måndag 4 februari 2013

Svart en sommar


Jag ser mina barn springa mot mig. Det är varmt. Det är sommar. De har badkläder på sig. En av dem har cyklop. En av dem har en håv. Jag lyfter upp dem, en på varje arm. De klänger sig fast vid min sida. Luktar så där som jag antar att bara ens egna barn kan göra. Kvinnan närmar sig från andra sidan gatan. Vi går för att möta. Stannar upp mitt bland bilarna. Trafiken dånar. Någon tutar. Vi håller om varandra.
   Det är så här kärlek känns.

För två tisdagar sedan väcktes jag av min syster. Hon berättade att mamma och pappa var på väg för att hämta mig. Då hade det gått drygt tre dygn sedan jag hade ätit ett varmt mål mat. Jag hade druckit alldeles för mycket alkohol. Levt alldeles för destruktivt. Sovit för lite. Hatat verkligheten. Inte lyssnat på kroppen.
   Jag orkade inte protestera. Jag packade min väska. Följde med hem. Därefter sov jag mer eller mindre dygnet runt i en vecka.
   Jag har aldrig varit så här trött.
   Undrar hur mycket mer jag orkar.

Nätterna har blivit mina ovänner. Det kan gå flera dagar mellan varje dröm – dessa stunder som har blivit min fristad. När jag vaknar undersöker jag om fingrarna känns annorlunda, om smaken i munnen är en annan. Om biverkningarna har lagt sig. Jag törs knappt röra mig själv. Jag lever i ett helvete, men i mitt inre ser jag ett paradis. Så nära. Så längt bort.
   Jag kommer aldrig att komma dit.

Till min förvåning verkar min kärlek och mina barn bo i en lägenhet. Högt upp. Utsikten inspirerar. Gör mig liten.
   Vi har besök. Syskon. Syskonbarn. Jag har kavaj, hatt och sjal. Verkar påminna om han som sjöng om Samarkanda.
   Svart en sommar.
   Jag är där, men ingen ser. Jag häller upp ett glas vin. Lutar mig mot diskbänken. Snart kommer någon säga att det var väldigt lite vin i den där flaskan, som de precis har öppnat.

Jag hör kvinnan prata. Om hur annorlunda allt var när jag fortfarande levde. Men ser du inte, min kärlek, hur jag står mitt framför dig?
   Här.
   Jag gör mitt bästa. Men jag finns inte för någon att se.
   Trots det, är jag hela tiden nära.

Jag vattnar växterna när du har glömt.

Jag var den som såg till att balkongdörren inte gick i baklås den där dagen med korsdraget, du vet.

Jag var brisen när du skulle stänga fönstret, då du såg att det redan var stängt.

Jag är kraften som håller om dig de där morgnarna som du inte vill gå upp ur sängen.
   Vi skedar.
   Jag är bakom.
   Jag är alldeles nära.

Och det låter kanske banalt, men jag är den som senare tar hand om disken när du har somnat i soffan, just den här kvällen när våra syskon och deras barn är på besök. Du kommer att vakna förvånad. Funderande. Kanske var det… Eller var det…
   Det var jag.

Jag rör mig genom lägenheten. Ser barnen som sover. Hör deras andetag. Sånger i sig. Jag vänder mig mot vardagsrummet. Någon pratar smått:
   Det var värst vad lite vin det var i den där flaskan.

Bilden ur lägenheten blir svagare. Fransar sig i kanterna. Mina sinnen blir tyngre. Det börjar bli dags för mig att ge mig av, för den här gången. Jag böjer mig fram mot kärleken. Viskar utan ett ljud. Ser att hon hör.
   Om någon frågar vad som hände med Kristian: säg att han dog i ett krig.

241 kommentarer:

  1. Jag har aldrig trott på Gud eller varit särskilt troende på någonting. Men jag rekommenderar boken Lessons from the light av Kenneth Ring Phd. Främsta forskaren av nära döden upplevelser. Efter att ha läst hans bok är jag inte längre rädd för döden. Jag är övertygad om att det finns ett liv efter detta. Vårt riktiga hem. Efter att ha läst boken känner jag ett inre lugn. Det kommer bli bra. Jag kanske diagnostiseras med cancer om en månad eller kör ihjäl mig när jag pendlar till jobbet imorgon men jag är inte rädd längre.

    SvaraRadera
  2. Kära Kristian. Hjärtar brister. Det gör så ont. Tårarna rinner. <3. N.B

    SvaraRadera
  3. Jag vill bara förtydliga att boktipset inte var menat som nåt sånt där råd att smörj dig med näktergalsbajs så blir du frisk utan jag har själv levt med en helt orationell dödsskräck i flera år men boken beskriver saker som inte är möjliga. Jag ser livet mer som en mellanlandning nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även jag tar till mig av ditt boktips.. Den behöver jag läsa tyvärr. Tack

      Radera
    2. "Jag kanske diagnostiseras med cancer om en månad eller kör ihjäl mig när jag pendlar till jobbet imorgon men jag är inte rädd längre."

      Obs: hur man faktiskt kommer att känna och tänka som cancersjuk, vet man nog endast efter att man fått diagnosen.

      Jag har flera ggr i mitt liv planerat:
      "Om x, eller y eller z händer med mig så kommer jag att tänka/känna så här:...."
      Det blev inte så när dessa saker hände mig, utan en massa andra omständigheter som jag inte tänkte på före händelserna/situationerna.

      Men är glad för ditt nyvunna hopp!

      Radera
  4. Tiden stannar upp när jag läser, du otroligt fina människa. .Jag tror också att vi reser till en annan plats när den dagen kommer. Varma kramar till dig.

    SvaraRadera
  5. Lugn och ro önskar jag dig ❤alltid!

    SvaraRadera
  6. Min man dog av cancer, i ungefär din ålder.
    Det där du skrev nu det är den vackraste texten jag någonsin någonsin läst.
    Skriv mer! Det är PRECIS så det måste vara. Det enda logiska när någon man älskar lämnar en. Det enda som tar en vidare och igenom helvetet. / C

    SvaraRadera
    Svar
    1. " Där du är finns jag,
      där jag är finns du,
      vi är alla i varandra "

      mina ord till min dotter en sömnlös natt sedan jag förlorat henne. Annika, Annas mamma

      Radera
  7. Tack för en otroligt fin text.

    SvaraRadera
  8. Stanna hos dina kära, älska dem. Vi andra behöver också dig som du skriver, som du är. Ofattbart sorgligt och vackert.

    Ödmjukt tack

    Den där tanten

    SvaraRadera
  9. Tårarna rinner och det gör både ont och gott att läsa din text. Något tar slut men något annat börjar, visst är det så det måste vara. Dina texter berör ända in tll det allra innersta. Massor av styrkekramar till dig och din nära.

    SvaraRadera
  10. Underbart att du redan nu får veta att du kommer att finnas där för evigt.. Och att dina nära och kära kommer att veta att du är där. Vilken hjälp det kommer att vara för er alla.
    /ellen

    SvaraRadera
  11. Såg filmen "Yoko" i helgen, den bär flertalet budskap med sig men ett till flickan som mist sin far är mycket vackert. Yoko kan nämligen göra sig osynlig, och hon får lära sig att hennes far är där med henne hela tiden - fast han inte syns! Och hon kan vända sig till sitt inre för att känna hans närhet och minnas honom som han var.

    Det var fint meddelat från en "nallebjörn" till ett sörjande barn.

    Du förändrar mig Kristian. Du får mig att se livet från en annan ögonvrå. Det är jag dig evigt tacksam för.

    Varma kramar från mig.

    SvaraRadera
  12. Så länge som vi tror
    att utsidan är det enda
    som existerar
    som är viktig
    bara för att den syns mest.
    Då kommer vi inte att se
    verkligen se varandra
    eller oss själva
    se att där in-ut-i
    finns den verkliga verkligheten
    se att där in-ut-i
    ryms en hel oändlighet av
    tankar
    känslor
    livs upplevelser
    livserfarenheter
    längtan
    drömmar
    finns DU
    Det är dit in vi behöver gå
    för att möta varandra och oss själva.

    Stor Varm Kram

    SvaraRadera
  13. Kanske finns det parallella världar? Kanske lever vi miljontals liv samtidigt? Kanske lever du just nu i ett höghus med fru och två barn? Och i alla de andra liven också med sina oändliga variationer och möjligheter? Vad vet vi?
    Kram Carina

    SvaraRadera
  14. Älskade Kristian. Så vackert skrivet!

    Kram

    SvaraRadera
  15. ♥♥♥♥
    från en farmor

    SvaraRadera
  16. Det finns ingenting jag kan skriva för att sätta ord på det som rör sig i mig när jag läser dina texter.
    Det finns ingenting jag kan säga för hjälpa, lindra, trösta.
    Ingenting.

    Ditt öde gör mig så ont.

    Mina tankar finns hos dig, din familj och dina vänner.

    /E

    SvaraRadera
  17. Fält av guld

    Har du sett nån gång vinden bugar sig
    i ett fält av korn och vallmo
    solen tittar stort, allting har sin stund
    när du går bland fält av guld

    Och just där fanns hon för hans kärleks skull
    bland fält av korn och vallmo
    i varandras famn älskar hon och han
    där dom låg bland strån av guld

    Vill du stanna här,
    för evigt här och nu
    bland fält av korn och vallmo
    om solen glömmer oss
    så lyser månen rund
    och vi hittar fält av guld

    Visst kom stunder som båda
    ville glömma
    -och solen lyser ej för evigt
    -och kärlek fanns där alltid
    - så skimrande som guld

    Det är länge sen
    men varje sommar dom såg
    fält av korn och vallmo
    Och ungar växte upp
    barnaben som sprang på
    fälten utav guld

    Har du sett nån gång
    vinden bugar sig i ett
    fält av korn och vallmo
    solen tittar stort, allting har sin stund
    när du går bland fält av guld.

    Originaltext/Sting
    Svensk text/Marie Nilsson-Lind/Ainbusk

    http://youtu.be/KLVq0IAzh1A

    Varma kramar med kärlek och omtanke från Nina

    SvaraRadera
  18. Kristian
    Jag tänker inte skriva något, bara skicka en stor kram och allt min respekt.
    Från en fembarnsmamma.

    SvaraRadera
  19. Fortsätt skriv! Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  20. Så vackert att det gör ont.
    Har själv spridd cancer. Min son som är fem år frågade mig om jag ska dö nu. Nej inte nu är det enda som man kan säga. Mamma, vad ska du bli när du blir till sten? Kanske en havsörn, brukar jag säga. Jag ska bli en regnbågsfjäril brukar han säga.
    Trots att jag vet att han har den bästa av pappor så skär det i mitt hjärta. Jag vill inte lämna dem.
    Dina ord ger tröst. Kan jag vaka över dem? Jag vill och hoppas det.
    Kärlek och värme till dig. Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är i samma situation som dig men har en dotter på 4 år.
      Så svårt när man har barn.
      Vet att hon kommer få det bra även utan mig.
      Skriver dagbok varje dag till henne med bilder
      Och allt som händer.
      När jag dör ska hon få den som en bok.
      Vet att jag inte har så lång tid kvar men försöker orka kämpa
      Men ångesten är dygnet runt.
      Hur ska man kunna lämna allt som betyder nått?
      Inte få vara med när skolan börjar, första pojkvännen osv

      Hatar denna helvetes cancer som förstör så mycket.
      Men det är bara att fortsätta kämpa.

      Tack Kristian för att du orkar dela med dig av alla vackra texter.
      <3 <3 <3

      Radera
    2. All kärlek och styrka till dig, Camilla, till Anonym samt till Kristian. Denna förbannade cancer. Jag hoppas att ni kan få kraft och styrka från familj och vänner.

      Radera
    3. De som är på andra sidan redan kan också fatta någons händer och skriva; Ja, det är riktigt, det är så det fungerar. Du skall komma att fostra och följa barnet från andra sidan. Stå i vägen och varna ibland, tala om vad som är rätt eller fel, ge råd, trösta och glädjas. Så som de dina nu är hos dig, hos er., och som du kan känna och höra om du slappnar av och vill. Känn ingen ångest, det är ljusare dit vi kommer och vi lämnar ingen, bara finns i en annan dimention.

      Radera
    4. Åh Camilla, om jag bara kunde trösta dej! Och Kristian! All min kärlek och all min respekt! Stora varma kramar till dej och din dotter! Och Kristian! ❤❤❤❤❤❤❤

      Radera
    5. Till Camilla och son, till Anonym och dotter, till Kristian - och alla andra dör ute som lider menar jag ovan. Och alla andra som lider. Kärlek och värme till er alla! /DS

      Radera
    6. Miste min tvilling syster för 2 år sedan.I denna helvetes cancer. Hennes pojk var då 4år hennes flicka 6år. Har gjort en bok av min systers blogg som dom ska få nät dom blir äldre. Och jag lovar er ni kommer finnas med era barn jämt. Jag ser min systers i båda barnen hennes sätt hennes miner. Och jag känner att hon ger mig styrka att orka leva vidare som "ensam" tvilling på jorden. All styrka och stor kram till er.För alltid i våra hjärtan / Mia

      Radera
    7. Kristian, Camilla å du anonyma mamma och ni andra i samma situation här vill jag som de ovan här åxo ge en stor kram å önskar jag kunde ge er styrka ♥♥♥
      ✫*¨`*✶♪.¸¸.✻ღϠ₡ღ✻ℒℴνℯ….ღ…
      Att efterlämna en dagbok, brev och varför inte använda mobilens videofilm att höra er läsa in ett brev, ett dagboksminne etc gör att ni vet att ert minne består och följer och underlättar er familj i svåra stunder♡♥♡
      Caroline

      Radera
    8. Kärlek till er alla!
      <3
      /Sofie Jojja. J

      Radera
  21. Döden är så långt bort men ändå så nära för oss alla. Vi som sitter och bevakar dina förtollande ord försöker nog sätta oss in i din smärta och vad som komma skall för dig, men det du känner kommer vi inte känna förens vi själv är där och ska möta döden öga mot öga. Jag kan komma på mig själv sitta och tänka. Om jag skulle bli obotligt sjuk. Det fösta jag tänker på är min son. Kommer jag få se honom igen, kommer han att komma ihåg mig? Kommer han att sakna mig som jag kommer att sakna honom? Kommer på mig själv att jag gråter, hur smärtsam tanken är att inte få lukta på honom, pussa honom som bara en mamma gör, se hans underbara leende och hans vackra ögon. Det gör ont och detta är bara en tanke.
    Så dina känslor, tankar, funderingar, längta, nyfikenhet och frid är verkliga och jag kan aldrig någonsin föreställa mig hur du känner förens jag själv är där.
    Jag önskar dig innerlig frid och obeskrivlig kärlek och tröst till din familj och vänner.
    Din familj ska vara så stolta över dig, du har gjort oss många till bättre människor och verkligen ta vara på vad vi har och leva fullt ut.


    Jag älskar dig, Tack för allt....

    SvaraRadera
  22. Allra finaste Kristian.

    Vad kan jag säja som ingen annan har sagt om dina fina texter? Allt verkar redan vara sagt, men jag vill säja det tusen gånger till. Du är en underbar skribent och det har du väl förhoppningsvis fått reda på vid det här laget.

    Det sista stycket du skrev låter så oåterkalleligt. Kanske har jag fel men det låter som om du inte riktigt orkar skriva längre. Orkar du så har du massor av läsare som följer dej och din kamp, men orkar du inte, så har du ett stort tack från djupet av mitt hjärta för allt du tidigare skrivit och delat med dej av.

    allra finaste Kristian...tänk nu på dej själv för ett tag och oroa dej inte för din familj. Saknaden och sorgen kommer att finnas där hur du än gör, men åtminstone sorgen kommer att avta för att så småningom bara bli fina minnen.
    Jag lever i den tron att vi bara lever på jorden en millisekund av all tid. Kanske för att lära oss något för att sen gå in i en annan tid och det är där du kommer att träffa din familj igen.
    Sänder en varm och omslutande kram/maggan


    SvaraRadera
  23. Kristian krigshjälten Gidlund, du är som en hel armé. Du är kraften. Du har alltid varit kraften. Du kommer alltid att vara kraften. Det är som att du skedar mig dygnet runt. Varje gång jag andas in så får jag kraft från dig. Kärleken. Det kommer aldrig förändras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint skrivet om krigshjälten.
      <3 Kristian

      Radera
    2. Fantastiskt skrivet. Så sant!

      Radera
  24. Finaste Kristian! Har läst texten flera gånger nu och tårarna rinner, det gör ont. men kanske är det så att detta är inte slutet utan början på något nytt? Allt kommer att gå bra Kristian.. Vill bara ge dig en Stor lång varm kram!

    SvaraRadera
  25. Styrkekramar till dej Kristian. <3<3<3 Jag är inte rädd längre.
    Susanne L

    SvaraRadera
  26. Kramar till dig !!

    SvaraRadera
  27. Käraste Kristian

    Så mycket jag har att tacka dig för.... du har lärt mig ett nytt perspektiv att tänka på. Jag är så säker på att du gjort en intressant men jobbig resa med din sjukdom och det smärtar oss alla som läst din blogg. Jag tror på livet efter detta. Allt det vackra och fina vi fått vara med om har varit av nåd. Är ingen religiös fanatiker men det finns något ännu finare som består bortom....dit längtar jag ock.
    En varm och kärleksfull smekning på din kind Kristian.
    Tänker på dig!

    SvaraRadera
  28. Din underbart vackra text får mig osökt att tänka på min favoritdikt av Mary Elizabeth Frye som jag skulle vilja dela med dig.

    Do not stand at my grave and weep,
    I am not there; I do not sleep.
    I am a thousand winds that blow,
    I am the diamond glints on snow,
    I am the sun on ripened grain,
    I am the gentle autumn rain.
    When you awaken in the morning’s hush
    I am the swift uplifting rush
    Of quiet birds in circling flight.
    I am the soft starlight at night.
    Do not stand at my grave and cry,
    I am not there; I did not die.

    Varma kramar Heléne

    SvaraRadera
  29. Allra bästa krigare så ödemättat!

    SvaraRadera
  30. Tack Kristian, för en av de finaste texter jag någonsin läst!
    All kärlek och styrka till dig ♥

    SvaraRadera
  31. Tack Kristian för allt du förmedlar! Dagens text påminner mig om att det är så som du beskriver. Min mamma lämnade livet alldeles för tidigt. Men hon fortsatte att vara den som gav mig kraft att stiga upp ur sängen när dagarna var som mörkast. Hon var den som viskade rätta ord när jag stått i livets många livsval.

    Tack Kristian, du ordens mästare.
    Sonja

    SvaraRadera
  32. Skåne måndag förmiddag. Det var barmark i fredags. Plusgrader. I exakt ett dygn varade det. Sedan kom snön tillbaka med full kraft. Och kylan. Bäddade in skogen i ett tjockt mjukt nyvitt täcke. Tyngde grenarna så där vackert som nysnö gör på julkort. Kristalliserade sig. Men det har töat undan nu. Idag är det måndag och slaskighet. Det finns liv, död, kretslopp, natur, djur, ofattbar skönhet, ett himlavalv, en mänsklighet som angriper sig själv liksom cancer. Okontrollerbar. Våldsam. Orättvis. Kall och nyckfull. Kristian skriver att han dog i ett krig. Det drabbar mig oerhört och jag börjar genast att gråta. Två kvinnor skriver att de nog också ska dö i cancer och lämna efter sig små barn. Camilla och har en son som ska bli en regnbågsfjäril när han dör. Den andra kvinnan har en liten dotter som hon gör en förgätmigejdagbok till. Mitt barn dog och det går att leva med det också men det går inte att leva med det. Det finns stor kärlek mellan främlingar som aldrig möts annat än i ord. Jag skrev: Det sitter en kråka på en gammal tv-antenn på huset mittemot mitt. När jag höjde blicken hade den flugit iväg. Nu ska jag släppa ut hunden. Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet av dig Sanna♡*♥*♡

      Radera
  33. Rakt in i hjärtat, kära Kristian.

    /Mette

    SvaraRadera
  34. Kristian,
    Jag kan skriva det här....för du kommer att förstå.
    I helgen när jag var i Stockholm hände något natten till söndag kl 04,00....

    Jag har två döttrar, en i Sthlm och en i himlen.
    (Madde dog 20 år av cancer för 4,5 år sedan.)

    Umgänget med familj och dotter i Sthlm hade varit helt fantastisk från torsdag kväll till ördag kväll.

    Mycket god mat, kärlek och mycket familj blev det och alla somnade gott.

    Kl. 04,00 vaknade jag av att någon kallade på mig.
    Det var rent fysiskt och jag förstod direkt vem det var.
    Madeleine, min dotter i himlen väckte mig genom att
    jag fysiskt kände hennes ena hand som rörde sig systematiskt på min vänstra axel och rygg. Hon ömsom tryckte lite lätt och förde handen sakta åt sidan för varje tryck.

    Så höll hon på ett par minuter och jag kände en enorm värme och kärlek. Hon helade mig där jag haft min största tumör och skickade ner värme i min magen där jag har de andra tre tumörerna. (Jag har metastaserad bröstcancer)

    Jag vet att det var min dotter, för mina tårar rann av kärlek till henne och känslan av den enorma saknaden gjorde att tårarna rann ännu mer.

    Jag steg snart upp i natten, satte mig i syrrans kök och reflekterade över vad som just hade hänt.
    Det finns ingen död kände jag, för våra kära är med oss hela tiden. Hela min själ var lugn och lycklig och funderingarna gick kring varför det hände just där och då, när allt hade varit så roligt med dotter hennes man, kärleken och familjen....

    Ja, just därför, för hon ville visa att hon varit med oss hela helgen med alla roliga aktiviteter och middagar.

    På väg hem till västkusten där jag bor sov jag hela tiden i bilen, och jag kände en sådan frid.
    Jag sa till min kärlek att det gör inte ont att dö, nu vet jag det. Det känns nog som att vara så fruktansvärt trött så att det bara är skönt att somna och då flyger man iväg mot ljus och kärlek till de som väntar på oss.

    Någon väntar på dig Kristian, du kommer inte att vara ensam och du kommer att hälsa på dina nära och kära.

    Jag har fått beviset i olika omgångar av min egen dotter.
    I helgen kom det ultimata rent fysiska beviset då jag kände hennes händer mot min rygg....det har jag aldrig känt förut, men jag har känt att hon satt sig bredvid mig i min säng.

    Alla får tro på vad de vill och jag ville verkligen skicka en tröst till dig genom min egen upplevelse.

    Det kanske inte ens är en tröst för ingen vill dö ung och jag vill inte heller dö än, men vi gör vad vi kan för att leva så länge som möjligt.

    Tack för dina ärliga och fina tankar.

    Skickar dig en varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint skrivet! tänker precis som du.Hoppas både du, Kristian,alla andra drabbade och alla odrabbade får leva så länge som möjligt här på jorden tillsammans med de kära som finns här, och sedan får komma till de kära som redan gått före. Massor av styrke kramar till alla er som är drabbade av elände av olika slag.Lisa

      Radera
    2. Tack Lisa,
      Ja, livet är ett vågspel och vi får alla våra törnen längs vägen.
      Ingen går fri även om en del drabbas mer och svårare än andra. Vi lär oss även av det och får även nya insikter som i annars inte hade fått.
      Livet har blivit rikare på ett sätt efter att jag själv blev sjuk, men även begränsande av andra anledningar.
      Ok att jag som vuxen fått cancer, det är tuff shit, men att barn och unga vuxna ska få det...det går utanför mitt förstånd.
      Det ska inte ske för det är som mest traumatiskt
      att få cancer när livet precis börjat för en ung vuxen människa. Mindre barn tar det på ett annat sätt.
      Unga vuxna drömmer om barn och familj, karriär och allt det där man ville göra.....och så kommer canceridioten och tar livet av en ung frisk människa på väldigt kort tid.
      Det om något kommer alltid att skära i mitt hjärta, så jag känner med Kristian och hans kamp.
      Kampen att få leva lite till....Min Madde fick ett år från diagnos tills hon dog och det gick väldigt fort och brutalt. Det kommer alltid att göra ont. Hon visste också att hon aldrig kommer att lämna efter sig några barn och det sörjde hon över.
      Livet får vi ta vara på varje dag.
      Kram!
      /Anne

      Radera
    3. Madde och fina du Anne lever vidare via era bloggar. Vackra Madde kan vi följa än idag som du mamma uppdaterat vid jämna mellanrum och där vi kan höra och se henne uppträda. Du är fantastisk! ♡*♥*♡ du kommer möta din glada Madda som längtat efter dig så, jag kan se henne hoppa upp i din famn, glad och sjungande♥
      Likaså kan många fler än vi här följa Kristians blogg och snart bok med hans fantastiska texter som berör oss så♥.

      Radera
    4. Madde menar jag inte Madda
      /Caroline ♡♥♡

      Radera
    5. <3 <3 <3
      Tack Caroline!...det värmer gott i hjärtat!
      /Kram från Anne

      Radera
    6. Anne, igår ägnade jag stora delar av dagen genom att läsa din älskade dotters blogg från början till slut. Vilken kämpe hon var och vilka fantastiska människor hon haft omkring sig. Trots att jag redan visste hur allt skulle gå satt jag där och hoppades att hon skulle fixa det. Jag beklagar verkligen er enorma förlust men är så glad över att hon gett sig till känna från andra sidan. Det är kanske en liten tröst att veta att hon finns där och väntar när den dagen kommer. Stor kram

      Radera
  35. Sitter på jobbet och läser, tårar rinnen på kinderna. Världen runt om försvinner för en stund och kvar blir du och mina egna nära. Vilka skatter jag har i mitt liv, trots att även jag saknar de där barnen.

    Fina Kristian, jag är så ledsen över det som händer dig, över de förluster du tvingas göra, över det du måste lämna.

    De största av kramar skickar jag dig!

    /Josefin

    SvaraRadera
  36. Jag läser om ditt krig och fäller tårar❤.

    SvaraRadera
  37. May the wind always be at your back. And the sun always upon your face. And may the wings of destiny carry you aloft to dance with the stars.

    Du kommer alltid finnas här, Kristian. Oavsett form och skepnad. Precis som min styvmamma finns här som gick bort för 3 månader sen, och på dessa tre månader så har det vid 4 olika tillfällen satts igång en låt när jag har gått förbi datorn, My girl med The Temptations. Jag kan känna henne så väl. Jag kan säga med väldigt stor säkerhet pga av egna erfarenheten att det finns något annat efter detta. Man möts av nära och kära som har gått före. Man kommer hem. Det är iaf vad jag tror.
    Du är fantastisk, Kristian. Stor kram från Josefin

    SvaraRadera
  38. Det känns stort att få läsa dina rader. Du har en insikt om ditt "nu", som är helt fantastiskt. Jag tror att många känner värme, av dina rader. Jag är glad att jag fått äran att läsa dina rader. Jag lovar, det blir tomt efter dig. Kram Eva

    SvaraRadera
  39. Kristian - en stor kram från Inga!!

    SvaraRadera
  40. Kära Kristian, jag kan bara instämma i de föregående replikerna. Dina ord går rakt in i hjärtat, lägger sig där, gör mig eftertänksam och ger ro.
    Min mellandotter gick in i evigheten den 17/3-11 och jag saknar henne varje sekund. Så saknad som ett älskat barn, vuxet dock, kan vara.
    Jag läste "Många liv många mästare av Brian l Weiss, den gav mig en insikt om att vi lever på jorden med syfte att lära oss, lära oss om kärlek och tålamod, en insikt om att döden inte är slutstationen, bara en övergång. Vi färdas genom flera dimensioner för att sedan födas till jordelivet, bara ett liv av flera.
    Jag önskar dig frid och kärlek
    /Skatmorsan

    SvaraRadera
  41. Till en otrolig skribent kommer här en vacker låt:
    http://www.youtube.com/watch?v=vDIS42YN3hg

    SvaraRadera
  42. Oroas ej. Räds ej uppbrottstimman.
    En vänlig hand ordnar båtens segel
    som för dig bort från kvällens land till dagens.
    Gå utan ängslan ner i strandens tystnad,
    den mjuka stigen i skymningsgräset.

    Kram
    Lisa

    SvaraRadera
  43. Så vackert skrivet att man håller andan en stund..kärlek. /Sanna

    SvaraRadera
  44. Precis, precis på pricken så där tror jag att det är, att det kommer att vara. Vi lämnar inte de vi älskar, aldrig någonsin. kram

    SvaraRadera
  45. Har inga ord bara tårar. Du ger och jag slukar. Saknar dig utan att ens mött dig. Jag ser på världen med andra ögon tack vare dig!

    SvaraRadera
  46. Alla goda tankar till dig!

    SvaraRadera
  47. Med tårarna rinnande vill jag skicka en kram till en vacker krigare.

    SvaraRadera
  48. Ingen bemästrar ordets kraft som du.

    SvaraRadera
  49. http://www.youtube.com/watch?v=RR7eUSFsn28

    /r

    SvaraRadera
  50. Kärleksmänniska!!! Jag tänker på dig idag, imorgon - ja alla dagar, varmaste tankarna i världen.

    //Elisabeth

    SvaraRadera
  51. Varmaste kramar på den oändliga stigen.
    Mot värme ljus och vila när kriget är slut!
    Dina texter berör en till tårar varje gång!
    Vilken krigare du är för oss okända här ute i Sveriges avlånga land!
    Kommer sakna Dig stort den dag du inte längre orkar skriva till oss!
    Var rädd om dig på vandringen<3
    / Karin

    SvaraRadera
  52. Kära vän hoppas jag får säga det, läser dina ord varje dag Ord som griper om hjärtat.
    Väcker tankar .
    Tänker på dej när jag spelar Mando Dio
    vet inte varför men kopplar ihop deras sånger
    med dej Många styrkekramar Gulli en gammal tant

    SvaraRadera
  53. Jag vet inte vem du är.. men ändå "känner" jag dig - känner MED dig! Jag beundrar ditt mod, din styrka och att du vill dela med dig av ditt liv till alla oss som följer dig här.. Du berör på ett sätt som jag inte kan beskriva.. Det gör ont i mitt hjärta och jag känner mig illa till mods när du har det jobbigt men kan även känna glädje & hopp när du skriver att du haft en bra dag, ett trevlig möte med någon eller bara får må lite bättre i din sjukdom en stund! Jag ber för dig Christian - soldaten som för alltid etsats sig fast i mitt & många med mig,s minne! Till oändligheten & vidare... ♥

    SvaraRadera
  54. Medmänniska!
    Den här orkar du om jag får råda: "Konsten att leva innerligt", Ted Harris å Ann Lagerström. Bokus.se, 40 pengar, tunn och vän. Gammal litt.vetare å storläsare big time - och nu, vid 60 basthar jag funnit The Book :)
    Kram om dig.
    Sanna i Uppsala

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite som att rekommendera boken
      "Konsten att plugga fysik"
      till Albert Einstein. (-;

      (säkert en bra bok du rekommenderar Kristian, dock!)

      Radera
    2. Varför skule Kristian läsa en dyster bok om en dyster man (Søren Kierkegaard), Kristian som är LIVSGLÄDJEN personificerad?
      /r

      Radera
  55. Tårarna rinner längs mina kinder.
    Ja, det är ett krig som du kämpar i. Ett krig som trots de allra tappraste, modigaste krigarna sällan kan vinnas...

    SvaraRadera
  56. Puss du vackra människa! Jag vet att du kommer att ta hand om de dina där bortifrån...

    SvaraRadera
  57. Så fint skrivet Kristian!
    Varm kram fr en mormor i småland






    SvaraRadera
  58. du otroligt fina. livet i sig är så väldigt komplext, att födas och att leva. tänker att döden i sig är minst lika komplex. det måste finnas en mening med att leva och sedan dö. att det känns så otänkbart att döden bara skulle vara ett slut på det som kallas livet. när allt annat är så uträknat i minsta detalj "döden är en del av livet" osv. att det som kallas döden måste vara en fortsättning mot något annat. det bara måste vara så! tänker på dig väldigt ofta och önskar jag kunde hålla din hand. all kärlek till dig och de dina. ta hand om dig nu.

    SvaraRadera
  59. Kära Kristian!
    Jag skrev för länge sedan att vi är en stor tyst hop som går tillsammans med dig och att vi älskar dig. Efter det har jag tänkt skriva flera gånger. Har gått med skrynkliga lappar i fickan veckovis. En gång blev det tre sidor om mitt eget liv men jag hejdade mig. Sedan har du gått vidare med nya tankar och känslor. Jag har tänkt haka på men det är som om jag inte får ur mig ett vettigt ord.

    Du har genom din öppenhet bjudit in oss alla och du har verkligen fått ta emot allt mellan himmel och jord i våra kommentarer. Det är så förfärligt att vi gjort dig illa ibland.

    Nu är det så här att vi alla tusentals börjar få svårt att gå. Det känns som om vi är trötta, vi måste sätta oss ner. Det har kommit en del hästar lunkande på tunga hovar. De bara står med hängande huvud. De är ängens klokaste djur.
    Några rävar slinker förbi oss. De vill inte ge upp än. Om det så behövs så kommer de att gå hundra mil till. De är skogens klokaste djur.
    Varför stannar vi? Jo, smärtan och sorgen rister i oss, sliter tag i armar och ben. Det börjar bli så tungt.
    "Dödsvapnet höll han......

    Det är inte det att vi har gett upp men kanske ska vi sitta här och prata med varandra. Det kommer att bli ett samtal som aldrig kommer att ta slut. Det har du sett till.

    För varje ord du orkar till så får vi något att begrunda, le åt och gråta åt. Jag vet inte hur många aha-upplevelser och igenkänningsleenden jag fått. Men det är också lika många ;vad gör han? och ;hur tänker han?.
    Jag försöker förstå det svåra du går igenom, hur det påverkar dig. Jag har fått tänka i nya banor, se saker på ett nytt sätt.

    Hoppas att du känner vår närvaro. Vi vill att den ska vara som det lättaste och mjukaste täcke av tuvull. Du ska känna en svag doft av solvarm myr som du tycker om.

    Hoppas att du också känner våra innerliga, varma, kärleksfulla känslor för dig. Vi tycker så mycket om dig. Tack för allt du ger oss.

    Kram U.B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara instämma i ditt svar, du har satt ord på även mina och andras tankar när jag/ vi läser Kristians inlägg. Det är omtumlande även för oss betraktare.

      Radera
    2. ..till dig med, U.B! /r

      Radera
    3. Tack U.B för att du delar med dig av dina fantastiska ord.

      Din vackra allegori är så autentisk och levererad med sådan precession.

      Du sätter ord på vad jag tror är förhoppningen hos många av oss. Kristian - du fina gudabegåvade helgon - som kommit till oss i en tid av stress, jäktade sociala medier, twittrande, meningslösa gillanden på Facebook, och givit så många människor insikt om livet. Låt det du har skänkt oss för alltid leva kvar i det äkta samtalet mellan oss människor.

      Din kommande bok borde föreläsas ute i skolor för att sprida kännedom om vad som egentligen betyder något här i livet.


      Radera
    4. Underbart vackert och så smärtsamt skrivet, önskar jag hade den gåvan, men kärlek, värme det har vi gemensamt för fine Kristian <3

      // Elviras mormor

      Radera
  60. Gladj dig at solen, molnen, Martens skratt, kramar, maten nar den smakar bra, karleken och bekymran. Njut av varje sekund till sista andetag! For sa lange du kanner sa finns du.

    Kram,

    L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte tänka mig annat än att du vill väl. Men är det så svårt att ta till sig situationen som Kristian är i? Ja, förmodligen kanske det är det.
      Att käckt uppmuntra någon som är döende i cancer att "njuta" - hur tänker man då? Obs - jag är inte ironisk, utan undrar verkligen.

      Det du uppmanar till här ovanför - varför gör du det? Är det för att du vill att det fortfarande ska vara lite småmysigt?

      Fasen, jag blir trött på alla som blundar för att det är skarpt läge. Visa lite respekt.


      Radera
    2. Jag håller med dig till fullo. Den där desperationen i att uppmana att se det positiva och vackra i en oönskad vidrig döendeprocess blir ju bara ett kletigt jävla tuggummi under skon. Såklart vill man väl, det kan jag ju förstå, men det är ju en stor svaghet hos betraktaren att inte helt enkelt låta Kristians verklighet vara så ful och vidrig som den faktiskt är. Såklart vill vi alla svinga våra trollspön och göra allting bra. Men tills vi lär oss hur - låt oss bara ta in och dela det tunga tunga tunga som Kristian bär. Jag tar en liten bit av svärtan och du tar en annan bit och du en tredje och kanske kanske blir det en mindre sten kvar för Kristian att bära. Eller så är det fortfarande lika jävligt ändå. Livet är så fruktansvärt orättvist.

      Kristian - de senaste dagarna har jag lyssnat om och om på Mavis Staples sång You Are Not Alone och jag tillägnar varje ton, varje ord, varje vackra rad till dig. Jag lyckas inte lägga in någon spotifylänk här men säkert vet du redan vilken sången är. Du bor i mitt hjärta.

      /Malin i Göteborg

      Radera
    3. Att prata om negativa saker nar nagon mar daligt ar inte bra. Jag vet detta av egen erfarenhet. Att bara tala om hur skitigt, horigt, elakt och forjavla svart allting ar ar ingen ide att vi skriver till Kristian om. Den verkligen lever han i mest hela tiden. Vill ni spada pa den?! Paminna honom om hur javla illa han maste ma. Det om nagot ar inte sunt.

      Att se gladjen i det lilla kan fa en att skina nasta dag - det handlar inte om att mala ett mysrosa skimmer over doden utan paminna om det fina som finns. Se gladjen och paminna honom om att njuta av den nar han kan. Det ar precis det hans bla skriver i hans moten med sin tjej.

      Malin och och Anonym - sa lange ingen av er ar Kristian tycker jag att ni skall ta ert nat- trollande och sluta kritisera och flytta ert negativa "flow" bort fran mig. Det vara alles.

      Tack och bock! L

      Radera
    4. Åh,så jättevackert skrivet och sant......

      Radera
  61. Blir alldeles tårögd och öm i hjärtat <3
    Du kommer kanske inte vara krigets segrare,men du kommer vara mångas Hjälte och bli ihågkommen!

    Min man och en liten liten Ängladotter finns där på den platsen dit du se ska ,hälsa dem och ta hand om er alla,tills vi ses igen !

    SvaraRadera
  62. Vackra texter, detta är poesi. Läser alltid flera gånger. Tack för att du gång på gång minner mig om att detta är paradiset, just nu, här, mitt i vardagen en måndag i februari. Jag ger mina barn en extra kram och skänker dig varma tankar.

    SvaraRadera
  63. http://open.spotify.com/track/5DA3tfvpyLW2n0CigN8oIa
    om cancern

    SvaraRadera
  64. Kristian: Kram kram kram!
    /eva

    SvaraRadera
  65. Varje dag surfar jag in. När jag ser en ny rubrik tar hjärtat ett skutt av förväntan. Slukar dina ord. Ler ibland, gråter ibland, njuter, lider. Sitter länge kvar. Tung. En pil av ångest i mitt bröst. Närkontakt med döden. Närkontakt med livet. /Petra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känner jag också.
      All styrka och alla kramar till Kristian/Lm

      Radera
  66. <3

    Det gör så ONT i mig, i alla oss, att du mår förjävligt.
    Det gör så ont att det är Kristian.

    Jag vill bara gömma dig i en stor filt och rida iväg med dig i min last. Passera gränskontrollen till landet dit döden inte når. Lura cancern, lura döden. Skratta när vi är förbi, när du var fri. Se dig bli stark igen.
    Jag önskar jag hade en plan som skulle funka...
    /K

    SvaraRadera
  67. Det är så orättvist, vill bara skrika! Hatar, hatar cancern så mycket!
    Kram Hanna

    SvaraRadera
  68. Jag finner inte ord att beskriva hur underbart fantastiskt du berättar. Väver samman tankar, fångar känslor och förenar fantasier och tunga djupa funderingar i en vind av ord som smeker sinnet och gör allt lite klarare, lite lättare och lite ljusare i det svarta mörka, tysta och tomma..

    SvaraRadera
  69. Sänder en kram till en stor Kämpe och Ordkonstnär ♥ Rico och Romeo´s mommo med familj

    SvaraRadera
  70. ibland verkar det som om ensamma barn utan syskon har överdrivna fantasier om att alla syskon är bästa vänner och att det inte finns konflikter och osämjor.Finns vuxna syskon som är jätte lika och inte har intresse av at ha nära kontakt med övriga syskon. Eller kanske det skiljer jätte många år mella syskon som har olika pappor och upväxta i olika familjer med dkillsmässa etc. Man kan ha ett syskon som sitter i fängelse för incest , eller ett syskon som bor på andra sidan jorden och du själv får ta hand om era gamla föräldrar...

    Eller barnlösa fantiserar om glada barn som springer hand i hand på en timotejäng. Oftast ser verkligheten ut på ett annat sätt än drömmar och fantasier...ingen "drömmer" om barn med eksem och allergier, autism och adhd, funktionshinder, vinterkräksjukor och vabbdagar....
    Vissa får kämpa i 10 år för att bli gravida andra har 10 barn men ingen fast inkomst...

    i drömmen och i fantasin blir ju allt fantastiskt möjligt..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast ändå...hur många vabdagar och eksem det än är. Kärleken till ett barn är ju det allra finaste i livet. Men man kan älska ett syskonbarn eller någon kompis barn, behöver inte vara biologiskt.

      Radera
  71. Du skriver så himla fint! Känner verkligen den kärleken till dina barn, så som jag känner kärlek till mitt barn. Hoppas du får drömma många fina drömmar till.

    SvaraRadera
  72. Sänder en stor och varm kram från Gylletäppan!

    SvaraRadera
  73. ❤ Kristian fina du, familjens Gidlunds yngsta….

    Denna underbara människa som du verkar vara, tar oss med i en virvlande storm av känslor i sorg och tårar över ditt öde.
    Liknande en berg o dalbana följer vi din resa och känner att vi vill ge dig, det du ger till oss.
    Visst skriver du huvudsak för din egen skull men vi påverkas och värdesätter det i livet som lätt kan tas för givet.
    De skrivna blogg inläggen lämnar nog ingen oberörd, vill ge tillbaka, stoppa tiden, få dig att känna ro, må bra, inte lida.
    Kristian du gör skillnad, dina skrivna ord etsar sig kvar och man påverkas starkt av dina inlägg och de gör avtryck i oss alla på olika sätt, mer än jag tror du ens anar.

    All respekt och kärlek till dig Kristian du är en mycket beundransvärd person.

    TACK än en gång för att jag/vi får besöka din blogg och läsa det skrivna

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  74. Om livet hade tillåtet så hade du haft en armé med dig i striden. Kärlek!

    SvaraRadera
  75. Kristian!! Håll dig nära fadershuset nu, för matens skull, för föräldrar och anhörigas skull, för hästarnas skull,för naturens skull, för musikens skull, för det skrivna ordets skull, för alla över hela världen som läser bloggens skull.
    Gustaf Norén sa på Peace and Love att det tar två minuter att be till Gud att han håller ett vakande öga över Kristian de närmaste åren. Det föreslår jag att vi alla skall göra!

    Henrik Torell, Sundsvall

    SvaraRadera
  76. Gode Gud så vackert du skriver! Vilken stor konstnär du är!! Dina ord kramar om mitt hjärta och det är så smärtsamt, så smärtsamt och så ofattbart vackert samtidigt.
    All styrka och kärlek till dig! /Marie E

    SvaraRadera
  77. Din önskan om en egen familj är så fin och känslig. Den är så stark att du ser den framför dej. Du berör mej verkligen och jag är säker på att du hinner med det nästa gång. För jag tror på en annan chans någon annanstans. Jag tror och jag hoppas.

    Jag är så förbannat trött på cancern. Så många människor som rycks upp från familj och vänner och ibland förlorar kriget. Därför hoppas jag innerligt att vi möter våra saknade när det är vår tur att gå vidare. Det är min önskan. Jag kan inte in min vildaste fantasi tänka mej någon annan utgång än just den. Att vi möts igen.

    Du är en fin man med ett otroligt djup. Jag kommer alltid att bära med dej som en kär vän.


    Kärlek, styrka och en lugn natt önskar jag dej.
    // Helena


    SvaraRadera
  78. Medan jag läser dina rader är jag så intensivt medveten om det fruktansvärda lidande du utstår. Känner mig totalt maktlös..eller, finns det något att göra förutom att känna denna djupa smärtan?

    kram,
    /r

    SvaraRadera
  79. Kristian, halkade in här av en slump och nu kommer jag inte härifrån. Vet inte hur jag ska skriva, men har en syster, vi är väldigt olika, har inte samma musiksmak, jag har alltid gillat hårdrockën från 80-90-talet (Sweden Rock-groupie) och hon har varit mer Lundell- Winnerbäck. Men för omkring 10 år sedan när hon lyssnade på "Sweet Jackie" sa hom: Lyssna vilken bra låt" Jag höll med, så lyssnade vi på den tillsammans. Fem år senare hade jag fest här hemma med mina popsnören till kompisar, jag valde musiken och lirade "You can´t kill rockn´roll" på högsta volym. Ett par år senare mindes jag helt plötsligt den där festen och googlade på låten för jag hade glömt vilka som sjöng den. I och med det kom jag in på din blogg, läste den och blev så rörd men glad att du besegrat din sjukdom. Häromdagen när jag googlade er bara för jag var nyfiken om ni skulle släppa ngt nytt kom det här emot mig som ett knytnävsslag. En så fin människa som du får inte försvinna, eller det gör du ju inte. Du finns kvar med din blogg, bok och minst musiken.

    Idag för 19 år sen blev jag allvarligt skadad i en bilolycka. när jag efter uppvaknande, med en matchvikt på 40 kg, insåg fakta att jag inte kunde gå blev jag förbannnad. Läkarna sa: hon kommer inte kunna gå, fullfölja gymnasiet, åka skidor etc. Jag bad dom dra åt...... och bevisade motsatsen. Det gick tydligen att laga mig, vi är en hel armé som hoppas att det går att driva ut det där onda i din kropp.

    Stor styrkekram

    SvaraRadera
  80. Fina Kristian. Jag är glad att dina föräldrar hämtade dig. Du skall inte vara ensam utan vara tillsammnans med nära och kära. Jag tänker på dig och ber för dig varje dag.
    Jag önskar dig en god natts sömn med vackra drömmar och en förhoppning om att dessa drömmar skall gå i uppfyllelse. Kram. N.B

    SvaraRadera
  81. Jag hoppas du får drömma i natt, något riktigt underbart där du är frisk och stark och får vara med om fina upplevelser.
    Hoppas detta kommer in, min skruttdator har inte lyckats få in någon kommentar på en evighet känns det som. /alice

    SvaraRadera
  82. Elisabeth Redhe Nord4 februari 2013 kl. 23:26

    Det är sen kväll i Borlänge....katterna skall matas och ryggsäcken skall packas för en ev. morgondag. Innan jag försöker somna så knäpper jag mina händer och ber för Dig Kristian och din familj.Ni är omslutna av kärlek från mig och många, många fler.. varm kram!

    SvaraRadera
  83. Två år sedan jag miste min man i cancer är drömmarna det enda jag ser fram emot. Det är endast i drömmarna vi möts. Oftast väldigt vackert.Vet inte om det är en andlig verklighet eller en dröm, men det är i alla fall det finaste för mig.

    SvaraRadera
  84. Den här världen behöver dig, inte någon annan värld. Inte världen svävandes fram genom rymden, inte världen under granens grenar. Just den här världen precis här behöver ha kvar en sådan som dig. MEN om nu en annan värld så bestämt ska ta dig så ska den världen FAN veta att den ska vara så JÄVLA tacksam över att få dig.

    SvaraRadera
  85. En krigare med en gudabegåvad talang och en dom från djävulen. Det är du Kristian.

    En ensam soldat, men så stark och så mäktig, kommer att rida ut på det fält som ligger utanför alla människors medvetenhet. Jag skulle vilja skriva list också. För även om jag inte kan svara på varför tror jag att en av dina styrkor är din listighet.

    Din familj, dina vänner, alla dina nära och kära kommer inte att kunna följa med dig till den sista slutstriden. Men i varje omfamning, varje tår, varje skratt, varje beröring bygger de ännu en bit i din kraftfulla rustning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill bara tillägga Kristian,

      Du är och kommer för alltid att vara en krigare. Med strid menar jag den hatiska, ondskefulla, svarta, demoniska cancern.

      I din rustning - fina, glänsande, starka, stolta, har dina nära och kära vävt in trygghet och lugn. De är med dessa känslor som jag hoppas att du rider till fältet. Till Dalarnas vackra skogar och dalar.

      I trygg förvissning om att du kan vara stolt över din kamp. Att du kommer att fortsätta finnas där hos dina kära.

      Ingen kan önska, fråga, kräva mer av dig Kristian. Du har givit oss mer än vad jag tror du kan förstå.

      Radera
  86. Går du nu? Du krigare som ger orden kraft. En kraft som omfamnat oss. Som får oss att stanna upp och lyssna efter dina andetag. Du får gå. Gå med huvudet högt! Du må ha förlorat striden men minnet av dig och dina ord finns skrivna i sten. Orden finns med oss i tanken, i sinnet, i handling. Vilken gåva du lämnat!

    SvaraRadera
  87. Finaste Kristian! Tårarna rinner. Det känns som jag inte kan andas. Det känns så svårt att du ska få lida så. Du är en underbar person och du har fått många att hålla om varandra. Känna kärlek. Tack för allt fint du skriver. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, kännas nära. Ber för dig. All kärlekskraft till dig och många kramar/Marianne

    SvaraRadera
  88. Tack för allt du ger Kristian!
    Tack!
    Kärlek i massor till dig du vackra själ!
    <3
    Du gör skillnad i mitt liv.

    Många fina omfamningar
    /Sofie Jojja J

    SvaraRadera
  89. Tack K.
    Jag har följt din kamp, försökt förstå vad du går igenom. Det är givetvis så att jag aldrig kommer förstå vad du känner och hur förlamande din ångest är. Det jag vill att du ska veta är att jag numera är en mer närvarande pappa som värderar min tid och mina engagemang på ett annorlunda vis än tidigare. Den insikten får alla till och från i livet men för egen del så vet jag att just DU och dina ord I text och tal förevigt har förändrat mig till det bättre. För det ska du ha ett stort tack!!
    Alla vi människor är fantastiska och unika på sitt egna sätt men jag anser att du har ngt alldeles extra som kan/vågar/orkar/vill dela med dig av de tankar, känslor och insikter som troligen drabbar oss alla så småningom. Jag tycker det är fantastiskt.
    Jag gillar inte slut, oavsett vad dom handlar om egentligen. Slut leder till tomhet och frågeställningar. Tomheten när du skrivit dina sista ord kommer vara brutal men det kommer bara finnas utroptecken.
    Hatten av för dig Kristian.
    Hoppas du får många fler bra dagar bland dom dåliga och att du får ha det så bra det går.
    /T

    SvaraRadera
  90. Finaste Kristian, en krigare!

    På mina kinder rinner tårarna och gråten stockar sig i bröstet. Mitt hjärta blöder för dig och de dina.
    Alla sover här hemma. Det är tyst och fridfullt.
    Sonen med det brustna hjärtat har flyttat tillbaka hem till sin pappa igen, och jag saknar honom nog nästan lika mycket som han saknar sin förlorade kärlek.

    Livet händer varje dag, varje minut och sekund, och ändå kan det liksom stå så stilla.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att man kan vara med fast man inte längre är.

    I nattens tystnad,eller då när ensamheten är som störst och förtvivlans svärta som mörkast, hoppas jag att du ff har förmågan att se den där skogen, groparna under granarna och solen och värmen och det nya som väntar...där alldeles bakom. alldeles nära.

    Men nu är nu, och just nu är allvaret här, smärtan och känslan av ett långsamt farväl.
    Just nu är DU fortfarande här, och du berör mitt hjärta med dina ord.

    Jag kommer att sakna dig,fast jag aldrig ens träffat dig. Jag kommer att tänka på dig ofta, läsa din bok och tänka att du fick mig att stanna upp, tänka på din blogg som brände och berörde.

    Tack!

    All kärlek till dig!
    Jag glömmer aldrig dig! /mia mitt i natten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mia - dina ord är så fina. Jag är med dig i din text. Precis så känns det. / Anneli

      Radera
    2. Åh Mia, så fint! Så vackert! Tack!!
      /E

      Radera
  91. Tack för att du fortsätter att dela med dig av dina tankar och för att du hela tiden visar sån ärlighet när du skriver. Om det ändå fanns fler som du, tänk vad mycket vackrare världen skulle vara då.

    SvaraRadera
  92. svårt att inte tänka på dig.....KRAM

    SvaraRadera
  93. Jag skrev ett inlägg om/till dig Kristian.

    http://www.officebyingsten.se/?p=1750

    M

    SvaraRadera
  94. Du vackra.
    Du älskade.

    Flyg med änglarna.

    När du med dina kraftfulla vingar, fyllda av så mycket kärlek omfamnar ditt Kvarnsvedens skogar från rot till topp. Bevakar och skyddar dina nära och kära som också finns under dina vingar tills Ni ses igen i ett annat land.

    Landet bortom bergen.

    Det är i det landet ditt nya liv tar vid. Där sitter dina barn och väntar på dig...

    Aldrig ska jag glömma Dig, aldrig.
    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  95. LJUS

    Du ser en sol
    Du ser ett hav
    Ett hav av kärlek
    som tinas upp i sol

    Du ser en måne
    Du ser en natt
    En natt av mörker
    som lyses upp i månsken

    Du ser en vind
    Du ser ett löv
    Ett löv som rörs
    av vindens smekning

    Du ser en kropp
    Du ser en själ
    En själ som lyfts
    ur kroppens skal

    Och allt du ser
    gudomligt är
    Välsignat Ljus
    till mänskobarn

    Ett kosmiskt sken
    som söker Dig
    Ett kärleksbud
    som väntar Dig

    Kerstin

    Kärlek och Respekt!

    SvaraRadera
  96. Men HERREGUD... Nu sprutar tårarna....

    SvaraRadera
  97. Som jag vill hålla om dig nu och säga att allt kommer bli bra, allt kommer bli som du drömt om. Va inte rädd släpp taget när du känner att du är redo. Du har kämpat länge nu och det är ok att inte orka längre.
    Som jag kommer att sakna dig och dina ord, det kommer att bli tomt utan dig här i vår värld.
    Men dit du kommer efter detta kommer dom att stå med öppna arma och säga: äntligen är du här som vi har väntat på dig Kristian.

    Värme och frid <3

    SvaraRadera
  98. I dag är det 10 år sen min mamma dog. Jag drömmer om henne ibland. Jag hade en märklig dröm för många år sen där hon berättade om var hon var och hur det var, hur allt hänger ihop. Jag kan inte återge det i ord, men efter det känner jag inte någon rädsla längre. Endast en stor saknad. Kristian, dina ord berör mig på samma sätt, jag blir inte längre rädd för det du skriver om, bara så oändligt berörd. Önskar dig livet här och nu.

    SvaraRadera
  99. Underbara Kristian. Jag blir så ledsen när jag läser om hur du mår. Skulle bara vilja krama dig och tala om för dig att du är en av de finaste och modigaste människor jag vet (utan att känna dig). Hoppas att du har det bra hos dina nära och kära. Massor med styrkekramar!

    SvaraRadera
  100. Aldrig ska jag glömma...Susan.

    SvaraRadera
  101. Allt det du aldrig kommer att få uppleva... Jag förstår att det gör ont...

    SvaraRadera
  102. Kristian, så makalöst vackert du skriver. Du är en sann krigare, det är så vi alla här kommer minnas dig. Kärlek och värme till dig! /Mia

    SvaraRadera
  103. Jag är en överlevare som mött mina änglar på andra sidan och är därför inte inte längre rädd för döden. Denna händelse har istället gjort mig nyfiken på vad som rör sig på andra sidan. Vilken uppgift kommer jag stå till tjänst med, en ängel som tröstar sjuka barn?
    Att mina kära, som inte längre är här fysiskt, kommer till mig ibland gör mig glad och trygg. Vi finns med våra själar.
    En liten anektdot från en händelse flera år tillbaka:
    Vi hade köpt ett litet hus, jag och min kille, där det sas att det spökade. Mycket riktigt hade vi påhälsning av dess mest otroliga slag då och då. Vid ett tillfälle var jag trött på att allt som oftast få städa själv och nu skulle till jobbet. Suckade över att glasen på kaminen hade sotat igen totalt, så det inte gick att se lågan. Innan jag stängde och låste dörren, sa jag till vårt spöke, att snälla spöke du kan väl ta och tvätta spisglasen innan jag kommer hem, så jag kan få njuta av brasan i kväll, tack!
    När jag kom hem var kaminens glas skinande rena... Min kille var på jobb 120 mil hemifrån och mina föräldrar var i Spanien. Ingen som hade nyckel hade varit där.
    Självklart finns det något som vi inte kan styra över. Det märkliga som inträffar och alla vi hör som haft änglavakt är något som vi oftast ska vara tacksamma över.
    Att vi inte sedan har ett stort plåster som hjälper mot sjukdom och elände får vi fråga stjärnorna om.

    Gråt du Kristian, för det som händer dig är fruktansvärt sorgligt. Det är ett krig.
    Varm kärleksfull kram!

    SvaraRadera
  104. Kommentar 143?
    Ibland hittar jag inte orden, för du har verkat stulilt dem alla. Där finns inget mer än KÄRLEK; kvar för mig att tillägga. Varm & Stor. Enorm känsla för det ohörda och det olästa ordet. Kram från Småland <3

    SvaraRadera
  105. http://www.youtube.com/watch?v=P9GcFQpSReI

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=H7SkLq_qhP0&feature=endscreen

      Radera
  106. Jag vet att det verkar långsökt...men min vän hade 6 månader kvar... hon började med den här metoden och idag 1,5 år senare är hon fortfarande här med oss och hennes tumörer har börjat krympa. Vem vet...jag hoppas verkligen att det här kan hjälpa dig... vem vet, kanske värt ett försök... lycka till...

    http://youtu.be/OxhNMzIzs3M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu skäms jag. Läs hela bloggen, särskilt ett och två blogginlägg tillbaka. Håll dina råd för dig själv. Morr! / en mamma

      Radera
    2. Långsökt är det kanske inte men skulle glukos - sockerarter - vara tumörbildande så skulle varken vi eller djuren på jorden finnas till - då hade vi dött av cancer.
      Kolhydrater är också något som inte är bra att äta sägs det men om man är sjuk behöver man kolhydrater för att orka.
      Jag har en läkare i bekantskapskretsen , "specialist på cancer". Han fick leukemi och vandrade länge i dödsskuggans dal. Hemkommen från en längre tid på sjukhus åt han bruna bönor och fläsk, en sup till det, en pilsner, och efter den måltiden kände han sig stärkt. Han ville äta det han tyckte om för att han ansåg att det gav glädje och stimulans.

      Radera
    3. Ja, både långsökt och osmakligt att lägga in länkar och tipsa Kristian i hans egen blogg! När han mycket bestämt uttryckligen har sagt ifrån om sådana tips! Och 6 månader kvar? Det finns ingen läkare i världen som kan tidsbestämma när någons liv ska ta slut så lång tid framåt. Din vän är helt enkelt välsignad med lite mer tid än vad ni trodde. Simple as that.

      Radera
    4. Jag tanker endast svara pa "Anonym, 5 feb, inlagg" och inte som en formaning till Kristian:

      Långsökt är det kanske inte men skulle glukos - sockerarter - vara tumörbildande så skulle varken vi eller djuren på jorden finnas till - då hade vi dött av cancer.

      - Raffinerat socker har manskligheten inte atit i all evighet och djur ater det sallan. Det finns manga sjukdomar som gror av socker .. bla jast i kroppen och lakare sager da till en att utesluta det ur kosten. Inte speciellt konstigt. Kolhydrater som blir socker har inte heller alltid varit tillgangligt for manskligheten i den utstrackning som den gor i ett modernt samhalle. Djur ater i storre utrstrackning kost som inte kolhyrat fylld. Det ar vi manniskor som har hittat pa att de skall ata korn och majs baserat spannmal. Gras ar den naturliga fodan.


      Kolhydrater är också något som inte är bra att äta sägs det men om man är sjuk behöver man kolhydrater för att orka.

      - Det finns battre och samre kolhydrater sa ar det och det stammer ocksa att det finns elitidrottare som lever utan kolhydrater.

      Jag har en läkare i bekantskapskretsen , "specialist på cancer". Han fick leukemi och vandrade länge i dödsskuggans dal. Hemkommen från en längre tid på sjukhus åt han bruna bönor och fläsk, en sup till det, en pilsner, och efter den måltiden kände han sig stärkt. Han ville äta det han tyckte om för att han ansåg att det gav glädje och stimulans.

      - Sjalvklart far man valja att ata vad man vill. Men tro inte bara for att man ar lakare att man vet den ultimata sanningen. Olika lakare rekommenderar olika saker.

      Det sorgligast som finns ar manniskor som stoppar huvudet i sanden och pastar sig veta den ultimata sanningen. Dessa manniskor skrammer mig mer an nagot annat.

      Kram,

      L

      Radera
  107. Snälla du! Är du läskunnig. Kristian ber ju att få slippa dessa typ av inlägg.

    Kram kristian!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara att ignorera inlägg av den tröttsama sorten. Bakom finns väl en människa med god vilja.


      Kristian lyssnar på sina läkare.
      /r

      Radera
  108. Kristian! Stanna - den tiden du har hos dina föräldrar.
    Du förstår - den dagen då du ser dem - men de inte dig.
    Tankar till dig från mig. Gunsan

    SvaraRadera
  109. I början på december 2011 åkte vi ner till Malmö och såg en av de absolut bästa konserter jag har varit på - och jag har varit på massor sedan jag va 14 år. Jag är uppvuxen med en rockpappa som fortfarande samlar vinyl och min första riktiga konsert var med Bad Religion och förbandet var det då helt okända Green day. Men i Malmö såg vi David Eugene Edwards. Det är ingen svennebanan musik om du förstår vad jag menar, det är inte lättillgängligt - det är dovt och mörkt och jag är inte ens kristen - men det är David. Men vem bryr sig. Hans musik vadderar mig, lugnar och stillar, bäddar in. Det finns så mycket fint och vackert i hans texter. Musiken är så mäktig, utan att vara pompös eller klichéartad. Den bara känns rätt in i själen. Hans liveplatta Live at Roepaen är så nära live man kan komma på skiva, om du skulle vara nyfiken.

    "one foot on land
    and one upon the sea."

    SvaraRadera
  110. Älskade Kristian. Förstår inte det du går igenom, men försöker ta in dina ord och föreställa mig. Det är tungt att läsa att den onda tillvaron verkar ta över, och att du får få njutningar i dessa dagar. Sänder dig min kärlek, respekt och ömhet. Du är ständigt i mina tankar. ❤

    SvaraRadera
  111. Älskade Kristian. Förstår inte det du går igenom, men försöker ta in dina ord och föreställa mig. Det är tungt att läsa att den onda tillvaron verkar ta över, och att du får få njutningar i dessa dagar. Sänder dig min kärlek, respekt och ömhet. Du är ständigt i mina tankar. ❤

    SvaraRadera
  112. Från en till en annan, ur hjärtat Tack för att jag fått hänga i utkanten av ditt slagfält
    du tappre.
    Jag önskar dig kärlek och fred, och bra musik dit där du ska.
    Vi ses.
    /M

    SvaraRadera
  113. Du skriver helt otroligt! Det du går igenom.. Jag finner inte ord. Du är fin <3

    SvaraRadera
  114. Rysningar. Precis. Överallt.
    Smärta. Kärlek. Sorg. Vanmakt.
    Jag är förbannad på din sjukdom, du kan vara den klokaste man vars ord jag nånsin läst.
    Kärlek. Härifrån o till evigheten.

    SvaraRadera
  115. Har besökt bloggen och läst många gånger. Lika många gånger har jag besökt kommentarsfältet, men aldrig skrivit. För vad ska jag skriva? Allt låter banalt och dumt.
    Du är en talang, en talang utan dess like. Det är väl själva fan att mänskligheten inte får behålla dig, kanske är du ämnad för en större värld?

    Kärlek, styrka och sinnesfrid önskar jag dig
    Kramar
    L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tänker jag också,.du har så mycket att ge.Varför....

      Radera
  116. Makalöst vackert ...

    Att inte haft barnet, att mista det eller att tvingas lämna det...tankarna snuddar vid varandra men går inte att reda ...

    SvaraRadera
  117. så mycket kärlek:))) Jag blir helt tagen.

    SvaraRadera
  118. En varm kram från mig till dig!

    SvaraRadera
  119. Varje dag försöker jag sända styrketankar att du ska få finnas kvar än hos dina nära.

    När jag arbetat som sjuksköterska har jag varit med om en man som hjärtat så gott som stannat på. När han kom tillbaka berättade han om ljuset han sett och hans fru som mötte honom. Han var liksom helt fylld av lugn och
    lycka.

    Dina tankar och texter kommer att finnas kvar hos många, länge.

    SvaraRadera
  120. Du fina fina Kristian! Tänker på Dig dagligen..Massor med kramar från Malmö/Lena

    SvaraRadera
  121. Hej! Har nyligen hittat din blogg. Vilket vackert språk du har!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  122. Det finns inga ord som räcker till, som gör skillnad, som hjälper. Kan inte förstå allt du går igenom, allt du ger mitt i ditt svarta krig. Men du ska veta att jag tänker på dig, jag ber för dig. Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  123. Alkohol och marihuana är den bästa kombon för dig just nu. Ooooops, ja jag vet att det inte är enligt lagom svensk "kod", å jag kommer att bli utskälld. Jag vet!
    Men jag vet också att du gör det du känner för. Du har liksom ingenting att vinna längre. Ingenting att förlora heller om man säger så.
    Du är en fin kille Kristian och du påminner så otroligt mycket om min vän N som gick bort i hjärntumörer den 4 augusti 2012. Men det har ja ju redan skrivit om.
    Å du Kristian - om du orkar inte längre - ge dig!
    Det är inte politiskt korrekt att säga heller, jag vet.
    Jag sa det till min vilt kämpande vän N tre veckor innan han dog. Han förstod...
    Kram

    SvaraRadera
  124. Tänker på dig <3

    SvaraRadera
  125. Varför hålla på med droger när de kommer göra så cancern blir värre i slutänden. Varför???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men håll käften. Ingen av oss här som inte fått ett dödsbud vet hur vi skulle reagera. Hur kan du dömma?? Vad vet vi???! Kristian bestämmer över sitt liv. Likaväl som vi gör det med vårat.

      Radera
    2. håller med, håll käften!! förlåt för språket men att såna idioter vågar skriva här utan respekt och hänsyn.

      Radera
    3. Jag är starkt emot droger men jag har ändå inte rätt att döma Kristian. Jag genomgick en operation för några dagar sedan. När jag vaknade från narkosen skakade jag i hela kroppen av smärta. Kristian har gått igenom 15 st cellgiftsbehandlingar.För min del är smärtan tillfällig och jag vet att jag kommer att bli frisk. Jag har också fått smärtlindring som funkar. Jag kan ana Kristians smärta. Kristian är fantastiskt som har orkat kämpa så länge. Kristian har rätt att bestämma över sig själv och sin kropp. Vad jag önskar att det fanns mediciner som gav både smärtlindring samtidigt som botade.

      Radera
    4. Det MESTA i livet vet man inte.
      Men man ska alltid hålla medvetandet öppet för det nya utan att kritisera, värdera, ifrågasätta.
      Du vet väl alltför för lite, Danne. Men du lär dig.

      Radera
    5. Skulle ha skrivit: "Du vet väl alltför lite, Danne"

      Det går för fort ibland.
      /r

      Radera
    6. Jag är starkt emot droger men: Det finns nog vetenskaplig evidens/rapporter för cannabisets smärtlindrande effekt.
      Och det är inte så att Kristian tycks tro att cannabiset hjälper mot cancern i sig. Han har nog fullständigt fog för vad han gör.

      Radera
    7. Jag brukar oftast inte svara på svaren så att säga, men här kunde jag inte låta bli. Även jag är starkt emot droger å när Kristian skrev inlägget fick jag mig en rejäl tankeställare....läste på lite...och kom fram till att i vissa fall känns det befogat å okej...Kristian är en vuxen man med en dödlig sjukdom...han kan fatta sina egna beslut och har nog provat det mesta..funkar det här bra för honom så är det bra. Jag är glad för all lindring han kan få, vilka e vi att fördöma? /mia (mitt i natten)

      Radera
    8. Och vart står det att han använt sig av droger?

      Radera
    9. Droger?? Vart står det? Och vilka är vi att dömma? Tyck-mycken!

      Radera
  126. kristian , det kanske är ditt nästa liv som du drömmer om,jag är helt övertygad om att vi lever flera liv,i mitt nästa liv tror jag att jag kommer bli en bullbakande storökande 5barns mamma ,nu är jag en evig singel och lever mycket hälsosamt..kram

    SvaraRadera
  127. Jag har absolut inget vettigt att säga men vill bara du ska veta att din text berör mig ända in i själen och jag blir så jävla arg att detta händer och att det inte finns något som någon kan göra. Jag kommer bära med mig dina ord och fan ta mig se till att inte slösa bort livet som är så fruktansvärt skört utan verkligen försöka vara tacksam varje dag. Tack för att du delar med dig - du är otrolig!

    SvaraRadera
  128. En av dina "själsfrände" somnade in för gott i går. Nu vill jag att du skall veta. Att hon nämde ditt namn dagligen. KRISTIAN!

    SvaraRadera
  129. Jag skulle vilja ge ett fång rosor till din mamma och pappa, och till dina syskon. Ni är en härlig familj. Tillåt dej att inneslutas i din familjs varma omfamningar den tid du har. Det är få förunnat att ha en sån rikedom. Oss mammor emellan: Kristians mamma - du är fantastisk, glöm aldrig det! Värme och kärlek från grannskapet!

    SvaraRadera
  130. ytterligare en i mängden som aldrig förr skrivit men nu måste. Ytterligare en som måste säga de bevingade orden. tack, tack Kristian. Sitter med min son i famnen. han sover.. jag brukar lägga ner honom snabbt. måste göra allt som ska göras.. varför då? Du får mig att se det fina i stunden även om livet stundtals är tufft. Du har gjort en stor insats i livet, du får många att öppna ögonen och leva det där livet. Du gör skillnad, du gör skillnad på riktigt! orden känns så små för att få fram min känsla ändå är orden så stora här i din blogg. ja du... jag kan inte avsluta. Tack kristian. jag bär med mig allt.

    SvaraRadera
  131. Du är otrolig, så bra, bästa kristian!
    Unika och berörande texter som alltid! En sån talang vill ju alla ha =)
    Tänker på dig dagligen.
    Stor KRAM

    SvaraRadera
  132. Tänk att du är så ung Kristian men ändå kan uttrycka dig som du hade levat så länge. Längre än någon av oss andra. / Maria

    SvaraRadera