måndag 29 oktober 2012

Döden är en räv om natten


Vi flydde ut till stugan som farfar byggde, mina syskon och jag. Skogarnas färger var som den sista glöden i en döende aska. Nere vid den stora vägen stod eken som gav mig kraft förra sommaren fortfarande kvar. Ståtlig. Mäktig. Min bror berättade att min fascination för trädet har ärvts av Mårten. Det gläder mig.
   Vi såg rådjuren korsa ängen nedanför huset för första gången på flera år. Efter att vi hade landat i stugan, vår gemensamma fristad, bestämde vi oss för att dra ut på äventyr. Vi styrde kosan mot platsen ute i skärgården dit jag en gång åkte för att lappa ihop mitt då brustna hjärta. På vägen dit såg vi den rostbruna hösten dra sin sista suck. En räv – mitt totem – attackerade något i ett dike. Strax väster om ingenstans hittade vi en båtkyrkogård där vi gick runt och drömde oss bort för en stund.
   Vi tog oss förbi husen i Nynäshamn som ser så dyra ut att vi – utan några som helst belägg – konstaterade att de som bor där måste syssla med heroin, porr eller andras pensionssparande. Till slut kom vi fram till havets rand. Vi såg så långt att synen blev suddig. Något darrade vid horisonten.
   Vi kastade macka. Drack choklad. Betraktade båtarna. Mätte upp en kaskelott på stranden. Och som Amelie förde jag mina fingrar genom sanden och det rundade gruset.
   Det var en vacker dag.

När vi kom tillbaka till stugan rörde vi oss som vanligt genom det hus som i mångt och mycket är detsamma som när farfar och farmor fortfarande levde. Tavlorna på väggarna hänger kvar. Bilderna på farsan och hans syskon står där de alltid gjort. Vitrinskåpet är intakt, med kompletta serviser från Gustavsberg. I en garderob står lådan från de sju haven, den spännande: Lådan med fotografier på packis, palmer, minareter och hamninlopp. Den med tändsticksaskarna från San Pedro, Long Beach och Medina. Den med brevet om vännen Conrads död på en båt från Rotterdam.
   I stugan är farmor och farfar fortfarande närvarande. Där är de fortfarande med.

Några timmar senare hade mörkret bäddat in vår tillvaro. Vi gick ut i den klara luften och det frostiga gräset frasade under våra fötter.
   Fullmånen väckte urskogens trollväsen och de rörde sig bland träden bredvid oss på ett vackert sätt. Jag kunde känna det. Inbillade jag mig.
   Vi gick förbi den gamla potatisåkern, förbi kenneln som en gång plötsligt upphörde att existera, förbi gården vars renovering aldrig tycks bli klar, förbi hönsen, förbi det sönderslagna växthuset.
   En tanke hade fastnat i mitt huvud. Den hade följt mig en stund. Krupit innanför min hud. Hela vägen gick jag och tänkte på den son som jag aldrig kommer att få. Jag funderade mig så tyst och inåtvänd att mina syskon frågade vad det var med mig.
   Ingenting, svarade jag, och vi fortsatte att gå genom mörkret.

Vad skulle min son intressera sig av? Skulle han ärva mina intressen? Eller skulle han revoltera och bli min direkta motsats? Det vore kanske mest troligt. Och jag skulle nog gilla det.
   Skulle han läsa mina böcker? Texterna som jag tycker om? Vad skulle han lyssna på? Skulle han bläddra i min skivsamling?
   Skulle han tycka om att jag tog med honom på Färjestads matcher? Skulle han hata det?
   Skulle han avsluta de manus som jag lämnar efter mig?
   Vad skulle vi ha gemensamt? Vad skulle skilja oss åt?

Efter en stund befann vi oss på ängen nedanför stugan. Min syster pekade ut stjärnbilderna Orions bälte och Cassiopeja. Karlavagnen hade aldrig varit klarare. Jag lade mig som en utbränd alkoholist över en bänk och stirrade rakt upp mot evigheten. Jag såg de hemvändande flygplanen, de vilsna satelliterna, något stjärnfall och formationer som jag aldrig kommer att lära mig namnen på. Min bror berättade om stjärnornas karaktärer. Att det vi ser kanske slocknat för länge sedan. Jag låg där och funderade.

Hur länge kommer bilden av mig själv att skina i det mörker som kommer följa det som väntar?
   Senare, i spöktimmens viskningar, släpade jag ut min madrass framför den öppna spisens knastrande brasa, och tankarna följde mig tätt som en förlorad räv genom hela natten lång.






167 kommentarer:

  1. Jag blir arg, så arg så arg.
    Livet är så orättvist! Det finns de människor som inte har vett att uppskatta sina ungar , att värdesätta den tid de har med dem. Det gnälls över disk, tvätt, pengar och att man får köra sina barn hit och dit hela tiden. Allt är gnäll , skäll och pust.
    Sen finns det de som inget hellre vill än att just få ett eget barn. So mlängar och väntar och hoppas.

    Din som skulle säkert blivit alldeles sådär härligt underbar som ens egna ungar alltid har en tendens till att bli.
    Inget gör mig så ont som den tanke att du ( enligt egen utsago) aldrig kommer få den där lilla ungen att älska så vansinnigt mycket så att det känns som om bröstkorgen är för liten för det där varma bultande gelehjärtat där inne. Det hjärta som helt plötsligt slår av en enda självklar anledning.

    Du hade blivit en underbar pappa.
    <3

    SvaraRadera
  2. Du är helt magisk och skriver dessutom i 3D. Glöm aldrig det.

    SvaraRadera
  3. Tänk den som fick ge dig en son..

    SvaraRadera
  4. underbara människa skriv en bok snälla.

    SvaraRadera
  5. Det är fantastiskt. Hjärtskärande och förskräckligt. Alldeles underbart och alldeles för sorgligt. Du är stark, Kristian. Så stark. Glöm aldrig det. <3

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte varför men jag bara känner att din son skulle bli en kopia av dig, jag kan se honom framför mig som när jag såg dig första gången då du kom till vårt hus med vår hund Oskar som rymt. Då visste jag inte att du skulle komma med så mycket mer till vår familj och betyda så mycket för oss och mina barn. Jag kan inte överge mitt hopp om mirakel och hoppet om att få höra din son slå de första trumslagen i Sweet Jackie.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, väldig fint skrivet Kerstin! Jag lyssnar nu på Sweet Jackie som länge varit en favoritlåt. Börjar givetvis gråta direkt och hör i princip bara trummorna. Ser framför mig hur Kristian sitter och trummar. En bild och en känsla som kommer stanna kvar länge. Tack!

      Radera
  7. Du är så otroligt stark. Och dina ord. Dina ord. Magiska. Fullkomligt magiska. Jag hoppas verkligen att du förstår hur bra du är. Du är en fantastisk inspirationskälla. Önskar att man kunde göra något. Förändra något. Men livet är som livet är. Får nöja mig med att önska dig fortsatt kraft och ork. Och om det är möjligt: lycka och glädje.

    SvaraRadera
  8. Du skriver fantastiskt. Du är fantastiskt. Livet är så orättvist. Ingen förtjänar det här. Du är den starkaste jag läst något av. All styrka ifrån mig till dig så orkar du kanske något mer. Jag tror på dig.

    SvaraRadera
  9. Du skriver så otroligt bra,har aldrig varit m om något liknande. Vad du än kommer att ge ut framöver så kommer jag att köpa det,du kan verkligen trolla m ord. Min pappa levde m cancer i 10 år m gick tyvärr bort för 2 år sen,på min födelsedag. Det har betytt mycket för mig att läsa dina ord,pappa ville inte prata om sin sjukdom överhuvud taget. Jag känner för dig och din situation, hoppas att behandlingen hjälper. Kram

    SvaraRadera
  10. Jag måste erkänna att jag för en sekund frös till när du nämnde Nynäshamn, för jag själv är född och uppväxt där, och jag kan inte låta bli att tänka nu när jag varit borta så länge på hur lite jag uppskattat det, och efter att ha läst din blogg så länge så känner jag hur jag kommer återvända nu i december med nya ögon och bara se allt jag missat.

    Jag önskar att du hade fått fortsätta vara frisk, att ingen skulle hänt dig så att du skulle få den son som du förtjänar, och att din son skulle få ha dig som pappa, för bättre pappa skulle nog ingen son kunna ha.

    Jag skickar så mycket bra jag bara kan till dig, för även om jag önskar att jag kunde göra dig helt frisk, så är det bara allt jag kan göra.

    SvaraRadera
  11. Du skulle verkligen få ha barn. Det lustiga är att barn blir liksom aldrig som man tänkt sig. Dom är ganska svåra att förstå sig på, jag gör verkligen mitt bästa med mina två (9 och 13), men svårt är det. Jag hoppas så att din behandling ger dig kraft och ork till mycket mer. Du är fantastisk/Kram Lotta

    SvaraRadera
  12. Självklart finns en längtan när avsked bultar på din dörr. Ett avtryck från dig skulle vara klockrent. En liten mini Krille som slår bättre än farsan och läser till läkare och botar sin krassliga far. Om jag kunde, skulle jag erbjuda dig mitt liv :)
    Jag är en av dem som inte lever i ovisshet. För mig är den andra sidan trygghet och en enorm kärlek. En svår olycka, hjärnblödning och kom tillbaka, trots att jag fick en smak av andra sidan som gav mig frihet.
    Har du läst boken "Tilliten bärs på tusen axlar"? Läsvärd, speciellt när livet gungar på stormigt hav.
    Vår dotter utreddes för blödarsjukan förra året och har klarat sig bra. Det var inte den allvarliga sorten. Tack och bock! Hon firade sin 13 årsdag idag. I somras var vi på
    hennes kompis begravning som bara blev 12 år. Det gör så ini bengen ont, när unga knoppar brista.
    Den kärlek som du förmedlar i både ord och handling är helt otroligt stark.
    Förra omgången var vi många som ville att det du skrev skulle bli en bok, måtte det bli så, för du har en helt fantastisk förmåga att föra ner orden på pränt.

    Många varma kramar med önskan om hopp!

    SvaraRadera
  13. Ja visst har månen lyst alldeles ovanligt starkt de senaste dagarna och den är ju som störst nu, fullmåne just idag.

    Liksom du har jag en sådan förkärlek till ekar, helst gamla och stora. De utstrålar trygghet och en slags urkraft och också lugn.
    Min familj gjorde ibland utflykter till ett så vackert ställe där det fanns en uråldrig ek. Där satt vi under eken på en filt och åt en liten matsäck innan vi gick vidare.
    Må så gott du kan,
    alice

    SvaraRadera
  14. Kristian, du skriver så himla vackert och målande, jag önskar att jag hade samma talang!

    Även om jag inte känner dig så tänker jag på dig varje dag, ibland mer, ibland mindre. Jag önskar att jag hade kunnat ge dig en kram!

    SvaraRadera
  15. jag hamnade på din blogg av en slump,min vän,kusin,"syster" drabbades av 5 proppar på kort tid och efter undersökningar så hittades 2 tumörer på mycket dåliga ställen.hennes livsgnista är så liten,hon klagar,skäller,svär och gormar.vi försöker göra allt för att ge hopp och styrka. hon vill själv inte läsa något om andra drabbade men vill ändå veta vad som kommer hända. då började jag läsa bloggar,både för att kunna ge svar men också hopp.innan hon drabbdes så tänkte jag att cancer det går att laga,läkarna är så duktiga i dag.men dom sa till min vän att -en chans finns ju alltid,även om den är liten. så nu har jag läst din blogg och du skriver med sådan smärta så jag känner den. tack för inblicken,jag ska göra allt för att stötta min vän,med eran hjälp har jag fått en inblick vad som komma skall.vi börjar nästa måndag.många styrkekramar till dej. önska man kunde göra mer.

    SvaraRadera
  16. Den kommer för alltid att skina. Inget känns mer självklart. Jag önskar så mycket att jag hade fått lära känna dig. Dricka varm choklad, titta på stjärnorna och prata om allt och inget. Du skriver så underbart vackert. Kram Kristian

    SvaraRadera
  17. Kristian. Det finns många som inte kan få barn även av andra anledningar. Det finns många som åker upp till lasarettet och bara tar bort ett barn som om det vore det enklaste i världen.
    Sorgligt. Det finns så många barn som saknar föräldrar. Det finns så många som inte har någon far. Som aldrig haft honom.
    Man kan aldrig kopiera sig själv genom ett barn. Alla barn är våra barn. Alla syskon är våra syskon. Alla våra fäder är våra fäder. Vi är släkt. Vi är alla av samma stam. Av Davids stam. Vi är alla en enda stor familj. där är vi alla barn och syskon.
    Tänk inte på det du inte kan få Kristian. Tänk på vad du har, vad du haft och vad mycket du fått uppleva. Vad bra du haft och vad fina föräldrar du har. Syskon, vänner, ett band. Allt du vill ha. Du saknar ingenting. Du behöver ingenting. Din värld består av det du redan har och det som du upplever här och nu. Vi önskar så mycket men vi tar inte tillvara på det som redan finns - det vi redan fått. Klart du vill ha ett barn. Men skulle det barnet bli lyckligare av att leva här? Hur vet vi de oföddas drömmar? Låt dem stanna där de är. Det finns så många andra som behöver oss. Som behöver DIG, Kristian!

    SvaraRadera
  18. Kristian!
    Jag vill bara skriva att jag tänker på dig och ber för dig (om nu vår Herre finns eller någon annan högre makt). Det finns många av oss som läser din blogg som själva har mist någon anhörig i cancer. Min pappa gick bort när han var 27 år och jag var 5. Då, 1972, var det en dödsdom att få besked om att man hade cancer. Idag har man lite större chanser. Du skriver så vackert så jag nästan gråter, har en klump i halsen när jag läser vad du skriver. Hoppas du orkar fortsätta kämpa, det behöva sådana människor som du! Kram Susanne.

    SvaraRadera
  19. Mia Nilsson Johansson30 oktober 2012 kl. 01:31

    <3 styrkekramar!

    SvaraRadera
  20. GOD morgon..jag smyger TYST efter dina ord som blir högljudda när de landar inom mig.Sånt skogstroll jag är ler jag igenkännande åt dina magiska naturbeskrivningar Räven är en listig,kreativ och nyfiken rackare,som enligt symboltolkningen är en magisk budbärare med snabb beslutsamhet och en förmåga till förändring på ett globalt plan..det du Kram

    SvaraRadera
  21. Kan inte annat än tacka för alla fina tankar och ord du delar med dig<3
    Önskar mina söner hade en pappa som du<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. takker så mye at du meddeler deg dine innerste tanker og ønsker,,du skriver rørende og godt..og når det er kveld eller mørkt , da ser en tydlig hva en ønsker og vil ,,og hvordan det går..du kjenner deg selv godt..dette er din styrke , som du meddeler oss alle..vi blir rørt og føler med deg..du er en rettskaffen person tror jeg..men ikke alltid føler vi at livet er rettvist..en kan kjenne at det er urettferdig noen ganger..hva kan vi gjøre? det beste vi kan hver dag..og det gjør du takk for din styrke og mot..det varmer, gleder og også rører ved mitt hjerte..kan jeg gjøre noe for deg? det er jammen vanskelig..men stor takk for at du åpner mine øyne ..en må lære kjenne sitt indre lengsel og styrke ..for å kunne vite hvem en er...det vet du....dine tanker lever vidre hos oss alle takk og klem til deg

      Radera
  22. Du trollbinder med dina ord. Som en melodi snirklar sig dina meningar rakt in i hjärtat. Jag har aldrig läst sådana texter med sådan kraft och energi. Man vill bara läsa mer och mer, men innebörden av handlingen är så djup att man måste hämta andan då och då. Jag behöver inte skriva att du ska leva varje dag som det var den sista, det känns som att du redan gör det.
    All min kärlek. Lizzi

    SvaraRadera
  23. Man gör så gott man kan & rymmer. Min rymdrustning ligger vid mina fötter. Hur likt jag bygger upp slott i dimma.

    SvaraRadera
  24. Du skriver så vackert och levande så det känns som om man går bredvid dej...kram

    SvaraRadera
  25. Fantastiskt fint ,all kärlek till dej.kram Susan.

    SvaraRadera
  26. Love you insanely comme toujour

    SvaraRadera
  27. Du skriver det själv i din text: "I stugan är farmor och farfar fortfarande närvarande. Där är de fortfarande med." Och säkert inte bara i stugan. De är med dig/er överallt. De syns inte, men de finns där. Såsom alla som gått före oss in i det okända finns där. Kram till dig

    SvaraRadera
  28. Jag vill bara säga att jag tänker på dig och ber för dig. Tack för allt du är och gör!

    SvaraRadera
  29. Vad visade din röntgen, har du fått något svar än?

    Du kommer att få söner. Kanske inte i det här livet men det kommer. Å kanske en liten tjej oxå. Det är jag säker på. Å i dödens land går allt blixtsnabbt, du hinner knappt inse att du försvunnit från denna jord innan du möter dina nära och kära på nytt, i ett annat liv. Det tror jag iaf.

    SvaraRadera
  30. Fram till ganska nyligen var jag helt ovetande om dig och din blogg och vad du går igenom. Jag fick upp ögonen när du var hos Jenny Strömstedt och kände så starkt med dig.

    Min dotter Madeleine gick bort 2008 20 år gammal efter ett år av svår cancersjukdom som är väldigt sällsynt. Även hon bloggade om sitt liv mellan liv och död. Hon hade bloggen jagefrisk.blogg.se som fortfarande finns kvar och "lever vidare" eftersom väldigt många unga ännu går in och läser hennes kloka ord.

    Så dina ord kommer också att få leva vidare långt efter att du flugit iväg, dessutom oerhört poetiskt och målande skriver du på ett fängslande sätt.

    Jag påminns om min egen lingonskog som vi lekte i i slutet på 60-talet o början av 70-talet. (ja jag är född-65. Där sprang vi i klungor vi barn i alla de åldrar och de som var mindre fick springa efter så gott de kunde och då fanns inga föräldrar som vakade varje steg utan de stora tog hand om de små och roligt hade vi verkligen! Byggde kojor och samlade saker som var "hemliga" i kojan och massor av bus.

    Så tack för att du påminde och ledde mig till mitt eget minne och barndomens eskapader.

    Nu råkar det vara så att även jag har en utmätt tid då jag har spridd kronisk bröstcancer. Så jag får nu sk "palliativ" behandling mot lymfkörtlarna som är angripna.

    Jag förstår allt du skriver och jag vet hur du känner även om det är en stor skillnad i ålder mellan oss och jag har fått ynnesten att föda två vackra döttrar även om en nu är i himlen.
    Jag vill inte heller dö i förtid för vi vill ju så mycket mer i livet vilken ålder vi än befinner oss i.
    Få barnbarn tex eller att få resa till några fler platser som man drömt, ja helt enkelt att få leka lite till på den här platsen som heter jorden, men alla kan ju inte få allt, det vet vi...

    Det existentiella får en stor och viktigt plats i tillvaron när döden flåsar en i nacken och även jag precis som du beskriver har många själsliga funderingar och det får vara så, men lite irriterande att det alltid kommer på nätterna i vargens timma....

    Nåväl, jag skriver också i min egen blogg om hur dagarna ter sig och livet formar mig dag för dag, men jag lever fullt ut så länge det går för var timma och dag som flyter fram.

    Jag ser dig som författare, du behöver inte ens tvivla för du har ett fantastiskt språk som fångar läsaren och det är inte många som klarar det!

    Det gör mig också ont att unga människor ska behöva dö i denna "jävla idiot" till cancer som min dotter uttryckte det. Hon var också medlem ett band, skrev egna låtar och sjöng precis som du är med i ett band. Musiken finns alltid kvar och jag lyssnar ofta på hennes vackra röst och det är fördelen med musik, den lever kvar för alltid i våra hjärtan, att plocka fram närhelst man vill.

    Nä, nu ska jag inte bli långrandig utan vill verkligen sända dig varm energi och jag önskar så att du ska slippa allt för mycket smärtor och elände vilket jag förmodar att du haft en tid. Smärtan är det värsta, usch och fy vad arg jag blir att det inte finns något att göra.
    Om det ändå fanns en cancerfri zon...alla under 50 tex...ingen cancer....men en dag kanske om 50 år att det ser bättre ut....men drömma det kan vi så länge vi lever.
    Kram på dig du fina människa!

    SvaraRadera
  31. vad speciellt för dig att vandra där du gör,
    pa det vis du gör.
    paminner mig om en bok jag läst,
    tuesdays with morrie,
    du är stark och sa vaken i din vandring
    önskar verkligen att du finner mening i det som sker,
    iallafall tror jag att alla som läser dina texter och följer dig gör det i dig
    och den du är
    tack för dig!
    och jag känner för dig, vilken jäkla resa du gör
    och värdigt gör du den
    allt gott till dig

    SvaraRadera
  32. Hej kristian! Detta är första gången jag läser din blogg (länkade via artikeln om dig på aftonbladet) jag vill börja med att tacka dig för att du skänker glädje och en himla massa kärlek till alla runt omkring dig. Du verkar ha ett otroligt stort hjärta. Jag ska be för dig och för din hälsa jag ska be varje natt jag vet att det finns hopp för en sådan människa som dig om inte i detta liv så blir det i nästa liv.. Du inspirerar andra och gud gör sig inte av mina änglar bara sådär. Du har ett större syfte det finns en mening med allt jag hoppas och tror jag vill verkligen tro och skall be varje dag för att du en vacker dag ska bli frisk och få den där sonen du önskar dig. jag har sett mirakel tidigare och jag har med mina böner upplevt mirakel oavsett hur resan slutar så vill jag att du ska veta att du är ett mirakel och din kämpaglöd (även när det är som värst) bevisar att du har en inre tro och ett krigarhjärta. jag tror på dig din familj jesus och tusentals andra. jag ger inte upp och det gör inte du heller tillsammans är vi starka. gud välsigna dig min vän /Franco-lonely in this life

    SvaraRadera
  33. Hej! Likt föregående som kommenterat är det första gången jag läser din blogg. Du skriver så fint och starkt att det känns som om jag vill omhulda dig med min kraft som en mamma till en son.....Du måste bara bli frisk, kämpa på. Många varma kramar från en 4-barns mamma

    SvaraRadera
  34. Läste om dig och din cancer i Aftonbladet idag. Måste säga det att Per Bjurmman, som skrev om dig (intervjuade)? ,,,,han skrev väldigt fint. Blev ju intresserad att sälla mig till alla andra som kikar in. Du har det inte lätt och här vill jag understryka, att styrka och mod, vill jag ge dig, som en blixt från himlen. Och ,,,,,,,, en stark lysande stjärna, så du kan (orkar) se ljuset när (om) mörkret blir dig övermäktigt .... Kram

    SvaraRadera
  35. Mitt hjärta blöder när jag läser din text. Min egen son är ett år yngre än du. Han håller på nu att bilda familj. Och det gör mig så otroligt ont att läsa dina ord om den son du inte får. Det känns otroligt ont att läsa dina rader i bloggen. Du kunde varit min egen son. Det är inte rättvist. Barn skall inte få dö före sina föräldrar. Det är helt upp och ner.

    Jag önskar dig allt gott och hoppas att du får ha det så bra du kan. Själv överlevde jag (hittills) min cancer. Fick min sista cytostatikabehandling för 11 månader sedan. Operation på det och sedan strålbehandling. Än ser det bra ut. Och jag lever i nuet, varje dag är en gåva.

    Sköt om dig raring.
    Varm varm kram

    SvaraRadera
  36. Gud se dessa och bota dig själv människa.
    Funkade för mig på ca 3 veckor och kostar nästan inget.

    http://thepiratebay.se/torrent/5898728/One_Answer_To_Cancer

    http://thepiratebay.se/torrent/4830623/The_Beautiful_Truth_%282008%29_Gerson_Cancer_Therapy

    Dessa filmer är det ingen upphovsrätt på och är därmed lagliga att ladda ner. Ring mig på 0723320350 om du vill ställa frågor eller ha hjälp. Mvh/Damian

    SvaraRadera
  37. Lika vackert som alltid. Man kan se och känna allt. Varenda ord sätter sig.

    Styrke kramar

    SvaraRadera
  38. Jag önskar att jag kunde säga något som gör skillnaden, något som är mer än bara ord, något klokt, men jag hittar bara omtanke och värme i hjärtat som jag vill skicka till dig, du vet, även om stjärnorna är borta så bli ljuset kvar för evigt i hjärtat hos dina nära och kära, ditt ljus. Kämpa på mannen.

    SvaraRadera
  39. Som flera andra har jag hittat hit från Aftonbladets artikel. Ville bara säga att du skriver helt otroligt vackert och tacka för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  40. Hej! Du verkar vara en fantastisk person, en mycket speciell sådan med tanke på din styrka. Tänkte bara höra om du någonsin hört talas om en bok som heter Resan, skriven av Brandon Bays? En otroligt läsvärd bok som även har resulterat i en slags terapi, som kallas just resanterapi. Lite kort så går det ut på att finna den ursprungliga orsaken till varför man blivit sjuk, "ställa det till rätta" och bli frisk igen.
    Tänkte att det ev kunde vara av intresse, hoppas du ger det en chans!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och vem vet vad som är orsaken till cancer?

      Radera
  41. Glömde nämna att resanterapin inte är en vanlig slags terapi som tar års arbete.. Jag kan självklart inte säga hur lång tid det skulle ta för dig, men generellt är ca 3 gånger. Varje session är 1-3 timmar. :)

    SvaraRadera
  42. kristian, jag lider av kronisk borrelia. Jag vet inte om eller nar det kommer att forsvinna. Jag tror jag vet lite vad du gar igenom avan om jag inte har tankt sa mycket pa doden!

    SvaraRadera
  43. Idag har jag hittat till din blogg och jag är så tacksam över att få läsa något så här målande vackert! Du behärskar verkligen att i ord beskriva din verklighet som du upplever den just nu. Jag hoppas verkligen att du besegrar din cancer! Kram Amy

    SvaraRadera
  44. Jag skickar all min kärlek och kraft till dig. Vilken kämpe du är! Kramar Zandra

    SvaraRadera
  45. Hej Kristian
    Jag har läst din blogg sedan starten men aldrig kommenterat. Jag har läst dina vackra ord som du format till träffsäkra meningar men aldrig har jag träffats så hårt som jag träffats på senaste tiden då du skrivit om dina barn du aldrig kommer att få.

    Jag är diagnostiserad med ALS, jag kommer med största sannolikhet att dö och inte heller kommer jag och min man få några barn. Jag är 26 år.

    Sorgen som jag känt har aldrig tagit fast form, aldrig varit specifik. Men nu har du satt ord på vad jag sörjer. Att läsa dina ord om din son var som om jag läste ord jag själv velat skriva till min son. Det barn jag så hett önskat,det barn som aldrig kommer att födas.

    Tack Kristian för att du satte ord på något jag själv aldrig kunnat.

    Sänder all tacksamhet till dig, du har gjort något oerhört för mig.

    Alla lyckönskningar till dig
    Ida

    SvaraRadera
  46. Magiska ord ~ du berör ~ gör ont ~ orden piskar och smeker ~ sorgen obeskrivlig ~kärleken till livet ~ till ett ofött barn {smärtsamt vackert} ~ återigen magiska ord ~ ängel på jorden ~ aldrig glömma ~ tack för att du delar med dig ♥

    SvaraRadera
  47. B17, Laetrile

    http://www.worldwithoutcancer.org.uk/aspreventative.html
    http://www.cancertutor.com/Cancer/Laetrile.html

    Kollodialt silver
    http://www.2000taletsvetenskap.nu/tidning/03nr2/03-2art1.htm
    http://www.cancertutor.com/Cancer02/BobBeck-CS.html
    http://www.silvergen.com/cancer_and_silver.htm
    http://www.thesilveredge.com/cancer.shtml

    SvaraRadera
  48. Kristian, lyssna på Philadelphia med Neil Young, superfin låt! Jättefin blogg, du verkar vara en mycket sympatisk människa.

    SvaraRadera
  49. Så många som kommentarer här om liknande öden.
    Kämpa på <3

    SvaraRadera
  50. Finns det bara en enda liten chans så är den din....<3

    SvaraRadera
  51. Jag vill att du ska bli frisk!!!
    Underbar människa, underbart språk, underbara bilder.
    Kram Victoria

    SvaraRadera
  52. Du är stark Du är vacker
    Kram

    SvaraRadera
  53. Allt du beskriver i dessa rader får mig att vara med. Så otroligt fint skrivet om din upplevelse denna dag.
    Många kramar från mig till dig<3.

    SvaraRadera
  54. Jag rördes och berördes av dina vackra ord, precis som så många andra. Hoppas du berörs av andras ord på samma positiva sätt, och finner både tröst och hopp i tillvaron.

    Ge aldrig upp!

    Jag får intrycket att du lever livet i nuet, en viktig sak som alla borde ta efter. Tänk inte på gårdagen, fundera inte över morgondagen, för då missar man livet - det händer ju nu! Tack för den livslektionen!

    Jag ska be för dig och din situation. Gud välsigne dig.

    SvaraRadera
  55. Har precis hittat hit, läst och läst och berörts. Du har en enastående förmåga att formulera dig, du skriver så vackert om det allra hemskaste. Jag känner med dig. Vill skicka dig all styrka!

    SvaraRadera
  56. Har läst din blogg ett tag nu, läst tillbaka på allt du har skrivit, kan bara säga att du är helt enastående- känner dig inte, men tänker när jag läser alla dina rader "vilket kille" - skulle så gärna vilja lära känna dig, hjälpa dig (vilket jag inser är omöjligt, kunde jag så skulle ge dig allt!!) En närstående är i din situation just nu, en vännina vars barn (3år) är i samma situation. Ni alla kämpar för en sak! När jag gnäller på min son "ät upp maten" på "gubben" i huset mellan varven - så brukar jag stanna upp å tänka till & inse vad man gör! Sluta gnäll kärring - det finns dom som har det 7 resor djävligare å lite till på det.
    Vill säga som dom andra -skriv en bok! Du är helt makalös och jag hoppas av allt mitt inre att det kommer att ske ett mirakel-så du får stanna och ge oss andra den ena tankeställaren efter den andra :) bara älskar att läsa det du skriver -dina upplevelser -bara älskar dig för det du skriver & hoppas vi får ta del av dig länge till. Du underbara människa fortsätt vara stark, kämpa å ta död på det satyg som finns i dig. Skickar så mkt styrka man kan via denna rymd. Kram i massor <3

    SvaraRadera
  57. Hej! Jag vill ge dig denna låt.
    "YOU RAISE ME UP" (finns på you tube)
    When I am down and,oh my soul,so Weary;
    When troubles come and my heart burdened be;
    Then,I am still and wait here in the silence,
    Until you come and sit awile with me.

    You raise me up,so I can stand on mountains;
    You raise me up,to walk on stormy seas;
    I am strong when I am on your shoulders;
    You raise me up...To more than I can be.

    There is no life-no life without its hunger;
    Each restless heart beats so imperfectly;
    BUT WHEN YOU COME AND I AM FILLED WITH WONDER,
    Sometimes I think I glimpse eternity.

    You raise me up,so I can stand on mountains;
    You raise me up,to walk on stormy seas;
    I am strong when I am on your shoulders;
    You raise me up...To more than I can be.

    Vet du detta handlar om Jesus,som älskar dig.Viska Hans Namn.Han dog för dig en grym korsdöd men det var våra synder Han bar.Bed en enkel bön-DET hjälper. Han har hjälpt mig i mycket svåra stunder.Det finns ett underbart liv i Guds Paradis där finns ej sorg eller lidande bara glädje och skönhet. "Det ifnns något bortom bergen bortom blommorna och sången" Jag ber en bön för dig kära vän. Jesus ser dig och räcker ut sin hand och vill att du svarar ditt "JA".Bibeln säger att den som kommer till Honom skall Han inte kasta ut. GOOD LUCK!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om pust..!
      Nog måste man väl ändå kunna hålla sig borta från allt detta..Med all respekt åt alla håll!

      Radera
  58. Jag läste din blogg för första gången för någon vecka sedan, och jag har knappt hämtat mig sedan dess. Tjock i halsen läser jag raderna av ditt vackra språk, om livet och döden. Vilken klok och modig människa du är! Jag önskar dig ALLT gott. Med hälsningar från en främling som gillar dig skarpt, /Mette i Skåne

    SvaraRadera
  59. Kristian,
    du om någon gör skillnad med det du skriver. Du berör, det är tack vare dig många stannar upp och tänker till vad man gör med sin tid. Det man tar för självklart är inte alltid självklart, man inser det allför sent ibland. Att kunna glädjas åt det som finns här just nu. Dansa mer, skratta mer och våga släppa taget, för vad är det värsta som kan hända?
    Det är många som tänker på dig och jag hoppas av hela mitt hjärta att du blir bra!
    Många varma kramar till dig <3

    SvaraRadera
  60. Tänkte på dig för ett tag sen och undrade om du äntligen hade berättat för henne med stort H (som det hette när jag var liten)om dina känslor..så läser jag i AF om att cancern kommit tillbaka :(
    Vet inte ens vad man säger riktigt...
    Skickar massor av allt du behöver och ett jättetack för att du tar dig tid att skriva om ditt liv!
    <3

    SvaraRadera
  61. Åh, så du beskriver livet, så levande,klarsynt och så vackert. naturen, träden, havet,ja allt beskriver du så som jag ser det framför mig. Och se, farmor och farfar som fortfarande finns närvarande i sin stuga, ja, så tror jag det är med alla oss människor när vi inte längre finns här. Vi har gjort våra avtryck, var och en på sitt sätt och det finns alltid någon som minns oss. Ja vi har levat, allså finns vi fortfarande i allt runtomkring. En underbar känsla.

    Krille, min vän...hoppas jag får kalla dig det, jag läste om dig i Aftonbladet idag och jag slås av din visdom, att leva livet fullt ut, faktiskt,jag tycker du verkar lycklig i nuet på ett så klarsynt sätt. Och jag hoppas så att behandlingen tar, att du får vara här med oss länge, länge än. Ja, det hoppas jag av hela mitt hjärta.
    Sänder så mycket värme jag förmår till dig
    Kramar Maggie

    SvaraRadera
  62. Du skriver så viktigt,vackert och sinnligt tycker det är otroligt deppigt att du som skriver och verkar vara otroligt levande har drabbats av något så dödligt...hoppas på ett mirakel för dig.
    Och tack. Kram

    SvaraRadera
  63. Jag skrev om dig. Var tvungen! http://mettesfoto.blogg.se/2012/october/den-dar-kristian.html

    SvaraRadera
  64. Tre timmar i sträck har jag läst din resa från den 27 mars 2011 till 29 oktober 2012. Imponerad av din kraft och styrka i texten. Ditt S&M inlägg berättar ju att du fortfarande kan bli pappa i livet efter detta:)
    Hoppas förstås att dina dagar blir många och fina. Glöm inte att det också är tillåtet att sluta kämpa när det blir för jobbigt.
    Varma kramar till dig och din familj.

    SvaraRadera
  65. Fina underbara Kristian. Jag ber att det skall ske ett mirakel och att du skall få uppleva känslan av att ha barn på riktigt. Du kommer att bli en underbar pappa. Jag önskar dig styrka så att du orkar kämpa. Låt aldrig hoppet försvinna.

    SvaraRadera
  66. Kristian, du skriver så vackert! Din son skulle dyrka dig det är jag säker på. Han skulle förmodligen likna dig mycket, kram

    SvaraRadera
  67. Kristian! Ät minst en ½ citron per dag, men helst mer. Du har inget att förlora på att testa och om inte annat får du i dig c-vitaminer. Citron används ofta till rengöring av olika slag och tar bort avlagringar med mera och är dessutom basiskt. Vi hörs om ett halvår, när du ätit dina citroner! KRAM!

    SvaraRadera
  68. du värmer många hjärtan , du skriver ju bara så underbart målande vackert :)

    SvaraRadera
  69. Kristian, jag vet inte vem du är eller var du kommer ifrån. Jag vet inte heller vilket band du spelat i. Men en sak vet jag, du är en kämpe. Jag läser din blogg och känner igen mig i din smärta. I din styrka. I din sorg. Och i din lycka. Jag blir så berörd. Det är som en flashback. Jag blir ledsen, men vill inte gråta. Jag blir så varm när jag läser om dina bättre stunder, men känner med den sorgen och oron du bär, djupt inne i dig. Jag vet hur det är att finnas bland oss. Men ändå inte vara där. Du finns. Kroppen står där, men själen är inte närvarande.
    Att du kanske inte får bli förälder smärtar något oerhört. Du skulle bli så närvarande. Du skulle leva i nuet. Vi har gått igenom något som andra människor inte går igenom under en hel livstid. Vi gjorde det. Vi vet hur det är. Det är en berg- och dalbana. Ibland så jävla jobbig. Ibland gjorde den oss starkare. Men vi måste hålla fast vid oss. Vid sig själv. Att skriva kan hjälpa. Hjälpa sig själv och stärka andra.
    Fortsätt kämpa. Var envis.
    Mina tankar går till dig och inte minst din familj. Dom har det tufft dom också. Det får vi aldrig glömma.
    Kristian, du är en fin och varm kille. Jag tänker på dig.
    Varm kram, Sarah. <3

    SvaraRadera
  70. Jag blev sjuk för ett tag sedan. Då trodde jag inte att jag var så dålig, förrän jag blev sjuk igen förra veckan. När jag vaknade upp på sjukhuset efter att ha blivit medvetslös på kvällen kunde jag inte prata.
    De vet inte vad som är fel. Ett tag önskade jag att jag hade någon tumör, men självfallet inte. Jag vet att jag kommer att bli frisk. Vad det än är. Det bara är så. Det finns inget annat.
    Jag började leva efter attraktionslagen när jag blev sjuk för några veckor sedan. Allt håller på att slå in. Jag tycker du ska läsa på om den, om inte annat för att få hopp. Titta på filmen "The Secret", den finns på Youtube.
    Jag har önskat mig att bli frisk nu. Att få ett liv som jag orkar leva, trots att jag kanske inte är helt 100. Det bara måste gå. Jag älskar mitt liv, mina hästar och min hund. Jag kan inte leva utan, alltså måste livet fungera med dem i det.

    SvaraRadera
  71. Häng åtminstone i till 21 december då Mayakalendern tar slut. Kanske händer inget, kanske händer något.

    SvaraRadera
  72. Tack för att du skriver så vackert (jävligt konstigt att använda det ordet i det här sammanhanget..).
    Vi är många som kämpar mot skitsjukdomen. Du är inte ensam.
    Fuck cancer!

    SvaraRadera
  73. "strax väster om ingenstans"
    Så ljuvligt beskrivet!
    Kramas igen & igen!
    //Elisabeth

    SvaraRadera
  74. Ditt skrivande släppte fram något mig som så länge legat och pyrt under ytan..tårarna trillar nedför kinderna och dom är välkomna. Har önskat och väntat så på att få känna dom men något eller någon, jag själv kanske, har sagt stopp varje gång. Lever själv med ett mörker i närmaste familjen, en oerhört komplicerad situation har bara blivit värre och tyvärr ser det inte heller ut som om det finns en segrare i den kampen. Min pappas njurar har gjort sitt och behandlingsalternativen är få om ens någon som det ser ut i dagsläget. Tyvärr har han och jag gått åt olika håll i livet, känner nästan en skam att ens skriva det med tanke på vad du går igenom, men det enda jag hoppas på idag är att han finner ro den sista tiden och vet om att jag älskar honom, har alltid gjort och kommer alltid att göra.
    Den stora sorgen ligger inte i att dö..den ligger i att man lämnar livet.
    Tack för dina ord!

    SvaraRadera
  75. Det är underbart att läsa dina texter. Så målande, så närvarande. Jag ser bilderna jag känner dofterna. Dina ord kommer ha en framtid och vara tröst för många

    SvaraRadera
  76. Hittade din blogg och lärde mig ditt öde, idag via Aftonbladet.
    Tänkte först bara "kika in" och läsa lite, men efter att ha läst "Till mitt barn i drömmarna" så blev jag totalt fast!
    Vilket skrivspråk du har, så vältalig och uppmålande så man fastnar på en gång.
    Vilken kämparglöd och vilket hjärta du verkar ha!!!
    Jag är förunnad över att du orkar dela med dig av det du går igenom, samtidigt som du delar med dig av allt det fina du upplever och har i ditt minne.
    Jag kommer garanterat följa dig på din väg i "Kampen mot draken" och jag önskar dig det bästa som går att få.
    Kämpa och tänk på vad som är bäst för dig, och vad som får dig att må bra!
    Ta vara på den tid du har och minns med glädje den tid som varit.
    Kämpa, kämpa och kämpa... och du, du hade säkert blivit en underbar pappa!
    Och förhoppningsvis får du visa det på andra sidan!
    Kram från en väldigt berörd Maria
    (har aldrig förr blivit så berörd av ord,från nån jag inte känner, som jag blev av att läsa det du skrivit)

    SvaraRadera
  77. Sällan har jag läst något så vackert, sällan har jag blivit så berörd av något som av dina ord! Halkade in här på din blogg av en slump och har sträckläst dina inlägg.. Och jag måste säga TACK! Tack för alla underbara texter, så oändligt vackra mitt i allt det onda och elaka... Många kramar

    SvaraRadera
  78. Jag har aldrig läst något som berört mig så mycket. Över din situation, över ditt mod, över din öppenhet. Över hur sjukt jvla vackert du använder dina ord. Jag skulle kunna läsa dina ord i evigheter, om jag bara såg dem för alla tårar som fyller mina ögon. Jag vill att du lverlever det här. Jag vill kunna läsa om din lille son om ett par år. Jag vill aldrig behöva sluta läsa dina ord.

    SvaraRadera
  79. Gått till ett medium och testa healing,be andarna om hjälp eller änglarna. Det är mitt tips.

    SvaraRadera
  80. Hej. Jag kommer heller Inte att sitta rynkig med mina syskon de finns inte i detta livet längre. Kanske kommer jag inte heller att finnas då, det vet vi ju inte. Men jag vet hur det är att sakna. Sakna kramar, rösten, kroppen, att röra vid, att prata och att krama. Kramas, kramas medan du kan, tanka kramar. Mina syskon lever kvar i mig och jag ser dem i mina tankar och mina drömmar. De finaste bästa drömmarna är när de är där. Jag hade velat ha mer bilder, mer filmer, mer av allt egentligen. För minnesbilder suddas ut lite ibland och då vill jag påminnas. Fin blogg har du och förmånen att nå ut till många. Bilden av dig som en fin människa och en bra berättare med en betydelsefull historia och ett viktigt budskap, att ta vara på livet, kommer att finns länge. Tack!

    SvaraRadera
  81. Viktigt! Vill bara ge dej det absolut viktigaste i ditt liv! Jesus Kristus! Han har dött på korset för dig och du behöver ta emot honom i ditt liv. Han älskar dej och det står i Bibeln om att du ska bekänna honom som frälsare för då blir du räddad till ett liv tillsammans med honom efter att vi alla människor har dött. Det du behöver göra är enkelt och är följande: Säg så här till Jesus - ! Tack Jesus för att du dog på korset och uppstod för mina synder! Kom in i mitt hjärta och mitt liv. Jag tar emot dig Jesus! Det viktiga är inte ordvalet utan att mena det man ber. Han älskar dej och vill att du ska få vara med honom för evigt, detta är så viktigt och avgörande. Underbart att ha Jesus som herre! Han sviker dig aldrig! Han älskar dej sååå och vill att du ska få vara med honom! Du kan ha Jesus som din bara vän och be till honom i livets olika områden , han hör dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar att DET i ditt tycke skulle vara någon tröst...!Att vilja pådyvla någon annan sin trosuppfattning tycker jag är osmakligt.Låt Kristians ord vara hans egna och bemöt honom i det.Behåll ditt egna för dig själv!

      Radera
    2. De värsta med många religiösa sekter är att de inte kan behålla sin tro för sig själva. Tro på vad ni vill, men försök inte pådyvla alla andra att er tro är den rätta. Behåll de för er själva. Sånt här dravel som får en att tro att en religionsbefriad värld varit vackrare och fredligare.

      Radera
    3. Det har givits många goda råd på den här bloggen. För mig är det inte " konstigare" eller mer provocerande att promota just Jesus, än till exempel "The Secret", citronsaft, positivt tänkande eller bakpulver. Allt handlar om övertygelse och tro - om viljan att på något sätt kunna förändra till det bättre.
      Att närma sig döden måste vara den största utmaningen i acceptans som finns. Många av oss som läser och kommenterar bloggen har en lång väg kvar att gå. Människor gör något slags anspråk på gestalten Kristian och vill inte släppa honom för sin egen skull. Mänskligt. Men för mig blif det plågsamt att se här.
      Min man var svårt sjuk för tio år sedan. Låg på IVA och kämpade för sitt liv. Det var ett snabbt och chockartat förlopp och jag förstod direkt att det var livshotande. Jag frågade och frågade "Kommer G att dö?". Alla försökte ge mig lugnande och förskönande svar. Utom en sköterska, som sa "Ja, tänk om han gör det. Det kan hända."
      Jag är henne tacksam än i dag. Hon var den som vågade vidröra det allra svåraste, och tack vare det så fick jag ett lugn, en klarhet, och ett slags bekräftelse. Vi vågade vara i verkligheten, och möta varandra där - hon och jag.
      Och - det betyder inte att hoppet inte kan eller ska få finnas. Utan att det är ett lugn i att acceptera verkligheten, sådan den är.
      Kärlek till er alla. / Anneli

      Radera
  82. Den som en gång upplevt stjärnhimlen kommer inte att glömma bort dom bara för att de inte syns.

    SvaraRadera
  83. För tre veckor sen, den 10 oktober, somnade pappa in i sitt hem, precis som han ville ha det. Jag var en av dem som var där med honom ända till slutet. Det var så lugnt och stilla...

    När det hände kände jag mig redo och jag var redo. Det hade aldrig varit möjligt om inte just han varit min pappa ♥

    Det var i augusti förra året vi fick veta att pappa hade lungcancer och att inget bot fanns. Den var så aggressiv att det kunde gå väldigt fort.
    Att jag skulle få mer än ett år med honom var mer än jag kunde föreställa mig.

    Det är det finaste, mest minnesvärda och det mest meningsfulla året med honom. Det var det enda som var viktigt, innehållet. Minnena, kärleken, pappastunderna. Inte tiden.
    Om jag hade hoppats på mer tid så hade jag bara blivit förtvivlad. Om jag hoppats på två år så hade inte ett år räckt, eller hur? Om jag hade trott på mirakel så hade jag knäckts den där dagen när vi alla samlades för att vaka med honom. Istället var jag stark, trygg och tacksam, mitt i sorgen.

    Hade miraklet ändå infunnit sig så hade vi ju ändå fått en fantastisk tid med varandra. Jag är rädd att jag skulle missa innehållet om jag bara hoppats på mer tid, mer tid.

    En tapprare, modigare och starkare människa än honom tror jag inte är möjligt. Men det var så han var. Alltid.

    Tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser. Min pappa hade aldrig de där orden som kunde hjälpa honom att förmedla det han upplevde och på många sätt behövdes det inte för mig. Vi hade båda bestämt oss för att ta vara på det som var nu. Det som kom senare skulle vi ta hand om när det var dags. Dina ord kunde varit hans, om han hittat dem. Men antagligen dolda i hans knasiga galghumor.

    Idag var jag och besökte en minneslund och grattade pappa på födelsedagen, lite i förskott. Det är på torsdag han skulle fylla 61, samma dag som min son fyller 16. Nu är den dagen bara min sons dag. Men den är också bara pappas dag. Nu på torsdag firar vi 16åringen och glädjer oss över det liv som finns kvar, som vi har tillsammans. Vi fortsätter låta innehållet vara det som betyder något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert skrivet. Jag tänker ofta på det där. Jag förlorade min mamma för tio år sedan nu, 51 år gammal var hon när hon valde att ta sitt liv. För mig blev det ett abrupt slut utan möjlighet att säga allt det där jag velat säga, och jag brottades många år med skuld och sorg. Nu tänker jag på det med vemod. Men, det som slår mig gång på gång är att hon faktiskt valde själv. Självklart var hon inte frisk, det var hon inte, så på något sätt kan man väl säga att hon också dog av sjukdom, men hon valde, hon valde faktiskt själv, och det finns så många som vill, vill, vill leva det här livet men som faktiskt inte får. Som din pappa. Som Kristian Gidlund. Där ligger orättvisan, där ligger den stora meningslösheten.
      Tack för att du delade med dig. Av sorgen får man tillslut en ny hud. Den är antagligen inte lika mjuk. Skrovlig av ärren. Men man kan leva med den, trots att den är annorlunda än förr.
      Ta hand om dig.
      /Hanna

      Radera
    2. Tack Hanna!
      Dina ord värmer verkligen. När huden blir ärrad måste man helt enkelt bara vara försiktigare och inte glömma att vårda den.

      Min mamma lever fortfarande. Att jag skriver så är inget konstigt. Hon har vid flera tillfällen försökt ta sitt liv, och det har skett på sånt sätt att jag drabbats väldigt hårt. Pga det har jag svårt att resonera kring hennes självmordsförsök på det fina sätt som du beskriver om hur din mamma valde själv. Jag har stött på den tanken tidigare hos människor som varit med om samma sak som du. För varje gång jag hör det sättet att resonera, blir det lättare att tänka på mammas försök på ett liknande sätt. Hennes försök har också varit väldigt, hur ska man säga? Väldigt bestämda, den öppning hon lämnat för någon att rädda henne har varit ytterst liten. Det har varit svårt för mig att förlåta eller på något sätt förlika mig med denna dans på slak lina som hon utför lite då och då. Men min syn börjar ändras och min vrede lindras. I alla fall vissa av de stunder när jag förut kunde bli upprörd och rasande.

      Tack igen. Jag hoppas du tar hand om dig du med
      Kram Malin

      Radera
  84. Underbara Kristian, dina ord har fått mig att inse vad som faktiskt är viktigt i livet och nu vill jag säga tack, tack för att du visat mig en bättre sida av mig själv, en sida som jag inte visste om att fanns där. Min tid bestod av att älta det förflutna och oroa mig över morgondagen, jag insåg inte att livet är här. I samma sekund som jag trycker ner tangenterna för att skriva det här så lever jag, just detta nu är mitt liv och jag ska ta till vara på varenda ögonblick. Så återigen, tack fina du, du har hjälpt mig så. Fortsätt att kämpa, jag tror på dig!

    SvaraRadera
  85. Tack för att jag fått ta del av Ditt liv, Din värme,
    Din glädje, Din kamp, Din styrka, Dina drömmar och Ditt hopp.

    Tack för att Du genom Dina ord och Ditt underbara skrivspråk givit mig en stjärna att sätta på min stjärnhimmel och som en dag, när den än kommer,
    om jag själv inte redan är en stjärna då,
    kommer lysa där uppe å låta mig minnas.
    Minnas en okänd som med sitt underbara berättande
    gjorde stort intryck och gav mig kraft, gav mig beskrivningar om kamp, om lidande, men mest om lycka och kärlek. Som gav mig hopp.
    Under ensamma stjärnklara nätters magiska skådespel kommer Din stjärna förgylla min stjärnhimmel, här, nu...för alltid.

    Hittade en gång en dikt för barn...som gav intryck...som gav hopp...som låtit mig magiskt och förundrat känna närhet av de som en gång var, de som slocknat för länge sen men som trots de gnistar som de vackraste diamanter i natten och lyser upp min värld.

    Tack Kristian, hoppas innerligt Du vinner Din kamp.
    Många kramar en okänd

    Dikten

    Liten sa: "Men när vi dött
    och inte finns och så,
    älskar du mej då?
    kan kärleken bestå?"

    Stor höll Liten hårt
    och de såg genom sitt fönster,
    såg på månens sken
    och tusen stjärnors mönster.

    "Liten, se på alla stjärnor
    som gnistrar min vän.
    Och minns att några dog
    för mycket längesen."
    "Där gnistrar de i natten,
    de som en gång var.
    Kärlek är som stjärnor,
    den finns alltid kvar."

    Ur boken "Vad som än händer, älskar jag dej" av Debi Gliori

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken underbar dikt ! Tack för att du delade med dig av den. Jag har en 6 åring som nått till den ålder där barnet resonerar kring dessa svåra tankarna att livet inte är evigt. Den dikten du delade med dig av ska jag läsa för honom. Tack än en gång !

      Radera
    2. vilken vacker dikt. Även jag tackar för att du delade med dig av den

      Radera
  86. Kristian, Jag läste din blogg förra gången du var sjuk. Blev länkad hit via ungcancer och läste alla texter du skrivit. Jag blev så glad när du la ner bloggen. Inte för att jag ville du skulle sluta skriva, utan för att du blivit frisk. Nu såg jag artikeln i Aftonbladet och tänkte direkt, det är ikroppenmin-bloggen.

    Det är med oerhört vemod jag läser din blogg. Jag är så förfärligt ledsen för din skull att för det finner jag inga ord.

    Men dina texter, Kristian, dina texter berör, som vassa piggar borrar de sig in under huden och kramar benen, låter blodet frysa till is och får mig att dra efter andan. Du berör, du berör så in i helvete och jag önskar att du slapp beröra på detta sättet. Att du slapp sitta där med dina plågor och vanmakt över situationen. Jag önskar jag sluppit veta vem du är eftersom du inte skulle behövt skriva den här bloggen. jag önskar du blir frisk. Jag önskar dig de barnen du själv så innerligt önskar och ett liv fyllt av kärlek och ömhet. Vi är lika gamla, Kristian, och därför berör du nog lite extra.

    Tack, tack, för dina ord. Du har satt ett djupt spår i mig. Jag kommer minnas dig. Men jag hoppas jag slipper minnas, utan bara leva med vetskapen om vem du är. /Emma

    SvaraRadera
  87. ♡ går in här ibland och läser dina vackra ord. Tänker på min moster som lämnade oss alldeles för tidigt, sina två små barn och detta efter år av sjukdom till och från.
    Men det gör för ont att läsa här för jag hatar denna cancer.

    SvaraRadera
  88. Du var i mina drömmar i natt. Verkligt. Fint. Varmt. Så rörande. Jag kramade om dig hårt. Ville inte släppa taget. Släpp inte taget, Kristian.
    Vill ha dig i verkligheten, i livet. I mina tankar, inte i mina minnen.

    Hoppas dina röntgenbesked ger hopp, inte förtvivlan.

    Kram fina.

    Emma

    SvaraRadera
  89. hatten av för dina fina ord, och stor respekt för din styrka i din kamp!

    SvaraRadera
  90. Dina texter är utan tvekan något av det vackraste och råaste jag läst. Avklätt och ärligt. Ocensurerat och brutalt. Sanslöst vackert.

    Jag är helt mållös och från djupet av mitt hjärta tackar jag dig. Jag tackar dig för att du delar med dig av din berättelse. För att du släpper in oss. Jag tackar dig för min nyfunna insikt om vad som betyder något på riktigt.

    Du vet inte vem jag är. Jag vet egentligen heller inte vem du är. Men i mina tankar står jag bredvid dig i din kamp. Jag håller din hand. Hela tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert skrivet! Kristian, jag ställer mig på andra sidan och kramar din hand så hårt jag kan. Luta dig mot oss när du behöver vila, vi släpper inte taget. Kramar till er båda.

      Radera
  91. Är första gången jag följer en blogg...läste nyss en artikel om dig på aftonbladet och kände att jag bara var tvungen att läsa din blogg...jag som inte läser bloggar. Du skriver fantastiskt vackert, oerhört gripande och helt underbart. Sen så önskar jag att cancer inte fanns...hatar den där j-a sjukdomen!!!

    SvaraRadera
  92. Tack Kristian för att du påminner oss om det viktiga i livet. Du fick mig att lägga undan allt annat för en stund. Det andra kunde vänta. Det här var viktigare. Önskar dig fortsatt kraft och att du med din list och kärlek lurar din kombattant!

    Ditt liv och din kärlek är viktig och mänskligheten mår bäst om du hänger i ett tag till. Kämpa!

    Anton

    SvaraRadera
  93. Precis som jag tackar dig Kristian för att du tar mig till platser och ger mig insikter om livet, döden och allt däremellan så vill jag även tacka alla er som skriver kloka och insiktsfulla kommentarer. Tack till var och en av er ! Tillsammans kan vi ändra världen och göra den till ett bättre ställe att leva på !

    SvaraRadera
  94. Det är så otroligt fina bilder också, förutom att du fått talets och ordets finaste gåva!
    Tack du fina Kristian för allt du delar med dig av till oss. Idag ska jag inte tjata på mina älskade tonårsbarn en enda gång trots att kläderna ligger slängda på golvet och de har datorn framför nosen mest hela tiden.
    Ja, apropå detta med alternativa behandlingar såg jag ett program från England, där cancersjuka skulle ta, ja hör och häpna - kaffelavemang!!!!!!! Inte nog med sin kamp mot sjukdomen i sig, det ska i rädslan för döden luras på både det ena och det andra, för flera tiotusentals kronor.
    Du gör så rätt, må så bäst du kan här och nu!

    Varma styrkekramar

    SvaraRadera
  95. Jag har skrivit ut alla dina blogginlägg och häftat ihop det som en liten bok. Det känns lugnare och verkligare att hålla i ett papper och läsa. Jag tycker iallafall att det är ett mer ärligt sätt att läsa. Och det gör att det du skriver gör ännu ondare. Men samtidigt ännu finare och lättare att ta emot. Jag kramar min hund lite extra och tycker att in egen lilla depression egentligen inte är något alls. Tack för att du ger perspektiv på livet.

    SvaraRadera
  96. Detta är den första text jag läser som du skrivit. Jag vet inte vad du tror på än, får läsa mer så kanske jag blir klokare på den fronten. Men jag tror inte på att man försvinner efter man tagit klivet ut idet okända. Även om det skulle vara slut där så är man ändå kvar. För vi smittar av oss på dom vi möter. Delade skratt, tårar, sånger, dagar, nätter, danser, tystnad, kärlek och hat. Allt vi ger av oss själva fäster som ett litet frö från en maskrosboll som vinden tar tag i och som flyger iväg, precis så tror jag att vi gör genom hela livet. Och det enda lilla fröt som så modigt flyger iväg på sin resa för att fastna på en ny och okänd plats det gror där det landar och bildar nytt liv. Maskrosbollen finns inte mer, men lever ändå kvar.

    Du kommer att finnas kvar länge länge även när din maskrosboll inte syns mer. Då växer alla frön du spritt omkring dig under ditt liv och du finns kvar. I mig med som nu läst och blivit så berörd av din text. Så berörd att jag vill läsa allt. Från början till slut. Det blir ganska många små frön tror jag, som jag sen delar med mig av i min tur osv..

    Jag älskar också stjärnorna och känslan jag får av att se mot dom. Är det klart ikväll ska jag gå ut och titta på dom och tänka på dig och mig och alla våra frön som finns i världen, på livet, döden och vad lycka egentligen är! Stor kram, sänder all möjlig styrka jag kan till dig! /Maathilda Lückner

    SvaraRadera
  97. Både jag och många med mig har skrivit "kämpa och ge inte upp". Jag tänker att så länge människan andas finns det hopp. Jag hoppas ju på mirakel. Jag önskar att du besegrar cancern. Men den dagen du känner att det inte är värt att kämpa längre, acceptera då ödet och släpp taget. Det gör ont att skriva så. Många styrkekramar från mig till dig.

    SvaraRadera
  98. Har du någonsin funderat på att bli muslim? Ingen av oss vet hur lång tid vi har kvar. Jag är fullt frisk. Men jag kanske blir kallad till min Herre snabbare än vad du blir. Ge Islam en chans. Det kan bli din eviga räddning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Menar du att det är bara muslimer som blir räddade? Då är det synd om alla kristna och andra som har en annan trosuppfattning. Men först och främst är det synd om dig som tror att det är på det viset.

      Radera
  99. Tack för att du delar med dig. Jag har läst din blogg nu och finner inga ord. mer än att jag vet att livet inte tar slut här och nu, det finns nåt annat sen.

    massa kärlek!

    SvaraRadera
  100. jag blir så berörd när jag läser dina tankar . Tack för att du finns , kram!

    SvaraRadera
  101. Hittade din blogg av en slump... I ditt hemska och sorliga finns något så vackert, dina ord och ditt sätt att skriva. Du lever allas vår mardröm... Jag blir alltför berörd och besatt av sånt här. Jag försöker förstå, försöker finna svar till den grymhet och orättvisa som finns. Men de finns inga svar och jag tror inte de går att förstå. Cancer skämmer skiten ur mig...och kanske är de just den enda rättvisan i orättvisan som gör denna sjukdom så skrämmande, den kan hända vem som helst när som helst. De spelar ingen roll va du gör, hur du ser ut, var du kommer ifrån, om du är fattig eller rik...snäll eller dum. Vi måste leva på hoppet... Styrka och kärlek till dig!

    SvaraRadera
  102. Det liv är icke längst som längst har varat
    Den som levat längst som fyllde livet bäst
    Den är ej rikast vilken mest har sparat
    Nej, den är rikast som har givit mest


    Du har med andra ord levt ett långt och rikt liv.

    SvaraRadera
  103. Obeskrivligt vackert formulerat! Kristians språk gör mig andlös...

    SvaraRadera
  104. ser fram emot att se dig på tv kväll:)

    SvaraRadera
  105. Fina, fina Kristian!

    SvaraRadera
  106. Är det någon som vet vilken kanal och tid?

    SvaraRadera
    Svar
    1. SVT2 kl 20.30 i Annas livsåskådningsprogram.....

      Radera
  107. Lilla hjärtat..kram!!

    SvaraRadera
  108. Livet har aldrig varit rättvist och inför de som fått en diagnos om ovisshet är livet på ett annat sätt. Jag lever i ovisshet om vad jag ska ha till mat imorgon, andra lever i ovisshet om jag har morgondagen kvar.
    Jag skäms inte för att ha hälsan i behåll och det känns heller inte som jag räds slutet men jag känner så oerhört för de som vågar öppna sitt slut, tala om det oundvikliga. Det är inget märkligt och tänk om det blev socialt accepterat att delge sina tankar om döden.
    Mina tankar är inte mörka, de handlar bara om att det kommer att ske.
    Är så glad över att läsa det du skriver och du är grym..........

    SvaraRadera
  109. Jag skulle vilja kommentera bloggen och dess innehall, men det skulle bli lang och valdigt simpel skrivning i jamforelse med forfattarens.

    Men idag ville jag bara saga att dessa batar du tagit bilder av hor till min uppvaxt, det varmde hjartat att se att de finns kvar, dar langt borta i Sverige.

    SvaraRadera
  110. Du berör!!!!/Katrin

    SvaraRadera
  111. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  112. Bland det vackraste som finns är du. Tack för att du delar med dig. Du berör. Kramar från Josefin

    SvaraRadera
  113. Jag såg dig på TV alldeles nyss. Du var så lugn. Det var fantastiskt att se dig Kristian och höra dig. Du är vacker, både på insidan och utsidan. En sådan kille som du önskar jag som man till min dotter och pappa till mitt barnbarn. Hoppas att du får leva bland oss länge. Tack för att du finns och delar med dig.

    SvaraRadera
  114. Tack för dina kloka ord i ett stillsamt, vackert, värdigt och viktigt samtal om livet och döden i Annas eviga på SVT ikväll./Greta

    SvaraRadera
  115. Kristian,
    jag såg dig på TV ikväll (Annas eviga) . Jag blev väldigt rörd av att höra din berättelse och önskar innerligt att jag på något sätt kunde hjälpa dig! jag skulle vilja rekommendera dig en bok som jag uppskattat väldigt mycket. En väldigt vacker bok som handlar om livets existentiella frågor: "Momma and the meaning of life" heter den av Irvin D. Yalom. Om du får en chans, så läs den gärna.
    Jag skickar dig massvis med positiv energi. kram och kärlek //paniz

    SvaraRadera
  116. Kristian, din beskrivning av döden var något av det vackraste jag någonsin hört. Du berörde mig, och rörde mig.

    Fina du, jag tror du kommer vakna upp under den där granen. Och allt kommer vara bra.

    SvaraRadera
  117. Kristian, jag vet inte vad jag ska säga. Mer än att jag beundrar dig oerhört. Att du i mina ögon är en otroligt modig och vacker människa. Att tårarna forsar när jag ser dig prata i teve, och när jag läser dina ord. Det du har att säga är så viktigt, och jag är så tacksam för att du uttrycker det. Jag tänker på dig varje dag. All styrka och kärlek.

    Anna

    SvaraRadera
  118. Din sida går nästan inte att komma in på ikväll. Det är så många som vill skriva till dig. Vi har sett dig i TV ikväll.

    Du är helt fantastisk! / JJ

    SvaraRadera
  119. Tack för ett fantastiskt tal om dina visioner inför döden.

    Tårana flödade ner när du sade att du vaknade upp under granträden och mötte alla dem som du saknat i hela ditt liv. Där kände jag plötsligt att jag alltid kommer att sakna och ha ett stort tomrum efter min käre far som dog i en hjärtattack när jag var 6 månader gammal. Han finns i mig trots att jag aldrig mött honom och jag kände honom så tydligt när jag satt och grät efter din berättelse. Så starkt! Tack för att du finns och delar med dig av dina inre berättelser!

    Kärlek från en numera Dansk-exilmas. Kram

    SvaraRadera
  120. Hela familjen såg av en slump din förklaring om hur du vaknar under en gran i Dalarna.
    Vid sovdax säger min sjuåring "Undra vilken gran jag sover under när jag vaknar"... Och han var helt trygg i tanken.
    Du skriver så ofantligt fantastiskt. All styrka till dig.

    SvaraRadera
  121. Tack för att du berättar.

    SvaraRadera
  122. Kristian, du berörde mig djupt in märgen när jag såg dig sitta och berätta om dina tankar, du är en otroligt fin människa.

    Roine

    SvaraRadera
  123. Jag blev så väldigt berörd när du berättade om din syn på döden ikväll. Du är en sån fin och klok människa!

    /Anna J

    SvaraRadera
  124. Wow! Du är en sann poet Kristian! Kram från väst

    SvaraRadera
  125. Ja, det var en förmån att få lyssna på dig ikväll.
    Din beskrivning av vad döden innebär var så vacker. Jag vill också vakna upp under en gran här i Dalarna när det är min tur. Min rädsla inför döden har faktiskt minskat något ikväll.
    Kram

    SvaraRadera
  126. Kram o åter kram, varm o äkta kram! Agneta

    SvaraRadera
  127. Don't You ever go berzek och slår sönder saker? Ditt lugn är vackert. Men blir du inte skogstokig nån gång, på hela situationen??!!

    SvaraRadera
  128. Underbara Kristian! Du berör som ingen annan.

    SvaraRadera
  129. Fina du. All styrka!!/Anna

    SvaraRadera
  130. Du är väldigt fin kristian. Stundtals känns det som det enda viktiga med livet är att va i din närhet. Din karisma och ditt lugn är så vackert. Du är medicin för många frusna själar. Vi vill va med dig, du är trygghet.
    Du genomtänkta man vars hjärta hör till borlänge. Jag vill träffa dig när jag vaknar under min gran. Jag saknar dig i mitt liv!
    Jag saknar någon som uppskattar livet och tar det på allvar, så som du gör. Din blogg betyder mycket för mig. Du gör stor skillnad på denna jord. Det känns skönt att du är medveten om det. All kärlek till dig Kristian, du är fantastisk!
    /en medmänniska

    SvaraRadera
  131. Bland det vackraste jag nånsin sett och hört! / Anna Z.

    SvaraRadera
  132. Tak fordi du skriver om dine inderste tanker og følelser. Tak. Ønsker dig det aller bedste!

    SvaraRadera
  133. Kristian,Gud lät dig återfödas till jordelivet för att lära oss männinskor att döden är inget att frukta!
    Det fortsätter i en annan skepnad.
    Du är vis och klok som en gammal lärd man,en helig man, och du har en magisk kraft att ta till dig människorna som lyssnar och läser vad du skriver.
    Du och dina närmaste har ett tung väg framöver men Gud ger dig inte mer att bära än vad du klarar av!
    Du ger mig styrka och tröst!

    SvaraRadera
  134. Kanske är det så, att du behövde finnas här, för att förmedla just detta du gör. På ett helt fantastiskt sätt, avväpna dödsångest och ge kraft åt andra med dina ord. Tack fina fina Kristian!

    SvaraRadera
  135. Kristian, din berättelse om vad som händer när vi dör skänker mig tröst. Du är tröst; vackra, fina, modiga människa. Många kramar från mig! /F

    SvaraRadera
  136. det är helt otroligt hur stark du är!
    du är verkligen modig och jag ber att allt blir bra för dig.
    herregud det du berättade i tv var så fint, tårarna rann.
    jättemånga kramar och lycka till genom allt! <3

    SvaraRadera
  137. Har precis sett Annas eviga och nu sitter jag här och bara stirrar. Du berör verkligen... Men livet är så svårt, hur ska man leva egentligen?? Många kramar till dig Kristian / Lotta

    SvaraRadera
  138. Jag vill bara ge dig en kram!

    Varje gång jag lyssnar på låten "Hall of fame" med The Script ft. Will.I.Am, tänker jag på dig.

    Det är på något sätt din sång. Jag älskar den sången.

    SvaraRadera
  139. Älskade människa. Din stjärna lyser redan. Jag tror vi har vår plats i evigheten. Vi fanns här en stund. Vilket paradis vi fått besöka. Att med sin kropp få vandra i skogarna och tacka. Allting finns. Vi kommer tillbaka till allting hela tiden. Efter vår vandring här finns resten av allting kvar. När jag besökte Himalaya mötte jag stjärnhimmelen som aldrig förr. Och mötte mig själv. Kände så starkt att jag är en del av allt. Då slutade jag vara rädd. Vi är redan stjärnor, vi finns alltid på ett sätt. Jag vill bara krama dig Kristian. Med stor värme. Och stjärneljus.
    Love
    Maria

    SvaraRadera
  140. Hej Kristian.

    Jag har aldrig lyssnat på ditt band.. Jag har hört namnet, men inte vetat mer. Inte alls vetat vem du är. Förrän nu.

    Aldrig har vi mötts. Ändå berör du mig så starkt, ända in hit, i mitt hus. Genom mina väggar har du nått, och krupit upp i min soffa.

    Jag läser dina texter och tänker. Jag är själv hopplöst rädd för döden och kan inte ens börja föreställa mig hur det skulle kännas att bära på vetskapen som du bär på.

    Jag ville bara berätta att du har nått ut. Till så många, som jag ser nu, och nu till mig. En av alla många människor som kommer att minnas dig. Länge.

    Det kanske är det vi blir och är... Värmen i minnet hos de som har älskat oss och hos de som berättar vår historia när vi är borta.

    Jag kommer läsa dina texter, från och med idag. Det var ett fint möte för mig, och jag är glad att jag har upplevt det, även om det bara är genom det skrivna ordet. Tack.

    Jag hoppas att vi alla ses under träden.

    Frida

    SvaraRadera
  141. Hej Kristian.
    Jag måste få fråga, går du någonsin igenom dina texter innan du publicerar? Eller skriver du bara? Jag menar, det är ju bara så fantastiskt bra alltihop. Dina ordval och meningsbyggnader... Aldrig läst något som berör mig så djupt varje gång.

    Åh, vad du är viktig för världen.
    Hoppas du vet det.

    Kram

    SvaraRadera
  142. Hej Kristian!

    Jag började läsa din blogg när jag såg dig på Jenny Strömstedt. Ditt sett att skriva är enormt, och jag beundrar dig så för att du orkar göra detta! Du är grym och en inspiration till många människor som du inte känner, så jag kan gissa att det är så för dina vänner och din familj också.

    Du undrade hur länge din bild kommer finnas kvar.
    Jag tänkte direkt på denna låt, och om du har möjlighet kan du lyssna och veta att bilden av dig finns kvar!

    http://www.youtube.com/watch?v=N2aXWepOdl8

    Annars är texten såhär:
    "bilden av dig finns ännu kvar, hur jag än vänder mig, vart jag än far.
    BIlden av dig. Bilden av dig, Bilden av dig."

    Jag hoppas att på ett mirakel och ber att din sjukdom ska försvinna!

    SvaraRadera