tisdag 6 november 2012

Hjortjägaren


När jag var 18 år knäckte jag en främlings näsben på Flamingo i Borlänge. Det förvånar mig i dag, för jag har aldrig attraherats av konflikter. När andra har plöjt tegelstenar om slaget vid Verdun, landstigningen i Normandie och finska vinterkriget har jag mest känt mig vilsen, obildad och utanför.
   Jag gjorde inte värnplikten. Trots det, är jag på väg till en frontlinje. Och jag kommer inte att komma tillbaka.

Under andra världskriget gick man ur huse för att kämpa mot ondskan. Att ta värvning var det enda rätta. En självklarhet. För mig – uppvuxen i det svenska samhällskollektivets sista dödsrossling – är det av flera skäl svårt att förstå, för att inte säga omöjligt. Här har tryggheten varit konstant, förutom ett knäckt näsben på Flamingo.

Jag fascineras av attityden kring Vietnamkriget – den första konflikten i modern tid där det faktiskt fanns en opposition mot kriget som sådant. Tusentals amerikaner kallades till en strid som de inte förstod. Till ett krig som inte var deras.
   Precis som jag.
   Kallad till en bataljon, snart skickad till ett område varifrån ingen återvänt.

Jag går just nu igenom min elfte cellgiftsbehandling. Antalet känns enormt. Jag minns knappt hur tillvaron såg ut innan elden tog fyr i mars förra året. Det blir allt tydligare för mig att kroppen vänjer sig snabbt och glömmer lika hastigt. Det är både en tröst och en tår. Den bekymmerslösa tillvaron som en gång fanns, är nu förlorad.
   Samtidigt som jag skriver detta hör jag en präst på radion prata om mitt öde. Min berättelse. Jag undrar vad mitt liv har kommit att innebära. Vad konsekvensen av min död kommer att bli.
   Behandlingen sliter hårt den här gången. Den oerhörda tröttheten. Känseln i fingrarna har genast blivit stum. Hår på kuddarna. Kramper.

När det värsta har lagt sig för den här gången ska jag åka hem till Dalarna. Till Borlänge, mina drömmars stad. Jag ska gå genom min barndoms kvarter. Där alla vet vem jag är.
   Jag ska korsa det öde torget med dess ojämna kullerstenar och berömda rutschkana. Jag ska gå förbi biblioteket där jag drömde mig bort som barn, där Kerstin gav mig boken av Rolf Blomberg som jag var den enda som lånat sedan 1962. Jag ska passera fiken där jag försökt charma bygdens damer, där jag både kysst mig upphetsad och gråtit över trassliga känslor. Jag ska gå in i skivbutiken där min ungdom formades, där jag i tonåren köpte Funhouse som ruskade om mig hela vägen hem till Kyrkvärdsgatan. På håll ska jag se Bullerforsens ursinne. Jag ska ta mig uppför backen i Islingby och se stålverket breda ut sig och jag ska tänka på dess arbetare som jag respekterar med bultande hjärta. Jag ska passera skolans tak i Kvarnsveden där vi låg och tittade på stjärnorna samtidigt som vi lärde oss att snusa. Jag ska ta mig till platser där jag druckit mig vinglig. Platser där jag skrattat, förbannat och älskat. Platser där jag haft sex.
   Och jag vet att de jag då möter kommer tänka: ”Där är Kristian. Han som blivit kallad. Han som kommer posteras på den där platsen där ingen överlever.”

Från och med nu blir varje besök i Borlänge mitt sista.

Kanske hinner jag möta den där främlingen från Flamingo någonstans mellan Jussi Björlings staty och pappersbrukets pumpande skorstenar. Då ska jag be om ursäkt. Jag hoppas att han vill förlåta.
   Det är mycket som måste ordnas med innan kallelsen träder i kraft.

274 kommentarer:

  1. Åh Christian. Det finns så mycket jag vill säga och samtidigt finns det inga ord. Allt jag kan formulera är ett citat av John Green - "If people were rain, I was drizzle and she was a hurricane". Du är the hurricane, Christian. Så oändligt mycket mer än du anar.

    SvaraRadera
  2. Finstämt och vackert. Orden lyser som stjärnor en klar natt. Hoppas på mirakel!

    SvaraRadera
  3. Jag vet vad du kommer göra i himlen. Skriva. Sluta ALDRIG med det. Såg dig i "Annas Eviga". Är helt tagen.

    SvaraRadera
  4. Nära döden formulerar du vad det är att leva så oerhört bra. Alla goda tankar till dig.

    SvaraRadera
  5. Jag fick faktiskt näsbenet brutet av en främling på gatan för några år sedan. Något som resulterade i ett antal operationer och en lång sjukskrivning. Jag har aldrig tänkt på att han den där främlingen skulle kunna vara någon som dig. Men det kan han ju vara, och då känns det faktiskt bättre. Lycka till Kristian, jag hejar på dig när du står där på frontlinjen även om krig är det värsta jag vet. / Sanna

    SvaraRadera
  6. Du finns ständigt i mina tankar Kristian, och dina vackra kloka ord om det som är viktigt i livet gör mig till en bättre människa. Tack! All styrka och kärlek till dig.
    /Frida

    SvaraRadera
  7. Jag hoppas med hela mitt hjärta att vi ses i borlänge, ska krama dig & berätta hur mycket jag älskar dig!!
    Hur din musik förändrat mig.
    Bara för dig är jag stolt att jag bor i Borlänge.
    Och om du ska till pappersbruket.
    Kom förbi hushagen :D
    att vara längst fram på eran spelning i somras på p&l, kärlek.
    Puss på dig!!

    SvaraRadera
  8. Jag hoppas att det du skriver en dag blir en bok. Som en oerhört smärtsam men vacker hyllning till livet. Och som en evig påminnelse till oss som kommer att stanna kvar här en stund till.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Du beskriver din resa mot det oundvikliga på ett sätt som berör på ett djupt plan, och jag finner mig själv ofta sitta och läsa dina inlägg med tårarna rinnande.
    Inte för att jag tycker synd om dig.. det känns inte helt rationellt eftersom jag inte vet om platsen du ska till nödvändigtvis är sämre än den här. Men du berör genom att så okonstlat och öppenhjärtigt skriva om dina tankar och känslor inför det okända, och klär i ord den ångest jag kan tänka mig florerar med varierande intensitet i ditt liv.
    Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka.. att skillnaden på dig och mig är, att du har fått ett besked som innebär att du vet att du kommer försvinna från den här världen tidigare än de flesta.
    För mig - som än så länge är frisk - är min eventuella för tidiga bortgång en lika stor överraskning varje dag.
    (Hoppas du förstår hur jag menar.. det låter lite bryskt och är förstås inte menat så.)
    Hur som helst är jag tacksam att få ta del av det du skriver. Det väcker tankar och får mig att se saker ur andra perspektiv än jag brukar.
    Så TACK för att du delar med dig. Hoppas nästa värld är ännu bättre, och om du väljer att blogga där också så kommer jag börja följa dig direkt när jag kommer dit.
    Styrkekram!

    SvaraRadera
  10. Det är otroligt hur dina tankar, dina upplevelser har redan gått vidare till många , jag började läsa förra veckan bara och jag känner att det finns saker så jag måste förändra i mitt liv, man glömmer ibland att uppskatta enkla små saker som gör livet mycket enklare.Kram och jag hoppas verkligen att du stannar hos oss många , många år.

    SvaraRadera
  11. Du påverkar på ett sätt som du inte förstår. Du får en att stanna upp, se sig omkring, och var tacksam. Tacksam för att stå i ett vägskäl i livet och inte veta varken ut eller in. Jag har iallafall chansen att göra valet. Jag hoppas att Boränge levererar, det har det alltid gjort för mig de gånger jag besökt peace and love och skrikit mig hes. Du var en del av min ungdom, utan att du visste om det.

    SvaraRadera
  12. Jag hoppas att du kommer ha det bra här hemma, all den tid du har. Men när du ska vidare, var inte rädd. Du kommer till en vacker plats utan smärta.

    Det är oftast dom allra vackraste människorna som får gå först. Jag kan inte annat än tro att det finns en anledning till det, kanske är det så att den du är behövs mer där.

    <3

    SvaraRadera
  13. Kristian, du har en otrolig gåva. Dina texter berör mig och många andra varje dag. Trots din unga ålder, har du redan med dina tänkvärda ord sett till att lämna de vackraste fotspår efter dig.. Du kommer alltid vara älskad och aldrig bortglömd. <3

    SvaraRadera
  14. Tack än en gång för att du orkat sätta dig vid din dator och förmedla dina tankar. Jag ser dig framför mig hur du får kämpa för allt i dessa dagar, att duscha, ta en macka, sätta på radion och ändå orkar du gå till datorn för att skriva dina magiska ord.

    Din bok skriver du på varje gång du skriver ett inlägg och jag hoppas och tror att denna bok kommer att leva kvar som ett arv från dig till oss alla och alla som kommer att läsa den i framtiden. Ditt arv kommer att eka i all framtid !

    Ulrika, Östersund

    SvaraRadera
  15. Du skrev om det korta strået för ett tag sen... Jag stod där med ett strå så kort och sprött, det var hösten 2002, det var då... Nu är mitt strå varken kort eller sprött. Det är som en hel skog, min skog med mina minnen.
    Du är fantastisk Kristian.
    Kram
    LMI

    SvaraRadera
  16. Hej! Gunsan här!
    Jag ser allt som i en film - när människor berättar händelser etc för mig! SÅ nu ser du till att skriva i din blogg om dina intryck upplevelser i Borlänge "bara så du vet".
    DU ORKAR KRISTIAN - du som hela tiden "ger mig en spark därbak". Min särbo fyllde pensionist igår. Tänk jag tycker faktiskt om att fylla år - jag säger alltid när människor säger - nää jag har slutat att fylla år?? Det är väl helt underbart att fylla år och kunna säga - jag har iaf blivit så här gammal! Tycker om detta - även om mitt liv varit som att bestiga bergstoppar i ett!!!.
    Hej o hå. Kram Kristian och trevlig vistelse i Borlänge. Vi ses på bloggen. Gunsan.

    SvaraRadera
  17. Jag hoppas det ska bli en mirakulös förbättring av din hälsa och att du får leva många år till. Om vi alla tror på det kanske våra tankar blir en kraft som påverkar din kropp.

    SvaraRadera
  18. Ville dela med mig av denna dikt av Gustaf Fröding.

    Tröst
    När sorgen kommer, som när natten skymmer
    i vilda skogen, där en man går vill,
    vem tror på ljuset, som i fjärran rymmer,
    Och sken som skymta fram och flämta till?
    På skämt de glimta och på skämt de flykta,
    vem tar en lyktman för en man med lykta?

    Nej, sörja sorgen ut, tills hjärnan domnar
    i trötthetsdvala är den tröst vi fått
    - det är som vandrarn, som går vill och somnar
    på mossans mjuka dun och sover gott.
    och när han vaknar ur den skumma drömmen,
    ser morgonsolen in i skogens gömmen.



    SvaraRadera
  19. Såg dig i "Annas eviga", blev samtidigt djupt rörd och imponerad över din förmåga att uttrycka dina tankar och känslor! Du borde få bli kvar, vi behöver tänkande människor!

    SvaraRadera
  20. Jag läser vart och ett av dina inlägg med både bävan och förväntan, älskar ditt vackra språk, hatar sjukdomen som satt klorna i dig, gläds åt vilken underbar människa du måste vara, gråter över det som väntar dig.

    SvaraRadera
  21. Kram och all kärlek till dig. Tänker på dig varje dag./Karin

    SvaraRadera
  22. Du är fantastisk. Vet inte mer vad jag ska skriva. Men ville skriva nåt till dig. Och du är fantastisk.

    SvaraRadera
  23. Finaste Kristian.

    Jag önskar så att jag kunde göra nåt för att få dig att må bättre. Och jag önskar för min egen skull att jag hade fått höra dig spela live nångång med, missade er på Berns i våras bara för jag hade noll tillgång till min mail... jaja det är ju en annan sak....

    Som nån annan skrev, detta kommer bli din bok, och alla kommer veta vem du är....

    tack för att du förgyller våra liv. nu, sen och för alltid. kram

    SvaraRadera
  24. "Ad astra per aspera"
    Tänker på dig, känner med dig och hoppas!
    Kram!

    SvaraRadera
  25. Finns inga ord kvar att skriva om dina texter, de griper en ända in i själen! F-n ta cancern som inte låter oss uppleva de mästerverk du kunnat producera! Nej, jag anser inte bara förlusten av dem vara det enda att svära över vad denna vedervärdiga sjukdom tar ifrån oss! Naturligtvis är förlusten av dej som person den allra allra största! Men i mina tankar så skulle du blivit en skald av allra högsta rang! Kram <3

    SvaraRadera
  26. Jag har varit inne på din blogg i ca en vecka, du är fantastisk, du berör!!!Gillar dig mycket, du är så fin!

    SvaraRadera
  27. Jag har väntat så sedan ditt sista inlägg. Undrat, hur det går för dig. Tänkt på dig så ofta. Trots, att vi för varandra, är främlingar. Mina tankar har Du!

    SvaraRadera
  28. Fint och sorgligt svårt att ta in att acceptera att livet är så svårt för dej ,så hårt med vetskapen.Jag kan säga att jag förstår dej jag har varit sjuk haft ont lidit ,men ingen kan förstå dej som inte är i samma situation så mycket förstår jag.Sänder dej kärlek omtanke många kramar från Susan.

    SvaraRadera
  29. Vill ge dig all världens mod, hopp, styrka, kärlek och ljus.

    Kram, Pernilla

    SvaraRadera
  30. Jag kommer aldrig att glömma det du skriver. Jag har aldrig någonsin fångats så starkt av ord. Du och dina ord berör mig och du har fått mig att se mitt liv ur ett annat perspektiv. Du får mig att stanna upp. Tänka. Jag tänker på dig. Varje dag. Du är så otroligt stark. Du är en inspirationskälla och du får mig att bli en bättre människa. Dina ord kommer för alltid att leva kvar i mitt och mina barns hjärta. För jag ska berätta för dem när de blir stora. Jag ska visa dem det du skrivit. Kristian. Du kommer alltid vara med mig. Nu och i framtiden. För alltid. Styrka och kärlek, kram!

    SvaraRadera
  31. Hade tänkt skriva nått bra, nått som fångar din uppmärksamhet som du fångat min men det mesta är redan sagt..
    Jag är ganska klen och inte särskilt modig men bär dig invid hjärtat som en gammal vän. Där får du stanna så länge du vill:-)
    Önskar att jag får träffa dig någon gång, i vilken form spelar mindre roll.
    Vill att du ska veta att ytterligare en tagit följe med dig.. R

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj så fint du skriver!

      Radera
  32. Tack Kristian!
    Du gör skillnad!
    Både i livet och inför döden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant! Du gör skillnad Kristian!!

      Radera
  33. Tårarna rinner, som vanligt när jag läser om dig. Jag har tänkt......Naturen. Den har precis vissnat ner och till våren vaknar den igen. Jag tror det är lika med oss människor, vi vissnar ner, vår cykel är olika lång för oss alla, och sen kommer vi tillbaka i ny skepnad. Och då får du fortsätta det du påbörjat. Många styrkekramar till dig, som jag inte känner, fast lite ändå.

    SvaraRadera
  34. Tack Kristian för att du delar dina tankar om liv och död. Du är så stark och du berör som ingen annan och jag hoppas du klarar även detta. Själv tror jag på reinkarnation och förhoppningsvis kommer jag till landet bortom bergen. Därför vill jag dela med mig av en text av Björn Afzelius som jag ofta lyssnar på när jag av någon anledning är frustrerad. Kram till dig och de dina. Marina

    Landet Bortom Bergen

    Över floden, genom skogen
    Bortom bergen finns en värld
    Dit jag reser när jag känner
    Mej besviken på tillvaron här
    Där står solen högt på himlen
    Där är luften ren och klar
    Där är livet som jag önskar att det var

    I den världen lever männska
    Och natur I harmoni
    Ingen fryser, ingen svälter
    Ingen fruktar för våld eller krig
    Djur och växter respekteras
    Ner till markens minsta liv
    Allt hör samman
    Allting har sin plats och tid

    I den världen ser man barnen
    Som det största under himlen;
    Som en blomma som skall växa ur sin planta
    Dom får värme, dom får närhet
    Dom får trygghet, dom får kärlek
    För att en dag kunna skänka det till andra

    I den världen ser man livet
    I gudomligt perspektiv;
    Som en mening, som en helhet
    Som en tanke så oändligt vis
    Alla arter har en uppgift
    Alla männskor samma mål;
    Livets mening
    Är att livet skall bestå

    Får vi nånsin se en timma
    Utan egoism och snålhet
    Utan grymhet, utan dumhet här på jorden?
    Eller finns det bara klokhet
    Tolerans och äkta kärlek
    Bortom bergen, på den andra siden floden?

    I en grotta I min drömvärld
    Bor en gammal visdomsman
    Många gånger har jag frågat
    Hur man skapar en värld I balans
    Men för varje gång jag undrar
    Ger han alltid samma råd;
    Man ska gräva
    Man ska bygga där man står

    SvaraRadera
  35. Vad sa dokton om framtiden, livet, ändrad behandling?

    Har du undersökt möjligheterna till att opereras privat utomlands? Även om det inte räddar ditt liv kan det ju iaf förlänga det med år. Starta en insamling här på bloggen och du ska se att den snart är finansierad.

    I Umeå har de gjort flera lyckade operationer av cancer på bukspottkörteln, en nära vän till mig är en överlevare tack vare detta. Men du är ju journalist så jag förutsätter att du grävt dig fram i cancerträsket i jakt på de bästa behandlingarna. Jag vet ju också att din cancer har spridit sig. Men kanske kan det ge dig extra år. Kanske kan det ge dig en son?

    SvaraRadera
  36. Hoppas att du snart hämtat dig från din senaste behandling och kan ta en tur till Borlänge. Jag förstår hur mycket dina barn-och ungdomskvarter betyder med alla minnen och särskilt nu.
    Och så får ni rå om varandra ett tag - du och mamma och farsan (som du brukar kalla dem).

    SvaraRadera
  37. Och det var alice som skrev ovanstående, det kom inte med.

    SvaraRadera
  38. Hej Kristian!
    Jag har följt din blogg helt från början men inte skrivit förut. Såg Annas eviga och även din medverkan i Jenny Strömstedts program,och är det någon jag beundrar så är det dig.
    Du är så ung och ändå så klok, och varje mening du säger är så djup och intellektuell, och du berör på ett sätt som ingen gjort på mig tidigare.
    Dina tankar om vad som kommer efter döden, andas optimism
    och jag kommer hädanefter att se på döden på ett annat sätt än tidigare. Tack vare dig.
    Kram

    SvaraRadera
  39. Hej Kristian,

    Sitter här på jobbet med tårar i ögonen, jag måste bara titta in här på bloggen varje dag.. jag bara måste.. och jag hoppas, att du helt plötsligt, en dag är frisk!

    Kanske elfte cellgiftsomgången hjälper?! Varför inte?

    /Johan

    SvaraRadera
  40. Du har fel Kristian. Om jag möter dig här i Borlänge kommer jag i första hand tänka " Där kommer Kristian. Vad vacker han är och dessutom så otroligt duktig på att skriva". Styrkekramar !!

    SvaraRadera
  41. Det senaste, ( o innan har jag tyckt det jag läst varit fantastiskt skrivet) är de vackraste jag läst. Ooh så många levande människors själar som bär dig i dina tanknar. Du hjälper oss overärdeligt. Vi som... om vi inte blir överkörda i morgon, har fler räknande dagar att schava/ gå kvar o försöka vårt bästa. För det vill vi.. När vi läser det du skriver. Kramar i "cyperrymden!.. en masse!! Sofia

    SvaraRadera
  42. Himmel människa, vilken lyrik Du författar ! Jag blir alldeles stum och böjer mej ödmjukt inför Din storheten i Dina texter Varje ord rätt avvägt, rätt placerat och med en innebörd som når djupet- det mörkaste likväl det underbaraste ljusa. Tack
    / Christina

    SvaraRadera
  43. Kristian... Vilken människa du är, du skriver helt fantastiskt. Jag är helt tagen, tårarna rinner och jag vet inte vad jag ska skriva...
    Vill bara att du ska veta att jag tycker det är så orättvist och smärtsamt att tänka på vad du går igenom.

    Skickar en varm kram till dig, du är så modig som kan och orkar dela med dig...

    Kram

    SvaraRadera
  44. I alla svåra situationer finns det mänsklig kärlek någonstans, antingen från oss själva eller våra medmänniskor. Allt som skapar kärlek till våra egna eller andra liv är värt att dö för. Jag finner stor kraft i ditt medvetna val att dela med dig av din mänskliga erfarenhet. Jag antar att mitt stora mål i livet är att finna och leva i mitt fullaste uttryck som människa. Det är ovärderligt att göra människor medvetna om sina liv, så jag är hjärtligt tacksam för din insats och jag ber för att din hängivelse och ditt totala överlämnande till livets gång når dig, din smärta och lidelse och befriar dig. Du är tillräckligt. Du gör tillräckligt. Du har tillräckligt.

    SvaraRadera
  45. "Jag undrar vad mitt liv har kommit att innebära. Vad konsekvensen av min död kommer att bli."

    http://windandwalls.devote.se/blogs/22997817/skrivet-till-min-okaenda-vaen.htm

    SvaraRadera
  46. Såg dej på tv i går på reprisen, då var du så stark och samtidigt svag.Jag skulle vilja att du hade en tjej som älskade dej.
    Du ser så go ut. Men det beror nog på att du liknar min son. Som du ser ut skulle jag kunna tänka mej att min son kommer att se ut. Ni är lika på nåt vis
    Jag skulle vilja krama dej lilla vän....

    SvaraRadera
  47. Du skriver så fantastiskt bra, som om du vore från en annan tid, ett annat språk och en annat sätt att tänka. Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  48. Kärlek, kraft och ork till dig Kristian!

    Kramar från en exilkulla

    SvaraRadera
  49. Man kan ta en mas från Borlänge men inte Borlänge från en mas ♥ Varm kram från en utflyttad kulla ♥

    SvaraRadera
  50. kramar från borlänge

    SvaraRadera
  51. Maken till vackrare hyllning av min hemstad har jag aldrig varit med om. Stoltheten över ens ursprung har man alltid kvar, precis som du bor jag i Stockholm nu men hjärtat finns alltid i Borganäsvägens grå gatstenar, Vallens gröna gräs och det om hösten färgsprakande Hönsarvsberget. All styrka och kraft till dig Kristian!

    SvaraRadera
  52. Jag har börjat samla på Kristan. Jag t o m beskriver människor som dig som Kristian-sorten.
    Hela kommentarsfältet här bär spår av dig, av det vackra i vår värld, det där genomäkta & det där att verkligen registrera & känna, till fullo!
    Du är Finast! Hoppas du får tillbaka lika mycket som du ger.
    //Elisabeth

    SvaraRadera
  53. Varje besök i livet är det sista, du är en okänd soldat, hjortjägaren vilse i ingenmansland, du kan inte stanna där, det är ju ingen mans land, snart är du hemma i borlänge för att stanna,cirkeln sluts, så är det för alla, och det är vackert så, livet ger och livet tar. Ha det. BL.

    SvaraRadera
  54. kämpa på för jorden skulle bli så mycket fattigare utan dig

    SvaraRadera
  55. Jag beundrar dig. <3 styrka till dig Kristian

    SvaraRadera
  56. Du tappre man. Känner djupt med dej. Kram!

    SvaraRadera
  57. Ah Kristian...du vill göra upp med ditt förflutna, inte lämna något osagt eller ouppklarat. Jag är helt övertygad om att honom som du knäckte ett näsben på ,han har förlåtit dig för länge sedan. Men kanske är det så när man står inför livets mysterium och vad man tror är livets slutpunkt att man har ett behov av att göra upp med sitt förflutna. Fast vad jag skulle önska att du inte ser det så, utan att du såg möjligheten att läkarna fixar detta ihop med din vilja och du får härliga år till på ditt konto...Är det omöjligt att tänka så.
    Så många människor som berörs av dig och att du talar så öppet om döden, den är livsviktig för oss alla att tala om, du har banat väg för oss att förstå det. Inte skymma undan, utan fram med det i ljuset, då blir det inte något så farligt som man tror....för den hör livet till
    Kram Maggie

    SvaraRadera
  58. Kristian!!Kristian!!!
    Du är STOR!! Så Stor!!De orden bara kom när jag läser det du skrivit!!
    Stor och VARM!!!
    Du står på en scen och vi lyssnar på dig!!
    Om du vill kan du kasta dig ut i publiken och vi ska bära dig.
    På MÅNGA STARKA armar!!

    SvaraRadera
  59. Du berör mitt innersta, dina ord lockar till eftertanke och tårar och varje gång jag läser dina inlägg dyker Dan Anderssons ord upp, de i Tiggaren från Luossa. "Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bortom stjärnor, bortom heta hjärtat mitt. Hören någon går och viskar, går och lockar mig och beder, kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt."

    Kristian, det är något bortom bergen och när du kommer dit är jag säker på att du kommer utföra stordåd...så som det är menat att du ska!

    Du är ett föredöme...

    Åsa

    SvaraRadera
  60. Ditt liv och din berättelse betyder mycket. Det betyder mycket mer än du anar. Som jag skrev tidigare så har du startat en kärleksrevolution. Människorna i Sverige, speciellt dem som följer dig i din blogg, har blivit mer kärleksfulla. Det är få som kan åstadskomma det du har gjort Kristian.

    Du är en stark person.
    Du kommer att klara även den elfte cellgiftsbehandlingen. När du är klar med den kommer du att bli ännu starkare. Som min dotter sade innan hon åkte till LA i Californien att det som inte tar kål på en gör en starkare. Jag önskar dig och din familj en underbar tillsammans. N.B

    SvaraRadera
  61. Hej Christian!
    I helgen som gick var jag på en kickoff till Kiel med mitt jobb och fick en kort stund av återhämtning mellan programpunkterna. Satt i min hytt på båten och slog på tv´n och fick se Dig där, tillsammans med bland annat KG Hammar och jag minns att jag tänkte, hur, hur kan någon som ser ut som hälsan själv vara så sjuk? När jag kom hem sökte jag upp Dig på nätet och hittade Din blogg och har sträckläst den från första inlägget. Tårarna har fuktat mina ögon och jag förundras över Ditt vackra uttryckssätt och över hur Du har lyckats behålla det nu, nu, när Ditt liv måste kännas allt annat än vackert och glädjefyllt. Jag hoppas och ber om ett under för Din räkning, för det känns som att Du är för dyrbar för världen att förlora. Dina texter och ord blir som musik och Din styrka och klarsynthet något som så många andra borde/måste få ta del av. Önskar att Din blogg blir en bok en dag och att Du som 80-åring får sitta tillsammans med barn och barnbarn och prata om boken om Ditt liv. Mina varmaste tankar går till Dig.

    Styrketankar ifrån mig!
    Titti

    SvaraRadera
  62. Dream as if you'll live forever
    Live as if you'll idé today

    James Dean en man lik som dig inte får nog många stunder tillsammans med oss. Hoppas får det riktigt trevligt med familjen i Borlänge.

    SvaraRadera
  63. Som många andra har jag sett dig i "Annas Eviga" och som för många andra trillade tårarna även på mig.
    Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga till dig, förutom att jag bär dig i mitt hjärta och hoppas och ber att det kan ske mirakel.
    All min kärlek till dig, Kristian, och jag hoppas du får sova gott i natt!

    SvaraRadera
  64. Trots att vi inte känner varandra går mina tankar till dig varje dag.
    Kram

    SvaraRadera
  65. Kärlek kärlek kärlek, massor av kärlek till dig Kristian!!!

    SvaraRadera
  66. Så klart att främlingen förlåter! Alla människor har gjort något som man ångrar, det hör nog till själva livet å livet är svårt. Du gör världen bättre o mjukare med ditt sätt att tänka, skriva o förmedla. Du har världens finaste blogg o världens finaste personer som kommenterar här. Kram på er/ Lotta

    SvaraRadera
  67. Allra varmaste kramar till dig, dina ord och tankar

    SvaraRadera
  68. Trots att vi inte känner varandra så vill jag att du ska veta att du finns i mina tankar varje dag. Jag hoppas och vill tro att du kommer att segra den där jävla cancer som finns i dig.
    Massa styrkekramar till dig! <3

    SvaraRadera
  69. Minns att jag också läste Rolf Blombergs böcker som barn. Jag lånade några av dem på stadsbiblioteket i Borlänge medan någon fanns hemma i mina föräldrars bokhylla. Det blev ingen stor resenär av mig, men jag minns fortfarande att det var spännande läsning.

    När du beskriver alla platser i Borlänge känner jag igen så mycket. Att som återvändare med dina premisser återuppleva alla platser som betyder så mycket måste kännas obarmhärtigt sorgligt. Ingen av oss vet när vi är där för sista gången och vi måste alla skiljas från vår hemtrakt förr eller senare, men att varje gång mera påtagligt och påträngande tvingas ta ett tänkbart definitivt avsked måste vara oerhört hårt. Jag skulle känna mig så splittrad och vilja vägra att åka därifrån igen, samtidigt som jag skulle vilja vara tillbaka i de miljöer som på senare år också blivit hemma.

    Önskar dig en god återkomst som även är härlig och skön och ber till en tänkbar god kraft i universum att du ska få komma tillbaka flera, flera gånger till. / JJ

    SvaraRadera
  70. Kristian. Det har varit en tämligen grå dag i Borlänge idag men jag hoppas solen tittar fram när det är dags för dig att åka hem till din barndomsstad. Du förtjänar att ha en ständigt skinande sol över dig så mycket värme och hopp som du skänker till alla andra; bara genom att vara dig själv, den underbart varma goa och klarsynta kille som du är.

    Jag hoppas att jag möter dig någon gång när du är här och får möjlighet att hejda dig, om så bara några sekunder, för att berätta för dig hur mycket jag värdesätter att få ta del av dina tankar och upplevelser.

    Fortsätt andas, världen blir mycket mörkare utan dig.

    Kram!
    /Anna

    SvaraRadera
  71. Du vackra fina själ! Tack och åter tack för all den kärlek du sprider i vårt land, jag önskar att alla i vårt land läser din hyllning till livet! Jag önskar att vi alla kunde skänka dig så mycket helande kärleksfull energi, att dina små inkräktare skulle förintas och aldrig mer komma tillbaka! Tänk att en enda människa som du, kan förändra så många i ett helt land! Det är stort och mäktigt att som människa kunna göra det, glöm aldrig det! Du behöver inte vara rädd vid fronten, för det finns inget slut för sin själ! Kärlek och ljus till dej Kristian! Kramar

    SvaraRadera
  72. Måste säga en sak till. Med bara några få ord i en enda mening har du mästerligt "ringat in" halva Tunaslätten:

    "...någonstans mellan Jussi Björlings staty och pappersbrukets pumpande skorstenar."

    / JJ

    SvaraRadera
  73. Du är så jävla modig.
    Jag hade inte klarat en sekund.

    Och som varje gång jag läser din blogg i smyg(har inte kommenterat förut), fascineras jag över din språkliga talang. Texterna flyter på så målande, gripande vackert utan ett uns av överflöd eller kvävande sentimentalitet.
    Typ, tack för att du finns.

    SvaraRadera
  74. Behandlingen sliter hårt denna gång. Den elfte sedan den bekymmerslösa tillvaron. Kanske gör den stor nytta? Kanske är det nu kriget utkämpas och kanske, kanske kan du segra?!!
    Finaste Kristian Gidlund. Även jag är en okänd bloggläsare som bär ditt hjärta i mitt.
    Jag vill påminna dig om att du inte ÄR din sjukdom. Du ÄR inte cancer.
    Du ÄR en mycket snygg man med fantastisk personlighet. En älskad människa vars insida strålar av kärlek. Du är sexig, behaglig och smart. Ett riktigt kap! Kom ihåg det!

    SvaraRadera
  75. Finner inte ord så det räcker till över hur mycket jag känner för dig, tack för att du delar med dig av dina tankar och ditt liv!
    Fortsätt kämpa, sänder massa kramar, styrka och kärlek till dig <3

    SvaraRadera
  76. Åh,om jag sprang på dig på stan eller i Kvarnsvedens centrum så skulle jag vilja ge dig en stor och varm styrkekram! Ska dock inte göra det för du känner inte mig men du har berört mig så mycket!!! Jag tycker du är så otroligt stark som skriver så fint om ditt liv, din familj och det som väntar dig <3
    Jag beundrar dig, fina Kristian!
    Kram från Marie

    SvaraRadera
  77. Finaste Kristian! Med din innerlighet att ge orden liv så gör du ett starkt avtryck här, nu och för alltid...
    Du berör och öppnar hjärtan... Kanske också de hårda, dömande och inskränkta. Hoppas! Jag önskar ett mirakel till dig! KRAM

    SvaraRadera
  78. Återigen. Du bär oss andra. Du visar oss den rätta vägen att leva innan vi ska dö. Om det nu finns någon mening med det här så är meningen att du skulle få hundra tusentals andra personer att inse det fina i sina egna liv. För det tackar jag dig.
    Jag är en av dem.
    Kramar om.

    SvaraRadera
  79. Kära kära du! Vilka underbara ord du skriver så fint. Jag har följt din blogg ett bra tag nu och varje gång jag går in för att läsa blir jag lika ledsen men ändå glad för att då vet jag att du är i livet och inte vandrat över till den värld där inget kan skada oss. Du berör oss alla med dina ord och poesi, jag har alltid varit rädd för döden men efter att jag började läsa din blogg är jag faktiskt inte så rädd mer konstigt nog och jag tackar dig för det! Kärlek och styrka till dig fina fina Kristian <3

    SvaraRadera
  80. Hoppas att du är mer possitiv och inte så tung inuti hela tiden som dina fantastiska texter ,, skriver du i bloggen när du behöver väntillera det djupaste känslorna ,, jag hoppas att du känner glädje någon gång och kan skratta ,och om så bara för en liten stund låtsas i fantasin att detta "bara" är en vidrig mardröm !!! Äter du Lycko piller varför inte göra det ? Det låter ju som att du VET att din tid på Jorden är slut snart !! Du har ju inget att förlora , rök lite gräs eller hitta din väg till sinnes frid !! GO Bananas och under stunder du mår lite bättre så LEV LIVET För tack och lov är du ju fortfarande här och delar med dig av dina vackra om än mycket tunga och svåra berättelser ,, Önskar bara att du orkar le åt ditt öde det är trots allt oåterkalleligt var och en av oss har vårat eget öde ,, försök att förnimma min hand på din rygg så ger jag dig försiktig kli och smekning på ryggen en stund ,, så där skönt så man aldrig vill att det ska ta slut ,, kram på dig ,,

    SvaraRadera
  81. Jag har svårt att föreställa mig att du slagit av näsbenet på någon, denne någon måste väl i så fall ha förtjänat det....även om jag är emot våld i princip kan jag inte tro att du slagit till någon utan anledning. Om jag möter dig i Kvarnsveden eller på torget med kullerstenarna kommer jag inte att tänka på att du är kallad, jag kommer bara att känna glädje att du fortfarande finns mitt ibland oss och se ljuset i dina ögon, för hur mörkt det än är så är du på något underligt vis just nu ett slags ljusets apostel. Jag får inte till det rent logiskt, men allt du sagt, skrivit och förmedlat den här hösten har ett skimmer över sig som överskuggar allt det mörka. Jag hoppas du kan känna det själv ibland också. kram

    SvaraRadera
  82. Underbara, vackra, fantastiska och mänskliga ord om livet. Det skulle bekymra mig, oroa mig, göra mig uppriktigt förbannat rädd om någon faktiskt på riktigt kom ut med en publikation som handlade om döden från ett upplevt perspektiv. Det skulle innebära att reinkarnation, nära döden upplevelser eller annan form av återuppståndelse hade inträffat. En skildring av en upplevelse nära döden skulle som utifrån mig betraktat inte kunna bli samma sak som en faktisk och verklig beskrivning av vad som händer där döden inträffar. Jag kan under inga omständigheter tro på att det någonsin skulle kunna inträffa. Den ovissheten får vi fortsätta leva med. En pojke med trumpinnarna högt reser dem ovan huvudet som i en hälsning till livet, ensam och liten i ena kanten på en stor scen en underbart solig eftermiddag i övergången mot kväll hemma i Borlänge denna sommar. Den unga mannen (lr ja pojken med trumpinnarna) stod där så levande och utstrålade ett lugn som att här är jag nu, det är nu jag ska fortsätta vandra vidare på mitt livs stig. Samtidigt så ovisst osäker, som ovan att stå där framför trummorna och vara den som får all publikens uppmärksamhet. Detta är en av mina starka bilder från freden och kärleken i Borlänge denna sommaren 2012.
    Annas eviga: Oj vilket underbart program!! Så otroligt intressant och harmoniskt samtal människor emellan. Det ligger så stor sanning i det du säger om mötet mellan människor. Så fascinerande, intressant och utvecklande att uppleva dem men så även att som betraktare få möjligheten att ta del av små axplock av dessa möten människor emellan och samtal om livets viktiga frågor!

    SvaraRadera
  83. Du har öppnat många hjärtat genom din blogg!

    SvaraRadera
  84. Mitt ordföråd är fattigt nu.
    <3 <3

    SvaraRadera
  85. Du är fantastisk och jag är så oerhört berörd av dina tankar och din nakenhet. Jag tänker följa dig hela vägen så länge du vill dela den med omgivningen. Hälsa Dalarna/Borlänge/Kvarnsveden från mig. Jag ska leva på din teori med träden i hopp om att få träffa dom älskade som alldeles för tidigt lämnade...igen.

    Tack för att du delar med dig av denna tid.

    /En av Törnis-grannarna i Kvarnsveden :)

    SvaraRadera
  86. Alla kramar i världen till dig från Forssa

    SvaraRadera
  87. Så här är det Kristian - du har startat en kärleksrevolution. Du har väckt känslor och berört, du har fått människor att möta andra människor annorlunda. Igår såg jag en ung kille hjälpa en äldre dam på rulltrapporna vid T-centralen. Han har läst din blogg tänkte jag - han har fått sig en dos av Kristian. dina Jag ger främmande människor ett leende på gatan - för jag har fått mig en dos av dig Kristian! När jag går och hämtar det finaste jag har på dagis kramar jag om och viskar "sweet little nothings" i hennes öra så att det ska sätta sig i hennes undermedvetna, om jag skulle försvinna tidigt ifrån henne. Sådär fortsätter det sen i mitt liv, en medvetenhet och tacksamhet som inte var lika stark förut, innan dig. En kärleksrevolution. Det har du skapat. Tack! / Bea

    SvaraRadera
  88. Ditt öde berör. Din uttrycksförmåga är ovanlig. Jag tänker på dig dagligen.

    SvaraRadera
  89. Varje gång, Kristian, golvar du mig!
    Tömmer mig helt på ord och tankar. Men i kroppen min rusar alla känslor som ryms i en människa fram. Du rör runt i mig - som en mattant rör i en storköksgryta med köttfärssås ungefär - med stora, hårda, skoningslösa rörelser. Jag tappar luften. Jag blir förbannad. Ledsen. Frustrerad. Lite lycklig. Sorgsen. Det bränner, svider, kliar i hela mitt väsen. Det gör ont.

    Men det gör ingenting.
    Jag känner mig ödmjuk och tacksam. Fylld av respekt och kärlek för det du ger mig. För att du orkar dela med dig till mig. För att du tar dig tid att riva upp ett helt hav av känslor i mig. För att du vågar säga rakt ut till mig att ta vara på livet och allt jag har. Här! Nu!

    För det är så det är; "jag" är alla "vi" som läser. Trots att vi är en enda stor smetig massa av okända människor så vidrör du allas våra hjärtan ett efter ett efter ett. Vi formar dina ord och dina tankar till individuella handlingsplaner för idag och våra kommande dagar.

    All kärlek och styrka till dig, du vackra dalkarl! TACK!!

    /EK

    SvaraRadera
  90. Livet är en gåva och DU är en gåva till oss som tagit livet för givet! Vi fångas i dina ord och de föder det liv i oss som vi glömt vi har!Föder kraft, hopp och kärlek som vi sedan i vår tur kan ge vidare!
    Min dotter vill fortfarande inte leva, men jag kämpar för henne! Du ger mig kraft att orka för henne. Livet har inte varit snällt mot varken henne eller dig. Önskar man kunde sätta ihop en hel kropp med en hel hjärna. Skapa ett helt liv av två liv som annars dör ut!
    Du har gjort mer skillnad än du kan se... Vi känner din inverkan och kämpar mer med din glöd i vårt blod!

    Med all kärlek sänder jag dig all den styrka jag kan i en mjuk kram

    SvaraRadera
  91. kram från Tallmogatan

    SvaraRadera
  92. Jag har ALDRIG stött på någon som skriver så gripande som du!! Tycker du är FANTASTISK på att skriva och hoppas på att få läsa många, många fler inlägg!

    KRAM
    Eva

    SvaraRadera
  93. Du Älskade. Du Underbara.
    När den dagen kommer, då din kropp väljer att flyga vidare bortom bergen. Då är jag helt övertygad om att Du för alltid kommer finnas ovanför Kvarnsvedens vackra skogar, över Borlänges kullerstenar, vid sidan av alla du älskar så innerligt. Alltid.

    Mina kramar räcker inte till känner jag.
    Linda

    SvaraRadera
  94. Blir än en gång så berörd av vad du skriver...Rakt in i hjärtat mitt! Kramar

    SvaraRadera
  95. Du kan verkligen ord och poesi. Är så glad att jag en gång i tiden hamnade i samma klass som dig. Du inspirerade mig redan då. Delade så många av dina åsikter och blev så fascinerad av ditt sätt att stå upp mot lärare och alltid säga vad du tyckte. Du tog plats och du uppmuntrade andra att ta plats. Det hade jag aldrig tidigare vågat, hade inte förstått att mina åsikter var så pass viktiga. Men det ändrades drastiskt. Du har påverkat och du kommer påverka så många människor.
    Tack för att du delar med dig av din kamp och ditt liv på bloggen. Jag önskar dig allt gott!
    KRAMAR/Frida

    SvaraRadera
  96. Kristian!
    Jag vill citera några rader ur en text av C.N. Blue:
    You´re One of a kind
    And I can´t get you out of my mind.
    Detta för dina fantastiska texter vilka du delger oss/mig via din blogg.
    Kramar
    Anna

    SvaraRadera
  97. Jag läste en kommentar som var lika sann som alla andra vackra och sanna kommentarer, men den slog liksom huvudet på spiken: du har startat en kärleksrevolution Kristian -det är vad som händer med oss som läser dina ord: vi vill göra rätt, göra gott och GE. Fina, fina du - TACK!

    SvaraRadera
  98. Kristian, du berör människor djupt. Även de tuffaste skalen skrapar du på.
    Jag är en som har vart med om många tragedier i mitt relativt korta liv på 24 år. Murar har byggts upp runt omkring mig och jobbiga känslor är inget jag oftast tar i tur med. När jag läser din blogg försvinner murstenar och graven med mina upplevelser som inte fått utspela sig fysiskt eller psyikiskt får en chans att komma i kapp i form av tårar och förståelse över saker jag själv upplevt. Tack.

    Livet. Orättvisa och rättvisa. Begrepp som jag funderar över. Jag förstår mig inte på en sak. Folk kan misshandla sig själva på för många olika sätt, många gånger medvetet men även omedvetet, utan att få ett kvitto på sin destruktion. Det finns väl saker som inte kan förklaras. Det är det som gör en människa en levande och individuell varelse.
    Livet är bara ditt!
    Maria

    SvaraRadera
  99. Häst utan tyglar som vägen minns. Tag mig till landet som inte finns. Cornelis -87

    SvaraRadera
  100. Hej! låter så härligt att du kan besöka platser som betyder mycket för dig. Jag tänkte just på att om det skulle hända mig så kan jag aldrig göra det. Vart jag har vuxit upp är nu en grop, inget i princip finns kvar. Inget av mina hus jag bott i står kvar. Växa upp i ett gruvsamhälle är speciellt. Gatorna är borta och många kvarter. Affären vart jag köpte min första singel är ett minne blott. Jag kan även drabbas som du (har två cancer besked sedan tidigare). Om jag blir drabbad igen hoppas jag att jag kan leva hela vägen som du gör och inte falla in i total bitterhet. Du har levt så mycket mer och längre än de flesta andra. Du och din blogg får mig att uppskatta livet mer. Bra att vi talar om döden i olika sammanhang, bra att döden blir närvarande. Att förneka att den existerar skapar bara halvblessyr till liv. Stor kram till dig! Jag hoppas varje dag att du blir frisk. Skickar lite mer hästbilder i dagarna: ) Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  101. "Djupare sett är det alldeles otänkbart, att det, som en gång existerat med verklighetens hela styrka, någonsin skulle kunna bli till intet, och sedan genom hela den kommande evigheten fortfara som ett ingenting"
    Schopenhauer

    Detta är min tro, mina trösteord alltsedan min dotter dog.

    Om jag bara kunde... Skulle jag göra dig frisk.
    Om jag bara kunde... Skulle ingen få dödliga sjukdomar
    när de är unga eller små.

    Kram till dig & dina nära och kära

    susanne









    SvaraRadera
  102. Kristian, du och ditt band har varit soundtacket till mitt liv ända sedan jag var 13 år. Det var då jag för första gången fick låna First round First minute av min bästavän. Jag kommer aldrig glömma hur jag försökte laddaner skivan till min mp3-spelare och där med började en lång musikalisk resa. Eller första gången jag såg er live på Debaser Slussen. Efter spelningen var jag helt lyrisk. Den känsla som jag fick då har aldrig lämnat mig utan den upprepas varje gång jag ser er spela eller något annat band som jag gillar mycket. Ni är och har varit mitt lyckopiller som man alltid vill höra mer av. Det var ni som gjorde att jag skapade min musikaliskaidentitet, tackvare er och Mando Diao. Så mycket som Sugerplum Fairy har bettyt för mig och min vän är svårt att utrycka i ett ord. Ni har bidragit till det stora musikintresse som jag har i dag som 18 åring. Jag skriver det här för jag vill att du ska veta att du har åstakommit så många minnen för mig med er musik,många minnen som man inte kommer glömma. Ni betyder väldigt mycket kort sagt!Det jag vill säga är; Ge inte upphoppet! Ni har gett så mycket till mig och flera andra i världen. Då hoppas jag kunna ge tillbaka med min tacksamhet! Vi hoppas att du tar med dig detta vad som än händer.

    SvaraRadera
  103. Kristian. Du lär oss verkligen att uppskatta livet. Och jag önskar dig inget annat än att du skulle få leva mycket, mycket, längre.

    SvaraRadera
  104. Kristian,du har ett fantastiskt sätt att utrycka dig, ett sätt som berör en ända in på djupet.
    Och du får en att fundera på saker som man ej gjort förut.
    Du är fantastisk som delar med dig av ditt orättvisa livsöde.
    Du berör!

    SvaraRadera
  105. Aha, The Deer Hunter.

    SvaraRadera
  106. Tack för att du ger oss andra perspektiv på livet. Det du gör är någonting ovanligt. Konstigt egentligen att år 2012 då man trodde det mesta sagts, gjorts, vädrats och vänts ut och in på, så är det du gör av ditt livsöde något unikt. Något ovanligt kärleksfullt och ärligt. Den här världen behöver ord och tankar som dina.

    Kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett tack till dig också, mycket fint skrivet och alldeles sant. Kristian behövs hos oss.

      Radera
  107. Fina, fina Kristian, du har drabbat mig. Varje dag öppnar jag din sida, kanske har du skrivit något. Och varje gång är jag lika rädd. Du har för mig blivit som en mycket nära vän och ändå känner vi inte varandra. Visst är det märkligt. Men kanske inte ändå..du har nog drabbat oss alla som följer din resa. Vi är dina nya vänner. Ååh vad jag önskar att vi kunde göra något för att hjälpa dig. Men den makten har vi ju inte. En innerligt varm kram från en av dina tusentals nya vänner ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh samma här! Hoppas, tror och tänker på dig! Kram Hilda

      Radera
  108. Jag saknar ord Kristian. Du berör!

    SvaraRadera
  109. Å jag såg just Annas Eviga och blev förälskad. Och du gav mig något mer, något jag inte anat i dina texter. Du gav mig, ateisten, ett nytt sätt att se på döden, vad som händer sedan. Och all min rädsla, nästan all min rädsla, var plötsligt som bortblåst. Du kommer att klara det här. Jag känner det på mig. Och när du gjort det, lova mig att du skriver en bok då. För den boken kommer att bli vår tids nya bibel. En positiv sådan, som ger människor perspektiv, hopp och ödmjukhet.

    SvaraRadera
  110. Om jag trodde på ett liv efter detta, (vilket jag önskar att jag gjorde)önskar jag att du får träffa min pappa som hade samma sjukdom som du och som för två veckor sedan (exakt två veckor om 5 minuter) slutade kämpa. Han kämpade i 17 månader.... Men det viktiga Kristian är att det låter som att ni skulle komma bra överrens. Jag ser er sittandes under ett blommande träd i solen, skrattar och filosoferar. När (om) du träffar honom, vet du vem han är - snälla hälsa.
    Men först önskar jag dig allt det bästa och hoppas du kan njuta av nuet så länge som möjligt.
    Tack för att du skriver!

    SvaraRadera
  111. Kämpa. Kämpa. Kämpa tills det svartnar.

    Lova dig själv det.

    SvaraRadera
  112. Det du gör är beundransvärt, Kristian !

    Du är vad framgång och personlig utveckling handlar om. När folk letar inspiration hos musikartister, skådespelare eller andra kända människor ska de veta att det är sådana som du som är de riktiga förebilderna.

    Du har din kamp som du går igenom och vad än utgången blir så kommer du att ha påverkat många människors liv. Du är en KUNG och du kommer att bli frisk, det är jag helt övertygad om !

    SvaraRadera
  113. http://www.youtube.com/watch?v=rvWstzEUTfU

    SvaraRadera
  114. Du skriver rakt in i min själ. Varm kram från jenny

    SvaraRadera
  115. Snälls du; GE UT EN BOK; låt dina tankar och ditt liv få bli till tröst för andra. Du skriver som den bästa poet, och det finns inga ord för det obeskrivbara. Älskar allt du skriver, och att du kan ha en så fin dialog med döden. Följer dig gärna över gränsen, även att jag aldrig säger att det är för sent. Det finns alltid ett under. Ett mirakel. Du är GULD ...... Tröstekram i november 2012

    SvaraRadera
  116. All styrka till dig! Om jag kunde hjälpa dig så skulle jag göra det. Vi har aldrig träffats men du verkar fantastisk på så många vis så att det gör ont nät jag tänker på vad du utkämpar just nu. Stora kramar till dig!

    SvaraRadera
  117. Vet du vad? Kristian? Jag har varit ute i trädgården och
    krattat löv,något som jag tycker är avkopplande.
    Vet du vad?? Mina tankar var hos dig när jag gick här ute.
    Du berör så mycket i ditt skrivande så dina ord följer en
    genom vardagen numera.
    Kram.

    SvaraRadera
  118. Din resa i rymden när du fick svar på allt..Jag var i rymden och såg sanningen och alla svar när jag födde mitt första barn och allt höll på att gå åt helvete. Jag blev så lycklig och lugn. Jag har aldrig, förr eller senare, känt på det viset.

    Jag hoppas döden blir precis så som du drömt den nu när livet så brutalt tagit sin hand ifrån dig.

    SvaraRadera
  119. Hej Kristian <3.
    Du verkar va lika stark som min son va. Tyvärr lämnade han oss för 4 mån sedan men han va envis och ville aldrig ge upp. Han fick sin diagnos april-10 och då trodde läkarna att det va kört men han gav inte upp.Han hade en vilja att leva och bli frisk för han hade två små barn som han älskade. Jag hoppas att du orkar kämpa på och ifrågasätta allt vad vården säger och gör och inte gör. Jag som mamma och älskade min son försökte överallt att hitta andra mediciner och behandlingar och ringde till alla sjukhus om det va någon ny behandlingsform det skrevs om. Jag jobbar själv inom vården och har nu förstått under denna tiden att patient och anhöriga måste agera en del själva.Jag vill bara med detta stötta dig i din kamp att få leva som du har all rätt att göra och hoppas att jag får läsa i tidningen att dom har hittat ett botemedel för dig.
    Stor KRAM till dig från mig som vet vad du går igenom <3
    Rose-Marie.

    SvaraRadera
  120. Tack goa K för att du får mig att verkligen vilja ändra på saker och ting i mitt liv...tack för att jag får läsa dina underbart vackra/gripande ord. Önskar att cancer inte fanns... :/ Varma kramar från Ludvika...

    SvaraRadera
  121. Allt du skriver berör mig på djupet, du har förändrat min syn på livet, vad som är viktigt, vad jag bör prioritera, listan kan bli lång Kristian. Jag tackar dig från djupet av mitt hjärta & jag önskar så att jag kan ge dig något tillbaka. Kram från en fd Borlängebo

    SvaraRadera
  122. Min mors gamla moster dog av ålderdom i en ålder av 97 år våren 2011. Hon sa många gånger till mig att livet är ingen dans på rosor utan en törnestig. Jag höll med henne då och håller med ännu idag. Vi får alla kämpa mot den hårda världen i såväl motgång såsom medgång.

    SvaraRadera
  123. Å Kristian! Här ligger jag i min säng och försöker att komma i underfund med vilket ställningstagande jag ska ta i och med mitt lilla problem. Ska jag eller ska jag inte
    försonas med min mor? Jag själv är en mamma och jag kan inte tänka mig livet utan mina små. Av den anledning saknar jag förståelse för hur min egen mamma kan försätta mig i situationer som endast innebär problem med andra människor. Har inte haft kontakt på flera månader och det märkliga är att jag inte känner saknad.
    Jag tänker att det här är ju en situation som har berörts av cancer. Finns det ngn behandling?

    SvaraRadera
  124. Så gripande att följa din blogg!
    Har varit på konferens i Stockholm och träffat människor från stora delar i Sverige. När flera av dessa deltagare hör att jag kommer från Dalarna & Borlänge så har den första kommentaren varit: - Oh jag läser Kristians blogg....
    Det är många i vårt land som följer din tuffa kamp och fängslas enormt av dig och din blogg!!!
    Varma kramar till dig!

    SvaraRadera
  125. Många varma tankar till dig fina människa. Du är en krigare utan dess like!

    SvaraRadera
  126. Är inte bekant med någon annan rymd än cyberrymden ännu. Där hittade jag dig och din blogg. Och ord som förklarar energiprincipen.

    "Energiprincipen, eller lagen om energins bevarande, är en empiriskt grundad fysikalisk lag som postulerar att energi varken kan skapas eller förstöras, den kan bara omvandlas från en form till en annan"

    Vi är och har alltid varit konstanta. Vi omvandlas bara mellan olika former. Din form på jorden är fantastisk. I rymden, i skogen, vart du än vandrar, där kommer det och du bestå. Det är jag säker på. Dina ögon bär på ett försvinnande djup, men ändå är det så tryggt. Du har inget att vara rädd för. Din själ är sällsynt vacker.

    SvaraRadera
  127. Om jag skulle möta dig på torget och Paprikan har kommit på plats igen skulle jag fråga dig om vi inte skulle åka en sväng...

    SvaraRadera
  128. "Kärlek och Respekt" lyssnar på musik, tänker på dig, tårarna rinner....
    Kram till dig du vackra själ

    SvaraRadera
  129. Taket På Huset

    Utanför soffkantens eviga hål
    Ser jag ett dammkorns trotsiga dans.
    nu stirrar ensamna chips i en skål.

    Och aftonen sänker sin vackra lans.
    Till strid mot ljuset natten är.
    Ett komplement till livets all.
    Men kampen är ojämn i atmosfär.

    Som alltid när tiden sättas skall.
    När är man gammal, när är man ung?
    Enkla frågor från ängla-kör.
    När morgon och natt inte är tung.
    Jag väntar mig svaret den dag jag dör.

    Uppifrån träda, uppifrån särk.
    Lämnar mitt rum så allena.
    Bort ifrån lidandets svåra värk.
    Och sätter mitt tåg till att skena.

    Molande tysta i melodin.
    Utgången verkar sá färdig o klar.
    Enklast att göra allt med sordin.
    Och se; den som verkligen spar; han har.

    © Tina.S Huskvarna den 9 Februari 2008

    SvaraRadera
  130. Jag - bara en tant
    ”Om jag hade ett ord att ge dig på vägen skulle jag tiga, och ge dig vägen istället. Och vid dikesrenen skulle ord blomma som ljusa tystnader” skriven av Bertil Pettersson
    Jag hörde dig första gången på TV hos Jenny Strömstedt och blev fångad av dina ord och din närvaro. Har sedan dess läst din blogg. En ovärderlig förmån för mig. Likt många skulle jag vilja skicka skrivna ord i omtanke till dig men främst tacka dig för att du finns och för allt du delar med dig av kärleksfulla tankar och känslor.
    Men jag är mållöst förstummad och hittar inga ord…det finns liksom ingen fil som kan omvandla det jag vill ha sagt till ord på pränt.
    En natt fick jag en dröm. En okänd person lämnade över en vacker berlock i min hand och gick sedan vidare i tystnad. Jag öppnade berlocken och blev betagen av skönheten av en vacker diamant, som låg inuti berlocken. Diamanten tilltalade mig i ordlös tystnad med budskapet att den var så dyrbar att den inte kunde köpas för pengar. Inte heller säljas – ingen har råd att köpa den. Det fanns därmed inte heller något värde i att behålla den. I och med att skönheten redan tagit plats i mitt hjärta och för alltid skulle finnas kvar i det innersta rum av cellminne hade diamanten utfört sitt uppdrag med att beröra. Jag måste ge diamanten vidare till nästa person, som ger den vidare till nästa, så att dess skönhet kunde beröra och delas av så många som möjligt i all oändlighet.
    När jag vaknade upp ur drömmen var jag fortfarande påverkad av hur drömmen med diamanten och dess skönhet berörde mig. Den känslan finns ännu kvar.
    När jag återigen hörde dig på TV i Annas eviga slogs jag av hur dina ord, att ditt budskap gav samma bottenklang av skönhet och värdighet som diamantens inom mig. Nu förstår jag att diamantens skönhet i min dröm symboliserar dig och det du delar med dig med dina ord, påverkar så starkt många av oss att vi inte kan låta bli att ”skicka vidare”.
    Kristian, kristall, diamant. Vi är så många, och vi blir fler och fler… som berörs.
    Jag har full förståelse om du tidsmässigt inte hinner läsa alla kommentarer från oss efter dina fina inlägg. Jag har ändå en övertygelse om att den energi och värme som förmedlas från oss finns runt omkring och med tacksamhet omfamnar dig och dina kära.
    Just nu lever vi här och nu.
    Jag skulle kunna vara din mormor men levnadsmässigt finns ingen åldersskillnad i det som är igenkännande. Vid ungefär samma ålder som du är i nu gick jag själv igenom det du nu går igenom. Döden blir som du berättar inget man räds för men livet blir så mycket viktigare att få leva fullt ut. Detta dimensionella avstånd mellan död och liv kan både skapa lugn, men också väcka en djup förtvivlan. Vi har alla en önskan att med kärleksfull respekt kunna ge dig de rätta råden och trösta dig, men orden räcker inte till. Bara vissheten och medveten insikt att vi just nu lever, inte räds att tala om döden eller glädjas åt livet kan bli nog så smärtsamt.
    Vi kommer alla att ses med våra nära och kära efter våra uppvaknanden under våra granar och vi kommer i våra väsen att känna igen varandra därför att vi känner igen skönheten vi bär med oss, och inom oss, från diamanten vi alla har hållit i våra händer och skickat vidare till nästa... Diamanten som är du tillsammans med dina kära och dina ord du just nu förmedlar oss.
    Då kommer vi att ses i en värld som är tidlös – där en dag är som tusen år och tusen år är som en dag. Ordet ”snart” finns inte, enbart nuet - tiden finns, men utan tidsfaktor./ Lef väl

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vackert ❤❤❤

      Radera
    2. den här kommentaren sparar jag för alltid.

      Radera
  131. Inget finns att säga som inte redan är sagt, kan bara hålla med alla om att du berör och sätter ord på det ingen vill prata om men som vi alla drabbas av. Förr eller senare på olika sätt drabbas vi. När jag följer din resa tänker jag på min bror som hastigt och oförberett rycktes ifrån oss för snart ett år sen, jag önskar att jag varit bättre på att säga och visa hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom. Den händelsen och dina ord har fått mig att vara mer i nuet och ta vara på det jag har. Styrkekramar till dig. <3 / Helene

    SvaraRadera
  132. Tänker på dig flera gånger varje dag och undrar hur det är med dig. Du har fått mig att vakna upp och reflektera över mitt liv. Jag har aldrig känt mig så levande och närvarande som nu. Jag kan inte tacka dig nog för detta. Du har för alltid en plats i mitt hjärta och jag håller tummarna för dig fina underbara Kristian!

    SvaraRadera
  133. Tårarna rinner, livet är inte rättvist! Du är one of a kind! Fortsätter hoppas! En stor kram till dig! Anna, exilkulla

    SvaraRadera
  134. ...Om och när du passerar området, varifrån ingen återvänt, kan vi göra en deal. Eller kan du deala med någon där att du får skriva något litet till oss varje dag. Det kommer bli för tyst, tomt och ödsligt annars.

    SvaraRadera
  135. Thank you for sharing this! You are a brilliant writer.

    Fists up! Stay strong my brotha!

    SvaraRadera
  136. Kristian; inte bara ett namn. Sitter här och förundras över din kamp och ditt levnadsöde. Och kommer på att jag inte vet vilken form av cancer du har? Kanske att du läser det här; kanske inte. Iallafall, är du en riktig fighter och du kan aldrig förlora. På det sättet från livets sida sett. Du har verkligen blivit en klippa för många, och vi blir nog alla djupt medvetna om att livet är orättvist. Kram denna söndag 11 november ..... <3

    SvaraRadera
  137. Tack för att du orka ge en bit av ditt livs berättelse.
    Vet hur det känns när kramperna kommer och håret faller,gått i genom min 7:de behandling i veckan.
    Tycker du är fantastisk <3

    SvaraRadera
  138. Tack Kristian för allt du ger mig.
    Väntar på nästa inlägg.
    Mina tankar hos dig.
    AnnMari

    SvaraRadera
  139. Du skriver så vackert. Jag önskar dig all glädje! Svårt att välja ord. Du finns i mina tankar trots att jag inte tidigare visste vem du var. Idag vet jag. Önskar att jag kunde göra mirakel. All värme till dig /Emma.

    SvaraRadera
  140. Du skriver så fint, så vackert och det är med tårar i ögonen jag skriver detta. Jag hoppas på ett mirakel, att det fanns något jag kunde göra. Tack för allt du ger oss läsare, tack för att du delar med dig.

    All min kärlek, all min värme och alla mina tankar går till dig.
    Elin

    SvaraRadera
  141. Jag tror att det är förkrossande sorgligt att lämna alla nära och kära, och jag tror att den plats som väntar är vacker och omhändertagande, spännande och väldigt, väldigt vacker. Ibland är det så skönt att ha den bilden och inte veta vad som är sant, utan bara tro att den är sann. Och jag tror att man möter de man älskar igen. Jag tror att jag vet att jag träffat den jag älskar som gått bort och jag vet att jag tror att det kommer bli detsamma för dig.

    Tack för dina fantastiskt vackert skrivna texter!

    SvaraRadera
  142. Jag var med om en rymdresa. Den bar iväg genom de lager du föreställde dig. Jag träffade själar där. Några kände jag igen, andra inte. Det fanns inget språk, det behövdes inte. Det var en enorm fart dit. Sedan stilla. En oerhörd rymd. Ingen ensamhet. Bara helhet. Ljus och mörker på ett annat sätt.Sen kom jag tillbaka hit. Vinkade till pappa vid en strandkant. Vaknade här igen. Insikten har förändrat allt. Jag är inte rädd längre. Även om jag inte vill iväg ännu. Men det var vackert.
    Det var min resa, denna gång tur och retur.Din resa bär på en hel medvetenhet.Jag önskar så att den blir som du önskar. Du är så oerhört klok. Jag älskar bilden av alla granar. Alla som ligger under sin egen gran.Jag vill bara krama dig.Hårt, varmt, hjärta mot hjärta. Du är fantastisk.
    Dina berättelser doftar skog.
    Love
    Maria

    SvaraRadera
  143. Vad finns det att säga när orden inte räcker till? Du är så otroligt stark. Jag beundrar ditt mod och din inre styrka.

    Hang in there! Skickar värme , hopp och ljus till dig och önskar dig allt gott.

    Be strong <3
    http://open.spotify.com/track/1viz8EikhskspQvHLb0Np2

    SvaraRadera
  144. Kristian! Jag längtar efter dig och dina ord. Hur mår du nu? Är du hemma hos familjen? Har du ont?

    Jag hoppas att mina ständiga tankar på dig - egentligen en främling - betyder någonting i detta svåra och vackra universum.

    Tack för de tankar du orkar dela med oss andra, med mig.

    Elisabeth

    SvaraRadera
  145. Hej Kristian.
    När jag var 12 år hade jag en bror som gick bort i leukemi, han blev bara 26 år. Idag är jag 27 år och det känns både konstigt och vemodigt att ha blivit äldre än sin storebror. När jag läser dina vackra, tankeväckande inlägg så är det med en bitterljuv känsla. Det känns det som att jag sitter och läser vad som skulle kunna ha varit min brors tankar om sin kamp, och det smärtar. Samtidigt så får det mig att påminnas om hur fin och klok han var. Precis som du. Ditt skrivande har påmint mig om livets skörhet, hur vi aldrig är lovade morgondagen. Samtidigt som ovissheten kring den oundvikliga döden känns skrämmande så får det mig att känna tacksamhet och vördnad över livet. Tack Kristian.

    Varma hälsningar från Paulina

    SvaraRadera
  146. Tänker på dig fina Kristian! Hur mår du? Känner oro när du inte skriver:-( men sen ska di inte tänka på oss i allt detta helvete du går igenom. Vill bars veta att du är ok. Du är i mina tankar varje dag och hoppas att du inte har för ont. Evig kram och kärlek till dig min stora hjälte!

    SvaraRadera
  147. Kristian, hur mår du?
    Min förhoppning är att du inte har tid att blogga, att du förvaltar din tid på familj och vänner. Missförstå mig rätt, vi är många som med stort engagemang tar del av dina ord och jag hoppas givetvis på att vi snart får läsa nya rader, tankar, berättelser från dig.
    Det händer att jag klipper ut delar av dina texter för att sedan kunna ta fram och påminna mig själv om livet. Döden är ständigt i vår närhet, tyvärr är den i just ditt fall alldeles för nära, för påtaglig, för jävlig.
    DItt mod, din styrka (som säkert inte lyser lika starkt varje dag) samt närvaro sätter tydliga avtryck, tydliga spår i sanden.
    Tack Kristian för dina ord.
    Kärlek/ Malin

    SvaraRadera
  148. Dina ord uppnår en upprikitghet, en slags sanning, som endast ses hos de som har en sann förståelse av sig själva. Sorgligen, så kan vi endast måla fram detta ärliga porträtt av oss själva och platserna som har skapat oss till dem vi är, när en plötslig negativ förändring slår rot i våra liv.

    SvaraRadera
  149. Jag börjar känna oro när du inte skrivit på några dagar. Du är i mina tankar flera gånger om dagen och jag hoppas av hela mitt hjärta att du slipper må dåligt och ha ont.

    Ta hand om dig Kristian
    /Jeanette

    SvaraRadera
  150. Du ger så mycket kärlek Kristian genom ditt skrivande och ditt sätt att vara (den du är) och att hantera den situation du befinner dig i men du får även tillbaka en massa kärlek av dem som kommenterar här.

    Nu får du en hel säck fylld med kärlek av mig också.
    Min fulla respekt har du sedan den allra första gången jag läste dina inlägg i din blogg.

    Som jag så ofta skrivit: Du är fantastisk Kristian.
    Ja, t.o.m. mer än fantastisk.

    Varma hälsningar och kramar från Nina.

    SvaraRadera
  151. Kristian,du ä så fantastisk, jag önskar av hela mitt hjärta att du inte ska ha ont och att du ska ha kraft att kämpa på!!! Varma kramar

    SvaraRadera
  152. Kristian, du finns ständigt i mina tankar. Hoppas du inte mår alltför dåligt och att du orkar fortsätta kämpa! Tänker även på dina nära och kära. Du verkar ha en helt fantastisk familj. All kärlek till Er allihopa.
    Kram
    Carina

    SvaraRadera
  153. Kristian...ger Dig en sång som får symbolisera Din kära hemstad..En stad i Ljus av Tommy Körberg..en sång om Kärlek och förhoppning..Alla Världens ljus till Dig Du starka tappra medmänniska..Madeleine

    SvaraRadera
  154. Jag hoppas att du mår bra Kristian. Tänker ofta på dig.
    Jag ber om mirakel och att du skall slippa ha så ont under pågående behandling. Ta hand om dig och ge aldrig upp hoppet och tron på att du kommer att bli frisk. Varma hälsningar. N.B

    SvaraRadera
  155. Tänker på dig och undrar hur du mår.
    /alice

    SvaraRadera
  156. Sänder dig en kärlekshälsning o stor kram. Ber om mirakel o vet att du vilar i Guds händer. Stor varm kram /Sara

    SvaraRadera
  157. Jag kommer på mig själv med att bli orolig när du inte har skrivit på ett tag. Självklart ska du inte behöva uppdatera jämnt och ständigt men ser du vilken inverkan du har på oss och vad du betyder fast många av oss inte känner dig? Det tycker jag är häftigt. Du har blivit en del av min vardag och jag tänker mycket på dig.
    Kramar till dig Kristian från Josefin

    SvaraRadera
  158. Vill skicka många varma kramar till dig, tänker på dig hela tiden

    SvaraRadera
  159. Det har gått några dagar sen du skrev nu och jag känner som många andra här en oro över dig och hur du mår.
    Men så tänker jag att du sitter där i köket hos dina föräldrar,insvept i en mjuk filt och pratar med dem du älskar. Jag tänker att du omger dig av värme o kärlek mellan behandlingar.
    Du har kommit att betyda mycket för mig, för många.
    Jag hoppas du är okej, Kristian.
    Massor av kramar till dig! /Mia

    SvaraRadera
  160. Tack vare dig är jag bättre. Tack vare dig är jag gladare. Tack!

    SvaraRadera
  161. Kära Kristian! Har gått in på din sida flera gånger senaste dagarna. Bara för att se om du kanske skrivit något och oron har växt.

    Öppnar kommentarssidan och ser nu att många fler än jag känner samma oro.

    Om du bara visste hur mycket du berört oss alla! Om du bara visste..

    Hoppas din kropp och din själ orkat och att dagarna varit hyfsat genomförbara. Varm och innerlig kram ♥

    SvaraRadera
  162. Önskar dig mod och kraft till det du möter nu. Jag vill också säga ett enormt stort tack för du har hjälpt mig att ta tillvara mina dagar bättre. Har levt större delen av mitt liv redan, och slösat bort tid i omedvetenhet. Nu går det bättre tack vare dig. Kärlek <3

    SvaraRadera
  163. Kristian,
    var är du?
    Hur mår du?

    / Bodil

    SvaraRadera
  164. Kristian, Kristian... Hoppas du mår bra! Orolig över att du inte skriver hoppas du inte har ett rent helvete. Utan du spenderar tid med dina nära och kära. Saknar dina ord och poesi men mest att du skriver att allt är ok! Tänker mkt på dig, jämt och ständigt faktiskt. Kärlek till dig vacka fina underbara Kristian. Kram R

    SvaraRadera
  165. Bär varandras bördor. Klokt, ödmjukt, vackert. Och tungt. Tystnaden blir ett tomrum, att fylla. Fyll det med omtanke för någon - nära eller främling. Så grundläggs vår mänsklighet, på riktigt. Vi kan utmana oss själva.
    /Anneli

    SvaraRadera
  166. Du finns i mina tankar och i mitt hjärta. Nu och för alltid. Du är en mycket vacker själ som känns så mycket äldre än 29 år. Du är vis. Du är kärlek. <3

    SvaraRadera
  167. Det är helt absurt hur du, med dina ord, totalt ryckt undan mina fötter så jag faller pladask och blir brutalt väckt. Du har fått mig att öppna ögonen, att tänka efter en extra gång, att älska livet. Varje kväll brukar jag pussa mina söner godnatt, viska att dom är de underbaraste som finns, släcka lampan och försiktigt smyga ut. Sen jag började läsa din blogg gör jag allt detta, men sitter kvar en liten extra stund på deras sängkant och - på riktigt - tackar högre makter för gåvan, för livet. Varje dag ÄR en välsignelse. Låter som en klyscha, jag vet. Det du går igenom är min största mardröm. Att bli ryckt härifrån alldeles för tidigt. Jag beundrar nåt så oerhört att du orkar skriva ner dina tankar. Och jag betvivlar att du förstår hur mycket du verkligen påverkar oss här ute i stugorna. Framför skenet av datan är inte ett öga torrt, inte ett hjärta oberört. All styrka till dig Kristian. Hoppas att du i just denna stund befinner dig just där du vill vara, med just dom du vill ha omkring dig och skapar minnen som ingen kommer glömma. Underbara du.

    - Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh va fint skrivet <3

      Radera
  168. Jag går in och går in och går in igen. Men inget nytt. Hoppas så innerligt att du är i Borlänge och är upptagen med att leva. Kram Kristian, jag tänker på dig <3

    SvaraRadera
  169. Fina du! Ge oss ett tecken bara, men så känns det så själviskt att skriva så.... Hoppas innerligen att du du umgås med dom som betyder mest för dig och bara lever ut för fullo och har det bra. Men jag saknar dig, går nog in på din blogg alldeles för många gånger om dagen och hoppas att du har skrivit något. Tänker mkt på dig och ska säga dig att jag minsan har slutat röka det tackar dig för! Tack. Jag drömde om dig härom natten, det var så verkligt. Vi satt på ett cafe var vet jag inte men det var ett väldigt mysigt ställe. Vi satt och prata om allt och inget jag hade så många frågor och du hade alla svaren precis så som jag ville höra dom. Nu på senare tid har jag tänkt mycket på döden, jag är inte troende men jag tror inte det är slutet när vi dör. Min bild på vad som komma skall är ett paradis inget kan skada oss vi är alltid glada där. Vi har inget att oroa oss för och sjuka det blir vi inte det heller. Vi träffar alla som vi mist och för dom som redan har anlänt finns inte tiden så deras väntan efter oss som sen kommer är inte lång. Det finns bara kärlek och omtanke där. Jag hoppas jag möter dig jag vill det så gärna. Jag vill också säga att du är en riktig kämpe dina ord säger allt. Ge inte upp underbara du kämpa ett tag till vi behöver dina ord. Kärlek, omtanke och värme till dig fina fina Kristian. Du har satt spår i mig som aldrig kommer att försvinna. Stor kram

    SvaraRadera
  170. All styrka fina människa. Gråter med dig, känner med dig, älskar med dig. Anna

    SvaraRadera
  171. Ingenting kan ta ifrån oss din våg av ord,den ger evigt liv.Håller i sinnet om Dig i en kram som aldrig tar slut.

    SvaraRadera
  172. Grattis på namnsdagen! Kram

    SvaraRadera
  173. Hur mår du? Som många andra så går jag in flera gånger om dagen för att få se hur du har det. Hoppas innerligt att du är upptagen av livet i Borlänge. Tänker på dig!
    Hälsningar från Falun

    SvaraRadera
  174. Stort GRATTIS på namnsdagen! Kram./Marina

    SvaraRadera
  175. Tänker på dig <3

    SvaraRadera
  176. Här är så tyst.
    Vad händer?

    Nina

    SvaraRadera
  177. Precis som andra skrivit före mig så går även jag in flera gånger per dag för att se om du uppdaterat. Jag blir orolig för hur du har det men samtidigt så hoppas jag att du har saker för dig som ger dig tillfredsställelse och inte har ork till något annat. I går tittade jag på almanackan och såg att min egna lilla Cristian har namnsdag idag men samtidigt som jag tänkte på min 7 åring så tänkte jag på dig i princip samtidigt så det visar hur närvarande du är i mitt liv ! // Ulrika, Östersund.

    SvaraRadera
  178. Jag väntar också, bara ett litet teckan Kristian.... Snälla...

    SvaraRadera
  179. Vi är en del av universum. Ingenting är nytt, ingenting har tillkommit, allt fanns redan från tidens början och allt återanvänds. Vi är uppbyggda av samma stoft som stjärnorna. Allt som finns på jorden består av de 92 grundämnena som finns i universum. Allt är byggt av samma stoft, det är bara formerna som förändras. En sten har en gång i tiden varit en levande varelse. Allt går runt, ingenting nytt tillkommer och ingenting försvinner. Var inte orolig för döden. Det är lite som att byta kläder, att återvända till universum. T o m stjärnorna dör och när de exploderar så gör de det med en enorm kraft och det är just deras död och den kraften som möjliggör att nya stjärnor föds. Allting är som det ska och alla vi går samma öde till mötes. Vad är 20, 30, 50, 70, 90 år i en tidsrymd som inte kan mätas. Vi kommer att återföränas i stjärnorna. Se upp mot himmelen, det är tack vare de vi har ljus. Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där...

    SvaraRadera
  180. Grattis på namnsdagen Kristian. Jag önskar dig en underbar dag med mycket värme och kärlek. Varma hälsningar. N.B

    SvaraRadera
  181. All kärlek till dig.

    Emma

    SvaraRadera
  182. Vill bara skicka en stor varm kram.
    Britt-Inger

    SvaraRadera