onsdag 13 februari 2013

Världen jag rämnar


Vid himlens fot ska jag falla ur snön. Jag ska smälta i flodens kalla vatten. Följa med strömmen. Med en rörelse ska jag smeka de dalar i Kashmir som jag aldrig hann uppleva. Jag ska rinna genom Himachal Pradesh, förbi Haridwar där jag såg pojkarna lyfta upp den drunknade mannen. Jag ska fortsätta i monsunen mot Varanasi och i gränderna vid Dashashwamedh Gath kommer jag att få syn på en gänglig, blond man med ett pojkhjärta i sitt bröst.
   Jag ska fortsätta, flyta ut i Indiska oceanen – det enda världshav som farfar aldrig korsade – och där ska jag byta riktning västerut.
   När jag närmar mig kusten ska jag stiga av värmen, och över det Afrika som jag aldrig lärde känna ska jag falla som ett svalkande regn. Jag ska virvla och forsa. Dundra och skapa. Ge liv.
   Jag ska blunda och resa vidare. Och ur min slummer ska jag väckas av mina rötters toner. När jag öppnar mina ögon ska jag se att jag befinner mig i kröken nedanför Mellsta, där älven böjer sig som en hästsko. Mitt väsen ska resa sig ur vattnet. Och jag ska vandra för att osynlig röra mig bredvid min familj.

Men ibland kommer jag att vara spårlöst försvunnen. För i den andra världen – låt vara den andra dimensionen – finns mycket för mig att uträtta.
   Jag ska tämja en vildhäst – ja, sådana kommer att finnas.
   I ett pörte i sinnenas Raiski ska jag sjunga med Black Jim.
   I skumma kvarter ska jag dricka brännvin med gastar.
   I en stuga någonstans ska jag utbringa en skål med adjunkten – han som skulle bränna ner en tennishall, men som ingen någonsin skulle misstänka.

Kanske kommer jag att i denna andra värld vara krigaren med fiendens blod i ansiktet, med en fjäder i håret, redo att slakta och bränna.

Men mest av allt förväntar jag mig ett lugn.

Dödens andra fas. Den bestående. Den efter världsrymden. Den efter frågornas svar.
   Då ska jag vakna i fuktig mossa, under en kraftfull gran, i landskapet som jag känner utan och innan. Jag ska börja varje dag med ett försiktigt leende. Känna den varma sommarmorgonens solljus kyssa mig mellan grenverken. Jag ska böja undan kvistarna. Känna mitt ansikte leva upp. Känna min kropp fyllas med magi. Styrkan som jag knappt minns. Och jag ska ge mig av, på en vandring utan slut – i en dröm, i en verklighet. Felix kommer att vandra vid min sida, precis som han gjorde med min bror den där sommarkvällen när jag kom hem smått berusad. Under andra granar kommer jag att se andra vakna. Andras leenden. Andras styrka.
   Jag ska hålla om min farmor och äntligen få höra hennes skratt igen.
   Jag och farfar ska prata ut – det kommer vi båda att må bra av.
   Det är på denna plats som vi kommer att ses igen. Denna plats, min tankes trygghet. För jag har sett.

Jag har sett mig själv sitta på den bleka hästen under ett träd i ett oväder. Åskans buller. Nattens mörker. Jag har sett mig själv vira en kappa allt närmare min kropp. Och jag har sett hur ett barn tittat ut genom springan på plagget över mitt bröst.

Mitt barn.
   Vi ses efter att världen har rämnats.
   Du behöver aldrig mer känna någon rädsla. Ingen oro. Inget obehag.

Jag ska vandra med alla de barn som behövt en förälder. Med alla de barn som väntar på någon. Som saknats. Som försvunnit. Som gått för tidigt. Kanske är det därför jag blivit sjuk. Kanske är det därför jag också måste gå, tidigare än en tanke någonsin trodd.
   För som någon sa: min frånvaro här, är en hemkomst någon annanstans.

208 kommentarer:

  1. Stor kram på dig

    SvaraRadera
  2. Du tillför liv.
    Dina ord, dina bilder är som livgivande vattendroppar där de faller i skymningen i savannen.
    /r

    SvaraRadera
  3. Underbara Kristian.
    Allt du skriver berör.
    Och jag är tacksam för att du får mig att stanna upp och tänka efter.
    Jag önskar dig all frid.

    SvaraRadera
  4. Älskade Kristian, all kärlek och frid önskar jag dig. ♡♡♡Karin

    SvaraRadera
  5. En smekning för sinnet trots tyngden

    SvaraRadera
  6. Du blir en underbar far till de barn som i liv och eferliv saknat en sådan.

    SvaraRadera
  7. <3 <3 <3 <3

    // Helena

    SvaraRadera
  8. God fortsättning, vill jag önska dig;-)

    SvaraRadera
  9. <3 Ja de barn som i den andra världen får dej till far kan vara lyckliga! <3 Har läst det du skrev i AF häromdan. "Jag ser hur delar av befolkningen har dopat sitt intellekt – hur de fyllt sig själva och sina resonemang med luftslott" Jag blir så impad över hur du får till allt! Du har åstakommit mer på din korta tid än vad de flesta gör på en evighetslivstid! Kram

    SvaraRadera
  10. Med din insikt kommer du få fullt upp, tack för att du delar med dig!
    Så underbar vacker lisa för själen!
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Detta är det vackraste jag läst i hela mitt liv och kommer förmodligen alltid att vara!

    Din resa kommer bli precis som du beskriver den.
    Herregud, tänk om det fanns något som gjorde att du skulle få stanna kvar.
    Men det är som jag sagt tidigare.
    Du är för fin för den här världen.

    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  12. Och då jag -som är fjällbäckens porlande, vattnet förbundet med alla tiders granar i landet- känner dig vakna därunder, då kommer jag även känna ditt leende när det målas på ditt uppvaknade ansikte.

    SvaraRadera
  13. Kristian , du berör som få har förmågan att göra.
    Jag kan bara hoppas och önska att den tid du har kvar på denna sidan blir så bra den bara kan.
    Sen tror jag också det blir som du skriver, du kommer att bli en underbar far till alla de barn som nu väntar på dig.

    Kram Tina

    SvaraRadera
  14. Tack för dina texter! Jag blir helt förstummad av att du kan beskriva något på ett sådant fantastiskt sätt, målande, levande och alldeles underbart. Fast döden alltid har skrämt mej tidigare så känns det inte så längre och det är tack vare dina texter!

    SvaraRadera
  15. Jag hoppas, då min tid närmer sig sitt slut, att jag kan frammana liknande bilder som du skriver om. Underbart att läsa, mitt i all bedrövelse. Din text ger lindring vid tanken på det ofrånkomliga och okända...
    /Liselotte

    SvaraRadera
  16. Ja, döden vill jag tänka mig så. Vackert och viktigt. Du beskriver så undebart och jag kan översätta det till mig, till min skog och min sjö. Och plötsligt blev döden inte så skrämmande.
    Tack Kristian.
    Kram
    Birgitta, som följt din blogg sedan start

    SvaraRadera
  17. En fin text jag läste någonstans... "Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen.
    Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. Jag står och ser på när det glider iväg som en liten prick på horisonten.
    Just då hör jag någon vid min sida som säger: "Nu har han lämnat oss". Lämnat oss för vad? Bara försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. Han är lika vacker och välbyggd som när han lämnade stranden. Detta att han blivit allt mindre är ju bara som jag ser det. Just när rösten vid min sida säger att han lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar: "Här kommer han!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad fint skriver. Tårögd blev jag nu. Kram

      Radera
    2. Så sant och så fint! Till dej Kristian, dina ord är ett mästerverk! Kramar

      Radera
    3. Dom som vi inte kan se längre är inte borta, de har bara gått en bit i förväg.

      Radera
  18. Igen, tack för allt du delar. Kärlek och styrka till dig. Maria

    SvaraRadera
  19. Jag har egentligen inget fint eller genomtänkt att skriva, men känner ändå att jag måste. Att jag måste berätta för dig hur vackra dina texter är. Så sorgliga men ändå så fulla med livsglädje. Du når fram, tack för din blogg. Tack
    Kram
    / Jenny

    SvaraRadera
  20. Du skriver så fantastisk, du fantastiska människa. Lyckliga dem barn som får möta dig. Jag önskar så att du fick stanna kvar men varken du, jag eller någon annan människa kan göra något. Det enda jag kan göra är att be om mirakel och jag ber om det varje dag. Du finns i mina tankar varje dag.

    Tack för dina texter. Tack för att du delar med dig. Tack för att du har påverkat mig och andra människor till det bättre. Du har gjort Sverige vackrare och mer kärleksfull.

    Det gör ont att tänka att du inte kommer att finnas mer. Vi behöver dig här. All världens kärlek och styrka till dig och din familj. Kram. N.B

    SvaraRadera
  21. Så vackert du skriver, och om du ser min 8 åriga dotter kan du väl hälsa från mamma. Har inga fler ord. Det finns inga ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Camilla. Har själv en åttaårig dotter. Det bara small till i mitt bröst när jag läste din kommentar.

      Radera
    2. Camilla... Skickar kärlek och värme! ❤

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Camilla, vilken fantastisk tanke att Kristian finns hos din dotter till du kommer . När din tid är inne kommer du att se en ung vacker man kan komma med din dotter i sin hand båda med ett stort leende och uppfylld av allt hon vill berätta för dig !

      Radera
  22. Tack underbara Kristian/MG

    SvaraRadera
  23. Tack Kristian! Jag tänker på en promenad någonstans uppe i fjällvärlden. Vi kan ses där och pratas vid en stund!

    Kram Inga

    SvaraRadera
  24. Kristian!
    Du fantastiska människa. Ingen annan har med sina ord berört mig så.
    Kram //Lotta

    SvaraRadera
  25. Våra kroppar är bara till låns. Du är jag och jag är du. Vi hör alla ihop <3

    SvaraRadera
  26. Tack Christian! Ta väl hand om Dig idag och för alltid!
    Du berör så det finns inga ord på det vackra du skriver!
    / Karin Öo

    SvaraRadera
  27. Här är en sång jag skrev om en sån resa, där 'hemma' på något sätt är resans mål precis som du nu skriver..
    http://soundcloud.com/strangerthings/stranger-things-home/

    SvaraRadera
  28. Tack ! All värme och styrka till dig, många varma kramar.

    SvaraRadera
  29. Lyckos alla de barn som får vandra med dig!

    SvaraRadera
  30. Fantastiskt vackert skrivet. Kärlek och respekt till dej Kristian / LW

    SvaraRadera
  31. Åh herregud, Kristian. Så vackert. Tack. De orden ska jag spara i min bok där jag sparar allt vackert och viktigt. Helt fantastiskt. Och så skönt att känna ditt lugn och...faktiskt, din förväntan.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  32. Du är vacker allt du skriver är vackert jag kommer sakna dig som om jag kände dig.❤/Susan.

    SvaraRadera
  33. Let

    A horn sound
    The guitar bleed
    Those drumsticks beat
    Them voices be heard
    That spirit soar free


    //Johan

    SvaraRadera
  34. Du beskriver så målande och otroligt vackert. Vilka fina tankar du har. Känns så skönt att få ta del av dem och tänka att så kan det ju faktiskt vara. Tänk vad många barn det finns som fått lämna oss för tidigt och vad skönt att få finnas där för dem. Underbara tankar.

    kramar i massor till dig

    SvaraRadera
  35. Kristian!

    En av mina favoriter.. När du orkar hoppas jag att du tar dig tid att lyssna.

    http://www.youtube.com/watch?v=7YMLmlHfehQ

    Kram från Ängesgårdarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fantastisk låt och text, tack !

      Radera
    2. Ja, den var jättefin.

      Radera
  36. Jag läser...tänker...tårar rinner....Jag hoppas du finner paradiset när det är dax att lämna jorden...och dina vänner och din familj, vi som följer dig på FB..kommer alltid att tänka på
    dig...de fina orden du skriver....
    Styrkekramar...

    SvaraRadera
  37. Dina texter är berusande, din sorg bedövande, och jag känner att det är en ynnest att jag får ta del av dem. Tack, av hela mitt hjärta, tack!

    SvaraRadera
  38. Kristian. Jag måste bara få sagt att dina ord berör mig mer än någonannans ord någonsin gjort. Tack.

    SvaraRadera
  39. Do not go gentle into that good night...

    /Jenny

    SvaraRadera
  40. Jag älskar dig och dina texter, finaste Kristian. Alla goda tankar till dig.

    SvaraRadera
  41. Krama min lillebror från mig. Det är 20 år sedan han dog. 8 år blev han...Krama honom från mig, sin systeryster... Gossen med blont hår som älskar att skratta och klättra i träd och bygga kojor. Håll hans hand och förmedla kärleken från systern som saknar honom från jorden. 20 år av saknad...20 år av kärlek...Hälsa honom att han finns i mitt hjärta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick en tår i ögat! Kram till dig

      Radera
  42. Min älskade mamma sa också att hon skulle ta hand om alla barn som behövde henne. Finner du en litta rund och go Värmlandstant med hundratals barn runt sig, så är det garanterat min mamma.
    Krama henne från mig!

    SvaraRadera
  43. Åk och de ska säga välkommen hem...

    SvaraRadera
  44. Något av det vackraste jag läst. Tack.

    SvaraRadera
  45. Jag tror att det blir precis så! All lycka till, och frid vare med dig! Ta hand om våra barn <3

    SvaraRadera
  46. Du är fantastisk.

    SvaraRadera
  47. ~du vackra själ, du kommer alltid finnas här i vår värld.. men du behövs därborta.. du ska skapa underverk ~& ta hand om alla de ensamma barnen, de behöver dig med...

    SvaraRadera
  48. Alla vackra ord har redan blivit skrivna så många gånger. Så jag kommer inte ge mig på det. Men du ska veta hur mycket du betyder för mig. Du okända vän.
    Jag hoppas att när din tid kommer då du ska återvända hem, blir som du önskar.
    Tack, Kristian. För allt som du har gjort, sagt och skrivit för oss alla. Kram /Josefin

    SvaraRadera
  49. Det är många år sedan nu, men kan du hand om min syster där, hon hann bara leva några minuter innan hon dog.

    Du är verkligen det finaste jag vet och jag önskar att jag kunde hålla om dig och hålla dig kvar här hos oss.

    Sofie

    SvaraRadera
  50. Herre Gud vilken stor människa du är. "All flows - nothing remains constant" Du ger mig mod att kämpa vidare.

    SvaraRadera
  51. För första gången känner jag mig inte lika rädd för att dö. Det finns kanske en mening med allt?! Ännu kan jag inte se att mina dagar är räknade, men när det blir dax, hoppas jag att jag minns dina ord du skrivit idag! Tack, Kristian! Frid /Cecilia

    SvaraRadera
  52. Vackert. Lycka till på färden. Kram

    SvaraRadera
  53. Satt häromdagen och strök min dödssjuka fars panna. Livet är på väg att lämna honom det känner alla vi runt honom tydligt.
    Hans kamp för att inte släppa taget har pågått länge... av rädsla, envishet, livslust, vad vet jag? Vill inte förlora den enda förälder jag har kvar, men lider med honom i krämpor, motgångar, trötthet och smärta. Ge honom frid och evig vila tänker jag ibland och så när han då emellanåt vaknar till lite och jag ser hans ögon som är mina tänker jag... inte än, håll ut, bli kvar, stanna...
    Varför ska döden vara så svår...
    Vill så gärna förmedla dina vackra tankar till min far, tror jag ska berätta om det du målar upp, det är så trösterikt att tänka så.
    Och min mamma som har funnits i nästa dimension i fem år nu är med mig allt varje dag det känner jag så tydligt. Hon vakar över mig och mina små och ger mig styrka även därifrån.
    Men utan dig Kristian hade dessa dagar i dödsvakandet varit ännu dystrare och svartare. Du ger hopp.
    Kram på dig från Anna

    SvaraRadera
  54. Så fantastiskt vackert, du kommer bli den vackraste ängel. /Anna

    SvaraRadera
  55. Tiden stannar.
    Jag stänger av teven. Läser långsamt. Tar in långsamt.
    Börjar om. Läser igen. Vill ta till vara varenda stavelse.

    Det känns som att gå i ett galleri med världens allra vackraste tavlor.
    Tavlor målade av dom mest erkända som någonsin funnits.
    Att läsa dina ord och meningar är som att ta del av ett mycket, mycket värdefullt galleri.
    Jag är väldigt tacksam att jag har fått tillträde.
    Tack! - Kram - /Thorun

    SvaraRadera
  56. så vackert att allt stannar upp för en stund..kärlek. / Rosanna

    SvaraRadera
  57. Fina du,det gör mig ont att läsa dina rader och tåren rinner på min kind när du skriver att du ska gå med barnen i den nya världen du ska till,jag har en ängel där,en liten Jenny,du får gärna vandra och hålla henne i handen och tala om för henne att jag älskar henne så,ta du hand om henne om du vill för hon behöver en fadersgestalt för hon har varit ensam i många år
    Vi hörs snart igen

    SvaraRadera
  58. Lova att du tar hand om alla små! Men det är grymt, varför ska du inte få vara med oss mer, onödigt att fundera på det, hoppas du slipper ha för mycket smärta, att du har bästa medmänniskorna omkring dig, du vet hur många tårar som fälls när vi läser din blogg, du är inte ensam!!

    SvaraRadera
  59. Jag vill inte att du ska dö. /Anna

    SvaraRadera
  60. Jag gråter....

    Kram
    /Kirsten

    SvaraRadera
  61. Mitt hjärta brister. Det fullständigt brister, Kristian. Det sista stycket i den här texten, orden om barnen, är bland det vackraste jag någonsin läst. Du har förändrat mig för alltid och det är jag oerhört tacksam för.

    SvaraRadera
  62. Hej, Det är oerhört vackert skrivet....oerhört sorgligt. Jag har följt din blogg länge nu och alltid berörs jag djupt. Mvh J.W.

    SvaraRadera
  63. Hej. är själv som du, obotligt cancer sjuk...men i "bra" skick senaste 3 åren efter benmärgstransplantation m.m. m.m. Benmärgscancer i mitt fall. Ja hur som helst, det är en resa i sig att läsa dina texter och se hur DU sätter ord på "läget". Har du hört den här:

    Att ge upp, är att tappa modet och bli passiv.
    Att acceptera, är en ständig handling, bli aktiv.
    Att ge upp, är att säga "det finns inget att göra".
    Att acceptera, är att säga "det finns hela tiden något att göra"...eftersom accepterandet är en ständig process som ställer krav på dig varje minut.
    Att ge upp, föder förtvivlan.
    Att acceptera föder frid!

    Allt gått från en Gustafs-bördig 55 åring i Västmanland.

    SvaraRadera
  64. Så otroligt vacker text. Precis så vill jag att döden ska vara. Jag kommer att bära dina bilder med mig genom livet. Tack.

    SvaraRadera
  65. Jag vet inte vad jag ska skriva. Känner bara att jag vill. Tack. Du är vacker. <3

    SvaraRadera
  66. Ja, gör det Kristian, lova att du håller alla små Smulor och Frön i handen som behöver en stark och trygg och kärleksfull att luta sig mot och som visar dem vägen. Annika, Ellas mamma

    SvaraRadera
  67. Åh Kristian......... åh.......
    Kram/eva

    SvaraRadera
  68. ÄLSKAR DIG KRISTIAN,,du vet,det jag vet...LOKE;S MAMMA.

    SvaraRadera
  69. Vilket underbart sätt du gör skillnad på. Nätkärlek när den är som bäst. Och klart du kommer att fortsätta att betyda mycket, både här och på andra sidan när du har gått. Alla historier du kommer att kunna berätta för barnen... så att de kanske vågar sig ut igen... Tack för att du målar alla dessa vackra ordtavlor... Kram

    SvaraRadera
  70. Som du berör och ger liv! Tack Kristian! Vaknade en natt vid fyra och låg och tänkte på dig. Funderade på vad jag skulle skriva i min kommentar till dig. Finns det något jag kan tillägga? Du har ju redan sagt allt. På språket som slår som hjärtslag över nejden.

    SvaraRadera
  71. Kristian. Jag började läsa denna blogg då du tog upp den igen, jag har aldrig stött på någon liknande. Dessa texter du skriver. De är hjärtskärande obegripligt bra och världen behöver fler fina människor som du. Så varför ska världen vara så hemsk och plocka bort det som ska finnas. Jag beundrar ditt lugn och Du är magisk, allt gott till dig.

    SvaraRadera
  72. Kristian, när jag läser dina fina ord om än mycket sorgliga om barn kommer jag from nu tänka på att mitt underverk till dotter som ska få minst ett par kramar extra varje dag, låta tiden stå stilla och tänka på att vi har tiden som du inte fick lika mycket av.

    Livet är oerhört orättvist och jag hoppas innerligt att du får stöd, kramar, närhet och även lugn och ro inför din resa du har framför dig. Du har berikat Sverige med din musik och dina vackra ord.

    Vi kommer aldrig att glömma dig Kristian, var stolt över vad du åstadkommit!

    Nu ska jag gå och titta på min vackra dotter som sover sött om natten och jag känner en oerhörd tacksamhet för livet som bara är till låns. Varma kramar från mig

    SvaraRadera
  73. lilla jag (igen)13 februari 2013 23:34

    Måste hoppa in här och skriva några rader. Varje gång jag läser något av dig tänker jag "det där är det bästa han har gjort" men nästa gång jag läser känner jag likadant igen. Hur lyckas du? Du får mig att uppskatta det jag har och du ger mig gåshud på hela kroppen när jag gång på gång läser det du skrivit. Vill bara säga, som så många andra, att du gör skillnad, du är viktig. Ta hand om alla de små på din nästa resa! Till dess önskar jag att du blir omhändertagen av alla dina nära och kära, att du får njuta av fler soluppgångar och de ljusare vårkvällarna som kommer närmare. Var rädd om dig, du behövs både här och i himmelen!!!

    SvaraRadera
  74. Kristian du är helt otrolig! Du skriver de mest fantastiska texter. Du är min hjälte, och jag hoppas du blir mottagen som den hjälte du är, var du än befinner dig. I himmlen och på jorden, av stora och små, av alla du träffar på!

    SvaraRadera
  75. Så jäkla fint skrivet. Finner inga ord.

    SvaraRadera
  76. Dina kloka ord ger mig liv och ett lugn. Senaste dagarna har jag sett på mina patienter på ett annat sätt, i ett annat ljus. Och det är tack vare dig och det du skriver! Visst är det konstigt att du som behöver livet och lugnet mest är den som ger det till oss andra istället. Det är stort!

    SvaraRadera
  77. Det vackraste jag läst. <3
    Tack!

    Får mig att tänka på musikskapelsen "Into the West" av Annie Lennox. Den låten som beskriver en av de sista scenerna i Sagan om konungens återkomst, då alvskeppet seglar av mot det vackra odödlighetens rike Valinor. Lennox sjunger precis det du skriver fast med andra ord.

    Kristian, när det är dags för dig att segla så hoppas jag att du tas emot som den konung av kärlek som du är, var än resan går.
    Jag hoppas godhjärtade alver sjunger dig vackra lovsånger.
    Jag hoppas du får vandra på ställen minst lika vackra som Vattnadal.

    Jag ska dofta efter dig i vinden, lyssna efter dig i fåglarssång, känna efter dig i det friska vattnet i en bäck.

    Tack för allt du ger
    Många kramar till dig och de dina!
    /Sofie Jojja Jonsson.

    SvaraRadera
  78. Jag är inte längre rädd att dö sen min mammas tid här på gjorden. Jag har en så stark övertygelse om att livet fortsätter fast på ett bättre sätt. Vi kommer att få träffa alla de som redan har rest ifrån oss, och dom kommer att ta emot oss med stor glädje.Varför vi inte får den exakta bilden av hur det blir beror på att vi ska leva banan ut här med allt som det innebär.Om vi visste hur bra det blir sen, kan göra att alla skulle vilja dra vidare på en gång och då blir det nog lite fel, allt ska ha sin gång liksom.Vissa far tidigare,och det finns bog en förklaring på det sensom vi kommer bli varsle om. Alla kommer vi att mötas igen och det är ju fantastiskt. Kram på dej Kristian.

    SvaraRadera
  79. Den här texten vill jag minnas när det är min tur...
    ♥ från "mommo"

    SvaraRadera
  80. Kristian,dina ord går rakt in i mitt hjärta. Jag lever med döden inpå mig varje dag sedan 7 år. Vår älskade son togs i från oss av en djävulsk sjukdom. Den fick han leva med i hela sitt liv, Jacob fick bara bli 12 år 7 månader och 11 dagar. Jag är ej längre rädd för döden eftersom jag vet att vi kommer att träffas igen. Är absolut inte religiös men vet att det finns något efter detta. Känner att Jacob är med oss, han ger oss många tecken, saker som händer här hemma som inte går att förklaras. Det känns härligt. För en månad sedan fyllde jag år min man frågade mig vad jag önskade, jag svarade som vanligt jag vill ha min pojke tillbaka. Eftersom vi, mest jag har velat att gå till ett medium för nyfikenhetens skull så fick jag det i present. Det var fullbokat ända fram tills i maj, men det blev ett återbud på min födelsedag, helt otroligt. Har ju varit väldigt skeptisk mot sådant men ändå nyfiken. Ingen kan ju bevisa att det inte finns något. Vi hade med oss ett fotografi som låg i ett kuvert, det var omöjligt att veta vem vi sökte. Det var så mycket information som vi fick som stämde in på allt i detaljnivå som ingen annan har en aning om. Helt otroligt jag (vi) fick kontakt med våran son på min födelsedag precis som jag önskat mig. Bara det att det blev en avbokad tid just på min födelsedag kändes ju märkligt. För oss är det viktig att prata om Jacob dagligen, vad han gjorde, vad han skulle ha tyckt osv. Som förälder så bär man med sig sitt barn hela tiden inom sig. Jacob finns alltid med var jag än är och vad jag än gör. I alla år har man känt sig pestsmittad, människor håller sig undan tror att döden smittar. Och när folk talar om döden så är det som, om jag dör inte när jag dör. Ingen slipper ju undan. Det känns fantastikt det du gör Kristian, du delar med dig av den tabulagda döden. Du gör det så vackert tårarna flödar ner på mina kinder. Du får gärna lära Jacob att rida. han älskar djur. Ses snart skriver jag alltid till Jacob nu gör jag det till dig Kristian. Kramar från Jacobs vingklippta mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken vacker text och underbara tankar du delar med dig av, Jacobs mamma ! Jag har själv ett barn på 12 år och kan/vågar inte ens beröra tanken att mista henne. Nu kommer Kristian och kan hälsa Jacob från sin mamma och dom kan busa dagarna i ända tills du kommer !! Kram / Ulrika, Östersund

      Radera
  81. Kram...Dig bär Jag med mig...

    SvaraRadera
  82. Hjärtat expanderar, det svämmar över med känslor. Bröstkorgen är plötsligt för liten, måste andas djupa lungna andetag..
    Det du skriver, på sättet du sätter ord på tillvaron går inte att likna med något annat.
    Tack Kristian, för att du skriver, tack Kristian för att du genom dina texter skingrar skuggorna kring det som för oss alla är skrämande. Tack för att du är du. Kram Boel

    SvaraRadera
  83. Det vackraste jag någonsin läst... All styrka till dig!

    SvaraRadera
  84. Alla hjärtans tack.
    /r

    SvaraRadera
  85. ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

    SvaraRadera
  86. PS
    Dagens vinjett på Google visar ett rött tåg som snabbt kör uppför en brant rälls för att en stund senare passera en loop och köra rakt in i ett rött hjärta.
    Jag associerar fritt..
    /r

    SvaraRadera
  87. Jag som alltid varit rädd för döden kan inte hitta rädslan efter din text, döden är nog en vacker återförening med dom vi saknar! Tack Kristian! Du får mig att leva nära mina barn, bortse från petitesser, kramas med dom...

    Tack ❤

    SvaraRadera
  88. När döden närmar sej, så ska jag minnas dina vackra texter. Dom kommer lindra min ångest och få mej att längta till andra sidan <3

    SvaraRadera
  89. Idag har du formulerat något som aldrig formulerats så fint tidigare: Frid och försoning, Din text gav mig ett totalt lugn. Rädslan var borta, ångesten likaså, allt blev förklarat. Du är en profet Kristian. Kram

    SvaraRadera
  90. Fantastisk text som berör. Jag blir även berörd av texterna dina läsare skriver....All kärlek!!! / Anette

    SvaraRadera
  91. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag tror det bli svart efter döden! Att det inte händer nåt!

    Jag har ändrat mig! Det finns massor efter döden, det du beskriver är bara en bråkdel!

    Kram

    SvaraRadera
  92. Dina tankar blir mina och jag suger på varje bokstav. Dubbla varma kramar, tills vidare, på den här sidan om gränse, för NU.... Smålands Tina

    SvaraRadera
  93. Snälla, gå inte!

    SvaraRadera
  94. Kristian jag känner dig inte... ändå har du blivit som min vägledare, ängel, profet med äkta och betryggande ord.

    Jag är inte rädd längre på grund av det du delar med dig av.

    Efter cancerdiagnos och åter på "livets bana" kommer jag så länge jag lever på denna sida att tänka på dig varje dag.

    Förstår du vad du gör med människor, vad det ger, åh jag hoppas så!!

    Unikt...

    Kram Jenni

    SvaraRadera
  95. Efter att ha fått äran att slå följe med dig på din väg så har jag reflekterat över att du går igenom alla steg man ofrivilligt måste och att du nu börjar hitta till ett lugn och en frid - i vart fall känns det så - och jag hoppas att det är så.

    Tänk vad du kommer att få fullt upp med alla leksugna barn som du nu får ta hand om tills deras mammor och pappor kommer och en och annan tant och farbror också som behöver någon att prata med en stund över en kopp kaffe. Kram från Ulrika i Östersund.

    SvaraRadera
  96. tänker på dig <3

    SvaraRadera
  97. Tack för att du delat med dig! Jag kommer fortsätta läsa dina texter även när din hemkomst är någon annanstans. Vilken glädje för de barn som får vandra med dig!
    Kärlek till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med dig, Louise. vilken glädje för de barn, Kristian!de barnen vandrar i total trygghet med dig. ❤

      Radera
  98. Kristian!
    Du är en profet!
    All kärlek till dig.

    Kram
    //Lisa

    SvaraRadera
  99. ♥♥♥
    en Farmor

    SvaraRadera
  100. Du vet nu. Nu vet du verkligen.
    /ellen

    SvaraRadera
  101. Hoppas innerligt att du inger dej själv den förtröstan som du ingett mej med din text. Inför döden är vi alla små och hjälplösa men tillsammans kan vi lindra ångesten och göra tiden innan vi går mindre förlamande......

    SvaraRadera
  102. Hej! Ett stort hjärta till dig idag. Du skriver så vackert om det så smärtsamma. Dina ord får det att svämma över och jag hoppas de når många. Allt gott till dig, i och förbi denna värld.

    SvaraRadera
  103. K,

    Tack for dagens mest tankvarda an sa lange.

    Kram,

    L

    SvaraRadera
  104. Så fantastiskt vackert skrivet, Kristian.

    Tack för alla dina underbara ord och texter.

    Alla dagar, året runt, borde vara Alla Hjärtans Dag, tycker jag, men dina inlägg har andats Alla Hjärtan varje gång jag läst dem, Kristian.

    Kommer bli en stor saknad den dagen du inte skrivit några fler texter i din blogg.

    Kärlek och omtanke och värmande kramar till dig, du den allra vackraste människovarelse, från Nina.

    SvaraRadera
  105. Alla hjärtan till dig Kristian!
    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
  106. Vackert!Har börjat läsa din blogg och du får mig att fundera på livets ting<3 vila i frid fina du!

    Minns dig i sugarplum fairy,vilken grym kille!

    Kram!

    //Patricia

    SvaraRadera
  107. Ååh så vackert - så gudabenådat vackert. Hela texten andas frid. Om du visste vad jag unnar dig denna ro.

    SvaraRadera
  108. Ta hand om barnen Kristian. Särskilt min svägerskas 2 små bebisar som gick i förväg. Dom är så små och behöver en riddare.

    SvaraRadera
  109. Du fina <3.från en mormor/farmor med änglabarn

    SvaraRadera
  110. Har följt ditt liv ända sedan du fick beskedet första gången, och du tycks ha fångat en hel värld med ditt öde.
    Jag har heller inget mer att säga, men jag måste dela med mig av det jag bevittande i tisdags på min arbetsplats Kulturens Hus i Luleå där bandet Chickpeas Band läste upp din beskrivning av Döden (Döden kommer..., den 7:e februari) inför 600 personer. Jag lovar att luften gick att skära i när detta hände. Det var magiskt. För ordningens skull vill jag tillägga att de refererade till dig innan stycket lästes upp.
    Jag ville bara säga det, att dina mantran fortsätter att spridas världen runt.
    Kramar till dig...

    SvaraRadera
  111. Så fint skriver Kristian, som alltid. Du berör❤

    SvaraRadera
  112. Sitter på jobbet o läser...får gåshud från tårna och upp över hela kroppen!! Jag tror ( hoppas) på livet efter döden och känner en stor förtröstan över de ord Du skriver. Det var kanske nån mening med detta, Din uppgift att ta hand om barnen, så vackert så man saknar ord. Har en liten brorson, i himlen sedan 16 år tillbaka, han blev bara 7 år, efter 3 års otroligt tufft kämpande! Ni kommer ses i Nangijala:) Stor varm kram till Dig/Elisabeth

    SvaraRadera
  113. Mitt hjärta svämmar över!

    SvaraRadera
  114. hej kristian,läs gärna carinas historia på IMMUN.se.hon var svårt sjuk i cancer men blev frisk med hjälp av olika tillskott och ekologiska bärpulver,värt att läsa.hon har nu öppnat hälsokostbutiken,IMMUN.SE ,finns även en läkare på youtube som berättar om CHAGAS positiva effekter på tumörer.även alg-börje som var svårt sjuk blev frisk med ishavsalger. mvh,susanne.All kärlek till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Susanne. Läs gärna Kristians inlägg "En dåres försvarstal" från den 24 januari i år.

      Radera
    2. Hej Carina,

      Tack för dina kanontips!

      Själv blev jag frisk från Parkinsons sjukdom när jag köpte en ny Blu-Ray-Spelare från hifiklubben.se

      Radera
    3. Till ovanstående.
      Bra skrivet!!!

      Radera
    4. Ack och ve, hur skall vi bära oss åt för att hjälpa Kristian att slippa den här typen av kommentarer, som han så övertydligt har undabett sig? Jag instämmer i kommentaren att du bör läsa bloggen från den 24:e januari. Sen är det på sin plats att göra en pudel.Mvh Åse

      Radera
    5. Rappakalja.
      /r

      Radera
  115. Din Varanasi kanske finns nära dig så att du kan bli befriad från återfödelsens cirkel.
    Jag satt på ghatsen vid Ganga när min väns kropp doppades i floden för att svalka den innan kremering, inför färden till nirvana.
    Innan dess var jag i dödshuset med hans familj, ingen ångest, ingen rädsla, bara medvetenheten och glädjen om att bli befriad från samsara, återfödelsens cirkel.
    Han är inte död, min vän, han har bara vaknat ur livets dröm,som du kommer att göra, som jag kommer att göra,
    när man väl har vaknat kan man börja leva på riktigt, i en annan verklighetet där döden inte existerar, där alla möter alla åter igen.

    SvaraRadera
  116. Min kärlek är din Kristian <3

    SvaraRadera
  117. I drömmen satt en smal, mörkhårig cancersjuk pojke brevid mig. Han hade bara ben och en vit t-shirt på sig. Pojken var kanske 11 år. Han höll lätt om min hand. Utan ord sade han att allt var bra nu. Jag grät i sömnen. Funderade mycket på vem pojken var dagarna efter. Kanske väntar han på dig..

    SvaraRadera
  118. Vilken poesi!! helt otroligt... att du mäktar med! har läst det mesta du skrivit men detta tar priset... vilken tröst. för mig och för många många andra... har själv en obotlig cancer men min medicin funkar - än så länge. avundas ditt lugn. själv åker jag berg- o dalbana mellan hopp o förtvivlan...
    alla mina varma tankar till dig - och tack för dina ord Kristian!

    SvaraRadera
  119. Det här var verkligen det allra vackraste du skrivit fina, fina du!
    Orden gick rätt in i mitt hjärta och jag känner en rysning av gnistrande kall is rinna nerför min rygg...så vackert. Så sorgligt att du måste lämna allt här, men de där barnen behöver dig och snart kommer vi alla efter...
    Min mamma bakade de godaste bullarna i hela världen...be henne baka massor åt er så kan ni fika på de gröna ängarna där. Å som jag bad dig tidigare...hälsa henne att jag saknar henne.
    Jag kommer att sakna dig också, din poesi, dina ord, det vackra och hemska du skriver om...kärlek och lycka även efter döden!
    De senaste veckorna har jag ägnat mig åt min äldsta son...hämtat honom gråtande sena kvällar, sovit bredvid honom under tröstlösa nätter. Det är mitt kall här...att fostra mina barn och att i kärlek förbereda dem för livet...livet är hårt, det består av många prövningar och ställer höga krav på oss alla...men det är vackert också och fyllt av kärlek och ljus.
    Du har funnit en plats dit jag också vill komma sen, när jag fått leva och uppleva så mycket mer, och när du skriver så här vackert är jag inte längre rädd...jag hoppas bara det dröjer en stund till..
    Om den platsen är så vacker som du beskriver den så vet jag att den till o med kommer att vara ännu mer vacker och rymma ännu mer kärlek när jag kommer...iaf om du redan hunnit dit då!
    Jag hoppas att jag får träffa dig också där, då när det är min tur...för jag vill så gärna tacka dig för att du fick mig att stanna upp och leva livet medan det pågår...tillsammans med familjen..inte tre steg framför och ständigt stressande.
    Men, som jag skrivit förut, livet är här, livet är nu..och jag hoppas att du inte har ont och att du är omgiven av dina nära och kära.
    All kärlek, all respekt och många kramar till dig/ mia (mitt på eftermiddagen)

    SvaraRadera
  120. Tänk att livet måste bli så fruktansvärt allvarligt innan vi tar in glädjen i varandet.
    Vi ska ju alla dit.
    Om du går före mig, se vet jag en liten Fredrik som skulle bli mycket glad om du tog honom nära din kropp och virade en kappa runt er......

    SvaraRadera
  121. Vackraste Kristian....alla dessa föräldralösa barn som redan gått in i den andra världen så tidigt. Den dag när det är dags för dig, då väntar alla dessa barn med glänsande ögon....jag ser en vision, du sitter där, du har låtit ditt hår växa axellångt med alla barnen som kronjuveler runt omkring dig. Ser du, vilka känslor du väcker med din underbara poetiska skrift, vackrare för varje gång du skriver. Du blir länken mellan människor som mist en älskad. Kram Maggie

    SvaraRadera
  122. Du fortsätter där som du börjat här: att ge andra hopp, kärlek, trygghet och en oändlig värme. Barnen kommer att hänga dig i klasar om halsen! Vilken underbar bild, Kristian.

    /MO

    SvaraRadera
  123. Du skriver så bra så det är inte klokt. Dina ord förändrar människors liv. Förbättrar liv. En sån kille du är! // A

    SvaraRadera
  124. Vackert så vackert...

    SvaraRadera
  125. Ååå...jag måste bara säga det igen...Du är underbar och sååå fantastisk...Tack för dina fina texter som verkligen berör...Du är bara så BÄST <3<3<3

    SvaraRadera
  126. Min egen död tänker jag så här...
    Jag vet att jag ska dö.
    Jag tar mej till en skog som jag känner sen förut.
    Jag lägger mej på solvarm mörkgrön mossa.
    Jag vänder mej så jag ser himlen.
    Molnen rör sej sakta.
    Det blir sommarkväll.
    Jag vänder mej på sidan.
    Sommnar och min kropp sjunker ner i den daggvåta mossan.

    SvaraRadera
  127. Ja Kristian, ta hand om alla barnen. Blev alldeles varm inombords när du skrev så. Lycklig rentav.
    En så vacker, lugn och fridfull text. Tack!
    Gunilla

    SvaraRadera
  128. Kära, kära, fina du. Å, du betyder så mycket, dina tänkvärda, kloka ord går rakt in i hjärtat. Jag blir alldeles varm och sorgsen på samma gång. Jag gråter och gråter igen. Helt sanslöst hur vackert du skriver. Är helt övertygad om att varenda unge kommer vilja ha dig som pappa. Du kommer bli en helt fantastisk far nu, det är jag fullständigt övertygad om. Det du skrev om att du skulle låta dina barn klättra högt i träden var så fint så fint. Ta hand om dig nu. Vi ses en dag, var rädd om dig tills dess. Alla kramar och styrka, du är grym och helt fantastisk! Kram igen. Lina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, speciellt dom första raderna. Jag tror Kristian. Barnen du kommer att möta är inte jordebarn utan barnen har kommit så långt som du har kommit här på jorden. Kristian vad blir du när du kommer över? Jag är nyfiken och vill möta dig både här och där. Hjärtakramar Lena

      Radera
  129. Kom att tänka på en sak i natt som mognat fram under ett tag. Jag tänker på alla unga människor som skrivit här och andra som jag känner till på andra sätt. Alla som skall lämna och gå i förväg, i förtid. Jag tycker det skulle vara mysigt om det fanns en gemensam kyrkogård i Sverige för dessa. Där de andligen skulle ha nära till varandra och där vildhästarna skulle vara ett naturligt inslag.

    SvaraRadera
  130. Ingen kan skriva som du...vill krama dig. Länge. /Lotta

    SvaraRadera
  131. Förmodligen läser du inte detta, men du ska veta att du gjort mig till en starkare och bättre människa. Tack för det, tack för allt älskade, älskade du.

    SvaraRadera
  132. vill bara säga att jag tycker du är en underbar människa..många varma kramar till dig

    SvaraRadera
  133. Du få mig att bli en starkare människa..jag förlorade min mamma i cancer när jag var drygt 20 år...min son var kring 1 år då.Allt gick så snabbt jag var den enda i min familj som inte ville ta till mig att hon skulle dö,jag tänkte hela tiden att hon kommer ju hem snart..2 veckor innan hon dog så frågade jag henne om hon skulle komma hem igen.Då svarade hon jag vet inte,men egentligen visste hon ju,de va så mycke jag ville säga till henne,men jag hann inte..ja hann inte säga hur mycke jag älskar henne ..hon sovde mycke i slutet så jag tänkte när hon vaknar ska jag säga att jag älskar henne,men hon vaknade ju aldrig.Dom sista orden jag sa till henne var ..vill du ha mer vatten att dricka..de tog 3 månader sen var min fina lilla mamma borta ,men jag hade ju förlorat henne mycke tidigare..men du är en fantastisk människa ska du veta.kram

    SvaraRadera
  134. Så jävla vackert - Tack /Carina

    SvaraRadera
  135. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  136. Lagen om ögonblickets njutning:

    Historien om en tibetansk munk.

    Det var en munk som blev jagad av en tiger.
    Munken sprang för livet och kom till ett brant stup, där han inte kom undan. Men han upptäcker en lian som hänger där & börjar klättra ner. När han tittar ner får han se en annan tiger som väntar vid lianens slut.

    Nåväl...tänker han...då hänger jag kvar här tills en av tigrarna tröttnar & går sin väg.
    Då får han se en mus som börjat gnaga av lianen en bit ovanför honom.
    Men i samma ögonblick upptäcker han oxå att det växer smultron på bergssidan inom räckhåll.
    Och det var de godaste smultron han ätit i hela sitt liv!!!

    Han kunde konsten att leva i Nuet!!!
    Inget hade blivit bättre om han skulle ha gripits av panik! Och smultronen var goda!
    Varför skulle han avstå från njutningen för att istället plåga sig själv med oroliga tankar om framtiden??

    Varma tankar till dig.

    Ann

    SvaraRadera
  137. Så vackert... jag hoppas du möter mitt lilla barn... det behöver dig.... Det känns så skönt och varmt.

    SvaraRadera
  138. Du är helt underbar! <3

    SvaraRadera
  139. Jag läste någonstans att Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
    -Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt.
    Dalai Lama´s svar stämmer så bra. Jag tror att Dalai Lama skulle gillat dig jättemycket Kristian. Många av oss människor tror att vi skall leva i evighet och därför glömmer att leva här och nu.

    Livet är inte alltid en dans på rosor och många kämpar med olika saker i livet men du Kristian har fått oss att ta till vara på livet på ett helt annat sätt. Du har öppnat våra ögon och fått oss att inse att livet är alldeles för kort att slösas på fel saker.

    Du har blivit kärlekens budbärare.

    Jag har läst din text många gånger och för varje gång blir jag så imponerad. Det du skriver är mäktigt, vackert samtidigt som det är så smärtsamt.
    Jag hoppas att du aldrig skall sluta skriva.

    Jag hoppas att du inte har ont och att du är omgiven av nära och kära. Jag önskar dig god natt så att du kan få nya krafter samt drömma vackra drömmar. Kram. N.B

    SvaraRadera
  140. Kristian, jag och min man har haft lyckan att få 3 fina pojkar och sen fått uppleva en adoption! Vi är lyckligt lottade men, tyvärr fick bara vår förstfödde stanna hos oss. De 2 andra perfekta, underbara och hett efterlängtade sönerna och bröderna lämnade oss innan vi ens hann lära känna dem.

    Att människor som du skulle kunna vara deras förebild
    och trygghet i livet efter detta ger mig en djup känsla av frid och en stilla men ljublande lyckokänsla.

    Tack........
    Kramar från en 4-barnsmamma <3

    SvaraRadera
  141. Jag drömde en dröm om dig härom natten. Idag på jobbet kom jag att tänka på dig samtidigt som en våg av sorg och olust kom över mig. Jag brukar inte drömma om folk jag inte känner. Jag tror inte att jag på något sätt besitter några övernaturliga krafter. Men av någon anledning så känner jag på mig att det här inte är någon slump. Hoppas jag har fel.

    SvaraRadera
  142. Kristian,
    Har följt dina texter sedan " Annas eviga". Då liksom nu har du lyft dej utanför dej själv. Om det hjälper dej något vill jag att du ska veta att det du har skrivit har gjort mej till en bättre människa. Många fler borde läsa din text, den är allmängiltig, storsint, generös och viktig.
    Har följt en ung döende kvinna, min syster, det tar inte slut, ge inte upp, vet hur svårt du har det men ge inte upp, det är du för fin för, för viktig.
    Jag fortsätter att läsa, om det hjälper dej något, det hjälper mej.
    Kram och försök sov nu.
    Caroline

    SvaraRadera
  143. följ indianlekarna.


    http://indianlekar.blogg.se/

    SvaraRadera
  144. Detta Kärlekens Evangelium läses bäst med hjärtat, då hjärnan inte har tillräcklig kapacitet för ett sådant budskap... <3

    SvaraRadera
  145. Min man kommer troligen snart att göra samma resa, han är för svag för att orka prata och hans hjärna är infekterad av lymfom. Jag finner tröst i dina skildringar om vad som väntar. / Emelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ber en bön för din man, och min far.

      Radera
  146. Finns ingen annan som du...
    //Marie

    SvaraRadera
  147. Din frånvaro här är din hemkomst någon annanstans. Precis så, Kristian. Precis så.
    Jag känner inte dig. Men ändå känner jag dig. Märkligt.
    Du berör mig, ända in i djupet av mitt hjärta. Du berör så många. Var stolt över det, du tappre krigare. Tack, för allt. Frid & Kärlek //Ulrika

    SvaraRadera
  148. Du är en gåva till mänskligheten Kristian. Tack!

    SvaraRadera
  149. Du.

    Jag har slagit följe med dig genom dina texter. Vi vandrar tillsammans även de dagar du inte skriver något, eller jag inte hinner fram till din blogg för att läsa.

    Hur döden är, bor numer som en visshet inom mig - en visshet som oftast skuggas av tankar som virrar hit och dit. Men när jag korta, korta stunder lyckas skingra tankarna, så vet jag hur det är att vara död. Och det är lugnt.

    Den enda sorg jag känner är att min fortsatta, enkla och självklara existens inte uppfattas av dem som blir kvar i livet. Att min närvaro och min frånvaro verkar gå hand i hand, och att de jag älskar ... bara uppfattar ... "från".

    Vi går ifrån dem vi älskar. Ändå finns vi kvar vid deras sida - lägger någons lugg tillrätta, samlar ihop några skräpande magasin, fingrar tankfullt på en tandborste som hamnat på en bänk i köket.

    I korta stunder vet jag, redan nu, att det är lugnt.
    Allt hör ihop. Vi är ett. Och vi kan vila i det. Vi hör ihop redan nu.



    SvaraRadera
  150. snart hemma där borta... hälsa goate Du tack

    SvaraRadera
  151. Godmorgon fina! Tack för att du delar med dig. Dina tankar förgyller och dina visioner betryggar. Jag kommer aldrig sluta läsa dina texter. Tack.

    SvaraRadera
  152. Hej K, läser din blogg regelbundet och har gjort det länge. Gråter varje gång. Dina texter och ord påverkar mig så starkt och får mig att vilja bli en bättre människa. Jag ser ALLT med nya ögon numera. Jag kommer fimpa mitt jobb och stressa mindre. Jag ska bara ta hand om min familj. En dag vaknar jag i din skog under en smålandsgran och då ska vi lära känna varandra och du ska få ett styrkande järn. Jag vill vara din vän.

    SvaraRadera
  153. Tack än en gång för dina magiska ord! Tack för att du får mig att se, närvara och uppleva det som är vardagen.
    Vill att du ska veta att jag tack vare dina ord sätter större värde på vardagen och tar mig mer ledigt tillsammans med mina älskade barn.
    Och den dagen min var-dag är slut ska jag vila i dina ord om döden.
    Önskar dig all frid och kärlek.

    SvaraRadera
  154. Var är källan du öser så rikligt ur,till oss som tröst, som når till vårt allra innersta rum.Är det samma källa som har givit ditt liv som kärleksgåva till oss.Vi behövde dig, vi ropade på dig och du hörde vår röst. Tack,av hela mitt hjärta av kärlek till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer så från hjärtat med din kommentar... Kristian når till våra allra innersta rum, t o m de som varit stängda, bortglömda, förträngda...

      Vilken begåvning du besitter Kristian...

      Tack, tack från djupet av mitt allra innersta.

      Radera
  155. Att leva varje dag med stolthet och utifrån en naken ärlighet tll sig själv ger livet mening och sinnet ro. Du verkar ha funnit ditt inre ro. Är lycklig för din skull. ! Var stolt över dig själv !

    Förredetta bysjöbo

    SvaraRadera
  156. Sitter och förbereder söndagens söndagsskola i kyrkan. Temat på söndag är Prövningens stund.....Bibelordet till barnen är "Jag skall ge er en framtid och ett hopp" (Jeremia 29:11). Ber att det också får vara en hälsning till just dig, Kristian, från Gud, Han som älskar dig och finns vid din sida.

    SvaraRadera
  157. Du har tillfört oss läsare och lyssnare något av det vackraste man som människa kan ge - berättelsen av sig själv. Med ångest, humor, sorg, ilska, fantasi och stor kärlek har du gett oss den nakna sanningen, om hur denna väg mot evigheten kan se ut. Du behövs vart du än kommer!
    Tack kära Kristian för att vi fått låna dig här en stund!
    Kramar!

    SvaraRadera
  158. tänk vad barnen blir glada när du kommer för dem. vi andra får stå gråtande kvar

    SvaraRadera
  159. Och jag ska vandra för att osynlig röra mig bredvid min familj.
    Precis så tänker jag , hoppas jag , känner jag och ibland inte att min kära mammma gör......... oftast när det är som svårast , när saknaden är för stor för att tala om , när jag behöver hennes stöd som mest och när hon inte är här, då tänker jag att hon vandrar bredvid mig och det hjälper mig i dessa stunder att tänka så. Kram

    SvaraRadera
  160. Gud så vacker du skriver! Jag blir glad att du ska finnas för alla de barn som lämnat oss. Det gör mej trygg! Du är en ängel <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta hand om min syster käre Kristian. Ta hand om min Anna! Hon har Funnits där i 33 år. Endast några månader gammal dog hon. Krama henne hårt från mig <3

      Radera
  161. Kristian, hälsa min barndomsvän Henrik som försvann 1999, bara 12 år gammal. Att hans försvinnande fortfarande är ouppklarat gör ont. Allting pekar på att det värsta inträffat (att tro något annat vore orimligt efter 14 år). Men jag tror på det orimliga.

    I sommar ska jag återuppliva minnena av Henrik. Jag ska besöka platsen där han lärde mig att fiska krabbor. Hur man fäster en mussla vid en klädnypa, dinglandes i ett långt snöre. Jag ska minnas hur han med vana steg rörde sig över de klippiga stenarna. Solen som lyste i hans hår och värmde våra ryggar. Glädjen i hans röst.

    Vi var bara barn. Vi visste inget om framtiden då. Att mitt liv skulle bli längre än hans. Att hans slut var nära - eller kanske var det bara början?

    ‎"There is no despair so absolute as that which comes with the first moments of our first great sorrow, when we have not yet known what it is to have suffered and be healed, to have despaired and have recovered hope"

    SvaraRadera
  162. När du väl är där allra finaste Kristian ta min lilla sons knubbiga hand i din och ruffsa om i det bångstyriga håret på hans hjässa, säg honom att hans mamma älskar honom och att vi träfas igen. Jag har sällan läst så vackra ord, du rör mig till tårar samtidigt som tanken på din hand i min sons får mig att le genom tårarna. Tack!

    SvaraRadera
  163. Kristian.

    Jag o min man förlorade tre barn i slutet av 90-talet.Sorg. För mig var det viktigt att få tänka att det var helt meningslöst. Så generöst av dig att låta ditt liv, din kamp, din död få en mening! Känns otroligt fint och tryggt att de får möta dig! Tack! Jag har mycket svårare med orden än du...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert skrivet!

      Radera
  164. Åh, då måste det vara meningen att du ska ta hand om lilla Wang Yue eller Yue Yue som hon kallades. Jag har gråtit floder över hennes grymma död och ögonen tåras så fort jag tänker på det. Hon blev överkörd av två minibussar och ignorerad av 18 passerande personer innan hon togs om hand. Om någon som du kommer att finnas hos henne kommer det att kännas så mycket bättre!

    Alifri

    SvaraRadera