma, stora styrkekramar <3
    Marie

    SvaraRadera
  59. Dina texter gör mig levande. Du skänker sånt ljus till denna, oftast mörka värld.

    Tårar som rinner, men inte av sorg. Tårar som rinner av beundran över din förmåga att skänka värme och kärlek till andra när du som mest behöver den själv. Det är för mig det vackraste jag upplevt.

    Lina.

    SvaraRadera
  60. Önskar att min vän hade lämnat några ord nerskrivna...... Att jag fått vara med på hennes resa...
    Kämpa på vackra du

    SvaraRadera
  61. Bara så du vet så behöver du inte vara rädd för där på andra sidan finns min fina mormor. Jag lovar att hon tar hand om dig för en finare människa har aldrig funnits! Hälsa henne från mig om du skulle komma dit före mig! Kram!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var underbart fint skrivet! Kram

      Radera
  62. Åh fina, fina, Kristian! Kram!
    /eva

    SvaraRadera
  63. Du skriver så fint och så berörande och allas kommentarer berör även de. Tack för att jag får läsa och reflektera. <3

    /Malin

    SvaraRadera
  64. Kristian, du skriver fantastiskt. Allt du berättar berör och ger eftertanke, varje dag. Tack för att du delar med dig så ärligt. Tänker på dig!

    SvaraRadera
  65. Kristian. Jag känner en sådan kärlek för dig. Du skriver så fint om allt det hemska att man nästan går sönder inombords. Du har lärt mig att inte ta någonting för givet. Jag tänker på att leva här och nu och att visa min kärlek för mina närmsta. Önskar det fanns något jag kunde göra för dig, vad som helst, men jag förstår att det inte finns något jag kan göra som kan vara till någon nytta för dig. Men jag fortsätter att värka kärlek ur bröstkorgen för dig, och hoppas att det någonstans betyder något... Elin

    SvaraRadera
  66. Mia Engh Levin18 oktober 2012 01:43

    Tack. Jag önskar att jag på något sätt kunde återgälda dig, för det som du ger mig är det finaste man ge någon. Mitt möte med detta livets slut kom tidigt. Jag lärde mig två saker: livet slutar inte där men älska så mycket du kan så länge du är här. All kärlek till dig.

    SvaraRadera
  67. Vackert skrivet som sagt. Du berör många med dina ord- inte minst mig...

    Hittade hit via en annan blogg, och har precis "kastats in i ditt tragiska öde" :( Ännu mer ont gjorde det i mig då jag läste att du var från Kvarnsveden, där är jag själv uppväxt (född -74), du måste alltså vara ett par år yngre än min lillebror?

    Känner med dig i a f, och sänder massor av styrkekramar från att kallt och ruggigt Borlänge (Domnarvet)

    Starkt gjort av dig att dela dina tankar/erfarenheter med oss!

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  68. Kristian. Av en händelse har jag ramlat in på din blogg. Men det inte av en händelse jag spenderat en timme med att läsa igenom dina inlägg. Du berör & jag beundras av din styrka att orka dela med dig. Tänker på dig. Elin

    SvaraRadera
  69. Igår var en tung dag för mig. Jag satt på ett AF-infomöte om fas3 i en proppfull lokal. Nu går det inte att undkomma längre. Informationen fick flera av oss att börja gråta. Eller tappa besinningen. Det var tre personal i rummet. Två män och en kvinna. Kvinnan talade och visade ett bildspel med samma information i textform. Männen teg. De var kanske bara där för att övervaka så att hon inte kom till skada? Den ena av dem var grov i kroppen, hade nävarna nedkörda i fickorna och tuggade tuggummi. Mitt i en av hennes ändlösa haranger avbröt jag henne och frågade om dom inte bara, nu på fläcken, kunde gasa ihjäl oss istället. Det vore en anständigare arbetsuppgift än den här. Hon svarade mig inte. JAg vet inte hur jag ska klara av det här som nu ska ske. Det känns som om jag kommer att dö inuti fas 3. Fas3 är min cancer. Fas 3 tar sig in i varenda organ och kommer förgifta mig. Jag ska andas, äta, skita, blöda, drömma fas 3. Fas 3 ska ta sig i min verklighetsuppfattning och gröpa ur känslan av sammanhang och värdighet. Utsläckningen har påbörjats och nu accelererar den. Jag vill verkligen inte leva i det landet längre, Kristian. Jag vill inte leva i den här onda tiden. Jag tänker på det nu på morgonen att jag om jag kunde hade velat byta plats med dig. Du har så mycket att leva för. Du har den politiska medvetenhet och kreativit och kämparattityd som det här landet behöver. Du verkar ha så mycket inneboende kärlek. Jag önskar att du fick ta min plats så gick jag före in i mörkret. Jag hatar det här mörkret som är just nu mer än vad jag hatar döden. Men mest av allt hatar jag moderater. Jag hatar moderater. Jag vet inte hur jag ska härbärgera allt hat. Snart sprängs jag. Vad betyder det? Att jag lägger om ratten och kör in i en långtradare? Eller att jag dränker mig i bensin utanför riksdagen? Jag vet inte. Jag är desperat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kämpa på snälla du. Jag har själv arbete och kan inte sätta mig riktigt i din situation men mitt i förtvivlan brukar det uppstå hopp. Så ge inte upp.

      Radera
    2. Den jävla glöden, även om den riskerar att sätta eld på allt nu, inklusive dig själv. Den, den tvingar dig att överleva.
      Vi är många som har varit där, av olika orsaker. Redo att lägga om ratten. Jag gjorde aldrig det, och det är jag glad för idag, även om livssmärta och vrede har tagit andan ur mig i perioder.
      Du har orden, du också. Mod. Det måste räcka en riktigt lång jäkla bit.
      Jag önskar jag kunde krama digeller klappa till dig eller bådadelar, så du känner att du är värdefull, "bara" för att du finns.

      Radera
  70. Du skriver så fint om kärleken till din familj. Ni finns väldigt ofta i mina tankar! Kram från Karlstad

    SvaraRadera
  71. Så obeskrivligt vackert och ömt skrivet, men samtidigt gör det så ont att följa din resa! Tårar av smärta och delaktighet rinner ner för mina kinder. Önskar jag fick ge dig en varm kram. Hoppas någon låter dina ord få leva vidare i bokform så fler generationer få ta del av det du går igenom.
    Kram!

    SvaraRadera
  72. Så fint skrivet. Så mycket känslor. Kram.

    SvaraRadera
  73. Du skriver så vackert om livet, dina ord får oss som planerar för framtiden och som har förmånen att få vakna många vackra morgnar än (åtminstone vad vi vet), att reflektera, begrunda, tänka om, fånga dagen och känna lycka. Tack för det Kristian. Tänker på dig och de dina.

    SvaraRadera
  74. Dina föräldrar kommer att minnas dig med så mycket kärlek och tacksamhet över att ha haft dig som son.

    SvaraRadera
  75. Tack Du fina fina människa<3 Tack för att Du orkar dela med Dig..All kärlek till Dig/Lena

    SvaraRadera
  76. <3 Tänker på dig

    SvaraRadera
  77. Vi ses i Nangijala! <3

    SvaraRadera
  78. Jag är säker på att dina föräldrar tycker att du gett tillbaka tusenfalt. Och det redan när du var ett litet knyte.

    en mamma

    SvaraRadera
  79. luddeboss@yahoo.se18 oktober 2012 12:59

    Det enda vi vet riktigt säkert är - att vi föds och att vi dör. Döden kommer när vi är färdiga på denna planet. Om vi inte är färdiga (har lärt oss) så kommer vi igen som någon annan. (min uppfattning - tro) Vi behöver inte bli gamla för att vara "klara" med livet. Det är kvaliteten som gäller - inte kvantiteten. Jag förstår att du innehar en stor kvallite. Hälsning Gunsan

    SvaraRadera
  80. Kristian, fast jag inte alls känner dej så tänker jag på dej på nätterna när jag vaknar och inte kan sova. Jag vet att du fått 1000 tips på hur du ska mota och bota din sjukdom. Alla vill vi ju hjälpa dej om vi kan, så även jag. Har tips på några böcker som kanske kan ge dej nåt? "Kärlek, medicin och mirakel" av Siegel, "Supermat" av H. Nyblom. Av omtanke, medkänsla och beundran/Blåkulla.

    SvaraRadera
  81. Tack för allt du ger... Tack för allt du gav... Sluta aldrig att kämpa... Vi möts i bergen... ❤❤❤

    SvaraRadera
  82. Du har redan gett tillbaka mer än många andra,inte bara till dina nära och kära,utan till hela sverige och även utomlands med både dina texter och musik. Tack, tusen tack! De sista raderna berörde oerhört! Tusentals kramar till både dig och dina anhöriga och vänner som också måste vara underbara. Tänker på er.

    En mamma i Borlänge

    SvaraRadera
  83. Fina Du! Varje dag drivs jag av en osynlig hand att komma hit och läsa dina tankar och sakta få rätt perspektiv på livet! Du ger mer än någon jag någonsin mött! Dina ord formar allas våra liv till något mer och bättre än vad vi vore utan dig! Var stolta dina föräldrar måste vara för en son som dig! Så otroligt tacksam jag är för att jag snubblade över dina tankar!
    Många styrkekramar från mig

    SvaraRadera
  84. Käraste Kristian,
    Läser dina texter och blir så berörd av dem och av dig,du påminner lite om min älskade son Stefan som dog för 1 år sedan.Vi älskade honom förbehållslöst som jag tror dina föräldrar gör med dig och på hans gravsten står det "you`ll never walk alone" för att vi vill visa honom att vi alltid vandrar vid hans sida oavsett om han lever eller inte. Det vet jag att dina föräldrar också kommer att göra och hoppet att få återse sitt barn och tanken att han "håller en plats i mörkret" åt oss gör att detta livet blir uthärdligt.
    Varmaste tankarna till dig och dina föräldrar från
    Annica

    SvaraRadera
  85. Du är en långt mycket bättre son än många av dem som sitter där vid sina föräldrars sida i slutskedet. Helt klart!

    Du skriver så fantastiskt fint och jag blir berörd av varje ord i dina texter. Jag kan ärligt säga att jag tagit vara mer på mitt liv genom att följa din kamp. Tack för det!

    SvaraRadera
  86. du berör mig så mycket. Du får mig att upskatta livet, ditt sätt att skriva om döden är otroligt.

    <3 <3 <3 <3

    SvaraRadera
  87. Jag tror att dina föräldrar kommer att minnas dig för att du var just du, yngste barnet i familjen och med alla de egenskaper du haft.
    Så älskad som du blivit av alla på den här bloggen är det inte svårt att förstå deras känslor för dig.
    Med tiden kommer de också att kunna skratta åt roliga och komiska saker som har gällt dig. Du har sån humor och det är kanske en egenskap du fått ärva. /alice

    SvaraRadera
  88. Jag vill dela med mig av en Youtube-länk som är väldigt aktuell när man läser din blogg. Hans berättelse är lika stark som din. Jag grät, som jag aldrig annars gör - precis som när jag har läst din blogg. Fruktansvärt starkt, ni som är känsliga borde absolut inte titta.

    http://www.youtube.com/watch?v=qdBJ1X33rXM

    Livet.

    SvaraRadera
  89. Du är fantastisk!
    /Ida

    SvaraRadera
  90. Jag har läst hela din blogg. Jag känner inte dig,men dina ord berör verkligen... Cancer är nog den värsta sjukdom som kan drabba en,och även människorna runt om som ser hur den dom älskar kämpar och lider...

    För några år sen då såg jag på tv om en kille i 40års åldern som hade fått cancer,vet inte vilken typ av cancer,men obotlig var den iaf. Läkaren så att han hade 4 månader kvar. När han berättade sin historia så hade det gått 10år sen läkarens utlåtande. Han hade hittat ett sätt att hålla cancer i chack,och värderna såg riktigt bra ut. Han drack ca1 dl bröstmjölk om dan. Vet inte hur han fick iden,men det funkade på honom iaf. Det här var i usa,så han kunde köpa det på apoteket. Vet inte hur man kan få tag på det här. Kanske värt att prova...

    Kram

    SvaraRadera
  91. Det gar inte en timma utan att jag tanker pa dig. Min van har fatt hora om allt jag har last, allt det du berattar. Kommer foralltid ta till mig det du svarade pa mitt mejl. Ah, vad du ar fin. Och sa sjukt, jakla smart! Vilken manniska.

    Kram

    SvaraRadera
  92. Du skriver så otroligt vackert!

    SvaraRadera
  93. All kärlek och styrka till dej,kram Izza.

    SvaraRadera
  94. Varmaste kramar alltid.//Susanne JL

    SvaraRadera
  95. Du finns i dina föräldrars hjärtan .........från födseln låååångt in i evigheten!

    SvaraRadera
  96. vackert. tänker på dig!

    SvaraRadera
  97. Åh vad jag önskar att du är gråhårig. Det låter ju knäppt att man önskar att någon ska bli gammal och grå, men jag vill ha kvar dig och din tänkvärda blogg. Hoppas dina besvär från din tionde behandling snart avtar.

    Stor kram/e

    SvaraRadera
  98. Du berör verkligen med ditt sätt att skriva! Så vackert och så sorgligt! Tänker på dig!

    SvaraRadera
  99. All kärlek ♡ /W

    SvaraRadera
  100. Ett desperat tips.

    http://jnci.oxfordjournals.org/content/94/17/1263.full

    Varma kramar!

    SvaraRadera
  101. Du är en ängel på vift Kristian, och vi gillar att ha dig här. Stanna kvar hos oss. Men när det är dags för dig att bege dig av så hälsa min morfar som är en ängel i det blå.

    (en låt om en ängel)
    http://open.spotify.com/track/7fScTRTbgy9zXmzLVhcQcs

    SvaraRadera
  102. Kristian, vi är lika gamla du och jag....fast jag är frisk och du, fina du, som inte vet vem jag är, har drabbats, inte bara en gång utan två av denna avskyvärda, hemska sjukdom. Jag är bara en i mängden av alla som fastnat i din blogg. Du berör mig, du är beundransvärd, otrolig kämpe som får en att bli rörd till tårar. Kan inte låta bli att slukas upp av dina ord, stanna upp och verkligen ta åt mig av det du skriver. Jag har glädjen att vara mamma åt en underbar liten prinsessa, min ögonsten, mitt allt. Hon byter allt för mig och dina inlägg, speciellt det om barnet i dina drömmar, fick mig att stor tjuta. Att bli mamma, förälder, är bland det absolut bästa man kan vara med om här i livet och det gör ont i hela mig att du aldrig får uppleva denna magiska upplevelse, detta mirakel. För jag vet att du skulle bli en underbar pappa, far, förälder! Fortsätt kämpa. Alla styrke kramar till dig

    SvaraRadera
  103. Jag vill bara krama om mig. får jag göra det om jag någon ån skulle se dig?

    SvaraRadera
  104. Jag är ganska övertygad om att döda gör besök i drömmar om man vill. Har själv upplevt.. (något i varje fall, vet inte om självförverkat för att det var en önskan) Hälsa gärna på mig i så fall om du skulle veta och det passar:) Men inget läskigt tack..

    Superkram!! :)

    SvaraRadera
  105. Jag vet inte om det där kanske .. Men du skriver ju så fint hur som helst. Jättekram ändå:)

    SvaraRadera
  106. Jag har inte kunnat sluta tänka på dig efter att ha sett dig på TV. Gick in här på bloggen din och blev helt tagen av dina ord. Så gripande, så vackert, så sorgligt. Jag är så ledsen att du drabbats av denna hemska sjukdom. Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Önskar att du inte ska behöva må så dåligt. Men framför allt önskar jag att ett mirakel kan ske.
    Du är en fantastisk människa Kristian. Du har förändrat mitt sätt att se på livet. Fått mig att vakna upp från min bubbla. Fått mig att förstå hur skört livet är. Fått mig att älska ännu mer. Det är jag dig evigt tacksam för. Hoppas du förstår din storhet och vilket intryck du gör på oss. All kärlek till dig finaste Kristian!

    SvaraRadera
  107. Jag & min kära är bra på att jobba, sämre på att kramas. Men nu "gör vi en Gidlund" -vi vill försöka älska mer & kramas hårdare, så nu en veckas semester, resan bokad, en början. Min kompis som just blivit sjukskriven säger att hon ska ta tillfället i akt & försöka förändra sitt liv för att få bättre balans & för att få mer tid med sin son. Detta tack vare din blogg & det du skriver som får henne att tydligare känna hur hon vill leva sitt liv.
    Kristian, du fantastiska, vackra människa. Som du formulerar dej, & som du vågar vara i det som sker i ditt liv just nu, & som du orkar dela med dej. Jag beundrar dej gränslöst mycket! Tack för allt du ger! Jag & min kompis är exempel på 2 människors vars liv du påverkat. Jag hoppas att våra samlade tankar & den samlade kärlek från oss som följer dej på din blogg & som tänker på dej når ända fram till dej & fyller dej med värme, styrka & mod. Tack för att du finns & för att du gör livet vackrare Nytt uttryck i svenska språket, att "göra en Gidlund" Älska mer, kramas hårdare!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är en till som gjort stora förändringar - lämnat ett uppdrag som tog livsenergi och gjorde mig till en sämre människa och mamma. Nu får det vara nog och jag gillar skarpt uttrycket " att göra en Gidlund"!

      Radera
    2. Fan vad bra! *rejält berörd*

      Radera
  108. Värme och kärlek till dig du fantastiska människa <3

    SvaraRadera
  109. Tack Kristian Gidlund.

    SvaraRadera
  110. Tack Kristian!

    Jag är alla en av de som du har påverkat med din vackra själ, din styrka, ditt mod och ditt underbara sätt att skriva. Jag tänker ofta på dig och du har lärt mig att stanna upp i vardagsstressen. Jag har blivit bättre på att ta vara på små saker och uppskattar nu ännu mer att bli väckt med "God morgon bajskorv!", snoriga små näsor och långa läxstunder vid köksbordet. Jag har blivit en bättre mamma tack vare dig och ditt kärleksbudskap. Livet blir så klart när du skriver, man ser in rakt in i det och förstår vad som är viktigt.

    Förstår att du är omgiven av värme och kärlek, och jag vet att det kommer att fortsätta vara så för dig. All styrka till dig. Än en gång:

    TACK

    SvaraRadera
  111. Du är så bra på att sätta ord på vad många av oss andra misslyckas med. jag beundrar verkligen dig och du finns ofta i mina tankar, trots att vi aldrig träffas. Du har verkligen gjort skillnad...

    SvaraRadera
  112. Kristian!
    Du är beundransvärd! Bara läst din Blogg ett kort tag. hitta dej av en slump egentligen. Nu är jag fast och bläddrar tillbaka, för att läsa mer... Du berör!
    Lyssna på dej å killarna för läänge sen ni var alldeles färska. kom ihåg att jag låg hemma i flickrummet och lyssna på er...
    å nu går du igenom något så svårt men med sån styrka och livsglädje. Att du naket delar med dej av det som händer, känslor, tankar och hur du mår...
    Du är stark!
    Du du får mej att vakna upp ur vardagsstressen att börja ta vara på livet jag har. mina barn, min familj, mina föräldrar! Tack!
    Fortsätt kämpa fortsätt lev!

    StyrkeKramar från Dalkullan
    Till dej din familj och alla dina vänner

    SvaraRadera
  113. Tack för att du delar .. du gör mig stark .. alla goda tankar, alla goda krafter till dig!
    Kersti

    SvaraRadera
  114. Vackra främling som skriver så knivskarpt, det går in som en tagg i bröstet. Ditt och din familjs omänskliga öde berör. Du berör som få. Hörde en intervjuv med dig där du berättade att en dröm var att en gång få något slags kred för skrivandet. Denna blogg är en fantastiks resa av en fantastisk person. Du förändrar oss och vår syn på livet. Som mamma till två prinsar kan jag inte sätta mig in i vad dina fina föräldrar går igenom heller. All styrka till dem. Minnen bleknar inte, man bara lär sig leva med dem!Du kommer aldrig blekna!
    Kram och styrka L

    SvaraRadera
  115. Kristian, du skriver så otroligt berörande och du verkar vara en så fin person! (trots att jag inte visste om dig innan detta eller ditt band).
    Men fortsätt kämpa! Jag hoppas och tänker på dig ibland!
    Kram Hilda <3

    SvaraRadera
  116. Din text om kärleksrevolutionen fick igång mig. Jag läser så många utan egen ton och kärlek och så läser jag din blogg och hittar en gyllene penna. Hoppas du får priser, hoppas du står stark i behandlingen och hoppas att du får skriva länge än. Skriva och leva och älska. Och så är jag nyfiken på vilken tidning du gillar, kan tyvärr inte lista ut det. Hälsar en journalist som fått glöd av dig. Tack. Lena

    SvaraRadera
  117. Detta är första gången som jag är inne på din blogg och det är första gången som jag bara måste fortsätta läsa, tårarna rinner men jag måste läsa allt, det blir suddigt av alla tårar som ska ut från ögonen men jag fortsätter att läsa, bli rörd och ja imponerad. Har inte sett någon som skriver så bra tidigare, eller bra är kanske inte det bästa uttrycket men på ett sätt som gör att man inte kan stå emot alla känslor som finns långt inne i kroppen och plötsligt bara måste ut. Tack för din ärlighet och dina reflektioner, hoppas att få vara en del av dina reflektioner, tankar och liv länge....Varma och styrkande tankar från mig till dig!

    SvaraRadera
  118. Att kunna ge så mycket till sin omvärld när man har det som svårast, det är så stort.
    Jag tror inte du anstränger dig för det,du är nog bara så rak, ren och ärlig.
    Bilden av dig och din bror i äppelträdet under åskan,
    det är som en bild av livet.
    Någon nära att dela en stund med när faran närmar sig.
    Jag hoppas du känner att vi alla
    vill dela din stund nu
    i äppelträdet under åskan.
    Du går lite före. Upp dit för att se åskan från andra sidan. Gör i ordning för dina kära att komma efter.
    Det är så obegripligt starkt och vackert.
    Du har kraften som ett litet barn, ren,rak, intuitiv, vet redan.
    Man kan bara älska dig.
    All kraft till din darrande hand!
    Love
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, behöver inte skriva ett eget inlägg till Christian <3

      Radera
    2. Kristian så klart!

      Radera
  119. Tänker på dig! Stor kram <3

    SvaraRadera
  120. Jag vill bara säga tack för att du skriver så ärligt, rakt och vackert. Tack för att du har fått mig att omvärdera mitt liv totalt. Tack för att du ger så mycket när det enda jag kan ge tillbaka är ett spår av att jag lyssnat på det du säger. För det du säger går rakt in i hjärtat och där kommer det att stanna för alltid. För det önskar jag dig allt och lite till. Kram / Linnea

    SvaraRadera
  121. Jag har hittat hit igen. Läste din blogg förra gången, första gången du blev sjuk. Var så glad för din skull att du blev fri från cancern.Läste bloggen för att ditt sätt att skriva är så unikt,så fängslande.

    Jag kan inte riktigt fatta att livet är så orättvist, att du drabbas igen.Men jag kommer att följa din kamp och seger ännu en gång.
    Styrke kramar!!

    SvaraRadera
  122. Allra finaste Kristian

    Du lämnar ett stort avtryck efter dej. Tänk på alla människor som berörts av dina ord och som börjat fundera över sina liv om hur de lever och vad de vill ändra på och det tack vare din blogg. Du har fått kredit av oss, dina läsare, för ditt skrivande. Det borde vara värt ett stort leende mitt i allt elände.

    Tänker på dej varje dag. Kan inte låta bli.
    Kram/maggan

    SvaraRadera
  123. Kristian,
    och alla ni andra som följer hans tankar.

    Ett tips: läs de andra kommentarerna. Jag har slukat ord på ord från alla vackra främlingar, alla som berörts, som på olika sätt förändrat sina liv till följd av Kristians ord.

    Det är så stort. Hisnande. Tänk att det finns så mycket vackert i världen. Jag är mållös.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig. Det är då fascinerande att Kristian samlar så många av oss till att dela tankar om sånt som man inte pratar om annars. Det ger oss så mycket. Tack Kristian och tack alla som delar med er. Kram till alla.

      Radera
  124. Vad finns det att skriva..? Finns det några ord som kan trösta..? Jag har ingen aning, jag hittar inte några i alla fall. Men det känns tomt och snålt att bara läsa utan att lämna avtryck. Så därför gör jag det i alla fall.

    Du berör ända in i själen. Ta hand om dig.

    SvaraRadera
  125. Du är en mycket fin människa! Det finns liksom inte så mycket mer att säga. Eller, det gör det men inget som jag kan skriva ner så här i ett kommentarsfält........

    SvaraRadera
  126. Jag läser mina gamla dagboksanteckningar. Den 11:e januari 2007 satt jag fem platser bort från dig på Rockbjörnen. Enligt anteckningarna hade du rutig skjorta och hängslen på dig. Den 14:e maj samma år såg jag dig på Götgatan. Båda gångerna klappade mitt hjärta sådär som det bara kan göra i en tonårskropp. Båda gångerna blev jag även skamsen. Jag visste att man inte fick tycka om någon man inte kände. Till mina närmsta vänner sa jag att du såg ut som en sådan man vill gifta sig med, trygg och vacker. Jag tyckte även att du hade så kloka ögon. Jag var inte galen, jag var nog som tonårstjejer är mest. Du var han på väggen som fick mig att kippa lite efter andan.

    Det jag egentligen vill säga är att du alltid kommer vara en liten bit i mitt minnespussel. I en tid som var skakande men också helt magisk. Jag kommer också tala om för mina vänner att jag hela tiden hade rätt: du är klok.

    Massa kramar

    /Anna

    SvaraRadera
  127. Har försökt skriva ett tag nu, raderat och skrivit om osv.. Det finns inga ord att beskriva det du har gjort med mig. Berört, absolut det ordet räcker inte till..du har trängt in i mitt innersta och slagit rot. Du och dina ord finns i mitt liv dagligen. Du är en stor poet Kristian!
    Önskar jag kunde ge dig det du gett mig!
    Hur avslutar man? Ha det bra? Allt gott? Kämpa? Allt känns så futtigt. Så jag skriver bara, Du finns!! Du känns!! Du syns!! DU!
    // Sara

    SvaraRadera
  128. På söndag är det fyra år sedan min bror valde att ta sitt liv.
    Samtidigt kämpade en vän mot cancern - och förlorade.
    Att läsa dig, Kristian, är både verkligt och overkligt.
    Som en bok man inte vill lägga ifrån sig och man vill ha ett lyckligt slut.
    Jag vill så gärna tro att det blir som du säger
    - vi möts igen.
    Kram.

    Bodil

    SvaraRadera
  129. Varje gång jag väljer att klicka in på din fantastiska blogg, håller jag andan. Dina ord väcker så mycket känslor, tankar och det är precis som de flesta säger både verkligt och overkligt att läsa. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva eller om det ens finns något ord som kan trösta. Det känns mest konstigt, snålt att inte lämna något som helst avtryck, så därför gör jag det nu.

    Du är helt underbar, Kristian. Du har helt förändrat mitt sätt att se. Att ta vara på saker, att aldrig ta något för givet. Det är just därför jag håller andan varje gång jag klickar in här, för att jag alltid vill kunna mötas av dina kloka varma ord.

    Jag tänker på dig varje varje dag. Kämpa på.
    Kram.

    Hanna

    SvaraRadera
  130. Har sträckläst alla dina inlägg. Är helt matt och tagen. Du har en fantastisk personlighet och styrka som kan skriva så klokt och vackert. Vilken kämpe du är !!
    / Lars

    SvaraRadera
  131. Du är en kämpe, Kristian!
    Jag är en av dina föräldrars grannar när de bodde i Hovslätt. Du minns nog inte mig, men vi har träffats!
    Det jag vill säga dig är att jag som kristen inte kan förstå varför du drabbas av detta, men jag vill ändå ägna dig en bön att du ska få känna frid och ro hela vägen du har kvar. Jag tror på en kärleksfull Gud även om problemet med sjukdom och död inte kan förklaras av mig.
    Kristian, vila vid att du inte har levt förgäves. Du betyder och har säkert betytt mycket för många!
    fd granne m dina föräldrar, Bankeryd

    SvaraRadera
  132. Hej! Läser din blogg och blir rörd.Tror på ett liv efter döden , känns lite meningslöst annars. Läst i bibeln någonstans att den som inga barn har ska få flest av alla, kanske gäller det i evigheten? Då får du förbereda dig på sagoläsning....Kram från Lotta

    SvaraRadera
  133. Du ger tillbaka genom att finnas

    SvaraRadera
  134. Tack Kristian. Du berör som ingen annan. All styrka till dig.
    /Anna

    SvaraRadera
  135. Nu rinner tårarna! Vi människor är så sårbara till slut.
    Kram

    SvaraRadera
  136. oj vilka ord. vilken människa.
    jag bär ett barn i mig. som kommer till världen när som helst.
    jag tänker på dig. ett nytt liv. många liv. du är så stark och jag känner så mkt när jag läser dig.
    på något sätt är vi alla ett och när detta mitt barn föds kommer även du finnas där.
    ha det fint.
    katja

    SvaraRadera
  137. Evigt liv - i praktiken
    Kristian! Mina båda föräldrar gick bort alldeles för tidigt - inte minst för mina barns skull. För att ändå ge mina barn (och mig själv) ett minne av sin farfar och farmor tecknade jag ner en berättelse om deras liv utifrån vad jag fått berättat för mig kort efter deras död. Det gav mig dock en tankeställare: En sådan berättelse hade varit underbar att ha fått nedtecknad av mina föräldrar själva!
    Jag har därför redan nu (börjat) nedteckna en berättelse om delar av mitt liv som jag tycker haft betydelse för hur livet format mig, min personlighet och mina åsikter. Det är ingen biografi utan endast brottstycken som etsat sig fast som små anekdoter och som jag, förhoppningsvis? kommer att delge mina barn om och om igen och som de därmed kommer att bära med sig genom livet som en bild av mig - en bild på gott och ont - men min och deras bild av mig.
    Att teckna denna berättelse är lite av en terapi, det kräver tålamod för det är ganska tråkigt eftersom det är självklarheter för en själv. Och tråkigare ju närmare nutid man kommer eftersom det är så nära upplevt.

    Jag har skrivit ner det som en berättelse och jag lagt det så att mina barn skall kunna läsa det om och när de önskar. Jag har inget behov av att de läser den men den finns där, den kan fylla ett behov som kan uppstå - ett behov som uppstod hos mig när mina föräldrar gick bort. Ett behov som vi alla har av att känna vår historia - nära eller fjärran - upplevd eller oupplevd - ett mänskligt behov. Så - endast så - tror jag vi kan få evigt liv, det kommer inte till oss - det sker i praktiken genom våra efterkommanden - genom allas våra barn och barnbarn, nära och kära.

    Så Kristian! Skriv ner din berättelse och delge den till någon nära som bäst kan bevara bilden av Dig!

    Din okände vän

    Jan

    SvaraRadera
  138. Kram fina du/Izza

    SvaraRadera
  139. Min pappa gick bort för mindre en månad av samma cancerdjävulssjukdom som du har Kristian & efter det har jag blivit mindre rädd för döden. Nu vet jag att han väntar på mig när jag kommer, han har lämnat små tecken att han mår bra. En envis fågel har knackat på olika fönster hos min mamma, min syster och hos mig. Jag är inte ett dugg religiös tyvärr & väljer det som känns bra att tro på.

    Min pappa lever kvar i mig, mina barn, mina syskon och mina syskonbarn men inte bara i oss, utan i skogen, jorden, haven och i alltet. Du kommer också att finnas kvar i dina syskon och deras barn och i dina föräldrar och så länge vi pratar om dig och vad du betydde för alla oss som är inne och läser på din blogg så är du i högsta grad levande. Hoppas att någon tar tillvara på alla dina texter och publicerar dom på riktigt så att vi kan minnas länge.

    Jag tror du gjort skillnad för många människor som inte hade vett att uppskatta livet innan, åtminstone en stund. Jag har i varje fall aldrig känt mig så närvarande och levande som när döden var nära och tog min pappa. Jag uppskattar varje minut som jag har med min lilla nyfödda dotter och är så otroligt tacksam för att jag får vara med. Tack för alla fina ord Kristian, för mig betyder du mycket.

    SvaraRadera
  140. hej du kanske inte tror men ge det ett försök med healing eller be andarna om hjälp eller änglarna. Gå till ett medium det är mitt tips. Man kan inte säga något innan man har testat.

    SvaraRadera
  141. Du skriver så jag förstår hur jag också tänkte.
    Jag blev friskförklarad och känner så här i efterhand att ..jäklar, vilken tur jag hade! Fast..sen vet jag inte.. Var det tur? Kanske hade jag cancer light? Kanske uppskattar man bara inte livet tillräckligt? Kanske fattar jag trots det man gått igenom 'ändå' inte bättre? Men jag förstår trots allt 'bättre' nu..och förstår hur lätt jag hade det när jag läser det du skriver. Det går inte att jämföra, nä, för det ska man ju inte, så jag vill bara säga; Tack för att du sätter dina ord på tankar och känslor som är så vidunderligt svåra.

    SvaraRadera
  142. Det här är så fint, gråter en smula men inte nödvändigtvis på grund av sorg.

    Jag lider med dig och beundrar ditt mod, trots att det kanske inte alltid finns hos dig.

    Tänker på mina egna föräldrar och hur din text rörde upp lite oväntade känslor.

    Önskar dig, innerligt, all lycka till

    SvaraRadera
  143. Din starka text gick direkt in under huden på mig...rakt in i det jag tror är själen...in i hjärtat....
    Du har en alldeles ovanlig förmåga att använda ord på det allra bästa sättet...
    Du berör på ett alldeles magiskt sätt.
    TACK för att just jag får lov att ta del av dina tankar.
    <3

    SvaraRadera
  144. jag kan inte sluta gråta. Världen borde inte få vara såhär. Det är helt sinnessjukt.

    SvaraRadera
  145. Jag ber för dig älskade vän, även om det är svårt just nu för dig, så vill jag att du ska veta att det finns en Gud och han älskar dig.
    http://www.youtube.com/watch?v=uYs5Fl60QtA
    den här låten brukar ge mig inre styrka under svåra perioder i livet.
    Kram T Caroline

    SvaraRadera
  146. Kristian,,vill du skall veta att det där du skrev om att Farsan kommer att ringa dej,,stämmer! Han kommer att göra det. Jag gör det fortfarande, då o då, trots att det är snart 5 år sen Lillpojken gick bort, 27 år ung. Vet vad du och din familj går igenom,, inte hjälper det, men trots det sänder jag här över etern Varma tankar o kramar till dej, och håller Bamsekramen om din familj åckså! MVH/Rita

    SvaraRadera