måndag 26 november 2012

Blåsningen


En morgon sätter jag mig i den pistagegröna snurrfåtöljen och läser brevet som min bror har skrivit till mig. Utanför är grått, men brevet skiner. Blottade känslor. Läsningen gör ont. Får mig att börja gråta.
   Han skriver om kvällen då vi bläddrade bland vinylskivorna. Kvällen då den ena låten ledde till den andra. Kvällen då han satt just i den här fåtöljen, då min syster låg i soffan. Kvällen då jag själv satt på huk som en indianhövding på golvet. Och han skriver om hur våra barn aldrig kommer att få leka med varandra. Hur de aldrig kommer att träffas. Hur ont det gör honom. Hur ont det gör mig. Och han skriver om de stunder då han går ut i deras trädgård om kvällarna för att se solnedgången sänka sitt mörker över dalen nedanför dem, mot Sellnäs och Spraxkya. Min bror berättar hur han vill se ett visst stjärntecken som vår mötesplats, när våra liv har upphört att existera.
   Brevet är vackra rader.

Jag tror på den fria viljan. På vår förmåga att välja själva. På att individens beslut således blir rätt, hur fel det än kan tänkas bli.

Inom nästan allt hon gör har människan en plan b. Går vi för att köpa en liter mjölk av röd modell och den visar sig vara slut, går vi antagligen hem med en grön motsvarighet. Inget konstigt med det. Livet visar sig vara lika vackert ändå. Går vi för att åka tunnelbana till jobbet och den visar sig vara inställd, går förhoppningsvis en buss i stället. Vad som än händer oss, så finns en nödutgång. Antingen skapar vi den själva, eller så ges den till oss.
   Skulle jag nu, när jag går för att möta min utmätta död, inte ha kalkylerat fram ett alternativ? Knappast.

Cancern har tagit mycket av mitt liv. Och den kommer att ta mer. Ta allt. Min cancer har dessutom tagit alldeles för mycket av dem jag älskar. Än är den inte nöjd. Den kommer att sluka mer.
   Dräpa.

Livet har förändrats. Jag är inte längre densamma. Mina drömmar om framtiden är borta. Jag saknar dem så. Varje kväll går jag ut, som med ett koppel i handen, för att se om de kan komma mot mig igen. Det gör de inte.
   Hemma gömmer jag undan böcker och reportage som jag vet egentligen intresserar mig. Men jag har fått svårt att närma mig dem, ta dem till mig. För jag får inte vara med. Jag kan inte själv åka till de platser som magasinen berättar om. Jag kan inte bilda mig en egen uppfattning. Jag är utfryst av livet. Och ja, det gör mig en aning avundsjuk.
   Jag är en påkörd rävunge – skadeskjuten om du så vill – som har dragit sig undan. Som försiktigt blickar ut från sitt gryt. Djur gömmer sig när de vet om att de ska dö.

Jag försöker klamra fast i de bra dagarnas kraft och glädje. Krampaktigt håller jag om dem. Men jag vet att det bara är tillfälligt. För när behandlingen är igång känns inte tillvaron lika rolig. Och jag upplever det som att jag blir allt tröttare, ju längre tiden går.

Det här är inte min alldeles egna, skräddarsydda plan. Det här är inte min egentliga vilja. Inte mitt sätt att nå ett mål som jag själv satt upp. Det här är min fallskärm. Mitt sätt att akrobatiskt ducka för ett kulregn, om så bara för någon annans.
   Jag har funderat på hur mycket jag är beredd att ge min fiende. Hur mycket ska jag offra – och till vilket pris? Det är tankar som möter mig varje dag. De finns där när jag vaknar om morgnarna. De finns där när jag slocknar i nätternas mörker.
   Tankar aldrig tänkta känns plötsligt naturliga. Och de skänker tröst.
   Ett leende.

Cancern kan fortsätta att vandra sin cirkel runtom mig. Den kan spänna sina muskler. Visa sitt grin. Göra sina utfall. Fortsätt, din djävul. Dundra dina nävar mot mig. Låt ditt helvete regna. Mig kommer du aldrig att besegra.
   Som en sista bankstöt innan jag drar till värmen med miljonerna, överväger jag att alliera mig med döden och dra cancern vid näsan. Så underbart att lämna sjukdomen utan byte.
   Blåsningen i balladen om Kristian Gidlund.

Det kommer att komma en kväll då min bror går ut i trädgården för att se solnedgången sänka sitt mörker över dalen nedanför dem, mot Sellnäs och Spraxkya. Och när han står där, blickandes mot det där stjärntecknet som blir allt tydligare, kommer han se en långsmal figur röra sig ur skogen, över det lilla fältet, förbi gungorna, förbi Mårtens koja, upp genom trädgårdens backe, bara för att ställa sig bredvid honom.
   Var inte rädd, min bror.
   Men när den kvällen kommer måste du lova mig att du tar med vår syster i din Ford Fairlane i en färd genom Kvarnsveden, spelandes Dust my broom, låten vi lyssnade på innan sommaren dog.
   Bli inte arga på mig, mina älskade syskon. Känn ingen besvikelse. Le.
   För mitt liv är mitt eget.
   Döden likaså.

286 kommentarer:

  1. Jag tror på änglar. Och jag tror du har många som vakar över dig just nu. Du är en inspiration mitt i alltihopa. Det är stort. Du är större. Kram

    SvaraRadera
  2. Att bli fråntagen rätten till sin egen död, är precis lika fruktansvärt och ångestfyllt som att bli fråntagen rätten till sitt eget liv. Bara vetskapen om att man har en möjlighet att avsluta något som inte fungerar, kan ge en styrka nog att orka vidare. Ingen människa ska ha rätt att döma någon annan till ett liv i en dödscell, utan möjlighet till nåd! Oavsett hur nära släkt och hur starka band man än har till varandra. Vi borde alla istället ha kärlek och styrka nog att våga släppa taget.... To really love someone, is to let go.
    Kramar ---@

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, så sant

      Radera
    2. Exakt! Kunde inte skrivit det bättre själv!
      Jag har levt mitt liv med en "nödutgång" sen tidiga tonåren, annars hade jag inte orkat. Jag är 40 nu och kommer förmodligen finnas kvar i många år till. Jag har ingen dödslängtan alls, men inte heller någon dödsångest utan detta gör att jag vågar, orkar och kan leva trots att jag har så det räcker och blir över att tampas med. Jag är inte rädd för döden och därmed inte heller för livet. Sen har nödutgången flyttat sig lite under åren. Det är en nödutgång som kräver både tid och planering så inget jag spontant gör i tillfällig affekt. Mina allra närmsta vet om detta och även om de som helt friska fungerande individer inte kan tänka sig något liknande för sig själva så förstår de mig. /Meb

      Radera
    3. Så absolut sant och så riktigt. Kramar

      Radera
  3. Ja visst gör det ont när knoppar brister.
    Varför skulle annars våren tveka.

    Kärlek till dig Kristian från Karin ♥

    SvaraRadera
  4. Du är så sann och ärlig. Och jag tror, precis som du, att de flesta människor har plan B. Den är ett hopp, en utväg, hur konstigt det än kan låta. En tröst som jag hoppas att du inte behöver använda. Bara tänka på ibland.

    Men jag kan inte sätta mig in i din helt överjävliga situation. Bara ana den.

    Jag har barn i din ålder. Därför känns du så nära. Och dina texter går rakt in. Du beskriver hur det är att vara människa. Det är nog det svåraste man kan göra.

    Många, många kramar från M

    SvaraRadera
  5. Ann Wigmore´s bok "Levande föda".
    Tror på den dieten mot cancer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är fel forum att predika. Ta ett steg tillbaka, och se och lär dig något om livet, döden och om kärleken.

      Radera
    2. Tror gör man i kyrkan - här ute pågår det verkliga livet som vi ibland inte kan styra!

      Radera
    3. Ja men är det inte av kärlek man vill att personen ska bli frisk, hellre än att bara acceptera döden?
      Jag inser att det är lite sent i sjukdomsprocessen men finns det liv finns det hopp.

      Radera
    4. Men att Kristian själv har vädjat om att slippa få just sådana här tips borde väl vara en orsak god nog att inte att låta bli att skriva detta i hans egna blogg! Det är både respektlöst och vidrigt. Det finns forum för hokus-pokusmedicin och andra sekter. Det här är inte rätt forum helt enkelt. Kramar

      Radera
  6. Du är bra. Och jag förstår dig så väl. För fem dagar sen såg jag en vän dö i cancer. Det var ren ångest, ren panik. Förvridet, rasande. Jag är säker på att din utväg är lättare. Kanske inte för dina nära att hantera just nu men senare kommer de att förstå.

    Vad är det för liv om vi inte själva får besluta om det?

    Ha en fin resa Kristian.

    SvaraRadera
  7. Starkt skrivet!!

    Inga

    SvaraRadera
  8. Vad ska man säga mer än att varje människa förhoppningsvis äger sitt liv. Och sin död. Och allt däremellan. Även om det inte alls känns så. Jag tänker återigen vilken familj ni är, ni är varandra så nära. Det är vackert. Resten är svårt. Du har all min sympati, all kärlek och kraft i de som är dina beslut.

    SvaraRadera
  9. Dig kommer jag aldrig att glömma. Lycklig resa. Efter den första rädslan kommer ditt nästa äventyr, innan du träffar dina syskon igen.

    Men jag är så ledsen över att vi inte får vara med om och se vad du kunde ha gjort och skrivit! Jag känner stor sorg över ditt öde i den här världen. Hoppas på nästa!

    Kärlek från Elisabeth

    SvaraRadera
  10. Du finns i mina tankar trots att jag inte känner dig. Dina texter går rakt in i hjärtat, själen. Jag vill bara ge dig en stor stor kram och önska dig lycka.

    SvaraRadera
  11. Du skriver så bra! Så fint! Jag var bara tvungen att skriva det.. Fortsätt kämpa .

    SvaraRadera
  12. Kärlek och respekt till dej du är fantastisk❤/Susan

    SvaraRadera
  13. Självklart bestämmer du själv hur och när du vill dö om det är något du vill styra över. Jag blev, och är fortfarande tre år senare, jätteledsen över att jag inte var där när min mormor dog. En ynka dag var jag borta, efter att ha spenderat drygt en månad vid hennes sida, och just då, när jag inte var där, då dog hon. Jag vet inte varför jag skriver det här, men att exkludera dina nära från din död kan ta hårt. Återigen, självklart är det ditt val och alla bör respektera det. Det gjorde mig bara så ont i hjärtat när jag läste det här inlägget...
    Många kramar L

    SvaraRadera
  14. All kärlek till dig Kristian! <3

    SvaraRadera
  15. Kanske du kan påverka hela Sverige med dina fina inlägg! Dödshjälp borde vara legal. Alla borde ha rätt att slippa lida och att få dö med värdighet. Mitt lilla barn har cancer. Den dagen hon inte njuter av livet mer ska jag släppa henne! Inte ska hon lida för min skull. Tusen kramar till dig fina Kristian!

    SvaraRadera
  16. Sing me to sleep
    Sing me to sleep

    Don't feel bad for me
    I want you to know
    Deep in the cell of my heart
    I really want to go

    There is another world
    There is a better world
    Well, there must be
    Well, there must be
    Well ...

    Bye bye
    Bye ...

    Från Asleep - The Smiths

    SvaraRadera
  17. Jag blir så ledsen när jag läser många av inläggen. Att trots att någon som står en så nära kan ha lidit i både veckor, månader eller rent av år så "missunnas" de och nästan anklagas över att de dog vid fel tidpunkt. Att kanske inte just JAG var där....

    Döden har väl förresten alltid en förmåga för dålig tajming.

    En människa måste få gå när den är redo för det, oavsett om alla i släkten, eller kanske ingen, är i närheten. Att gripa tag och hålla fast är egoistiskt, att släppa taget när personen är redo är kärlek och respekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att personerna som skriver de inläggen har dåligt samvete för att de inte var där när deras nära gick bort, och att det i sig kändes som ett svek. Jag tolkade inte inläggen som så att det skulle vara de döende som "dog vid fel tidpunkt".

      Radera
    2. man väljer nog inte sin tidpunkt, faktiskt! när kroppen inte orkar mer och när döden knackar på dörren så är det bara att hänga med. Men arg och ledsen blir man som närstående ändå att man inte fick vara med ända in i slutet, och viska sitt farväl vid evighetens port. Stunden kommer aldrig någonsin åter och vi som är kvar måste leva med detta. Egoistiskt? ja faktiskt.

      Radera
  18. Så tungt för er alla, så smärtsamt men så otroligt välformulerat!
    Hoppas förstås på en ändring för dig så att du kan känna både hopp, glädje och kraft igen.....Vi styr inte helt våra liv-hur gärna vi än vill, det är bara så att människan är liten... All kärlek till dig och din familj! ( för syskon kan det vara tyngre att mista ett syskon än föräldrar-så deras sorg och oro är "naturlig")

    SvaraRadera
  19. Älskade Kristian all kärlek till dig.

    SvaraRadera
  20. fina fina Kristian..när den dagen kommer..kommer jag att sakna dig o dina vackra/starka ord..men till dess hoppas jag få följa dig ännu ett tag // Irene

    SvaraRadera
  21. Du skriver ord som går rakt in i min kropp. Jag... en helt okänd människa för dig. Likt en osynlig hand greppar du om mitt hjärta och får mig att fysiskt beröras av dina ord. Tårar rinner. För en liten stund anar jag din smärta och oro. Kanske är det min egna rädsla jag känner inför det okända. Du har en stor gåva med ord...
    Tack för att du skriver.
    /L

    SvaraRadera
  22. styrka till dig och dina nära <3

    SvaraRadera
  23. "Utanför är grått, men brevet skiner. Blottade känslor. Läsningen gör ont. Får mig att börja gråta." Precis så är det att läsa dina vackra ord, Kristian. Tack för att du delar med dig av din storhet. Jag önskar av hela mitt hjärta att du kunde återfå dina drömmar om framtiden.
    All kärlek och styrka till dig.
    Frida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känner jag också! Så varmt och fint du formulerar det..

      <3

      Radera
  24. Du har med din historia för alltid påverkat mig och det är jag tacksam över. Jag är bitter över att inte kunna ge tillbaka men en dag får jag kanske personligen möjlighet att tacka dig och då på en vackrare plats än i den värld vi lever i idag! Tack.

    SvaraRadera
  25. Blir ledsen att du tappat drömmarna och allt hopp om en framtid. Förstår att du funderar på hur du själv ska ta kontrollen över ditt slut. Vem är jag att säga något om det? Kanske hade mina tankar gått i samma banor om jag varit i din situation. Det enda jag kan göra är att tända ett ljus och be för dig.
    Många kramar.
    /Ulrika Mi Berggren

    SvaraRadera
  26. Vemod. Kommer att sakna dig, när du än går. Det jag läser här betyder mycket för mig, har gjort skillnad. Någon gång, någonstans, kanske jag får ge tillbaka.

    Kristian, Kristtian. Vad ska man säga?

    <3

    SvaraRadera
  27. I mina tankar är du med mig Kristian, skickar en kram /Emma

    kram kram kram!

    SvaraRadera
  28. En typ kollega sa att det värsta var att inte ha nåt att se framemot, eller att kunna prata om framtiden, det var sista gången vi sågs och jag kunde inte svara nåt på det. Vi utbytte boktips som vi brukade. Sen sa jag hej, och det var sista gången. Han dog lätt och lite överraskande tror jag. Jag saknar fortfarande hans bokprat och vassa tunga. Hoppas det blir lätt för dig hur det än blir. Ingen har rätt att döma dig. Dina syskon kommer säkert att sitta i den där bilen och sakna dig så de går sönder, men det får gå det med, för så är det alltid. Och förhoppningsvis kan du d möta dom igen när det är deras tur. Kram Anna

    SvaraRadera
  29. Genom att följa din blogg och din kamp under cancermonstret har jag lärt mig att uppskatta livet ännu mer än jag gjorde tidigare.

    Tack för den vackra gåvan du gett mig Kristian!

    Tack för dina tankar och dina beskrivningar av dina känslor om livet, din sjukdomskamp och döden, som du ger oss i dina texter..

    Tack för alla dina kloka ord som du delar med dig av.

    Tack för att du låter mig läsa det du skriver.

    Tack för att du är en så fantastisk person som du är.
    Du är viktig.

    Tack för att du tar emot min kram.

    Varma hälsningar från Nina.

    SvaraRadera
  30. Din familj och dina vänner är lyckliga att ha/ha haft dig i sina liv. Du är en sådan person som vi alla skulle vilja ha som vår vän. All kärlek till dig! Kramar/Annelie

    SvaraRadera
  31. Underbara Kristian. Så vackert, så gripande, så sorgligt men ändå så kärleksfullt. Läsningen gör ont här med... Tårar droppar, rinner. Jag hoppas innerligt att din sista tid blir just din tid där du har någon form av kontroll över vad som sker då det är din önskan. Är helt säker på att din bror ser dig då den stunden kommer. Tack för många fina ord, du är en fantastisk man och poet. Tack för att vi får ta del av dina texter om liv, död, kärlek. Många kramar <3 Du har lämnat avtryck!!

    SvaraRadera
  32. Du är rasande klok, pojk!
    Du har rätt!!!
    Tack för att du orkar förklara!

    Stor kram med en önskan om allt gott och en smula flyt, det är du värd!

    SvaraRadera
  33. Underbara underbara Kristian du finns i mina tankar mest hela tiden, trodde inte att någon man aldrig träffat kunde beröra en så som du gör, önskar av hela mitt hjärta att ett mirakel inträffar så du kan ge den där vidriga cancern en riktig omgång och att att du kan gå ut från sjukhuset utan att den får sitt byte.
    Många styrkekramar och kärlek till dig.
    Med vänliga hälsningar Lissan

    SvaraRadera
  34. Ber för dig Kristian, hoppas på ett under.

    SvaraRadera
  35. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

    SvaraRadera
  36. Så vackert skrivet. Så sorgligt. Jag tänker mycket på dig. Ber för dig. Ber om mirakel. Jag kommer aldrig att glömma dig. Du har påverkat mig för mycket för att glömmas. Men jag vägrar ge upp hoppet om dig. Så länge du lever och andas så lever hoppet i mitt hjärta. Kärlek och respekt till dig Kristian. N.B

    SvaraRadera
  37. Fina Kristian. Tänk vad du har förändrat många människors syn på livet med dina känslosamma ord, men även synen på döden, med dina viktiga tankar. Vi är många okända som tänker på dig och önskar vi kunde jaga din sjukdom all världens väg. En stor omtänksam kram till dig!

    SvaraRadera
  38. Har själv en annan cancer och går på cellgift,såg just filmen Food Matters på internet vet inte om orken/tiden finns, men vill ändå tipsa oss människobarn emellan.
    I slutet av filmen kommer man in på cancer men hela filmen är mycket intressant http://foodmatters.tv/screening-event-cinema Den finns även på fb under sökning food matters Fri att se november ut. Hippocrates Health Institute är ett ställe i Florida, ett av världens bästa hälsoinstitut där man kan få hjälp med ett life changing program som jag gärna skulle byta mot cellgift o strålning. Liknande program finns i Sverige men med färre resurser. www.hippocratesinst.org kärlek till KRISTIAN och alla dina vänner/"Earthling" Sus

    SvaraRadera
  39. Fina fina du....

    SvaraRadera
  40. Du har en unik förmåga att hantera orden Kristian. De blir till poesi och jag är så berörd. Tacksam för det du lärt mig och alla andra som får ta del av detta.
    Lycklig resa!
    Du kommer för alltid att finnas i våra tankar <3

    SvaraRadera
  41. Ditt liv och ditt beslut <3
    //Sanne

    SvaraRadera
  42. Har du tänkt på en sak, Kristian? Att om bara ett kort tag har allt det här upphört. Allt det du skriver om. Det vi delade. Det som ska tas ifrån oss. Det vi själva förgjorde. Miraklet. Att en gång ha fått vara vid liv. Snart är vi där du är allesammans eftersom vi gav hela världen cancer. Jag tror att det var girigheten som spred sig i plantens blodmlopp och tog död på oss allihopa. Jag var helt okunnig om att detta skulle ske då när jag satte barn till världen. Jag tog framtiden som någonting självklart. Nu skulle jag inte göra samma val, Kristian. Jag önskar att jag kunde skona alla barnen från att bli födda överhuvudtaget. Jag följer dig snart. Håller om dig i mina tankar tills dess. Sanna.

    SvaraRadera
  43. Sorgsen,ledsen och arg.All respekt till dig Kristian.
    Du är så modig./Ann

    SvaraRadera
  44. NEJNEJNEJNEJNEJ ingen ska behöva möta sitt slut såhär. Jag vill hjälpa dig, skulle göra vad som helst, JA jag menar det. Jag har följt dig varje dag. (Både jag och min syster samt mamma o pappa). Även om ingen vet vem du är så tänker vi på dig var dag som går. Som mamma skrev i ett sms till mig idag "Emelie, Kristian är en kille jag skulle kunna omfamna direkt. Han verkar så godhjärtad och fin. Han är mycket speciell trots att jag inte ens vet hans efternamn." Samma sak känner jag. Vill ge det varmaste kramarna till dig, en varm hand på pannan och en varm tanke som kommer bära dig långt! Du är unik Kristian! Bär med dig det vart du än är!

    SvaraRadera
  45. En sådan fantastisk syskongemenskap ni verkar ha och så gott att kunna tala med varann om allt, även om det som är svårt och som handlar om att ni kommer att skiljas åt.

    SvaraRadera
  46. Kära Kristian! Jag och mina vänner gråter över ditt öde. Jag hoppas du inte behöver vara ensam på slutet, oavsett hur det gestaltar sig. <3

    SvaraRadera
  47. Vill bara säga kram och hoppas den ska räcka till evigheten.

    SvaraRadera
  48. Lycklig resa, Kristian! När jag kommer dit, före eller efter dig, får jag äntligen träffa dig och tacka på riktigt för allt du har gett mig! Kram

    SvaraRadera
  49. Enligt mig är det inte upp till någon annan, familjemedlem eller främling, att tycka eller dömma avseende hur du vill behandla den tid du har kvar. Min pappa drabbades av bukspottskörtelcancer och dog i våras. Han valde att gå tidigare; tackade nej till mat, näringsdropp och slutligen vatten. Det var självklart smärtsamt att tiden gick fort och att pappas bortgång kom hastigt. Jag förstår hans val och tror att det hade varit mer smärtsamt, framförallt för honom, om pappa gjort annorlunda. Det värdefulla i pappas val var att han aldrig hann bli annorlunda till sinnes; trots att han var påverkad av morfin och övriga mediciner. Vi var närvarande, och han likaså. Vår sista tid tillsammans blev kort men klar, för oss alla.

    Ljus till dig!

    SvaraRadera
  50. Alla tankar till dig och de dina!Så vackert avsked du ger...Förstår så väl dina tankar,även om jag inte, i mig är så nära någon annan dimension som du är nu!Men jag har följt så många..Hoppas du förstår vilket enormt arbete du gjort med oss;dina medmänniskor,genom dina fantastiska ord om detta det värsta.Nu måste världen bli lite bättre även om du inte är kvar på det sätt som vi är vana vid!
    All respekt kära du!

    SvaraRadera
  51. Du har så rätt, cancern ska inte få vinna över dig, den triumfen ska du inte ge den jäveln. Men jag önskar så, trots att det känns omöjligt, önskar så hett att det ska vara livet som vinner över cancern och inget annat. Men om det inte sker så ska du självklart ta kommandot Kristian, inte nån dum, ond och korkad cancer. Du har alltid varit stolt Kristian, både i din kroppshållning, i din profil och i din personlighet. Du har aldrig böjt dig, såklart du inte ska böja dig nu heller. Men snälla lura och finta bort sjukdomen länge till, låt oss ha dig kvar här ännu ett långt långt tag. Och snälla tala om vilken stjärnbild du väljer.
    Fast då kommer det förstås att bli väldigt trångt där, för vi är många som kommer att vilja söka oss dit en gång. kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra du skriver. Och jag håller med: väldigt trångt!

      Radera
  52. Tack, tack, tack för att du skriver och dessutom så vackert i allt det brutala du är med om. De allra varmaste tankar till dig! Ljus och kärlek.

    SvaraRadera
  53. Mycket smärtsamma men ändå så kloka rader från dig.
    Styrkekramar från Kiruna<3

    SvaraRadera
  54. Ja, det är jag igen. Jag har funderat mycket över om det kommer en dag, när det plötsligt finns ett förinställt inlägg här från dig, eller ett inlägg från din bror. Båda alternativen är fasansfulla, ångestframkallande, panikslagna att tänka på. För hur mycket vi än vill, alla vi som bär dig i våra tankar varje dag, måste vi väl inse att du vet innan oss, när slutet närmar sig på riktigt. Att ingen återvändo finns. Och jag vill inte sitta här och gråta och vilja säga saker du aldrig får höra för att det är för sent, du ska ju få höra dem NU.

    Därför vill jag säga: Kristian, du har förändrat mitt liv, mitt sätt att se på saker. Jag tycker om dig som en mycket, mycket god vän, fast vi aldrig träffats. Döden är ett fräsande monster och insikten om att den är oåterkallelig är värre än något, även för den som står bredvid. Hur den är för dig som möter den, utkämpar striden, beskriver du på ett sätt jag aldrig tidigare läst. Så modigt, så fantastiskt bra, så hjärtskärande, så vackert. Jag vet inte hur länge du kommer att orka skriva, orka läsa och jag vill säga detta så att du hör det ordentligt: Jag kommer ALDRIG att glömma dig. You have changed my perspective on life. Och om det är där, vid vägs ände du till sist hamnar, vill jag i de här orden lägga all tänkbar omtanke som går att uppbringa från någon du aldrig mött: FAR VÄL. Jag tänker på dig. /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde inte ha skrivit det bättre själv! Håller med!!
      Jag hoppas vi ses nån annanstans, då ska jag krama om dig och tacka för att du öppnade upp ögonen på mig och för att inse att vi lever här och nu!
      Kram Sofie <3

      Radera
    2. (Tack, Sofie! Vi kramar honom tillsammans!)

      Radera
  55. Hej Kristian. Nu är det kväll.

    Hoppas dagen har omfamnat Dig på ett mjukt o fint sätt. Att Du haft något Du har kunnat le åt. Kanske en fågel på fönsterblecket. Kanske du sett ett litet barn som snubblande tar sig fram i livet. Att Du inte bara känt smärta.

    Och den dag det är dags, ja så flyger du flyger fint o lugnt mot stjärnorna. Ja ungefär som när jag hoppat fallskärm och sakta gled o såg att det vackra under mig på jorden.

    Som Du förstår så har du satt ett avtryck hos oss alla. När jag ser fåglarna, molnen, stjärnorna eller den lilla skogsgläntan med en vacker gran. Ja, då kommer jag att tänka på dig.
    Kram

    SvaraRadera
  56. Min älskade syster dog hastigt i cancer för en vecka sedan. Så ont det gör att mista någon man stod så nära, men en tröst är att jag tror att vi ses igen en dag, där på "andra sidan".
    Kristian, som den underbara och varma människa min syster var så vet jag att hon står där och tar emot dig, ja oss alla med öppna armar.... Vi ska ju alla dit....
    Vi möts i bergen, du Fina, Underbara Kristian ❤❤❤

    SvaraRadera
  57. ♥♥♥♥ Styrka och kärlek till dig Kristian.
    Från en av många som blivit berörda för alltid av dig och dina vackra ord.

    SvaraRadera
  58. Bara du vet när du har fått nog, låt ingen blanda sig och tycka än det ena och än det andra! Det går inte att föreställa sig hur det är att vara du just nu... Varma kramar

    SvaraRadera
  59. Jag tror också på den fria viljan. På vår förmåga att välja själva.
    Känn dig trygg med att du har en fallskärm och ett eget val att använda den när du känner att du behöver den. Eller att inte välja den alls, men att det är du som har kontrollen.

    Din blogg står i en klass för sig och innehåller så många pärlor som man vill spara och bevara. Och vi är många som tagit dig till vårt hjärta genom dina enkla ord och rakt på sak.

    Frid till dig.
    alice

    SvaraRadera
  60. Finaste,
    Landa där himlen är som mjukast.
    Kram k

    SvaraRadera
  61. All kärlek till dig Kristian. Kommer att sakna dig och dina vackra ord och tankar. Jag hoppas att du har hunnit göra ditt strövtåg i din hembygd. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Kramar, kärlek och styrka till dig du underbara människa. Lycka till! /Karin

    SvaraRadera
  62. Genom att följa din blogg har jag blivit bättre på att uppskatta det jag har. Det jag tidigare tog för givet.

    Jag tror jag kan förstå hur du tänker och vad du planerar. Självklart är det bara en person, du, som har rätten att ta det beslutet.
    Du verkar vara en underbart fin människa Kristian.
    Kram //Tina från Hälsingland

    SvaraRadera
  63. Gå i frid.

    SvaraRadera
  64. Ville inte att du skulle försvinna utan att jag fått säga tack. Dina formuleringar har hjälpt mig att komma över mycket. För det har varit så mycket jag aldrig innan förstått. Saker jag ångrat som jag, som jag inte kan förlåta mig själv för. Hur jag inte kysste den blonda pojkaktiga mannen när vi stod nere vid sjön med skvalande toner i ryggarna, att jag lät allt försvinna gång på gång.

    En sak är viktig att veta, jag har två äldre bröder. De är båda lika vackra som du, och det finns inget jag är så tacksam över som att vara deras syster. I dina ord ser jag en bror, så stillsamt jävla smärtsamt fin, som skulle gjort vem som helst avundsjuk.

    SvaraRadera
  65. Det finns ett liv efter detta som döden inte kommer åt. Det är jag helt övertygad om. Trots det vill vi ju leva här bland vänner och familj. Men jag tror att tiden inte finns där. Så för div blir väntan kort innan ni ses igen .
    Bär dig i bön.

    SvaraRadera
  66. Fina fantastiska Kristian. Jag skrev tidigare idag " jag vägrar ge upp hoppet om dig. Så länge du lever -----". Jag ber dig att uppfatta det på rätt sätt. Du ensam har rätt att bestämma när det är dags att ge upp. Du är verklingen ingen mes och du har kämpat och gått igenom mycket. Det har fortfarande inte gått in i mitt huvud att du kanske inte finns kvar så länge till. Jag såg dig i Annas eviga och det är alltid den bilden som dyker upp i mitt huvud. Du såg så frisk och vacker ut. Jag har svårt att acceptera att en person som kämpat såsom du har gjort inte blir belönad. Belönad med livet. Kan du stanna, gör det. Kan du inte stanna, gå i frid. Kärlek, respekt och styrka till dig. N.B

    SvaraRadera
  67. Du är så modig, stark och så fantastisk.
    Tänk att ha en bror som du.
    Finaste Kristian...tänker på dej och ber att du inte ska plågas så. kram från Ellen

    SvaraRadera
  68. Klickar eftertänksamt på länken till din blogg; alltid med hoppet att få läsa ett nytt omvälvande inlägg, alltid med lite rädsla för vad som kan ha hänt sedan sist. Alltid så.

    Skummar igenom hela inlägget, ner till slutet. Mest för att förvissa mig om att det är DINA ord och att det är dina ord från dig som fortfarande finns ibland oss. Någonstans längst inne finns en farhåga att det inlägg jag hittar ska vara ett avsked, ditt avsked som du skrivit någon gång före det oundvikliga.

    Sen läser jag långsamt, stycke för stycke; smälter alla formuleringar, alla tankar och för en stund stannar världen. Alltid precis så.

    Kristian, det finns inget jag kan skriva som kan lindra din sorg och din smärta och det gör mig ont. Jag önskar så att alla vi som följer dig kunde hjälpa dig på något sätt. På samma sätt om du hjälper oss att finna mening i livet och glädje i de små tingen; vi som har förmånen att fortfarande ha våra drömmar kvar.

    Jag har inga råd att ge dig, du måste lita till ditt eget hjärta och när du känner att det är dags att släppa taget ska du göra det. Ditt liv har alltid varit ditt och din död måste också bli din; formad av dig själv så som du format ditt liv. Inget kan vara mer rätt än så.

    Och för oss andra som går kvar här kommer du alltid att finnas kvar. En del av dig kommer att finnas kvar på de platser som du så målande har beskrivit för oss. Jag kommer att gå till din bänk i Mellsta och tänka på dig. Jag lovar. Hoppas du kan se mig då och att det kan ge dig styrka, oavsett i vilken form du existerar. För i någon form kommer du att finnas kvar. Det måste vara så. Och i våra tankar finns du alltid.
    /Anna

    SvaraRadera
  69. - För detta krävs mod, stort mod !
    Jag skänker Dej den ynka del jag har.

    Vet att Du är en person lämnar avtryck, bara av det bästa slaget.
    Njutningen att läsa Dina ord vill mer. Jag vill, av egoistiska skäl, inte att de ska ta slut.

    Lev så gott det går- så länge Du orkar.
    Sen gör Du som hittills, låter Ditt liv vara just Ditt.
    Respekt men saknad då...
    / Christina

    SvaraRadera
  70. Fortsätt att skriva - var du än hamnar! Då har vi alla något vackert att se fram emot!

    Ljus och kärlek från en som blir lika tagen av dina ord varje gång jag läser. Världen stannar upp. Res väl min okända kända vän.

    /malin

    SvaraRadera
  71. Måste få tacka dig för den här tiden som du delat med dig av dina tankar och känslor. Jag är djupt rörd och berörd. Vill omsluta dig med frid varma tankar och ett lugn. Kommer att spana efter dig stjärnklara kvällar. Kärlek och frid till dig på din fortsatta färd

    SvaraRadera
  72. Du bara MÅSTE vara en av de finaste människorna på denna jorden. Ber för dig varje dag, för det är en skam att du ska behöva lida. Önskar av hela mitt hjärta att du en dag ska vakna upp frisk. Jag vill verkligen tro att det ska gå. Du är inspiration och hur stark du är, är för mig ofattbart.

    SvaraRadera
  73. Jag har aldrig träffat dig. Det blir jag lite ledsen för. Dina kära måste vara mycket stolta över dig. Var så modig du kan. Kram från Maria

    SvaraRadera
  74. Tack Kristian/ Rosanna

    SvaraRadera
  75. Fy, jag vill att du ska få stanna på Jorden! Skulle jag kunna hade jag dragit till Cancern stenhårt så den såg stjärnor och inte kunde resa sig för än vi sprungit långt där ifrån!
    Sen skulle den stå där och undra vad den var till för. Kanske skulle sätta sig i en gran å glo bara, för all evinnerlig framtid.

    Varje dag tänker jag, hoppas han skrivit. Hoppas det finns ngt fint att läsa av honom. Jag läser hungrigt men så uppstår skräckblandad förtjusning. Glädje över att du FINNS och olust över det hemska du genomlever.

    Önskar inget hellre än att du fick leva <3


    Många kramar
    Anna


    SvaraRadera
  76. Kristian fina du, oavsett vilken väg du väljer och när, så är beslutet ditt och ingens annans.
    Vem äger rätten att säga att du gör rätt eller fel, ingen annan har något mandat att döma eller fördöma.

    Ingen vill att du lämnar detta livet, du berör och har berört oss alla med dina skrivna rader, så starkt och utlämnade som få kan skriva.

    Döden har redan tagit för många fina människor och jag vill inte att du ska vara en av dem, visst ska vi alla den vägen gå MEN INTE NU SNÄLLA DU....

    Min önskan är att ge dig dina drömmar tillbaka

    Kram fina du

    Maggie

    SvaraRadera
  77. Åhh Kristian! Jag är så ledsen för din skull, så ledsen att människors öden kan vara så sorgliga! Önskar det var annorlunda för dig, att du fick stanna längre! Dina ord är så vackra och gripande och samtidigt skrämmande!
    All kärlek till dig!!!
    Kram Tess

    SvaraRadera
  78. Åh Kristian! =( Börjar det redan bli dags? Du kommer att få den finaste platsen på den andra sidan. <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

    SvaraRadera
  79. Livet har lärt mig att sorgen liksom klingar av med åren, den gör inte lika fysiskt ont och de svarta dagarna avtar sakta. Ur detta lärde jag mig också att jag aldrig, aldrig behöver sluta sakna. Helt klart är saknaden lika stor alltid. Men mer hanterbar. Man kan leva med den och med hoppet om att man ska få mötas igen, det gör det livet mer uthärdligt och det finns en slags glädje i det. Nästan tryggt, att det finns någon jag älskar som tar emot mig när det blir min tur att falla igenom himlen.
    Men vet du Kristian från Kvarnsveden, att rävungar är listiga och vinner över mycket mer än man kan tro...
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror som du Ann att rävungarna är ena listiga djur som inte ska underskattas ....
      Maggie

      Radera
  80. Jag kommer aldrig ALDRIG glömma dig. Om du ändå vore min bror så jag kunde hålla om dig tätt och torka dina tårar.

    SvaraRadera
  81. Du finns i din mamma, pappa, syster, bror och Mårten. I dina vänner. I Borlänge/Kvarnsveden, i Dalälven, i luften vi andas och i dina texter, som aldrig kan suddas ut för vi har läst dem.
    TACK! Eleonor

    SvaraRadera
  82. Tack för dina fina och tänkvärda ord! Du är en poet utan dess like som ger oss en inblick i något så ogreppbart och orättvist som död och sjukdom. All styrka till dig! Kram

    SvaraRadera
  83. Tack för alla dina inlägg Kristian, tack för du orkar samla din kraft och dela med dig dina tankar till oss..jag tror att livet fortsätter vidare fast på ett annat sätt, på ett mycket mer förstårligt sätt.. familjen kommer alltid att finnas vid din sida liksom du vid deras..det är som att vakna under ett träd och ta av sig solglasögon...mina hjärtliga hälsningar Anna

    SvaraRadera
  84. Fridens Liljor på din färd.

    SvaraRadera
  85. Sitter här och blir lite avundsjuk...dumma dumma jag.
    Avundsjuk på din familj. Min familj ville inte ens komma och hälsa på mig. Än mindre skriva fina brev. Fast jag lurade dom. Jag överlevde.
    Stor enorm Kram

    SvaraRadera
  86. Kristian! Jag läser och gråter! Du beskriver livet så ofattbart fint. Du har gjort mig till en bättre och mer närvarande mamma! Tack fina du! Kramar

    SvaraRadera
  87. Följt din blogg och kamp. Många är vi som gråtit med dig. Hoppas din sista resa blir smärtfri och att du får vakna under din gran. Tack för allt du delat med dig, du kommer alltid finns kvar. Kram Ewa

    SvaraRadera
  88. Förlorade min tvillingsyster för 1,5 år sen. Du beskriver precis det hon och jag pratade om, innan hennes död.
    Om sorgen om framtiden man aldrig får.
    Gråter av de minnen dina ord framkallar.
    Gråter av sorgen att vi andra aldrig riktigt kan FÖRSTÅ vad man som döende går igenom.
    Hjältar är ni. <3

    SvaraRadera
  89. Kristian. Jag blir förstummad förkrossad förfärad och så himla tagen av dina ord och dina formuleringar om det som du går igenom nu. Du är så fantastisk.
    Jag håller andan, klickar mig in här och börjar andas igen när jag ser att en ny rubrik finns med i högra spalten och står högst upp på sidan. Jag måste få skriva det här nu när du fortfarande orkar läsa, och jag vill att du ska veta att du fått mig och många andra att värna om livet på ett helt annat sätt än jag gjorde innan. Jag förstår att ingenting är beständigt, att saker kan förändras grövre än vad man tror, och du har fått mig att varje dag vakna och vara så tacksam över att jag är frisk. Du förtjänar inte den här sjukdomen. Jag önskar med varje liten del av min kropp att det fanns någonting jag kunde göra. Något jag kunde göra för dig som är av samma vikt som det du gör för oss alla andra.
    Du är helt fantastiskt. Jag håller dig varmt i mina drömmar och hoppas att dina kommer tillbaka.

    SvaraRadera
  90. Det finns inga ord som kan förklara ditt öde och den sorg som cancerhelvetet för med sig...trots det kan du skriva löpmeter med texter som får mig att förstå vilja vara delaktig i din smärta och dina ljusglimtar. Din familj måste vara jävligt stolta! Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  91. Neeeej skriker min kropp när jag hör dig berätta, nu får den där djävla skitsjukdomen ge sig, någon gång måste rättvisa skipas och det friska gröna, syrliga ljusa segra!!! DU är värd det såå mycket!

    Kärlek och varma tankar <3

    SvaraRadera


  92. Glöm inte ..

    " Min vän - du är viktig
    ingen kan ersätta dig
    - för några människor
    är just du viktig
    - aldrig någonsin
    kommer det att finnas
    någon enda mer som du

    På denna jord
    skapas det inga kopior
    - därför är du så viktig

    På någon plats
    där du befinner dig
    kan du skapa något
    som blir till glädje
    för några eller många
    - för någon människa
    finns kanske bara du
    - glöm inte det - "

    / Birger Franzén





    Kristian - TACK för alla dina ord, tack för allt du vill säja. Tack för att du öppnar våra ögon så att vi blir mer medvetna att uppskatta det viktiga i livet - kärleken.. Till oss själva. Till nära o kära. Våra medmänniskor. Vår natur o jorden vi lever på.

    KRISTIAN - du fina.. jag tänder varje kväll ljus för dig och knäpper mina händer.. ber om lindring av dina smärtor - må du istället få vila i vackra drömmar.. och när det sen blir dags att släppa taget : Far väl - Vi möts nånstans..

    <3

    / Madeleine

    SvaraRadera
  93. " Men nätter av sömnlös vånda är också något värda.
    Och den som har kännt vad ångest är,vet mer än många lärda." Tack,du är en hjälte.

    SvaraRadera
  94. Du skriver så vackert att jag aldrig vill att du ska gå. Men jag hoppas du får en fin resa närhelst himlatåget går. Kanske hamnar vi på samma tåg, om inte ska jag krama om dig på perrongen! Stort tack för dina vackra texter!! Kram S

    SvaraRadera
  95. Kristian..nu är ord svåra att finna..
    Har just idag kommit in på din blogg här och blir helt tagen och djupt berörd av det du går igenom och allt du beskriver. Känner så oerhört mycket med dig även om jag inte ens kan ana hur ditt liv faktiskt är. Ord känns så futtiga och otillräckliga men jag önskar att det gick att sända över värme från hjärta till hjärta. (Kanske kan det gå om man riktigt mycket vill..?)
    Från och med nu kommer jag att tänka mycket på dig och be Honom däruppe att hålla dig i handen.

    Mina allra varmaste tankar till dig, Helén

    SvaraRadera
  96. Du har fått mig att se på livet med nya ögon. Kram på dig. Älskade, fina, modiga Kristian.
    /Anne.

    SvaraRadera
  97. Jag vill inte att det ska ta slut. Vill fortsätta läsa dina ord som liknar den vackraste musik. Men varje morgon när jag vaknar måste jag konstatera att den onda mardrömmen fortfarande är verklighet. Jag blir stum och tyst inför ditt öde. Sorgen tränger fram. Varje gång jag hör trummorna i alla låtarna där du är med och spelar, kommer jag att minnas dig med sorg och glädje, dig som jag hade turen att få möta några få, ytterst korta ögonblick i mitt liv. Ha det bra under granen och bland stjärnorna. Varje gång jag läser en text av dig så vill jag tro att det strax kommer en ny. Vill leva i den tron vare sig det är så eller ej. / JJ

    SvaraRadera
  98. I Holland bestämmer man över sitt eget liv.I synnerhet om hur det skall sluta...
    "En sorts kärlek" är en bok av Ray Kluun som handlar om hur hans unga fru går bort i cancer. Självupplevt, oändligt sorgligt och heltigenom ärligt. Som livet är ibland. Rekommenderas för alla. På bägge sidor.
    /sara

    SvaraRadera
  99. "Ibland liksom hejdar sig
    tiden ett slag
    och någonting alldeles
    oväntat sker.
    Världen förändrar sig
    varje dag
    men ibland blir den aldrig
    densamma mer."

    Så känns det varje gång jag läser dina texter.
    Tack för att du öppnat mitt hjärta, du vackra kloka modiga!

    All kärlek till dig, dina nära och kära!

    /E

    SvaraRadera
  100. Tvekar att skriva nu, för alla ord i detta nu känns så små.. Du gör skillnad Kristian. Det du gör är stort! Du berör och öppnar människors hjärtan. Så många själar på jorden går omkring med stängda och hårda hjärtan vilket har gjort dem dömande och helt utan empati. Det är där Du gör skillnad och sätter avtryck- för evigt. Jag ska alltid, för alltid bära med mig dina ord, ditt innerliga sätt att uttrycka dig. Jag ska varje stjärnklar natt gå ut och tänka på dig, se om någon stjärna gnistrar mer än de andra. Jag är säker på det. Att du blir en klart lysande stjärna i himmelen. För det är det Du är här och nu- en klart lysande stjärna! Jag hoppas någon tar väl hand om dina texter, för det du skriver är något som behöver förvaltas. Du är viktig här och nu och för alltid. KRAM å MYCKET KÄRLEK

    SvaraRadera
  101. Du skriver fantastiskt vackra texter! Både drömmande men samtidigt knivskarpa. Jag beundrar verkligen din förmåga, och önskar dig allt gott som det bara går!
    Helena

    SvaraRadera
  102. Cancer är ett djävla otyg. Mer förmår jag inte skriva.

    Fina du! Hatten är av, du har tagit svenska språket till en ny dimension.

    Ta hand om varandra. Det är det enda som betyder nåt.

    Kramar

    SvaraRadera
  103. Kristian, vet inte om du läser alla våra kommentarer men hoppas nå fram till dig. Min pappa gick bort i cancer för 6 år sen. Jag fick en hälsning från honom strax efteråt. Han hade det skönt och var på en underbar plats där han fått träffa flera som kommit dit innan honom. Han hade nått frid.
    Vet att han skulle ha en öppen famn för dig!
    All kärlek, Jenny

    SvaraRadera
  104. Kristian, alla stjärnor på himlavalvet kommer att innehålla dig...

    SvaraRadera
  105. Ja visst är det sant. Vi bestämmer själva. Moralen är ett sätt för oss att fungera tillsammans, när vi ska det. Men nu är det dags för dig att snart inte vara här längre. Och i livets allvarliga ting, ja, då måste man möta sin skapare ensam.

    Kristian, jag känner dig inte. Du läser kanske inte. Kanske vill du inte lägga din tid på det. Men det du skriver, det är så fint. Tack.

    SvaraRadera
  106. Jag känner inte dig. Jag kommer ändå alltid att minnas dig som en stor förebild och kämpe. Du är den enda personen som påverkat mig emotionellt med dina texter. Om något så som mirakel exiserar, må det ske.

    Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.

    Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

    Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.

    På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

    Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr

    SvaraRadera
  107. För mig är det som två olika världar. Det är din blogg, din verklighet och orden som skrivs här både av dig och andra. Sen finns det mitt liv, min verklighet och allt som hör det till.

    Det kanske låter hemskt, men jag vill inte sammanföra dessa. För jag, jag är så otroligt rädd för döden. Jag besöker din blogg varje dag, men speciellt när jag behöver få perspektiv. Jag förstår inte hur du kan vara så otroligt stark. Jag förstår det inte. Skulle det drabba mig så tror jag att jag bara skulle falla och aldrig kunna ta mig upp.

    Du har beskrivit det själv. Du känner att du är så långt bort från alla och allt det som brukade vara din verklighet. Jag känner likadant mot dig. Vi lever i två olika dimensioner även fast vi fortfarande vandrar på samma jord. Men en sak ska du veta, och verkligen ta till dig, jag beundrar dig något enormt för att du vågar och överhuvudtaget kan berätta om vad det är du går igenom. Även om jag ibland inte vill läsa det, så är jag oerhört tacksam för att det finns där när jag behöver det. Du är en inspiration och jag lovar att jag bär dig med mig. Jag har hört att vi lever för evigt i minnen. Och det finns onekligen många som kommer att minnas dig.

    Jag vill säga, gör inget dumt. Men vem är jag att säga så när vi inte lever i samma verklighet? Hur kan jag veta hur det är där du befinner dig? Jag säger istället, gör det du måste. Men glöm inte - att du aldrig är glömd.

    / Sanna

    SvaraRadera
  108. Ståpäls.
    Så äkta och ärligt, naket och osminkat.
    Älskar din penna, Kristian.
    Tack för att jag får läsa.
    Hatar, verkligen hatar, ditt orättvisa öde.
    Kan inte, vill inte, tro att du inte får bli frisk igen.
    Du är en gammal själ, en intressant människa med så mycket kvar att ge.

    Hoppas vi möts någon gång. Jag tänker lång galopp och lägereld. Vackra vyer. I det här livet, eller i nästa.
    Allt gott till dig, vackra människa!
    Jag ber för dig.

    SvaraRadera
  109. Åh herregud vad mina tårar rinner....du skriver så vackert men det är så fruktansvärt sorgligt vackert...
    Jag känner igen mig till viss del, har oxå en cancer som jag inte vet slutet på...en hjärntumör som är svår att op. bort, medan jag väntar på att läkarna ska bestämma sig så blir jag svagare, det känns lite som dom spelar ett spel med mig...ska jag gå i mål eller inte ungefär...Är det OK för dig om jag delar din blogg på min fb.sida? All kärlek till dig/Carina
    kattarsel@live.se

    SvaraRadera
  110. Hej igen finaste Kristian. Sedan jag upptäckte dig i Annas eviga och fann din blogg har jag lagt allt åt sidan för ett tag. Det har startat en process hos mig och som alltid har jag törstat efter visdom och det har jag funnit i dina berättelser och ord. Tack tack tack så väldigt mycket ditt liv har gjort avtryck hos mig och så många andra. Tusen kramar till dig fina Kristian från Agneta

    SvaraRadera
  111. Tack för allt du har gett, Kristian. Jag kommer sakna dig. All kärlek till dig. Jenny

    SvaraRadera
  112. Du berör mig. Du har fått mig att se livet i starkare och klarare färger. Du har skakat mig i grunden, faktiskt. Och vi har aldrig ens setts. Som någon skrev tidigare - jag vill fortsätta och fortsätta läsa dina texter. Och det känns så vidrigt, helvetes orättvist att du är i den situation du är. Ta nån krigsförbrytare i stället, liksom.

    Önskar dig fortsatt kärlek och allra helst så klart att cancerjäveln flyger sin kos.

    Det finns så mycket jag skulle vilja säga, men just nu kan jag inte formulera mig. Sammanfattnings: Fetkram!

    Hälsningar från Emma.

    SvaraRadera
  113. Jag bär min flicka med mig, jag bär henne i huden, runt halsen, strax bakom ögonlocken. Jag bär henne som jag bar henne när hon var frisk och vi var bästa vänner och systrar, när hon misslyckades, när pojkar svek, när hon kände sig orättvist behandlad; jag bär henne som jag bar henne när sjukdomen kom tillbaka, när hon kämpade men inte orkade, när inga mirakel skedde, när inga böner nådde fram, när inga mediciner eller operationer längre hjälpte, när kroppen tynade bort och till slut gav upp. Jag bär henne med mig som dina älskade bär dig med sig in i evigheten. Och jag ska fortsätta bära, de ska fortsätta bära, tills den dag då vi alla är tillsammans igen, fjäderlätta.

    Safe trip, du underbara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så fint skrivet!

      Radera
    2. Jag känner med dig. Fantastiskt skrivet. Kram från en annan mamma

      Elisabeth

      Radera
  114. Finaste, finaste, finaste du! All kärlek och respekt till dig! Tårarna strömmar och jag önskar SÅ ditt liv vore annorlunda! Kram, kram, kram!

    SvaraRadera
  115. Du får mig att vilja bli en bättre människa. Att ta vara på dagarna bättre, att hålla mina älskade närmare, att uppskatta världen, livet, vardagen mer. Att vilja ta bättre hand om allt jag har något som helst inflytande över. När jag tvivlar får du mig att bli säker igen. Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången. Du kommer träffa din älskade familj där, vi kommer alla ses där igen. Du får mig att tro, och det du gör för andra i och med den här bloggen är enormt. Du är en stor och fantastisk människa. All kärlek till dig, och allt gott, både i detta liv och nästa.
    /En tjej med hopp om ljus, för oss alla.

    SvaraRadera
  116. Inte långt från där du är, ligger jag här , så nära dig, du ovetandes om mig, och jag så vetandes om dig. Varenda tanke är kring dig, varenda frisamma andetag försöker jag, med dig så nära smitta av mig på dig. Här i skogens lugna vrå, min katts leende, pink floyds wish you were here vilar tårar, väcker du min lust att älska livet, att explodera, att våga vara glad och våga låta mig själv drömma. Vackra människa, jag är hos dig / Raffaella

    SvaraRadera
  117. Din vackra blogg har även nått ut till mig som sitter ute i Nordatlanten! Om man bara kunde göra något för att hjälpa dig! Du är så betydelsefull bäste okände vän! All kärlek till dig och dina närmaste!

    SvaraRadera
  118. Ja alla ord har talat. Du är en otrolig mästerlig poet! Att läsa om ditt liv gör skillnad. Man omvärderar sitt eget liv och känner tacksamhet. Hoppas du har någon att hålla i handen. Om inte så är vi många som bär dig i våra hjärtan!
    Kram till dig Kristian

    SvaraRadera
  119. Kristian. Den dag du går vidare lämnar du en skatt efter dig. Och ett enormt tomrum. Jag kommer att sakna dig och dina texter så oerhört mycket. Och jag kommer alltid att undra var du är. All kärlek och evig beundran. Vi ses.

    SvaraRadera
  120. Herregud, vad finns att säja/skriva! Dina ord går rakt in under huden på en! Man känner din smärta, ditt lidande blir som ett med en! En sak kan du vara säker på...dina syskon och familj kommer känna en ilska så stor så stor men inte till/mot dej utan ilskan kommer vara riktad mot den j-vulska cancern som tog deras bror/son! Kärleken till dej kommer de alltid bära med sej i sina hjärtan! Tung tung sorg kommer som ett ankare att fjättra dina nära o kära bra länge, men gemensamt kommer de att sakta men säkert dra upp det och förankra det till slut! Du kommer att saknas! ENORMT! Att en person kan förmedla ord som du är mej obegripligt! Du är speciell! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  121. allra bästa tack rävungen för dina talande ord och tankar. häng kvar lite till

    SvaraRadera
  122. All respekt och beundran för dig, dina val och dina vackara, smärtsamma, sorgliga, förståndiga och framförallt levande ord Kristian!
    /meb

    SvaraRadera
  123. Jag har tänkt på döden så, flertal gånger. Men min situation såg annorlunda ut, djup depression. Det måste få lov att vara ok med tankar. I början av året låg jag inne i två månader på sjukhus, med en dödslängtan. Jag bestämde mig för att välja livet och satsa fullt ut men jag förstår inte alltid hur jag ska göra.. Sen jag har börjat läsa dina texter här har jag dock påverkats väldigt! Måste säga att du inspirerar mig till att leva. Känner din levnadslängtan och kan förstå att du har levt ut, tagit ut svängar, känt, något jag vill och längtar efter!...känner ej att jag någonsin har gjort det, inte med mina ångestproblem sedan jag var liten. Men blir inspirerad av dig att njuta mer, att försöka mer, att våga! Jag menar det, inget jag bara skriver för att jag kände det i stunden jag läste ditt inlägg. Jag har funderat på detta ett tag nu i samband med att jag har läst om din kamp. Efter att ha levt nära döden i tankarna, och nära andra som också levt med dessa tankar, med en nästan apatisk inställning till döden, blir jag plötsligt överväldigande berörd av en främmande, nästan jämnårig mans kamp. Man måste våga. Vara ärlig mot sig själv och kämpa! Vilken kamp det än är.

    Jag vet inte om jag är rädd för döden, jag tror att det fortsätter, dock har jag varit rädd för att leva. Du verkar inte ha varit det och jag beundrar dig för det

    Stor kram

    Karin, 26 år, Malmö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vara ärlig mot sig själv och kämpa...ja verkligen. Utifrån vad du skriver får jag intrycket av att du är en människa som vi behöver ha kvar här bland oss. Vi hjälps åt. Sträck ut din hand så står jag här intill dig. Kampen är allas. Kram. Sanna.

      Radera
    2. Karin - jag vill bara sända en sympativåg till dig, i tanken. Nej, det är inte alltid så lätt att leva, fullt ut. Det enda vi kan göra är att försöka, och försöka igen. Och inte döma oss själva eller andra så hårt.
      Corage. Det kommer att ordna sig. Du är modig.
      / Anneli

      Radera
  124. Kristian,

    Du gor det igen! Skriver battre och battre. Hur skall detta sluta?

    Ibland kanns det nastan lite morbid att folja dig.. men du vet val att vi inte vantar pa slutet. Att vi inte ar nagra hyenor. Vi vill ju alla att du skall bli battre. Att cancer skall dra sig tillbaka.

    Ga inte in i grytet annu - ge inte upp for vilan! Snalla.

    Kram,

    L

    SvaraRadera
  125. De vackraste blommorna plockas först.
    Var inte rädd Kristian, vi ses på andra sidan sen <3

    SvaraRadera
  126. Vad du går igenom kan vi som inte varit i närheten av förstå....
    Vad du lyckats åstadkomma med mig och mitt liv kan du heller aldrig förstå. Det här inlägget min vän, var det absolut vackraste och jobbigaste jag någonsin läst. Du skriver som en gud och den dagen du kommer till platsen bortom bergen på andra sidan kommer jag sakna dig något så obegripligt stort. Dina ord berör mig nu och för alltid.
    Tack för allt Kristian.
    Flyg med änglarna.

    Kärlek till dig.
    Linda

    SvaraRadera
  127. Lugn och ro önskar jag dig ❤ kram

    SvaraRadera
  128. Ditt liv blir alldeles för kort, men åtminstone så har du LEVT det liv du fick.... <3
    All ork och styrka till dig, Kristian....

    - M.

    SvaraRadera
  129. Kristian....jag tror inte ord kan beskriva vilken fantastisk, unik människa du är. Att orka blotta sig, framför allt att våga, det är modigt. Lika modigt som den krigaren du är. Jag kan förstå att det samtidigt är terapi för dig, precis som jag är du en tänkare. Vi tänker på allt och mellan himmel och jord, på både gott och ont. Så mycket man skulle vilja göra, vilja våga men man är för feg. Och vilken ynklig fegis man blir då jämfört mot dig, fina Kristian. Du tar tjuren vid hornen och bjuder in den till fight. Kämpa tappra matador Gidlund, kämpa!
    För vi behöver dig, dina texter, dina ord...du har gjort mig beroende av dom. Våga inte ge upp trots att kroppen din glöder inombords av denna eld som försöker ta över mer och mer. Låt inte tjuren vinna över dig, inte än.
    Men en sak vet jag och det är att den dagen du inte finns längre kommer du springa som en vildhäst över vidöppna fält i full galopp mot solnedgången och äntligen vara fri!
    Tack för att du berör!
    Styrke kramar till dig och din familj

    SvaraRadera
  130. All frid, kärlek och värme till dig på din resa, Kristian.

    SvaraRadera
  131. Kära Kristian.
    Jag ser döden som stor, kraftfull och faktiskt vacker! Jag tänker att vi människor inte vet det, vi kan inte veta det när vi lever, men när vi kommer nära så inser vi det och blir trygga.
    Inte en mänsklig trygghet utan nåt större. Jag har sett många dö och jag tänker att då de är nära så ser jag framför mig hur dom helt plötsligt blir så lugna och ler när dom ser på oss. Ler ett leende som inte vi kan le i livet, för vi vet inte. Dom vet att vi kommer att klara oss utan dom. Och sen får vi alla ses igen.
    Dom vet också att vi kommer att fortsätta leva, såklart mer tom och ensam men vi tar hand om varann.
    Du verkar vara en så fin man, en som verkligen kan ta vara på livet. Önskar att vi alla kunde det.
    Kärlek till dig,
    Eva

    SvaraRadera
  132. Vill bara tacka för alla fina ord, för att du delar med dig. Dina texter går rakt in i hjärtat.
    Kram från Maria

    SvaraRadera
  133. Det vackraste jag någonsin läst.Ingenting av allt jag läst och läser berör mig mer än din blogg.
    /E

    SvaraRadera
  134. Den kärleksvåg som du har skapat kommer att fortsätta när du har rest vidare. Vi kommer inte glömma, utan fortsätta att tänka, tända ett ljus, vara påverkade av dig! Du har fått människor att leva! Leva mer, leva annorlunda, leva mer ödmjukt. Låt energin och kärleken från alla oss bära dig genom de sista stegen. Kärleksvågen kommer att fortsätta. Tack!

    SvaraRadera
  135. All kärlek och respekt till dig Kristian. Du skriver så oerhört vackert och det gör ont i hela kroppen att läsa det öde du går till mötes. Du verkar vara en helt fantastisk person och beundrar din styrka att fortsätta skriva. Man får verkligen perspektiv på livet och sina egna, i jämförelse, skitproblem. Du får en att vilja fimpa den där jävla ångestcigaretten och ta tag i sitt liv, för man inser hur mycket man har har att vara tacksam över. Hur mycket värre det kunde varit. Du berör enda in i hjärtat och mina tankar finns hos dig ofta.

    SvaraRadera
  136. Jag tror på den fria viljan Kristian. Ditt liv är ditt eget. Tack för att jag (vi) får dela dina tankar och känslor. Kärlek, Johanna

    SvaraRadera
  137. Ängeln i livets bok skrev,
    denna man är för fin för jordelivet.
    Ängeln stängde boken och viskade,
    han ska hem snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av alla kommentarer fastnade jag för just denna. Så vackert.

      Kristian, jag har läst denna blogg ett tag men aldrig kommenterat. Min mamma gick igenom samma sak och dog när jag var 23 (4 år sedan). Det sista året var värst. När hon gick bort kände jag självklart tomhet men jag var samtidigt glad för hennes skull för jag visste då att hon aldrig mer behövde lida. När det är dags för dig, hoppas jag att det blir lugnt och fint, utan rädsla, ångest eller annat hemskt.
      Jag hoppas att det blir precis så som du vill ha det.

      // En främling från Falun

      Radera
  138. Det känns som att det börjar bli dags att ta farväl och det känns så smärtsamt. Det gör ont för att man måste släppa taget om någon man tycker mycket om. Någon som betyder mycket och som är värdefull. Någon som är så älskad. Någon som vill gå sin egen väg. Någon som man inte kan hålla fast vid hur mycket man än vill. Någon som man måste få låta gå.

    Genom dina ord har vi som går brevid dej lärt oss så mycket om dej och hur du upplever din sjukdom. Det som har etsat sig fast i minnet är dock din längtan tillbaka till ditt liv som det var innan allt det hemska började och din längtan efter barn och din längtan efter alla andra glädje ämnen som du känner glider allt längre och längre bort ifrån dej. Din omtanke om din familj och hur viktiga de är för dej.

    Jag försöker att se glädjen i det lilla. En vacker solnedgång. Fåglarna som jag ser i träden. En vacker låttext. I det lilla har jag hittat den stora glädjen. Jag har inte mycket av det goda men jag försöker nöja mej med det lilla jag har. Vad är viktigt? För mej är det att göra varje dag värdefull. Varje dag räknas. Ett leende. Jag har inte mycket men jag försöker ge det jag kan. Det kan räcka med ett leende till nån som behöver bli sedd.

    Tack för att du har öppnat upp mina ögon ännu mer. Du gör skillnad. Du lämnar spår efter dej. Många spår.
    Tack.

    Jag hoppas vi någon gång ses. Till dess. Lura döden så länge du kan.
    Farväl min vän.

    SvaraRadera
  139. Fint skrivet. Det är sorgset när en sådan livsbejakande och fin människa som dig Kristian måste lämna i förtid. På något sätt får du oss andra som läser bloggen att blicka inåt och möta vår egen död och känna en större tacksamhet över det man har. Det är stora lysande spår du lämnar efter dig som kommer lysa länge efter din död.

    Anton

    SvaraRadera
  140. Tom på ord som alltid när jag läst dina inlägg.
    Skriver som vanligt,det enda jag kommer på:
    KÄRLEK OCH RESPEKT!

    SvaraRadera
  141. Följer din brokiga väg kantad av underbara ord! Du är min hjälte! Ditt mod, dina ord, din kärlek kommer alltid klinga i mina öron. Du har gjort grymma avtryck under ditt allt för korta liv. Hur ryms så mycket visdom i en 29årings kropp? All kärlek till dig och dina nära! Love L

    SvaraRadera
  142. Jag vet inte hur men du lyckas alltid beröra mig, men du gör det.
    All styrka, värme och kärlek till dig. Du skriver fantastiskt.

    SvaraRadera
  143. Tack kära Kristian! Det gör ont att läsa dina fina ord och jag vill att du skall veta att du gjort skillnad. Jag blir ledsen varje gång jag läser din blogg och tänker att jag måste avskärma mig och låta bli eftersom det du väcker känns så starkt. Kan ändå inte låta bli.... Men att känna är ju att leva och du har med dina ord gett mig insikter om det liv vi skall vara så tacksamma för. Tack snälla för att du delar med dig. All värme och styrka till dig och din familj i den svåra situation ni befinner er i//Anders

    SvaraRadera
  144. Nu sitter jag här vid skrivbordet och gråter... Du når mitt hjärta!

    SvaraRadera
  145. Fasiken va bra tänkt! Precis så är det. Jag tycker du har valt helt rätt strategi. Jag som följt min älskade syster ända fram till hennes sista andetag, hållit hennes hand, smekt hennes kind tills döden skilde oss åt pga en elakartad hjärntumör av värsta sorten, vill förmedla att hur jävla tragiskt det än var att förlora henne som jag älskade mest så har livet aldrig varit så intensivt som i dödens absoluta närhet. I 7 månader pågick hennes kamp, i 7 månader satt och låg jag vid hennes sida, delade resan med henne och min övertygelse är att döden kommer som en befrielse när man är så pass sjuk och medtagen av sin sjukdom som hon var. Jag vet inte om hon hade valt att avsluta tidigare, jag tror inte det, men hade hon velat det så hade valet varit hennes och ingen annans. Jag hade hållit hennes hand hur omständigheterna än sett ut och vilket val hon än gjort. Under hennes sjukdom och kamp, hade hennes vilja och val absoluta prioritet över allt, ja precis över allt. Hade jag kunnat hade jag gett mitt liv för att rädda hennes. När sista andetaget var taget hade hon ett finurligt leende på läpparna, precis som om hon ville visa oss alla, precis det du skriver Kristian "mig kommer du aldrig att besegra".

    SvaraRadera
  146. Respekt och kärlek till dig

    SvaraRadera
  147. Tack du vackra själ som utrycker dig så klart... När den dagen kommer hoppas jag att änglarna sjunger den här: www.youtube.com/watch?v=TjUX3CeRUZI för dig. Önskar dig en vacker resa... kanske är det inte slutet utan början på något nytt. Tack för att du ger oss perspektiv nu när vi går i dumma december. Månaden då vi så lätt glömmer vad som verkligen är viktigt...

    SvaraRadera
  148. Du faller handlöst framför mig
    på din väg mot okända land
    Och när din sjukdom tagit dig
    ska jag ge någon gata ditt namn

    Tar fram vår kamera
    Tar ännu en bild
    Där du bara ler och ligger still

    Det verkar så enkelt vännen
    Ändå är det så obegripligt svårt
    Ja, det verkar så enkelt vännen
    Men ingenting i denna världen var
    väl någonsin lätt att förstå

    Jag tog en roll när du blev sjuk
    En roll som krävde hårdare hud
    Min kraftreserv den tar snart slut
    Som min tro på en ingripande gud

    I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
    Och du rör min kind så jag förstår
    att det bara är timmar tills du går

    Fem steg bakåt, två steg fram
    På lite håll liknar det dans
    Och i drömmen håller du i min hand

    Det verkar så enkelt vännen
    Ändå är det så obegripligt svårt
    I en värld byggd av män för männen
    Där ingenting har något värde
    Utom minnet av allt som var vårt


    Kent - M

    SvaraRadera
  149. Fina fina Kristian! Det är DITT liv så DU bestämmer när du vill avsluta det!Det är din rättighet!! Min bästa vän/ex valde den vägen och jag va länge arg och ledsen men jag vet att han har det bra! Vi sitter på varsin sida om himlen och håller varandras händer precis som du och dina nära och kära kommer göra den dagen. All kärlek till dig och krama Mikko från mig den dag du går vidare!
    N

    SvaraRadera
  150. Kockarna Werner och Werner ( Sven Melander och Åke Cato ) avslutade oftast sina sketcher med: " Och det går preciiis lika bra med selleri. "
    Ja, det finns nödutgångar och nödlösningar. Överallt och hela tiden egentligen. Men, ge sig utan strid, det gör man inte. Inte du. Inte jag. Och säkert ingen annan heller.Priset man betalar, det bestämmer man själv. Det kan ingen annan göra. Man står alltid sig själv närmast.
    Men, ge sig utan strid, det gör man inte.
    Every second counts.
    Och då, kan ingen heller bli besviken.
    Inte på dig. Inte på mig. Och säkert inte på någon annan heller.
    Bara på monstret som funnits där och förstört så mycket.
    Kram

    SvaraRadera
  151. Allt min respekt till dej Kristian! du har allt kärlek, stöd, respekt från alla för att avgöra vad det är best för dig just nu, kram, tänker på dig och tack för att dela dina fina ord med oss!!

    SvaraRadera
  152. Tack för att skriver. Du får mig att inse vad som är viktigt. Jag önskar jag kunde hjälpa dig som du hjälpt mig.
    /Amanda

    SvaraRadera
  153. Du är värd livet så jävla mycket

    SvaraRadera
  154. Må din väg gå dig till mötes.
    Och må vinden vara din vän.
    Och må solen värma din kind.
    Och må regnet vattna själens jord.
    Och tills vi möts igen, må Gud hålla, hålla dig i sin hand.

    Det här livet gjorde du bra Kristian. Det är ok att släppa taget nu.

    //Cecilia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var vackert!! Instämmer

      Radera
  155. Gå dit din skogsrå,son och dina hästar är..de vänta på att omfana dig för Du är sååå Älskad och efterlängtad..

    Vandra nu den slingriga vägen och dofta in skogens mossa..Du är Modig..har alltid varit det..Andas djupt och Go with the flow..

    Tusen tusen Tack för att du finns och likt ringar på vattnet kommer du Alltid att finnas som ärliga vackra symboler på vår Jord..

    Du har ett alldeles speciellt Kritian-rum i mitt hjärta som dunkar i samklang..såå skönt..

    Ta den sista svängen..välj ödmjukt och se med tillförsikt på Alla dina nya Äventyr i de andra dimensionerna..Du visar vägen..

    Störst av allt är Ärligheten..den har du visat på Vackra Man..

    Någon måste vara först..vi andra bankar snart på din dörr var du nu än är..vi letar upp dig..var så säker för vi vill dansa leva rövare skåla och Älska även i andra dimensioner och i din Dröm..

    Allt Vackert till dig nu, på vägen och dit du vandrar!
    Madeleine exDalkulla och ett blivande skogsrå


    SvaraRadera
  156. Gråt inte för jag
    är död
    jag finns inom dej
    alltid
    Du har min röst
    den finns i dej
    den kan du höra när du vill
    Du har mitt ansikte
    min kropp
    Jag finns i dej
    du kan ta fram mej
    när du vill
    Allt som är kvar
    av mej är inom dej
    Så är vi jämt
    tillsammans....

    Vackra ord av Barbro Lindgren som givit mig mycket tröst sedan jag förlorade min son för ett och ett halvt år sedan.
    Annica - Stefans mamma

    SvaraRadera

  157. "If one completes the journey to one's own heart, one will find oneself in the heart of everyone else."

    <3



    SvaraRadera
  158. Gudars vad vi kommer sakna dina inlägg du vise poet! Du har gjort ett avtryck på denna jord större än en krater. Den viktigaste av viktiga sak kan inte cancern ta, precis som du sa -blåsning - den kan inte ta din själ! Den är bara din! Det kommer en ängel.

    Kärlek och respekt!

    SvaraRadera
  159. Jag är en av alla dina trogna läsare, men har aldrig tidigare lämnat en kommentar. Inte för att jag inte velat, utan enbart därför att jag inte funnit ord som med rättvisa kunnat beskriva hur du träffat mig med det du skrivit. Med detta vill jag bara säga tack. Jag önskar att allt kunde vara annorlunda. Kram från Lund!

    SvaraRadera
  160. Att öppna och beröra så många hjärtan och sinnen är få förunnat. Du har gjort mer med den här bloggen under denna korta tid än många lyckas med under en hel livstid.
    Dina ord kommer att leva för evigt hos dina läsare..

    SvaraRadera
  161. Vet inte hur jag ska kunna beskriva mina känslor inför det du skriver. Du formulerar det så vackert samtidigt som det gör så ont att läsa. Vill mest bara säga tack för att vi får ta del av det. Jag önskar att vi inte var så maktlösa.

    Tack för att du inspirerar mig till att skriva.

    SvaraRadera
  162. Kära Kristian,
    Döden är en biljett till himlen.
    Gå i frid Du vackra människa
    Jag kommer aldrig att glömma Dig och dina ord

    SvaraRadera
  163. Du rör om i grytan. Du ställer in dina evenemang, inte p.g. av arbetsbrist, utan för att nyanställa, göra om och köpa ny rekvisita, i din egen föreställning. Än ska inte ridån gå ner för sista gången, så jag ställer mig vid din sida där under stjärnhimlen, och viskar:- Det finna ALLTID ett hopp, hur litet det än är. Du är en fantastisk berättare, och du målar dina ord i fantastiska färger, och jag vill inte missa en endaste nyans. Med Kärlek; Christina

    SvaraRadera
  164. Kristian,

    Jag har en bild i huvudet när du går längs en landsväg på utflykt någonstans med ett litet barn i handen. Du berättar någon av dina historier från fjärran land och barnet säger "Pappa, jag vill åka dit nu!". Jag kommer alltid tro och hoppas att det är så du kommer att ha det sen.

    Du är fantastisk människa och det gör ont att du lider. Jag tror vi alla liter fullständigt på att du gör det som är rätt för dej. Men ändå gör det ont. Jag kommer aldrig glömma dej, din kamp och dina ords trolldom.
    <3

    K

    SvaraRadera
  165. Gråter. Önskar jag kunde ge dig dina drömmar, ditt liv, tillbaka! <3

    SvaraRadera