söndag 25 september 2011

Vägskäl

Fyra dagar med en kropp som fungerar. Få saker har gjort mig så glad. Och om inte glad så väl tillfreds. För jag kan se slutet komma mot mig. Slutet på mitt livs prövning. Min skärseld. Mitt Golgata. Även om just den här dagen inte varit så lyckad, med en utmattad kropp och de vanliga biverkningarna från medicinerna, så skriver jag med ett tilltufsat leende.

Jag kan se hur mitt ansikte sakta börjar få tillbaka sin färg. Och håret ser mer levande ut. Det kanske inte låter trovärdigt, men jag lovar att det är sant. Och jag kan gå nedför mina gator utan att det känns som om vinden ska slita sönder mitt ansikte. Känseln börjar bli normal. Jag kan plocka i kylen och frysen utan att bli stum i fingrarna. Doftsinnet börjar lugna sig. Det är inte längre lika hysteriskt. Inte längre lika känsligt. Extremt. Och om jag gör det lugnt och stilla, kan jag till och med äta utan att kräkas. Den här gången tänker jag inte ens försöka förklara hur lycklig det gör mig. En mening får räcka: Min kropp gör mig lycklig. Men jag vet att vi måste lära känna varandra igen, jag och kroppen min. För jag är mig själv inte längre lik. Jag har accepterat att det är så här jag ser ut. Så är det. Och så kommer det att vara. Det betyder däremot inte att jag är redo för att visa mig. För att lämna ut mig. Inte än. Kanske sen.

Processen verkar nu ha nått ett läge där jag kan se framåt. På riktigt. Om två dagar ska jag operera ut porten ur bröstet. Det känns skönt. Jag har aldrig vant mig med den. Blir fortfarande förvånad när jag ser mig själv i spegeln. Tycker fortfarande att jag ser ut som billig science fiction. Och den 5 oktober kommer jag antagligen få sluta med medicinen. Det fanns en kort period i somras, efter operationen och innan behandlingarna började igen, då jag inte gick på några som helst mediciner. Som jag minns det var jag ganska stark då. Hyfsat normal.

Och när kroppen är redo, så vet jag vad jag ska göra. Jag ska ta mig an en hemlighet. En hemlighet som fått mig att känna mig inspirerad för första gången på flera månader. Jag har saknat den känslan. För jag var en väldigt inspirerad person. Och jag visste hur jag skulle hantera den känslan. Vad jag skulle göra med den. Men plötsligt kom ett godståg och körde över den. Men nu kan jag se den, komma stapplandes mot mig igen. Vi har saknat varandra. Och i och med det förstår jag hur viktigt det är att ha något att se fram emot efter en sån här prövning. Skärseld. Golgata. För när det här är över – även om det inte kommer kunna bli ett definitivt avslut – så kommer tillvaron att fyllas med en tomhet. För sjukdomen, åtminstone delar av den, kommer att vara borta. Den har fyllt och tagit över min tillvaro under alldeles för lång tid. Jag ser fram emot att ta tillbaka mitt eget liv. Samtidigt gör det mig ont att vissa kanske går mot samma avslut, utan att ha någonting konkret att se fram emot.

För några nätter sedan vaknade jag ur en mardröm. En mörk. I sömnen hade jag känt efter i munnen och kunnat plocka ut mina tänder, en efter en. Jag spottade ut dem i en blandning av saliv och blod. En trög sörja. Det var nog min egen rädsla som talade till mig. En viskning om att det bara var det som fattades. Tandlossning. Men det ska jag nog slippa. För säkerhets skull känner jag efter en gång till. Jag gör det samtidigt som jag skriver. Låter fingerspetsarna och tungan valsa fram längs tandraderna. Och de finns kvar.

För en stund – för jag vet att den här kampen nödvändigtvis inte är över – så tänker jag andas ut. Jag gör det just i detta nu. Och det känns berusande.

45 kommentarer:

  1. Ursäkta svordomen, men fan vad glad jag blir när jag läser det här! :D Nu går det åt rätt håll!

    SvaraRadera
  2. Blir så glad av att läsa detta.
    Värme.

    SvaraRadera
  3. Usch den mardrömmen är inget rolig att vakna av. Har vaknat flera gånger av att jag tappat tänderna, blodet sipprar och ibland har tändenra kommit ut i flera småbitar.. har dock hört att det betyder att det är en positiv förändring på väg i sitt liv? Så även om den är läskig så är syftet gott kan man väl säga! :) Får hoppas det och det verkar ju så när man läser! Kramar

    SvaraRadera
  4. Underbart att du ser framåt! Njut av styrkan som kommer. Lev!

    SvaraRadera
  5. Härligt Kristian! Hoppas du orkar behålla din positiva inställning och att din hälsa fortsätter att stegvis gå framåt. Håller tummarna för dig!

    SvaraRadera
  6. Å så härligt att läsa dessa ord!

    SvaraRadera
  7. Sååå skööönt att höra, du kommer igen. Drömtolkare kan nog säga att det handlar om åldersprocessen i dess relation till mognaden. Vem mognar inte några extra år efter en sån här pärs som du gått igenom.
    Kram!

    SvaraRadera
  8. :-))))))))))))) / JJ

    SvaraRadera
  9. Ååååå, det låter som att det ääääntligen är på väg åt rätt håll för dig!
    Det gläder mig.

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  10. Så glad för din skull fina du.

    SvaraRadera
  11. Har läst dina ord sen dag ett. Jag har varit dålig att sätta avtryck här. Har liksom inte vetat vad lilla jag kan tillföra. Har känt så otroligt med dig, gråtit och blivit andlös av ditt fantastiska sätt att skriva.
    Du har en fantastisk förmåga. Att beskriva så att den som läser berörs ända in i hjärteroten.
    Den här gången ler jag stort när jag läser- du är på g och det är för jäkla underbart! :)
    Var rädd om dig och håll fast i inspirationen.

    SvaraRadera
  12. Det finns en tydlig och röd tråd i dina inlägg sedan dag ett. Djup och mörk avgrund fanns där från början. Inget hopp och bara rädsla. Nu. Stapplande steg mot ljuset. Aningens nyfikenhet och hoppfullhet och en nyfunnen styrka. Så skönt att läsa. Du är en ny man.

    Kram

    SvaraRadera
  13. Jisses, så glad jag blir av att läsa det här! :D

    SvaraRadera
  14. Fantastiskt. Allt gott till Dig.

    SvaraRadera
  15. lilla jag.... igen26 september 2011 kl. 01:24

    Härligt med försiktigt positiva ord. Håller alla tummar och tår för att detta med din hemlis ska bli bra! Kram!

    SvaraRadera
  16. Jippiejihaa ler och känner mig lycklig. För din skull. Ett litet staplande steg åt rätt håll. Tror på sig och önskar dig all lycka, kraft och mod att komma närmare ljuset i den fruktansvärda mörka kalla tunnel du varit i. Kram kram kram!

    SvaraRadera
  17. Underbart! Fantastiskt!
    Stor kram
    /Småländskan

    SvaraRadera
  18. Så glad!! Hoppas att du får en riktig smekmånad med din kropp så som ni saknat varandra!!
    Kram

    SvaraRadera
  19. You make me feel so good....Härligt Krille, framtiden är din, optimismen börjar spira. Njut av dina bra dagar, även om det kommer dåliga dagar också, naturligtvis, det gör det för oss alla, antingen om vi är friska eller sjuka. Du kommer att växa av det här och bli stark inombords. Utseendet, vad är väl det då, ett ärr på magen spelar väl ingen roll, när man åtminstone vunnit första slaget. Ta väl hand om dig.....
    Stor stor Kram
    Maggie

    SvaraRadera
  20. Blir så glad av att läsa detta. Du är på väg nu, snart är du tillbaka med full kraft. *kramar om*

    Mod, hopp & styrka!
    Kram, Pernilla

    SvaraRadera
  21. Underbart Kristian. Mina ögon tåras av glädje.
    Kram på dig

    SvaraRadera
  22. Härligt Kristian! Det är du värd! :)
    Kärlek från Karin <3

    SvaraRadera
  23. Åh, vad härligt! Vad glad jag blir!
    Kram från Carina

    SvaraRadera
  24. Underbart Kristian! Vad spännande med en hemlighet. Och vad härligt att du äntligen får tid och kraft att ägna dig åt livet och hemligheten, men glöm inte att vi är många som också väntar på en ny skiva med dig och dina kompisar.
    Den 5 oktober föddes Calle, den 5 oktober föds ditt liv igen, på Bror-dagen. Känns hoppfullt och ser ut som en tanke. kramar

    SvaraRadera
  25. Skönt att läsa detta inlägget <3

    SvaraRadera
  26. Ögonen tåras av glädje att du känner
    dig bättre.
    Kram.

    SvaraRadera
  27. Det här var det bästa jag läst på väldigt länge.

    SvaraRadera
  28. Skönt att läsa att du kan börja se framåt....önskar jag också kan få göra det en dag. Håller tummar och tår för dig!! <3

    SvaraRadera
  29. Vilket underbart inlägg! Ännu en gång får jag tårar i ögonen när jag läser hos dig.

    SvaraRadera
  30. har gråtit många tårar till din blogg, det gjorde jag idag oxå, men idag var det glädjetårar!! Kram

    SvaraRadera
  31. Vad skönt att saker och ting i din kropp börjar funka som de ska igen, så gläd dig åt varje litet framsteg.
    Jag har också drömt att jag tappat tänderna, hu så hemskt det var.
    Undrar vad det är för en hemlighet....det ser vi fram emot.
    alice

    SvaraRadera
  32. Önskar att det fanns en sjuhelsikes stor gilla-knapp nu. En såinneligtgladattläsadettaattskärmenblirsuddig-knapp. Kommer att le mig i säng nu och också le på väg till min strålning i morgon bitti. Leve Livet och Heja Kristian!

    SvaraRadera
  33. Underbart att läsa detta, Kristian!

    Kram!
    /Maria

    SvaraRadera
  34. Kristian,
    Jag har aldrig kommenterat har forut, men last, last och last dina fantastiska ord,meningar,berattelser,beskrivningar,historier...
    Du har en fantastisk gava, lova att du fortsatter skriva, om andra saker, om vad som helst,sedan nar detta ar bakom dig.
    Du ar pa vag UT, sakert som en "annan manniska", men en otroligt stark sadan.
    Mycket varme och karlek till dig, och ett rikt lyckligt liv,dar du kan gora ALLT du vill!
    Tack tack Tack for att du delar med dig.
    Malin

    SvaraRadera
  35. Hej Kristian! Så starkt av dig att orka skriva om det du genomgår, men jag antar att de också är en god bearbetning av det som händer dig. För det som du går igenom har jag stor erfarenhet av. Har själv levt med cancer i många år nu och vet så väl vad medicinerna, tankarna, de omvälvande läkarbesöken ja allt som berör den här resan gör med en.

    Jag tror mig förstå så väl den lilla lycka du känner när kroppen för ett tag återfår lite av sin styrka, det betyder så mycket , jag vet!
    Så stå på dig, kämpa.
    Livet blir inte detsamma med denna sjukdom, men man kan sträva efter ett nytt liv, med en annan takt, en djupare insikt och en styrka mot livets hårda som du aldrig trodde du skulle erövra .
    /Elisabeth, en trots allt positiv dalkulla i Leksand

    SvaraRadera
  36. Kristian, det glädjer mig verkligen att läsa dina ord idag... <3
    Att du är en skribent av hög rang, det vet jag eftersom jag varit din chef :-)
    Jag har dessutom alltid haft den största tilliten till din förmåga att nå det mål du vill <3

    Jag säger "kämpa på" till dig, likväl som till min kusin Elisabet "den positiva dalkullan" som också gjort ett inlägg här ovanför...

    Ser fram emot att ses snart samt läsa dina texter på Bildabloggen framöver :-)

    Stor och varm kram från Louise Lind

    SvaraRadera
  37. härligt härligt härligt

    SvaraRadera
  38. Underbart. Kärlek och värme till dig.

    SvaraRadera
  39. Du skriver äkta och vackert om både mörka och ljusa tankar. Önskar dig goda dagar!

    SvaraRadera
  40. Jag har läst att tappade tänder betyder något om förändring, och att du mår bättre betyder också att du är på väg åt rätt håll! Tänker på dig kristian och ser fortfarande fram emot din debutbok!!!

    SvaraRadera
  41. Intressant artikel! Tack för att du dela med sådana här saker.

    SvaraRadera