torsdag 25 oktober 2012

Ett spöke tar sin form


Jag har druckit alkohol vid två tillfällen sedan behandlingen drog igång på allvar. Båda gångerna har känts som att åka på stryk. Till en början har det inte varit någon fara. Men så har jag kommit till ett läge där det känns som om kroppen glöder. Som om tarmarna brinner. Och kanske borde jag inte bli förvånad. Att dricka ett järn är som att tvätta ett sår med detsamma, antar jag. Alkohol är starkt – har jag hört – och slemhinnorna i mitt tarmsystem blir sämre och sämre. Mer och mer slitna.
   I går var jag på fest. Mentalt hjulade jag dit, för jag var bjuden av en anledning som gett mig oslagbar inspiration. Varför ska jag återkomma till, någon annan gång.
   Till en början kände jag mig som en katt bland hermelinerna. En skinnjacka bland kavajerna. Med ett innerligt leende hittade jag mig själv i ett sammanhang som jag gett upp för länge sedan, men i ett sammanhang som nu vill ha mig, som tror på mig, som håller om mig och säger: ”You did good, Kristian. You did good.” Fast på svenska. Underbara anledning. Åh, vad vi ska fira dig.
   Vi rörde oss genom de knockande lokalerna. Blev som bortskämda. Kände oss vackra. Drack oss mjuka av drinkarna. Innan kroppens insida tog fyr.

Jag har aldrig korsat skolgården på Hägerstensåsen så långsamt. Så dubbelvikt. Väl hemma, innanför dörrarna, slet jag av mig kläderna till en hög innan jag somnade på soffan. Efter någon timme vaknade jag. Bedövade kroppen med morfin innan jag slocknade i sängen. Sov som i en dvala. Drömde om slagsmål, svek och att there´s no leaving now.
   När jag vaknade var det bråttom. En av kampens viktigaste punkter stod på agendan. Röntgen, för att se om behandlingen är på väg åt rätt håll eller åt helvete.

Jag tycker om att röra mig ute när samhället är på väg till sina arbeten. Det ger en känsla av samhörighet. En konstgjord bild av att jag också är i färd med att försörja min familj – den som jag aldrig kommer att få.
   Men jag har börjat betrakta min omvärld på ett annat sätt än tidigare. För nu är jag på väg härifrån. Jag är fortfarande mitt ibland er. Ibland oss. Men ni ser mig inte. I alla fall inte hela tiden. För en del av mig är redan ett spöke med ena foten på andra sidan. Så jag kan se hur det tjurrusas med de små i barnvagnarna mot förskolorna. Hur det efter hastiga lämningar löps därifrån. Hur det hetsas mot stängande tunnelbanedörrar som om det vore det sista tåget från Stockholm innan en plötsligt återuppstådd Hitler ska bomba staden till splitter och aska.
   Detta ständiga språng. Jag har själv varit en del av det. Nu kan jag inte längre förstå.
   Var är ni på väg, när där ni var alldeles nyss, är där man vill vara?

Efter dessa betraktelser fann jag mig själv på en brits i röntgensalen. Rummet kändes som en dekor ur Star Trek, placerat på Nordpolen, av temperaturen att döma. Jag bad om en extra filt, men min späda kropp huttrade blundandes under tiden som en sköterska försökte sätta en nål i min högra arm. Cellgifterna har fått mina blodkärl att sjunka djupare in i det lilla kött som fortfarande finns kvar runt mitt skelett. Det går knappt att sticka mig framgångsrikt längre. Men hon gav sig fan på att lyckas. Strax därefter gav hon upp. Hon ringde upp avdelningens stjärna, på alla sätt påminnandes om Lena Nymans karaktär i Drömkåken. Hon fick genast mitt fulla förtroende.
   Lena levererade. Efter ett stadigt grepp om min tunna kropp förde hon in nålen. Därefter skrattade hon ett fniss som vittnade om gula Blend innan kontrastvätskan sköts in i min kropp. På en nanosekund inbillade den varma känslan mig att jag kissat ner mig, bajsat på mig, samtidigt som jag hetsigt svettades ur kroppens alla tänkbara porer.
   Britsen åkte långsamt in i den vita tunneln. Närmare besked. Närmare sanning. Närmare slutet.

Så fort jag var klar blickade jag ner över mina byxor. Jag hade inte kissat ner mig. Jag hade inte bajsat på mig. Jag hade inte ens svettats ur kroppens alla tänkbara porer.

Långsamt hemåt. Läste ur den vackra boken som jag fått av den vackra människan om Etiopien, om Himalaya och om Everglades i Florida. Jag läste en betraktelse om den tidsresa skribenten upplevde att vistelsen i det nyss nämnda reservatet var. Texten fick mig att tänka på sommarskogarna i Dalarna. På hur de är tidsresor för mig. Hur de förflyttar, fyller och leker med mina sinnen. Den fick mig att tänka på hur den lummiga grönskan utanför Borlänge alltid varit ett paradis för mig – komplett med förbjuden frukt och syndens ormar. Den fick mig att tänka på hur mycket jag längtar efter att få uppleva den igen. Och den fick mig att tänka på hur det kanske kommer att bli en omöjlighet.
   För när sommaren nästa gång berusar Borlänge som ett rum för ett förälskat par har kanske min förvandling redan ägt rum. Kanske är jag då till fullo det spöke som nu är på väg att ta sin form.
   Om ett par dagar vet jag.
   Förhoppningsvis.


118 kommentarer:

  1. Kristian, när jag började läsa din blogg hade jag inte gjort kopplingen till ditt band. Bandet som har betytt otroligt mycket för mig när jag var yngre. Och nu betyder du otroligt mycket. Det känns krystat att skriva det, eftersom jag inte alls känner dig, men du har blivit en del av min vardag.

    Jag läser varje dag, och dagarna du inte skriver något hinner jag bli orolig innan nästa inlägg kommer. Och plötsligt dyker du upp överallt, som om jag inte märkt dig innan. På skivorna från förr, i tidningarna i min hylla, på gamla foton jag glömt bort... Konstigt.

    Jag kan inte säga att jag förstår din situation, men jag är i samma ålder som du och har själv haft cancer så förstår i alla fall till viss del smärtan. Och det gör mig otroligt ledsen för din skull. Men jag vet att du vet att vi är så många som tänker på dig, håller tummarna för dig och oavsett hur lång väg du har kvar att gå så hoppas jag att du känner att du kan få ut mesta möjliga av den. Du har redan gett så otroligt mycket genom ditt skrivande, så det förtjänar du.

    All kärlek till dig.

    SvaraRadera
  2. Jag blev så glad då du slutade skriva innan, så ledsen av anledningen till att du börjat igen. Jag har inga ord till dig. Jag känner inte dig mer än till det du skriver. Men jag tänker på dig. Du ger livet en ny dimension,så brutalt smärtsamt och en ny tacksamhet infinner sig. All kärlek och styrka i din kamp!

    SvaraRadera
  3. jag ber för dig, även om jag inte är troende. på de där sättet man ber när man önskar något så innerligt, att man är troende för en stund. vill skicka all kärlek i världen till dig och ork att kämpa vidare!

    SvaraRadera
  4. Fy sjutton. För några veckor sen visste jag inte vem du var, men nu håller jag krampaktigt tummarna för att allt ska gå bra, och att du får ett positivt besked om några dagar.

    SvaraRadera
  5. luddeboss@yahoo.se25 oktober 2012 kl. 17:31

    Kristian Kristian!
    Hej igen!
    Du är MIN klippa. Glöm inte att ge ut din blogg som bok.
    Ses snart på din blogg igen. Till dess - kolla på de oändligt vackra höstlöv som nu finns omkring oss.
    Gunsan

    SvaraRadera
  6. Kristian, tack som sjutton för din blogg och dina ord.

    Vill även tipsa alla intresserade av att läsa några kapitel i Cancerboken: http://www.cancerboken.se. En helt ny sorts e-bok: ej färdigskriven, men i alla fall gratis.

    SvaraRadera
  7. Det snöar i Borlänge idag. Små lätta flingor faller till marken och försvinner.
    Vintern är inte redo än. Inte du heller.
    Den största sorgen är nog inte att gå, utan att lämna allting kvar. Att tvingas ta det där sista skälvande steget mot någonting som i hjärtat känns så fel och främmande, så skrämmande.
    Var inte rädd Kristian, när det är dags att gå.
    Du kommer inte att bli ett spöke.
    Du kommer finnas överallt.
    I stjärnornas ljus. I snöflingorna som faller. Om våren i trädens sus, i vackra Dalarna.
    Du kommer att leva vidare i så många skepnader, men framförallt i så många hjärtan.

    Om morgondagen vet vi ingenting. Så lev nu.
    Kristian, vi lever nu!

    // Karolina

    SvaraRadera
  8. Du gjorde inte bara "good" Kristian, du gjorde fantastiskt!
    Älskar sättet du skriver på, så lätt och livligt om nått så sorligt och hemskt, jag tror att det är så många kommer minnas dig (jag kommer i alla fall göra det) som person med mycket kärlek kvar att ge, en person som hade lätt till skratt och en som bara genom att kliva in genom dörren lysa upp hela rummet till ett enda stort glädjefnatt... den dag då denna blogg läggs ner igen så vet jag att jag antingen kommer hoppa av glädje eller förbanna vad som nu bestämt allas våra öden för att hen inte lät en så inspirerande och vacker människa fortsätta leva...

    Om det vore möjligt så skulle jag byta plats med dig utan tvekan! All styrka till dig och all svaghet till monstret i din mage!

    SvaraRadera
  9. Tänkvärda ord. Varför har vi så bråttom. Tänk att man måste bli sjuk för att börja undra. På måndag börjar min cyto-behandling. Inser nu att jag har denna helg på mig om jag vill dricka lite gott rödvin. Det ska jag göra och samtidigt översända dig så bra energi jag kan.
    Stor kram/e

    SvaraRadera
    Svar
    1. Drick inte gift snälla barn. Ta nåt gott istället. Tranbärsjuice!! :-)

      Radera
  10. finns inget värre än att vänta på sin "dom". Min pappa, som tyvärr inte finns i fysisk form med oss längre, kunde vittna om himlens alla kval och ångestattacker i väntan på att läkaren är gud. Och när man får domen, " tyvärr är du för sjuk för att vi ska kunna behandla och göra något" då rinner livet iväg. Och det är ingen livets fors som porlar utan en vansinnesflod som galet och argsint dånar iväg. Och rätt var det är är sagan slut och vi som är kvar får kämpa med att minnas det goda, inte enbart cancerdjävulen och vad den förde med sig. Ett råd från mig, arbeta tillsammans med dina nära på era goda minnen, där livet var ljust, roligt och lekfullt. Ni kommer att behöva det när dagen närmar sig.

    SvaraRadera
  11. Älskade Kristian! Håller tummarna stenhårt för att du får ett positivt besked från röntgen....du finns ständigt i mina tankar. Tack för att du delar med dig av din livssituation <3

    SvaraRadera
  12. Du fick betala ett högt pris för de där drinkarna du tog på festen. Nästa gång - om du törs fler gånger - kanske du ska undvika starksprit och hålla dig till vin eller öl för slemhinnornas skull.
    Du gjorde nog fler än mig nyfiken på varför du bjöds in på festen, det verkar ha varit något speciellt.
    Kan det ha med den gula boken att göra som du visar upp kanske....funderar.
    Hoppas du får ett bra röntgenresultat,!
    /alice

    SvaraRadera
  13. TACK för allt du skriver. Du är den bästa skribent som finns, underbart så bra du skriver! Hoppas, hoppas på ett under vad gäller din sjukdom. Livet ÄR orättvist! Många kramar, Carina.

    SvaraRadera
  14. Kristian! Tack för att du skriver. Är en medpatient som har en "tyst" anhörig... Genom Dig så får jag en känsla av vad som kan röra sig inombords även om det naturligtvis är väldigt individuellt. Du skriver så himla vackert! All kärlek till Dig <3

    SvaraRadera
  15. Kristian,jag håller båda mina tummar hårt,hårt, på att du får ett positivt resultat. Du är den mest levande person jag träffat på, inte ute i verkligheten men med dina ord på min näthinna känns det som du sitter här precis alldeles intill mig, just nu. Jag tycker hemskt mycket om din person och den du är genom dina magiska ord....Du är en äkta och ärlig människa, det känner jag. Tack för att du delar med dig till oss alla. Det betyder så mycket, du vet bara inte hur mycket....
    Kram/ Maggie

    SvaraRadera
  16. Åh, dessa fotograferingar av kroppens inre! Jag hoppas och tror av hela mitt hjärta och med ögonen hårt ihopknipna och tummarna i betonggrepp hoppas jag att beskedet blir precis så bra som du vill. Något spöke har du verkligen inte blivit ännu och det är långt kvar. Håll dig kvar, snälla Kristian, jag vill veta varför du var på fest!

    SvaraRadera
  17. Du inspirerar. Om någon vecka får vi veta hur läget ser ut för min fästman och hans förbannadejävlaskithelvetes cancer. Men tills dess. Tills dess ska jag leva. Jag ska ägna all min positiva energi och ork till de jag älskar. Inte till att hinna med och stressa för något som är värt piss. En buss, ett möte på af, ett jobbigt samtal till Stim... Negativitet har inte längre en plats i mitt, vårt, sköra liv.

    SvaraRadera
  18. Vad nyfiken jag blir på vilket sammanhang du var i på den där festen, det lät väldigt spännande. Nu håller vi tummarna för att du får goda besked och att sommaren 13 är inom räckhåll. kramar

    SvaraRadera
  19. Din blogg är sjukt beroendeframkallande, och även om jag önskar att den inte behövde finnas längtar jag redan efter ditt nästa inlägg. Jag lämgtar efter att få läsa om anledningen till att du var bjuden på festen - den som gjorde att du mentalt hjulade dit! Mest av allt längtar jag givetvis efter att få läsa att du fått ett positivt besked. Tro, hopp och kärlek tills vi hörs igen.

    SvaraRadera
  20. Kristian... en vän till mig som kommer från Borlänge ursprungligen, länkade till din blogg.

    Jag blir alldeles tagen när jag läser; du har ett fantastiskt sätt att uttrycka det du känner på. Få förunnat.

    Även jag är nyfiken på VAD som fick dig att gå på festen...

    Hoppas du får positiva besked inom några dagar. Känns som du är värd sådana.

    tankar från Jämtland//Jannike

    SvaraRadera
  21. En sommar till!!! En sommar till i borlänge....minst! Det blir det älskade K!!!

    SvaraRadera
  22. Det finns inte så mycket att tillägga efter att läst inlägget och kommentarerna.

    Ger dig en stor kram! ❤

    SvaraRadera
  23. Håller alla tummar och ber till högre makter att röntgenbilderna ger dig ett positvt besked. Du skriver så fantastiskt bra och du verkar vara en så genuint fin människa. Ta en dag i taget och må så bra det bara går. Tappa inte hoppet! Mirakel har inträffat förr! Bamsekramar från Borlänge !!!

    SvaraRadera
  24. Den finast texten hittills - du blir bara battre min van.

    SvaraRadera
  25. Hela min kropp önskar för dig och ditt liv

    SvaraRadera
  26. Finns inte ord för hur ont det gör att läsa dina ord... Håller alla tummar för att du får komma till ett somrigt Kvarnsveden igen <3 Kramar till dig finaste Krille!!

    SvaraRadera
  27. Klart att du ska till Borlänge i sommar. Depeche Mode kommer ju :D

    Hejjar på dig!

    SvaraRadera
  28. Tänker på dig och håller tummarna för att behandlingen är på väg åt rätt håll! <3
    Puss o kram

    SvaraRadera
  29. Åååh, du skriver så man ramlar handlöst baklänges!
    Håller nu alla tummar att du får det bästa besked som går att få. Hoppas du får många dagar, veckor till och att sommaren 2013 står och väntar på dig.
    Kram

    SvaraRadera
  30. " Detta ständiga språng. Jag har själv varit en del av det. Nu kan jag inte längre förstå.
    Var är ni på väg, när där ni var alldeles nyss, är där man vill vara? "
    Tvåbarnsmamma, med ett tufft år bakom sig. Inte med döden i hälarna, men med varannanveckaslivet och separation i hasorna. Allt pga trötthet och oförstånd om vad som är viktigt i livet. Jag följer med i kören av tack för att du delar med dig Kristian! Jag följde din blogg tills du stängde ner den förra året och hittade tillbaka till den nu. Jag håller tummarna att du kan stänga ner den igen! Kram och lycka till med det som var orsak till festen!

    SvaraRadera
  31. Utöver tankar och kramar till dig, vill jag bara förmedla vad en annan cancersjuk man berättar om sina magkramper i samband med att slemhinnorna "släpper" av cyto. Vet att du säkert fått tusen tips, men... Så här skriver "George med Liemannen bakom axeln" i sin blogg:

    "Den igen-kännande smärtan i tarmarna kommer från de gånger jag får akuta allergiska reaktioner, då borde orsaken till smärtan bero på att tumörer sammanfaller i sina kemiska beståndsdelar och därav är det en allergikramp jag får i tarmarna. Jag vände och vred på mitt resonemang, jag ansåg att det var ett troligt förlopp och till slut öppnade jag medicin-skåpet och inmundigade en Antihistamintablett! Nästan omedelbart försvann kramperna och jag har kunnat äta en korvmacka utan att skrika så att grannarnas mjölk i kylen skär sig och att mössen på åkern gömmer sig! Resonemanget och teorin var korrekt. Min läkare R Öhman har nämligen förklarat för mig att sönderfallande tumörer avger gifter som kan leda till en allergireaktion, och därtill en kraftig sådan….PS det betyder också att cellgifterna fungerar bra!!! TJohooo!"


    SvaraRadera
  32. Dear Kristian, I hope you'll have ways to distract yourself from the agonizing wait for this news. With all my heart I'm hoping and praying that the tratment is working for you! I so wish you'll get to enjoy the next Summer and many thereafter. Anything else just doesn't bear thinking about. Sending you much strength, Sylvia

    SvaraRadera
  33. Jag ska hålla mina tummar att beskedet är det som du vill att det ska vara.
    Jag ska be och hoppas på att du får uppleva nästa sommar i Borlänge.

    Du är så påtagligt levande och när jag läser din text är det som du sitter bredvid mig och berättar.
    Därför det också träffar mig i mitt djupaste, du har fått mig att tänka annorlunda och se saker på ett annat sätt.
    Jag hoppas du vet hur många liv du berört, och mitt har du rört på riktigt.

    All lycka till dig, jag håller tummarna...
    / Johan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Johan, dina fina ord till Kristian skulle ha kunnat vara skrivna av mig. Jag känner precis som du.

      Fina, kloka Kristian har berört både dig och mig och många andra på ett alldeles speciellt sätt.

      Nu håller vi tummarna och ber för att Kristian ska få sin sommar.

      Kram till dig, du okände Johan. / Carina

      Radera
  34. Jag har varit ute på fest ikväll, när jag gick hem föll snön. Snön är så fridfull. Den får mig att le, en ny årstid är på väg!
    Jag hoppas din röntgen gick bra och att du får uppleva många kommande årstider.
    Kram.

    SvaraRadera
  35. Hoppas,hoppas,hoppas...
    Styrkekramar till dej Kristian

    SvaraRadera
  36. Kristian,
    Min man och jag firar vår nionde bröllopsdag idag. För 9 år sedan såg livet mycket annorlunda ut. Jag hade bara mig själv att tänka på. Kläder, smink, jobb, utbildning, pojkvän, vänner och ovänner mm mm.
    Idag är jag mamma och hustru, jobbar som affärsutvecklare, har ett fåtal riktiga vänner, känner oändligt mycket folk, är utseende medveten men på normal nivå,mm mm.
    Hela min existens kretsar runt min familj, det är för dem jag springer om dagarna. Det är inte alls tröttsamt. Det är inspirerande och en livsuppgift. Det får mig att känna mig odödlig.







    Jag vet att du ochså vill bli förälder av den anledningen tycker jag att du springer Kristian. Spring och kämpa med alla Gudars krafter, se till att knäna inte böjer på sig en enda gång. Jag tror på dig och att du kan klara det här.
    Fokusera på den familj son en gång kommer att heta fam. Gidlund.
    Det är värt att kämpa för.

    SvaraRadera
  37. EN STOR OCH VARM KRAM kRISTIAN!
    Eva

    SvaraRadera
  38. Dina reflektioner är så kloka,om fler kunde ha den insikten skulle vi människor helt säkert tänka ett steg till i våra liv vad vi gör av det.Kram fina du.Susan.

    SvaraRadera
  39. Hej. Jag heter Cattis och jag följer din blogg sedan du drabbade mig via TV4.

    Jag önskar att du ska få vara lycklig och därför blev jag glad när jag läste att du mentalt hjulade till festen.

    Jag är 32 år. Har två barn, fina såklart. Jag spelar och sjunger. Och tänker. Har insett livets skörhet och försöker prioritera det som verkligen är viktigt. Du påminner mig om det. Behöver inte jobba ihjäl mig för att köpa skitsaker. Tid med vänner, föräldrar, min man och barnen är ju livet. Och att kanske bidra till en något bättre värld.

    Din inre värld som du visar glimtar av i dina texter, är lätt att relatera till. Det känns lite som om det kunde vara min egen dagbok jag läste, fast bättre formulerad.

    Tack för dina ord.

    SvaraRadera
  40. Håller tummarna för dig Kristian! Du skriver så vackert, rakt och tydligt - en njutning att läsa, oavsett vilka slags tankar/upplevelser du förmedlar :)
    Läste att man kommit på att ett glas grapefruktjuice per dag späder på effekten av cytostatika - så man kanske kan halvera de giftiga doserna! Kanske vore något...... lindrigare bieffekter oxå, antagligen.
    Jag önskar så att du får må bra!!!! INGEN borde få gå igenom ett sådant helvete.
    Jag vet att mirakel inträffar - håll ut Kristian!
    Många kramar, Aina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grapefrukt kan minska effekten av vissa mediciner, troligen även cytostatika och det är ju en nackdel. Så Kristian bör nog för säkerhets skull avstå från grapefrukt eller fråga sin läkare om vad som gäller.

      Radera
  41. Jag älskar att läsa det du skriver, men samtidigt så gråter jag för din skull.....värme och kärlek till dig du underbara människa <3

    SvaraRadera
  42. Kristian, jag har följt dig i din blogg sedan augusti då en reporter intervjuade dig på tv. Jag har gått in i din blogg minst 1 gång per dag. Jag har bävat inför att läsa det du har skrivit. Samtidigt jublar jag inombords när jag ser att du har skrivit. Jag läser alla kommentarerna och har själv skrivit kommentarer. Du har blivit en del av min vardag. Jag är så glad att du finns fina Kristian. Jag önskar och hoppas att du får positiv besked. Jag hoppas att du känner, när du läser kommentarerna, hur mycket folk älskar och respekterar dig fastän majoriteten aldrig har träffat dig.

    Jag tror jag vet varför du var på den där festen.
    Det skall bli spännande att se om det är som jag tror.
    Förra året var jag och familjen på semester i Miami och besökte då Everglades. Jag ber till Gud att din önskan om att bli författare (fast det är du redan), besöka Californien samt bli pappa skall gå i uppfyllelse. En sådan underbar människa får inte gå bort alltför tidigt. Du behövs i denna världen. Ta hand om dig och kämpa på.

    SvaraRadera
  43. <3<3<3 Ber en bön för dig...

    SvaraRadera
  44. Jag hörde på radio att det inte finns något samband mellan positivt tänkande och tillfrisknande. Det kanske du visste redan. Jag skriver detta för att visa på att du inte behöver vara duktig. Att du givetvis inte är ansvarig för ditt tillfrisknande i den meningen.

    Så nu blev jag en av alla dom som kommer med råd/åsikter. Hoppas du kan sålla.

    SvaraRadera
  45. Kristian!
    Igen fick du min sjöl att vibrera, skälva för din skull. Vill ge dig mina dagar, du förtjänar varje stund. Men inte blir du ett spöke, en ängel möjligtvis...Vis och helt enkelt UNDERBAR! Styrkekram till dig!

    SvaraRadera
  46. Kristian, varje gång jag läser en text av dig händer något med mig. Jag uppfylls av både glädje, sorg och en oändlig tacksamhet. Tack för att du delar med dig av det svåra du går igenom. Du vet väl om att du är fantastisk på att skriva vid det här laget :-). Håller tummar och tår för ett positivt resultat. /F

    SvaraRadera
  47. Jag hoppas verkligen att du blir frisk! Levande föda och raw food har gett fantastiska resultat för många sjuka människor och jag kan verkligen rekommendera Levande Föda Skeppsgården i Valdemarsvik. Mer info finns på: http://www.livingfood.nu/kurser/information/

    Annan intressant läsning och video relaterat till raw food och att bli frisk från cancer:
    http://www.frisk.n.nu/berattelser-ur-verkliga-livet
    http://www.youtube.com/watch?v=a8-IIb4nqWU

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är reklam inte bara felplacerat utan dessutom tämligen osmakligt!

      Radera
    2. Instämmer med föregående! nej! sånt här reklamjippo har ingen plats här! Usch!

      Radera
    3. Är du inte riktigt klok som rekommenderar rawfood till nån med cancer som genomgår cyttbehandling!
      Jag har själv cancer och vissa veckor efter min cyttbehandling får jag inte ens ta i frukt eller grönt på grund av att mitt immunförsvar är för dåligt så ifall du inte vill ta livet av någon sluta med denna rekommendation OMEDELBART!!!
      Något som däremot hjälpte mig endel med både illamåendet och saltnivåerna i kroppen var Vichyvatten.

      Krya på dej!

      Radera
  48. Jag kramar om dig och håller alla tummar som finns...

    SvaraRadera
  49. Jag ber för dig.

    SvaraRadera
  50. Vilket blogginlägg!

    Jag blir andäktig och tårfylld. Det gör så ont i hela min kropp men mest i hjärtat när jag läser det. Samtidigt blir jag arg över denna förskräckliga sjukdom, cancer, som så många drabbas av.

    Som flera ovan skrivit: Jag ber en bön för dig Kristian.
    För dig och resten av ditt liv. Att du ska slippa smärta och att du ska få minst en lummig sommar till i Borlänge igen som du så hett önskar.

    Tårarna rinner ner för mina kinder för din skull och alla andra som drabbats av den hemska cancer.

    Varma hälsningar Nina

    SvaraRadera
  51. Kristian, kanske det vackraste jag läst.
    *Kramar om dej*

    SvaraRadera
  52. Vi ar sa manga som haller alla tummar, ranker pa dig, tanker goda tankar, de som ar religiosa ber en bon till gud, jag som inte ar religios ber en bon till varldens positiva energi. ALl styrka till dig.

    <3

    SvaraRadera
  53. Dina magiska ord ger oss insikt och mod att leva våra liv på ett bättre sätt. Jag är så tacksam - och jävligt lessen för allt ditt lidande /Nina

    SvaraRadera
  54. Oj. Vad du kan trolla med orden. Trollkarlen Gidlund.
    Carina

    SvaraRadera
  55. Jag tänker på dig och önskar så att det fanns något jag kunde göra.. Ingen borde behöva gå igenom det du och dina nära gör just nu. Jag hoppas att allt vänder och att vi får det mirakel som vi alla håller tummarna för!

    SvaraRadera
  56. Kristian <3 Hoppas på bra provsvar. Vi är många som tänker på dej så han där uppe borde lyssna:)

    SvaraRadera
  57. Tänker på dig!!! Och håller alla tummar som finns för ett possitivt röntgen besked!Håller med dig sommrar i Dalarna och Borlänge är underbara.Hoppas du får njuta av flera sådana.Tusen kramar från Lisa i Borlänge.

    SvaraRadera
  58. Tänker på dig och hoppas att din styrka klarar detta!

    SvaraRadera
  59. Hej på dig igen, finaste Kristian !

    Som vanligt rinner mina tårar över tangentbordet och jag känner mig så ödmjuk över dina ord på min skärm. Att en människa som man inte känner kan ge en så mycket är surrealistiskt....Du är inget spöke, Kristian, du kommer heller aldrig att bli det. Du lever nu och i all framtid hos oss alla som får ta del av dina tankar. Du kommer att leva genom oss och våra barn som fått föräldrar som aldrig glömmer och blivit klokare av det vi läser. Nu hoppas jag att du får en helg av några ljusglimtar där du för en stund kan glömma din följeslagare. Kramar i massor tills vi hörs här på min skärm nästa gång. Ulrika från Östersund.

    SvaraRadera
  60. Sitter med två av mina fem barn på mcdonalds på centralen...ser ut på alla som stressar o hoppas att det är det omvända som gäller nu...att de är på väg dit de vill vara. Läser din blogg...ögonen tåras o jag önskar av hela mitt hjärta att resultatet av din röntgen Visar att allt e på väg åt rätt håll. Jag håller på dig i den här kampen... kram
    Mia

    SvaraRadera
  61. All kärlek i din kamp. Tack för att du orkar dela med dig. En försiktig,mjuk styrkekram med förhoppning om ett bra besked.
    Solbritt

    SvaraRadera
  62. KÄRLEK TILL DIG MR GIDLUND <3
    MASSOR AV KÄRLEK & OMTANKE <3 <3 <3

    /M

    SvaraRadera
  63. Yep, just had the CT scan for my cancer and it TOTALLY feels like you're shitting yerself. Amazing yes? Well said.

    SvaraRadera
  64. Har rysningar och tårarna bränner.

    Vill sända dig kramar.
    Lugn.
    Fina stunder!

    SvaraRadera
  65. All styrka och kärlek till dig!!! Må din behandling ge postiva resultat. Tänker mycket på dig. Kramar från Isabella

    SvaraRadera
  66. Hoppas och tänker på dig! Du har blivit en del av min vardag och mitt liv, vilket jag hoppas fortsätta!KRAMAR! /Hilda.

    SvaraRadera
  67. Du är en fantastisk människa.

    SvaraRadera
  68. Kristian.. Jag skulle vilja skriva något men jag kommer inte på något bra.. När det är slut får du veta.. Eller så klarar du det och går igenom som en bättre människa. Saken är väl den att jag kommer se dig som fantastisk (jag vet, överanvänt uttryck men ändå)hur du än är. Liksom att jag kan lita på vad jag får :) Inte var dag det händer numer kan jag säga dig:) Och folk försöker ändå att vara den som världen beror av, typ leka gud eller något? Men du både har insikter och man vet vad man får typ :/ Men det är tråkigt att inse att trots att det kanske inte finns så väldigt mycket hopp så är det jag som lever på din livskraft (eller vad man ska säga). Jag hoppas att det i varje fall bara är en känsla som ligger hos mig och inte hos dig. Längre än så har inte mina insikter om universum kommit att utvecklas. Men jag tror nog inte att så många andra skulle lyckas övertala mig om en motsatt bild heller. Men vad vet jag.. Jag önskar dig allt gott i varje fall och inte allra minst den värdighet som du förtjänar. Även detta ett uttjatat uttryck men jag sätter mycket stor tyngd i det och menar det. Superjättestor kram i varje fall som jag vill ska ta bort alla dina smärtor och bekymmer.. Men hoppet dör aldrig..

    SvaraRadera
  69. Hej Kristian! Fränt att vi gjort samma upptäckt när det gäller folks hets i Stockholms tunnelbana. Jag bodde i Hägersten i 8 år och sprang med/eller utan barnvagn mot tunnelbanan. Man kan med fördel trycka in en barnvagn mellan tunnelbanedörrarna, perfekt när man är liiite sen...hehe...vi flyttade hem till Dalarna igen, inte hela vägen till brottsplatsen Mora, det blev Falun. Stockholm känns fortfarande som vårt andra hem. Trots att jag ser precis det du ser, shit vad folk springer och hetsar, så tar det exakt 30 sekunder, så är vi där. Så fort jag, min underbara man och finnpajsare Arne och våra två gossar
    (numer tunnelbanesprintervana barn)kommer till stan och närmar oss T-banan, då djävlar....jag älskar att känna pulsen, jag älskar att känna att jag är bland 1 miljon människor och jag älskar att preciiis hinna hoppa in mellan dörrarna på tunnelbanan....och jag älskar att åka hem till luuugna Dalarna igen. Där trivs jag bäst. Men utan Stockholm och pulsen och människorna, och att få preciiis hinna med T-banan är att leva för mig. Kram på dig Kristian! Jag tror att du är en perfekt lärare! Vi behöver dig i vår bransch! Carin (Under min tid som lärare i Stockholm har mina klasser också fått springa till T-banan he he he)

    SvaraRadera
  70. Hej igen! Du skrev också om att du inte visste om du skitit på dig eller inte. Jag undviker det, men det är svårt ibland. Jag har fått den Welinska (pappas släkt hävdar mamma) magen. Man har exakt 40 sek på sig att hitta ett ställe att göra sina behov på. Pappa har använt alla Europas huvudstäders kartor som dasspapper under våra resor...Hur som helst, jag 29 år gammal, träffade Arne ...och gick på första träffen. När vi promenerade hem slog den förbannade Welinska magen till, och jag fick så snyggt det gick, hoppa in under en balkong och bajsa. "Kan du hämta några blad så jag kan torka mig" sade jag. Han gillade mig och vi gifte oss 10 år senare. Du skulle nog bli förvånad över var jag har gjort bummelibum någonstans genom åren. Du är med andra ord inte ensam min vän. Lev all tid du har kvar. Det är många andra människor som lever likt döda. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carin, vill bara berätta att det är kontrastvätskan som gör att man får känslan av att behöva en toalett akut eftersom man liksom brinner inombords och blir olustigt varm. Det har alltså inte med "en dålig mage" att göra.

      Radera
    2. Nä, jag förstod det, och jag tror att Kristian förstår att man skiter på sig av olika anledningar.

      Radera
    3. Jag vill bara berätta lite tokigheter ur livet och inte trampa på ömma tår förstås. Ibland ställer man sig bredvid och alla rusar liksom på. Då betraktar man mer hur det är att leva och livet kan vara tokigt ibland.

      Radera
  71. Jag tänker mycket på dig och dina närstående. Skänker så mycket värme, styrka och kämparglöd jag bara kan. Jag känner igen mig mycket i många av dina tankar då jag själv just nu går igenom min egen kamp mot cancern.

    Hur jobbigt det än må vara och hur hopplöst det ibland kan kännas, så förlora aldrig hoppet. Inte ens lite!

    Kärlek
    Valentina Kaciki

    SvaraRadera
  72. Tack underbara Kristian för alla fina ord. Tänker på Dig varje dag och längtar tills Dina inlägg kommer så jag vet att allt är ok. Hoppas proverna visar något positivt. Ha en bra dag. Varma höstkramar till Dig

    SvaraRadera
  73. Kramar till dej Kristian!!! ❤❤❤

    SvaraRadera
  74. All kärlek till Dig! KRAM

    SvaraRadera
  75. Jag såg dig på den där festen. Såg dig och blev glad och varm. Glad för att jag såg dig i det där sammanhanget och för att jag tänker att det kommer att leda till något fint och bestående.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också jätteglad för Kristians skull. Som jag skrev tidigare så tror jag att jag vet varför Kristian var på den där festen och jag har blivit ännu mer övertygad om.

      Radera
  76. Jag trivs i Stockholm, men visst är väl brådskan lite mer påträngande och hysterisk här än i de flesta andra större städer? Ditt perspektiv på saken gör att du ser det än tydligare än oss andra, vi som ibland glömmer bort att vi inte vinner något på att med andan i halsen försöka hinna först till framtiden. Så obehagligt det ibland måste vara att betrakta världen med en döende människas ögon.

    Du skriver ett reportage från din vardag, ett reportage som får både min kropp och själ att förnimma dina upplevelser med en påtaglighet så stark att jag som läsare nästan inbillar mig att jag är du. Samtidigt föreställer jag mig att det långt ifrån går att helt förstå. En trevlig fest får dig att njuta av ögonblicken där, men du får betala dyrt för att få uppleva en stund av den verklighet som för dig blivit ett undantag.

    De ord som lyser allra starkast är ändå för mig "sommarskogarna i Dalarna" och "den lummiga grönskan utanför Borlänge". Jag inbillar mig att jag har en liten aning av vad du känner när du skriver att du inte vet om du kommer att få återvända. Vill tänka att du alltid kommer att finnas där, vara en del av själva grönskan. Att du kan tala till oss genom den.

    Jag kom att tänka på att du berikar våra liv så mycket.

    Jag kan i lugn och ro sitta och konstatera det, medan du tvingas leva med den kusliga känslan av att förvandlas till ett spöke. Många vill vifta bort din upplevelse, men för dig är den verklighet. Vore härligt om du lik förbaskat, och helt oförklarligt, bara kunde få fortsätta att finnas till ,det ena året efter det andra. Och går inte det så vill jag att du ska få vara ett grönskande träd utanför Borlänge. / JJ

    SvaraRadera
  77. Anne Berit Dahlen27 oktober 2012 kl. 20:59

    <3 krysser fingrene for godt resultat!
    Nydelig skrevet som vanlig. Jeg tenker på deg <3

    SvaraRadera
  78. Håller alla min tummar starka Kristian. Tänker på dig flera gånger varje dag ska du veta. Tusen kramar, Maria S

    SvaraRadera
  79. Riddaren Gidlund <3
    Nu håller hela Forssa, Kvarnsveden, Borlänge, Dalarna och Sverige tummarna för dig och ditt besked som du dess värre väntar på... Måtte de finna nått hopp! Jag vill att du ska få uppleva sommaren i Borlänge, jag vill lyssna på dig när du håller föredrag på Peace&Love om din jäkla cancer, som du besegrade! Om du bara visste hur ofta jag tänker på dig och dina nära och kära och ber att det ska bli ett lyckligt slut på detta!
    Du finns, andas och sprider så mycket klokhet och kärlek.

    Stor varm kram till dig och din familj
    Helene i Borlänge <3

    SvaraRadera
  80. om jag kunde trolla så skulle du bli frisk idag
    jag önskar för dig att du blir det <3

    SvaraRadera
  81. Vet inte hur jag ens aka kunna kommentera det du uttrycker och förmedlar till mig. Du har ett språk som jag aldrig mött tidigare och på nåt sätt och att ens sätta fingrarna på tangenterna känns så uselt fjuttigt fast jag brukar benämna mig som en verbal och god skribent.Det är så vackert så skört och nära allt du skriver. Din kärlek till hästarna delar jag, och den dag jag ska lämna detta liv så ser jag fram emot att träffa mina fyrbena vänner, fulla av kärlek och fulla av liv. Ingen vet när ens liv här är över..men du har satt mer avtryck än många som levt i 100 år. Jag önskar så mycket så mycket att ett under sker och du blir frisk.
    Med mycket beundran och varmar kramar från Ellen

    SvaraRadera
  82. Satt och lyssnade på denna när jag gick in på din blogg.... why why tell them that it's human nature...vare sig vi vill det eller inte, är det bara att åka med :-(
    https://www.youtube.com/watch?v=DXqbIu9SZKo

    SvaraRadera
  83. Jag finner inga ord. Men det gör Kjell Höglund:
    http://www.youtube.com/watch?v=YkbWPwmEudQ

    SvaraRadera
  84. kjære ukjente bloggere..du har virkelig rørt ved mitt hjerte..så mange gode tanker og ord du har..et stålende godt syn....................tenker på deg hver dag nå..og ønker deg forsatt det gode tankene og at et under vil skje...dine ord vil leve..og da er du med..takk at du meddeler og du gir ikke opp..

    SvaraRadera
  85. Fick tipset om din blogg av en annan bloggare.
    Du skriver så poetiskt vackert, och humorn finns där fastän det du berättar om är allt annat än roligt.

    Hoppas du orkar kämpa på, och att du ännu får tid att leva.
    Fler borde tänka som du - "vart är vi på väg, varför stressar vi, varför rusar vi" - när lugn är det vi behöver, och att leva i nuet.
    Kram!

    SvaraRadera
  86. Kristian! Nästa år vill jag nominera dig till "Svenska hjältar-galan" utifrån den kärleksrevolution som du har startat i Sverige och din otroliga förmåga att bjuda in oss läsare i din "värld" och i dina tankar. Jag uppskattar verkligen att jag får följa dig på denna resa och jag vill att hela svenska folket ska få ge dig sin uppskattning. Tack Kristian!

    SvaraRadera
  87. Tack Kristian! För alla dina tankar, analyser av världen och beskrivna känslor! Alla klädda i de vackraste av dräkter! Jag vill på något vis alltid ha tillgång till dina ord, för de berör mig på ett obeskrivligt sätt! Jag hoppas så innerligt att du får ett positivt besked snart! Kärlek!

    SvaraRadera
  88. Du berör mig till tårar varje gång jag läser dina texter.... Fortsätt kämpa!
    All kärlek & styrka <3

    SvaraRadera
  89. Jag hittade till din blogg efter din medverkande i Jenny Strömstedts program och jag känner nu att jag måste kommentera. Jag läser varenda inlägg och jag känner att tårarna är så nära. Du skriver så vackert, beskriver allting, till om det hemska, på ett sätt så att man verkligen blir berörd. Jag ser att det är många som skrivit att du får en att tänka till och jag kan inte annat än att hålla med. Livet är verkligen inte rättvist, det här är inte ok, men jag hoppas att du fortsätter med ditt positiva tänk och att du får må så bra som det går så länge som möjligt. Tack för din fina blogg och jag hoppas på positv provsvar! Kramar

    SvaraRadera
  90. Jag skickar dig healing varje måndag o fredag kl 21.00 ta emot den ... jag ber för dig. Skickar ljus. Hoppas önskar. Värme till dig goa människa!!

    SvaraRadera
  91. Tack för alla dina kloka vackra ord. Önskar dig det bästa <3 /K

    SvaraRadera
  92. Läser för första gången och tvärfastnar på orden
    Var är ni på väg, när där ni var alldeles nyss, är där man vill vara?
    Kan inte tänka på någonting annat nu. Nånsin tror jag. Tack.

    SvaraRadera
  93. Inte bra att dricka under beh,bara en tabke som slåg mej.

    SvaraRadera
  94. Ta hand om din hälsa, om din hälsa ska ta hand om dej! Snälla please drick inte alkohol ;) menar allvar

    SvaraRadera
  95. Vet inte vart jag ska gå när du inte går före. Tack för att du gjort o gör det. Går före. Tack o tusen hjärtan till dig!

    SvaraRadera
  96. <3 Ge ALDRIG upp hoppet. Tro ALDRIG att du inte kan. <3

    SvaraRadera
  97. Jag blev väldigt rörd av den här texten. Underbar. Speciellt "Detta ständiga språng. Jag har själv varit en del av det. Nu kan jag inte längre förstå. Var är ni på väg, när där ni var alldeles nyss, är där man vill vara?"

    Den delen fick mig verkligen att tänka efter, och jag ska ändra på mig. Fortsätt kämpa. Kärlek<3

    "Gråt inte vid min grav. Jag finns inte där jag finns i solens spegelblänk på fjorden. Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Och när du en tidig morgon väcks av fåglars kvitter är det min röst du hör. Så gråt inte vid min grav, jag är inte död. jag har bara gett mig av ♥"

    SvaraRadera
  98. Kriga på , kämpa , det enda man kan göra. /En överlevare

    SvaraRadera
  99. Jag har tittat och lyssnat på dig i programmet Annas eviga.Så vis, varm och insiktsfull.Du är som en människa som redan levt ett långt liv och förmått att dra ihop dina erfarenheter och upplevelser till denna berättelse som du skänker till oss. Tack!
    Tankar och varma kramar från en rörd, berörd beundrare som är 60 år. "FORTSÄTT SIMMA!"

    SvaraRadera
  100. Som en Johan skrev, Kristian, det känns som du sitter bredvid och berättar. Jag får syn på det du ser, du för mig in i samma rum. Ändå så långt ifrån, ensamheten i din egen värld måste vara smärtsam ibland, bara du kan ju veta hur det är att möta sig själv med en fot i det andra landet...
    Vi är många som är med dig i ditt rum, hoppas du känner energin från oss alla som följer dina underbara texter. Tack för att du delar med dig. Förunderligt hur mycket styrka du kan dela ut till oss alla, trots din situation. Du är unik! Önskar dig ALL styrka! Vi kämpar tillsammans i tanken, för dig framåt mot din nya sommar, vill ha dig kvar här bland oss, du fina fina människa!
    Love
    Maria

    SvaraRadera