torsdag 31 januari 2013

Sinnenas sotiga sabbat segrar


Jag tänker inte skriva att det har blivit svårare att skratta, att det går längre mellan varje gång.
   Det har Hoola Bandoola Band redan gjort, men orden känns som mina.

Jag tänker inte skriva ett kapitel som ska börja med ”Bänken i Mellsta” och sluta med ”Utsikten från vardagsrummet i stugan som farfar byggde” och däremellan fylla på med meningar som ”Ett kolikbarns bekännelser”, ”Att föra in handflatan under hästens uppsläppta sadel och känna dess värme” och ”Koks i lasten på kassett när det stormar ute”.

Jag tänker inte skriva om ilskan. Den när jag sprang ut på gatan utan skor och skällde ut de stackars sköterskorna för att jag tyckte att de trängde sig på, när det i själva verket var cancern som jag ville konfrontera. Eller om ilskan i går när jag bad en man hålla käften och dra åt helvete när han svinade sig mot kassörskan i kvartersbutiken.
   Och jag tänker inte heller skriva om ilskan som infann sig – som fortfarande pyr – när jag bad att få slippa tips och råd, bara för att genast motta ytterligare hundra.
   Det finns en övertro på yttrandefriheten i Sverige – illusionen om att vi måste säga något bara för att vi får. Den retoriken hävdar att det fortfarande heter negerboll, bara för att det ”alltid” har gjort det. Och den retoriken är så bakåtsträvande att mina nävar har vitnade knogar.

Jag tänker inte skriva om marijuana. Hur det efter femton behandlingar visat sig utklassa de miljarder piller och injektioner som jag har fått för att lindra biverkningarna. Jag kan inte skämmas över den insikten. Kan inte be om ursäkt. Kan inte göra annat än att rekommendera det till dem som utsätts för cellgifter.
   De som vågar kritisera det vet ingenting.
   Ingenting.

Jag tänker inte skriva om hur gärna jag vill se hingstarna i Böle igen.

Jag tänker inte skriva om hur jag kom på mig själv med tanken att det inte är någon idé att möblera om eller köpa en ny lampa till köket.

Jag tänker inte skriva om hur jag har tvingats bli nyfiken på döden.

Jag tänker inte skriva om mannen vars familj jag en gång blev en del av – han vars sjukdom jag nu delar. Tänker inte skriva om hur han förändrades, vände sig bort, tog avstånd, som försvann.
   Jag tänker inte skriva om hur precist jag förstår honom nu.
   Det handlar om att göra förändringen så liten som möjligt för dem som drabbas när man själv upphör att existera.

Jag tänker inte skriva om hur liten jag känner mig inför de sekunder som kommer att komma, då jag vet att när jag nu somnar, så vaknar jag aldrig mer.

Jag tänker inte skriva om hur rädd jag är för att jag kanske inte har visat min syster tillräckligt tydligt hur mycket jag älskar henne.

Jag tänker inte skriva om besvikelsen över att jag aldrig kommer att skriva Vinterboken.

Jag tänker inte skriva om sjön utanför Stegeborg där vattnet låg alldeles mörkt och stilla den där gången när mamma simmade ut först för att ta emot mig. Jag var så rädd för vattnet.
   Jag tänker inte skriva om sorgen över att aldrig få göra samma sak för mina egna barn.

Jag tänker inte skriva om hur promenader i mörkret, när jag ser in i andras hem och liv, ger mig en känsla av hur jag kanske kommer att bli efter döden: en betraktare, någon som finns nära, men som inte riktigt är där.

Jag tänker inte heller skriva om brevet som jag postade i dag. Det brev som aldrig skulle skrivas. Det brev som aldrig kommer att komma fram. Det brev som aldrig kommer att läsas. Jag kommer aldrig berätta vad som stod däri. Barn och föräldrar måste få ha sina hemligheter i fred.

Jag tänker inte skriva mer i dag.


304 kommentarer:

  1. Mina tankar går till dig
    /Towe

    SvaraRadera
  2. <3 dina ord gör skillnad. Jag kommer sakna dig.

    SvaraRadera
  3. Det behövs inte mer än ett hjärta. Eller kanske två då. ❤❤!

    SvaraRadera
  4. En arm runt dina axlar vill jag skicka till dig, du vackra

    SvaraRadera
  5. Adjö och god tur!! Du kommer vara saknad och jag hoppas så innerligt att du får det bra där på andra sidan!! Stor kram och mycket kärlek!!

    SvaraRadera
  6. Kärlek till dig underbara mig❤

    SvaraRadera
  7. Kram Kristian, till Dig men lika mycket till Din familj

    SvaraRadera
  8. All kärlek, värme och omtanke till dig, Kristian!

    /E

    SvaraRadera
  9. All kärlek och respekt <3 <3

    SvaraRadera
  10. Jag högaktar dig för din ärlighet och tänker ofta på dig. Många kramar till dig, Kristian, från en medmänniska.

    SvaraRadera
  11. Kristian, du ska inte skriva mer för vår skull, bara för din
    egen!!! ❤❤❤
    Kram Sanna ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner samma sak ,,,, ❤

      Radera
  12. Jag känner dig inte alls, men det känns som det när jag läst din blogg, dina ord som går in i min själ o sätter spår. Skickar en stor styrkekram!

    SvaraRadera
  13. Kärlek,värme och omtanke! Tänker så mycket på dig. Tänker om det varit mitt barn. Dina föräldrar ser dig lida, samtidigt är du så oerhört stark. Så svårt för er alla och du är den som ger tröst. Du är beundransvärd. Du är min ledstjärna i livet. Kram till dig och de dina.

    SvaraRadera
  14. Så ärligt och så fint du skriver .. Dina ord flyger rakt in i mitt hjärta och man blir både varm o ledsen på nå vis.. Så hemsk att så många ska behöva gå igenom denna hemska sjukdom.. Fast jag inte känner dig kommer jag sakna dig när du lämnat denna jord sakna dina texter som får vem som helst att stanna upp. Din själ kommer blomma upp hela himlen .. All kärlek och Respekt till dig kram Linda

    SvaraRadera
  15. Din syster vet alldeles säkert att hon är älskad liksom hela din familj och de människor du har omkring dig. Du lyckas med att förmedla det på ett starkt och innerligt sätt!!!! Vi är nog många som blir extra rädda om varandra tack vare att du delar med dig och får oss att tänka till!! Kram

    SvaraRadera
  16. Åh Kristian!!!!
    Den varmaste kramen från mej till dej!
    /eva

    SvaraRadera
  17. Livet blev inte som jag trodde som barn heller. Jag visste inte då att jag skulle få ett svårt liv där jag får brottas med bipolär sjukdom och ADHD. Jag kommer inte kunna skaffa barn och för det mesta känner jag mig som ett freak. Jag skulle gärna byta med dig, som är så ung och full av livskraft. Det är fan inte rättvist! Gör det som känns bra för dig nu och bry dig inte om vad andra tycker. Kram/ Anonym

    SvaraRadera
  18. Inga ord känns rätt...... Du gör skillnad i mitt liv.
    /Anna

    SvaraRadera
  19. Tack för att du finns ., önskar jag hade fått ta del av dina unika texter under mycket längre tid ,, men nu känns det Tungt !!!! Mycket Tungt ,, och från och med nu kommer jag vara rädd för att det är sista gången jag får läsa vad du skriver ,,, och jag känner dig ju inte men jag tänker på dig ofta och kommer på mig själv med att tänka på hur mycket jag kommer sakna Din Närhet !!! För det är det man känner Din närhet som når ända in i Hjärtat !!! Fina Fina Fina ....Kristian ...,., kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känns det!! Rädsla för att bloggen inte ska uppdateras och att dina fina ord inte ska skrivas längre. Otroligt fint och rörande till tårar. Styrkekram till dej vackra Kristian <3

      Radera
    2. Precis så känner jag också. Kärlek till dig Kristian!

      Radera
    3. Känner likadant och blir lika glad varje gång du skrivit ett nytt inlägg här.
      Du är fantastisk på att skriva och jag ser fram emot din bok.
      Tack för att du delar med dig och självklart vet din syster hur mycket du älskar henne!
      Kramar i massor

      Radera
  20. Du har inget att be om ursäkt för.
    I mina ögon är du hedervärd rakt igenom.
    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
  21. Du finns i mitt hjärta.

    /MO

    SvaraRadera
  22. Kärlek värme och omtanke <3
    Kram Elli

    SvaraRadera
  23. Men jag tänker skriva att du är bra. Mycket bra.

    Varm kram

    SvaraRadera
  24. Jag har följt din blogg ett tag nu och ser fram emot varje nytt inlägg. Din styrka, innerlighet och ärlighet berör så oerhört mycket. Jag gläds över att du har hittat något som lindrar biverkningarna och tackar ödmjukast för att du delar med dig av dina tankar.
    Varma kramar,
    eva

    SvaraRadera
  25. bara kärlek till dig <3
    //Sanne

    SvaraRadera
  26. Du berör många hjärtan med dina ord, den dagen du lämnar oss alla kommer många hjärtan vara i sorg.

    Finner inga fler ord, dina ord är guld värda! ♡ /L

    SvaraRadera
  27. ...och ändå skrev du så mycket och så brännande. Självklart måste du inte skriva - och definitivt inte för alla oss som kikar genom nyckelhålet på de delar av ditt liv, som du lämnar ut. Men så länge du väljer att skriva, så har du en trogen läsare här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med... Här är det vi läsare som är betraktarna... de som går utanför ditt fönster i mörkret och kikar in... Att en kväll inte kunna se in i ditt upplysta fönster kommer vara svårt, och frustrerande. Hur du än skriver, och vad du än skriver så kommer dina ord och din blogg ständigt vara upplyst, och jag kommer fortsätta stanna, och kika in...

      /Theres

      Radera
  28. Det är många tankar du bär på Kristian. Ingen som inte upplever det du nu går igenom kan riktigt förstå hur din hjärna arbetar. Men genom dina målande beskrivningar så kan jag känna smärtan ångesten, men även glädje och kärlek för saker du varit med om. Alla som ger dej råd vill dej bara väl, men det kan ju vara svårt att tänka så nu. Klart du får vara arg, jävligt arg. Jag skickar 1000 kramar till dej och hoppas dom värmer lite i alla fall.

    SvaraRadera
  29. Enormt mycket kärlek, respekt och beundran till dig Kristian. Dina ord och tankar har fått mig att se mer av det viktiga i livet. Jag tackar dig väldigt mycket för det.Jag kommer att sakna dig, så mycket. All Värme och kärlek till dig <3

    SvaraRadera
  30. Kristian, jag har något jag vill säga dig.
    Jag har frågat mig varför just du, fina människa, du har drabbats.
    Jag tror du är ett såkallat Indigobarn.
    Kreativ, intelligent, stark vilja, humör ibland och samtidigt förmågan att ge mycket kärlek, ärlighet, inspiration och glädje.
    Indigobarnens uppgift är att lösa upp det gamla samhället och få oss att inse vikten av att bygga ett nytt samhälle där grunden är KÄRLEK. I synnerhet är Indigobarn födda efter 1978, varför får du läsa mer om i länken..
    Din livsuppgift är stor, större än de flestas. Priset är högt, det högsta. Men du har lyckats med något stort. Vi känner. Vi lyssnar. Vi berörs. Vi påverkas. Vi ser det vackra.
    Du är en poet som för oss alla ihop, i kalla Sverige.
    Du gör Sverige varmt.
    Tack. Love.
    http://www.indigobarn.se/33392369
    Emma Paula

    SvaraRadera
  31. Tack för att du delar med dig av sådant vi oftast aldrig pratar om. Det betyder mycket.

    SvaraRadera
  32. Jag tänkte inte hellre skriva att jag förstår allt du menar och känner, tänkte inte hellre skriva att jag önskar att döden kommer lätt till dig, tänkte inte skriva att jag har mött döden två gånger

    SvaraRadera
  33. Herre gud vad dina texter berör mig. Trodde inte det var möjligt. Tack för allt du delar med dig. Önskar att jag kunde ge något tillbaka. Kramar Tess

    SvaraRadera
  34. Mitt barnbarn och jag säger att när man dör,
    då blir man en stjärna på himlen.
    Vi gör något fint av det och vi vinkar upp till våra stjärnor.
    Strunta i alla andra, Kristian. Rök på, gör vad du vill för att må så bra du kan.
    Har du cytostatikakurer kvar? Får du enbart lindring?
    Finns det någon millimeter av hopp?
    Mina frågor är egoistiska, jag vill att du ska svara ja.
    Jag vill att du ska finnas kvar.
    Början, mitten och slutet av dagen är jag inne på din blogg.
    Varje gång du gjort ett nytt inlägg andas jag ut.
    Du lever en stund till.
    Jag vill så innerligt att du ska få uppleva miraklet, bli frisk.

    \ Bodil

    SvaraRadera
  35. Kristian, du är fantastisk! Önskar våra vägar hade korsats. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

    SvaraRadera
  36. Jag tänker inte säga något annat än kärlek, kärlek och kärlek fina K.

    SvaraRadera
  37. Tack för alla dina ord, din ärlighet och för att du får mig att se på livet annorlunda.
    Du har all min respekt.

    SvaraRadera
  38. Jag tänker skriva att jag är glad och ledsen att du skrev idag.

    Tack för alla tankar.

    /Åsa

    SvaraRadera
  39. Skit i alla idioter, skrik mer och högre, rök mer marijuana.Wow Kristian, you are doing great!! Ps klart syrran vet att du älskar henne;) Love is all/ Charlotte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Varför vara bekväm? /H

      Radera
  40. Finaste Kristian ...vill vara nära dig ..hålla om dig.. Stanna kvar.kärlek finaste<3

    SvaraRadera
  41. All kärlek, styrka och respekt till dig. Tänker mycket på dig fina Kristian. Jag ber om mirakel. Kram. N.B

    SvaraRadera
  42. Blev precis nu förälskad i dig du vackra <3

    SvaraRadera
  43. Din ilska känns som ett ursinnigt crescendo i ett klassiskt storverk för orkester, det är ta mig f-n det bästa jag läst i hela mitt liv, hundra knutna nävar, tio demonstrationståg, åtta åskväder och en jordbävning. Hela jag skakar. Och glädjer mig åt att marijuana hjälper dig. Ingen i hela Sverige är okunnig om din stora kärlek till din syster, den lyser upp hela himlen här i Kvarnsveden. Och efter att vi läst detta vibrerar vartenda hus av din vrede! En käftsmäll i natten......nej jag menar en kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kraftfullt och fint skrivet!
      Kram till dig Kristian!

      Radera
  44. Döden betyder ingenting
    Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum
    Jag är jag & du är du
    Allt det vi var för varandra det är vi fortfarande

    Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn
    Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade
    Ändra inte ditt tonfall
    Håll sorgen borta från din röst
    Skratta tillsammans med mig
    som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting

    Var med mig, le med mig, tänk på mig, bed för mig
    Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag

    Livet betyder detsamma
    Inget har skett som förändrar det
    Livet går vidare för att det måste gå vidare
    Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap

    Varför skulle du sluta tänka på mig,
    för att du inte kan se mig?
    Jag väntar på dig för en kort stund

    Alldeles i närheten
    Allt är bra

    /Henry Scott Holland

    SvaraRadera
  45. Har en son och dotter i din ålder. Fortsätt med det som lindrar din ångest och smärta. Allt är tillåtet. Allt gott till dig Kristian. Stor kram från MajBritt

    SvaraRadera
  46. Kommer alltid tänka på dig när jag tittar på Hells Kitchen<3 Hoppas att när du somnar, så vaknar du till alla de vackra minnena du beskriver! Kram från ytterligare en främling
    Ps. Jag tror att du har en gåva, du levde, såg, kände och förändrade...medan du levde.

    SvaraRadera
  47. Ja, visst är det något alldeles magiskt över hingstarna i Böle? Minns att jag stod i timmar och tittade, och märkte inte ens hur solens strålar hade bränt hela min kropp.
    Tittade på deras minsta rörelse, försökte förutse nästa strid och nästa frust.
    Kom Kristian. Vi åker dit! vi har ändå en del att diskutera från ungdomen.

    SvaraRadera
  48. Carina i V-ås31 januari 2013 23:46

    Jag tänker inte skriva - vilket alldeles underbart sätt att berätta om dina känslor och tankar!

    Kära, kära Kristian, vad jag önskar att du fick finnas kvar hos oss alla. Om du bara visste hur nära du kommit att stå oss..vi alla som du inte känner. Varm kram.

    SvaraRadera
  49. Kiitos-tack Kristian.För dina ord ,så kloka och vackra,som väcker tankar.Livet är här och nu.

    SvaraRadera
  50. Du skriver så att det går rakt in i hjärtat, Kristian!
    Att man skulle få uppleva en sådan otroligt begåvad o själsligt rik kille/författare under dessa omständigheter, det känns uselt. För varför måste ditt liv ta slut. Varför ska inte du få leva o njuta frukterna av ditt författarskap som skulle ge världen nya ögon. Men jag hoppas att du lever som du vill nu. Gör det du vill o kan. Lyssan till ditt hjärta. Behöver du "medicin" som andra skulle förfasas över- skit i dem. Du sitter i den sitsen att alla beslut är dina o bara dina. Jag håller dig i mina händer, ömt och skickar med kärlek, miljontals respektfulla styrkekramar till dig Kristian./Anna

    SvaraRadera
  51. En liten tyst kram/Anna

    SvaraRadera
  52. Har läst om din "resa" ett tag nu. Kom in via SisterMoonshine. Ja du har då hur många anonyma kommentarer som helst - 400 av 438 när jag kollade ditt föregående inlägg. Måste vara rekord eller!!!?????

    Jag förstår din "resa! men ändå inte, för jag är frisk. Min vän N gick bort i cancer den 4 augusti 2012. Han ville inte "se" att de var slut, trots att de anhöriga och hans vänner "visste". Å nej, jag föreslog inga alternativ som du skrev om i ditt föregående inlägg.

    Han "visste" tre veckor innan han gick bort. Han ville inte släppa min hand. Han klamrade sig fast.. å jag kom inte loss.

    Han postade det du gjorde idag - ja det gjorde han. Ja han visste innerst inne, men ville inte medge det.

    Ja - jag vet vad du går igenom. NEJ, jag vet inte såklart. Men min bästaste vän N och jag visste precis - att det skulle ta slut.

    Ja - å vi hatade Mr. C så otroligt intensivt...

    SvaraRadera
  53. Det du går igenom nu Kristian, är det svåraste man kan gå igenom. Du har ingen skuld till att din situation är som den är. Låt ingen få dig att tro det. Gör vad du vill och behöver.
    /Charlotte K

    SvaraRadera
  54. Styrka och kärlek till dig. Kommer att sakna dig och dina vackra ord. <3

    SvaraRadera
  55. Kärlek till dig ❤

    SvaraRadera
  56. Jag tänker inte skriva att livet är rättvist för det är det inte, snarare tvärtom, livet är orättvist. Det är inte ok att behöva lämna för tidigt som vissa måste. Det är fruktansvärt att behöva slåss mot en sjukdom som cancer.

    Jag tänker inte skriva att alla människor är snälla och underbara för det är de inte men det finns många guldkorn där ute och du är ett Kristian.

    Jag tänker inte skriva att jag inte oroar mej över döden för det gör jag även om jag är frisk. Jag är rädd för att lämna jorden. Helst vill jag att min dotter skall växa upp och jag vill bli jätte gammal för det har jag lovat henne.

    Jag tänker inte skriva att jag inte oroar mej och är rädd för dagen då jag här möts av ett inlägg där det står att du lämnat jorden för det är jag. Jag är skiträdd.

    Var enda gång som jag har gått in här har gett mig så mycket. Du kan inte ana.

    Jag hoppas att det gett dej lite också Kristian, att du känt kärleken och stödet i inläggen. Jag hoppas också att din familj och vänner känner värmen och kärleken som finns här.

    Tänker mycket på dej.
    // Helena






    Jag

    SvaraRadera
  57. Cita:
    "Jag tänker inte skriva om hur promenader i mörkret, när jag ser in i andras hem och liv, ger mig en känsla av hur jag kanske kommer att bli efter döden: en betraktare, någon som finns nära, men som inte riktigt är där."

    Precis så tror jag att det blev för min mamma. Jag känner att hon "finns nära men ändå inte riktigt är där".Hon betraktar mig och många andra.

    Du satte ord på min som känsla jag haft sedan hon somnade in för evigt. Tack!

    Nu rinner tårarna igen ...

    Kram och varma hälsningar från Nina.

    SvaraRadera
  58. Hej Kristian!
    Gunsan här!

    Jag tänker inte heller skriva något mer.

    Tankar till dig från mig.
    Gunsan

    SvaraRadera
  59. Som jag sa till Anders - vår gemensamma förläggare - du är fantastisk. Jag beundrar att du skällde ut svinet som var elak mot kassörskan. Önskar att Sverige hade temperamentet och kärleken för t.ex kassörskor och andra förstås att de satte gränser för idioter. Jag kommer läsa din bok riktigt långsamt. Det kommer vara en sån där bok som man får åbgest av redan vid första sidan, för man vill inte att den ska ta slut. Så brukar jag känna vid de sista sidorna i bra böcker, men din kommer vara så mycket mer än så. Kram Elaine

    SvaraRadera
  60. Kärlek till dig Kristian. Kärlek till din familj. Jag vill linda in dig i en varm yllefilt av kärlek och ta dig med ut på en sparktur i de Norrländska skogarna för att se norrskenet. Norrskenet som är lika levande på himlen som du är i hjärtat på oss läsare.
    Jag respekterar dig så otroligt mycket Kristian.
    Massor av varma kramar till dig!
    /Sofie "Jojja" Jonsson.

    SvaraRadera
  61. Kristian, yttrandefriheten är viktig även om någon kanske tycker att man yttrar sig bara för att man får och att man inte har något väsentligt att säga. Man kanske heller inte svarar så som är önskvärt. Det är lite utav spelets regler när man ger sig in i något som kan bli till en dialog att man kanske inte får det svar som man själv bedömer som lämpligt.
    Med Din sjukdom, vill jag säga efter att i många år arbetat med samtalsbehandling, reagerar Du inte alls konstigt eller annorlunda på något sätt, det handlar om reaktioner och tankar i en stor och allvarlig kris. Det finns kvalificerad hjälp att få när det gäller att bearbeta och förstå sina känslor. Jag hoppas att Du får den hjälpen för ensam är alltid inte den starkaste och vänner och anhöriga ibland inte de rätta att prata om det riktigt svåra med.

    Lydia Hedenskog, Karlstad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yttrandefrihet innebär även i högsta grad yttrandeansvar, vilket oerhört många människor inte har en aning om eller bryr sig om idag. Man ser enbart till sin egen rättighet att vräka ur sig vad som helst, ofta impulsivt och i anonymitetens skugga. Att slippa stå för sin åsikt, gömd och nöjd med att vara en besserwisser som sätter andra på plats tycks vara kutym i det fega samhälle vi håller på att förgöras av idag, trots de seriösa och respektfulla diskussioner som också förekommer. Att läsa sociala mediers och nättidningars kommentarsfält gör mig rädd för mänskligheten. Om man som du Lydia skriver, öppnar upp för något som kan leda till dialog så är självklart spelets regler att visa vem man är, just som Kristian gör.

      Kärlek och Respekt till Dig Kristian

      Marie Sjöström, Simrishamn

      Radera
    2. Men spelets regler här säger ju att Du kan vara anonym och kommentera. Det kan man ju reglera när man bloggar, om man vill.
      Jag tror att om Du bjuder in alla och vem som helst så får det de konsekvenser som vi ser här.Att man blir rädd för mänskligheten kan ju vara en sak men tyvärr är det här sanningen om oss som människor. Det är så här det fungerar som det ser ut nu.

      Lydia

      Radera
  62. Du har med dina texter gjort skillnad i både mitt och i andras liv! Jag kommer att sakna dig <3
    Kram från Cecilia

    SvaraRadera
  63. Kristian!
    Inatt vet jag inte vad jag ska skriva. Dina ord skriker i mina öron!
    Din ilska, din ångest, å fan att vi alla tror att vi kan komma med goda råd...
    Själv brukar jag erbjuda de vänner som tycker att jag är lite inbunden och tråkig att bära min ryggsäck och låna mina skor en dag...men ingen av dem nappar...
    Nåt av det jag fruktar mest när det gäller mina barn är hasch, marijuana och tunga droger så det är svårt att tänka om å skriva att de e okej, du satte mig lite på pottkanten där...men du är en vuxen man, en sjuk och smart ung man...å om det lindrar din smärta, får dig att må lite lite bättre..då är det bra för dig. Vem vore jag att skriva nåt annat? Jag är glad att du ändå funnit nån lindring på din mödosamma stig.
    All ilska och all förtvivlan du målar med dina ord gör mig så oerhört tagen.
    Jag önskar så att all vår kärlek o omsorg värmer lite och att du tillsammans med dina nära o kära lyckas hitta ljusa stunder...mitt i allt mörker.Jag är övertygad om att solen bryter igenom hos er emellanåt, men man måste få va arg, ledsen å förtvivlad för livet e djävligt orättvist oxå!
    All kärlek, all min respekt och många varma kramar vill jag skänka dig. /mia mitt i natten

    SvaraRadera
  64. Jag är en luttrad man. Som skriver ett anonymt meddelande till en döende man. Under en natt som egentligen inte är din - utan min. För vi bär alla vår egen verklighet närmst och ser varandra igenom de linser vi blivit tilldelade eller själva slipat på livets städ.

    Din sjukdom eller framtida död gör dig varken unik eller speciell. Inte heller sorgen, den existentiella kampen eller omtanken för dem som kommer att fortsätta leva.

    Du dansar på knivens egg, balanserar på limbos lina och åker vattenskidor med ena foten i floden Styx och den andra i Livets källa. Bara det är en konststycke i sig.

    Vi kommer alla att följa dig vidare. I livet, eller i döden. Kanske inte idag eller imorgon, men vi kommer. Och vi kommer förmodligen inte heller känna oss redo för avskedet som väntar oss.

    Så nu har jag tydligen lyckats med att skala av, trycka ihop, bagatellisera och "mikromatifiera" hela din personlighet. Men det blir inga popcorn ikväll. Inte heller någon Billys Pan Pizza. Inte i denna denna sammanfattning.

    Det är få människor som har möjligheten att sammanfatta sina liv och det än färre som har förmågan att göra det med den värdighet, insikt och den fullspäckade själsliga kärlek som du uppvisar. Det finns ingenting som du saknar. Om du lämnar oss idag, så kommer vi ändock bära dig med oss.

    Man kommer inte längre som människa. Du har påverkat, inspirerat och skakat om de människor som tror sig leva för evigt. Din existens har skapat mening och ett fördjupat perspektiv för tusentals människor. Du ska känna stolthet för detta. Det är en fantastisk gåva.

    Jag ger dig min aktning, min beundran och min kärlek. Du är en vacker människa Herr Gidlund. Du har en penna, och du har använt den väl. Låt bläcket flöda. Vi läser även dina sista droppar.

    //Johan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem Är Du. Fantastiska man till att skriva. Så bra!!!

      Radera
    2. Makalöst bra skrivet!

      Radera
    3. Fantastisk skrivet!!! Instämmer. Kram Kristian <3

      Radera
    4. Ja även du har talets gåva där ord berör, som knivstick ibland men så äntligen mjuknar texten och vi håller med i allt!
      ♡♥♡
      Caroline i Uppsala

      Radera
    5. Det kallar jag ett själarnas möte. Här eller någon annanstans. Det inlägget sa allt.
      //Helena från Åsen

      Radera
    6. Så klockrent<3

      Radera
    7. Ja vi ska läsa dina sista droppar Kristian och vi ska aldrig glömma dig!!!

      Radera
  65. Dina tankar och drömmar kan ingen ta ifrån dig Kristian, inte ens döden. Och den känslostorm som du har skapat med hjälp av bara ord kommer att fortsätta storma, även när du inte är här.
    Det finns så mycket tid att vår existens blir svår att greppa, men när du målar slutet av livet, låter tankar bli till ord, så förstår man plötsligt. Livet är inte förevigt.
    Det finns en sista hållplats, där någon med öppen famn står och väntar.
    Kaptenen på det sista fartyget som seglar ut på oändligt vatten. Kanske börjar där ett nytt äventyr.
    Dem du väljer i ditt hjärta kommer att följa dig på din resa.
    Känn att du lever, all den tid du har. Inte en enda fick förgäves liv nångång.
    Kramar K

    SvaraRadera
  66. Önskar jag kunde lindra din sorg, du vackra människa!

    SvaraRadera
  67. Sometimes I think it's more painful to go through cancer and have a child too.

    /Tanya, A.'s friend.

    SvaraRadera
  68. Kärlek och respekt ❤

    SvaraRadera
  69. goaste Du nu är det på pränt!! Bra...

    SvaraRadera
  70. Kära kristian
    Som jag önskar du fick bli frisk.allt du är,har varit och kommer bli,är en påminnelse för oss alla som på ett eller annat sätt berörs av dig,att bry oss om det som betyder något i livet.du visar oss vad som är viktigt i livet,kärleken.
    kärleken till det som är viktigt och som betyder något.
    Den rikedom du ger oss i form av dina ord,kommer leva länge i våra hjärtan.glöm aldrig det!!
    bomullskramar från mig

    SvaraRadera
  71. Att du forfarande orkar, vill förmedla dina känslor och tankar till oss gör dig till en hjälte,innan dig visste många inte vad döden var, existerade
    Att du utsätter dig för våra granskande ögon, alla dumma men välmenta råd och oförstående kommentarer.
    När du istället kan ställa in showen, rulla runt och spela död....men det är inte riktigt du vá?

    Suger tag i vissa frågeställningar som också är mina, när tar livet slut, skadar jag mina käraste om jag inte orkar dö den fula, jävla cancerdöden utan istället avslutar när jag är klar?
    när.jag.är.klar.
    Vore jag ett djur skulle jag få hjälp att gå vidare i värdighet och inte som nu i smussel och inför dömande människors ögon.

    År inne i en behandlingfri period, håret täcker min tunna skallhud från kylan.
    Vänner o bekanta är lättade och urttycker det på många sätt
    -Å, vad pigg du ser ut skönt att allt gått bra
    -Lev nu, du ska se att det går bra
    -Men vännen, så illa är väl inte framtiden, du kan ju ha flera år framför dig
    Eller den värsta....de som försöker övertyga mig om att det inte är mitt fel....men jag skulle kanske äta lite mer blåbär. Då njuter jag av att tända en cigarett och långsamt blåsa ut röken i deras ignoranta ansikten.

    Jag VET att jag inte har fått cancer för att jag levt fel och jag vet att jag inte kommer överleva bara jag tänker rätt.
    Det är lätt att bli arg, ilsk, sårad, krossad, mosad

    Marijuanan har tagit mig i famnen och minskat även mina cellgiftsbiverkningar. Vad bryr jag mig vad andra tycker, de bor inte i min slitna kropp.

    Kämpa på C, så länge du har ork och lust
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte lätt att stötta, hur vet man att orden är rätt för dig och dig och ...
      Ibland har nog åxo du varit med om att du sagt något som inte blev rätt utan så dumt att man undrar hur kunde man säga något så korkat?!!
      Minns stunder när du mött någon i din situation, sa/gjorde du "rätt", fanns du där eller gick du över på andra sidan trottoaren, ringde du? Att många ändå tar ett möte men inte säger rätt saker visar väl ändå att personen vill dig väl, vill stötta MEN det är så svårt. Egentligen är väl det bästa att bara ställa frågor: hur mår du nu? vill du göra nåt ihop med mig så ring? *se film ihop, kortspel, etc ge förslag själv), kan jag göra nåt? jag finns här om du vill träffa/ringa mig?!
      Det är så svårt! Expert blir vi först när vi drabbats själva! Tala om hur DU vill bli bemött och vad DU ogillar direkt vid ett möte! Det hjälper oss att stötta dig!
      Caroline i Uppsala

      Radera
    2. Vad bra skrivet! Jag kände mig verkligen som en idiot en gång. En person som jag kände sedan tidigare men inte hade sett på ett tag kom åkande i rullstol. Jag frågade hur det var och personen svarade med stor möda: "ALS".Jag visste inte vad jag skulle säga..jag mumlade något om att det var tråkigt och försökte hurtfriskt säga att "men det är väl bra att du kan komma ut i alla fall, slipper ligga inne" Personen suckade och det syntes på blicken och kroppsspråket att det var nog inte det rätta att säga...Jag tänker ofta på det där, hur dum jag var.

      Radera
    3. Varför inte bara vara sig själv? Prata om alldagliga saker och saker som man delat innan sjukdomen. Spelar ingen roll hur sjuk en människa än är det finns alltid en frisk kärna kvar. Sen kan man känna in om personen vill tala om sin sjukdom/situation eller ej. Att vara lyhörd med andra ord samt att våga vara nära även om personen är svårt och obotligt sjuk. Det är egentligen inte så svårt. Men man måste vara beredd och kapabel till att möta sina egna rädslor och sin egen ångest annars blir det nog så att man försöker undvika att möta blicken hos den som är svårt sjuk. Men ofta krånglar vi till det. Var dig själv, var lyhörd, våga vara nära.

      Radera
  72. Mitt hjärta brister och varje ord, mening spelar jag upp framför mina ögon. Som någon skrev tidigare så har du verkligen fått oss dödliga att tänka, ta hand om sig själv och sina nära. Tack för att vi fått vara med så här länge, fått sitta med din hand i våra och lyssna. Vi alla vill med våra ord ge dig styrka på nåt sätt, visa att vi bara finns där. Så länge du orkar finns vi här. Kram Maria

    SvaraRadera
  73. Tänker väldigt ofta på dig Kristian.. Finner inga ord just nu mer än att det är så förbannat orättvist. Kram malin

    SvaraRadera
  74. Din blogg gör skillnad och betyder mycket för mig. Kram/ C

    SvaraRadera
  75. Jag kan förstå din irritation och vill bara säga, - vi förstår inte bättre men kan lära oss av ditt skrivande!! Vi var många som blev arga när tipsen fortsatte hagla in!
    ALLT som ger dig hjälp är rätt väg
    ♡♥♡
    Caroline i Uppsala

    SvaraRadera
  76. Fina, fina du. Jag tänker inte skriva att jag fick en klump i halsen och att tårarna sakta faller ner från min kind.

    SvaraRadera
  77. Tack Kristian, för att du lär oss vad som är viktigt i livet, tack för att du delar med dig av ditt liv!
    Du har all rätt i världen att känna dig "pissed off"

    Du kommer alltid att finnas kvar, så länge människor minns finns du... <3

    Fuck cancer!!!!!!

    Stor varm kram <3

    SvaraRadera
  78. Jag hejjar på dig!

    SvaraRadera
  79. Dina ord berör mer än några andra jag någonsin har läst.

    SvaraRadera
  80. Fina fina du, jag tänker skriva att trots allt du går igenom så blir jag " glad" varje gång du skrivit igen. Vad jag INTE vill skriva är att jag som helt frisk människa får mig en tankeställare varje gång jag läser vad du skriver. Jag tar allt för givet så lätt och glömmer ibland att uppskatta vad jag har. Det hjälper du mig med genom dina ord. Tack för det!

    SvaraRadera
  81. Inga ord... men väl en djup respekt och oändlig tacksamhet till dig för det du förmedlar!

    SvaraRadera
  82. Fina underbara du. Dina ord fastnar i mig och jag lovar att jag kommer aldrig glömma dig. Jag känner dig inte men jag är så tacksam att jag fått lära känna dig på det här sättet än inget alls. Jag önskar så att jag kunde göra nånting för dig. Du skriver så bra och dina ord kommer alltid vara något jag ska komma ihåg. Du kommer aldig bli glömd. Ingen av oss som läser denna blogg kommer nånsin glömma dig och vi kommer titta upp på stjärnorna och tänka på dig.

    SvaraRadera
  83. och jag tänker inte skriva att jag grät när jag läste det här. jag tänker heller inte skriva hur fantastiskt vackert du skriver, jag tänker definitivt inte skriva om hur ledsen jag är över ditt öde, och jag tänker absolut inte skriva att jag önskar att jag hade fått lära känna dig, men en sak tänker jag skriva, och det är tack. tack för att du berör, att du orkar skriva så innerligt brutalt och vackert. massvis med kramar.

    SvaraRadera
  84. Åh herre gud.. jag tänker inte skriva hur jag känner för dig... <3

    SvaraRadera
  85. Gör det som är bäst för dig Kristian. Det som ger dig lindring och en stunds vila. Ingen annan kan sätta sig in i din situation och ingen av oss vill det heller. Önskar att cancer inte fanns, att vi alla kunde få leva och få familj, få uppleva livet till fullo. Livet är orättvist! Stor kram till dig från Jessica

    SvaraRadera
  86. Kärlek och respekt till dig fina människa ��./Susan.

    SvaraRadera
  87. Jag bär dig med mig långt efter att du slutat skriva. Kommer sakna dina ord men de kommer finnas kvar att uppleva, om och om igen. Den tanken gillar jag. Jag gillar dig.

    SvaraRadera
  88. Fina du. Vi läser och vi älskar. Alltid.

    Kram

    SvaraRadera
  89. Åh mitt hjärta går sönder bit för bit när jag läser dina ord.
    Men samtidigt glädje att du delar med dig av detta helvete du genomlider.Förlorade älskade mamma i cancer för 6 mån sedan idag. Helvetes sjukdom som bara kommer och tar våra kära och nära ifrån oss på ett fruktansvärt sätt.
    På ett konstigt sätt hjälper du mig i min sorg fast jag ej känner dig, men dina ord herre gud

    SvaraRadera
  90. Fina Kristian. Tänker ofta på dig.
    /A

    SvaraRadera
  91. ♥ Rico o Romeo´s mommo med familj !!!

    SvaraRadera
  92. Hej Kristian.

    Jag vet inte vad jag ska säga längre.

    Om jag varit din vän.
    Då skulle jag ha försökt hålla mig nära.
    Lyssnat.
    Eller delat tystnaden.

    Att hitta de orden som tröstar
    genom cyberrymden
    är svårt idag.

    Kram.
    /Cattis

    SvaraRadera
  93. Tack för att du delar med dig av dina ord och ditt öde till världen. <3

    SvaraRadera
  94. Vill skriva om hur din text, ditt väsen, ditt öde berör.
    Suger sig fast i mitt inre, skakar om. Förändrar det som en gång var jag.
    All styrka till Dig. ❤

    SvaraRadera
  95. Som vanligt skriver du texter som berör mitt allra innersta.
    Ingen annan kan ens ha en aning om vad du går igenom och att läsa om alla dessa "tips" gör mig, som är helt frisk, alldeles tömd på energi.
    Lev ditt liv som du vill och gör det som känns bäst för dig.
    Bra att du har hittat lindring som fungerar!
    Vad har det för betydelse egentligen, i det här läget, vilken typ av lindrig det är?

    Skickar många varma kramar och hoppas din tid blir så bra som det bara går <3

    SvaraRadera
  96. Ännu ett inlägg som berör. Hjärtat gråter <3
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  97. bli inte arg på oss som ville ge dig lite tips och råd,vi ville bara att du skulle bli frisk...prova gärna gurkmejja,,,kram anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men för helvete!! Är du dum på riktigt eller!!?

      Radera
    2. Men sluta tramsa dig nu och läs vad Kristian skriver.

      Radera
    3. Snälla! Ett nej stopp det räcker betyder just det,Sprid kärlek till varandra den lilla stund vi har på jorden❤.

      Radera
    4. De allra flesta av denna bloggs kommentatörer är kvinnor. Därför var det inte oväntat att den kognitiva dissonansen skulle bli för stor, angående alternativa metoder. Några förnumstiga råd sipprar igenom, hur man än gör.
      .
      Samma situation hade det varit ifall Kristians läsare i huvudsak hade varit män, och han istället hade bett att slippa få höra klimatskepticism, t ex.

      Radera
    5. Mot vad? att sudda ut fruktansvärda kommentarer som dina!

      Snälla ta bort kommentarer själv om det går.

      Radera
    6. Anna, att du får yttra dig betyder det inte att det är lämpligt i detta sammanhang yttra vad som helst. Dina ord inger respektlöshet i möter med Kristians ord. Jag ber dig att spara dina råd till dig själv om du oturligt nog skulle hamna i Kristians situation.

      Radera
    7. Varför skriver du så, Anna? Har du inte läst vad Kristian har skrivit? Är det bara för att provocera?

      Radera
  98. Tack Kristian! Din blogg är något helt unikt som kommer att ge många många människor tröst, stöd och förståelse när väl de och deras anhöriga skall igenom samma sak. Jag är förundrad över din osjälviskhet då du lägger så mycket energi på att förmedla ditt liv. Du har gjort mer än mer redan och är "fri att gå sedan länge". Den dagen det är dags för mig kommer jag att ha dina ord som stöd. Tack / Fredrik
    Mvh Fredrik

    SvaraRadera
  99. Vi är inte större än våra erfarenheter ska någon, någon gång ha yttrat. Vem minns jag inte, vilket inte har så stor betydelse i sammanhnaget. Vi har alla en begränsad tid till att erfara, men det som vi inte har tur eller otur att erfara kan vi ges möjlighet att få ta del av genom att andra delar med sig av sina ord, bilder musik etc. Då vi tar del av dina ord, Christian har vi möjliget att växa och bli lite större. Jag tackar dig för att du ger mig den möjligheten. / Maria

    SvaraRadera
  100. Jag säger det igen. Ingen av oss vet vilka beslut vi skulle ha tagit eller vilka val vi skulle ha gjort. Först när man upplevt samma sak kan man möjligtvis förstå. Inte helt förstås eftersom att vi alla är olika. Du gör det du kan. Din kämparglöd kan man inte ta miste på. Tårarna rinner när jag läser, igen. Jag hittar inga tröstande ord. Så bra att du hittat något som ger lindring. Jag skickar en kram. / Johanna

    SvaraRadera
  101. Jag tänker mycket på dig, pratar mycket om Dig.
    Du har påverkat mitt liv för alltid.
    Tack för allt.

    Mitt hjärta ska alltid slå för dig.
    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  102. Jag tror jag förstår, på mitt sätt, fast jag inte är sjuk.
    Tänkte häromdagen, när jag läste din blogg, att han inte blir förbannad. Förbannad brukar jag bli efter ett tag, när andra känslor sköljt över och tonat bort, vilat sig. Vrede och i den en tillåtelse. Marijuana, visst, om det hjälper. Allt som hjälper, som lindrar, gör det mjukare, lättare.
    "Vi behöver djuren för att se oss själva", skriver Nicholas Wennö i DN idag. Så har det alltid varit för mig. Hundens öga, hästens, har sett mig, gjort mig synlig, en spegel. Det finns en godhet - i alla fall känns det så - i djurens närhet. Inga "goda" råd, bara närvaro. De känner, vill väl. Hoppas du har nära till dina djur.
    Hela mitt liv har jag väntat på att det ska bli som vanligt. Det blir aldrig som vanligt, även om jag hoppas varje morgon. Det går liksom aldrig att förutspå vad som ska hända. Vad som ska bli. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag försöker vänja mig, varje dag, vid att det är så här det är.
    Jag tror, banalt eller inte, på det vackra och sköna, djuren, naturen och kärleken. Tröst och trygghet. Djupdykningar i det väsentliga som ger stunden mening. Annat, som gör illa, slå bort det. Du behöver inte ta in det eller förstå varför. Du har rätt till din sanning, till din väg. Till din mening, just nu.

    SvaraRadera
  103. jag kommer säkert att läsa den här texten 10 gånger och varje gång kommer det att göra lika ont.
    du finns!

    SvaraRadera
  104. Kära fina du.
    Hörde Depechs nya, Heaven, tänkte lite på dig.

    Självklart ska du röka om det hjälper dig. Gud nåde den som säger nåt om det. Det är ju jättebra att det finns något som kan lindra lite. Borde finnas på recept. Det är ju inte som att cellgifter är nyttigt som rivna morötter direkt, so what.

    SvaraRadera
  105. Tack för att du delar med dig. Det är så viktigt. Viktigt att få sanningen, sanningen om livet, sanningen om smärtan. Jag önskar jag kunde skänka dig hälsa jag önskar jag kunde göra något.

    SvaraRadera
  106. Om det blir för tungt och ingen lyssnar till att du inte vill ha goda råd så tycker jag att du ska stänga kommentarsfältet, det kan vara skönt och då måste människor lyssna och inte ha rätten att kommenterar.. då vet du att alla läser och lyssnar bara på det du orkar berätta för oss.. tillåt dig att göra detta..
    kram Anna-karin A åselby

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så lär sig människor att inte vara så egoistiska och plumpa... Det finns massor av ömhet och tröst att värma sig på här i kommentatorsfältet, både för Kristian och för oss andra.

      /Mera hjärtan till Kristian!

      Radera
  107. du berör så himla mycket! stor kram

    SvaraRadera
  108. En STOR värmande kram till dig! TACK för att du i din svåra, tunga stund berikar oss med en tanke som föder omtanke!

    SvaraRadera
  109. Underbara du...Tänker på dig ofta ofta...Varma Kramar Tina (sunshine)

    SvaraRadera
  110. Hats off to the man
    On top of the world
    Come crawl up here, baby
    And we can watch this damn thing turn
    If you wanna be my friend
    And you wanna repent
    And you want it all to end
    And you wanna know when
    Well do it now Do it now
    Take a long last bow
    Take my hand Make a stand
    And blow it all to hell

    /Nick Cave

    SvaraRadera
  111. Fina, fina Kristian.... Jag vet inte vad jag ska säga... Kärlek och många många låånga varma kramar till dig. /Tina i Stockholm

    SvaraRadera
  112. Som du berör<3

    SvaraRadera
  113. Gurkmeja... lika dumt som vitkål. Det enda som händer är att man möjligen blir gul i skinnet av gurkmejan och fisig i magen av vitkålen. Cancer biter det garanterat inte på. Möjligen kunde sign Anna ta sig lite gurkmeja och se om det biter på dålig respekt (fnissar). Så befriande och skönt att höra att du blev förbannad där i kassan! DET är respekt, Kristian! Undra om kassörskan vet att det var du, mister Gidlund, som höjde rösten för hennes skull?

    Respekt, Kristian, all respekt! Hjärtan i massor och kramar! Vi är här, dina cybervänner!

    SvaraRadera
  114. Återigen....jag läser...tar in...känner av...bearbetar....och tänker enormt mycket på dig...Du är fin. <3<3<3

    SvaraRadera
  115. Tack Kristian, för att du delar med dig. Klokt och varmt. Insiktsfullt och smärtande. Du och jag har ordet som yrke. Jag brukar bada i Stegeborg. Min mamma är från Kvarnsveden. Det finns osynliga trådar i livets irrgångar. Solen lyser idag och fåglarna kvittrar. Hoppas du kan höra dem. En stor kram till dig från Ninni.

    SvaraRadera
  116. Kristian!
    Det Du skriver är så berörande, som inget annat jag läst eller hört. Jag blir så otroligt ledsen över cancereländet. Och så oerhört glad över att få ta del av Din klokhet. Du får mig att bli en bättre människa. Du får mig att ta vara på mitt liv, och min tid. Du är en gåva! Det är människor som Du som förändrar världen till det bättre. Tack!
    Många varma hälsningar.

    SvaraRadera
  117. Har blivit lite äldre, och funderar mycket över livet. Varför vi finns till. Jag menar att det måste finnas ngt, men liksom de encelliga djurens avsaknad av insikt av våran existens, beroende på att vi är för stora och inte kan ses av dessa små varelser. Samma förhållade tror jag vi har till det som är större än oss. Vi förstår inte , vi har inte den förmågan. En kompis på jobbet som inte delar min sätt att se, säger att vi är som rinnande vatten. Vi förändras och blir en människa och sedan till jord. Att vi är en mer avancerat form av vatten. Jag tror inte det. Jag kan inte säga att jag vet, men jag har en stark känsla av att det finns ngt. Har själv levt nära döden. Inte min egen utan min älskade, som är borta sedan drygt ett år. Jag känner frid, för jag tror att hon har det bra. Hon känner sig trygg och är med de hon älskar. Snart komemr jag efter, där hon är så finns ingen tid. Så tror jag. Det ger mig tröst och frid. Jag önskar dig frid Kristian, Sinnesro.
    Hoppas du finner den på ngt sätt
    J

    SvaraRadera
  118. Ler och gråter på samma gång. Ler åt ditt humör, ditt temperament. Har alltid gillat folk som vågar säga ifrån, som inte bara följer med strömmen. Gråter för allt det du tvingas gå igenom. Bra att du hittat något som lindrar dina biverknigar. Hoppas att den även har en ångestdämpande effekt! Kramar från Kvarnsveden !

    SvaraRadera
  119. Din situation gör mig så ledsen. Jag är otroligt rädd varje gång jag går in på din blogg att jag ska mötas av ditt absolut sista inlägg. Försöker vara ensam då jag ska läsa så jag kan gråta ifred. Dina texter är så fina. De kommer finnas med mig hela livet. Och varje gång jag läst vad du skrivit känner jag mig hjälplös och hör jag mig själv säga "Jag vill inte att han ska försvinna". Men makten finns varken hos mig eller dig och hade jag svaret på vem som hade den hade jag gett mig in i en stenhård förhandling för att förändra din situation. På något sätt kommer ändå kraften tillbaka till mig ett tag efter jag läst dina texter. Ofta blir den till och med starkare och du har då lyckats få mig att känna att det finns saker som vi som har möjlighet måste ta tag i att förändra. Därför är jag väldigt tacksam över att du delar med dig av dina tankar om allt som rör och berör dig.


    Ditt liv har förändrat mitt.

    Stora kramar till dig och de du håller kärt. Clara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var himla bra och fint skrivet, Clara! Jag gör som du; läser ensam.

      /M i Skåne

      Radera
  120. Jag tänker aldrig skriva att jag tycker Du är den
    bästa.
    Aldrig att det Du skriver vänder allt upp-o-ner, river upp sår och helar - på samma gång.
    Aldrig ska Du behöva veta att Du ger mer än Du tar.

    Och aldrig ska jag väl skriva att jag skulle velat ha Dej som min vän...

    / Christina

    SvaraRadera
  121. Kristian, jag skrev till dig hur makalöst vackra jag tycker bilderna av dig med hästarna är. Det var svårt för mig att hitta rätt ord för vad de utstrålar, kraften mellan dig och djuret, kärleken, vansinnesvilt och ändå lugnt. Idag insåg jag vad de påminner mig om: Nick Brandts fantastiska bilder på lejon, elefanter, geparder från Afrika. Lika vilt, lika vackert, så påtagligt och långt borta samtidigt, så nära och mitt i stormen. Precis samma känsla får jag av dig och hästarna.

    Och om ditt inlägg vill jag säga HEJA. Rök på för tusan, skäll på folk som inte vet hut, det finns bara ett rätt sätt och det är DITT. Jag är fullkomligt gripen av din närvaro och tänker på dig det första jag gör varje dag.

    Frid till DIG,

    /M

    PS. Bästa sättet OM du vill se bilderna är att bildgoogla på Nick Brandt (hans hemsida är inte så överskådlig), eller använda den här "korta" länken:

    https://www.google.se/search?q=nick+brandt&hl=sv&client=firefox-a&hs=ENJ&tbo=u&rls=org.mozilla:sv-SE:official&tbm=isch&source=univ&sa=X&ei=DdcLUdn-K6SD4gTOpYH4Dg&ved=0CEIQsAQ&biw=1280&bih=852

    SvaraRadera
  122. Kristian! Vi går alla samma öde till mötes men det är inte många, om ens någon som lämnar sånt avtryck efter sig som Du. Du är unik! Jag följer Din blogg och glädjer mig åt att Du hittat något som lindrar.Jag tänker på Dig och de som står Dig närmast. Kramar till Er alla. /Marina

    SvaraRadera
  123. Jag blir nog allt lite mer och mer kär i dig för var dag som går :-)

    SvaraRadera
  124. Håller med dig om allt. Älskar allt du skrivit.Du framstår för mig som en stor humanist. Både längtar och bävar inför din bok. Vi hade så behövt ha dig kvar i livet som en motvikt mot alla bakåtsträvare m.fl. Men allt vi fått är redan så oerhört stort.
    /E

    SvaraRadera
  125. Så j*a vackert. Som alltid. Man får känna ilska, hoppas den kan ge dig kraft! Men hoppas även att kan få känna någon slags frid och känna all kärlek och respekt som människor har för dig.

    Snälla låt inte idioterna förstöra för dig. Var arg så länge du behöver och se sen oss andra istället! ; )

    TACK Kristian.

    SvaraRadera
  126. Kristian. Blir du trött på oss läsare?
    Tröttnar du på alla kommentarer?
    På all respons du får? Kanske du vill vara ifred?
    Skriva för dig själv bara?
    Våga säg ifrån isf!
    Vi lovar att hålla oss stilla..skänka dig en tanke då och då..
    Lugn & Ro önskar jag dig!

    SvaraRadera
  127. hej kristian. har hittat den här bloggen av en slump. sitter här och tänker så på vad det här livet går ut på. kan det vara så att meningen med att leva är att lära sig nya saker å att vara tacksam för livet. sitter faktiskt just nu i thaiand och har mycket tid över för att tänka och reflektera.har läst alla dina texter och du griper verkligen tag i mig. Jag känner så starkt att du har kommit så långt i detta livet och att du påverkat så många att uppskatta att vi lever. du behöver inte vara rädd för döden den är bara en övergång till nästa liv. tack än en gång för alla texter som du skrivit du är unik och jag kommer att minnas dig förevigt.

    SvaraRadera
  128. Kristian!
    Jag är så oerhört tacksam att jag började läsa din blogg. Jag går in varje dag för att se om du skrivit något och varje gång är jag livrädd för att du inte ska ha skrivit något mer. Vi kan inte ge dig tips och råd i denna svåra stund. Bara du vet vad som är bäst för dig! Önskar jag/vi kunde hjälpa dig på något sätt! Kram C

    SvaraRadera
  129. Kristian, du finns i mitt hjärta o tankar
    Kram Helen

    SvaraRadera
  130. Kristian, min hemlige, författarvän!
    Jag har aldrig gjort något inlägg här tidigare.
    Nej, nu ljusger jag! En gång skrev jag ett inlägg,men det försvann, så där som det kan göra när datorer tycker att det är de som bestämmer. NÄr jag skrev det inlägget: Det var när du berättade om att din blogg skulle bli till bok. För är det något jag har önskat vad dig beträffar, så är det just det! Att din blogg blir till en bok! Jag är en stor litteraturälskare, jag har läst sedan jag kunde läsa, då hittade jag på egna berättelser. Och som vuxen, jag har skrivit en hel del som blivit publicerat; noveller, kortromaner. Och min dröm har alltid varit att en dag kunna skriva en bok.
    Men jag är över sextio år nu, och mitt liv har varit överfullt av depressioner, svåra sådana, ångesthelveten, panikångest, människorädslor, ja, jag ska inte tråka dig med mera. Det här handlar om dig, Kristian.
    När jag läser dina blogginlägg... jag är inte dummare än att jag kan bedöma att du skulle ha blivit en storslagen författare! Ja, det är du ju redan nu, men vad jag menar är att du förmodligen aldrig kommer att hinna skriva dessa fantastiska romaner! Det sörjer jag över. Du skriver så att... ja,. jag vet inte hur jag rätt
    ska kunna uttrycka det...
    Jag följer dina ord, dina rader, som en vackr å, en vacker flod, genom ström efter ström av vackert solglittrande flödande vatten..
    Och ändå... ändå skriver du om något så hemskt som cancer... beskriver att snart nu, mycket snart så är det över...

    Jag har ingen tröst att ge, Kristian. Mer än den att du alltid, alltid kommer att leva vidare i din unika, vackra, känsloväckta, förmåga att uttrycka dig i skrift: DIN BOK KOMMER!
    Vi har alla en utmätt tid. Jag vet inte om du har läst boken "DEN UTMÄTTA TIDEN", av en författare som jag tror heter Peter Noll. Han hade, om jag minns rätt prostatacancer, men vägrade behandling, osv. En väldigt högintelligent man, som kanske var alltför rädd att mista denna intelligens genom att få olika behandlingar, osv. Jag vet inte... det var många år sedan jag läste boken.

    Jag har min problematik.Hela mitt liv,ända sedan jag var liten, har jag plågats av svåra depressioner, svår ångest, panikångest, social fobi, och annat smått och gott som effektivt hindrat mig från att leva.
    Din sjukdom, Kristian, dödar dig. Mina sjukdomar har inte dödat mig, inte ännu, men de hindrar mig effektivt från att leva.

    Vilket är värst? Kan man ens jämföra? SKA man göra det?Går det, överhuvudtaget?
    Du är älskad av din familj. Det har aldrig jag fått uppleva. Min mamma hatade mig från det ögonblick jag blev till, och hon missade aldrig ett tillfälle att berätta det för mig.
    Jag skriver inte det här för att beklaga mig, jag
    skriver det för att säga detta så välkända,men kanske ändå så rätta:DET LIV VAR INTE BÄST SOM VARADE LÄNGST, DET LIV VAR BÄST SOM GAV MEST.

    Jag är övertygad om att det finns en fortsättning bortom horisonten. Den dagen du är där bortom, Kristian, meddela dig gärna med mig, om du kan! Jag är en överkänslig person, som lätt känner av saker och ting i min omgivning.
    Var inte rädd! Det finns något, min vän. Det kan bli ditt "livs" äventyr.
    Med all kärlek jag kan ge så här!
    Britt-Marie

    ATG

    SvaraRadera
  131. Tårarna rinner, så vackert, starkt, naket och hjärtskärande. En helt underbar man kommer lämna jordelivet alldeles för tidigt, himlen kommer få ta emot den vackraste ängeln. Vi glömmer dig aldrig, vackra Kristian. Kram <3

    SvaraRadera
  132. Kram och styrka till dej /Carra

    SvaraRadera
  133. Jag tänker skriva ikväll. Först tänker jag laga min mat och äta den, för inte gräva tt min egen grav. Jag önskar att någon satt här bredvid mig ikväll/ inatt för att prata om livet och döden och allt mellan himmel och jord. Men just idag skall jag vandra ensam Jag kommer läsa dina texter mer än en gång och bära med mig att de hjälpt mig förstå mig själv lite bättre. En underbart vacker titel på en berättelse som skulle kunna innehålla vad endast fantasin kan begränsa. Värme och medmänsklighet

    SvaraRadera
  134. Dina ord berör oerhört men det är ingen tröst för dig...Skickar en kram genom cyberspace och hoppas att den når dig...<3

    SvaraRadera
  135. Ledsen att jag inte läste igenom min text innan´jag skickade den, att jag inte redigerade den. Jag har ju läst DINA texter, så då förstår du kanske varför jag vill vara "duktig" och noggrann, även jag...
    Det jag önskar mest av allt jut nu, när det gäller dig,
    Kristian, det är att jag hade fått träffa dig, en gång i livet! Vem vet, du skulle kanske inte alls ha tyckt om mig. En fyrkantig, pedantisk, ensamvarg, som inte litar på någon enda... men vem vet... kanske skulle vi ändå ha haft en hel del att prata om. Jag tror faktiskt det. Vet du varför? Jo, för att en gång , för längesedan, kände jag en kille som var precis som du. Vi blev aldrig ett par, aldrig älskande i den bemärkelsen, men vi tyckte väldigt mycket om varandra, vi hade kul ihop, och kanske var det så att han tyckte mer om mig än jag om honom, på det där sättet som inte jag kunde ställa upp på.För mig var han den älskade bror jag aldrig fick.
    Han dog ung, han också, inte av cancer, men av droger...
    ja, alkohol, främst då. En olycklig fågel med en trasslig barndom. Men med ett stort hjärta, och en humor som var helt underbar!Å, alla dessa som går sin väg alldeles för tidigt... eller? Hur som helst, något väntar bortom horisonten. Annars skulle vi, och allt annat fantastiskt vackert, gott och roligt som är skapat
    inte finnas....

    SvaraRadera
  136. Sm Dylan Thomas sa...DO NOT GO GENTLE INTO
    THAT GOOD NIGHT

    Do not go gentle into that good night,
    Old age should burn and rage at close of day;
    Rage, rage against the dying of the light.
    Though wise men at their end know dark is right,
    Because their words had forked no lightning they
    Do not go gentle into that good night.

    Good men, the last wave by, crying how bright
    Their frail deeds might have danced in a green bay,
    Rage, rage against the dying of the light.

    Wild men who caught and sang the sun in flight,
    And learn, too late, they grieved it on its way,
    Do not go gentle into that good night.

    Grave men, near death, who see with blinding sight
    Blind eyes could blaze like meteors and be gay,
    Rage, rage against the dying of the light.

    And you, my father, there on the sad height,
    Curse, bless me now with your fierce tears, I pray.
    Do not go gentle into that good night.
    Rage, rage against the dying of the

    SvaraRadera
  137. Linda här. Från västkusten.
    Fredag, och jag väntar på att ölen med sällskap ska trilla in. Läser det du skriver. Mitt beslut jag tog för ett år sen var jobbigt, det värsta jag gjort. Men nu är jag säker på att det var rätt. Mitt liv är värdefullt. Mina sekunder, timmar på jorden är mina. Jag är lyckligare nu.

    Tänker på dig. Älskar hur du skriver. Hur det får mig att tänka. På torsdag ska jag på Embassy på Storan. Till deras låt Boxcar födde jag min ena dotter. På torsdag ska jag tänka på henne och jag ska tänka på dig. Varm kram.

    SvaraRadera
  138. många kramar till dig...jag tänker på varje dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag tänker på dig varje dag..

      Radera
  139. Kärlek, och tack för att du påminde mig om Hoola Bandoolas Herkules.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  140. Som så många andra läser jag din blogg
    som så många andra berör dina ord mig väldigt mycket
    som så många andra tycker jag att du skriver helt fantastiskt....

    Kan omöjligt sätta mig in i och förstå allt det svåra och hemska som du tvingas gå igenom.
    Något som jag däremot har väldigt lätt för att förstå är din kärlek till dessa magnifika djur...hästarna.
    När jag behöver samla lite kraft lägger jag huvudet på min hästs hals, ganska långt ner på halsen precis innan bogen, inbuktningen där är som gjord för att lägga huvudet i. Sen står jag där en liten stund och bara blundar och andas....

    SvaraRadera
  141. Imorgon ska jag åka till min gamla häst. Hon blir snart 29 år, och vi har delat liv i över 26 år nu. I morgon ska jag lägga armarna över hennes kors, luta mig emot henne, känna hennes värme och tänka lite på dig.

    SvaraRadera
  142. *kramar om* och önskar att du fick fortsätta att vara bara du och inte "han med obotlig cancer"

    Vilken förlust fär världen att dina barn inte kommer att finnas och ge denna värld mer av din kärlek och tankesätt...

    SvaraRadera
  143. Efter några år, när sorgen inte längre är så tung, kommer du att vara ett varmt moln av kärlek inuti din syster, någonstans där bröst övergår till att bli mage. Jag vet, för jag har ett sådant moln i mig. En dag, inte i början men efter en tid, kommer hon vara glad att ha sitt moln och hämta kraft ur det... Men jag vet inte att om det är en tröst att veta att man inte försvinner när man inte längre får vara med...

    SvaraRadera
  144. Du har ett väsen inom dig, en glöd som inget rår på.
    Du förändrar människors liv, tänk om vi kunde få göra detsamma för dig!! Vi är många som inte vill nåt hellre än att du ska få fortsätta ditt storslagna liv Herr Gidlund.

    När jag läser dina inlägg kommer jag på mig själv...jag älskar någon jag aldrig har mött!! Du är med mig i tankarna och drömmarna!

    Du kommer finnas för evigt i tusentals hjärtan...mitt är ett.

    Kram

    SvaraRadera
  145. Du berör mer än vad du någonsin kan förstå. Att få dela dina tankar har blivit ett viktigt måste, hur kan det vara så? Jo, för att du just berör. Vi är tusentals som tänker på dig och följer dig och som inget hellre önskar än att vi finge följa dig alltid.
    Du håller mitt hjärta
    Kram

    SvaraRadera
  146. Fina Kristian, tack för det perspektiv du gett mig. För dina skrivna ord som trängt in och etsat sig fast i min själ. Jag tror inte det är ett slut för dig till ingenting. Utan här kommer du leva kvar genom dina rader, genom dina läsare och nära och kära. Och sen Kristian, sen kommer himlen. Det är inte slut, bara början på något nytt. Kramar Cattis

    SvaraRadera
  147. Tänker på dig. / JJ

    SvaraRadera
  148. Du finns i mina tankar. Inga ord räcker. Sänder bara kärlek.

    SvaraRadera
  149. Ibland tänker jag att du vill ta av dig glorian. I så fall förstår jag det.
    Det är som om det mänskliga liksom måste upphöjas - att det inte räcker med att bara finnas till och göra allt möjligt. Högt och lågt.
    Jag tror, nej jag är övertygad om, att bara i det vardagliga, skitiga, lustfyllda, mustiga, gråa och ogenomtänkta kan det riktigt vackra och sinnliga födas.

    Din klocka tickar. För mig som fortfarande lever i villfarelsen att min tid är oändlig är det fullständigt obegripligt hur det är att vara där. Inte konstigt om du blir förbannad. På dumhet och slöseri med tid.

    Kristian - jag finner inga särskilda, tröstande ord. Jag bär dig med mig, i en annan tidsrymd. Vi är skilda åt i universum. Ändå en del av alltet. / Anneli

    SvaraRadera
  150. Tack för tipset om Marijuanan. Har en vän som har samma väg som du att vandra och allt jag kan göra för att faktiskt lindra hennes smärta mottages tacksamt.
    Jag hoppas att du slipper vara arg snart.

    SvaraRadera
  151. Vackra tunga ord

    SvaraRadera
  152. Ibland skäms jag, skäms över min klagan över det där vardagliga. Skäms över att jag gnäller på min man, suckar över allt som ska göras och gnyr över min migrän.

    Sen läser jag här och önskar att jag kunde få bära din börda...en liten stund iaf, bara så du kan få andas fritt, slänga dig iväg i en vild galopp,eller bara få ta en snabb promenad genom skogen en kall vacker solig dag. Tyvärr kan jag inte det, men jag hoppas så att all min kärlek och alla mina tankar på dig gör någon skillnad.
    Du är inte helt ensam!/mia

    SvaraRadera
  153. Så vacker text,vacker sång, från bandet från Eskilstuna...

    Du faller handlöst framför mig
    på din väg mot okända land
    Och när din sjukdom tagit dig
    ska jag ge någon gata ditt namn

    Tar fram vår kamera
    Tar ännu en bild
    Där du bara ler och ligger still

    Det verkar så enkelt vännen
    Ändå är det så obegripligt svårt
    Ja, det verkar så enkelt vännen
    Men ingenting i denna världen var
    väl någonsin lätt att förstå

    Jag tog en roll när du blev sjuk
    En roll som krävde hårdare hud
    Min kraftreserv den tar snart slut
    Som min tro på en ingripande gud

    I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
    Och du rör min kind så jag förstår
    att det bara är timmar tills du går

    Lalalalalala...

    Fem steg bakåt, två steg fram
    På lite håll liknar det dans
    Och i drömmen håller du i min hand

    Det verkar så enkelt vännen
    Ändå är det så obegripligt svårt
    I en värld byggd av män för männen
    Där ingenting har något värde
    Utom minnet av allt som var vårt


    SvaraRadera
  154. Vackra tunga ord

    SvaraRadera
  155. Är detta farväl alltså?

    Gropen under granen väntar dig. Du kommer att vakna fri.

    Hej då. Tack! Du ska bli saknad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tolkade det som det stod: att han inte tänker skriva mer _i dag_.

      Radera
  156. Hej igen
    Mia här.
    Du känner mig inte, men har skrivit ett par gånger här eftersom jag har fångats av ditt beautiful mind.
    Jag är så hemskt ledsen över det du går igenom, jag tänker mycket på dig.
    Kram från Mia

    SvaraRadera