tisdag 7 juni 2011

Ett brev som måste skrivas

Min pappa och min syster låg och sov när jag lämnade stugan den morgonen. Jag letade igenom fickorna på pappas jacka, tog med mig bilnycklarna och gav mig av. Jag hade på mig farfars rock – den blå – och någon annans stövlar. Gick förbi kraftledningarna där en katt följde efter mig en gång, förbi ön som pappa byggde när han var liten och in i skogen som inte liknar någon annan. Sen blev allt tyst. Jag gick lugnare, saktare, mer försiktigt. Varför vet jag inte, men det är så jag gör när jag rör mig i den där skogen.

Sen kom jag ut i gläntan där den döda granen står som en blek främling bland de andra. Rådjuren såg, men de verkar inte bry sig om mig längre. Och mörka moln, uppror från helvetet, gled österifrån och jag ville nästan att det skulle börja regna. Det skulle skölja bort en del funderingar. Tvätta bort en viss tanke. Den om att operationen snart äger rum. Den om att allt snart börjar. Den om att uppvärmningen nu är över, och att allvaret står och frustar, väntandes på att få börja på riktigt. Den tanken är en tiger i varje snår jag passerar.

Det finns ett brev som måste skrivas. Ett brev som jag ska sprätta upp efter att jag själv blivit sprättad. Ungefär ett dygn efter operationen kommer jag att ligga på en isolerad avdelning där ingen får besöka mig. Jag vet redan nu att jag kommer vakna med ett ärr som kommer löpa från bröstkorgen och tre decimeter ner. Jag vet att jag kommer vakna med minst fem kanaler in i kroppen: en i bröstet, en i armen, en i halsen, en i ryggen och en på en plats som får alla män att bli mindre uppkäftiga. Jag lovar. När jag har vaknat kommer allt att handla om min egen förmåga att resa mig upp ur sängen. Det måste jag. Dels för att få igång kroppen, dels för att förhindra blodproppar och annat bonusmaterial som ingår i sjukdomens efterspel. Så när jag ligger där, när jag önskar livet ur den sjukgymnast som kommer att hetsa mig till att resa mig, då ska jag sprätta det där kuvertet.

För jag ska skriva om varför jag måste göra detta. Och jag ska göra det för att motivera mig när jag tycker att allt kan dra åt helvete.

Därför ska jag skriva, för att Mårten behöver sin farbror, för att mamma redan gråtit och för att pappa redan burit oron så det räcker. Jag ska skriva för att min syster och min bror behöver sin pojke till lillebror. Jag ska skriva för släkten som finns kvar. Och jag ska skriva för bandet som jag vuxit upp med, som fått mig att skratta när jag egentligen velat skalla livet. Jag ska skriva för han som kallat mig både vän, bror och son. Jag ska skriva för han som bär det vackra namnet, han som trott på mig sedan första dagen. För pojkarna jag växte upp med, vi som gömde oss i skogarna och förvandlade dem till något annat – till vilda äventyr på andra sidan haven. Och jag ska skriva för alla som någonsin funnits nära, de jag älskat och fortfarande älskar. Jag ska skriva för alla platser jag vill se och försvinna på, för alla händelser som jag senare vill minnas. För alla meningar som finns kvar att skriva. Och jag ska skriva för kärleken som jag vill leva med, till mina barn som jag längtar efter.

När jag kom tillbaka från skogen låste jag upp bilen. Vred nyckeln en aning och hörde skivan som vi lyssnar på nuförtiden. På låten som verkar sammanfatta exakt hur det är. Jag lyssnade på den två gånger, sen gick jag tillbaka upp till stugan. Jag gick in köksvägen. Pappa hade nyss vaknat. Och molnen som mörka rört sig, verkade ha försvunnit någonstans där jag inte längre kunde se dem.

52 kommentarer:

  1. Det är så lätt för oss alla att "tycka synd om" och sucka över hur orättvist livet är för dej, men har man ej vart i din situation så vet man inget alls. Det enda vi kan göra är att hoppas, hålla tummarna hårt och pusha dej. Jag vet många härifrån dina hemtrakter som läser din blogg och håller tummarna för dej.
    Som nån sa en gång, kom igen och spöa skiten ur cancerspöket nu!!!

    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Vill skriva något stärkande och stödjande, men kan inte ens jämföra mig med dina texter.
    Det enda jag känner är, vi ses i sommar
    /August

    SvaraRadera
  3. Du ska också skriva brevet för oss som läser din blogg, förundras över ditt mod och din öppenhet och som vill fortsätta att läsa din fantastiska prosa i många, många år än...

    SvaraRadera
  4. Du är en fantastisk unik människa som berör mig mycket. Tack för att du delar med dig av ditt liv. Annika

    SvaraRadera
  5. Åh Kristian så fantastiskt du skriver ! Har just hittat hit och nu läst allt du skrivit i din blogg och avslutat med Frank Sinatra - då kom tårarna. Du är en unik människa det känns och märks i allt du skriver. Vi är många fler än dina nära och kära som nu ber för att du skall vara kvar hos oss i många, många år. Mitt gamla farmorshjärta rymmer nu även dig ! Farmor Anita

    SvaraRadera
  6. Denna sommar blir lång, men nästa blir vacker och kort.För nästa sommar har du mycket att "ta igen". Kram

    SvaraRadera
  7. Jag är stum, dina ord går rätt in och träffar rakt in i hjärtat, vi håller andan och tummarna för dig, alla vi tusentals människor här ute som följer din blogg och kommit nära dig och dina tankar. Och vi som känner dig och alltid gillat och beundrat dig, men aldrig tidigare kommit dig så nära. kram

    SvaraRadera
  8. Gud så fint du skriver!! Vi håller alla tummar vi har för dig.. Du fixar detta.. Kommer vara en trogen läsare, tills du blir frisk!! ( om du vill skriva förstås ) Sköt om dig på bästa sett du bara kan! Stor Kram Petra

    SvaraRadera
  9. Jag känner dig inte och vet egentligen inte vad jag ska skriva.
    Samtidigt känns det svårt att vara tyst. Trots att du verkar vara omgiven av fantastiska, varma och fina människor så vill jag få dig att veta att du är långt i från ensam i din kamp. Det är DIN kamp, men vi är många som hejjar på. Vid sidan av. Och önskar att vi kan göra så mycket mer.
    /frida

    SvaraRadera
  10. Åh, rakt in i hjärtat. Rakt in i magen. Träffar dina ord. Jag har precis hittat hit och jag läst hela din blogg. Finns här som en anonym läsare men ändå berörd. Heja dig!
    Annika

    SvaraRadera
  11. Ni skriver lika vackert, du och Bonnie Prince Billy!

    SvaraRadera
  12. Du har så lätt att formulera orden, så det brevet kommer nog att bli något alldeles speciellt. När läkarna har befriat dig från det som inte ska finnas där kan jag se dig sprätta upp brevet.
    Men vänta ett par dygn så du inte mår för dåligt just då.
    /alice

    SvaraRadera
  13. Jag hamnade på din blogg av en slump och känner inte dig, men jag kan inte låta bli att skriva.
    Jag berörs.
    Av dig - din kamp, ditt öde, känslor, tankar. Jag brukar inte känna eller beröras så starkt av människor jag inte känner. Men dina ord - ditt öppna, beskrivande sätt att dela med dig av ditt liv och det du går igenom just nu...
    dina ORD...går raka vägen in i själen.
    Och mina känns rätt futtiga när jag försöker.
    Varma tankar och hårt hållna tummar inför kommande behandling och operation!
    /Vigdis

    SvaraRadera
  14. Tack, Kristian, för dina kloka och intresseväckande ord! Jag kommer att följa dig på vägen!/Kram! Chatarina

    SvaraRadera
  15. du är grym på språket och rytmen är så skön i det du skriver, tack. Lycka till med op!

    SvaraRadera
  16. Ja du Kristian Gidlund.....Vissa har det, andra inte.
    Du har definitivt Det!
    Skickar en massa Forssakramar som vanligt

    SvaraRadera
  17. Åhh vad jag vill ge dig ett tröstens ord, om jag bara kunde. Du får överlämna dig till de duktiga läkarna och tro att allt skall gå så bra. Jag tror inte du känner så mycket efter operationen, man får så mycket smärtstillande och sedan blir allt bara bättre och bättre. Men brevet du skall skriva, så mycket längtan det ligger i det och det är så underbart att du bara kommit på tanken med detta, men, du är inte lik någon annan utan en helt unik person som du skall vara stolt över. Så, var stolt över dig själv och skönt att veta att så många behöver just dig. Lycka till...
    Stor Kram
    Maggie

    SvaraRadera
  18. Du är helt fantastisk och otroligt begåvad! Önskar dig all lycka och jag hoppas och tror att det kommer att kännas lättare för dig efter operationen. Stor kram till dig från mig/ Sussie

    SvaraRadera
  19. Oioioi, så fint du skriver. Våger ikke engang prøve meg på noe poetisk og vakkert her. MEN lykke til med operasjonen. Jeg skal krysse fingrene for deg, som vi sier i Norge. Varme tanker og klemmer fra en norskis i Danmark - Vilde

    SvaraRadera
  20. Tårarna rinner medans du går genom skogen. När du kommer tillbaka till stugan och möter din far så torkar jag mina tårar och inser att du kommer att promenera samma väg många sommrar till och tänka tillbaka på denna jävla sommar.Tusen styrkekramar till dig från Yvonne

    SvaraRadera
  21. Det vore fantastiskt att läsa en bok skriven av dig! Du skriver så otroligt vackert
    Kram Marianne

    SvaraRadera
  22. Stort lycka till med op!! Häftigt känslosamt o inlevelsefullt skrivet!
    kram
    monica

    SvaraRadera
  23. Hur mycket du än till en början kommer hata de där fem kanalerna som går in i din kropp så är det dom, dom kanalerna, tillsammans med själarna kring din säng och ditt mod som kommer göra att du omtöcknad sakta slår upp ögonen mot det vita taket ovanför din säng. Så småningom, med tiden, kommer kanalerna bli färre och färre och en dag kanske bara en. Eller till och med ingen. Vår kropp är ett mästerverk egentligen, som vi har förvana att ta för givet, men när något blir sjukt slåss vi ned till vad allt egentligen handlar om. Glöm inte att människorna i det där rummet finns till för dig. /Freja

    SvaraRadera
  24. Du skriver så fint...så beskrivande vackert om ditt liv..här och nu..
    Jag berörs..som så många andra...det finns inte mycket att tillägga. Jag önskar Dig lycka till och sänder styrkekram och hoppas Du snart kan sprätta brevet och gå vidare i livet. Tack för att Du delar med dig / Anna-Lena

    SvaraRadera
  25. Lycka till....är nyligen uppsprätt 3dm och hade många slangar ur kroppen...vet vad du väntar. Önskar att du inte får några komplikationer utan att du reser dig stark.

    min tanke finns hos dig

    SvaraRadera
  26. Åh Kristian. Du gör så rätt, skriver och funderar, skriver så bra att det tar andan ur kroppen på en. Detta är ditt sätt mot tillfrisknande. Kämpa på kära vän! Kram Ulrika

    SvaraRadera
  27. Vill bara sända en kram och ett lycka till, till dig och din familj speciellt till din mamma. Är själv dotter till en 87 årig mamma, som med oro ser att hennes enda barn har fått obotlig cancer. Är också mamma och mormor och har levt ett relativt långt liv (60+) utan den fruktade sjukdomen och det känns som ett privilegium.

    SvaraRadera
  28. Tanker pa dig! Kram Cordelia

    SvaraRadera
  29. Du skriver underbart vackert om en tillvaro som just nu är åt h-te rent ut sagt. Tack för att du delar med dig. Jag är full av beundran över ditt mod och din talang.
    Du är med mig i tanken.

    SvaraRadera
  30. De närmaste dygnen efter op är inte de bästa. Ta den smärtlindring du kan och träna lungorna så mycket som möjligt.
    Första duschen är helt underbar och att kunna ligga en stund på magen med massor av kuddar under... (Hur jag tog mig tillbaks från det läget till sittande har jag förträngt ;-) )
    Ta det väldigt försiktigt med maten och tugga väl.
    Det är mina erfarenheter och jag tror din operation kommer att gå lika bra som mina gjort. Skickat ett mail till dig tidigare och du får gärna höra av dig om du vill.
    Varma hälsningar K

    SvaraRadera
  31. Det är så lätt att gå vid din sida, att följa dig på din väg, när man läser det du skriver. Men att helt förstå är omöjligt. Däremot kan jag stötta dig och peppa dig när du behöver det. Om du vill. Du är så begåvad och måste helt enkelt ha en stor uppgift på den här jorden. Du kommer att klara detta. Jag kommer att fortsätta att läsa dina ord och finnas här. Vilken bra idé att skriva ett påminnelsebrev till sig själv på det där sättet! Man har så lätt att glömma och ge upp när det är jobbigt. Och det är ju inte alla som har en broderad tavla med positiva hejarop på väggen intill.

    Kram

    /Åsa

    SvaraRadera
  32. Kristian Gidlund, du är min hjälte! Jag hoppas av hela mitt hjärta att operationen kommer att gå bra. Håller tummarna för dig! Du kommer att klara det här! Kämpa på! Många kramar till dig!

    SvaraRadera
  33. Sänder en tanke till dig och de dina <3 //Ingela

    SvaraRadera
  34. Du har en otroligt tuff tid framför dig nu! Håller alla tummar och tår för att allt ska gå din väg. Fortsätt att skriva, både här och annat, för du har verkligen en unik gåva! Ta väl hand om dig!

    SvaraRadera
  35. Får mig att tänka på Cornelis W och brevet från kolonien..:-) det finns något befriande härligt i den låten, och det är så det kommer att kännas för dig när du läser ditt brev om ett tag, såklart, ngt annat finns inte! Många kramar och må solen skina över dig och alla andra och värma ända in i själen!

    SvaraRadera
  36. Ditt öde Kristian är fullkomligt obegripligt och orättvist. Du borde vara precis som på bilden, en kille i sina bästa år och med hela livet framför sig. Tanken slår mig att du bara är 2 år äldre än min äldste son, och i hans fall vill jag ju tänka att det är en nästan oändlig räcka av år som väntar.
    Mirakler händer och människor tillfrisknar. Jag vill se dig om några år som partner, barnafar, och i fulla blomningen av en fantastisk karriär. Inom skrivandet då förstås.
    Berätta hur det går för dig, det är svårt att inte tänka på dig och undra hur du har det. All kärlek till dig från Karin <3

    SvaraRadera
  37. Du skriver så vackert. Berör djupt. Om det som är en så djup rädsla, för alla antar jag.

    SvaraRadera
  38. Wow, du skriver så otroligt vackert!
    /Hanna

    SvaraRadera
  39. Värme, energi och styrka till dig!

    SvaraRadera
  40. Tänker på dig ikväll och alla andra kvällar. Styrkekram till dig <3

    SvaraRadera
  41. Kom just hem! Du spelade!Slog!Svettades.Jag,en "tant" mitt i folkhavet, rördes till tårar...Tack! /Ninni

    SvaraRadera
  42. Jag hittade din blogg i går och började läsa och kunde inte sluta, jag blev rörd till tusen. Ditt sätta att skriva och uttrycka dig är helt fantastiskt. Jag har följt ditt band genom åren och till och med träffat er på en spelning i Wien, när jag bodde där nere. Jag var och kollade på er spelning på sveatorget i går kväll och beundrade dig att du hade ork att spela för oss borlänge bor. Vill önska dig all lycka och jag kommer att följa din blogg. Kämpa på

    SvaraRadera
  43. Sara Natt och Dag12 juni 2011 kl. 11:33

    Ok Kristian; i morgon, på tisdag, onsdag eller när ingreppet nu sker; våga lita på att grabbarna, tjejerna kan sin sak och gör det bästa för bara dig. Och sedan; spänn ögonen i sjukgymnasten och res dig upp. Du klarar det.
    Life is meant for living. Vad annat?

    SvaraRadera
  44. Som du skriver!
    Denna gåva kommer att få dig att resa dig!
    Ditt brev öppnar vägen till en framtid, till livet.
    Jag tror på Dig!
    Allra varmaste kramarna från Lena

    SvaraRadera
  45. Du och dina bandkamreter spred så mycket energi, hopp och kärlek i går kväll till alla oss i publiken, hoppas att du kände kärleken och energin tillbaka och att den hjälper till att bära dig genom de tuffa veckor du har framför dig. Nästa år står du och ditt fantastiska band på Peace and Loves största scen och har förhoppningsvis ett nytt album i bagaget. Och dina fina krönikor kan åter handla om livet som det ska vara när man är en knallbegåvad och störtskön ung man som du.
    kramar

    SvaraRadera
  46. Lycka till den här veckan Kristian! Den första i ditt nya långa liv. Vi får lita på läkarna... och på din egen inre styrka. Det här går bra! Det blir naturligtvis jobbigt ett tag... smärta, oro, aptrist väntan... men tappa aldrig hoppet! Låt det sätta ett frö, få gro och växa sig stort och starkt som ett träd. Se ljuset mellan grenarna som sträcker sig mot himlen. Känn den starka livgivande, värmande solen. Känn värmen från den... och från oss alla som tänker på dig. Vi är med dig, även vi som inte känner men som berörs av dig.

    Så lycka till den här veckan Kristian, den första i ditt nya långa liv!

    /Marianne

    SvaraRadera
  47. Suveränt att kunna gå upp på scenen och leverera en konsert som denna. Nu håller vi tummarna och ger dig kraft! / JJ

    SvaraRadera
  48. Kristian, Lycka till nu med din operation så att vi snart får se din inspirerande text i print igen...Och att du bättrar dig och blir mer och mer stark för varje dag som går och tänk hur djävligt det än känns nu så tänk framåt att det kommer mycket bättre dagar
    Varm kram
    Maggis

    SvaraRadera
  49. Jag har precis läst igenom hela din blogg, jag blev tipsad om den igår och jag kan inte sluta läsa.
    Det händer att jag fäller en liten tår då och då, för det är så hemskt allt det du skriver om men jag ler även ibland, för du är så stark, så bra, så fantastisk och du skriver verkligen helt underbart.

    Åh jag önskar att jag kunder trolla, göra dig fri och helt frisk, jag önskar verkligen det, men jag tror på dig, en dag kommer du ha trollat dig fri, med din inre styrka, kram på dig!

    SvaraRadera
  50. All kraft och styrka till dig som verkar vara en fantastisk person!!!!

    aanhorig.blogg.se

    SvaraRadera
  51. Gråter och läser:-( Du är en underbar skribent,dina texter berör verkligen. Håller tummarna för dig och tänker på dig!
    Kramar

    SvaraRadera