fredag 15 februari 2013

Stilla, stilla


Jag ska lämna er en stilla natt, försiktigt i mörkret. I drömmarna kommer ni att känna en närhet. Hur jag håller om er. Och när ni vaknar kommer allt att vara som vanligt, men ändå så annorlunda. Ni kommer att förenas i tårarna. Känna gemenskap i sorgen. Se det som en styrka tillsammans. Kom sedan för att ta ert avsked. Smek min kind. Håll min hand. Säg det ni vill säga.

Vi kommer att skiljas åt. Men jag ska göra mitt bästa för att alltid finnas nära. Skräms inte när ni överraskas. Överrumplas. Var inte rädda när en närvaro gör sig påmind. När energierna känns annorlunda. Det kanske bara är jag.

Min familj, mina vänner ni, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses. En dag ska vi återförenas. En dag är det vi igen.
   Håll det inte som en lösning, känn det som en tröst: bara döden skiljer oss åt.
   Skymta en eld på berget, långt där borta.

Detta blir mitt monument. Min runsten på åkern. Den gata som bär mitt namn.

Mitt bröst kommer att sänkas, bara en aning, och jag kommer att ge mig in i evigheten med de 21 gram som sägs försvinna spårlöst ur kroppen när döden infinner sig.
   Jag ser mitt ordval. Läser meningen en gång till. Evigheten. Evigheten eller ingenting.
   Kanske tar allt slut. Kanske blir det ingen fortsättning på resan.
   Kanske har jag kommit till horisontens rand.
   Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja.
   Paradiset kan vara en plats på jorden.
   Äventyret väntar, om ni bara vill. Jag ska göra mitt bästa för att min död ska bli just ett sådant.

En dag kommer jag att gå. Jag vet ännu inte när.

Jag kan redan känna fukten.

704 kommentarer:

  1. Fint. Tack. Och skönt att känna din frid.
    Carina

    SvaraRadera
  2. Kristian du är underbar <3 Av den sekund vi har på oss att leva just det HÄR livet kanske din blev något kortare men förmodligen mer fylld med liv.....

    SvaraRadera
  3. Underbara Kristian!
    Kram..

    SvaraRadera
  4. Du är så himla fin du, Kristian. Det var de bästa råden:

    "Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja.
    Paradiset kan vara en plats på jorden."

    Sorg och tårar kommer utan tvekan att ta enorm plats den dagen du inte finns kvar. Vi smeker din kind på avstånd, redan nu, sedan länge, för alltid. Ha en fin resa, den finaste.

    /M

    SvaraRadera
  5. du skriver sååå bra, det vet du nog redan...men var bara tvungen att säga det, känner ett lugn innom mig också på nåt vis fast jag inte alls är i din situation, KRAM.

    SvaraRadera
  6. Min mamma och jag stod varandra väldigt nära. Innan hon dog talade vi om att hon skulle komma och hälsa på mig, ja, ge mig tecken, efter döden. När hon sedan var borta blev jag förvånad och besviken över att jag aldrig fick några tecken. Däremot nu, efter några år, kan jag mycket tydligt känna hennes närvaro. Inte här, inte i vinden eller som en duva, utan som från en annan plats. Det är väldigt tydligt och överraskande. Hon vakar över mig från en annan plats och jag blir mer och mer förvissad om att vi får mötas igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint skrivet, önskar av hela mitt hjärta att jag skulle få känna just så, det måste skänka dej så otroligt mycket tröst, och som sagt, en känsla av att vi alla möts igen någon annanstans, Lev väl !!!!

      Radera
  7. Du har så rätt. Hoppas att även du förmår att leva din fulla förmåga den tid du har kvar. Kram Petra

    SvaraRadera
  8. Finner inga ord <3

    SvaraRadera
  9. Stilla, stilla önskar jag dig Kristian all kärlek och frid. ♡♡♡Kram Karin

    SvaraRadera
  10. Jag blir förstummad! Första stycket i denna texten säger allt om hur jag hoppas att döden skall kännas när den en dag närmar sig, som en varm omfamning till mina nära och kära. Tills döden skiljer oss åt bara för att i en annan tid förena oss igen!
    Tack Kristian än en gång för dina vackra texter!

    SvaraRadera
  11. Kristian,Dina ord gör mig lugn . Lika lugn som det telefonsamtal gjorde mig ,det samtal jag fick i drömmen strax efter min mammas bortgång. Jag hörde hennes röst så tydligt : Jag har det bra nu. Bara de fem orden vilka jag aldrig glömmer fastän det är många många år sedan
    Kram Anna

    SvaraRadera
  12. Det här känns för privat för att kommentera. Jag tror på äventyr./r

    SvaraRadera
  13. Hmm..nu tänkte jag försöka komma på några vettiga ord att skriva
    men kom av mig REDAN i början.
    ETT PARADIS håller jag med dig om..skulle det kunna vara HÄR på vår jord
    OM människor var mer rädda om sina liv
    för vore dom det..
    skulle de inte heller förstöra andras
    Inte heller vår vackra jord

    Nää ingen VET vad som finns EFTERÅT
    Men jag KÄNNER .. att vi ALDRIG dör

    För kärlekskraften är en sjutusans energi..med oändlighetens space som sitt livsrum.KRAM

    SvaraRadera
  14. Kristian jag vill tacka dig för hur underbart och poetiskt du skriver. Tiden kommer gå och för varje år kommer dina texter att spridas allt mer och ditt namn bli vida känt. Många kommer att önska att de kunde åka tillbaka i tiden till idag, den 15/2 2013, för att säga till dig hur fantastiskt Levande du skriver om livet och hur dina texter berört dem. Well, jag är en av de lyckliga som lever här idag! Jag må ha missat möjligheten att tacka Gandhi och Einstein (tex.) men jag kan tacka dig! Och jag ser på döden på samma sätt som du - den är en ny början på ett äventyr utan slut. (Jag har sett det så ända sedan jag hade en nära-döden-upplevelse som barn) Du är stark som inspirerar oss alla, oförtröttligt. Jag är lycklig över att få ta del av allt som du skriver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer med det Sara uttrycker. Du har verkligen gjort en skillnad för alla oss som följer dig. Du kommer alltid att leva med oss. Kram till dig <3

      Radera
  15. Tidigare har jag läst dina inlägg med bävan, nu får jag bara frid av dina ord. Din process som du så oerhört målande har beskrivit här den förändras också allteftersom och vi får läsa. T A C K. Kramar och kärlek!

    SvaraRadera
  16. Jag är så tom på ord Kristian. Jag vet inte vad jag skall skriva. Jag är så ledsen att du skall behöva lämna jorden så tidigt.
    När det är min tid att gå så hoppas jag att det är på natten, när jag ligger och sover fridfullt, såsom du skall göra/såsom du önskar göra. Men jag hoppas att det dröjer väldigt väldigt länge till dess, både för dig, mig, alla nära och kära samt alla andra människor på denna jorden.
    Jag önskar och ber om mirakel. Jag önskar att alla sjukdomar försvann. Många kramar till dig. N.B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet

      Kram!
      /Sofie Jojja J

      Radera
  17. Efter årskiftet började jag gå i skogen med en kvinna i byn och hennes hund. En svart, till en början mycket fet labrador. Nu betydligt avsmalnad. Vi möts vid 10 varje morgon. Det var aldrig meningen att det skulle bli varje morgon. Det har bara utvecklat sig så. Kvinnan är 20 år äldre än jag och har nyligen haft både en hjärtinfarkt och bröstcancer. Ena bröstet är borta. Hon är smal och grå som ett ilandflutet stycke trä som torkat i solen. En gammal stör. Jag känner mig ansvarig. Både hon och hunden har varit rädda för att gå ensamma i skogen i varandras sällskap. Rädslan för våldtäktsmän, åska, vildsvin och att gå vilse har spökat i hjärnbarken. Nu efter en månad har jag fått in henne på en dryg timmes slinga som hon kan gå i sömnen. Eftersom jag inte kan kallprata talar vi om politik. Idag: Försvaret. Tobinskatt. Sjukvården. Privatiseringar. Avdrag kontra bidrag. Nu har det gått två timmar sedan vi skiljdes åt och jag är fortfarande på lika dåligt humör. Jag har flaggat för att detta gemensamma promenerande i skogen kommer att upphöra. Så fort det blir barmark så kommer jag att vilja gå mycket mycket fort igen. Men jag har lovat att hjälpa henne med häckklippning och tvätta husfasaden i vår eller i sommar. Något i din text fick mig att tänka på detta. Att vara medmänniska. Att aldrig sluta sig kring den egna kretsen. Dess behov och samhörighet. Man måste hjälpa gamla tanter även om de har alltigenom borgerliga värderingar som leder till huvudvärk. Kram. Sanna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du är ju för underbar!

      Radera
    2. Underbart av dig! Kanske har tanten ingen annan i sin vardag att prata med?
      Och vilken hjälpsamhet med häck och hus!

      Radera
    3. Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades.

      Radera
    4. när era gemensamma skogspromenader har upphört kommer hon så småningom att förstå att det var en ängel som gjorde henne sällskap och hjälpte henne och att få insikt. Otroligt vacker medmänsklighet mot henne men också respektfullt med gränsdragning och att vara ärlig mot dig själv.
      Underbart skrivet Sanna
      jag-bara en tant

      Radera
    5. Tack mina medmänniskor! Vad glad jag blir av de fina orden! Stärkt av era glada tillrop gingo jag således ut i skogen imorse igen med kvinnan och hunden och återvände vid gott mod. Idag talade vi heller inte så mycket om det politiska utan mest om hundar och reumatism. Fast på slutet rekommenderade jag henne ett program som ligger ute på svt just nu. "Lönesänkarna" - om hur tillväxten och de statliga finanserna aldrig har varit så bra som under de senaste tjugo åren. Exportindustrin är exempellöst framgångsrikt i en jämförelse ligger vi bland de rikaste oljeländerna i världen. Men välfärden nedmonteras. Klassklyftorna ökar. Löneglappet. Fattigdomen.
      Jag vet inte om hon går att påverka... förmodligen är det helt omöjligt att nå fram, hon har väl sin världsbild lika ideologiskt fastgjuten i betongbrallan som jag har min. Men jag kan inte låta bli att försöka. Ha en fin lördag där ute i landet. Kram. Sanna.

      Radera
    6. Ja man kan inte annat än att skratta, du är underbar Sanna! Försöka duger å med dina insatser verbalt kan du kanske få henne att se "vår" sida med! Kram!
      ✫*¨`*✶♪.¸¸.✻ღϠ₡ღ✻ℒℴνℯ….ღ…
      Jadu Kristian du gör mycket med oss med dina texter :-)
      Caroline i Uppsala

      Radera
  18. Att uppleva sin död, betyder ju att man inte är död,finito, för då skulle man ju inte kunna uppleva sin egen död.
    Vore inte livet ganska meningslöst, om vi bara levde i några år, sen bara borta. Vad är då alllt sökande, allt kämpande då till för. Nä, hörni, jag ser livet som en resa i vårt inre ... som att vi går i en jordklotsskola för att lära oss empati, medkänsla, tillit, glädje, trofasthet, kär-lek osv... ämnen som vi behöver egna upplevda kunskaper i,för att kunna skapa en nära relation till oss själva, till andra och till storlivet.
    Livet är nästan som en flod som kröker sig, vi ser bara raksträckan, inte vad vi kommer att möta bakom kröken.
    Vi behöver lära oss gå innan vi kan springa, vi behöver ta ett steg innan vi kan ta nästa, vi behöver dö emellanåt för att lära oss leva, men tänk ändå, så svårt det ändå är att lära sig leva fullt ut.
    Tänker att om livet är en skola, är kanske döden som ett sommarlov
    Helt säker är jag då på, att vi är många som omsluter/innesluter dig i kärlek, för vet, att det enda vi kan ta med oss på vår färd är kärlek, allt annat får vi lämna kvar. Kärleken väger intet, men den är överlägset starkare än alla andra krafter och den innesluter dig i sin kärlekskraft
    Med stor kärlek /Anna-lena

    SvaraRadera
  19. Kristian.
    Dina tankar är så fridfulla och fyllda av lugn och ro.
    Det känns hoppfullt på något vis.

    Precis som det blev med min mamma innan hon lämnade jordelivet.

    Det var så tydligt när de där 21 grammen lämnade hennes kropp och allt blev så stilla. Bara tårarna återstod fast just i det ögonblicket kunde jag inte gråta. Jag kände mig som inlindad i bomull och kärlek på något vidunderligt sätt. Tårarna hade jag redan gråtit och senare kom de andra som aldrig verkar ta slut.

    Jag har fått flera tecken från henne sedan dess. Jag vet att hon fortfarande finns nära mig fast ändå så oändligt långt borta.

    Lugn, ro och frid och kärlek önskar jag dig.
    Hälsningar från Nina med varma kramar.

    SvaraRadera
  20. Älskar dig Kristian,,dina ord berör,glömmer dig aldrig.. Loke,s mamma...

    SvaraRadera
  21. Dina ord precis som du är så vackra Kristian. Mina ögon fylls med tårar när jag läser dina texter. Vet inte vad jag ska skriva. Jag vill bara sända min kärlek till dig och tacka dig för att du delar dina tankar, drömmar och känslor med oss alla.

    Du ger oss alla styrka du vackra krigare <3

    SvaraRadera
  22. Jag har fått tecken flera gånger i mitt liv. Närvaron har varit stark, buskapet tydligt. "Jag finns här, i din närhet..." Det är förunderligt. Mind-blowing. Nya dimensioner öppnar sig.

    Sorg och saknad är en realitet. Jag kommer att sakna dig väldigt mycket när du inte skriver här längre ... Sakna inspirationen och gemenskapen. Sörja förlusten.

    Samtidigt har du öppnat fönster för nya tankar. Vidgat mitt tänkande. Påverkat mina val. Det blev en kursändring, och den kommer att leda in på nya vägar, och nya vägar, och nya vägar ... Den rörelsen kommer inte att stanna av.
    Där är du med. En bit i pusslet. Vi påverkar alla varandra, i olika dimensioner.

    Tack, Kristian. / Anneli

    SvaraRadera
  23. Tårar rullar nerför kinderna som så många gånger tidigare när jag läst din blogg.
    <3

    SvaraRadera
  24. Stilla, stilla blir jag påmind om det enda jag har, och någonsin kommer att ha, detta ögonblick.

    kärlek

    SvaraRadera
  25. Med dina vackra ord så lyckas du Kristian! Du lyckas få många att förstå hur viktigt det är att ta vara på livet här och nu.

    Det verkar som du funnit lugn. Själv hatar jag cancern och vad den gör med våra liv. Hade gärna levt utan den erfarenheten.

    Att hela tiden vakta på kroppen och fundera på hur det ska gå.

    Med dina ord är du en sann konstnär. Du kvalar in bland de stora författarna. Du har en otrolig känsla för rytm, nyanser och stämning.

    Önskar så att du hade kunnat leva länge. Ändå verkar du ha slutit fred med ditt öde. Det känns fint.

    En virtuell omfamning, stillsam och mjuk sänder jag dig

    L

    SvaraRadera
  26. Kanske är det fjuttigt att kommentera om språk och stilistik här, men det är liksom det jag kan och förstår. Allt det andra säger alla andra så mycket bättre. Men hur som helst, jag arbetar med språk och ord, undervisar lite i skrivande och så där, skriver i tidningar precis som du och jag måste få säga: sättet du skriver på, det är någonting alldeles fantastiskt. Den lyhörhed och varsamhet du har med orden. Din bok - så oerhört läst och älskad den kommer att bli. Jag längtar tills jag har den i min hand för jag vet att det är en stor bok du har skrivit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så!
      Kristian stor kram
      //Lotta















      Radera
  27. Ödmjukt böjer jag mitt huvud Kristian, tar till mig dina ord och lovar att förvalta dem väl: medkänsla, empati,inspiration, gemenskap. Och en sak säker, DU kommer aldrig att lämna mig eller någon annan, du kommer alltid att finns kvar hos mig/oss på något sätt - som en energi, ett luftdrag, en tanke, en dröm. Jag smeker din kind, håller din hand och sänder all min kärlek och omtanke till dig! Du starke krigare! <3 Kristina

    SvaraRadera
  28. Tårarna rinner, fina fina du! Vi känner inte varandra, men du har gjort mer för mig än i princip alla andra i mitt liv. Du har fått mig att öppna ögonen, att förstå, att se. Jag ser mina barn och jag uppskattar det jag har på ett helt annat sätt än innan jag hittade dig. Du hittade mig. Du berör mig som ingen annan. Och för det kommer jag alltid att älska dig. Sådär som man älskar någon man aldrig mött. Som man beundrar. Som är så otroligt speciell.
    Varma kramar från Maria

    SvaraRadera
  29. Tack underbara du. Värme till dig.

    SvaraRadera
  30. Styrkekramar/Annelie

    SvaraRadera
  31. Tack för orden du givit och ger!
    Under en lång tid har jag följt dig här,
    Ett vackert språkbruk jag framför mig ser.
    När det är dags hoppas jag att Änglarna finns där,
    att du av smärtfrihetens lättnad ler!

    Tack Kristian,
    Änglakramar!!

    SvaraRadera
  32. Du är så fantastiskt fin. Du får mitt hjärta att slå så fort, så fort, jag håller andan när jag läser. Jag kan inte riktigt ta in allt det vackra som du får till i ord.
    Jag läser igen och igen. Gråter.

    Du är så oerhört begåvad.
    Kärlek till dig och de dina.
    Kram
    Linda


    SvaraRadera
  33. Åh Kristian... så sitter jag här igen med ögon som svämmar över av tårar. Tankarna far åt alla håll, liksom känslorna. Tankar, känslor och funderingar som väckts tack vare dig. Om jag bara kunde uttrycka för dig hur mycket detta har betytt, men mina ord räcker inte till.
    Om jag ändå kunde bära din smärta för en stund. Om det ändå fanns något jag kunde göra för dig. Som ett ynka tack för allt du har fått mig att inse, att känna.
    Varm kram!
    A

    SvaraRadera
  34. All kärlek till dig/M.G

    SvaraRadera
  35. Kristian, tu blog, tu alma, ha recorrido mares, montañas, transpasado barreras idiomáticas, banderas. Es como ser uno solo en un mismo sueño, en un solo y gran pais sin diferencias, asi será tu legado, lleno de amor y esperanza sin importan de donde seamos,como nos vistamos och de qué color tengamos el pelo. Mucho amor !

    SvaraRadera
  36. Jag har läst din blogg men aldrig kommenterat förrän idag. Återigen har din text berört mig till tårar, precis som så många gånger förr.

    Min far gick bort i november. Hastigt. Oförberett. Han som var så stor och stark - en dag - bara borta. Jag fick inte ens en chans att säga adjö. På något sätt har din blogg hjälpt mig att hantera smärtan och sorgen. Jag slukar dina ord, tar del av dina funderingar. Tankarna och insikter kommer, och går.

    Jag saknar honom så det värker. Varje dag. Men jag håller fast vid är den dröm jag hade 2 veckor efter att han gick bort. Drömmen var olik alla andra. Mer verklig, krispigt klar. Han kom gående på en väg, stannade och kramade mig länge. Vi förde en dialog i drömmen som fick mig att känna hopp. Det finns något mer. Jag är inte längre rädd för att dö. Det är precis som du säger - han och jag kommer att ses igen.

    Tack för att du skriver, Kristian. Dina starka ord berör - lämnar mig uppsliten, tårfylld, rädd, glad, insiktsfull, empatisk, förhoppningsfull. Känslorna inom mig svallar. Tårarna flödar. Genom dina texter hjälper du mig på min väg att bli en bättre fru, dotter, syster, kollega, vän - helt enkelt en bättre medmänniska.

    Tack (och många varma kramar)!

    ~Anna

    SvaraRadera
  37. Du fångade mig i "Annas eviga" sedan dess har jag följt din blogg. Vilken visdom du besitter. Dina ord förändrar min själ, mitt sätt att tänka och vara. Min uppgift blir att sprida ditt budskap vidare till mina barn och barnbarn. Du unga unga Kristian, kan bara ödmjukt säga tack för det du ger. Tänker på dig och dina nära och kära./L

    SvaraRadera
  38. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta,även fast jag inte känner dig..finaste du ..jag skickar många varma kramar till dig

    SvaraRadera
  39. Tack för att du orkar skriva...
    Berörande,bedövande,smärtsamt,sorgligt,
    hoppfullt inför döden,VACKERT.
    All kärlek till dig!
    Varsam kram
    Solbritt i Ystad

    SvaraRadera
  40. Det är så trösterikt att läsa det du har skrivit. Din text andas försoning och tillförsikt. Så utomordentligt skönt det måste vara för dina nära att se att du inte längre verkar rädd och arg (fast det är du kanske också fortfarande ibland)Önskar dig en fin helg och hoppas av hela mitt hjärta att du kan genomföra de planer du har för våren/sommaren (dotra mi har skvallrat)Å.

    SvaraRadera
  41. Jag Älskar Dig. TACK!!!

    SvaraRadera
  42. Evigheten och allting. Allting.
    En riktigt stor och varm till dig Kristian!

    Anna Stålberg

    SvaraRadera
  43. Idag gjorde jag just det: sa JA och NEJ. Du hjälpte mig på traven.
    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
  44. Vad finns att skriva när allt redan är sagt men när hjärtat är fullt av något som vill ut? När jag läser det du skriver känner jag mig lättad över att du ger uttryck för ett lugn, att du verkar har funnit frid i den situation som ändå är. Samtidigt känner jag en så oerhört stor sorg. För din skull och för dina nära och käras skull. "Min familj, mina vänner – ni, mitt hjärtas slag"..vilken fin beskrivning av kärleken mellan er alla; ni mitt hjärtas slag. Att få vara någon annan människas hjärtas slag går utanför alla gränser och mitt i allt det tunga kan ni alla luta er mot detta.

    Jag önskar dig från djupet av mitt hjärta all värme, kärlek och frid

    SvaraRadera
  45. Jag vet att många cancerdrabbade och deras anhöriga följer din blog. Jag tillhör den senare kategorin. Min älskade svärdotter släppte taget och reste vidare för en vecka sedan. Vi var flera som kände hennes närvaro minuterna innan - eller var det intuition.
    Jag väljer det första. Det är en stor TRÖST att läsa dina tankar .

    Önskar dig all lycka på din sista resa

    En sörjande svärmor

    SvaraRadera
  46. Kristian-du har en så otrolig gåva att formulera ord så att de blir viktiga nära meningar... Inte tomt och meningslöst utan starkt och innerligt!
    Den smärta som du och dina nära går igenom är så svår och tung...
    Alla har vi vår tro och våra tankar-tankar om vad som händer sen-det där vi inte vet något konkret om......Livet har lärt mig att det finns något vi inte kan se-det är bara så och där träffar vi de vi mist här på jorden. Visst det är "främmande" men det är inget att vara rädd för.

    SvaraRadera
  47. Du har fått mig att se annorlunda på allt. På livet, på döden, på meningen med vår existens.

    Du har gjort det genom dina beskrivningar, dina ord som är så fyllda av kraft och skönhet.

    Och uppenbarligen är jag inte ensam om att tycka det. Du kommer bli ihågkommen, mer än de flesta. Och du kommer läsas i framtiden. Det kan jag lova dig!

    SvaraRadera
  48. Jag jobbar med döden ständigt närvarande, har gjort så i snart fytio år.Är glad över det aldrig har blivit en vana eller rutinsak. Känner stor vördnad varje gång jag får närvara när någon lämnar oss. Att läsa dina ord är fantastiskt, det ger mig ännu något mer i mina möten med svårt sjuka och döende. Jag önskar dig allt gott, ser fram emot din bok, Kristian! Lev väl! Kram, Marie

    SvaraRadera
  49. Vill du inte berätta hur lång tid läkarna har gett dig? Handlar det om år, månader?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker du ska läsa Kristians blogg lite närmare innan du ställer den frågan. Framför allt under ett inlägg som detta! Det framstår som väldigt respektlöst även om det inte var menat så.

      Radera
    2. Var finns det respektlösa i ovanstående frågor? Jag tror att alla som läser om Kristian undrar exakt samma sak men vågar inte ställa frågan.

      Radera
    3. Det respektlösa ligger i att inte förstå att man som svårt sjuk kanske inte vill höra eller prata om dessa besked (eller antaganden, ingen läkare i världen kan säkert förutspå hur ett sjukdomsförlopp kommer att utveckla sig). Även om anhöriga, vänner, och, som här, totala främlingar till Kristian undrar över tid och prognos borde man kunna vara så klok och respektfull att man behåller de undringarna för sig själv.

      Radera
  50. Vackra Kristian! Jag är säker på att de 21 grammen som sägs försvinna i dödsögonbkicket, är själen som lämnar sitt tillfälliga bo för nya äventyr. Något märkligt hände när en nära släkting dog. Jag fick ett tecken, mycket tydligt i fysisk bemärkelse, och visste precis varför telefonen ringde strax efter. Kände mig så lugn och visste att hon fanns, någon annan stans. Och jag är inte heller rädd för döden, det är början på något annat. Vad återstår att se. All kärlek och respekt till dig, Kristian. Den vackraste ängeln på jorden och där bortom. Kram, Nettan

    SvaraRadera
  51. ♥♥♥
    en Farmor

    SvaraRadera
  52. Dina ord ger mig energi och en stor förändring på livet och hur man ska tänka om. Jag förstår nu att det är mycket viktigt att leva ordentligt medans man lever, utan en tid utsatt för när det ska ta slut. Allt man gör för stunden, ja eller nej i viktiga frågor ska beslutas utan krussiduller. Vad skulle man vara rädd för när man tar ställning och egna beslut?
    Kram kära krigare<3

    SvaraRadera
  53. Kristian!!

    Nu fruktar jag inte döden längre! Men lite rädd är jag fortfarande för döendet.
    Vi ses uppe i fjällvärlden!

    Kram Inga

    SvaraRadera
  54. Tänk om vi alla kunde vara så "nakna" och öppna som du är här i din blogg. Vilken flod av kärlek och medkänsla som öppnas...
    Tack älskade Kristian för att du fortsätter dela med dig. Du har ett så otroligt vackert språk som går rakt in i hjärtat. Och jag lovar - det finns änglar och det finns ett liv som inte tar slut... den del som väger 21 gram :) Tänk att själen är så lätt och "väger så tungt"!

    SvaraRadera
  55. Så fruktansvärt... vackert, själsligt och levande. Att tänka på, att inte glömma, att lystra till.

    Vi glömmer för lätt, allt för lätt.

    Kram fina du!

    SvaraRadera
  56. Du kan konsten att skriva så naturligt,
    tack för att du delar med dig av dina tankar.
    Kram på dig fina du ♥

    SvaraRadera
  57. Kära Kristian! Vi har aldrig träffats, men ändå känns det som jag fått lära känna dej lite genom dina underbara texter. Kom ihåg, vill jag säga till alla, se Kristian som en förebild! Så ung å så vis! Förmodligen kanske tyder det på att du har en gammal själ?! I så fall finns det ju nåt efter detta jordelivet 😊 många kramar från Mora! /Pellas Majsa Olans

    SvaraRadera
  58. Det känns som det är nära nu, vill inte förlora dig och din stora livs visdom. Själv är jag 64 och känner mig som en barnunge, men kan kanske förstå en del av dina funderingar eftersom livet för mig knapras på i kanterna, men kärnan i mitten består. Din bok kommer att ha en hedersplats bland mina tusentals böcker och mina barnbarn och säkert också deras barn kommer att njuta av ditt språk och gråta över ditt öde...
    Känn dig omfamnad av Gun

    SvaraRadera
  59. Klart det blir en fortsättning på din resa, du om nån är värd den bästa fortsättningen, du ger så många tröst, jag försöker att inte vara förbannad hela tiden för att livet är så orättvist för dig, du kommer bli den mest fantastiska ängel som himlen har sett! Kram

    SvaraRadera
  60. Som vanligt så fantastiska ord, så viktiga, insiktsfulla. Du skriver sååå vackert! Pärlande lätt, med vass skärpa och enorma djup. Det smärtar mig att du behöver uppleva det här. Jag håller andan varje gång jag går in på bloggen, och hoppas att du ska ha orkat och kunnat skriva ännu ett av dina fantastiska inlägg. Jag har beställt din bok och ser mycket fram emot den!

    Jag delar många av dina tankar kring livets slut. Men jag har haft orsak att närma mig detta utan att själv ha drabbats av sjukdom, utan av att ha förlorat min mamma (när jag var 23) i cancer.

    Stort tack för allt vi får läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var beställde du boken?

      Radera
    2. Finns här: http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=kristian+gidlund&title=kristian+gidlund&fromproduct=False

      Radera
    3. För de som inte i första hand vill stödja Bonniers finns boken att köpa på nätet via BOKUS (eller jag menar lägga på bevakning, eftersom den ännu inte har kommit ut.)
      Det tänker i alla fall jag göra.
      Bokus ägs av Akademibokhandelgruppen och får ses som en motpool till jättekoncernen Bonniers som äger i stort sett allt inom mediabranschen - tidningar, tidskrifter, film, tv, bokutgivning via flera förlag och distributuion via Adlibris o.s.v.
      Obs. Jag arbetar inte för någondera parten. Det är bara ett personpolitiskt ställningtagande för mig att handla av den "svagare" parten i alla sammanhang. Om Bonniers slukar sina konkurrenter blir vi alla lidande. Du och jag. Kulturen. Demokratin. Kram. Sanna.
      länk:
      http://www.bokus.com/bok/9789137140520/i-kroppen-min-resan-mot-livets-slut-och-alltings-borjan/?back-in-stock-alert-created=1

      Radera
  61. Denna text borde läsas var dag. Tack! <3

    SvaraRadera
  62. Tack Kristian med det stora sjömanshjärtat! Tack för att du sätter ord på det svåra och vågar prata om det som få vågar prata om. Du gör skillnad nu och i framtiden. TACK!

    Oändligt är vårt stora äventyr! Lycka på färden önskar jag dig Kristian/Helena

    SvaraRadera
  63. Hoppas du vet och känner att vi är många som tänker på dig! <3
    Hanna

    SvaraRadera
  64. Fridfullt landar dina ord i mitt hjärta som viskar tack... <3

    SvaraRadera
  65. Det du skriver ær med mig hela tiden och jag gråter før att du ska førsvinna trots att vi aldrig har træffats. Så starka, vackra och kloka ær dina ord.

    SvaraRadera
  66. Egentligen är vi alla döende. Döden är svår att ta in. Livet också.

    SvaraRadera
  67. Sitter med tårar i ögonen och klump i halsen.

    Det gör ont att veta hur livet är orättvist,hur skört de är.Dina vackra ord och mening fick mig att tänka om och idag tog jag ett stort beslut som länge funnits och tanken på att inte ta det beslutet då livet kan vända och plötsligt slå till spillror fick mig att ta det och dina ord har fått mig att fundera tusen gånger om på livet och att ta tillvara.

    Tänker på dig och finn frid och harmoni<3

    Kram

    SvaraRadera
  68. Varm och stor kram fina och starka du! <3
    /Bea

    SvaraRadera
  69. Ditt tidigare ursinne, som förut varit så uppenbart och så sorgligt och förståeligt - vem skulle inte känna ursinne och vanmakt? - har börjat plana ut och nu stillar sig friden. Om det är något jag önskar och ber om för dig vännen så är det att den frid du nu ger uttryck för ska få stanna kvar och mjukt omfamna ditt hjärta nu och för evigt. Trygghet och ro. Kärlek genom allt som lever, finns och andas till dig från Karin ♥

    SvaraRadera
  70. Tänk, om du vetat Kristian, hur dina ord och ditt öde skulle komma att påverka så många människor. Du får så mycket kärlek så att den skulle räcka tills du var minst hundra år, alla dessa tårar skulle kunna bli en brusande älv, alla kramar skulle räcka till alla dem som som inga får...
    Humorn, den sylvassa, som får skrattet att bubbla, trots att tårarna nyss rann. Orden, som genom sin tyngd får oss att vackla, men som också får oss att bli mer klarsynta att inget kan tas för givet..
    Så därför Kristian...all KÄRLEK och RESPEKT.. härifrån till evigheten...i evigheters evighet.

    SvaraRadera
  71. Kristian, Kristian. Du skriver så jag nästan tuppar av. Vem av oss lämnar jorden först. Vem vet? Min son, sexton år som gick för att bada. Fullt frisk och drunknade. Vem går först? Du eller jag? Om du går först, snälla du krama och pussa min älskade Robert.

    SvaraRadera
  72. Du gör skillnad. Så fint du skriver. Jag önskar dig kärlek, värme och frid. Jag tänker på dig. / Johanna

    SvaraRadera
  73. Så glad att du går i frid.

    SvaraRadera
  74. Kram och jag kommer alltid att minnas dina tankar orden du förmedlat.Om någon vet så är det Du.

    SvaraRadera
  75. :'(
    :'(
    :'(
    Jag kan inte hålla tillbaka tårarna!
    Jag bölar och snorar som ett barn samtidigt som jag slukar vartenda ord av det du skrivit.
    Du är så talangfull. Kanske behöver den andra världen en som kan sätta så oerhört svåra känslor på pränt så som du gör. Det är det fan inte många som kan.

    Massor av kramar till dig..

    SvaraRadera
  76. Kristian, jag har följt Dig länge nu. Du är både en främling och en vän. Jag har läst och burit Dig djupt inne i mitt bröst, men har inte tidigare haft ord att kommentera. Jag har istället skänkt Dig mina tankar, mitt hopp och mina önskningar. Jag har sänt Dig styrka och mod så gott jag har kunnat, och även glädje och frid. Nu känner jag frid i Din frid. Ett lugn sänkte sig i mitt bröst medan jag läste. Jag har tänkt skriva så många gånger förut, men har låtit bli. Men nu, när den våta mossan under granen hägrar, kan jag inte vänta längre. Och som Du själv sa; man ska inte låta känslorna stanna i bröstet. Och jag känner så otroligt mycket för Dig. Jag måste låta Dig veta hur mycket Du betyder för mig. Jag vill inte låta Dig gå utan att jag har fått berätta för Dig att Du har gjort skillnad, för så många fler än mig. Att Du har berört så många själar, på ett sätt som inte går att förklara. Men jag hoppas att Du vet det, och känner det. Jag känner en oändlig respekt för Dig, för att Du har låtit oss vandra vid din sida längs Din väg, för att Du har låtit oss bli en del av den, och framför allt för att Du har låtit Dig själv bli en del av vår. För alla vandrar vi, och alla som du har berört kommer alltid att minnas Dig och ditt budskap.
    Jag önskar Dig frid och lugn på Din nästa vandring. Vi håller alla en vakande hand över Dig, om så bara i tanken. Jag kan inte uttala mig om vad som kommer komma för Dig, inte heller tänker jag säga till Dig att Du inte ska vara rädd. Men jag tror att Du kan vara lugn. Jag tror att Du kommer mottas väl av dem som har saknat Dig.
    Jag är Dig evigt tacksam för dina ord, dina känslor och ditt budskap. Tack, Kristian. Ord kommet aldrig räcka till, men tack.

    Varma hälsningar och kramar / Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart fint och sant skrivet Maria!! Att "göra skillnad" har fått en helt ny innebörd nu Kristian!!

      Radera
  77. Det du skriver går rakt in i hjärtat..
    Jag har följt din blogg länge och är så ledsen över hur detta kommer att sluta. Du är så otroligt stark, att du orkar förmedla dina tankar och känslor i dessa vackra texter är beundransvärt.
    All kärlek till dig, Kristian!
    Mina tankar är hos dig och dina nära.
    /Elisabet

    SvaraRadera
  78. Finaste, finaste Kristian!
    Kram/eva

    SvaraRadera
  79. Så vackra ord - jag ska komma ihåg dom... Dina ord ger mig tröst.... Varma kramar från Mia

    SvaraRadera
  80. Kristian, Kristian, Kristian.
    Varje gång jag läser en ny text av dej eller går tillbaks och läser en av dina äldre texter så förbluffas jag av ditt språk. Varje gång. Det är så träffsäkert, så naket, så ärligt och så sant. Du har berört ämnen som många knappt vågar nudda vid men du gör det på djupet och så självklart.

    Jag önskar med hela mitt väsen att resan du nu är på väg att påbörja blir spännande och lärorik och att du når målet på det sättet du önskar, för himlen väntar på dej.

    Vi kanske ses där i evigheten. Då ska du få en kram om du vill och ett tack. Ett tack för att du valde att starta ikroppenmin som mycket har handlat om isjälendin. Genom dej har jag lärt känna mej själv och det är jag dej evigt tacksam för. Min tro har fördjupats och det är en glädje för mej.

    Härifrån till evigheten, snart tar du första steget men vi kommer alla efter en i taget.

    Tills vi ses....far väl du tappre krigare.
    Kram

    // Helena

    SvaraRadera
  81. Jag vill som så många andra som skriver, säga hur fantastiskt fint du skriver...Siw

    SvaraRadera
  82. Hittade till din blogg igår, har läst allt och tårarna bara rinner. Du skriver så vackert om någonting så svårt och smärtsamt. Jag lovar att alltid minnas att vi inte vet hur vår framtid ser ut och att ta vara på den tid jag har i livet. Jag kommer att krama mina barn om möjligt ännu mer och tala om hur mycket jag älskar dem och att jag ska tala om för dem jag älskar hur mycket de betyder för mig, ofta! Känner dig inte, men kommer att ha dig i mina tankar både så länge du är kvar i livet och efter att du gått vidare, de tankar och känslor du delat med dig av till oss andra kommer jag aldrig att glömma. Tack

    SvaraRadera
  83. Lova oss att du kommer att finnas överallt samtidigt. / JJ

    SvaraRadera
  84. Kristian! Du skriver om det jag tänker. Du säger det som behöver sägas men som inte vågar uttalas. Jag jobbar för mycket och vet inte hur jag ska ta mig ur. Du möter ditt öde utan att ha en väg ut som du kan välja själv. När jag läser dina ord går det upp för mig att du har hittat nyckeln och skatten. Vara här, vara nu, leva nu! Lätt att skriva svårt att uppleva. Ta vara på skatten i allt det mörka. Vårda livet in i döden.
    Döden måste vara vacker, jag har sett den genom de jag älskat som går till andra sidan. Om jag kunde skulle jag bära din smärta, vara där för dig och hålla din hand.
    Om du kan, borra näsan in i manen, snusa i mulen och känn vinden i ansiktet när du galloperar över ängarna. Jag beundrar dig Kristian, för dina talanger, för ditt mod och för att du delar med dig av din strid. " vänd dig om, den du söker finns brevid dig, vänd dig om, det är jag som lever här, vänd dig om" . Om det är någon tröst så bär jag dig med mig i tanken, du gör skillnad! Massor av kärlek / Anna

    SvaraRadera
  85. Kristian, jag önskar du får lämna utan smärta, jag hoppas och tror att färden blir fin. Du är en sådan fantastiskt fin människa, jag tänker på Dig, mycket. Så mycket kärlek vill jag förmedla till dig (det gör jag nu), min mamma finns där och tar emot dig, när du kommer. Det känner jag. Stor Medmänsklig Kärlek och kramar till Dig, Kristian! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  86. Din resa just här är snart slut.
    Kanske nu.
    Trevlig färd fina Kristian.

    SvaraRadera
  87. Tårarna strömmar.. finns inga ord...

    xx

    SvaraRadera
  88. Finaste Kristian! När jag läser det du skriver känns mina kinder glödheta och tårarna rinner. Du skriver så hjärtat kan brista. I allt det otroligt smärtsamma skriver du så fint och tröstande. Du ger så många fina kärleksråd att tänka på. Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor. Inga berättelser har berört mig så mycket som dina. Du kan berätta om livet här och nu. Om kärlek och glädje. Smärta och sorg. Du kan beskriva en annan värld, en annan dimension så sagolikt vackert. Du skrev också en så fin artikel i tidningen som berörde stark. Jag ser fram emot din fina bok. Jag vet att den kommer att betyda mycket för mig. Det känns som att det är en kärleksgåva till alla som tycker så mycket om dig. Tack för att du skrivit den. Jag ber för dig att du ska få den styrka och kraft som du behöver. Varmaste kramar och massor av kärlek till dig./Marianne

    SvaraRadera
  89. https://www.youtube.com/watch?v=w_DKWlrA24k&feature=youtube_gdata_player

    SvaraRadera
  90. Hur mår du nu? Hur ont har du? Är du mest sängliggandes eller inte? Vad tänker du på mest nu? Är du rädd eller har du accepterat? Kan man acceptera, har människan den förmågan? Vad är det värsta eller det bästa med livet? Vad skulle du ge mänskligheten för råd? Eller vi säger såhär; vad ska vi mest värna om i våra liv? Kristian-du finns i mina tankar 24/7!!!!!! Kram från Emeli

    SvaraRadera
  91. Oh vad fint! Älskar allt som du skrivit. Tack snälla du! Kram från Suzanne

    SvaraRadera
  92. Fina Kristian!

    Dina ord träffar mig i hjärtat.

    Jag är en av de där som lämnats kvar. Jag lever i saknad och sorg, men den där vassa skärande känslan har slipats till ett slags skav, som inte skriker och bränner längre, utan som finns där som en ständig påminnelse. Sen träffas vi...mina systrar, jag och pappa, minns, pratar om och skrattar åt de flesta minnena. Hon va så cool vår mamma, pappas fru..
    Nu i dagarna är det 14 år sen mina två äldsta barn såg sin mormor för sista gången. Äldsta dottern minns ff hur mormor stod där på perrongen, tungt lutad mot rullatorn, blek och tärd av cancern. Ändå minns dottern mest hur mormor vinkade, log och slängde slängkyssar efter oss när tåget rullade iväg..

    Det jag kommer att minnas när du inte längre är kvar är dina vackra ord, hur du så begåvat dribblar med meningar och ord. Hur du beskriver miljöer och känslor så man befinner sig där...känner lukten av våt skog och solsken, känner både glädje och sorg. Jag kommer att minnas hur det kändes första gången jag läste dina inlägg och jag ser fram emot att läsa dem i bokform om och om igen.
    Jag är tacksam över att ha stiftat bekantskap med din blogg och för att jag har fått dela de tankar du valt att dela med dig av. Jag kommer aldrig att glömma dig och jag hoppas verkligen att vi ses där i evigheten.

    Men tills dess har jag samma förhoppning som varje dag när det gäller dig...
    Att du är omgiven av dina nära och kära, inte har ont och att du kan känna av kärleken som vi alla känner för dig och sorgen vi delar med dig.
    När jag blåser ut ljusen på min tårta senare idag är min önskan given...att du ska få gå i frid..utan smärta...sen när det verkligen är din tur.

    All kärlek, all respekt och många stora kramar till dig!/mia mitt i natten

    SvaraRadera
  93. jag ska hålla din hand , hårt och varmt....Hoppas du kan känna den , när din resa väl har börjat... Jag kommer sakna dig och dina fina ord. Kristian fina Kristian , du finns i många hjärtan, för allltid.... för alltid

    <3 Malena

    SvaraRadera
  94. Kristian! Vill bara tipsa dig om boken "himlen finns på riktigt". Om en fyraårig pojkes upplevelse av livet efter döden, fantastisk bok.

    Tack för att vi får följa med på din resa in i evigheten, du är så betydelsefull och vi är privilegierade att få ta del av din skönhet.

    SvaraRadera
  95. Som havets brus
    Som bäckens porlande
    Likt björkarnas skira ljus
    Ända in i själen
    Når dina ord
    Så sköra
    Så beskrivande
    Och jag vänder mig mot värmen och solen smeker min kind

    SvaraRadera
  96. Fantastiska Kristian, du väcker och berör mig.
    Kärlek & Ljus, Lycka & Bus/Christina

    SvaraRadera
  97. Tack underbara Kristian för allt du delat med dig. Du lämnar otroligt vackra spår när du går. Kommer a l d r i g glömma dig. Livet slutar här med en ny början... på vad, kan jag inte säga men slut ? nä, det tror jag inte på. Ska köpa din bok nästa gång jag beställer. Just nu läser jag "Himlen finns på riktigt" en alldeles underbar bok om vad som väntar. Varma tacksamma kramar från Karin
    *´¨)
    ¸.•´¸.•*´¨) ¸.•*¨)
    (¸.•´ (¸.•` ¤ Tack Kristian*´¨)

    SvaraRadera
  98. De som valde ut dej att visa oss slutet på vägen till andra sidan Kristian kunde inte valt bättre ledare, du har och gör vår vandring lite enklare och inte så skrämande. Tack och styrkekramar.
    Susanne. L

    SvaraRadera
  99. Kristian!
    Håll om mig
    Kram//Bea

    SvaraRadera
  100. Tack för dina fina känslosamma ord! Har med följt din blogg en lång tid och blir alltid så berörd. Det finns inga ord till tröst.... Kan bara skänka dig kärlek genom mina tankar och dina kära kommer att känna av din energi på ställen de aldrig skulle förväntat sig det..... Jag känner av min hund fortfarande som gick bort för snart 3 år sedan och han var bara en hund..... Men han var min hund, älskad och kär för mig! Självklart kan det inte jämställas med en människas energi men du kommer finnas....fast du inte längre finns... Kramar på din väg...Anita

    SvaraRadera
  101. Ja visst kan man ge tecken när man går/gått vidare. Jag har fått några under pren. Min pappa blev akut sjuk och blev inlagd på sjukhus, 12 timmar innan han dog var vi hos honom, han följde oss till huvudentren när vi skulle gå och jag följde honom tillbaka till avdelningen trots hans protester, mamma lämnades i entren. Innan han öppnade dörren till avd. gav jag honom en kram (en av de få för han var inte en person man kramade så lätt även om jag i efterhand tror han hade blivit så glad om vi gjort det), jag minns tårarna i hans ögon ( aldrig sett honom tårögd förrut). På natten vaknar jag av en stark ångest jag aldrig haft förrut. Någon timma senare ringer sjukhusetå säger att det snart är slut. Förstod inget, han var uppegående å så mycket bättre när vi lämnade honom. Men sjukhuset glömde meddela oss att han blev akut försämrades på kvällen innan. Hela natten åkte han på undersökningar ja den sista enligt journalen när hag vaknade på natten. När vi kom till sjukhuset var han inte kontaktbar å dog kort stund efter. Dagen efter å ett par månader efter blinkade belysningen på en lampa i köket flera ggr i sträck och proppen gick i badrummet av å till. Inget reparerades eller åtgärdades i lght. Pappa hade några år tidigare sagt han skulle komma å spöka efter att han dött. Vi sa direkt att det var pappa som gav oss en hälsning, det gav oss stöd å kraft genom den svåra tiden efter och speciellt som vården inte gav oss möjlighet att vara hos honom den sista natten och man kommer inte över vad han skulle undrat var vi var den natten. Nu har det gått 10 år å vi har med honom i tankar och tal dagligen, på ett positivt sätt.

    SvaraRadera
  102. Idag är första gången jag gråter (läs: bryter ihop) när jag läser dina ord. Jag har vägrat acceptera sanningen, hoppats och bett om mirakel, det lyckliga slutet. Idag insåg jag att det inte finns någon återvändo. Det är oerhört tungt. Jag kan inte ta in det. Allt är så fel.
    Jag älskar dig för att du har delat din resa med mig, jag som inte känner dig. Du har påverkat mig mer än vad du nånsin kommer förstå.

    Jag önskar dig allt gott, oavsett var du är!
    Fina, begåvade och älskade Kristian!

    Kram från Caroline, 29 år.

    SvaraRadera
  103. Kristian, du finns i mitt huvud varje dag.... även om vi aldrig träffats. Du har gjort ett så stort intryck på mig, jag berörs av allt du skriver här, och när jag såg dig på tv.... dina ord, åh, fina Kristian!

    Min mormor gick bort i cancer för lite mer än 2 år sedan....
    Under hennes sista tid här med oss så var jag sjuk i anorexi, och vi sa till varandra varje gång i telefonen att vi kämpade tillsammans. Jag kände styrkan, hon hade kämpat i 7 år, var det någon som gav mig styrka så var det hon.
    Jag önskade att hon kunde få se hur jag mår nu, att jag skulle få krama om henne och säga att VI klarade det.
    Jag vill tro att hon vet. Döden skrämmer mig inte lika mycket längre, jag tror att något finare väntar.

    Tack så länge Kristian.


    Ps. Du skrev någon gång om ett ställe som hette Böle, och om hästar.
    Min mormor bodde i Norge, i Böle som det även hette där. Varje gång jag hälsade på henne som liten, gick vi i vad som kändes som en evighet, tills vi kom fram till en stor hästhage.
    Jag minns tillbaka nu, kan känna hästens varma kropp under mina händer.

    Du är aldrig ensam<3

    SvaraRadera
  104. ❤Du är en oerhört stor människa klok och vis,efterhand som jag följt din blogg har jag blivit lite mer sorgsen eftertänksam förstår livets allvar förundrad över människors beteende lite räddare om mina relationer.
    Jag kommer att sakna dig ❤

    SvaraRadera
  105. K,

    en stlla suck, tunga tarar ..ack sa vackert! Du beror sa manga med dina vackra ord. Kanner som de flesta har en stor sorg over livets orattvisa.

    Kan inte vi gora/ fa gora nagot i ditt namn - om alla som laser skanker en krona sa blir det en slant till ett gott andamal.

    Kram,

    L

    SvaraRadera
  106. Massor av kärlek till dig Kristian och dina nära och kära <3 <3

    SvaraRadera
  107. Hej du fina Kristian.
    Har beställt din bok idag, gläder mig så åt den.
    Många kramar och ofta tankar till dig.
    Karin

    SvaraRadera
  108. Kära Kristian. Du vet nog att det inte kommer att behövas några gator eller andra minnesmärken för du kommer att för alltid att leva vidare i mitt och alla andra vänners hjärtan ! din vän åke

    SvaraRadera
  109. De finaste blommorna plockas först <3 !

    SvaraRadera
  110. All kärlek och värme till dig du fina Kristian.

    SvaraRadera
  111. "Ni mina hjärtans slag" Jag tror att jag dog litegrand. Kristian!!

    SvaraRadera
  112. Jag önskar att det kunde bli lite som när Abraham skulle offra sin son Isak, och Gud ingrep i sista stund när han förstod att Abraham tänkte genomföra det. Jag tror inte på Gud - men han borde komma nu och säga Stopp! Kristian har fått så många att se annorlunda på sina liv och värdesätta sina liv, det räcker nu, och så fick du stanna kvar här...

    SvaraRadera
  113. Önskar så starkt om mirakel. Men du har gjort mirakel genom att dela med dig, kära Kristian. Om du visste hur mkt du har kommit att betyda. Hoppas det på något sätt kan ge dig styrka och kärlek. Tack igen för att du låter oss vara med. Kram Maria

    SvaraRadera
  114. Det finns bara tre ord JAG ÄLSKAR DIG/M.G

    SvaraRadera
  115. Du vackra själ...
    Därför att vacker är du,ja, du är en av de få som jag på ett eller annnat sätt träffat på,som har, eller får jag hoppas på fler än jag tror på... med en vacker insida! Dina ord... de går rakt in i mitt hjärtas djup, de lyckas till och med tränga in i min själ, som så länge varit förkrymt, halvdöd, närapå heldöd. Jag har stängt av, tror jag. Livet kan vara svårt, på många olika sätt. Mänskligt lidande kan se olika ut. Och hur skulle man kunna ens våga viska fram vilket lidande man tror är värst?! Kan man det? Har man ens rättighet till det? Att mäta lidande?
    Du är på väg mot okänt land. Ja, det är vi ju allihopa. Den resan påbörjar vi redan när vi blir till. Men för dig känns/verkar målet för resan lite närmre än för många av oss andra. Det, och bara det är enda skillnaden. Vi ska dit,
    allihopa, förr eller senare. Som jag skrivit tidigare, jag tror att det finns något bortom horisonten. "När vi dör så föds vi..." Jag kanske hade rätt, då när jag bara var ett litet barn och kastade fram de orden, utan att kunna förstå varför eller vad jag menade.
    Men... inte kan det här vara allt? Så meningslöst, i så fall.
    Men du, Kristian, har lärt dig så mycket under din korta stund på jorden(ja, den är ju inte över än), du har lärt dig vad kärlek verkligen är och står för, du har lärt dig vad som är viktigt i livet, du har förstått. Varje gång jag gnäller över någon småsak i vardagen, ska jag tänka på dig. Du har förstått det. Hur många människor kommer någonsin till de insikter som är så klara för dig? Jag känner många personer som är långt över åttio, men ändå inte skulle förstå det du skriver och det du tänker.
    Du har verkligen kommit långt!
    När din bok kommer ut, ja, den ska få en fin plats i min bokhylla, och till den boken ska jag söka mig varje gång mitt liv kraschar, och det gör det mest varje dag, flera gånger...
    VARM KRAM!
    Britt-Marie

    SvaraRadera
  116. Världen har blivit en bättre och mer kärleksfull plats tack vare att du delar med dig av din oerhörda visdom Kristian! Och dina ord kommer att fortsätta sprida sig på jorden och i evigheten... Jag kommer aldrig släppa din hand själsligt! Håller om och kramar om! Tack älskade Kristian! Tack!
    Carina

    SvaraRadera
  117. Finaste<3 du är en beundransvärd person med ett vackert språk du har berört fått mig att stanna upp,jag kommer att sakna dig/Izza

    SvaraRadera
  118. Fann din blogg här i höstas...Har tyst följt din blogg men vill nu lämna en kommentar! -Tack för din blogg, den öppnar upp ens ögon på det sätt man inte trodde skulle behövas. Jag uppskattar livet mer och allt jag har och att jag får leva och må bra. Istället för att gå runt o muttra o klaga på småsaker när det finns de som har det värre. Man klagar helt enkelt för lätt.

    Den här sjukdomen är endå inte helt obekant för mig då den tagit många i för ung ålder på min mor sida..dock inte lika unga som dig..men endå för unga! På min fars sida dog min farbror för några år sen i den också..Min faster nu har blivit opererad och vi hoppas så att det ska gå bra för henne.

    Jag önskar att ödet ville dig annorlunda, att du fick leva och bli en gammal man!

    Puss o kram på dig! <3

    SvaraRadera
  119. Detta var det vackraste jag någonsin läst <3

    SvaraRadera
  120. å så nära men ändå så långt borta... döden tänker Du dig så... gå å stanna på samma gång<3

    SvaraRadera
  121. "Vi sitter alla i samma båt på ett stormigt hav och vi är skyldiga varandra en fruktansvärd lojalitet" G K Chesterton

    Ord på svarta tavlan i en killes rum som också gick bort i cancer alldeles för tidigt,

    Varmaste kramen!

    SvaraRadera
  122. Så hjärteskärande

    /Louise

    SvaraRadera
  123. Kristian, känner dig ej. Men följer det du skriver och förundras över dina vackra och ärliga ord. Du utstrålar en obeskrivlig styrka och självklarhet. Tack för att du delar med dig till oss allihop som läser. Önskar att du kunde få något tillbaka. <3
    Patricia

    SvaraRadera
  124. All min värme käre Kristian
    All min värme Kristians mamma, pappa och syskon
    All min värme till er

    SvaraRadera
  125. kristian,det du skriver berör mig så djupt att jag gråter.här är en till blogg om en tjej som har samma sjukdom som dig...Den elaka hemska..

    SvaraRadera
    Svar
    1. tillägg( sevens matte)

      Radera
  126. Evigheten eller ingenting
    Kanske allt är just INGENTING
    Och Dylan sjunger ju "Go to him he calls You, you cant refuse-when you got nothing, you got nothing to loose"

    Like A Rolling Stone

    Sven Lind

    SvaraRadera
  127. "Jag är som vackrast när jag dör, sa lönnlövet." Läste det för massor av år sen och det passar så bra här hos dig. Du är så otroligtmdultigt på att formulera dig i ord. Kram från en okänd.

    SvaraRadera
  128. All värme och kärlek på din resa Kristian. Och tack. Tusen gånger om för att du låter oss följa dig.

    SvaraRadera
  129. Kristian, Kristians mamma och farsa, Kristians syskon, Kristians vänner...ni har varit med om varann,
    ni kan aldrig förlora varann.
    All kärlek till er nu när ni står inför detta fruktansvärt orättvisa!
    Ni är med mig i mina tankar dag som natt.

    SvaraRadera
  130. Du beskriver döden så att jag inte är rädd för den. Men jag vill inte att du ska gå. Du har ju blivit min vän.... Snälla gå inte..... Låt det inte ta slut.

    SvaraRadera
  131. Så oerhört vackert du använder språket, orden!
    Jag som läser till journalist känner hur orättvist det är, när jag just har börjat så måste du lämna... Jag hade velat få läsa dina ord så mycket längre och jag hoppas att du orkar länge än.

    Ska med glädje köpa din bok när den kommer.

    Kram Karin

    SvaraRadera
  132. Kristian, du unga, kloka o vackra man. Vilken fantastisk poet du är. Många tårar har runnit på mina kinder när jag läser dina inlägg. jag har en önskan att mina barnbarn ska bli som du...
    All kärlek till dig Kristian från en mormor i småland o hennes två barnbarn.

    SvaraRadera
  133. Åh, Kristian dina ord berör som vanligt. Har läst din underbara blogg länge, men aldrig haft modet att komentera... Du berör och berikar mitt liv och trots att vi är främlingar för varandra kommer jag allt oftare på mej själv med att undra hur du har det och hur du mår.
    Det du "lärt" mej är att vi alla är på väg mot samma mål, men att det är resan dit som är det viktiga, dvs att uppskatta det vi har och de människor vi har omkring oss.
    Så tack Kristian! Din bok är beställd och kommer att läsas flitigt:) Kramar från en mamma

    SvaraRadera
  134. Kristian..om du ser en glad lintott på 10 år så hälsa honom från hans pappa och bröder.
    Jag, hans styvmamma hann aldrig lära känna honom..
    Hälsa honom att han nu fått en till lillebror, som alldeles säkert skulle älska att ha honom kvar här och spela bandy i hallen så det ryker.
    Och får jag ha ännu en önskan..om det är möjligt, hälsa honom att han ska komma och hälsa på, ge ett tecken från sig, hans pappa behöver nog det.. :´(
    Frid och kärlek till dig du underbara människa!
    <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. ✫*¨`*✶♪.¸¸.✻ღϠ₡ღ✻ℒℴνℯ….ღ…
      man blir varm av de du skriver så nu håller vi tummarna att den lilla lintotten får hjälp att ge tecken till sin pappa♥
      Caroline

      Radera
    2. Så fruktansvärt jobbigt att läsa. Vackert.
      Hoppas att ni får ett tecken.

      Kram.
      Linda

      Radera
  135. Känn frid och lugn. Kärlek till dig du starka man som har spridit så mycket vackert till dina medmänniskor. Kram

    SvaraRadera
  136. Berörande igen och till kommentaren ovan..du berörde också..han kommer säkert hälsa på er och säga att han mår bra / Kramar till er dig Kristian och till dig anonym !!! / Mathias Pettersson

    SvaraRadera
  137. Mia Nilsson Johansson17 februari 2013 00:46

    <3 kram! resten av orden kan kvitta...! <3

    SvaraRadera
  138. tack för alla dessa så otroligt berörande å vackra ord. massa varma kramar // M

    SvaraRadera
  139. Jag hoppas att du inte har ont. Jag hoppas så mycket! Jag hoppades att vi skulle setts. Mina ord är ingenting jämfört med dina! Tack Kristian!/ Karin

    SvaraRadera
  140. Tack Kristian! för att du hjälper oss att se..och inte vara rädd.

    SvaraRadera
  141. Tack kära Kristian <3
    Alla ord blir så futtiga. Men måste ändå få säga att du förändrat mig som människa. Öppnat min ögon. Vi måste vara rädda varandra, den korta tid vi har här på jorden. Varför offrar vi så mycket tid på oviktiga saker????
    Kommer att sakna dina texter så oerhört ... Vill att du ska finnas kvar här....men är så tacksam för allt du givit oss. All kärlek och frid till dig.

    SvaraRadera
  142. Hopp och kärlek. Tack för dina texter och ditt mod. /Anna S

    SvaraRadera
  143. Åter sitter jag och reflekterar över mitt varande. Det och mycket annat gör dina ord med mig. Tack för att du ger mig perspektiv. Och mod. Mod att våga utmana mig själv. Att känna mer. Att våga.

    SvaraRadera
  144. Tänker på dig, du underbara man! Tack för alla fina berörande och vackra texter.
    Kram//Lotta

    SvaraRadera
  145. Tänker på dig Kristian och på din familj och vänner, vilken mardröm ni alla är i. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  146. Måste bara kommentera helt kort om ett av mina två favoritbands trummis Kristian. Fruktansvärt säker på sina trummor och har alktid älskat alla era fantastiska låtar som förgyller mitt liv. Tack för det Kristian. Vill krama om dig hårt. Har ju kontakt med Kerstin N Malin Hans o de andra. Vi är förtvivlade men hoppas du håller dig stark. Som den vildhäst du är. Om du försvinner ska jag tänka på dig varje gång jag ser en häst och när jag åker genom Kvarnsveden. Kommer att ropa ditt namn när jag sitter vid älven. För jag vet att du kommer att höra!! Sköt om dig nu! Kram Elena

    SvaraRadera
  147. Hej Kristian. Det är svårt att skriva detta på ett sätt som inte blir fel. Men när den dagen kommer då du ger dig ut på din kosmiska resa. När allt som finns kvar är ett skal som är 21 gram lättare skulle jag vilja se det skalet läggas till vila. Kanske är förmätet av mig att känna att jag kommer att behöva ett avslut. Jag som inte är någon alls för dig. Men jag har följt dig hela tiden. Och inga skrivna ord har någonsin berört mig som dina. Jag kommer att sörja dig och sakna dig. Kanske kommer jag att ha en egen liten ceremoni. Sätta mig nere vid sjön och läsa alla dina inlägg igen. Om du inte tycker att det är för creepy? Kram!

    SvaraRadera
  148. Vi behöver inte vara rädda för döden eftersom vi, när vi väl är döda, inte är medvetna om att vi inte existerar. Det är i alla fall vad jag tror.

    Kram från Gävle

    SvaraRadera
  149. Alla vägar leder inte till Rom, men alla vägar leder till den destinationen du är på väg till, alla ska vi den vägen vandra, förr eller senare. Jag har alltid varit on the road, på alla sätt som det går, som musiker, som frilansare, som raceförare, som en som inte är på väg någonstans, men alltid måste vara on the road, alltid nyfiken på vad som kommer näst. Vägarna tar aldrig slut, fortsätter in i evigheten och bortom det, 21 gram lättare, kan vara vikten av den odödliga själen som lämnar kroppen för att resa vidare, kan vara så att livet börjar på riktigt först då det tar slut, att det är först då som resan utan slut börjar. Ha det bra on the road Star Rover.

    SvaraRadera
  150. Kristian, precis som många andra föjer jag din blogg och grips av det du skriver. Vill ge dig en psalm som betyder mycket för mig.
    Herren är min herde, mig skall intet fattas
    Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
    Jesus säger också: Jag är vägen sanningen och livet den som tror på mig ska inte gå under utan ha ett evigt liv. Jag önskar Dig, din familj och alla Jesu kärlek. Kram Kerstin

    SvaraRadera
  151. Skickar en massa styrkekramar och förundras över hur fint och klokt du skriver om livet. All kärlek!!!
    <3<3<3

    SvaraRadera
  152. Mina kärleksfullaste kramar

    SvaraRadera
  153. Bara döden skiljer oss åt. Fina, fina, finaste du.

    Lina

    SvaraRadera
  154. ...och dina ord har kommit att beröra så många...
    /Annelie - en för dig okänd mormor


    Romanska bågar
    Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
    i halvmörkret.
    Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
    Några ljuslågor fladdrade.
    En ängel utan ansikte omfamnade mig
    och viskade genom hela kroppen:
    Skäms inte för att du är människa, var stolt!
    Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
    Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
    Jag var blind av tårar
    och föstes ut på den solsjudande piazzan
    tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
    Signora Sabatini
    och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

    Tomas Tranströmer

    SvaraRadera
  155. "Jag kan redan känna fukten."
    Av någon anledning föreställer även jag mig döden som fuktig; vatten som droppar...

    m

    SvaraRadera
  156. vill inte att du ska gå fina du..känner dig inte men jag vill ändå att du ska va kvar,skulle vilja ge dig en stor kram!

    SvaraRadera
  157. Kristian, TACK för att du har öppnat ditt hjärta för oss!
    Din penna har förändrat liv, skingrat dimmorna.
    Du har fått mig att sluta behandla trivialiteter som om de vore värda mitt allt. Du har lärt mig att ge kärlek till det som är viktigt.
    Tack Kristian!

    Kärlek,
    Lotta

    Ps. Utdrag ur boken "A return to love" som bekräftar vad du anar:
    "Birth is not a beginning but a continuation, and death is not an end but a continuation. Life goes on forever. It always was and always will be.

    (...) "Our inner light, our spirit, is our life force. The body is merely a temporary encasement. Because we do not realize this, we think that the death of the body is the death of the person. It is not.

    (...) Many things that we know exist cannot be seen with the naked eye - neither atoms nor protons nor viruses nor cells. It's all much like tuning into a channel on a TV. Let's say that we are all tuned to Channel 4 on TV. When someone dies, they're no longer on Channel 4, but that doesn't mean they're not broadcasting. They're now on channel 7 or 8.

    (...) Life is like a book that never ends. Chapters close, but not the book itself. The end of one physical incarnation is like the end of a chapter, on some level setting up the beginning of another".

    Ps2. Lycka till på din nya början! ds2.

    SvaraRadera
  158. Tårarna strömmar. Eller det är snarare en ful häftig hulkande gråt. Jag fattar inte hur du gör men dina ord går rakt in. Få mig att öppna kanalerna. Kristian <3

    SvaraRadera