måndag 8 oktober 2012

Till mitt barn i drömmarna


Vackraste, underbara unge. Vi kommer aldrig att ses. Men jag älskar dig ändå. Det har jag gjort från första gången som jag kom att tänka på dig. Jag har längtat efter dig sedan dess. Längtat efter att få hålla om dig. Efter att få dela hemligheter. Skratta och gråta. Leka över sommarängar och springa genom stormar.

Vi skulle nog prata en hel del, även om det till en början mest skulle vara jag som stod för babblandet. Vi skulle prata om det mesta. På ett gränslöst sätt. Hoppas jag i alla fall. Jag skulle lyssna på dina slutsatser – de fantastiska – och jag skulle tappa andan över ditt sätt att använda dina sinnen. Jag vet nämligen att du skulle bli ett magiskt barn.

Jag skulle göra mitt bästa för att svara på dina frågor och lyssna på dina funderingar, och jag vet att du skulle göra samma sak för mig.

Jag skulle uppmuntra dig till att försöka själv. För du kan mer än du tror. Glöm aldrig det. Och om någon säger att något är omöjligt: spetsa öronen. Det är då du ska använda urkraften som finns i ditt bröst. Du har stordåd framför dig. Tro inget annat.
   Jag skulle försöka inspirera dig till att tänka ett varv till. Bortom det förväntade. Och jag vet att du skulle inspirera mig. Det gör du redan.

Vi skulle klättra i träd, du och jag. Och när du ville klättra lite högre, skulle jag försöka låta dig. Men jag skulle stå under dig med utsträckta armar och dunkande puls. Det vet jag redan nu.
   Samma sak skulle hända om du någon gång ville visa mig att du kunde cykla utan att hålla i styret. Jag skulle titta på med lika delar skräck och förtjusning. Och jag skulle fyllas av en oerhörd stolthet, precis samma stolthet och styrka som skulle fylla mig om du aldrig någonsin ville cykla utan att hålla i styret. För det är du som bestämmer. Det är det viktigaste av allt.

Vi skulle bygga kojor och läsa sagor i ficklampans sken. Vi skulle hjälpa varandra att inte vara rädda för mörkret. Att inte vara rädda för åskans dunder. Du skulle vara min styrka när jag blivit svag. Du skulle vara det bästa som någonsin hänt mig.

Jag skulle sätta gränser och ibland bli tjurig. Jag skulle citera författare och du skulle tycka att jag var obeskrivligt mossig. Ibland skulle jag antagligen tvinga med dig ut i skogen när du hellre ville göra andra saker, vi skulle bråka och ha det tufft. Men vid varje dags slut skulle vi ha blivit vänner igen. Det är jag säker på.

När tonårsfyllorna knuffat dig över gränsen, så hoppas jag att du skulle ha ringt mig. Jag skulle komma. Komma för att hjälpa dig. Du hade inte behövt vara rädd. Jag har själv gjort samma sak. Hur många gånger som helst. Och du skulle säkert tjuvröka någon gång. Det gjorde jag med. Men skulle jag komma på dig så skulle jag bara visa ärret på min mage. Då hade du nog slängt cigaretterna.

Och jag hoppas att vi hade kunnat prata om ditt brustna hjärta. För ett sådant kommer du få. Det hör livet till. Men du, min underbara. Det går över. Även sänkta hjärtan läker.

Och då dagen skulle komma, då du skulle berätta att du förälskat dig i någon – kille eller tjej – skulle jag hålla om dig och glädjas. För kärleken är det viktigaste. Det som vi ska sträva efter.

Men vi kommer aldrig att ses, min bästa vän. Trots det vill jag att du ska veta att jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra.

Frid, kram och all tänkbar styrka,

Din pappa som aldrig fanns

479 kommentarer:

  1. Fina fina Kristian, du berör som ingen annan. Tänker på dig varje dag.

    Stora varma kramar
    Maria S

    SvaraRadera
  2. Det här var nog bland det finaste jag läst Kristian. Du skulle ha haft jordens lyckligaste, mest älskade unge, det är jag helt övertygad om.

    kram Lena

    SvaraRadera
  3. Du är fantastisk och hade blivit en fantastisk pappa. Det du skrev om tonårsfyllan gick rätt in i hjärtat. Jag ska verkligen göra ALLT för att mina barn ska våga ringa mig i liknande situationer. Tack för att du påminner om livets viktiga. Önskar så att du skulle få uppleva glädjen i att vara förälder, inte bara i tanken utan även i verkligheten.

    SvaraRadera
  4. Kristian. Drömmar är också verklighet. Där får du umgås med ditt lilla älskade barn. Man får njuta av de underbara drömmarna. Du skulle blivit en fantastisk far!

    SvaraRadera
  5. Dessa rader kommer att landa hos någon liten flicka eller pojke som inte har någon som bryr sig om dem.
    Kommer att bli som en varm kram innehållande värme,ömhet och omsorg. Det är jag övertygad om.

    Kram
    Ulla

    SvaraRadera
  6. Fantastiskt fint! Många tårar, önskar dig mycket ro.

    SvaraRadera
  7. Du skriver så fängslande varje gång Kristian. Det är en ära att få läsa det du skriver, även om jag önskar att ämnet var ett annat och att denna hemska sjukdom aldrig drabbat dig. Du är unik och fantastisk!

    Styrka och kärlek till dig!
    Malin

    SvaraRadera
  8. Stort att läsa. Saknar ord. Tack för att du påminner mig och livet och kärleken!

    SvaraRadera
  9. Just nu är mina ögon fyllda med tårar. Stora, svidande tårar som droppar ner på tangentbordet. Tårar för dig, ditt barn och dina anhöriga. Tårar som rinner för alla barn som aldrig fått uppleva en pappa som dig som alla barn borde få ha. Tårar för dina drömmar som i detta livet aldrig kommer att bli uppfyllda. Tårar för orättvisa. Men tårar främst för att jag får uppleva mina barn på det sätt som du aldrig får, att jag får stå där med hjärtat i halsgropen då min 7 åring testar om det går att hoppa ännu högre, att jag får lyssna till min 13 åriga flickas funderingar över hur förälskad hon är. Tårarna innehåller också en rädsla för att dina underbara ord inte längre kommer upp på mig skärm MEN dina ord kommer alltid att finnas kvar inom mig och jag kommer ALDRIG att glömma. Kramar Ulrika, Östersund

    SvaraRadera
  10. Den längtan du har är nog efter ett barn som redan finns.. Där på andra sidan väntandes på sin pappa.

    SvaraRadera
  11. ännu en gång har du fått tårarna att rinna längst mina kinder och värken i halsen att kännas....
    så fint, så mycket kärlek önskar att alla läser dina tankar/kännslor.
    alla som tar saker förgivna borde stanna upp och tänka på hur livet snabbt kan förändras ..
    varma kramar....

    SvaraRadera
  12. Kära Kristian, jag följer din blogg och älskar som du skriver det går rakt i hjärtat o känner igen så många känslor som du beskriver. Jag har också cancer i bukspottskörteln som växer sakta och jag behandlas med strålning för att den ska stanna upp i växandet mer än så kan läkarna inte göra för mig så jag ber att det ska ta lång tid!!Jag är 41 år och har man och två underbara barn som jag älskar över allt annat, min sorg är att lämna dem!! Jag är så rädd att inte hinna med och stötta dem genom fram/motgång i livet.....Kramar i massor

    SvaraRadera
  13. Tårar och leenden. Du lockar fram allt. Största kramen från Forssa till dig.

    SvaraRadera
  14. Oerhört sorgligt att du aldrig ska få uppleva känslan av ett eget barn. Oerhört sorgligt för det barn som går miste om dig. Fint skrivet. Fint.

    Styrkekramar från Piteå

    SvaraRadera
  15. av allt du skrivit och delat med dig av så va denna text den vackraste å samtidigt mest smärtsamma jag läst..du skulle blivit världens bästa pappa...å E och J-O världens bästa Farmor o Farfar...å jag tror fortfarande på under, så i min värld kommer det att ske...att du kommer att få hålla detta barn i din famn <3<3<3<3<3

    SvaraRadera
  16. Men ååå. Finaste du!

    SvaraRadera
  17. Jag uppskattar ditt sätt att uttrycka dig på, det berör mig verkligen.

    Min inblick i ditt liv och ditt tillstånd är knappt, men jag hoppas att mirakel fortfarande kan ske och att det du skriver om här kan bli verklighet.

    Cancer är helvetet på jorden!

    Med vänlig hälsning
    Micke Rådman

    SvaraRadera
  18. Du vet inte vem jag är, men det är inte viktigt nu.

    Du berörde mig med din text - Du gör att jag tänker till, stannar och reflekterar - Du gör att jag vill ta hand om mitt barn och familj extra mycket. Så mycket jag bara kan.

    Tack.

    SvaraRadera
  19. TACK!

    Du påminde mig just om att ta hand om min son på ett betydligt bättre sätt än vad jag gör idag.

    SvaraRadera
  20. Det här tvingade mig att gråta högt i klassrummet. Fantastiskt. Dina texter berör men jag tänker på dig av andra anledningar också. Kram

    SvaraRadera
  21. Du hade blivit den bästa av pappor!

    Kram, alice

    SvaraRadera
  22. Hej Kristian!
    Vi har aldrig träffats, men jag skulle vilja krama dig.
    Och önska att du får den chans jag fått.
    Att vara förälder till ett barn.
    /Johan

    SvaraRadera
  23. Javisst, är det just så där att ha barn.
    Exakt så!

    Du är redan en pappa i dina tankar och i dina drömmar så du vet hur det är. Så du finns visst! I allra högsta grad.

    Som alltid: Fantastiskt bra skrivet!

    Varma hälsningar från Nina

    SvaraRadera
  24. Oj, oj, oj, bara du kan skriva så att tårarnas rinner! Önskar att du kunde ha blivit min pappa! Kanske i ett annat liv - om jag får bestämma! Jag skulle älska min pappa! Shit!

    SvaraRadera
  25. Hej Kristian, tack för dagens finaste text. Du berör mig oerhört - inte bara med ditt livsöde utan också hur allt du skriver lindas in i något fint. Min pappa sa farväl till mig när jag var 4 år, medveten om att vi aldrig skulle ses igen. Cancern var obotlig och slutet var där. Hela min uppväxt har jag fantiserat kring sådant du i detta inlägg sätter ord på. Jag önskar att det var precis så min uppväxt tillsammans med honom hade varit. Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  26. Men Christian- det sägs ju att ord kan försätta berg.......
    Du om någon har den förmågan....
    Jag håller tummarna för att din kraft och förmåga ska räcka länge, länge......

    SvaraRadera
  27. Du skriver så fint om något som är så fruktansvärt, men som ändå är din verklighet. Det händer NU!!! Det får mig att tänka efter.Saker som är jobbiga just nu är egentligen bara är bagateller Många av oss lever i våra "helvete", men det är nyttigt med lite eftertanke TACK för det fina innehållet i din blogg

    SvaraRadera
  28. Du berörde mig oerhört djupt. Att inte kunna finnas där för mina barn är nog den största rädsla jag har. Din text hoppas jag kan få alla oss föräldrar att älska och ta hand om våra barn ännu mer. Att aldrig aldrig ta dem för givet.

    Ditt brev till ditt barn kommer att finnas hos mig för alltid.

    /Kalle

    SvaraRadera
  29. Fina fina du skulle bli den bästa ❤Kram Susan.

    SvaraRadera
  30. OJ, rätt in i hjärtat. FIna fina du.

    SvaraRadera
  31. Bästa Kristian,
    Har idag suttit och pratat framtid med en eventuellt blivande kollega. Kom hem och hämtade ena sonen från skolan och på väg att hämta den andre från dagis. Hade planerat att köra grabbarna till farmor för att få ytterligare två timmars arbete på kvällen. Problemet är att jag tänkte att nu måste Kristian ha skrivit ngt nytt vilket du hade ochså. Och efter detta så tror jag att jag struntar i att jobba på kvällen. Jag tar nog en promenad med grabbarna. Må Gud bevare dig och välsigne dig. Hoppas innerligt på att du blir frisk. Du finns i mina tankar.

    SvaraRadera
  32. Kanske är din längtan efter barn så stark för att någon just nu valt ut dig att bli deras barn? Någon som verkligen förtjänar ett barn som du. Någon verkligt speciell. Å så dras du från denna värld för att återfödas som deras barn. För att du verkligen behövs där. Nu. Kanske är jag tokig. Men jag tror det är så. Å den gången får du chansen att få egna barn. Å då kommer du att få uppleva den där gränslösa magiska kärleken som inte går att sätta fingret på.

    SvaraRadera
  33. Fina Kristian. Heder och styrka åt dig. Du skriver så fantastisk. Jag blir både glad och ledsen när jag ser att du har skrivit. Glad för att du skriver så fantastisk. Glad för att det är ett tecken på att du fortfarande andas och lever. Hoppet finns kvar så länge du lever. Hopppet att det skall ske mirakel. Jag är ledsen för att du befinner dig i den situation du är i. Jag är lika övertygad som alla andra att du skulle blivit en fantastisk pappa. Jag önskar och hoppas att du skall uppleva det i detta livet. Jag önskar att det gick överföra styrka och kraft till dig så att du inte kämpade ensam. Tack för att du finns och delar med dig.

    SvaraRadera
  34. Fy fan, Kristian. Det där gjorde ont på riktigt. Det där som du skrev och som jag nyss läste, gick som en brinnande projektil rakt in i själen. Och ikväll Kristian, ska jag läsa saga för min lilla, med ficklampan tänd, och tänka på hur förbannat bra jag har det. Tack. Tack på riktigt.

    SvaraRadera
  35. Du skriver så otroligt gripande och fint Kristian! Jag hoppas att du någon gång, någonstans ändå får bli pappa, du låter som den bästa! Fast jag inte känner dig så finns du i mina tankar! KRAMAR

    SvaraRadera
  36. Otroligt vackert skrivet och jag lider med dig. Dina texter berör som inga texter någonsin gjort.
    /Mathias

    SvaraRadera
  37. I drömmarna får du umgås med ditt lilla älskade barn. Du skulle blivit en fantastisk far!
    Om inte annat tror jag att du har ett älskat barn någon annanstans, på andra sidan som du kommer få träffa senare.♥

    SvaraRadera
  38. Och det är så grymt orätt att vår värld inte får en unge som guidats av en sån pappa som dig.

    //Elisabeth

    SvaraRadera
  39. Jag brukar läsa dina texter i det tysta men den här gången måste jag lämna ett avtryck, en kommentar. Det här var det finaste, sorgligaste och mest tänkvärda jag läst. Tack för att du skriver och tack för att du delar med dig. Du får mig att stanna upp och uppskatta vardagen, att värdesätta livet mer än jag gjort hittills. Många kramar till dig.
    /Elin

    SvaraRadera
  40. Tårarna rinner över dina fina ord om ditt fantastiska barn som aldrig fick en chans att bli till och möta dig. Beundrar dig så enormt, har aldrig läst så fina blogginlägg som dina. Det här senaste berörde mej så starkt när jag sitter här och läser samtidigt som vår son leker för fullt. Han som inte heller skulle finnas, men av helt andra skäl än ditt elände. Vi fick vår underbara son efter 7.5år och tack vare nån okänd vänlig man som valde att donera och hjälpa par som oss att få det vi önskade mest, trots att det va omöjligt. Önskar så att det fanns en möjlighet att hjälpa dig att få det du så innerligt och hjärtligt längtar efter. Lider och känner med dig!! Du är så stark som orkar dela dina tankar till alla oss okända som följer dig och din kamp!! Sluta Aldrig kämpa!!!

    SvaraRadera
  41. Dina ord går rakt in i hjärtat Krille!
    Å jag blir så himla ledsen för din skull.

    Stor kram från josse

    SvaraRadera
  42. Det var inte många ord jag fick ur mig när jag råkade träffa dig på stan idag men jag önskar så att du känner hur många som tänker på dig och önskar dig så mycket styrka. Du ger oss alla så många visdomsord.
    /Kerstin

    SvaraRadera
  43. Du är så fin! vacker text. Tänker på dig.

    SvaraRadera
  44. Det är inte ofta jag ber, men för dig gör jag det. Jag ser att du skriver om palliativ vård, men jag ber om liv! Jag vill så innerligt att du ska få en chans till liv. En chans till faderskap. Jag ber desperat och på bara knän.

    Jag är okänd, men mina känslor för dig är starka!

    SvaraRadera
  45. Jag har följt din blogg ett längre tag nu och berörts av allt du skrivit. Det här är första gången jag kommenterar, för jag har inte vetat vad jag skulle skriva tidigare, det är så mycket stöd, kraft, energi och styrka som jag skulle vilja ge till dig och jag känner mig så hjälplös när jag bara har ord till min hjälp för att ge detta. Jag vill tacka dig för dina vackra texter som fått mig att uppskatta och ta tillvara på livet ännu mer än förr. Jag hoppas verkligen att jag får bli mamma en dag, och om jag blir det, då kommer jag att göra mitt bästa för att uppfostra och ta hand om mitt barn så som du har beskrivit. Du ska vara så himla stolt över dig själv, vilket jag vet att du är, men glöm aldrig hur bra du är. Du har påverkat många människors liv i positiv riktning, vilket är något av det största man kan göra som människa tycker jag. Önskar så mycket att vi alla kunde hjälpa dig att bli frisk igen!

    SvaraRadera
  46. Du skulle bli den bästa far man kan drömma om, ditt barn skulle bli helt fantastiskt precis som du, ni skulle erövra världen tillsammans, bygga ett liv och en framtid, och fast jag vet att du inte tycker om att vi pådyvlar dig vårt oresonliga hopp så ber vi alla för att det trots allt en dag ska bli verklighet, för den vackra bild du målar upp känns som att den bara måste bli sann. Men som Fröding skriver, Den drömmen som aldrig besannats som dröm var den skön att få, för den som från Eden förbannats är Eden ett Eden ändå. Och den dröm du målar upp av faderskapet är så levande att den känns som den redan hänt. kramar

    SvaraRadera
  47. Detta var bloggens vackraste och mest smärtsamma inlägg. Månn tro det var mycket av din egen barndom du beskrev? Hoppas det.

    SvaraRadera
  48. Oj, det här gick verkligen rakt in i hjärtat.
    /Sofia

    SvaraRadera
  49. påminde så om de två finaste texterna om föräldraskap; Jojje wadenius "mitt lilla barn" och oscar danielssons "besvärjelser". Fan vad fint du skriver!

    SvaraRadera
  50. Känner igen, men av andra anledningar, för att jag trodde att jag inte kunde få barn efter lång tid av anorexi. Men det gick och jag är så lycklig över det. Lider med dig - att du inte får uppleva samma känslor i det här livet, på den här platsen, för jag är övertygad om att du skulle bli en superbra pappa. Och jag lider med alla barn som du aldrig fick, för att de gick miste om dig...

    SvaraRadera
  51. Så vackert att det värker.
    Så sorgligt att man bara vill ta dig i famnen, vagga dig fram och tillbaka, stryka dig över huvudet och ryggen och tröstande säga ord som "såja lilla gubben, såja..." och sedan hålla om dig i tystnad, medan man inom sig ber innerligt om att Mirakel ska ske - nu och här.
    Kraaaaaam.

    SvaraRadera
  52. I Livet som vântar pa dig, efter detta, kommer du bli den mest fantastiska, lyckliga pappa. Tro mig.

    Var inte râdd Kristian.

    Tack fina medmânniska fôr att du delar med dig.

    Kârlek och vârme fran en som tânker pa dig ofta.

    SvaraRadera
  53. Som en snyting rätt i solarplexus. :´(

    SvaraRadera
  54. Detta var det värsta sentimentala dravel jag någonsin sett. Äckligt, som Hollywood!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snälla, håll dina negativa åsikter hos dig själv. Ingen tjänar på att höra det där, förutom kanske du själv, och så självisk kan man inte vara, oavsett situation. Skäms!

      Radera
    2. Hur kan någons innersta tankar och känslor någonsin jämföras med en Hollywoodprodukt enbart skapad för att nå framgång?
      Eftersom du ändå läser bloggen så bör ju rimligen Kristians sätt att skriva i kombination med det viktiga han har att berätta berört dig tidigare. Njut i så fall av de inläggen och "blunda" för detta i dina tycken sämre.
      Själv berördes jag återigen verkligen av det du skriver Kristian! Och mina tankar är ofta hos dig.

      Radera
    3. Jag tänker att det är ett försvar att skriva så? Och på sätt och vis befriande att våga skriva det, också. Den riktigt trygga skribenten tar det med en klackspark. Har en känsla av att KG hör till dom ...

      Radera
    4. det finns fan folk till allt.. sorgligt anonym du får mig att skämmas

      Radera
    5. Oj fy vad tråkigt att förstöra med elaka kommentarer.Hur tänker du !!!!

      Radera
    6. Kristian, bry dig inte. Den där personen är antingen djupt berörd och har svårt att bära dessa känslor eller så djupt störd att hen inte har förmåga att leva sig in i din situation eller också kanske vederbörande bara vill få igång en massa reaktioner från oss andra, som vill stå vid din sida. En del vågar bara visa sitt fula tryne i skydd av anonymitet.

      Radera
    7. Carina i Västerås8 oktober 2012 kl. 22:38

      Sorglig kommentar, mycket sorglig, du anonyme. Vi får väl önska att det finns NÅGON som bryr sig om dig i ditt livs slutskede.

      Kristian har berört många fler än du någonsin kommer att förstå. Han har med all säkerhet fått många människor att tänka på ett nytt sätt vad gäller livet.

      Fortsätt följa hans djupaste tankar och hans djupaste sorg så kanske du också lär dig något.

      Radera
    8. Lite tråkigt att solka ner ngns inre tanke
      och kanske slutgiltiga testamente och livsberättelse
      med så låga tankar. Jag tror man helt enkelt skall låta
      det passera , ungefär som man gör när man möter
      ngn i livet som bara stör ens indre frid. Att
      låta kommentaren vara kvar är nog bara bra

      Radera
    9. Den här bloggen är så fin varm, kärleksfull,sorglig,tänkvärd så snälla du gå in på ett annat forum ock få ur dej dina aggressioner /IZZA.

      Radera
  55. Din blogg ligger som favorit på min dator, och varje gång jag trycker på länken fylls jag av båda förväntan och skräck; förväntan över att se vad för livsomvälvande insikter du har att ge mig, skräck för att det du har att skriva ska göra mig ledsen, att det ska få mig att möta den rädsla jag har inför min cancersjuka pappas öde, men än värre att det inte längre ska finnas ett nytt inlägg, att det inte längre ska finnas en Kristian Gidlund.

    Jag har följt dig i det tysta, gått vid din sida, sugit åt mig av dina öppenhjärtliga inlägg, blivit glad, rädd men framförallt tacksam över att få höra sanningen. Min pappa som kämpar samma kamp som dig lever i förnekelse, delar inte med sig av sina känslor; ”ni blir inte av med mig på ett tag ” och ”läs inte vad som skrivs på internet, jag MÅR bra!” är det enda man hör, men ibland bryts hans hårda skal upp och man får se en gnutta rädsla, osäkerhet, en trötthet. Du får mig att förstå att livet är värdefullt, att man ska ta tillvara på varje dag, att man ska se på det som är viktigt, viktigt på riktigt. Kristian, du gör skillnad, du når ut till så många med din öppenhjärtlighet, du får föräldrar, blivande föräldrar och medmänniskor att förstå det. Du lämnar avtryck, och jag hoppas att du kan få fortsätta ett långt tag till. Från kanten av Lake Michigan sänder jag tankar till dig och din familj. Tack!

    /Amanda i Chicago

    SvaraRadera
  56. I would have loved to have a father like you. I might have become a better person, someone really great, someone I'd be proud of, someone you'd be proud of. You're the father people like me have always dreamed of. A loving one, one who cares, one who is there for you when nobody else is. It's in you, you're a father who never fucked up, you're a father somewhere inside and it doesn't matter you have no child. Your child is dreaming of you, too.

    Katerina

    SvaraRadera
  57. Det gör nästan fysiskt ont att läsa det du skriver, det är så oerhört sorgligt, du skulle bli en sån fantastisk pappa. Man vill så gärna kunna säga något till tröst, men man inser att det inte går. Det finns inga ord. Försöker skänka styrka till dig genom cyberrymden.
    Kram

    SvaraRadera
  58. Allt det du skulle göra med ditt älskade barn det har jag börjat göra med mitt. och jag lovar dig att jag ska aldrig sluta uppleva och leva tillsammans med min tös. och jag vet redan att ofta ofta ofta kommer du att vara närvarande i vår upptäckt av livet. /love you Kit

    SvaraRadera
  59. Mia Nilsson Johansson8 oktober 2012 kl. 19:39

    finner inte orden... <3 styrkekramar!

    SvaraRadera
  60. oj, vad jag fastnade... har läst en 15 inlägg nu... du skriver fantastiskt... finner inga ord, men jag återkommer... KRAM!

    SvaraRadera
  61. DU är en del av dina föräldrar precis som dina syskon, därför kommer DU fortsätta finnas i dina syskonbarn...<3

    SvaraRadera
  62. Du har en otrolig gåva att beröra genom ord.
    varm kram!

    SvaraRadera
  63. <3Skickar så mycket kärlek och styrka det bara går genom cyberrymden.
    Kan vi göra något annat, säg..?
    Beatrice Iggström

    SvaraRadera
  64. Tänk om du varit pappa till mitt barn istället, tänk hur mycket lättare allt varit då...

    SvaraRadera
  65. Har ett sånt barn jag med. Som jag tog bort ur magen pga att allt var fel i livet. Finaste barnen hade du och jag haft Kristian! Dom leker någon annanstans.

    SvaraRadera
  66. Styrka till dig! <3

    SvaraRadera
  67. <3 Jag läser o läser vet inte vad jag ska skriva, jag måste gå upp o pussa på mina små där uppe o på den jobbiga tonåringen i källaren och jag liksom skulle vilja ge dom till dig, skulle vilja smälta ihop med dig på nåt sätt så jag kan ge dom din klokhet, fasen oxå, du behövs!!

    SvaraRadera
  68. Värme och kärlek till dig - jag kramar om mina barn lite extra <3

    SvaraRadera
  69. Skulle tro att ditt barn väntar på dig i Nangijala... Så länge älskar vi alla våra ungar åt dig, du vackra själ. Kram

    SvaraRadera
  70. Vackra och smärtsamma ord! Kärlek och styrka till dig! / en som nyss funnit din blogg och tänker alltid fortsätta läsa den!

    SvaraRadera
  71. Oj oj va du berör! Jag finner ej ord, önskar det fanns ett trollspö som kunde vifta bort den otäcka sjukdomen som drabbat dig. Du är fantastisk, o en underbar far till ditt drömbarn. Fler som du behövs! Jag har tre underbara barn som jag beundrar o är stolt över att få vara mor till. Kämpa på Kristian, så länge det finns hopp.... Varma styrkekramar till dig fina o tappra viking <3

    SvaraRadera
  72. de vackraste ord jag hört på länge.
    de sorgligaste ord jag hört på länge.
    jag önskar dig styrka och lycka!
    monika.

    SvaraRadera
  73. Ni kollar väl på TV4 nu? Kristian ska vara med i programmet, tillsammans med de andra i bandet.

    SvaraRadera
  74. Så vackra ord, du är fantastisk Kristian!

    SvaraRadera
  75. Det gär så fruktansvärt fantastiskt ont i mig att läsa detta.
    För min högsta önskan är att få barn (inte nu men sen) min största rädsla är också att jag inte kommer kunna/ hinna få något. Jag kan sitta långa nätter och räkna upp varje tänkbar anledning till varför det skulle bli så, jag kan gråta om kvällarna och jag kan gå sönder av avund när jag ser små familjer på stan. Jag kan helt och fullt intala mig själv att det aldrig kommer bli sådär som jag vill, kan vara helt säker stundvis, för sånt är livet, man får inte det man vill ha och det man får vill man inte ha.
    Och det gör så ont att se någon som även den vill så otroligt mycket, att se någon som vill så otroligt mycket som han aldrig kommer få.
    Otroligt vackra ord.
    Kärlek till dig och värme.

    SvaraRadera
  76. Åh, herre jösses... Tårarna rinner, ser nästan inte tangenterna. Jag önskar så att du får dina efterlängtande små barn. Så många barn i världen har inte haft lyckan att få en sån uppväxt som du beskriver, hade jag fått bestämma hade du en hel drös hos dig just nu!!! Följer din blogg och önskar varje gång att det skett ett mirakel! Jag och resten av "din armé" slåss för dig, luta dig mot oss när du behöver... Stor kram Anki

    SvaraRadera
  77. Underbara människa.. Du finns i mina tankar, varje dag. Jag stannar upp ibland och tänker på dig, sedan känner jag mig inte lika arg, irriterad, ledsen eller vad det nu kan vara. Du har förändrat mig.. Jag vill tacka dig <3

    SvaraRadera
  78. Jag ska ärligen säga att få människors ord har påverkat mej så som dina..Du får mej att desperat vilja bli en bättre människa. Jag vet att det hjälper DEJ föga men vad kan man mer säga än att du just så..påverkar mej så frustrerande mycket. Inget kan jag göra för att få dej må bättre bli friskare och kämpa hårdare än du redan gör. Men jag önskar i detta nu att världen var en såndär värld där det verkligen fanns trollstavar och andar i flaskor så jag kunde önska att du blev frisk här och nu. Tack för dina ord och att du får mej att stanna upp och vilja bli en bättre människa. Kram från Norrland. Åza

    SvaraRadera
  79. Ser dig på Tv4 nu och ville bara skriva att jag inte läser din blogg enbart för att du skriver om döden, även om jag förstår vad du menar. Läst flera som gjort det och slutat, det är sättet du skriver på. Hade läst din blogg oavsett vad den handlat om pga hur du uttrycker dig. Ditt sätt att skriva är magsikt. Jag vill aldrig sluta läsa.
    Jag hejar på dig och håller tummarna för dig! Jävla skitcancer.
    S

    SvaraRadera
  80. Madeleijn perjos9 oktober 2012 kl. 00:02

    Du fäller min tår,Du kramar mitt hjärta med värme, du skildrar min tankar goda som onda blir de mer klarsynta och mindre suddiga. Jag tänker på mina skruttar som just nu ligger och sover, mina underbara pojkar som ger mej den sanna lyckan. Du ger dem en bättre mamma som stannar upp i sitt vardagliga nu och tittar upp. Tack för vad du givit dem de är de värda!!!

    SvaraRadera
  81. Känner mig helt tagen av dig och ditt underbara brev "Till mitt barn" vilken människa du är!
    kramar o styrka "farmor" i Jämtland

    SvaraRadera
  82. Du fina. Kraft och styrka. Göteborg väntar och erbjudandet står fast. Vem vet vad tro och suggestion kan åstadkomma. Välkommen. Alltid. När som helst. Kram A / Gbg

    SvaraRadera
  83. Utrolig vakkert og ulidelig trist

    SvaraRadera
  84. Shit vad tagen jag är just nu. Kollade på tv-programmet i fyran som du nyss var med i och tårarna bara rinner ner för mina kinder.

    Tårar för att livet är så jävla orättvist,
    tårar för att jag beundrar dig något så oerhört...

    Sänder all kärlek till dig. Det var länge sedan jag blev så tagen och berörd som jag är just nu.

    <3 <3

    SvaraRadera
  85. Hej! Min mamma hälsar att du borde åka till john of god i Brasilien. Har är världens bästa medium och healer.

    Du kan gå in på den här hemsidan:
    johnofgod-healing.com

    Du kan även googla runt och det finns även filmklipp och dokumentärer, bland annat Oprah har med honom i sitt program och hon själv åker dit.

    Även om du inte tror på sådant här så GE DET ETT FÖRSÖK!!
    Vi ber för dig!

    SvaraRadera
  86. Jag hoppas att du överlever och att det kommer nya mediciner riktigt snart. Det är kanske naivt av mig att hoppas på det men jag hoppas ändå att all din cancer ska försvinna.

    http://www.telegraph.co.uk/health/healthnews/9490733/Green-tea-extract-eradicates-cancer-tumours.html#

    SvaraRadera
  87. Vad trivialt saker och ting i ens liv förefaller när man läser dina texter. Jag ska vara ärlig och skriva att jag vet inte hur man "kämpar" för att fortsätta för att leva. Hur slåss man mot sin kropp? Oavsett, fortsätt leva. Fortsätt vara den du alltid har varit. Döda cancern med ren tro på framtiden. Dina barn ska födas, dina äventyr ska förverkligas. Var stark min vän.

    SvaraRadera
  88. tack för att du inspirerar mig till att leva. fina vän, fina fina du!

    SvaraRadera
  89. Kristian, du berör till tårar tusen sådana...
    Dina ord gick rakt in i hjärtat. Jag har tre underbara barn och dina ord påminner mig att vara den bästa mamman jag bara kan, alla dagar jag kan, för ingen vet vad som händer imorgon.
    Såg dig i Jenny Strömstedts program, ett väldigt fint samtal med dig och dina vänner. Min tröja är alldeles våt av alla tårar... Du berör... Tack för att du vågar och vill dela med dig...
    Kram fina fina Du

    SvaraRadera
  90. Ett ljus lyser här för dig, det lyser varje dag och varje kväll. Det lyser för hoppet, det lyser av medmänsklighet och värme för dig och från mig....vi är alldeles okända för varandra...men vi lever under samma himmel och använder samma jord...en gång kommer vi kanske att mötas, tiden får utvisa när.
    jag sänder en stor och varm kram som är proppfull med styrka och kärlek/caja

    www.cajaspoesi.blogspot.com

    SvaraRadera
  91. tankar och kramar från Pernilla i Norrköping. Känner så med dig, och kommer att vara med dig den sista biten, kanske inte varje dag, men jag ska ha koll. Kom ihåg, att du är inte ensam.
    kramar kramar kramar.
    ps.
    jag är en bra bit över 40 och har också längtat efter barn, men insett att det var inte meningen att jag skulle få barn att vägleda i denna världen. Alla har vi olika uppgifter i livet, och det är inte givet att alla får egna barn. Ditt liv kanske har ett helt annat syfte, du har redan gett så många människor så otroligt mycket. ds.
    <3

    SvaraRadera
  92. Hej Kristian såg dig precis på tv ..Blev så jäkla berörd..FAAAN jävla SKIT cancer ,Har själv varit drabbab men är frisk nu...Vet inte om någon sagt till dig om levande föda att man kan äta sig frisk ..Finns Center runt om i sverige som kör detta enligt Anne Wigmors lära har läst om många människor som blivit friska genom detta trots dödsdom av läkarna .Jag har själv varit på levande föda i Valdermarsvik väldigt speciellt ställe men jag tror så himla mycket på det så jag bara måste få berätta det för dig..Vet inte om detta är ngt du verken orkar med just nu eller vill men ville i allafall säga detta ...All styrka till dig kramar mariaberntsson1@hotmail.com

    SvaraRadera
  93. Detta var så himla fint skrivet Kristian. Berör till tusen.

    Och tack för det fantastiska framträdandet med ditt band i TV4.

    Tack och åter tack.

    SvaraRadera
  94. Så jävla orättsvist att ett barn går miste om en sådan underbar pappa som du hade varit.

    SvaraRadera
  95. Jag har läst din blogg så länge och du skriver så fantastiskt bra !!
    Såg dig på tv i kväll ............. Du verkar inte ha lika lätt att prata som att skriva !!
    Jag håller tummar o tår att du får vara med länge till !!

    Kramizzzz / C

    SvaraRadera
  96. Fantastiskt skrivet !!

    Såg dig på TV4 i kväll och gick sedan in på din blogg. Kommer att följa dig framöver, din verbala förmåga i skrift är enorm. Fantastisk låt ni spela förresten :)

    //Tack

    SvaraRadera
  97. såg dig på tv nyss. vet inte vad jag ska säga vill bara ge dig massor av kärlek och kramar.
    tur att du har så fina hjärtan vid din sida som går igenom detta med dig + alla hundra tusen som följer din blogg.
    jag hoppas på mirakel.
    <3

    SvaraRadera
  98. Alla tankar till dig och dina nära.

    Det är jobbigt att läsa och höra dig. Man blir påmind om att man inte är så odödlig som man ibland tror.

    Tror dock inte det är farligt att dö, finns något större efter detta :)

    SvaraRadera
  99. Vill bara sända lite omtanke mellan mina tårar

    SvaraRadera
  100. Skänker en tanke. Du ger värme och hopp Kristian //Johan

    SvaraRadera
  101. Dina ord påminner mig om att leva i nuet och vara mer med mina barn. Tack! Du skulle bli en underbar far.

    SvaraRadera
  102. Vad är det för cancer du/han har? Tycker alla borde skänka en slant till Uppsala universitet http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=1917&area=2,10,16,17,18&typ=artikel&na=&lang=sv.

    SvaraRadera
  103. Jag oroar mig dagligen över mina problem. Såg dig precis på TV4. Skäms över grubblerierna om mina triviala problem. Tack för väldigt vackra inlägg. Tiden att leva är nu. Tänker på dig, hoppas på under

    SvaraRadera
  104. Så himla vackert, vet inte vad jag ska säga.
    Det är ingen tvekan om att du skulle bli en fantastisk pappa. Inte riktigt lika bra som min pappa, såklart, men nästan. Tyvärr finns inte min pappa hos oss idag utan han är där uppe i himlen.
    Fan, varför ska allt hända alla goda och bra människor?

    SvaraRadera
  105. Jag finner inte ord. Såg dig på tv nyss och jag bara gråter. Fantastiska, vackra, fina människa!

    Vilken begåvning du har, har streckläst dina texter, och de är fantastiska.

    Du finns i mina tankar, jag är med dig, VI är med dig. Tusen styrkekramar från Marina Karlsson i Vetlanda

    <3

    SvaraRadera
  106. Du har förstått så mycket om vad livet går ut på, mer än de flesta. Orättvist att din tid i livet sakta rinner bort. Mina ord känns små i sammanhanget. Vill göra något, inser att det inte går. Sänder en kram och löftet att klättra i träd med barnen genom hela livet. Alla möjliga träd.

    SvaraRadera
  107. Kan inte sluta läsa dina texter, så tungt, så tungt...
    All min värme //Åsa

    SvaraRadera
  108. Vill egentligen inte komma med patetiska tips och leka expert när jag egentligen inte vet någonting men jag vill inte att du ska dö ifall det var just mina patetiska tips utav alla patetiska tips som var rätt.

    http://www.dailymail.co.uk/health/article-1235900/My-doctors-arent-convinced--I-believe-green-tea-cured-cancer.html

    http://www.mayoclinic.org/news2010-rst/5833.html

    http://naturalsociety.com/cancer-cell-growth-reversed-green-tea/

    SvaraRadera
  109. Jag finner inga ord. Livet är så himla orättvist! Såg dig på tv:n för en stund sedan och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Det är så orättvist, så sjukt orättvist!

    Även om jag inte känner dig vill jag bara säga att jag tänker på dig!

    SvaraRadera
  110. Kristian för i helvete! Jag har mailat och kommenterat här förut om att du ska kolla upp faster eft.

    Gå in på youtube, sök på "faster eft how to tap". Ditt liv ligger bokstavligt talat i dina egna händer. Ignorerar du mitt meddelande ännu en gång får du skylla dig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt arrogant. OTROLIGT.

      Radera
  111. Du berörde mig <3 ... min son blev två dagar gammal han dog för en vecka sedan. Tack för att du gav mig styrka att se ljust på framtiden, att vilja vara nyfiken och se vad livet kan erbjuda. Tack för att du gav mig ljuset när allt var så mörkt. Trots att vi inte känner varandra så skulle jag säga att du skulle bli en underbar pappa och jag hoppas så innerligt att du får uppleva det, att bli förälder det var underbart!

    SvaraRadera
  112. Ja...vad ska man säga?? Tårarna forsar det finns inga ord. Jag har 3 underbara ungar som jag älskar över allt annat, och har alltid trott och tyckt jag/ vi gjort allt för dem. Men när man läser detta så förstår jag att man har mycket kvar att ge. Och det kommer jag att göra, tackar dig för det tänkvärda i denna text och till att du väcker liv i det alldeles för stressiga vardagslivet. Hoppas verkligen att jag skulle kunna ge dig samma underbara tankar men....hur?? Ger dig iallafall all heder och styrka som går. Tro hopp och kärlek!!! kram på dig

    SvaraRadera
  113. Att se dig i Jenny Strömstedt på TV4 ikväll berörde mig djupt. Du är en av de starkaste på jorden. Har läst igenom stora delar av din blogg nu på nattkvisten och du skriver väldigt vackert om det mörka. Jag önskar dig det bästa av livet och att du vinner även den här matchen. Även om oddsen är låga så finns det alltid möjligheter. Massa styrka till dig. Hälsningar Paulina

    SvaraRadera
  114. Lova att du aldrig ger upp, du får inte ge upp. Du skulle vara en fantastisk pappa, så ge inte upp. Jag hoppas verkligen att det går vägen och att du får leva ett långt liv där du får bli en fantastisk pappa.

    SvaraRadera
  115. Hej Kristian!

    Såg...och hörde dig på TV ikväll och tänkte "underbara människa, varför just du?"

    Så ung, varför? min 27-åriga son förlorade sin kompis igår, varför? och varför så ung? Livet är så jäkla orättvist.

    Min sons fru, hon skulle ha SÅÅÅ mycket att lära sig om hon bemödade sig att läsa din blogg, om hon bemödade sig att bry sig, bry sig om andra än sig själv. Empati och ödmjukhet är två ord hon absolut inte vet vad dom betyder.

    Du har tyvärr drabbats av något som inte borde ha drabbat en ung människa. En ung människa som borde ha hela livet framför sig. Finns det en Gud? nej, jag tror inte det, för så orättvis kan han inte vara då!

    Jag kommer att följa dig Kristian, NJUT av nuet så långt det är möjligt!

    Kram

    Mia

    SvaraRadera
  116. Jag hittade dig av en slump. Du dök liksom bara upp. Jag slog på tvn och där satt du och berättade om nått jag inte hört nått om. jag googlade och fann dig här. Jag är glad för detta. En person som jag troligen annars skulle missat med så mycket att säga men alldeles för lite tid och energi att säga det på. Så jag har läst så mycket som jag ikväll kan orka. Jag kommer läsa vidare imorgon. Du förtjänar att höra det. Du finns, du syns, du lever och du berör. Tack
    /Susanna

    SvaraRadera
  117. Jag tänker på dig från o med ikväll. Såg dig på TV4 och gick sen in på denna blogg för fösta gången. Vilken otroligt fin text detta va. Så vackert och ärligt. Du har fått mig att vilja va en bättre förälder och säkert många andra med. Imorgon kommer jag krama mina små tjejer extra hårt och verkligen tänka på vad som är viktigast. Att verkligen ta sig tid till dom man älskar och sikta i de andra vardagliga som faktiskt kan vänta. Tack för att du öppnat mina ögon tack för dina vackra vackra ord. Jag tror på hoppet och jag hoppas nu så innerlig att ett mirakel ska ske och att din cancer ska gå att bota imorgon. Massa strykande kramar från Anna

    SvaraRadera
  118. Tårarna bara rann när du sa meningen "jag drar det kortaste strået, då jag lämnar kvar mina vänner och familj med det svåra". Jag förlorade min bästa vän när vi var 16år. 16år! Hon fick cancer våren -04, blev friskförklarad i mitten på Juni samma år. Två månader senare dog hon. Cancern hade kommit tillbaka och denna gång fanns det ingen återvändo. Vi delade allt tillsammans. Lärde känna henne när vi gick i blöjor, växte upp tillsammans i samma klasser. Hade våra hästar tillsammans och var alltid i stallet tillsammans. Spelade fotboll tillsammans och bråkade med våra bröder tillsammans. Jagade grodor på åkrarna så fort det regnade, byggde bo till dem i glassbyttor och matade dem som våra barn. En dag skaffade hennes familj en hund och jag var så avundsjuk, det första hon sa till mig var "dethär är våran Atlas, Hanna. Din och min och ingen annans". Jag minns allt som om det vore igår. När hon var borta och hade lämnat livet trodde jag aldrig att jag skulle kunna bearbeta det. Att behöva bli lämnad helt ensam, i den värsta års-perioden man har i livet - tonåring, var en rädsla som jag än idag inte kan sätta ord på. Jag var helt ensam kvar. Idag har jag lärt mig att leva med henne, att ha henne i mina tankar och att veta att hon aldrig kommer lämna mig helt. Jag förstår dina nära, just den meningen "jag drar det kortaste strået", jag förstår precis vad du menar med att Du inte vill lämna dem med en sådan börda, för börda är just vad det är då Du är en helt fantastisk människa för en annan som inte känner dig och dem som känner dig har en lång väg att gå! Så himla mycket kärlek och styrka till dig, Kristian. /Hanna

    SvaraRadera
  119. Fy fan! Otroligt jobbig läsning. Jag har alltid trott på att det är viktigt att tänka på kvalitén i det man gör och i sitt liv. Det är naturligtvis inte ovanligt men det gläder mig att läsa att du verkar ha levt efter den devisen och det är svårare. Grattis till det! Ge nu den "jäveln" en rejäl match.
    Många styrketankar.

    SvaraRadera
  120. Hej.

    Min fästman fick diagnosen tjocktarmscancer veckan innan vår dotter kom till världen genom ett akut kejsarsnitt. Lyckan över att ha blivit mamma byttes ut mot rädsla, sorgen över att han missade "förlossningen" var så stor för oss båda, men han hade så ont och låg hemma i smärtor. Vad skulle han göra? Det är med skakiga ben jag går framåt, han är stark, men jag är livrädd. Ska han få se vår dotter växa upp? Ska vi få dela ett långt liv ihop?
    Idag fick vi lite goda nyheter från överläkaren, men jag vågar inte hoppas, jag önskar jag vågade se fram emot vårt liv tillsammans som familj. Men jag törs inte. Inte än.

    Min mamma rekommenderade din blogg till mig och jag är glad för detta. Du skriver så vackert, jag känner igen så mycket. Och jag hoppas du får vara världens bästa pappa på andra sidan. Kärleken är störst.

    Skickar en stor kram, du är så jävla stark.

    SvaraRadera
  121. Om man ger dig en kram och aldrig aldrig släpper taget, stannar du då?

    SvaraRadera
  122. Det är svårt att veta vad jag ska skriva när tårarna rinner och jag egentligen bara vill säga att du berört mig väldigt och att jag hoppas att du finner styrka i att så många kommer kunna dra lärdom och hitta egen styrka i det du skriver. All lycka och välgång, oavsett om du vinner matchen eller ej kommer du gå segrande ur den!

    SvaraRadera
  123. Jag kommer att skriva ut alla dina inlägg, både de skrivna o de ännu oskrivna, och sen sätta mig ner med mina barn som är i övre tonåren och så ska läsa dem tillsammans. Vi kommer gråta, vi kommer tycka jävligt synd om dig, men vi kommer samtidigt att vara tacksamma för att du delade med dig, för att du gav oss en lektion om livet. Känns ynkligt att inte kunna göra mer för dig än att bara tacka dig och säga att jag tänker på dig.
    Jag är inte ett dugg religiös, tror inte alls på övernaturliga väsen, men i ditt fall hoppas jag på ett mirakel.

    Wille

    SvaraRadera
  124. Sitter och blinkar bort tårarna här vid skrivbordet. Dina ord når in i hjärtat och stannar där. Jag skickar dig all den styrka jag har över. Hoppas att den hjälper lite grand.

    SvaraRadera
  125. Sitter & kollar på dej på tv när min pappa sitter bredvid tårögd & säger:
    "Vilken stark kille han är han är.." Min syster fick cancer som barn &
    överlevde, dock gjorde inte min farmor det i våras...

    Hittade tillbaka hit igen, sorgligt nog. Tårar strömmar nedför kinderna
    till dina vackra texter om ett så fruktansvärt ämne.
    Läst alla dina inlägg om & om igen...
    Ta dej igenom detta ännu en gång nu, Kristian! Var lika stark nu som då,
    & lite till! En gång för alla!
    Du är en sån vacker människa som förtjänar att stanna kvar här!
    Du har förstått så mycket om vad livet går ut på, mer än de flesta. Det är så orättvist...
    "Hoppas du vågar blunda en stund emellanåt & fortsätta drömma din dröm"
    Kämpa! Styrkekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle gärna vilja se det TV-program där Kristian medverkade. Vilket var det?

      Radera
    2. http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/jenny_stromstedt?title=jenny_stromstedt_del_1&videoid=2227198

      Från 28.30 in i klippet

      Radera
  126. Inget berör mig just nu mer än dina texter. I kroppen min, Kristian. Jag öppnar din blogg med klappande hjärta, rädd för de känslor du väcker, skakad av resan du gör. Jag läser med ögonen men hör din röst. Det är du.

    SvaraRadera
  127. Jag läste igenom din blogg från början tills idag, det tog hela natten, men jag kunde inte sluta. Din historia griper tag om mej och jag förstår för första gången cancerns innebörd. Jag har haft den omkring mej tidigare och även i nuläget, nära personer till familjen har blivit drabbade, men jag förstår först nu vad det verkligen innebär. Jag hoppas att du en dag ska få dina barn, under kan ske även om det ser mörkt ut.

    Jag såg i tidigare inlägg att du verkar gilla Arcade Fire och då har du säkert även hört denna låt. Men jag vill ändå skicka den till dej. Det är min "världen går under" låt, fast på ett bra vis. Tänk dej att du står och ser på hur världen går under, den krackelerar i tusen miljoner bitar och du ser bara på och känner en slags glädje. Då spelas denna låten:
    http://open.spotify.com/track/0asgUXlUG3DCI7MrUNYjC0

    Och den gången du ska upp i ringen och boxas så kan du peppa dej själv med detta (en låt jag tycker är sjukt ironisk men samtidigt SÅ JÄVLA TUNG!!!):
    http://open.spotify.com/track/7fDr8z3J6BrSvgFJktioLx

    Ursäkta att min kommentar blev en roman, men det kändes viktigt att skriva detta, även om vi inte känner varandra och vi aldrig kommer ses så känner jag för dej och alla som har blivit (och kommer bli) drabbade av cancer.
    /Mio

    SvaraRadera
  128. TACK för att du skriver och får oss alla att stanna upp och tänka på och uppskatta det som FAKTISKT är viktigt här i livet.

    All kärlek till dig!

    SvaraRadera
  129. Hej Kristian och alla andra som läser och kommenterar!

    Brukar skriva något ord då och då på din blogg och även läsa kommentarerna. En sak som slog mig nu mitt i allt det här sorgliga är hur otroligt fantastiskt det är att se hur mycket fina människor det faktiskt finns i världen. Godhjärtade och empatiska. Det är något som i alla fall jag har en tendens att glömma bort ibland när världen bara förefaller kall och hård.
    Tack Kristian för att du delar med dig av din resa, hur jävlig den än må vara ibland och tack till alla ni som bryr er! Det finns hopp om mänskligheten trots allt! <3 kärlek till er // Sanna

    SvaraRadera
  130. Bäste Kristian! Du fick mig att efter TV-programmet igår söka upp din blogg.Din framtoning i rutan,din förmåga att i ord skriva ner dina tankar gjorde att jag inte kunde stänga av datorn. Jag är gammal och känner inte till dig, ditt band och dina sympatiska vänner.Men nu vet jag. Du/ni finns i mina tankar.
    Anna

    SvaraRadera
  131. Vilket fantastiskt inlägg. Det fick mig verkligen att tänka efter. Att ta vara på saker man tar för givet. Tack för din tankeställare, Kristian - du kommer att beröra människor långt efter slutet. Texter som dessa förtjänar inget slut.

    SvaraRadera
  132. Tjock i halsen, tårar i ögonen som bränner. Jag önskar att du fick uppleva ett barn som är en del av dig, som behöver dig som du behöver det. Tack på påminnelsen om vad som är viktigt i livet! Önskar dig allt det goda som finns.

    SvaraRadera
  133. Kristian..jag låg vaken i natt, kunde inte sova.
    Då tog jag fram mobilen, läste ditt senaste inlägg..
    och skämdes för att jag tappade tålamodet kvällen före med vår lille 4-åring.
    Hädanefter ska jag tänka på dig och ditt inlägg om ditt drömbarn, när jag tycker något är jobbigt med vårt barn.
    Tack för att du ger oss alla insikt!
    Ta hand om dig på bästa sätt.

    SvaraRadera
  134. "Även sänkta hjärtan läker" vackraste av fåglar du.
    Flyg inte.

    SvaraRadera
  135. Eller så kanske är det just ditt efterlängtade barn som väntar på andra sidan. Jag tror det, jag tror det innerligt...att det är han eller hon som möter dig där det inte längre finns något ont.

    SvaraRadera
  136. Jag hoppas ditt barn kommer att finnas där för dig en dag. Kanske är det många som vill ha en pappa som du. Det skulle jag. Tyvärr hade jag ingen pappa och jag fick inga barn... livet är som det är. Det krossar en. Men jag kommer krossa tillbaka. Om du lägger mig som vän på fb ska jag ge dig healing men måste veta att du vill först. Kommer du med i ljuset Kristian?? Ge mig en chans. Kram på dig!!

    SvaraRadera
  137. Hej!
    Jag såg dig igår hos Jenny Strömstedt och självklart blir jag berörd. Jag har dock levt med flera dödsfall nära och tänkt mycket på hur lite vi pratar om den, precis som du sa. Vi väljer att inte prata om det svåra - kanske inte förrän sannings minut har kommit och vi inte längre kan låta bli.
    -
    Ingen som lever med en dödsdom kan förstå hur det är, det är säkert olika för de flesta. När jag var yngre önskad jag att dog snabbt och smärtfritt, fortfarande vill jag gärna dö smärtfritt men inte alltför abrupt. Man kan fråga sig varför jag har ändrat inställning och det har med avsked att göra, att hinna prata med mina nära kära att bara inte fysisk försvinna i ett trollslag. Jag tror nog att även du och dina vänner och familj kommer att finna en frid i det. Ni hann prata med varandra. Det kommer att göra gott efter ett sorgearbete och vara en viktig del för de som är kvar.

    Man kanske inte skall hoppas på mirakel utan vara realist. Men kanske kommer ett mirakel att ske - och du blir frisk. Hur som helst så lever du redan i mångas medvetande och kommer så att göra.

    SvaraRadera
  138. Otroligt rörande och fint.

    SvaraRadera
  139. Det här berörde mig som inga andra skrivna ord någonsin gjort.
    Jag vill be till en Gud som jag inte tror på för att du ska bli frisk så att du någon gång får träffa ditt barn och att ditt barn någon gång skulle få träffa dig!
    Jag skickar all styrka jag har till dig för du behöver den mer än jag!
    Livet är så fruktansvärt orättvist och jag kommer tänka på dig varje dag!!
    kram

    SvaraRadera
  140. There are so many stupid and irresponsible people having kids. why is it just you whos not allowed to be pappa?!

    SvaraRadera
  141. Tycker inte synd om dig, beundrar dig. Lycka till!

    SvaraRadera
  142. För mig gjorde du just en skillnad. kram.

    SvaraRadera
  143. Det känns som det är till det lilla sårade barnet i dig själv som du skriver. Alla dina texter känns så. Skrivna av ett litet barn till ett annat litet barn.

    SvaraRadera
  144. Skicka lite kärlek till Kristian Gidlund! DELA LÄNKEN!

    Kristian Gidlund är en tämligen makalös människa. Vi har alla hört och läst i bloggen - I Kroppen Min (ikroppenmin.blogspot.se). In fact, 1 500 000 av oss har läst. Det är stort! Oerhört stark, viktigt och rörande som Kristian är, känner jag spontant att jag vill göra något tillbaks, för Kristian. Han ger så mycket just nu till så många!

    Igår var han och kompisarna i Sugarplum Fairy med på TV4. Dom spelade den smått genialiska låten Sweet Jackie som Kristian komponerat. Nu tänker jag! Om vi alla köper den på iTunes så kommer den gå etta och därmed förhoppningsvis göra Kristian ännu mer medveten om att det han går igenom berör många. En liten gest för en stor människa tänker jag! Låt oss göra det!

    Jag börjar! Köpte Sweet Jackie nyss! Dela sen denna länken på din sida och sprid vidare! Lite kärlek. För Kristian! /M

    http://itunes.apple.com/se/album/sweet-jackie/id389346496?i=389346657&l=en

    SvaraRadera
  145. Och så gråter jag. Så fint skrivet Kristian. Jag skickar dig här en av mina favoritlåtar.
    http://open.spotify.com/track/1Nchgvmv9DUrB8X1n442EH

    Kram

    SvaraRadera
  146. Hej Kristian, jag hörde faktiskt talas om dig första gången igår kväll på tv. Jag blev så gripen av dig och er musik var så magisk.Inspirationstalet till ditt ofödda barn var fenomenalt vackert.Tack för att vi får dela lite av dina innersta tankar.

    SvaraRadera
  147. Tack, jag är otroligt berörd, vilket språk, jag gråter, ler, blir lite kär och gråter ännu mer när jag läser. Det är ingen tröst men jag är övertygad om att döden inte är slutet, och att vi alla ska gå samma väg och att tiden inte existera är ju ett faktum, de ofödda barnen borde därför också vara i ljuset, eftersom om tiden inte existerar så borde vi kunna existera både före och efter vår död..

    SvaraRadera
  148. du kan inte hinna.
    Hinna läsa alla kommentarer men jag kan inte läsa utan att säga något tillbaks.
    Jag sitter ensam på ett kontor och tårarana faller, rullar ner för mina kinder. och hjärtat gråter.
    för dig.
    för dig och barnet som aldrig fick träffas.
    För orden du skriver och smärtan jag känner.
    för dig. trots att vi aldrig setts förut.
    ♥♥♥

    SvaraRadera
  149. Några kommentarer här sticker ut, dem ska jag ta med mig resten av mitt liv. T ex den om festen, att du fick duscha, fixa håret, ta fördrinken hemma, komma dit, ta drink #2, ciggen på balkongen, drink #3... men du var tvungen att lämna festen lite tidigare än alla de andra. Du vinglade inte hem i soluppgången. Men det roligaste hade redan varit och alla andra gick hem de också, även om det blev lite senare.

    Sen tyckte jag om kommentatorn som var så lugn och självklar. "ingen fara! vi kommer efter."

    och så slutligen. Den om båten. "Åh nej, nu åker han", säger de som står på stranden och ser dig lämna. "Åh, nu kommer han!" säger de som står på mottagarstranden.

    Och tack för att du får mig att värdera tiden med mina underbara barn.

    SvaraRadera
  150. Vem är jag, vem är jag som får äran att titta in i ditt liv? En liten varelse som just i denna stund pluggar till specialist inom det palliativa. Egentligen skulle jag nu skriva på min tenta men efter att jag såg dej på tv igår så sitter jag istället och läser din blogg. Jag har läst hela och det gav mej mer än alla de tunga böckerna jag har framför mig. I mitt jobb möter jag dagligen människor som är i din sits men som inte delar med sig på detta sätt. Tack Kristian! Glöm inte bort att idag lever du och så länge du gör det så finns hoppet. Varma kramar från Florence.

    SvaraRadera
  151. Hej Kristian, såg dig på TV igår och blev stolt över dig och dina kompisar. Vilka underbara insiktsfulla personer ni är. Verkligen goda exempel för oss alla. Blev också imponerad av er musik. Mina tankar finns hos dig varje dag. Du skriver fantastiskt vackert om sådant som får mig att tänka till mer än en gång hur jag väljer att leva mitt liv. Tack för att jag får följa dig på vägen medveten om att egentligen så vet ingen oss vem av oss som får lämna först om vi ska vara ärliga. Stor kram till dig

    SvaraRadera
  152. Jag sitter på jobbet å läser din blogg. Kan inte förstå varför vissa drabbas så oerhört hårt. Vill inte veta att livet väljer bort några i förtid. Allt man säger är kanske överflödigt men jag vill iallafall tro att det du levt i ditt liv har varit bra. Din stig är snart slut, men vi vet inget om våra egna stigar. Bara att vi mot oss själva har en skyldighet att göra något bra av det liv vi fått. Din blogg är fantastisk. Jag sitter just å blickar ut över det Slussen du beskriver, ser vattnet, båtarna, livet som pulserar, å inser hur lyckligt lottad jag är. Varm kram Nina!

    SvaraRadera
  153. Kristian.
    Jag tror på att alla liv som skapats har en mening och att det finns ett liv efter detta. Därför tror jag också att det på den andra sidan finns många föräldralösa små som ingen ville ha/orkade ta emot. Någon av dem är kanske det magiska barnet du älskar. Ta med din kärlek och ditt ljus. Du blir en underbar pappa!
    Ulrika Mi Berggren

    SvaraRadera
  154. Vackert.. instämmer med många innan att man får sig en rejäl tankeställare. Tråkigt att läsa att du inte kommer få uppleva den starkaste av känslor, födseln av sitt eget lilla barn och den obeskrivliga kärlek som finns från start och fortsätter att bli starkare för varje dag.
    Va stark!

    SvaraRadera
  155. Jag blev länkad hit...fastnade. Länge. Tänkte. Beundrade. Ber om styrka.

    Jag hoppas att du klarar dig igenom detta.Att det finns en mening en högre makt.

    Så fint skrivet.

    Många kramar Anna

    SvaraRadera
  156. Oj... oj.

    Tårarna rinner, rinner som älvar ner längs mitt ansikte och vidare ut över tangentbordet. De rinner för dina vackra ord, för din kärlek till ditt ofödda barn, din styrka och klokhet som träffar oss alla som läser din text.
    De rinner för min son som redan finns där på andra sidan. När du, som jag och alla andra, en dag också ska dit hoppas jag att du träffar honom där. Träffar och ger honom lite av din klokhet. Du kan få vara hans pappa...

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh fint - tänkte precis som så... att det måste finnas många barn som fått lämna jorden för tidigt som du Kristian kan få slösa med din kärlek på när ni möts. Men den dagen kan vänta. Du behövs! Men som du skrev döden kommer inte att vara vacker så när den väl närmar sig önskar jag dig samma kraft som du visar nu men då kraft till att släppa taget. Blir så arg och ledsen över att du drabbats!

      Radera
  157. Med en vecka kvar till beräknad förlossning av vår första son blev jag helt knäckt av ditt inlägg. Så mycket jag har klagat över graviditetskrämpor när jag bara borde vara tacksam över att få uppleva något så fantastiskt. Jag hoppas på ett liv efter detta som är mer rättvist. Hoppas du får träffa ditt barn där!

    SvaraRadera
  158. Kristian,
    Som du berör...vilket språk...fantastiskt!
    Du finns i mina tankar hela tiden numera.

    Många varma kramar

    SvaraRadera
  159. Det gör ont i mig att läsa det du skriver. Att längta så efter barn men att aldrig kunna nå dit hän. Jag känner mig helt tom, vet inte vad jag ska skriva. Men jag tänker på dig, ofta...

    SvaraRadera
  160. Vill bara säga tack. För allt du som skriver, som är så otroligt svårt att ta in och greppa. Så väldigt vackert. Jag är så tacksam att jag får möjlighet att läsa det här, att du delar med dig. Det är omöjligt att inte blir berörd långt långt in i själen, långt i sitt "vanliga vardagsliv". Tack!

    SvaraRadera
  161. Kära Kristian. Det är åt helvete det som snart ska hända dig och din familj. Det får verkligheten att splittras i tusentals skärvor och riktigt helt kan det aldrig mera bli igen. Det blir på ett annat sätt. Skarpare. Mer verklighet än innan. Det är flera år sedan min son dog. Han var ett litet barn och det som hände honom var en olyckshändelse. Eller. Man kan rubricera det som en olyckshändelse. Man kan också säga att han slets ur livet eftersom jag inte förmådde att beskydda honom. Jag kan inte berätta mer om vad som hände. Jag var inte med honom just den stunden han dog. Jag kom till platsen strax efteråt. Hela livet går jag omkring med en önskan att backa tillbaka till den där morgonen så att jag kan vara där och hålla om honom när det händer. Det är logiskt. För att förhindra det har jag inte makt att önska. Men jag hade så hemskt gärna velat hålla om honom, vagga honom trygg och nära, nynna lite tyst med läpparna intill hans kind. Det är bara outhärdligt att förlora sitt barn, oavsett ålder och orsak. Men det hade varit mer outhärdligt om jag aldrig hade fått vara tillsammans med honom överhuvudtaget. Nu håller jag om dig i mina tankar. Jag håller om din mamma. Jag håller om din pappa. Störst av allt är kärleken. Kram. Susanna

    SvaraRadera
  162. Wow, så oerhört vackert. Vill genast åka hem till mina barn och berätta hur tacksam jag är för att ha fått dom. Kommer att tänka på denna text varje gång jag är på väg att börja fippla med iphonen under sagoläsningen. Tack för att du påminner om allt som verkligen betyder något.

    SvaraRadera
  163. Du skriver så vansinnigt bra,hittar ite riktigt dom rätta orden...
    Kram Sölvi

    SvaraRadera
  164. Vill skriva till dig. Ni var bandet jag skulle gifta mig med, har sett tre live konserter, sovit i eran t-shirt. min inlandshäst och jag har tävlat till eran musik. Det är mycket känslor som jag fått av just er och dig! När jag fick reda på att mammas gamla kompis barn, det var din kärlek. Jag satt i kök soffan där du också kanske suttit. Jag och min kompis grät! Du har gett mig något, du har gett mig glädje, minnen och att lyssna på er musik, det är en av det bästa saker jag vet. Så tack!

    SvaraRadera
  165. Dina ord berör. All kärlek och styrka önskar jag dig i din kamp. Tröstekramar från Päivi

    SvaraRadera
  166. love you madly. toujour siempre always

    SvaraRadera
  167. Ja, jag är med...självklart gör vi det...för Kristian.

    SvaraRadera
  168. Du gör det igen... och igen... får mitt hjärta att brista och tårarna att rinna... // Anna

    SvaraRadera
  169. Även här rinner tårarna igen och igen. För dig och för Taxilandet - ni är båda i en så sinnessjukt orättvis sits, och jag önskar så att det var annorlunda. Att obotligt inte fanns. Att ditt underbara ofödda barn självklart skulle komma. Att Taxilandets lilla Snorpan inte skulle stå utan sin fantastiska mamma snart. Det är så hemskt att jag knappt kan tänka på det. Ingen av er känner jag, men jag känner MED er. SÅ himla mycket.

    SvaraRadera
  170. Vackra vackra Kristian, du ger mig!

    SvaraRadera
  171. Så fint skrivet. Som en strokeöverlevare, och också motvilligt barnlös vet jag hur mycket man måste kämpa för sin vård. Jag var 21 år när det hände och idag sex år senare står jag här med min sista (och mest effektiva) utväg; cannabis. Det har hjälpt mig att slippa fler operationer OCH många cancerdrabbade då THC och CBD (de aktiva ämnena i cannabis) kan krympa cancerceller, minska värk, öka aptit osv. Det finns idag et läkemedel som innehåller THC i sprayform som man tar under tungan, Sativex. Det har tidigare varit under licens, men har nu blivit godkänt. Om du inte har rökt eller använt det tidigare så GÖR det! Här är två artiklar om ämnet:

    http://www.chron.com/life/article/People-s-Pharmacy-Medical-marijuana-battles-1708619.php

    http://www.nytimes.com/2012/05/17/opinion/a-judges-plea-for-medical-marijuana.html?adxnnl=1&adxnnlx=1349786567-Q2OBvFVtMIxR/NNXYUhk5g&_r=0

    Be din läkare att skriva ut det åt dig NU, det är alltid värt ett försök om det hjälper! Stora styrkekramar -Caroline Jigander

    SvaraRadera
  172. Jag blir berörd till tårar. Jag är så ledsen över att du inte kommer att få träffa ditt barn. Jag vet att du skulle bli en underbar pappa. Jag vet det, fast jag inte känner dig, mer än via denna blogg. Jag vet det genom ditt sätt att skriva och uttrycka dig på. Lilla fina barn, glöm aldrig att du har en mycket fin och omtänksam far.
    /också en mormor

    SvaraRadera
  173. Jag visste inte om dig och öde, ditt kämpande eller om din blogg.

    Jag har förlorat mina vänner Anders & Maria, Anders för 5 år 40 år och just blivit pappa ett år innan, sedan, Maria i somras, 49 år, mamma till en son.

    I dag står vi vänner vid sidan om igen, Ytligare en vän till som är drabbad av Cancer, som har palliativ vård.

    Man känner som ett jävla fån, som aldrig vet hur ska man vara????

    men det har jag sagt med till min vän, han vet om, mina känslor.

    Som din fina vän sa i intervjun ...just att man ska inte sörja nu, nu ska man ju leva, så sant!
    Men man kan inte hjälpa att den där tåren, känslan och rädslan kommer över en.

    Till dig vill jag bara säga, TACK för att du har valt att hjälpa mig genom din blogg, och jag ska visa min vän, och jag hoppas att han orkar läsa lite!

    Stor kram

    Lotta

    SvaraRadera
  174. Jag har suttit vid två dödsbäddar. Min högt älskade morfars och min lika högt älskade pappas. Det ena var utdraget, det andra var överraskande snabbt. Fram till själva ögonblicket, då allt blir lugnt.
    Det finns ingenting i det ögonblicket som jag är rädd för. Men resan dit kan vara som att hudflängas av taggtråd.
    Vi var en liten familj från början, nu är den ännu mindre. Det tar tid att rita om kartan när en älskad inte är med längre. Men livet matar på med timmar, minuter och månvarv. All energi övergår i nya former. Människor ser till att fylla på där det finns ett tomrum. Alla är vi unika och minnet lever alltid kvar.
    Saknaden kan vara förjävlig, ibland. Men vad är alternativet? Att inte ha känt djup kärlek? DET väljer jag aldrig bort. / Anneli

    SvaraRadera
  175. Vackra du, all tänkbar styrka till dig. Önskar dig och dina nära allt gott. Så otroligt berörande blogg, känns djupt in i själen.
    Glöm inte att du aldrig är ensam, oavsett.
    KRAM

    SvaraRadera
  176. Jag läser varje gång den kommer ut "2000-talets vetenskap", som utges av föreningen SARA, www.2000tv.se
    Det är en mycket intressant skrift och senaste numret nr 4/2012 är ett temanummer om cancer. Om du inte känner till den, kanske du kan finna den på ett bibliotek. Försök att få tag i den och läs. Hoppas du kan finna något av intresse och kanske något som kan hjälpa dig! / Viking (79-årig pensionär)

    SvaraRadera
  177. Vill bara säga att du verkar vara en helt underbar person och jag blir så rörd av ditt öde och din historia.
    Jag har fortfarande inte kunnat släppa detta sedan jag såg dig igår på Tv4.
    Du har påverkat mig och gjort intryck på ett djupare plan och jag önskar dig och din familj all lycka.

    SvaraRadera