torsdag 1 november 2012

Jag ser ett oväder närma sig


Tänkta tankar tynger tungt. Det har satt sig som en kil i min tillvaro, vetskapen om vad som väntar. Det definitiva. När jag dör, så dör jag. Då kommer jag aldrig tillbaka. Då ses vi inte mer, jag och de underbara.

   Överallt – allt – ett avsked.

Senare i dag kommer mina föräldrar för att hälsa på. För att hålla om. För att finnas nära. Och i morgon åker vi till sjukhuset för att höra hur behandlingen går. Oron gror. Men det känns inte som att det spelar så stor roll vad som kommer att sägas. Min död är inte en beräknad graviditet. Jag kommer inte att få ett datum.
   Ovissheten sliter.

Jag kommer på mig själv med att göra märkliga saker. Egentligen är kanske det jag gör inte så märkligt, men däremot anledningen. Förrådet har aldrig varit så städat. Rensat. Skafferiet likaså. Garderoben aldrig så gallrad. Pärmarna aldrig så tomma.
   Jag har köpt plastbrickor och märkt upp alla mina nycklar. Kan inte tänka mig något mer frustrerande än en nyckel som man inte vet var den går. Nu behöver de aldrig undra. Jag har förklarat allt. Jag har skrivit upp mina koder, mina lösenord. Jag har ansträngt mig.
   För jag har gjort resterna av mitt liv så enkla som möjligt för min familj att ta hand om, när jag inte längre finns.

I går fyllde vännen år. Jag planerade dagen minutiöst: När och vad jag skulle äta, när och hur jag skulle vila, när och hur jag skulle ta mig in till den där baren. Innan jag gick sjönk jag ner i soffan och såg en pojke tala om döden på tv. Det var en hård halvtimme. Ärlig. Naken. På riktigt. Bland det mest riktiga jag sett. Där fanns inga undanflykter, inga reklampauser, ingen hets och inga avbrutna meningar. Bara ett samtal om döden. Ville gå fram och hålla om den där pojken. Då insåg jag att pojken var jag.
   Det är jag som är döende. Det är min tid som är räknad.

Jag tog mig in till festen. Yr. Förvirrad. Utmattad. Men jag ville vara med. Ville vara normal. Ville fira.
   Det gick så där.
   Efter en halvtimme satt jag gråtandes som ett barn omfamnad av mina närmaste vänner. Jag vill inte lämna dem. Jag vill inte dö ifrån detta liv.
   Men jag vill inte heller förvandlas till främlingen jag fruktar.

När klockorna ringer, hammarslag från helvetet. När spelmännen kommer för att hämta min familj på Kyrkvärdsgatan. När jag gått för att rasera berget. När jag gått för att smekas av okända vindar. När jag gått för att vandra i den stora skogen, när jag gått för att somna i andra dalar.
   Minns mig då.

Nu orkar jag inte skriva mer.

Åskan har slagit ner i vildhästen från Kvarnsveden.

359 kommentarer:

  1. Jag vet inte vad jag ska skriva. Men du kommer aldrig bli glömd. Det vet jag med säkerhet och klart som fan man gråter och bryter ihop. Vem hade du varit om du inte gjort det? Det är förjävligt, det är vad det är. Och du är inte ensam i din gråt, vi alla känner med dig även om vi kanske aldrig riktigt riktigt kan förstå. Vi vet ju inget annat än detta liv. Det är ju allt vi har. Tror vi i alla fall. Kanske kommer ett nytt äventyr efter detta. I vilket fall, så vill jag att du ska veta att du har påverkat mig och att jag älskar att läsa dina texter. Aldrig har jag vetat att text kan vara så vackert målande av något så fruktansvärt. Jag tror på dig, UNDERBARA MÄNNISKA.
    / Sanna

    SvaraRadera
  2. Vi minns dig hela vägen om det är så att du snart går vidare. Men jag tänker att mirakel sker! Kristian, jag känner inte dig men jag skickar den varmaste omfamningen och energin jag kan uppbringa!

    SvaraRadera
  3. Jag kommer att minnas alla dina ord. Tröstkkramar.

    SvaraRadera
  4. Skönt att dina föräldrar kommer snart och kan finnas där för dig!

    SvaraRadera
  5. Jag vill, jag vill, jag vill att du ska få finnas kvar! Ge inte upp Kristian, mirakel sker faktiskt! Det är så sorgligt att läsa dina vackra ord här i bloggen i just det här sammanhanget... Jag tänker på dig varje dag och önskar så att Gud (för du finns väl?) bestämmer sig för att låta oss få ha kvar dig här på jorden länge än.
    Stor kram,
    Josefina

    SvaraRadera
  6. Jag såg också programmet med pojken som talade om döden. Han gav också en fantastisk bild av vad som händer efteråt. Tack för orden och bilderna! Jag hade också en lust att ge honom en kram - så via lilla kommentarsfältet i din blogg - Kram! Lycka till idag med det väntande beskedet!

    SvaraRadera
  7. Tack för underbart fina beskrivande och berörande ord!

    SvaraRadera
  8. Åh Kristian, vet inte vad jag ska skriva men du berör så djupt. Jag hade velat läka dig, till liv i många år.
    Livet är djupt orättvist och jag är så arg över det.
    Hoppas ändå att något händer så du får många många goa år! Kram Anna-Karin

    SvaraRadera
  9. Åh herregud Kristian, vad kan jag säga som lindrar din ångest och rädsla ?
    Jag är ju inte dummare än att jag inser att jag kan nog näpperligen bidra med något överhuvudtaget i denna situationen. Det gör ont att inte kunna lindra den smärta du bär på.
    Du har varit så modig och så stark, kämpat och krigat. Jag tycket inte alls det är konstigt att du satte dig bland dina vänner och grät på den där festen. Jag tror inte de heller tycker det om jag ska vara ärlig, allt annat vore ju hur konstigt som helst. Ingen kan ju bara gå igenom det du gör nu och inte bryta ihop, det vore ju inte mänskligt. Om nu denna situationen är mänsklig? Hade jag varit din vän hade jag känt mig tacksam för att jag fick dela din sorg över detta, att du släppte in mig i det. Att du inte bara gick omkring och verkade ha läget under kontroll och jag stod utanför och visste om att det har ju inte alls men varit totalt oförmögen att stötta dig för att du inte vill sörja själv. Alla vet ju, alla vill krama dig. Det är bara så. Låt folk krama och krama och krama och krama och krama. Låt deras värme och kärlek bära dig lite längre.

    Just nu ligger jag i min varma säng och läser detta, utanför mitt sovrumsfönster så ser jag mina hästar spexa omkring i sin hage. Den bruna
    har hela veckan varit på bushumör och jäklas ständigt med det stora vita stoet. Så även idag ser jag. De röjer hagen runt och verkar inte bekommas av höststormarna.
    Tänk om man kunde teleportera mina knasiga djur och deras hage, så den landade utanför ditt fönster. Då kunde du kanske, precis som jag ligga i en mjuk och varm säng och kika på dem. Du skulle kanske också komma på dig själv med att fnissa högt när de nästan gör kullebytttor i sin iver att jaga varandras framben med sina munnar. Du kanske kunde tänka dig bort från dina smärtor och din oro, du kanske kunde glida in i deras värld och känna dig stark och fri?
    Jag hoppas vildhästen från Kvarnsveden bara blivit tillfälligt chockad av åskan och att han snart känner livet komma tillbaka. Så han kan gå ut i höststormarna med vinden fladdrande i den fuxfärgade manen.
    Då tror jag han skull gå till hörnet längst borta i hagen, det på kullen. Han skulle ställa sig där.,som en majestätisk staty skulle hans stå. Han skulle lyfta huvudet högt och med manen som en stor slöja fladdrandes i vinden skulle han stå och blicka mot fjärran, titta över åkrarna och dra in höstluften i lungorna.
    Då kanske han fick känna sig levande och fri - vildhästen från Kvarnsveden.

    SvaraRadera
  10. Jag vill bara ge dig en kram.

    SvaraRadera
  11. Vad ska man säga? Vad kan man göra? Jag vet inte. Tack för att du så naket berättar och att du delar med dig. Är glad för att du har så fina vänner och familj omkring dig som kan ge dig värme, stöd och kärlek. Tänker på dig och önskar att din kamp inte skulle var så hård. Och frågan varför du råkar ut för detta är kanske för att du så fantastiskt kan dela med dig så att vi andra kan förstå de kamper som utspelas runt omkring oss. För de som inte kan sätta ord på dem. Inte rättvist alls. För i denna sjukdom finns ingen rättvisa. Kram Kram Kram <3

    SvaraRadera
  12. Jag hoppas ändå att något gör dig glad imorgon, det är du så värd.

    SvaraRadera
  13. Älskade raring. Lägg dig nu och vila en stund. Dra täcket upp till hakan. Kura ihop dig. Vi är många som kramar på dig.

    SvaraRadera
  14. Kristian.

    Jag hörde talas om ditt öde först för någon månad sedan, men sedan dess har jag tänkt på dig varje dag. Jag följer din blogg, ser dig i intervjuer och lyssnade till dina vackra tankar på SVT i går.
    Jag känner inte dig, men du berör mig mer än någon annan. Du ger mig mer styrka än någon annan. Och du får mig att uppskatta livet mer än någon annan.
    Att läsa kommentarer från främlingar kanske är en föga tröst i din kamp, men jag hoppas verkligen att våra ord kan ge dig åtminstone lite av den styrka du ger oss.

    Jag håller tummarna för dig. I dag och alla dagar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis så! Och jag ber en bön att döden ter sig som i dina drömmar, uppvaknande under en gran i Dalarna med andra nyvakna runtom.

      Radera
  15. Tänk att man kan känna en sådan kärlek för någon man aldrig träffat. Men jag känner kärlek för dig Kristian så att hjärtat blöder. Önskar det fanns något man kunde göra, något som skulle vara till hjälp. Kan inte ens föreställa mig vad du går igenom, men man kan inte alltid vara stark. Gråt och sörj, det får man. Kramar och kärlek från en dalkulla.

    SvaraRadera
  16. Jag såg och hörde den lille pojken på TV igår.....
    Så smärtsamt, så ärligt, så rakt och så förfärligt!
    Men det gav mig också en trygghet och vishet att så här kan den andra fortsättningen av livet se ut! Jag är inte troende i vanlig bemärkelse, men jag är övertygad om att det finns en fortsättning-så vill jag fortsätta att tro...

    Men än är inte undrens tid förbi, jag hoppas du får positiva besked....
    Du om någon är "värd" det!
    Styrkekram mariab

    SvaraRadera
  17. Tack Kristian. Du är fantastisk. Magnifik.
    Dina texter berör. Vaggar mig i tacksammhet.
    Ditt öde berör. Jag vill slåss, för dig, för livet.

    Med hopp om att du orkar lite till.

    SvaraRadera
  18. Du kommer att bli ihågkommen Kristian, med en tår, med många leenden & fina minnen från dem som står dig nära!! Håller om i tanken och låtsas att det hjälper

    SvaraRadera
  19. Underbara du! Det finns inga ord.

    Tack för allt du ger.

    SvaraRadera
  20. Du är fantastisk! Du har gett mig en närvaro i mitt eget liv som tidigare gick på rutin...

    Jag ser mina nära och värms av mina fantastiska barn! Mitt hjärta är mer fullt nu än någonsin innan!

    TACK för allt du ger och jag ÖNSKAR så vilt och hett att jag kunde ge något tillbaka....

    SvaraRadera
  21. Återigen. Alla tankar och kramar och all kärlek till dig. Du berör mig så otroligt. Jag tänker på dig så ofta. Vi har aldrig setts och jag känner dig inte ens lite grann. Men ack vad du berör. Dina ord är fantastiska. De gör så ont, är så nakna, uppgivna.. Men fantastiska. Du har en otrolig gåva att beröra. Att skriva. Det kanske inte spelar någon roll i det stora hela, men du ska veta hur många vi är som läser, du ska veta vilka minnen du lämnar, vilka spår du sätter. Du berör så många. Du lever vidare, hur allting än slutar. Och jag håller alltid tummarna och tårna för att alt ska gå så bra som möjligt. Jag tror på mirakel, det har jag alltid gjort och kommer att fortsätta göra det. All lycka till dig. Många kramar.

    SvaraRadera
  22. Det där känner jag igen. Få ordning på saker och ting. Koderna. Man vill inte att de som blir kvar som få det besvärligt. Besvärligt? Vilken konstig tanke.

    SvaraRadera
  23. Vilken stor människa du är Kristian och så utlämnande, sitter med tårar rinnande nerför kinderna efter programmet. Du berör så otrolig mycket med ditt berättande, både i skrift och tal.
    Kram <3<3<3

    SvaraRadera
  24. Jag såg dig på Tv igår du berör mig på ett otroligt fint sätt.Livet är fruktansvärt orättvist gentemot den stackars människan, som många gånger kämpar i motvind. Men du min vän,som jag lärt känna genom att läsa om dig, samt se dig på tv, följa din fantastiska blogg. Det du skriver om är underbara ord,som kommer hjälpa många andra människor i deras sorg och lidande.Du innehar en styrka genom att skriva om det du känner. Kram Lena
    Skräddarbacken, Borlänge.

    SvaraRadera
  25. Kristian
    Igar läste jag din blogg för första gangen och sen dess kan jag inte släppa dig ur mina tankar. Det du skriver berör sa otroligt. Sa vackert, sa fruktansvärt, sa starkt och sa orättvist.
    Jag hoppas mot alla odds att det sker ett under och att sjukdomsförloppet gar at rätt hall. Jag önskar att du far vara kvar hos din familj och vänner och uppleva det som du sa starkt vill och fortsätta dela med dig av dina underbara texter till oss andra.

    Jag är inte starkt troende men jag kommer att be för dig.

    Kram Marie

    SvaraRadera
  26. Jag har missat att du var på tv igår (någon som kan berätta vilket program?) men jag vill verkligen instämma med alla som redan har skrivit att du fastnar, du sitter i mitt hjärta nu och jag ÖNSKAR att det vi skriver hjälper dig, att vår märkliga främmande kärlek till dig ger dig ork att ta dig igenom dagarna, om så bara en aning lättare. Som när jag läst en bok eller sett en film som fullständigt intar mitt sinne, så känns det efter att jag läste din blogg första gången. Du finns kvar i mitt medvetande, du har öppnat mina ögon och jag inser att jag faktiskt måste leva mitt liv till fullo den tid jag har. Massor av cyberkramar till dig, du är en fantastisk människa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annas Eviga på Svt... finns nog på play just nu. kram Linna

      Radera
  27. Det kommer en dag.....

    Det kommer en dag när jag är borta.
    En dag då mitt liv har tagit slut.
    Så länge du minns mig är jag kvar ändå
    och finns i din närhet som förut.
    Jag finns där i vågen invid stranden.
    Jag finns där i vårens varma vind.
    Jag finns där och leder dig vid handen ibland.
    Jag finns där i tåren på din kind.

    Jag finns i en blommas spröda knoppar,
    i fågeln som sjunger i ett träd.
    Jag finns bland de fjärilar som fladdrar kring
    på åkrar med mognande säd.
    Jag finns i ett regn som slår mot rutan
    och i flingor av fallande snö.
    Jag finns i musiken som du hör på ibland.
    Så länge du minns kan jag ej dö.

    Massor av kärlek och värme till dig Kristian!

    Du finns i mina tankar!
    Kram Elin

    SvaraRadera
  28. tårar trillar ner för mina kinder när du beskriver hur du vaknar upp under granen. så vackert. så omfamnande tanke. det är tro. tro på nåt större. ett liv större än detta. mina böner ägnar jag dig.

    SvaraRadera
  29. Åh men fina du. Tårarna bara rinner på mig. Jag tror vi alla känner igen vår rädsla för döden i det du skriver. Jag gör det iallafall.
    Jag är så himla ledsen att det ska behöva vara såhär.
    Jag hoppas du kan känna hur starkt vi känner för dig, vi som får följa dina tankar här i bloggen.
    Det är inte bara ord här i kommentarsfältet, det är verkliga känslor.
    Vill krama dig så hårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vill säga precis som personen här ovan..

      Radera
  30. Jag såg dig också på TV igår. Jag har tänkt på dig sedan dess. Du berör mig verkligen! Omfamnar dig och livet! /Kristina i Göteborg

    SvaraRadera
  31. Vilken stark halvtimme. Tack.

    SvaraRadera
  32. ❤❤❤Jag glömmer dej aldrig .Dina fina ord dina tänkvärda texter .det kanske låter konstigt men de kom in i mitt liv vid en tidpunkt och har betytt oerhört mycket ,så hur skulle jag kunna glömma .Kram fina du.Susan.

    SvaraRadera
  33. jag sitter på jobbet och läser. Gråter. Du skriver så äkta och jag känner som du, fast jag inte är i din sits. vill inte lämna nån jag älskar. Men du kommer alltid finnas med. Jag vet att det är en klen tröst. Men ingen kommer nånsin glömma dig och det du gjort. Inte jag. inte nån som läser din blogg. Inte nån som lyssnar på musiken som ditt band spelar.

    När min farfar dog förstördes min värld, jag hade aldrig varit med om nåt liknande. Men sen dess hälsar han på mig, och jag vet att låter som en klen tröst men det finns nåt som väntar på dig därborta... jag lovar.

    jag skulle kunnaskriva i en evighet nu, men tack för alla dina fina ord. och din ärlighet. all kärlek och tankar dig till fina Kristian. ♥

    SvaraRadera
  34. Dina ord berör verkligen, jag sitter med tårarna i ögonen och vill bara ge dig en stor kram.
    Kram Jeanette

    SvaraRadera
  35. Efter att ha sett dig på tv i går, och läst i din blogg så är jag rörd, berörd och tagen. Kan inte sluta läsa, trots att dina vackra ord gör ont i mig. Vilken underbar människa du är. Önskar att jag kunde ta dig i min famn och bara hålla om dig. Tack för att du delar med dig. Kram

    SvaraRadera
  36. Jag kommer minnas dig! Med en djup respekt och vördnad. Kristian, han med den kraftfulla styrkan och berättarkonsten som fick mig själv att se på livet mer här och nu. Uppskatta de små sakerna i vardagen och våga uttrycka kärlek till min omgivning. Tack för varje ord och tanke som du delar med dig av! Kram och energi till dig.

    SvaraRadera
  37. Åh Kristian....... <3

    SvaraRadera
  38. Kristian.
    Jag såg också den där pojken på teven. Jag hörde allt han sa och jag hörde allt han inte sa. Jag låg i sängen med laptopen, tyst, mörkt och ensamt.

    Tog in respekten, kärleken och framför allt omhändertänksameten som fanns där hos er fyra, i erat möte.

    Varje gång jag läser något nytt från dig, sänker jag ljudet på teven, låter bli att svara i telefon.
    Stänger ute omvärlden.
    Kanske är det för att jag tillhör den där generationen som sänker ljudet i bilstereon när man hamnar i kniviga trafiksituationer och måste fokusera? Eller så är det helt enkelt så att det du säger och inte säger är så viktigt för mig att jag MÅSTE ge det fokus. Dina ord.

    Oavsett om jag kommer hinna stanna upp inför min egen död eller inte så har du gett en vägledning som passar mig i mitt tänk om hur det kan komma att bli. Övergången, svaren, naturen.
    Koderna, lösenorden.
    Ja, själva tillgången till ditt liv som du lämnar över i andras händer.

    Jag berörs av att du såg den där pojken och kände empati med honom, han som deltog i programmet. Ja, såklart berörs jag av allt som sker och som du väljer att dela med dig av sen en tid tillbaka.

    Oavsett om du läser eller inte så säger jag TACK.

    Om imorgon vet vi inte.
    Kram /Thorun

    SvaraRadera
  39. Det du sa då var det vackraste jag hört.

    Ett magiskt ögonblick. Det finns sådana.

    SvaraRadera
  40. Du är så fantastiskt duktig på att skriva. Och tack för att du delar med dig till oss. Jag känner att jag bryr mig om dig. Din blogg är så väldigt vacker och så sorgsen på samma gång.

    SvaraRadera
  41. Fina, fina Kristian. Jag tänker så mycket på dig. Jag har aldrig någonsin berörts så mycket av vad en för mig okänd människa skrivit, din berättarkonst är unik. Man kommer så nära dig, under skinnet på dig.
    Jag kommer att tänka på dig i morgon, ska du veta, och vi är många som kommer att göra det. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får ett positivt besked. All den kärlek du får av oss som berörs av dig kanske gör mirakel.
    Varma kramar från Inger

    SvaraRadera
  42. Fina fina du! Snälla försvinn inte. Vi är så många som behöver dig och dina tankar och ord. Även om vi aldrig träffats tänker jag på dig och din kamp varje dag. Jag önskar så att en gemensam ansträngning från alla oss som följer dig kunde ge dig din tid tillbaka. Det skulle vara så fint att få göra något sådant för dig efter allt du ger oss. Men verkligheten ser tyvärr inte ut så. Därför hoppas jag att du orkar vara dig själv hela vägen och får en massa fina och ljusa minnen tillsammans med vänner,familj och trevliga främlingar. Jag önskar att du får både gråta och skratta och känna dig levande så länge du finns. Hade jag kunnat hjälpa dig hade jag gjort det... Kramar Clara

    SvaraRadera
  43. Mitt hjärta slår för dig idag. Mina tankar finns hos dig. Har försökt hitta de rätta orden, men de finns inte... Du klarar det!

    SvaraRadera
  44. Du kommer alltid finnas kvar hos mig, som den person som påminde mig vad som är viktigt i livet, du lovade mig att inte ge upp, och jag lovade dig att inte heller göra det. Min nästa tatuering är tillägnad dig, så jag alltid kommer ihåg att jag inte ska ge upp.. Tack för att du finns... Kärlek och omtanke

    SvaraRadera
  45. Alskade van. Du kommer aldrig att bli glomd. Du har gjort sa mycket mer av livet an vad de flesta gor. An vad jag har gjort. Du har levt och lever fortfarande. Och du later oss fa folja med pa den har resan, en ofrivillig resa, och du delar fortfarande med dig av karlek och omtanke. Du ar fantastisk.

    SvaraRadera
  46. Tack för att du delat med dig av dina underbara ord. Jag kommer aldrig att glömma dem eller dig, trots att vi aldrig mötts i verkligheten.
    Orden som fortsätter att virvla runt i mitt inre långt efter att jag lämnat din blogg. Ord som får mig att tänka över vad som är viktigt och hur mycket mina nära och kära faktiskt betyder.
    Kärleken i dina ord berör mig.
    Du kanske inte fick barnet du ville ha, men genom dina ord har du gett mina barn mycket.
    Tack!

    SvaraRadera
  47. There is a light that never goes out.

    SvaraRadera
  48. Vi är många som aldrig aldrig kommer att glömma dig.
    Lilla vän, vad jag önskar att du skulle få bli riktigt gammal. Så ofattbart orättvist, och vilken förlust för omvärlden att du måste gå i förtid. Jag är glad att du har människor som håller om dig.
    Kramar, en medmänniska.

    SvaraRadera
  49. Kristian,
    Spring inte ifrån, stanna upp, gå ut, andas in, andas ut, andas djupt, känn det stora, känn att du är en del av den, andas in det, andas ut det, känn hur du smälter ihop med det stora, det som aldrig försvinner det som är ett, det som är vi.
    Du var en del innan du än föddes, du är en del nu, du fortsätter att bli en del, en del av det som är vi, en del av det som är det stora. Andas djupt, känn glädje, känn dets stora, känn gemenskap, ingenting försvinner, det är bara formerna som ändras.
    Vi andas in varandra, vi andas ut varandra, så har det alltid varit. Vi är vind, vi är vatten, vi är jord, vi är ett, du kommer inte att försvinna.
    Vi är tillsammans! Allting är som det ska, alla vandrar vi samma väg och vägen tar aldrig slut, det är bara att vi inte ser bakom kurvan. Acceptera det stora, känn gemenskap, känn glädje av att vara del av det stora. Andas djupt, andas in frid och kärlek jag andas ut till dig.
    Frid med oss...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhh , såå vackra meningar - mindfulness.. låt oss alla tänka så. att vara här och nu. känna in allt vi gör. all we are we are. Tack för dina ord, till Kristian och oss alla andra. just här och just nu.. varma kramar / Madeleine

      Radera
    2. Så fint.
      Carina

      Radera
  50. Hej Kristian.
    Du skriver så vackert och målande i dina texter, du berör mig och det lilla av Dalarna som finns kvar i mina ådror vaknar till liv. Stannade till i Kvarnsveden för ett par år sedan när jag passerade med bil för att minnas.
    Tänker ofta på dig och familjen och kampen du utkämpar, hoppas så att det ska gå på rätt håll.
    Av allt jag hört och sett så verkar du ha levt rikt, precis som du säger men du är värd så många fler fina år. Många år sedan vi sågs men jag minns dig väl och tänker på dig.

    Krille Persson

    SvaraRadera
  51. Det är stor sorg att läsa dig.
    Det är svårt att förstå att du inte finns kvar, sedan.

    Du kommer inte att glömmas.
    Definitivt inte.

    Be dina nära att, när de orkar, ge ut din blogg i bokform.
    Så starkt som du skriver är få förunnat att kunna.

    Sprid dina ord även till alla dem som inte läser bloggar.

    Jag önskar dig ett mirakel.

    / Bodil

    SvaraRadera
  52. Åh Kristian! Du är värd så mycket mer!!! Fan.
    Ovärdigt att behöva planera hela dagen i detalj för att fira en vän. Hemsk tanke att behöva lämna sina vänner, att vara den som blir utesluten och inte får vara med mer. Det finns ingen tröst i detta. Jag hatar det. Jävligt orättvist!
    Hjärtat mitt går sönder... Jag vill inte leva på dessa villkor! Jag vill inte "gilla läget". Jag vill protestera, reklamera och skälla ut någon jävel, för vad du får utstå. Så hooplöst att sveriges mest kärleksfulle man inte ska få vara hos oss! Idag sprutar tårar och jag är vansinnig! Du förtjänar så mycket mer.

    SvaraRadera
  53. Älskade Kristian
    Såg också programmet med den kloka, förståndiga pojken och hans goda vänner på tv igår. Det var ord som berörde, ni var tre fantastiska människor som blottade er.
    Du berör mig så otroligt. Ser mina tre söner i dig. Andas långsamt.

    SvaraRadera
  54. Hörde nyss om ditt öde, hemska orättvisa värld, du berör och jag önskar så att du fick leva tills du var en gammal gubbe...

    SvaraRadera
  55. All kärlek och kraft till dig och önskan om mirakel. Du är otrolig - nu och alltid

    SvaraRadera
  56. En dag i taget, en timma i taget, en minut i taget. Kämpa dig igenom stunden bara. Kanske är det inte döden på andra sidan, utan resten av livet? Jag hejar på dig fining!

    SvaraRadera
  57. Vi ska aldrig glömma dig. Och vi ska fortsätta älska och hoppas och tro och jag ska älska mina barn så hårt så det nästan gör ont jag ska vara så stolt som bara jag kan, som bara du skulle kunna för dina barn. Jag är inte eller rädd för döden, men vägen dit kan vara outhärdlig trots att eller kanske just för att man aldrig vet hur långt man hinner. Du är så stark och skör på samma gång. Det finns någonting så fantastiskt i det. Ingenting är meningslöst, precis som att säga att allt är det. Större än allt och mindre än ingenting. Livet. Älskade du. Vi följer med dig! Vi står vid din sida, håller din hand, ligger tätt intill huvud mot huvud. Helt främmande för varandra och ändå sluter vi upp som för den närmaste familjemedlem. Tack för att du delar med dig. Främmande människor blir plötsligt kött och blod och kärlek. Ingen är ensam.

    SvaraRadera
  58. Kristian. Det finns ingenting som är tillräckligt just nu. Inga ord, inga kramar, ingen tröst. Det finns få människor på jorden som förstår vad du går igenom och ännu färre som förstår hur du klarar det. Men även om jag vet att mina ord inte är tillräckliga, att dom inte kan hjälpa dig, så måste du få veta att du har förändrat mitt liv för alltid. Dig ska jag alltid minnas som han som lärde mig att leva.
    Om jag bara kunde göra någonting för dig.

    SvaraRadera
  59. Du har skrivit tidigare att du inte förstår när folk kallar dig modig. Men jag tycker att du är modig. Jag beundrar hur du ser utmaningen i vitögat. Och jag blir så tagen av all din kärlek till alla dina vackra. Och jag förstår så väl det där städandet och ordnandet. Känner igen det även om jag aldrig varit där du är, önskan att lämna efter sig på ett sätt som inte belastar. Önskan att lämna snyggt och ordnat. Till andra. Eller till sig själv.

    SvaraRadera
  60. Finaste, finaste Kristian.

    SvaraRadera
  61. Såg dig på TV igår och kunde förstås inte bli annat än starkt berörd. KG Hammars slutord sammanfattade väl halvtimman - "man kan tro att det är du som är äldst av de deltagande". Synd att det behövs sådana hårda villkor för att bli "livsklok". Tack för ett bra program som gav insikt.
    Irene

    SvaraRadera
  62. Det finns så mycket kärlek och omtanke i din familj. De föjer med dig till doktorn och stöttar dig nu när du ska få besked och du märker nycklar och annat för att förenkla för dem.

    Vi är många som aldrig kommer att glömma dig och så länge vi minns lever du.
    Kram, alice

    SvaraRadera
  63. Hej Kristian!
    Jag såg TV-programmet igår. Jag berördes starkt av din berättelse.
    Tänk på att Du inte är ensam.Guds änglar är runt och med dej.Mirakel finns! All kärlek och kraft till dej underbara kille.
    Kerstin

    SvaraRadera
  64. Du kommer att få massor av kärlek och trygghet på andra sidan <3

    Kram
    Sussie

    SvaraRadera
  65. Vackra, fina du. Ingen kommer att glömma dig, du finns med hos fler människor än du tror - inte bara dina nära och kära.
    Du är inte ensam. Vi står här bredvid dig, vid din sida, och håller upp dig när du inte orkar gå mer.

    SvaraRadera
  66. Det känns som om man går tätt bredvid dej Kristian,det du skriver rusar rakt in i hjärtat...kramar

    SvaraRadera
  67. gråter.
    Det är så löjligt, jag får alltid för mig att du inte vill höra vad jag har att säga, att du är trött på dessa jävla kommentarer, samtidigt vet jag att man sällan tröttnar på kommentarer som vill väl.
    Din blogg är min nummer ett favorit och om jag tänker själviskt kommer jag sakna den så.
    Det som gör ondast i mig är nog när du skriver om att du inte kommer få barn, för det är min största rädsla i livet. men också när du skriver om farväl bultar paniken i mig, för det känns som om det är jag som dör, för varje dag känns det som jag dör lite lite mer.

    SvaraRadera
  68. Hela du är poesi
    Evighetens vackraste..

    Svem Lindh

    SvaraRadera
  69. Älskade Kristian! Vad tufft du har det. Hoppas din hårda kamp resulterar i liv... Jag önskar dig liv så innerligt!<3

    SvaraRadera
  70. Tack för att du så modigt berättar om ditt liv. Ja jag tycker du är modig, de allra flesta törs inte prata om döden som du gör, fastän vi alla är säkra på att komma dit förr eller senare.
    Och när den dagen kommit.ska du veta att du inte kommer att glömmas bort! Du kommer att dyka upp i dina närmastes tankar när de minst anar det.
    Ett par dagar innan min man gick bort i cancer städade han också nyckelskåpet. Märkte nycklar och delade ut, mig ovetandes, hemnycklar till sina föräldrar och syskon. En nyckel märkte han "ska lämnas tillbaka". Det är nu precis sju år sedan, och nyckeln har hängt där och väntat på att bli tillbakalämnad till i somras när jag fick reda på till vem den skulle lämnas.
    Jag håller tummarna att ni ska få ett bra besked imorgon, så att du vinner mer tid att lägga på familj och vänner samt allt annat som får dig att må bättre.

    SvaraRadera
  71. Hej
    Läser vad du skriver, hörde vad du sa på tv.
    Tycker om dig fast jag aldrig träffat dig..
    Ditt mod är beundransvärt.. och viktigt.
    Döden finns ovisst för oss alla, fast inte lika uttalat som för dig, och många andra..
    Alla lever vi på lånad tid..
    Jag hoppas så att din dröjer länge..
    När som helst kan våra liv avslutas.. jag tänker ta vara på tiden så mycket jag kan..
    Se det som vi tar för givet..
    Havet, skogen, nära och kära.. inte stressa på i denna ytliga värld..
    Du hjälper mig att tänka och känna så.. fast jag önskar att det inte vore så..
    Världen behöver såna som du..

    Kram // Charlotte

    SvaraRadera
  72. Vi kommar att minnas - alltid! Du lämnar avyryck som aldrig kan raderas. Etsar sig fast i själen.

    SvaraRadera
  73. jag vill skriva något dunderbra. Men finner inga ord. Inga bra i alla fall.
    Men du Kristian... jag skulle vilja krama om dig.

    Ja, nä... äsch! Vet inte vad jag ska skriva. har hundra meningar jag vill säga dig....men men..

    Kram. kram som tusan.

    SvaraRadera
  74. Även jag såg en pojke jag ville hålla om och smeka över huvudet och kinden såsom jag gjort med mina barn när dom varit oroliga eller ledsna. Tv-programet var så starkt och berörde. Du berör oerhört. Min bästa vän är döende i en annan sjukdom. Hon har svårt att sätta ord på pränt och kan dessvärre ej tala så bra längre...dina ord, hennes närhet..... det är starkt!
    //A-K

    SvaraRadera
  75. Fina Kristian, det du skriver berör verkligen. All kraft och kärlek till dig <3
    Kram Camilla

    SvaraRadera
  76. Vackra, fina du
    Dina ord berör så starkt, får mig att omvärdera allt. Får mig att förstå att nu är nu!
    och i morgon, en annan dag.

    Styrka och kärlek till dig

    /Karin

    SvaraRadera
  77. Jag vill inte att du ska dö. /Anne.

    SvaraRadera
  78. Många, många styrkekramar.

    SvaraRadera
  79. Åh, kära kära du....
    Vaggar och håller om, tårarna rinner.
    Vet det här: När du går, när du inte finns här hos oss längre så finns minnet av dina ord kvar. Även hos oss som egentligen inte känner dig, som aldrig har träffat dig. Du har träffat oss, rätt i hjärtat har du träffat oss. Och du har inspirerat oss, hjälpt oss att öppna våra hjärtan, lärt oss något om oss själva. Så stor är din gåva, så högt ditt syfte här på jorden.
    I morse berättade jag om dig för min sambo, förklarade för honom varför jag har varit så harmonisk och glad på sistone; för att du har visat mig vad det är att leva. Att leva varje minut som om den var den sista, att inte slösa bort ett enda ögonblick på skit och struntsaker. Att livet är en dyrbar gåva som inte får hanteras vårdslöst. Det, Kristian, har du lärt mig. Och det glömmer jag aldrig. Tack.
    Carina

    SvaraRadera
  80. Hej
    Jag såg ditt program och jag såg en fantastisk människa som jag inte visste fanns och som lärde mig något. Jag tror vi alla som ser det skulle vilja samla ihop lite liv från var och en av oss så att vi kunde dela på tiden. Kanske gör vi det med vår tankekraft. Det man ser i dig är livsvilja. Rädslan och sorgen tar ju inte bort den. Jag såg också den där pojken som man vill hålla om och rädda, offra inte honom! Den pojken är vi alla en dag fast det kanske inte syns lika tydligt hur fel det är. Eller om det är som jag tror KG Hammar sagt att det är ingen mening men det blir en mening.

    SvaraRadera
  81. Jag vill göra nåt, men jag vet inte vad. Och jag känner inte ens dig.

    SvaraRadera
  82. Det sådana människor som du som ger mig hopp om människan som tänkande kännande varelse......du försvinner aldrig. <3

    SvaraRadera
  83. Fina Kristian!
    Som en bågskytt samlar du dina tankar, siktar och träffar mig mitt i.
    Varje gång, mitt i, men dina pilar är inte vassa utan mjuka, varma, fulla av närvaro. Jag sparar dig inuti mig.
    Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh vilken vacker beskrivning av vad vi alla känner

      Radera
  84. Styrkekramar och tankeänglar till dig Kristian <3

    SvaraRadera
  85. fantastiska människa.

    oändlig styrka och kärlek till dig. tack för att vi har fått följa dig. det du skrivit har gett så många så mycket. ett brutalt uppvaknande men faktiskt framförallt: du gör konturerna i detta liv klarare. essensen. kärnan i allt. tack för att du får mig att förstå så brutalt tydligt vad som är viktigt. tack vare det du delat med dig av vaknar jag med en särskilt magisk känsla av att vara välsignad med liv. att få vara med. att få ha de jag älskar. mina tankar bär en annan nyans sedan jag snubblade över din blogg. det är jag oändligt, oändligt tacksam för.

    jag önskar så att du skulle få fortsätta vara med. leva det liv du vill.
    jag tror att du kommer ha så mycket kärlek med dig och runt dig, även i den där andra dimensionen som nog inte alls handlar om att bara försvinna. jag tror faktiskt du kommer återförenas med alla en dag, det här blir en liten paus.

    du går en bit före bara.

    men tills vidare kan jag utan att ha träffat dig ändå med säkerhet säga att den här världen kommer vara en fattigare plats utan dig.

    /gabriella

    SvaraRadera
  86. Jag minns dig sedan över 10 år sedan.
    Jag minns små detaljer av mitt liv där du har funnits med. Och jag vet att jag alltid reagerat på att det var du som på något sätt fanns med i mitt liv. Det fick det att pirra lite i magen. När pappa pratade om dig, när min kompis började hänga med dig, när jag såg dig på stan i din tuffa svarta jacka.
    Jag kommer alltid minnas dig Kristian.
    Jag kommer inte tänka på dig varje dag, men det är inte samma sak som att glömma.
    I mitt hjärta så har du bott och gjort dig hemma i många år, och det kommer aldrig försvinna. Det lovar jag dig.

    SvaraRadera
  87. Du kommer alltid vara ihågkommen för det du är, det du gör och det du har gjort. Du kommer alltid att finnas kvar / A

    SvaraRadera
  88. Du finns i mina tankar. Dina ord sjunker sakta in i mig och jag tror att jag förstår hur du känner, aldrig helt till fullo förstås, för så kan det ju aldrig bli.
    Vill tacka dig för allt fint och tänkbart du förmedlar.
    Kramar från en tant

    SvaraRadera
  89. Det finns inte mycket man kan lova, men en sak vet jag.
    Jag kommer minnas dig i resten av mitt liv.
    Tack igen, för allt.
    /Angelica

    SvaraRadera
  90. Det är nog så vi alla känner; vi vill omfamna den där lilla pojken som rymmer en så gammal, klok och vacker själ. Vi vill hålla honom så hårt att inget kan ta honom från den här världen. Ändå måste du kanske gå och de som är kvar måste släppa. Men må mirakel ske!
    Tack för allt du gett Kristian. /Lena

    SvaraRadera
  91. Mitt hjärta vill sprängas när jag läser dina ord. Ingen ska behöva gå igen det du gör.

    Tänker på den första versen i Stig Dagermans dikt. Och den ger mig förtröstan på något sätt.

    Hur fort blir lönnarna gula,
    som lyser vår vandring i parken.
    Att dö är att resa en smula
    från grenen till fasta marken.

    Stora varma kramar

    SvaraRadera
  92. Du och dina fantastiska ord, berättelser som får mig att hålla andan varje gång jag läser dem samtidigt som tårarna rullar från min kind kommer alltid att finnas hos mig.
    Efter att jag hittat hit har livet fått en annan mening, att uppskatta det jag har idag. Njuta varje sekund av mina två döttrar och min man som finns vid mig.

    Aldrig, aldrig kommer jag glömma dig.
    Körsbärsdalen bland bergen kommer att bli så mycket vackrare den dagen du kommer dit. Och jag är helt säker på att DU kommer finnas bland din familj och vänner på ett eller annat sätt den dagen du kommer att flyga din väg som en av de vackraste änglarna.

    All Kärlek till dig, du fina.
    Linda

    SvaraRadera
  93. Såg precis programmet. Du var - är- fantastisk! Tack för att du delar med dig och ingen som läst denna blogg kommer någonsin att glömma dig. För ett par år sedan följde jag Linda som också hade cancer och lämnade tre små barn efter sig. Det går knappt en dag utan att jag tänker på henne. Det kommer att bli precis likadant med dig. Stor kram! /Cecilia

    SvaraRadera
  94. Älskade du... Jag lever i en liknande situation som du fast jag är 35 år och har fyra barn. Du beskriver dina barn som du aldrig kommer att få och jag går med en stor ångest över att behöva lämna mina barn. Ibland känner jag att det hade varit lättare om jag inte hade några barn att lämna, men jag kan också förstå vad du menar... Förbannade jävla cancer!
    Ta hand om dig underbara du

    SvaraRadera
  95. Tack...det var den ärligaste blick jag någonsin sett- igår i TV.... ärlig och med mod facande tanken på döden....önskar så du fick leva, fick din lille son....
    TACK stort tack för att du vågar ha ditt hjärta så vidöppet och stort- och så generöst och osjälviskt delar det mes oss alla som inte kännder dig.
    Önskar jag kunde sända dig helande och mirakel...

    SvaraRadera
  96. Det finns inga andra ord.
    Än dina.
    Tänker på dig och håller andan
    och vill hålla i och fast.

    Tack för att du delar med dig,
    livet blir så mycket större och kommer så
    förbli.

    "You can´t kill rock ´n´roll" på repeat.
    All kärlek från mig som du inte ens känner, men som håller
    i ändå.

    SvaraRadera
  97. Fina fina Kristian, vill bara omfamna dig och ge dig all den kärlek som kan ges./Karin

    SvaraRadera
  98. Varma tankar till dej och hela din familj / Majwor

    SvaraRadera
  99. Hade gärna tröstat och hållt om dig fastän jag inte känner dig, hoppas du har många som gör det.

    SvaraRadera
  100. Mitt modershjärta höll på att spricka av sorg men även av värme när jag såg dej på TV igår. Så rak och ärligt sårbar du är Kristian. Så ärligt du pratar om det som väntar dej. Jag har varit och sniffat på döden för ett år sen. Och du - det gör inte ont att dö. Det är varmt och ljust. Om det nu är någon tröst... Skickar mina varma tankar till dej och din familj.

    SvaraRadera
  101. Tjena Vildhästen!
    Ville oxå bara hålla om den där pojken i går. I 28 min och resten av natten.
    //Frida

    SvaraRadera
  102. Ditt och din familjs öde gör mig så ont!

    SvaraRadera
  103. Dina texter berör, jag ser att många andra tycker lika som mig där och varje gång jag går in och läser din blogg så kommer mina tårar fram.

    Mina tankar finns ofta hos dig och jag skickar dig varma kramar och styrkekramar.

    Ta hand om dig fina, underbara du

    SvaraRadera
  104. hej jag bara älskar hur du formulerar dig..har haft min 2:a cellgiftbehandling.Bröstcancer utan spridning(som det ser ut nu). Jag har två barn 8 o 12 det är svårt att förklara för dom på ett bra sätt. Jag önskar att du också fått uppleva att vara förälder. Kram på dig du okände../ M

    SvaraRadera
  105. Kristian

    Jag känner inte dig, har aldrig träffat dig, visste inte om dig. Men igår, i TV rutan såg jag dig. Du är den vackraste av varelser! Jag blev förälskad i dig. Jag älskar dig.

    SvaraRadera
  106. Vet du, jag såg inte en liten pojke på TV. Jag såg en vis mans ögon vars blick gav mening till vartenda ord när du beskrev resan genom svaren och landningen i harmonin under granen. Den bilden av döden vill jag ta med mig nät det är dags för mig eller de mina. Jag tänker blanda den med Astrids Nangijala och ta det bästa ur dem. Hoppas din resa dröjer länge ännu så att du hinner med så mycket du önskar innan det är dags, vilket jag hoppas vi alla gör. och precis som det sas i programmet så är det inte längden på livstiden som avgör om vi levat utan på hur vi har tagit vara på den.

    SvaraRadera
  107. En kram till dig Kristian. Och en kram till dina syskon, din mamma och din pappa. Tänker på er allihop.

    SvaraRadera
  108. Kristian,

    Jag beundrar ditt mod, din styrka! Tårarna trillar ner för mina kinder, livet är så orättvist! Jag tänker på dig varje dag när jag lämnar barnen på dagiset utanför ditt fönster. Hade fått uppfattningen om att du var på bättringsvägen, men så berättade Per-Ove om TV programmet igår, vi såg och lyssnade, och du fick mig att se livet och döden på ett annat sätt, så mycket finare!

    Vi tänker på dig! Cecilia & Per-Ove Norell

    SvaraRadera
  109. Vet inte hur mycket ork du har att testa det här ...
    (det handlar inte om att röka, utan man får juice ur unga skott o blad, det finns inget psykoaktivt ämne i färska blad) Kolla videon i slutet o läs vidare sen...
    http://www.cannabisinternational.org/index.php

    Sedan finns en annan variant, Rick Simpsons olja,
    http://phoenixtears.ca/video-library/ och massor med klipp på youtube och forums med erfarenheter..

    Du behöver inte dö...inte än ... säger som jeff brown sa till mig häromdan "I am glad you were born"

    SvaraRadera
  110. Jag har en vän för livet. Hon dog i februari. Samma dag som Whitney Houston och många andra. Hon hade cancer. Hon fick leva 48 år. Det finns ingen chans att jag någonsin kommer att glömma henne. Hon hade frågat fem vänner om vi kunde tänka oss, att vara med henne dom sista dagarna. Hon dog hemma i sin säng. När vi stod vid hennes sjuka livlösa kropp såg vi, att hon inte fanns kvar där. Hon hade klivit ur, som ur en gammal bil som lämnas vid vägkanten. Hon har hoppat på nånting annat som kan färda henne vidare. Jag vet inte vad, men jag hör henne ibland säga, att det inte spelar någon roll. Hon har gett mig insikten, att döden inte är ett slut utan en förändring av livskraft. Jag är henne mycket tacksam för det.
    Vi som finns kvar kommer att följa efter dig – hela gänget. Jag trycker din hand/ Eva

    SvaraRadera
  111. Underbara vackra människa, såg dig för första gången någonsin på TV igår. Upplevde hur mitt hjärta vidöppnades!Vill bara omsluta dig med total värme och kärlek. Allt det du sa, din blick, din klokhet, tapperhet, ditt allvar, det starka intryck du gjorde kan inte beskrivas. För jävligt att du inte får fortsätta en längre tid, men även om din kropp är ung så är din själ gammal och vis och har varit här många gånger tidigare. Därför har du kommit så långt i din visdom och du kommer att fortsätta färdas! Det tar inte slut Kristian! Jag bara VET det!
    Kärlek är meningen med livet och du är omsluten av en oändlig mängd kärlek! Själar kan aldrig dö så jag önskar innerligt att våra får mötas nån gång. Det ska bli härligt! Med innerlig och varm kärlek kommer jag att följa dig och dina ord. Så minns alltid att du inte är ensam!

    SvaraRadera
  112. Finaste Kristian, du kommer inte att bli glömd. Du är absolut helt unik och du är varm klok och ödmjuk. Såg din medverkan i TV nyss. Du har så mycket vishet i det du säger och dina ögon utrtrålar mod och värme.
    Jag tar med din verson av döden, vaknar upp sen under en tall i Norrlands djupa skogar. Du berör så vansinnigt. Kramar dig massor fina fina du/ Ellen

    SvaraRadera
  113. Jag känner dig inte, men jag känner med dig. Vet inte heller hur illa ställt det är. Men. Jag ville bara fråga dig om du vet att insulin hjälper cancerceller att växa, ja egentligen alla celler, och att det därför kan vara väldigt kraftfullt att låta bli att äta allt med socker, mjöl och så vidare - även ris, quonia etc. Allt med mycket kolhydrater alltså. Jag har många vänner verksamma inom näringslära, och de pratar då och då om detta. Kanske kan det få dina canerceller att stanna av, eller att backa. Hur mycket det kan hjälpa dig vet jag inte, ville bara berätta, modiga du!

    SvaraRadera
  114. Du kommer alltid att finnas i mina tankar som en underbar och ljus människa!
    Helt fantastisk är du Kristian! Jag kommer prata med dig ibland även om du lämnat jordelivet så småningom. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan! Du är och kommer ALDRIG vara ensam även om rummet känns tomt ibland. Stor kram på dig fina människa!

    SvaraRadera
  115. Underbara Kristian.
    Jag vill hålla om dig och trösta dig som en mor tröstar sitt ledsna barn. Jag kommer aldrig att glömma dig, du har blivit en del av mitt liv.

    SvaraRadera
  116. Åh fy vad ont det gjorde i mig att läsa ditt inlägg ...

    Efter några rader kände jag att jag orkar inte läsa resten men så jag gjorde jag det ändå förstås och återfick samma känsla igen. Naturligtvis fortsatte jag läsa till slutet.

    Det gör så ont att läsa ditt inlägg idag.

    Samtidigt så vackert nedskrivit.
    Du målar med orden. Din specialitet.

    Varma och många tröstekramar sickas till dig från Nina.

    SvaraRadera
  117. Fina Kristian!
    Du är så himla fin, både på ut och insida. Med kärlek håller vi om dig.
    Varma kramar.

    SvaraRadera
  118. Kära Kristian,

    jag förlorade en nära vän i cancer 2009. Jag talar med honom då och då. En gång för inte så länge sedan frågade jag honom vem jag egentligen talar med, när jag upplever att han är närvarande och pratar med mej. Han svarade såhär:

    "Alla människor som vi har mött, som har talat till oss och berört våra hjärtan, som vi har tagit emot kärlek från, har lämnat en bit av sin energi i oss. Bokstavligt talat. Vi går alla in och ut ur varandra. Och det vi en gång ger i kärlek av oss själva stannar kvar. När kroppen dör är det bara just kroppen som dör. Kroppen är inte en människans person, en människans energi eller en människans unika karaktär. Kroppen bär en människas personlighet. Bär den och utstrålar den, klär den. Men den är inte människan. Därför kan inte människan dö…så länge någon minns en människa, så lever den människan…i dem som minns. På så sätt bär vi varandra, håller vi varandra levande. På riktigt! Det som Är slutar aldrig att Vara! Därför stämmer det när vi säger :- En del av dej kommer alltid finnas kvar. Det är bokstavligt talat sant!

    Men sorgen är också sann i det att ingen människa någonsin kommer igen. Det finns inte en enda människa på jorden som liknar någon annan. Vi lever måhända många liv, men inget är det andra likt. Därför är det en kärlekshandling och en hyllning att sörja ett liv. Att sörja varje liv som tar slut, som går vidare.."

    Stort tack Kristian för att du delar din visdom och din smärta.

    Kärlek och tacksamhet från Anna

    SvaraRadera
  119. Modiga vackra människa! Jag har läst alla kommentarer ovan och håller med dem alla. Jag ser också att dina texter får andra att starkt känna, tänka, skriva vackra och reflekterande ord och meningar, vilken kraft och rikedom! Kristian, läkarvetenskapen sitter inte inne med hela sanningen och mirakel sker varje dag och jag önskar dig ett mirakel. Du behövs här!

    Många styrkekramar
    /Angela

    SvaraRadera
  120. Jag vill bara tacka för dina fina ord om något som få ens nämner, du gör skillnad!

    Kämpa på!

    SvaraRadera
  121. Jag blir så berörd av dina så fint skrivna rader Kristian! Jag känner dig inte, men det känns som jag har lärt känna dig lite ändå, när jag har följt dig på din blogg.

    Varma Styrkekramar till dig fina Kristian.

    SvaraRadera
  122. Kristian

    Till vem kan du gå med din sorg?
    Till vem kan du gå med din glädje?
    Med vem kan du dela allt?

    Någon som håller dig i handen
    Någon som följer dig på vägen
    Någon som du inte ser
    vill dela ALLT med dig.
    ALLT.

    Ljus och Kärlek från Kerstin

    SvaraRadera
  123. Jag har aldrig följt en blogg.
    Kommer att följa din och dig.

    SvaraRadera
  124. Saknar ord.

    Hoppas på ett under Kristian.

    SvaraRadera
  125. Blir så berörd när jag läser din blogg, Kristian. Kämpa på. Jag hoppas på under, mirakel, kärleken.

    SvaraRadera
  126. Beundransvärda Kristian...DU har etsat Dig fast i min skalle och själ...pga Dina ord och skrift..Din styrka.. förmodligen i många fler skallar..DU kommer att finnas kvar i mångas hjärtan.. Jag önskar verkligen att Dina ord kommer i bokform... Jag önskar Dig en fantastisk dag imorgon med många positiva besked.. Jag ber om detta varje dag.. Kram Ingela

    SvaraRadera
  127. Hej där! Har vakat hos så många nära till mig som sedan gett sig av men aldrig, aldrig någonsin Kristian har jag upplevt att de är borta eller döda. Inte p g a att de försvunnit utan att jag både har tala, sett och rört vid dom. Jag är så klar över att våra liv fortsätter men i en annan typ av takt så ..Livet är så väldigt välinrättat om vi tänker på allt som faktiskt finns - så därmed är säkert döden också välinrättad och du kommer att både kunna se och höra och hjälpa dina nära älskade tills det blir deras tur. Var inte rädd - även om du är oerhört sorgsen. Döden tar inte livet av kärleken Kristian den bara fortsätter...Nu håller jag handen vid ditt hjärta och önskar att det blir så bra för dig som bara är möjligt,Ingen vet med säkerhet men det kan också bli ett riktigt äventyr...

    SvaraRadera
  128. synd att man aldrig får chansen att få se dig :( du är jätte vacker.. kanske är jag egoistisk, jag tänker inte alls på att du ska dö, jag tänker bara på hur vacker du är..

    SvaraRadera
  129. Åh dina ord! Som de berör. Som de uppmanar till eftertanke! Tack! Tack för att du fortfarande finns! På tisdag är det begravning för en treåring som har gått vidare i denna hemska sjukdom. Då tar jag med mig dina ord i tanken. Tack!!

    SvaraRadera
  130. <3 <3 <3 <3 <3
    <3 <3 <3
    <3
    <3



    SvaraRadera
  131. Jag brukar berätta för mina barn att man inte dör, att man alltid kommer finnas kvar, att kroppen som man bor i för tillfället är som ett hus, vissa kan man renovera, andra blir angripna av skadedjur eller mögel och måste rivas. Inget hus håller för evigt, vi måste bygga nytt.

    Det innebär att du kan flytta in i ett alldeles nybyggt fräscht hem. Om du vill alltså?

    Kramizar
    Nyföljaren
    Berh

    SvaraRadera
  132. Kristian, som jag grät av programmet på svt samt detta inlägg. /Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer. /en annan Sofia

      Radera
    2. Jag med! Vill krama om dig och berätta hur mycket du berör. Hur fantastisk du är. /en Sofia till

      Radera
  133. Alltid kommer jag komma ihåg dig för du påverkar så starkt. Underbara du.

    SvaraRadera
  134. Du är så unik och har sånt djup i ditt skrivande,mitt i ditt lidande..Någon har aldrig berört mig så mycket dina ord,jag känner i märgen hur du plågas. Kan inte förstå. Varför.

    SvaraRadera
  135. Världen är en bättre plats med dig i den. Jag hoppas på ett mirakel av hela mitt hjärta!

    SvaraRadera
  136. "...när jag gått till andra dalar. Minns mig då" Det är verkligen inte mycket vi som följer dig här kan ge dig - du som ger så mycket - men ett kan jag svara på citatet ovan: Här finns en som kommer att minnas dina ord resten av livet. Jag lovar.

    SvaraRadera
  137. Jag läser och läser alla dina berättelser och jag vill så mycket att du ska få ett gott besked imorgon. Jag vet att inga ord kan trösta dig när du är ute i tassemarkerna utom just de;att du har fått uppskov.
    Du kan på ett fantaskiskt sätt formulera känslan precis när man är där ute på kanten och allt är mörkt.Jag har också varit där och är där på sätt och vis än ;vet inte när laserstrålen pekar mot mig igen.Man vill inte ,vill inte och samtidigt så blir allt så mycket mer intensivt och nära.
    Tänker på en några diktrader jag läste en gång :

    Between the stirrup and the ground
    he mercy sougth and mercy found

    och jag hoppas att du på det ena eller andra sättet hittar den ron.Kram Lena

    SvaraRadera
  138. Om jag går förbi granen kanske jag nickar som ett hej även om jag inte känner dig.

    http://open.spotify.com/track/4BGptVVdq2MDSCDzYVEkQ8

    Dan Andersson- Pär Sörman

    SvaraRadera
  139. Är imponerad av din styrka att skriva, dina ord berör på ett så djupt sätt att man bara vill gråta. Jag hoppas så att du imorgon får besked som ger dig hopp att åter orkar besegra denna sjukdom. Ge inte upp !!

    Styrke kram från en tidigare kvarnsvedsbo

    //Linda

    SvaraRadera
  140. Kristian du fantastiska. Ibland får man en alldeles speciell gåva. Och det upplever jag att jag fick i går, när jag fick möta dig. Visserligen genom TVn men det var helt fantasiskt. Varje dag du levt, varje dag du lever är en gåva, inte bara till dina närmaste utan till hela världen. Du berör med hela dig, din blick, dina ord. Det skulle inte förvåna mig om döden är precis på det sätt du beskrev den. Tack för det du ger oss alla!

    SvaraRadera
  141. Jag vet inte vad jag ska skriva, vet bara att jag vill skriva. Skriva ett stort tack för dina texter, för ditt mod att ge oss av dig själv, genom dina fruktansvärda erfaranheter blir mitt liv lite annorlunda. Mina vänner blir vackrare, min man mer underbar... För det och för dina fantastiska texter kommer jag alltid att minnas dig, aldrig glömma dig.

    Jag hoppas att morgondagen har positiva besked till er. Jag hoppas att behandlingen har gett ett bra resultat! Jag tänker också att det är vansinnigt det du och dina nära tvingas gå igenom. Jag tänker också att när den dagen kommer, har dina vänner mycket fint att bära med sig, för ni har fått möjlighet att prata, njuta av varandra och ta avsked, hur hemskt det än är. Ibland dör någon plötsligt, och man kan aldrig säga de där orden, ge den där kramen.. Ibland får man chansen, och jag tror att de som lever vidare kan leva på det. För min mormor och morfar var det så, han dog i cancer för många år sedan nu. Men de fick säga farväl, och mormor lever fortfarande på hans ord - att han fick berätta för henne att han var nöjd och lycklig över deras liv, att han älskade henne fortfarande efter alla år tillsammans..

    Jag vet inte vad jag vill med mitt svamlande, men jag önskar dig allt gott, all kärlek och styrka!

    Stor kram från mig
    Josefin

    SvaraRadera
  142. Du är gudomlig, vackra människa. Jag kommer alltid ödmjukt vårda din legend. Tack för att du ger oss en påminnelse om livets storhet.

    All kärlek och all kraft till dig Kristian

    SvaraRadera
  143. Blir lika berörd varje gång jag läser dina inlägg Kristian! All styrka och kärlek till dig!
    Jag blir även påmind om att livet inte är förevigt och att man skall ta tillvara på dagen och de människor man har sig nära!..
    Jag hoppas att du och din familj får ett lugnande besked imorgon!

    SvaraRadera
  144. Såg nyss "Annas Eviga" Starkt...
    Kram från Rico´s mommo med familj

    SvaraRadera
  145. Jag kommer minnas dig.

    Jag har berättat om dig, hur jag sett dig på tv och läst din blogg för en kompis och igår såg hon dig på tv och berättade idag om det för mig.
    Hon sa att någon mer poetisk och uppriktig människa hade hon knappt sett.
    Jag kan inte mer än instämma, du har i grunden förändrat synen som jag ser på saker och ting på denna jord.
    Jag vet att det finns inget jag kan skriva som kan lindra din smärta, jag är bara en främling som skriver på en blogg.
    Men jag vill poängtera att du inte blir bortglömd och det sträcker sig utan för din familj och din krets utan utanför till okända människor vars liv du berört.
    Jag vet inte, kanske lämnar jag jordelivet före dig för ingen av oss vet vad som kommer att hända.
    Jag hoppas innerligt att du får ett bra besked ifrån sjukhuset och oavsett vad man tror på så kommer jag att be för dig.
    Aldrig heller glömma att du fick mig att tänka om gällande så många saker.

    All lycka Christian
    / Jojje

    SvaraRadera
  146. Älskade Kristian, jag vill läsa dina böcker, jag vill läsa en pappablogg skriven av dej, jag vill att du stannar kvar!
    Önskar av hela mitt hjärta att din morgondag blir positiv! Love, love, love

    SvaraRadera
  147. Styrka kraft och mod skänker jag dig med tankens kraft. Hittade din blogg igårnatt via en länk, sträckläste, grät och förbannade. Ditt sätt att skriva trollbinder mig.

    SvaraRadera
  148. Förbannade j-vla cancer! Den berövrar oss så många alldeles underbara människor! Förbannade j-vla cancer! Men tacksam att få läsa o beröras av dina ord! Men j-vla cancer att som gör att vi inte får läsa dina oskrivna böcker du ljuvliga skald! <3

    SvaraRadera
  149. Fint program igår! Lycka till imorgon. kram

    SvaraRadera
  150. Tack Kristian för din uppriktighet.
    Din styrka stärker mig att inte ta något för givet.
    häng i min vän!!
    från en kvarnsveds vän...

    SvaraRadera
  151. Du kommer aldrig att bli glömd! Jag hade före 2010 ingen aning om vem du var, nu tack vare denna blogg förjer jag dig slaviskt. Underbara fina och tänkvärda ord, som jag hoppas får läsa ett tag till. Hjärtskärande när det tar slut, så kämpa ett tag till Kristian!
    /Lina

    SvaraRadera
  152. Om jag kunde skulle jag vandra tillsammans med dig och hålla din hand på väg mot det okända. Jag ska minnas dig även om vi aldrig setts. Jag ska be mina nära och kära att ta emot dig på andra sidan. Jag ska tänka på dig och den magi du med ord skapat den dagen min tid är kommen. Vi har som sagt var aldrig setts men du har en plats i mitt hjärta och en dag kanske jag får äran att möta dig! Kram och kärlek till dig från Draken

    SvaraRadera
  153. Många varma kramar från mig till dig, du är bara helt fantastisk!!!

    SvaraRadera
  154. Åh Kristian..jag vet inte vad jag ska skriva men jag vill skriva något.
    Jag hoppas sista tiden av ditt liv blir så bra som möjligt,jag älskar dig och du är en jättefin människa,klarar inte av tanken på att du inte kommer klara detta...jag känner dig inte ens men jag har följt den här bloggen ett tag och jag älskar Sugarplum Fairy <3

    Ska skicka all min kärlek till dig,önskar att jag kunde ge dig en kram och trösta dig..

    All min kärlek till dig Kristian <3
    /Josefine

    SvaraRadera
  155. Du kommer aldrig bli glömd dina ord kommer finnas kvar för evigt i alla som läser dina ords hjärtan. Men hoppas på mirakel hoppas hoppas hoppas du grejar detta att du får bli pappa. Kramar till dig å dina nära

    SvaraRadera
  156. Älskade fina människa..såg dej på "Annas eviga" med gråten i halsen. Vem är väl jag med med mina ångest o alkoholproblem....... Kämpa fina du... / Ulrika

    SvaraRadera
  157. Känner att jag vill skriva något men jag hittar inga ord så det får bli en STOR styrkekram istället !

    SvaraRadera
  158. Såg just programmet från igår,tack för att du vågar sätta ord på det svåra. Önskar så att du kunde få goda besked i morgon. Kram

    SvaraRadera
  159. Kristian vår vän...
    Du är en Gudagåva utan dess like.
    Att du mitt i alltihopa orkar med allt du gör. Att du orkar leva så mkt som du faktsikt gör är ett mirakel.
    Ett mirakel som du bevittnar inför så många miljoner människor på ett eller annat sätt.
    Jag hoppas att många, många människor förutom mej själv, tar till sig det du ger oss. Inte bara nu, utan även i framtiden. För det är ju så lätt att glömma bort.
    Glömma bort det vi har, för att man tar allt förgivet.
    Ditt namn kommer dock att finnas kvar i tid och evighet. Ditt namn kommer att bäras fram i all tid framöver.
    Dina låtar kommer att spelas, ditt namn kommer då upp, din berättelse nystas upp, det fantastiska med dej är ett faktum.

    Den pojken du såg igår, lämnade nog ingen oberörd.

    Håller med om att det var så naket det kunde bli, det var vackert men samtidigt så smärtsamt enda in i märgen.

    Vi ska alla vandra samma väg och jag hoppas och tror att du kommer att förbereda en fin plats för oss att komma till.
    En plats där vi åter får vara tillsammans. En plats där bara kärleken finns och allt ont är bakom lås och bom.

    Var rädd om dej Krsitian och jag håller mina fingrar och tår för att beskedet för er kommer att bli så positivt som möjligt.

    Du ser så fräsh ut Kristian.
    Vila nu så att kroppen din orkar med.

    Lots of Love
    /M

    SvaraRadera
  160. Hoppas att du får positiva besked!
    Kramar i massor

    SvaraRadera
  161. Varmaste varmaste kram........
    Britt-Inger

    SvaraRadera
  162. Lite mera ödmjuk för varje dag som går böjer jag mig inför livet. Jag står på jobbet och jag kan inte låta bli att gå in här, på din blogg, i den värld du tecknar, trots att jag förbannar mig själv så, för jag klarar knappt att hålla tårarna tillbaka. När jag läser den i hemmets trygga vrå rämnar allt. Varje gång. För varje inlägg. När jag såg dig berätta i Annas eviga trodde jag nästan att mitt hjärta skulle stanna.
    Tänker på dig varje dag. Och aldrig någonsin kommer du att glömmas. Det törs jag lova. All energi, kunskap och kärlek du sänder ut sträcker sig långt ut i världen och in i många, många hjärtan och där kommer du alltid att finnas. Jag tror att du håller på att förändra hela världen.
    Och jag tänker fortfarande fåfängt tro på mirakel och goda besked. Jag vill ha dig kvar i den här världen. Jag tror på dig Kristian! Kramar och kärlek
    A

    SvaraRadera
  163. Såg Annas eviga igår och du verkar så himla snäll och go. Du skulle helt säkert vara världens bästa pojkvän och bli världens bästa pappa, tycker det är fullständigt bedrövligt att du inte verkar få leva så länge för att bli och få vara detta. Hoppas på allt det bästa imorgon!

    SvaraRadera
  164. Har sträckläst Din blogg idag. Igår hade jag aldrig hört talas om Dig. Idag har Dina ord fått mig att ta ett avgörande steg i mitt liv. Vill tacka och berätta att Du gör skillnad. Önskar, som så många, att jag kunde göra det för Dig också.

    SvaraRadera
  165. Kristian, jag heter Sara.

    Jag önskar att min gran växer i närheten av Din, att Dina ord når fram varhelst ifrån. Lycklig är den som får vara i Din närhet.

    Jag kan inte stänga fönstret där Du skriver, Dina ord väger tungt, så meningsfulla och viktiga. All styrka till Dig. Jag önskar att Du finner ro; Idag, i morgon och alltid.

    SvaraRadera
  166. Jag hoppas vi ses där under granarna i Dalarna. Jag kan känna doften av skogen, fukten i marken och höra fåglarnas sång.

    SvaraRadera
  167. Hej igen

    Tänker lite..
    Det måste vara helt overkligt att du har en blogg som handlar om det här.. som du sa i programmet, du trodde inte att ditt liv, i denna unga ålder skulle handla om att sitta i tv och prata om döden. Din död.
    Och nu skriver främmande människor till dig.. med medlidande(fullt förståeligt och fint)och som om de kanske känner dig.. för det känns så..
    När du bara vill skratta, slappna av och drömma om framtiden.. som vi alla vill.. det kan vi aldrig förstå.. vi som inte är där..
    Jag hoppas såå att din tid här på jorden blir längre än du kanske tror.. att cancern besegras, för det har skett förut..
    Och.. livet är inte oändligt för någon av oss, jag tänker på att flera av oss kommer möta döden tidigare än du, fast vi inte har en aning..
    Är det något vi inte kommer undan är det just döden.

    Jag tänker på dig...

    // C

    SvaraRadera
  168. För alltid har du berört mitt hjärta. För alltid.

    Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig
    som inte ryms här. Orden räcker inte till, inte
    heller raderna. Det kanske inte heller behövs för
    så mycket har sagt redan av alla dem som känner
    som jag, att du påverkar med dina ord med din
    person, du gör oss ödmjukare, försiktigare men
    också modigare.

    När du berättade igår i Annas eviga om din
    förhoppning om vad som händer sen började
    jag skaka för det påminde så om mina tankar
    och drömmar, om att färdas genom rymden och
    få svar och sen vakna upp i det finaste jag
    vet,en strand där jag får möta dem jag saknat.
    Där jag får möta vår älskade son som tog sitt
    första och sista andetag vid födseln.

    Det är så jag ser det, att himlen, om man nu vill
    kalla det för det, är en plats där vi möter dem
    som gått före oss och som är så fantastiskt så
    varje individ får uppleva det finaste som den vet,
    för dig som en skog och för mig som en strand.
    Det hoppas jag på.

    Men jag hoppas också att när jag varit på den
    stranden så kan jag ta mig mot skogen och möta
    andra där, när jag kommer dit ska jag söka efter
    dig och säga tack, tack Kristian tack.

    J

    SvaraRadera
  169. Fina människa. Vi kommer aldrig glömma!
    Du gör skillnad.

    SvaraRadera
  170. Kristian.
    Det vi fick se igår, närmare kommer man inte.
    Varken i eller utanför tv-rutan. Tack för att du visar din orädsla för svenska folket. Vi behöver det.
    Tack.

    All min kärlek och varma kramar till enbart dig.

    http://www.youtube.com/watch?v=gv3Gtf94o6w

    SvaraRadera
  171. Läste din blogg för första gången för två dagar sen, har inte kunnat sluta tänka på dej, har blivit så berörd.Skickar kramar och kärlek! hoppas på att du får ett fint resultat idag...vet inte vad jag ska skriva egentligen, men kram och kärlek!

    SvaraRadera
  172. Sorgen, den måste få komma.

    SvaraRadera
  173. Tack! Du gör skillnad. Jag kommer aldrig glömma programmet på Svt jag såg igår, Du är en förebild. Du strålar av mod och integritet.

    SvaraRadera
  174. Kristian, Kristian. Din resa är så svår. Du berör mig. Att det finns någon som du. Kom ihåg energiprincipen: Ingenting försvinner, allting omvandlas. Jag tror på dig i alla former. Allt blir bra.

    SvaraRadera
  175. Jag såg ditt tal om din syn, ren kraft gick genom tv-rutan. Vi behöver den kraften, när själen talar rakt ur det okända... om döden. Vi är egentligen alla förenade i vår ovisshet om döden. Jag kommer inte glömma dina ord. Jag hoppas och tror på själens fortsatta resa i det okända, för dig, för oss alla. Min kärlek till dig Kristian och till alla andra som också ska dö. Vi måste kunna leva tillsammans med döden, inte förtränga den. Tack för starka ord.

    SvaraRadera
  176. Du är så stark, du har sånt mod, du har en sån stolthet, en sån stark karisma, ibland tänker jag att du är Jesus som kommit tillbaka till jorden, fast jag inte är särskilt Bibel-troende, men det du är och har är så unikt, helt overkligt starkt och den aura som omger dig är faktiskt som ett starkt sken. Jag såg programmet igår och de andra i programmet blev så märkvärdigt bleka och platta i jämförelse, fast de sa kloka saker och är kända och etablerade livsåskådningsexperter.
    Jag kan förstå att du började gråta i går kväll när du kom fram till festen, dina vänner hade väntat på dig hela kvällen och ni vill så gärna att allt ska vara som förr, det är så oerhört fel att det inte är så längre. Nu håller jag tummarna för imorgon och tackar Gud att du har en så underbar familj och så fina vänner som får bilda ett skyddsnät av kärlek under dig och omkring dig. kramar

    SvaraRadera
  177. Du kommer inte att gå ensam vännen!!

    SvaraRadera
  178. Viktigt. Starkt. Som ringar i kosmos sprids din kärlek. Var inte orolig. Din kropp har inget med din själ att göra. Den lever vidare i en annan form bara. Och tänk på hur många du påverkar till att bli bättre människor och stanna upp och ställa frågan vad som egentligen är viktigt i livet. På så vis har återstoden av ditt liv en större mening än vad som är greppbart för en ensam människa. Det är både stort och vackert.

    Ta hand om dig!
    /Anton

    SvaraRadera
  179. Någonting är så jävla fel, jag älskar ditt språk men önskar så innerligt att det handlat om alla resor och äventyr du verkar brinna för och inte cancer.

    SvaraRadera
  180. Här i Kvarnsveden är det tomt utan dig.Mitt hjärta värker när jag läser det du skriver, vad du bär inom dig.Ska tänka på dig i morgon och hoppas innerligt att mötet hos läkaren går så bra som det bara är möjligt. Många styrkekramar till dig Kristian.

    SvaraRadera
  181. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  182. Vill bara säga att du är helt fantastisk och har en styrka som inte många människor har eller någonsin kommer få. Tror att du ger mer till andra än vad du själv inser. Hoppas att du tänker på dig själv också, inte bara din familj och omgivning.
    Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  183. Jag kommer aldrig att glömma dig, Kristian! Du är en mycket speciell person och en av dem som vår värld skulle behöva många fler av. Din blogg fanns länkad i en krönika i somras av en av dina journalistkollegor och jag kunde inte sluta läsa. Dina ord kryper innanför skinnet och in i hjärtat och där stannar de. Ditt sätt att hantera din situation och ditt sätt att skriva är så oerhört mycket större än den fasansfulla anledningen till att du skriver här. Ja, du har definitivt rubbat en frekvens. I morse när jag vaknade och min minste krupit ner i min säng någon gång i natt så tänkte jag på dig. Lovar att göra allt för att förvalta den skatt jag fått så gott jag bara kan. Dina ord kommer att finnas med genom kommande tonårstider och andra prövningar.Jag skulle vilja läsa boken du säger att du aldrig kommer att skriva. Och ja, du skulle bli en fantastisk pappa, det har du så rätt i och det är bara för jävligt att du inte får uppleva det. Cancer är en djävulsk sjukdom. Jag är mamma till två underbara pojkar som nyligen förlorat både sin farfar och morfar i sjukdomen och jag själv har mist en väninna på samma sätt. Så jag tror att jag vet något om vad du och dina nära går igenom. Men tänk inte att du inte kommer att kunna återgälda dina föräldrar. Det är en sådan obeskrivlig glädje från den dagen barnen föds bara att få uppleva dem och det har du redan skänkt dina föräldrar i 29 år.
    För några år sedan såg jag dig och dina fina vänner på KB i Malmö. Det var ganska glest i publiken men ni struntade fullständigt i den dåliga uppslutningen. Spelade som om det var er sista spelning och det var helt omöjligt att inte smittas av er energi och oförstörda kaxighet. Vad jag önskar att jag kunde ge dig tillbaka lite av den energin som ni gav oss som var där! Du och dina nära finns i mina tankar. Hoppas så på ett mirakel av något slag!! Om någon gång så är det befogat nu!
    Varma kramar från Skåne till dig, Kristian. /Anna

    SvaraRadera