söndag 20 januari 2013

Sången sjung


På kvällarna i Kvarnsveden sjunker jag ner i skållheta bad för att badda den ångest som jag inte längre kan förneka. Jag sörjer. Sörjer mig själv. Tänker återigen på allt det där som jag aldrig kommer att få uppleva: det unika vänskapsbandet mellan barn och förälder. Kommer aldrig att se mitt barn plötsligt hantera något som den ansträngt sig länge för att lära sig. Kommer aldrig höra dem sjunga i rummet bredvid.
   I dimman från badet lyssnar jag på låten som plötsligt kommit att handla om mig och den där kvinnan med kraften – om och om igen.
   Beneath the city, two hearts beat.”

I det varma vattnet går jag igenom dagen. Jag och Minna gick ner i dalen och hämtade de två äldsta hästarna. Hunden, som till en början fruktade mig mer än något annat, har nu blivit så lugn att den törs slicka mig i ansiktet när jag sätter mig på huk. Den följde oss förbi hagen med de stolta hingstarna, förbi det obehagliga huset, upp mot stallet. Vi släppte ut hästarna i paddocken där de sprang av sig, frustandes i den djupa snön.
   Allt var plågsamt vackert.

Värmen blir för het. Jag reser mig långsamt. Huvudet dunkar. Rummet snurrar. Jag ser främlingens nakna kropp bakom spegelns imma.

Efter en stund sätter jag mig bredvid pappa i soffan. Mamma är också där. Och mormor. Vi ser en dokumentär om flyttfåglar. Vi ser deras eviga kamp. Hur deras år blir en evig cykel av resor – en ständig kamp för överlevnad. Vi ser gäss flyga i sträck över höstlandskap. Hur några av dem skjuts ner. Vi ser en annan fågel fastna i råolja. Vi ser en gökunge knuffa ägg ur ett rede. Ser en albatross sväva över havet i år – ja, de sa faktiskt år.
   Vissa verkar klara sig, oavsett vad.
   Andra stryker med.
   Livet fortsätter.
   Den eviga, eviga cykeln.

Vi ser en rovfågel slita tag i en pingvinunge, mitt framför ögonen på den lilla krakens föräldrar. Skriken. Uppgivenheten. Blodet.
   Pingvinerna böjer sina huvuden bakåt och skickar en molande klagosång mot himlen ovanför dem. Ljudet styckar hjärtat.
   Senare ser vi dem röra sig på en strand. De ser ut att hålla varandras händer – vingar.
   Lova att ni också kommer göra det, mamma och farsan.
   Lova.

187 kommentarer:

  1. Tack att du delar med dig, som alltid lika naket och utlämnande. Tack igen.
    Maria
    Ps. Bra reportage om Mando Diao i förra café!!

    SvaraRadera
  2. Läser medans min dotter sjunger för sig själv i rummet brevid. Jag brukar knappt höra henne. Men nu stannar jag upp och lyssnar. Tack för gåvan Kristian! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så! Kristian får mig att älska och njuta mer av mina barn, när jag inte trodde det var möjligt att älska mer.

      Radera
    2. Samma här! Jag stannar upp- lyssnar, upplever, FINNS. Tack Kristian.

      Radera
  3. Hej Kristian.
    Kan du njuta av allt det vackra eller gör det vackra bara ont?
    Det gäller väl oss alla, allt vi skjuter upp. När är tiden att njuta?

    SvaraRadera
  4. Vill bara skicka en stor kram.

    SvaraRadera
  5. All kärlek och värme till dig och dina nära och kära.

    SvaraRadera
  6. Tack för att du delar med dig - naket, ärligt, brutalt och samtidigt får du det att bli en sorgsen beskrivning på något dina nära (och du) kommer att få vara med om. Tack för att jag har fått vara en del av din vardag genom dina makalösa, sorgsna, glada och fantastiska berättelser. Såna som gjort att jag och många med mig fått upp ögonen på livet - mitt i allt ditt jävliga!
    Styrkekramar till dig fine Kristian!
    // Anneli

    SvaraRadera
  7. Tack Kristian. Tack för att du skrev. Tack för att du delar med dig. Jag är så glad att du åkte till Kvarnsveden.

    Jag är så ledsen för din skull.
    Det är så fruktansvärt. Mitt hjärta blöder för dig och för din familj.

    Jag tänker på dig hela tiden och ber fortfarande om mirakel. All kärlek och många kramar till dig. N.B

    SvaraRadera
  8. Återigen. Du väcker tankar och känslor som ingen annan. Återigen ter sig verkligheten obarmhärtig jävla ful och orättvis. Återigen ser jag på mina barn med oändligt mycket mer ödmjukhet och tacksamhet. Trots att deras sång emellanåt är falsk och skär i öronen. Trots att jag ibland skulle ge min högra hand för den absoluta tystnaden. Men, i slutändan så sjunger de i alla fall, mina älskade barn, och jag har fått äran att lyssna. Tack fina, för att du sätter saker i sitt rätta perspektiv. Tack på riktigt! Maria

    SvaraRadera
  9. Fina fina fina du. Berör mig som ingen annan. Tacksam för dina ord, för din vishet och för ditt mod att dela med dig. <3 Kram, Helen

    SvaraRadera
  10. Jag bär dig - i tanken och i hjärtat.
    Alltid!

    TACK!!
    /E

    SvaraRadera
  11. Gode God så sorgligt och vackert
    Själv kan jag inte se sådana program längre då jag gråter floder varje gång
    Hur skall du då känna dig - dina föräldrar och kära nära.?
    Omänskligt!
    Vackra människa med förmågan att sätta rätt ord på det ofattbara... Kram Ingela i Göteborg

    SvaraRadera
  12. Fina Kristian.. Kämpa, kämpa. Kämpa!!! Vill mitt hjärta skrika dig, medan jag egentligen förstår att det är det du ständigt gör. Jag vill skriva något men egentligen vet jag inte alls vad jag ska plita ned.. Om jag ska skriva att det som vanligt gör j-ligt ont att läsa dina texter. Att jag som alltid blir fylld av kärlek till mina närmaste. Att jag som sig brukar vill rida till dig på min vita flygande springare och föra dig till friskhet.. Men det känns som att du redan vet allt som finns att säga. Som en moderniserad yngre version av typ någon som Buddha. Din vishet sätter spår i många. Tack för det! Kämpa på! Och älska massor!
    Jag tror på dig.
    Kram till alla i er familj.
    /Sofie

    SvaraRadera
  13. Du kloka, varma och okonstlade. Det gör ont att läsa dina ord. Skönt att du kommit hem till Dalarna, till mor och far. / Johanna

    SvaraRadera
  14. Tänker på dej ❤

    SvaraRadera
  15. Älskade Kristian vad ont det gör att läsa dina ord samtidigt som dom väcker mitt sinne för vad jag har här och nu.
    Det är så hemskt men ändå så sant ...tyvärr.
    Som nästan alltid så forsar tårarna ner för mina kinder.
    Jag lider med dej, men just idag, här och nu så lider jag mest med din Mor & Far <3
    Så fruktansvärt jobbigt det måste vara för dom, men du har gett dom en stor ryggsäck med underbara minnen.

    Imorgon ska jag tala om för mina föräldrar hur tacksam jag är för allt dom gjort för mej, och hur mycket jag älskar dom.

    Jag måste tala om det för dom innan det är försent.

    Tack för att du delar med dej.
    Det sliter i kroppen min när du inte har skrivit på några dagar.
    Vill få ett livstecken, ett tecken på att du fortfarande kämpar, ett tecken på att du fortsätter att berika Sverige & Världen.

    Du är den mest speciella person jag hört talas om.
    Du är HAN <3

    Styrkekramar till dej och din fina familj

    Lots of Love
    /M

    SvaraRadera
  16. Du upplever just nu det unika vänskapsbandet mellan förälder och barn! Du är barnet. Det högt älskade barnet.
    Jag förstår att du vill känna hur det är att vara föräldern, det ligger i vår natur att vilja det! Men njut av det som faktiskt är lika vackert, att vara ett ovillkorligt älskat barn!

    Kärlek till er <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet, och så sant!! Jag hoppas att Kristian läser din kommentar!

      <3

      Radera
  17. Sorgligt och vackert skrivet.
    Styrkekramar! Elli

    SvaraRadera
  18. Bara att försöka sätta sig in i vad du går igenom är olidligt, en utdragen smärtsam plåga, jag gråter av förtvivlan å önskar ge dig kraft.
    Bamsekramar från mig med♥♥♥
    Caroline i Uppsala

    SvaraRadera
  19. Tack för att du delar med dig. Det får mig att tänka och känna lite mer.

    SvaraRadera
  20. Åh Kristian, jag skulle vilja bara krama dig hårt (men ändå försiktigt) och länge och "ta bort" det onda. Respekt, kärlek och styrka till dig vännen!
    Tina i Stockholm

    SvaraRadera
  21. Jag förlorade min dotter i mars 2005 och jag kan lova att hon alltid finns kvar i mitt liv,i mina tankar, i mitt hjärta. "Ser" henne gå förbi i huset, har kvar skivor, kläder , hennes böcker, underbara teckningar...hon finns alltid kvar. ! Jag har älskat henne från första stund, som i Peter Le Marcs fina låt, hon var och är min " prinsessa av september", föddes 27 september 1983.
    Hon led av svår OCD, tvångssyndrom.

    Anna Ulrika , född konstnär, värnade om allt levande. Du är lika vacker och begåvad !Prinsen av september !

    Annika

    SvaraRadera
  22. Hoppas att ångesten lämnar dig ifred emellanåt och att du fortfarande kan njuta av bra stunder, bra dagar. Jag förstår att du sörjer det du inte kommer att få- det är helt naturligt, men jag hoppas även att du kan glädjas åt allt det du fått vara med om att göra. Styrkekramar i massor till dig och din familj <3

    SvaraRadera
  23. Jag bor nära min mamma och pappa, och vi pratar varje dag och avslutar alltid med "puss puss"... Jag är så otroligt glad att jag har dem nära. Nu går jag ner och nattar mitt barn. Eftersom du finns i mina tankar är du med du också. God natt min vän, sov gott och sov skönt. Jag önskar dej många sköna dagar med dina föräldrar!

    SvaraRadera
  24. Så glad att du är hemma i Dalarna. Tänker på dig och har väntat så på detta inlägg <3

    SvaraRadera
  25. De sista raderna sliter sönder mitt hjärta......

    SvaraRadera
  26. Du har all min respekt och kärlek.
    Kram Ulrika

    SvaraRadera
  27. Mia Nilsson Johansson20 januari 2013 kl. 21:23

    Jag sänder en mjuk bamsekram o ber för att din tillvaro blir så bra den bara kan bli. Att säga att jag vet vad du går igenom kan jag inte men jag har stått på sidan om som dotter o vet hur det känns. Som sagt BAMSEKRAM!

    SvaraRadera
  28. Så fint skrivet, Kristian! Dina texter går rakt in i hjärtat. Finner inga ord och mina tårar rinner... Styrkekramar till dig och dina fina föräldrar!

    //Marie

    SvaraRadera
  29. Ångest, sorg och förtvivlan ♥
    All kärlek
    Helena

    SvaraRadera
  30. Återigen ett stort tack för dina ord, de är som alltid kloka, ärliga och de fastnar! Vi är många som kommer fatta varandras händer både här på nätet och i verkligheten när den dagen kommer. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att det dröjer länge än och att du får många fina dagar med dina nära!

    Stora kramar från mig

    SvaraRadera
  31. ❤ Kristian fina du,
    Denna gång känner jag mig otroligt ledsen och nedstämd när jag läser dina alltid så välskrivna rader, önskar att allt ska bli bra och mirakel ska ske.
    Svårt att sätta ord på det man känner när man läser detta inlägg och ibland kanske orden är överflödiga. TACK för det skrivna.

    Tänker på er alla och den kamp ni nu utkämpar.
    All respekt till dig Kristian som låter oss alla ta del av dina tankar.

    I mina ögon är du en stor författare med de trollbindande orden.
    Mannen med det stora hjärtat i sjömansbröstet, har gjort avtryck i oss alla.

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  32. Skönt att du är hemma... Där ska du vara!

    SvaraRadera
  33. Dina ord, jag kommer sakna dina ord. Fylld av mig själv och ångesten över det jag borde göra får dina ord mig att vakna. Jag måste ta hand om mig nu så jag finns här för mina barn. Jag måste sköta min hälsa. För mig finns möjligheten till liv kvar. Jag måste orka och måste stå emot frestelserna för annars äter jag snart ihjäl mig. Jag tänker på dina ord jag måste tänka på mina barn och älska mig själv igen.
    Jag har följt dig länge men inte skrivit. Känt att alla andra skriver så varför ska jag? Men tänk om det blir för sent. Jag måste få säga att du är värdefull och att du berör mig på ett sätt som får min själ att skaka. Du ruskar om mig och äntligen tror jag att jag håller på att vakna. Tack <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar dig all lycka att ta itu med din hälsa. Jag vet att det inte är lätt när maten har tagit överhand. Du kommer att fixa det! Kristians texter ger oss alla stöd i att ta itu med bitar av våra liv. Tack!

      Radera
  34. Jag håller om dig i tanken, på andra sidan väntar dina barn på dig, barn som jag är säker på att du fått i tidigare liv. De kommer stå där och ta emot sin pappa. Du ska få se, att det är sant! Kram Pia

    SvaraRadera
  35. Du är speciell Kristian likaså dina föräldrar. Som vuxet skillsmässobarn är det så härligt att följa dina varma ord om dina föräldrar som fortfarande lever ihop. Du har ju flera gånger berättar om dom och man känner ditt starka band till dom. Det är kärlek det.

    Jag önskar också att du blir förälder. Du skulle bli den bästa man kan tänka sig. Låt oss hoppas att du får den chansen på andra sidan. Det finns ju många tjejer vars högsta önskan är att bli mamma.

    All kärlek till hela familjen Gidlund!!!
    // Helena

    SvaraRadera
  36. Skönt att du är hos dina nära och kära.
    <3 Kram

    SvaraRadera
  37. Fina, fina du. Du hade blivit den bästa fadern. Kram till dig

    SvaraRadera
  38. Jag sörjer dig och din ångest
    Jag lider med dig i det tysta
    Mitt hjärta slits itu av vetandet och all undran
    Måtte han däruppe ge dig ett mirakel,vi vill ju ha dig kvar i många år till. . . . . . . ❤❤❤
    #Ystad#

    SvaraRadera
  39. Åh, jag önskar jag kunde ge dig kraft och en lång livsväg att vandra! Det smärtar mig i skäl och hjärta - vetskapen att det inte är alla förunnat att uppleva allt vad livet har att erbjuda.
    Och ingen förälder ska behöva sörja sitt barn!
    Jag sänder dig all kraft mod och styrka!

    SvaraRadera
  40. Du unga vackra man, om du bara vet vad du berör, du berör så in i norden. Lev det liv du bara orkar och utan smärtor som du bara kan!! Tycker så mycket om dig, och varma kramar till dig Kristian och din familj! Boken kommer finnas här hos mig naturligtvis.Varma kramar/från en mormor i småland

    SvaraRadera
  41. Åh,kristian, Känner dig genom vår dotter Celines
    musikintresse. Vi har lyssnat på din musik tillsammans
    när vi åkt bil till Borlänge.Nu är hon i London(musikens mecka)Men våra tankar går ofta,ofta till dig.
    Vill ge dig den varmaste kram..

    nina

    SvaraRadera
  42. Har du visor min vän sjung dem nu, för nu är tiden då visor ska sjungas och den som ska sjunga är du. Imorgon är kanske för sent min vän så synd om de sånger som aldrig blev sjungna så tala inte om visor med mig låt visorna tala....

    Efter att under hösten ha sörjt en förlorad kärlek, gått en strid mot sårade känslor, besvikelse, rädsla och förändring så satt mina föräldrar, efter en underbar promenad i höstsolen, i min soffa och höll varandra i handen. Den bilden värmde mitt sargade hjärta och gav hopp om att jag trots mina förvirrade tankar, förhastade slutsatser, irrationella utbrott och ogenomtänkta flyttar kanske inte hade förstört allt.. Att den gångna hösten som var slet på mig, dem och andra mig nära och kära råder det ingen tvivel om men det gladde mig att se att de kunde finna trygghet i att ha varandra igen. Jag tror der stärkte dem att se att jag var glad, piggare och friskare efter det som hade passerat och jag vet just den bilden som glädjer mig så starkt är också den som gör att jag inte vill visa när tårarna trillar, för jag vill ju inte att dem skakl gråta!! Jag sörjde och slöt mig i mitt skal, nu lever jag i någon mening igen. Upplevde liknande stunder men mormor hon är i himmelen och flyger runt bland molnen likt en skyddande ängel vakar hon jag får aldrig mer en av hennes stärkande varma kramar aldrig igen, de tog slut för åtta år sedan.. Mina möjligheter för föräldraskap är inte obefintliga men jag börjar känna mig lite gamla, jag som alltid drömt om att vara en ung mamma. Vissa gör sina drömmar till mål och verklighet.. mina drömmar tycks mest sväva i det blå. Återigen sätter du ord på något jag kan associera och känna igen mig i och det fångar så fashinerande något jag nyligen gåttvigenon men i en annan nyans.. Livet är skört och bräckligt, det är fint att vi människor kan stötta och orka för varandra.

    SvaraRadera
  43. Det är så vackert. Så hjärtskärande vackert. & hela jag skakar i tårar & ångest, för kunde jag skulle jag ge dig livet du vill ha. Det är något med din fantastiska öppenhet & skrivarförmåga som får mig att vilja offra allt för att få se dig uppfostra dina barn.
    Skulle vilja få träffa dig & krama dig, inte för att jag vet om du behöver tröst, utan för att jag gör det, för att jag blir så ledsen att en sådan fantastisk författare kommer försvinna. & jag tror du är en perfekt far. Skulle gärna vilja ha en så klok man som far till mina barn i framtiden.
    Ta tillvara på din tid och allt det där (du vet bättre vad du ska göra än jag)
    Kram.

    SvaraRadera
  44. Fantastiskt vackert. All kärlek till dig och dina föräldrar <3

    SvaraRadera
  45. Citerar som jag ofta gjort här i din blogg:

    "Pingvinerna böjer sina huvuden bakåt och skickar en molande klagosång mot himlen ovanför dem. Ljudet styckar hjärtat.
    Senare ser vi dem röra sig på en strand. De ser ut att hålla varandras händer – vingar.
    Lova att ni också kommer göra det, mamma och farsan.
    Lova."

    Så ofattbart vackert!

    De orden krossar nästan mitt hjärta att läsa ... men de kommer hålla varandras händer, din mamma och farsa och dina också. Det är jag alldeles säker på.

    Känns fint att du är tillsammans med dina föräldrar och din mormor nu. De hör dig "sjunga i rummet bredvid".
    Ja, det är faktiskt på det viset att din sång hörs ända hit.

    Luta ditt huvud mot någons axel när det känns tungt och känn den värme och kärlek som strålar ut därifrån.

    Varmaste kramar till en fantastiskt ung man.
    Du Kristian.
    Varma hälsningar till hela din familj följer med
    från Nina

    SvaraRadera
  46. Så älskad av så många <3

    SvaraRadera
  47. Vackra du. Av all den kärlek du besitter och ger, hoppas jag att du får tusenfalt tillbaka och att du kan bära med dig den, wherever you are..

    Jag kan tycka att "kram" känns så litet att skriva, men vad gör man när orden inte vill räcka till för att de är fattiga och meningslösa.. Jag hoppas du känner att vi är många som bryr oss, om dig.

    Du är värdefull.

    Kram

    SvaraRadera
  48. Du är unik! Känner mig trygg när jag vet att din familj är nära fast innerst inne känns det nog ensamt ändå! Var snäll mot dig!! Massor av kramar!

    SvaraRadera
  49. Jag har sett den där filmen om flyttande fåglar, och du får mig att se den igen, så tydligt, i mitt minne. Det är en film som är både vacker och obevekligt grym. Heta bad mot ångesten låter som ett sätt som nog fungerar, att för en stund lindra den hårda verklighet du måste leva med. Det känns bra att läsa att ni gör saker tillsammans, dina föräldrar, du, hästarna och M. / JJ

    SvaraRadera
  50. Läste så vackra rader i en blogg

    Gråt inte vid min grav
    Jag finns inte där
    Jag finns i tusen vindars röst
    i ljummet regn när det blir höst
    Jag finns i gnistrande nyfallen snö
    i solens ljus över spegelblank sjö
    När du vaknar av gryningens glitter
    är det mig du hör i fåglarnas kvitter
    Jag finns i morgonens stilla sus,
    i nattens tindrande stjärneljus
    Så gråt inte vid min grav, inte för mig
    Jag finns inte där - Jag finns hos dig

    Massor av styrkekramar till dig Kristian
    /Yvonne

    SvaraRadera
  51. Du har den vackraste av själar Kristian <3 Är övertygad om att du kommer bli pappa en vacker dag och vilken pappa du kommer att bli! Om inte i denna världen så i någon annan.

    Min varmaste kramar till Dig! / Petra

    SvaraRadera
  52. Finaste Kristian!
    Dina ord gör så isande ont, samtidigt är de så vackra.
    Jag är glad att du är hemma, det är där man ska va när det behövs. Ovillkorligt och kärleksfullt.
    Hämtade hem min äldsta son idag, hans hjärta så krossat av den första kärlekens abrupta slut. Han har gråtit i min famn, han har förbannat sig själv, omgivningen och kärleken och jag har kramat honom och önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ta det onda och bära det själv.
    Som förälder är det nog ens innersta önskan att få hjälpa till att bära det onda, att axla smärtan...
    Jag kan ana din sorg över dig själv, över det du så gärna ville men inte hann med. Jag kan bara ana den, för den vet jag inget om, men jag kan känna dina föräldrars rädsla och smärta, deras sorg och mitt i allt tacksamheten över varje dag o minut de får ha dig kvar. Jag kan känna deras önskan att få hjälpa dig att bära allt det svåra, det som är så omöjligt, men som man som förälder så gärna skulle vilja.

    Jag tycker om dig
    Jag hoppas du inte har ont.
    All kärlek!
    /mia mitt i natten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Precis så

      Radera
    2. Vad fint skrivet - Du fick mig att fälla en tår och dina ord var så sanna

      Radera
  53. Om du visste vad du har betytt för så många genom ditt mod att vara så öppen. Vi finns med dig dygnet runt och tänker på dig. Hoppas du kan känna det.

    SvaraRadera
  54. Önskar att en bloggare som du kunde få Nobelpriset i litteratur. För dina vackra texter och för vad din blogg ger oss alla hundratusentals som följer den. Insikt och kunskap om livet och om cancer, starka känslor och nya värderingar. Tack för att du skriver Kristian och låt varma hästmular fortsätta blåsa tröst i ditt hjärta! Kram, Emma

    SvaraRadera
  55. Djupt rörd, gripen och sorgsen...
    Rico o Romeo´s mommo

    SvaraRadera
  56. Du rockar min värld!

    Fina, vackra, underbara kämpe, jag är så imponerad av dig och tacksam över att jag får följa din resa.

    Som ensamstående med barn är det lätt att jag känner mig ensam och otillräcklig, du ger mig förståndet att inse att jag är privilegierad.

    Du har förändrat även mitt liv, går inte en dag utan att jag tänker på dig. Som någon ovan skrev, jag tycker om dig.

    Du betyder mycket för mig.

    SvaraRadera
  57. Länge sedan jag kommenterade trots att jag hittat tillbaka till bloggen jag saknat för dina fantastiska ord men samtidigt innerligt hoppats aldrig skulle behövs igen.
    Inser också att trots allas hopp och böner är det dags att kommentera om du ska få veta hur mycket du berör.
    Skrev en gång att du faktiskt skulle bli författaren som beskrev en exotisk plats som få upplever och så blev det. Fast helt annorlunda och fel..
    Allt gott önskar jag dig!
    Allt gott..
    Kram Gagnskullu

    SvaraRadera
  58. Kristian,

    Vi har sno har ocksa nu - den stora staden badar i kristaller! Tradarden tungs ner av decimetrar av vitt. Och aven om jag forbannar snon och problemen det for med sig (kan inte springa, blir jobbigt att handla) sa kan jag inte att forneka att det ar fantastiskt vackert. Och jag kanner tacksamhet for det jag far uppleva aven om det nu ar litet.. for jag har tid att uppskatta nuet och jag ser det som ar viktigt sa mycket tydligare.

    Kram,

    L

    SvaraRadera
  59. Min 6 åring säger till mig när han slagit sig mitt i en vild lek: "-Mamma, skulle du ta den här smärtan? " "-Ja, det önskar jag att jag kunde." "-Men mamma, då får ju du ont." "-Det spelar ingen roll när man älskar någon som jag älskar dig. " Sen fortsätter den vilda leken och min forhoppning är att han känner hur mycket han är älskad.

    Mina tanker går till din mamma, pappa, mormor och alla dina nära. Hur dom av hela sitt hjärta vill ta din smärta och hur hopplöst allt måste te sig för dom. Jag är så glad att höra att du ligger i ett varmt bad hemma i ditt älskade Kvarsveden och har dina nära hos dig. Att det är nära till en tröstande famn. Ulrika, Östersund

    SvaraRadera
  60. Den vackraste blomman av dem alla är du.
    Aldrig ska jag glömma namnet Kristian Gidlund, den mest underbara poet från Kvarnsveden som för evigt kommer att finnas i mitt hjärta. Hans berättelser får mitt hjärta att blöda av smärta och sorg.
    När din bok kommer ut ska jag läsa den om och om igen.

    Tack för allt du underbara.
    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  61. Hej igen Kristian. I går blev min kommentar kort. Jag blev så paff när jag såg att du hade skrivit. Jag hade nämligen precis läst det du skrev under 2012 och skulle "logga ut" när jag såg att du skrev igen. Jag var på väg ut så kommentaren blev kort.

    Det är två saker som slog mig igår. Kärleken mellan dig, dina föräldrar och syskon. Störst av allt är kärleken och det gläder mig att kärleken är så stark mellan er. Det slog mig också att dina krafter verkar ha tagit slut. Det känns som att "luften har gått ur dig". Är det så Kristian? Det gör mig väldigt ledsen och bedrövad. Jag hade hoppats på ett mirakel och att du blev frisk. Jag hade hoppats att du skulle vara med på utgivningen av din bok, åka till Californien, flytta till New York och få dem där barnen som du så längtar efter.
    Det är så orättvist att du inte får samma chans som alla andra ungdomar.

    Jag hade hoppet om att få träffa dig i detta livet och tacka dig. Det är ingen klyscha när jag skriver att du har påverkat mig jättemycket. Du har gjort för stark intryck på mig för att jag skall glömma dig.
    Din bok på min bokhylla kommer ständigt att påminna mig om dig, oavsett om du går bort eller stannar kvar.

    Jag har två barn varav en son som är i din ålder. Jag kan sätta mig i dina föräldrars situation. Men dina föräldrar och syskon måste mitt i det bedrövliga och sorgliga vara jättestolta över dig för att du har startat en kärleksrevolution som har blivit så stark och spridit sig.

    Gud gav oss livet och du gav oss insikten att ta tillvara på livet och inte slösa det på onödiga saker utan bättre ta hand om varandra. Det vill jag tacka dig för.

    Jag vill fortfarande inte ge upp hoppet. Jag ber fortfarande om mirakel.

    All kärlek styrka och respekt till dig och din familj.

    Naila

    SvaraRadera
  62. Skönt att du är med dina nära och kära. Du berör med dina texter och få en att uppskatta livet.
    Styrkekramar i massor!

    SvaraRadera
  63. Hei Kristian.

    Jeg forstår at du er redd, at du sørger.
    Jeg vil gi deg et tips om å se Eckhart Tolles samtaler med Oprah, omkring boka hans "a new earth". De ligger alle sammen på youtube. Dette er ikke religion eller noe sånn selvhjelpsgreier...du skjønner. Men Eckart Tolle skriver om hvordan man som menneske lever og finnes i verden. Hans første bok heter: "Det er nå du lever".
    Jeg har selv levd med sterk angst for døden og alvorlig sykdom, og hans to bøker var mine redningsbøyer i lang tid. Han skriver på en måte som er svært oppklarende og ny i forhold til hvordan man forholder seg til livet og døden.
    Jeg anbefaler deg å se disse samtalene hvis du ikke orker å lese bøkene hans, da bare det å se på Tolle selv vil virke beroligende på deg.
    I klasse 7 snakker han blant annet om døden, han gjør det andre steder også, men der snakker han om det å dø på en så fin måte, en måte som gjør at det ikke blir skremmende, men veldig naturlig.

    Jeg vet at det kan virke irriterende å få slike oppfordringer, litt som: spis fisk, drikk morsmelk, stå på ett bein og tenk på noe fint....man har så mange ideer om hva som er rett. Og jeg ville egentlig ikke sende denne mailen, med en oppfordring, men jeg har følt sterkere og sterkere at jeg ikke kan la være.
    Men jeg er overhodet ingen frelst misjonær, jeg har bare sett noe som jeg vil dele med deg. Noe som kanskje kan gi deg fred, ikke bare i døden, men i livet også.
    Det er nå du lever!

    Klem
    Synne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oerhört fint att du delar med dig. Det kan ge tröst åt många människor som kanske befinner sig där Kristian är. Jag är en sådan människa att jag tacksamt tar emot tips som kan göra mitt liv bättre.

      Radera
    2. Elisabeth Kübler Ross är då en författarinna som jag kan rekommendera varmt.

      Radera
    3. Intressant när Eckhart säger att livet och döden inte är varandras motsatser. Födelsen och döden är det. Livet finns där hela tiden...

      Radera
  64. Detta är det vackraste jag har läst.

    Anna K

    SvaraRadera
  65. Åhh vad jag längtat efter ett inlägg, bara för att få läsa dina ord, bara för att få veta om du valt att resa hem.

    Tårarna rinner både som medmänniska och som förälder. Idag kommer jag krama min barn extra hårt och hjärtat brista en aning när min son sjunger halva meningar på Blinka stjärna.

    Tack för allt det fina du ger. Ta hand om dig och de dina.

    SvaraRadera
  66. jag har fått frågan om jag inte är rädd att min lilla apa ( min son) ska dö?! så klart jag är! jag är livrädd!! men jag som mamma kan inte gå runt på denna jord och vara rädd... när mitt barn är ännu räddare...
    Många frågor kommer i de djupaste stunder... men inga svar.. jag vet nu att man inte behöver svar på allt..

    jag beundrar dig...

    SvaraRadera
  67. Tårarna rinner.

    Jag hör dig.

    Så vacker. Så kärleksfullt. O ändå så förtvivlat.

    <3

    //Susanna

    SvaraRadera
  68. Jag blev så glad att Du är kvar. Du ger styrka, det vet Du väl? Du vet väl att ingen är som Du? Så fantastiskt levade på väg mot döden, är det då man blir som mest närvarande i nuet?
    Stora tårar för Dig blandas med lycka över vad livet gett mig. Den lyckan kan jag bara till fullo bli medveten om och känna med hjälp av dig. Vilken paradox. Livet är komplext. Likaså döden.
    Kramar till Dig. Det kan man aldrig få för många.
    Stort tack för att Du finns.

    SvaraRadera
  69. Så smärtsamt sorgligt......all kärlek till dig Kristian och din älskade familj. ♡♡♡ kram Karin

    SvaraRadera
  70. Jag går i snöspåret över skolgården. Jag tänker mig detta spår som en plats där vi möts fast vi aldrig har träffats. Dina tankar möter mina. Där blir varje människas livsvillkor universella.

    Även jag sörjer det som inte har blivit och aldrig kommer att bli. Dina ord lyser över det liv jag har.

    Om du var min son skulle mitt hjärta brista av stolthet och smärta. //Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena Jätte fint skrivet ❤.

      Radera
  71. Dina ord går rakt in i hjärtat. Hur är det ens möjligt att skriva såsom du gör?
    Du förändrar sannerligen världen mer än de flesta och jag är tacksam över de insikter du ger oss men väldigt ledsen över att du ska behöva genomgå detta. Kommer alltid att minnas dig och tänka på dig.

    SvaraRadera
  72. Varnar känsliga Läsare för Dåligt språk ! !! Men jag vill utrycka mig och kan inte hitta dom där fina vackra orden ni Alla skriver ner !! Jag är så in i Helvete Förbannad att Kristian måste genom lida detta Sanna Helvete !! Det är väl FAN att Livet Måste vara så Jävla grymt för en del människor ,, Hur i Helvete är det tänkt att någon ska klara av denna vidriga Jävla Skit Sjukdom som denna gång slagit klorna i en helt Jävla Oskyldig Fantastisk Ung Man !! Jag Tänker Fan Inte Tänka Snälla Tankar Finns inget som är snällt med Detta Lidande ! Nu Får Fanskapet som Delade ut den här skiten TA Tillbaka !! NU ÖGONA BÖJ !!! Fanskapet är det Livet som är så juvligt och underbart !! ??? Men som av någon anledning Skitar ner och förstör för så många människor Genom att utsätta bl.a. Kristian för Denna Över Jävliga Grymhet !! Fan Fan Fan ,,, USCH !!! Jag Är Fan Inte Beredd Att Förlåta Livet För Detta !!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så där ja! Så känner jag det oxå. Ibland behöver man verkligen skriva av sig sin ilska. Tack.

      Radera
    2. Du har satt ord på mina tankar!

      Radera
    3. Instämmer i varje ord! Tack!

      Radera
    4. Precis så känner vi nog alla när vi läser om Kristians kamp mot makten

      Radera
  73. Jag är helt säker på att dina föräldrar kommar att vandra hand i hand och ta var på varandra.

    SvaraRadera
  74. Din storhet, din värdighet. Ofattbar i den iskalla ångest-ensamheten som man anar, som skymtar fram ibland.
    <3
    /E

    SvaraRadera
  75. Kristian, dina föräldrar kommer att krossas av sorgen och saknaden efter dig, i början. De kommer att ha svårt att andas, sova. Men sakta kommer livet komma tillbaka. Livet, i en ny form. Det blir ett liv före och ett efter Kristian. För livet blir aldrig detsamma när man förlorat någon man älskar. Men istället för att torna upp sig som ett stort hinder i vägen för dem kommer sorgen att bli en följeslagare. En sten i fickan som man inte alltid känner men när man stoppar ner handen känner man den och blir påmind för en stund. Det går åter att andas, åter att sova. Men tro mig Kristian, det kommer inte gå en dag som de inte tänker på dig, saknar det som det inte fick med dig men också gläds åt det som det faktiskt fick. Du kommer att vara ett av de inslag som formar resten av deras liv. TIDEN läker inte alla sår, utan det är vad man gör utav tiden. Jag möter detta dagligen i mitt arbete med människor i sorg. Jag ser hur de är krossade vid vårt första möte, men jag ser även att de flesta efter ett tag har en ny livsanda i sig. Kan inte ens föreställa mig vad du går igen! Jag hoppas att du hittar lindring mot din smärta, psykiskt som fysiskt och att när den dagen kommer får somna lugnt. Marika

    SvaraRadera
  76. Kära vän, jag sörjer med dig och dina närstående. Tack för att du delar med dig av ditt liv. Jag tänker ofta på dig och hur du kämpar. Hoppas du inte har alltför ont. Styrkekramar till dig och dina nära och kära.

    SvaraRadera
  77. Tack Kristian för allt du delar med dig!

    SvaraRadera
  78. Jag hoppas och tror att dina föräldrar redan har svarat:"Älskade ungen vår, vi lovar"

    SvaraRadera
  79. Sällar mig till övriga dryga 90 kommentarer. Din ensamhet, blir vår. Lite lite lite grann. Vi får vara med på din resa mot okänt land. Eller är det måhända ökänt? Dina föräldrar kan nog lova dig detta löfte, efter din önskan, det är nog inga tvivel om. En jätte-varm kram från Småland och lilla jag.

    SvaraRadera
  80. Du berör mitt hjärta med med detta inlägg tar du hela och håller det hårt i din hand...

    Frid

    SvaraRadera
  81. Kära kära vackra människan Kristian! TACK för att du orkar dela med dej av din livsresa. Du har berört mej så otroligt mycket. Mitt liv kommer aldrig att bli som förut....Du har gett mej många tankar om vad som verkligen är viktigt i detta jordelivet. Jag hoppas på ett mirakel och ber att du hittar styrka och kraft att vända innan det är för sent.
    Massor av kärlek sänder jag till dej och dina föräldrar!
    Mamma, mormor och farmor Margret

    SvaraRadera
  82. så kämpigt... fina hoppas det inte gör allt för ont
    kram

    SvaraRadera
  83. Det finns inga ord som kan beskriva känslan i mig när jag läser dina tanker.
    Jag blir så ledsen att du och din familj och så många andra familjer i liknande situationer skall behöva gå igenom detta.

    SvaraRadera
  84. Jag är glad att du är hos din familj! När man själv är förälder vet man att dom helst vill ha dig nära.

    SvaraRadera
  85. Kristian, det värmer mitt hjärta att veta att du är där ditt hjärta finns, i Dalarna med din familj.

    Din kamp, din syn på livet och din förmåga att förmedla det du ser och upplever träffar mig som ett skenande tåg. Jag kan inte väja undan.

    Frid önskar jag dig och en liten sång. Och aldrig att jag slutar be om ett mirakel för dig.

    http://open.spotify.com/track/1e8e7hIST31biEls05NZzD

    SvaraRadera
  86. Åter en oerhört vacker berättelse om sorg. En sorg som skriker ut sin ångest över det svåraste som finns, att mista sitt barn. Den sorgen och saknaden stannar kvar i hjärtat.
    Kramar till dig och dina anhöriga!

    SvaraRadera
  87. Herre Gud , hur är det möjligt att livet kan vara så orättvist!!! Det känns, oj vad det känns. det känns blöt och tårarna rinner. Det värker, det pulserar sakta sakta, så sakta att jag måste koncentrera mig på att andas så att blod och syre når ut till alla delar jag behöver för att överleva, endast tårarna kan sköta sig själva. Resten av mig är förlamad.
    Du bara måste överleva detta för jag vägrar vilja inse och få det bevisat att livet är så orättvist! Herre Gud vad du sviker, vilket svek mot en alldeles underbar människa som Kristian? Tack för att du delar med dig. KRAM

    SvaraRadera
  88. Ooh så uppriktigt skildrat av den frustration som jag tänker att vi Alla här får uppleva när vi får ta del av Kristians och hans familjs Liv i såväl Kärlek som Ångest. Tack!

    Madeleine

    SvaraRadera
  89. En helt underbart Vacker och sorglig text denna gång Kristian. Gråter i mitt hjärta tillsammans med Dig din familj pingviner och Gud vet vad för Alla som drabbas av Livets alla orättvisor.

    Livet som är så fantastiskt emellanåt och samtidigt så förbannat grymt...men jag tänker att det Måste finnas en mening med det som händer Dig..det kan inte vara för intet med en person som Du..Du har redan väglett oss in på nya och mer kärleksfulla vägar och där vandrar Du nu och för Alltid..en väg som leder dig till hemligheter som vi bara får nosa på än ett tag..du får kanske.. jag menar kanske för det finns alltid en chans att du får leva här ett bra tag till ..kanske ta del av så mycket spännande och crazy upptåg som vi skulle vara andlöst avundsjuka på..för det är Du värd Kristian om det är så det blir.

    Din familj har upplevt dig och du kommer att finnas djupt i deras hjärtan. Lyckliga dem som har dig och fått en så fantastisk son.

    All Kärlek till Alla i familjen Gidlund!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ovan från Madeleine V-stan

      Radera
  90. Varje möte med dina ord får hjärtat att fyllas med obeskrivlig värme. Du har så mycket kärlek, humanitet, och livsglädje inom dig. Trots alla svårigheter och motgångar hittar du stjärnstunderna genom att leva där du är. I varje ögonblick. Det smärtar mig att du och dina älskade måste prövas så hänsynslöst och tvingas sväva i denna ovisshet. Ingen vet vad som sker härnäst. Håll hårt i din vän och häst. Vet att du slåss med allt du har. Hoppas så innerligt att det finns mer tid kvar.
    Önskar dig lugn och frid i ditt inre.

    SvaraRadera
  91. Det finns inga ord för dem som tvingas gå igenom det du gör. Värden är fylld av orättvisa på så många plan.

    Tack för alla otroliga texter du väljer att dela med dig av trots att jag önskar att du aldrig hade behövt fortsätta skriva på denna blogg. Är glad över att du är hos din familj nu och får ta del av deras kärlek. Ta hand om dig Kristian.

    SvaraRadera
  92. Jag är 18 år och min pappa har haft cancer i magsäcken sen aug - 12. Jag finns inte längre kvar känns det som och än mindre gör han. Jag hör dig. Jag beundrar dig.

    Du är så stark.

    SvaraRadera
  93. Jag förstår din oro............

    SvaraRadera
  94. Att skriva kan inte hela din kropp men det kan läka din själ. Om du skriver ur dig din sorg, din vrede och din ångest ska vi som läser ta den och bära den åt dig. Det är allt vi kan göra för dig. För vi vill så gärna hjälpa, det är därför vi är här. Vi, det är alla dina tusentals läsare.

    Och när dagen kommer och du är för trött för att skriva mer så kommer vi att finnas där hos dig. Som tusentals tankar som dansar runt dig, som är med dig. Hela vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Very beautifully said!

      Radera
    2. mycket fint skrivet i omtanke. Håller med av hela mitt hjärta och önskar att jag hittat ord att formulera på samma sätt.

      Radera
    3. Tänkvärt och mycket fint skrivet!

      Radera
  95. Kristian.
    Bilden av dig och Lize är bedövande vacker och utstrålar djup samhörighet och närhet.

    I förrgårnatt hade jag en dröm.
    En bedrövligt tung vandring till fots i snöstorm, kyla och eländig terräng med en stor folkmassa så långt ögat nådde - under tystnad.
    Den stora kullen vi måste ta oss över visade sig vara en isbelagd myrstack.
    Nästan framme och utmattade vid kullens krön hindrades vår fortsatta vandring av den största och frodigaste tuva med tätt sammanvuxna jordgubbsplantor, täckt av vackra röda jordgubbar mitt i smällkalla vinter.
    Någon plockade och delade ut bären för att äta till de övriga, som var med på vandringen.
    I takt med att fler och fler tog emot, åt och fortsatte dela med sig mojnade ovädret.
    När tuvan var avplockad förvandlades terrängen till en vacker sommaräng i högsommarvärme och solsken.
    Stämningen var glädjefylld gemenskap - fortfarande under tystnad.
    Jag vaknade.

    När jag läste ditt senaste inlägg kan jag se parallellen med dig och jordgubbstuvan.
    Med öppenhet delar du med dig. Ger av dig själv till oss med varsam insiktsfullt allvar i en djupare dimension, som berör oss till bristningsgränsen.
    Trots smärtan.
    Hur många av oss har inte fått lindring i vår ångest och kunnat somna till natten efter att ha läst dina texter?
    Hur många av oss har inte av samma skäl fått lindring i vår nedstämdhet?
    Hur många har inte kunnat låta tårarna rinna fritt för första gången, inte enbart av medkänsla utan även av tacksamhet?
    Hur många av oss har inte insett vikten av att vi behöver rannsaka oss själva, förändra vårt perspektiv i vad som är viktigt att ta vara på medan vi lever?
    Hur många av oss har inte fått modet att öppna sig, visa sårbarhet, värme och våga uttrycka i ord och handling hur mycket närstående betyder för oss – innan det kan bli för sent?

    Du förtjänar inte att behöva gå igenom det smärtsamma du nu går igenom!
    Definitivt inte!
    Ändå kan vi inte bortse från det.
    Vi dras till dina texter, din inbjudan att få ta del av din nakna beskrivning, ditt mod att visa på hur det är att leva med livet som insats.
    Påverkar oss i ett uppvaknande mot förändring.
    Ger lärdom i att vi behöver förbereda oss på att vårt liv är begränsat.
    Och under tiden leva som om ”idag är första dagen på resten av ditt liv”.

    Vare sig du tar ner dina speglar eller inte p.g.a. att du negativt upplever att inte känna igen förändringen i ditt utseende.
    Vi som följt dig i dina texter vet redan.
    Skönheten kommer inifrån.
    Ingen spegel kan förändra den bilden.
    Du är perfekt.
    Bilden kan inte raderas.

    Vi har så svårt att förlika oss med olika livsöden, vill snarare tillskriva dem orättvisans konto när någon drabbas hårt.
    Och ändå är det just detta du, som en gåva förmedlar oss i ett ödmjukt lärande och klokskap och får oss att förstå.
    Att livets villkor inte kan förutses eller kan vi ta beslut över.
    Det har du lärt oss.
    Min högsta önskan är att du under ditt liv får lugn och ro utan ångest.
    Bilden av dig där du nu befinner dig, ett älskat barn hos dina föräldrar gör mig mållös.
    Så Vackert!
    Våra dagar är räknade, men därute i rymden finns gott om tid.
    I våra tankar vill vi bära dig, lindra din smärta, hålla dina händer, hålla varandras händer tillsammans med dina föräldrar.

    Det låter så klyschigt, men ändå. Jag önskar jag hade ord att beskriva hur mycket dina kloka ord har betytt för mig – och det du lärt mig.
    Om livets möjligheter, och ta vara på dem innan vi en dag går vidare.

    ”mången talar i obetänksamhet ord som stinger liksom svärd, men de visas tunga är en läkedom”

    Lef väl
    Jag- bara en tant


    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert! Och så mycket sanning! Tack för texten.
      Varma hälsningar
      /Sofie

      Radera
    2. Precis så. Otroligt att få ta del av texterna som går rakt in i hjärtat och berör sånt som verkligen betyder något.
      Varmaste kramen
      /Anna

      Radera
    3. Kära du. Tack för din dröm och din värme.

      Kram från en annan tant / Elisabeth

      Radera
  96. Jag gick tillbaka i din blogg och läste lite. Läser än en gång texten till barnet i dina drömmar och som vanligt gråter jag. När jag sedan blickar ned på lakanet ser jag hur mina tårar bildat ett vackert hjärta på det Syrénfärgade tyget. Snart har dock hjärtat torkat in, det suddas allt mer ut tills det slutligen inte finns längre. Men jag vet att det är där. Liksom jag vet att du Kristian alltid kommer finnas ihjärtatmitt!
    /,Sofie "Jojja" Jonsson.

    SvaraRadera
  97. AJ. Det Gör Ont. Denna Förbannade Skärseld.

    I Am With You.

    NinX

    SvaraRadera
  98. Vad dina föräldrar går igenom, kan man inte förstå. Det finns ingen chans att dina föräldrar och syskon skulle glömma dig. Det är omöjligt. Din ångest måste vara fasansfull. Tänker ofta på dig,har själv barn i din ålder. Något värre än detta för en förälder finns inte.

    SvaraRadera
  99. o theos na se voithisi

    SvaraRadera
  100. Dina ord griper sig fast i mitt hjärta...svårt att sluta tänka på dina tankar.

    Jag brukar tänka att livet och döden är som en fjärils liv, där livet är kokongen och fjärilens födelse är döden. Då blir det lättare att bära sorgen även om längtan och saknaden alltid kommer att finnas.

    Om jag kunde ge dig mitt liv, så skulle du få det.
    Varm kram L

    SvaraRadera
  101. Så länge man minns kommer allting att alltid leva vidare. Hoppas på mycket ljus och kärlek för dig. Mirakel. Du skriver verkligen jättefint!

    SvaraRadera
  102. Jag kan ingett göra och det finns nog inga ord som kan trösta dej,men vill iallafall sända dej några ord.Du är fantastisk och vi är många människor som du inte känner som kommer minnas dej med kärlek och klokskap och värme,du är så fin.kram.

    SvaraRadera
  103. Den klokhet, värme och oro dina ord sänder-är så stark, så starka att jag nästan kan ta på känslan......
    Vad ni alla går igenom är svårt att förstå....Du har din kamp och dina föräldrar och syskon sin... Jag som är både mormor och farmor-vet inte hur jag skulle hantera om ett av mina barnbarn skulle drabbas av något extra svårt....Jag skulle förstås lida med barnbarnet men även mitt barn-förälderns situation skulle kännas övermänsklig.
    Vi kan ju tyvärr inte bära våra barns eller barnbarns livsituation-men jag tror många av oss skulle vilja göra det...Förmodligen går dina igenom en tuff resa nu och förhoppningsvis blir banden dem emellan ännu starkare nu-för det är ju så att stor sorg kan ju också förena människor.
    All värme och kärlek till er alla!!

    SvaraRadera
  104. På resan mot Kapstaden passerade jag ihåg Hermanus. På kvällen på väg från hamnen såg jag mot de svarta bergssluttningarna som i en krans av skummande höga vågor mötte havet. En jämngammal med mig kvinna kom fram och sa att för två veckor sedan i det omkringliggande naturreservatet utspelade sig en enorm brand. Den tog med sig både människor och djur och hus. Hennes sommarhus försvann i lågorna. Tragiskt.
    En vecka senare dog hennes äldsta dotter i en bilolycka. Båda grät vi. Kvinnan bad om ursäkt och jag tackade för förtroendet. Det kändes som om jag lyfte en strimma av sorg från henne. Det kändes så.
    Imorgon ska jag besöka pingvinstranden utanför Kapstaden. Hur allt detta hänger ihop? Säg den som vet. /r

    SvaraRadera
  105. Kristian, jag vill bara tacka dig för att du delar med dig.
    För att du får mig att stanna till, titta upp och vara tacksam för det jag har.
    Så, tack för allt! Du har gjort så stor skillnad för så många <3

    // Sandra

    SvaraRadera
  106. Hej igen Kristian! Gunsan här.

    Klart din Mor o Far kommer att kolla uppåt och hålla
    varandas händer. - Tänk vilken fin pojk vi fick - och eftersom det bara är kvalitén som räknas och inte kvantiteten. Ja så är det helt ok.
    Tankar till dig från mig. Tant Gunsan

    SvaraRadera
  107. Hej Kristian!
    Jag har följt dej en tid och förundrats över din styrka och ditt fantastiska sätt att handskas med det svåra. Är själv en mamma som förlorat en son 25 år gammal för snart 3 år sedan. Vår Erik hade ingen förberedelsetid och inte vi heller, plötsligt gick bara kroppen sönder!
    Jag känner så med dej och de dina, ni som ändå måste inse att livet faktiskt rinner ifrån dej. Det finns ingen tröst, men.... Jag vill att du ska veta att jag känner min sons närvaro så påtagligt varje dag, varje stund. "The ones we love don`t leave us, they walk beside us every day" Jag önskar så att livet inte tog ifrån oss så fina killar...............Stor varm kram till dej och din familj! från en annan mamma

    SvaraRadera
  108. Klart de kommer hålla varandra i handen, och mellan dem kommer du alltid att finnas vad som än händer. Varje dag, hela deras liv.

    SvaraRadera
  109. Jag hörde talas om dig först igår. Du vandrar i mina tankar sedan dess. Jag vet inte ens om du läser alla kommentarer som hamnar här, om du orkar. Du skriver så innerligt och jag kan bara känna medlidande. Reflektioner startas upp och det finns så mycket jag vill skriva. Önskar jag kunde ge dig något tillbaka för det du ger av dig själv. Det blir så tydligt vad livet handlar om. Vad som är viktigt. Jag skulle kunna fylla många sidor med mina tankar som dina ord har väckt. Jag fick aldrig lära känna min mormor och farfar pga cancer. Det finns en ung man på vårt jobb som har cancer, igen. Man känner sig maktlös. Min svägerska crohn, ett av de värsta fallen i Sverige. Så länge jag kan minnas har vi räknat med att hon kanske inte lever så länge till, att hennes kropp inte klarar mer. SÅ många besök på sjukhuset, veckor av sjukhusvistelse, operationer som inte funkat, morfinberoende. Hon har varit ett vandrande skelett. Sen fick hon hjälp i Linköping, nu mår hon bättre än på många år, morfinfri. Det känns som det ofattbara hänt (och då kan man också veta att under loppet av två år har hon förlorat tre hundar, de enda barn hon någonsin kommer att få).

    Att befinna sig i sitt eget personliga helvete går inte riktigt att beskriva för någon. Har man varit där vet man. Jag är så otroligt tacksam för att jag tillslut kom upp till ytan igen efter att ha dykt rakt ner i helvetet i slutet på 2009. Det är en lång väg och ytan innebär inte paradiset. Mina hundar räddade mig på sätt och vis. Jag var tvungen att ta ansvar, ta med dem ut. Dom har alltid varit mitt ljus i mörkret. Jag hoppas att du kan finna glimtar av ljus.

    I could hear the daylight coming.
    I could hear the darkness go.

    SvaraRadera
  110. Mina tankar fladdrar hela tiden hit, till din blogg, och till dina kloka ord.
    Hemma har jag fullt upp att trösta, krama och visa sonen hur älskad han är av mig..och då handlar det "bara" om ett krossat ungdomshjärta.
    Det har iaf fått mig att spela min favoritlåt om och om igen...för mig symboliserar den det jag känner för mina barn, jag hoppas aldrig hamna i en situation där jag inte kan påverka, där man blir maktlös..
    http://www.youtube.com/watch?v=x67lJLZIWlI
    All kärlek till dig!
    All min styrka till er!
    Jag tycker om dig!
    /mia mitt i natten

    SvaraRadera
  111. Kristian, det här är förmodligen för mycket att fråga... men jag tänker så ofta på dig och din oerhörda barnlängtan. Din sympati, inlevelse och din värme är ovanlig - och du vet redan att jag fullkomligt älskar dina texter och gråter med varje inlägg.

    I alla fall; det finns en liten flicka som heter Selma, vars pappa riskerar att utvisas till Iran, trots att han är gift och lever ihop med Selmas mamma. Vi är många fotografer som kämpar för att han ska få stanna hos Selma och Emma (som också är fotograf), men dagen för utvisningsbeslutet närmar sig och vi griper nu efter varje halmstrå. Du är den jag vet med flest bloggläsare som verkligen lyssnar. Orkar/vill du hjälpa? Blir så glad bara den här kommentaren kan få vara kvar!

    https://www.facebook.com/StoppaUtvisningenAvSelmasPappa

    Tusen tack. Jag tänker på dig varje dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, det får man kanske säga här? Hur mycket kan man med att begära av en dödssjuk människa? Lämna Kristian i fred!!Den här begäran var den grövsta kränkning som jag aldrig trodde någon skulle behöva stå ut med!
      Alla kan inte stanna i Sverige och om man söker opinion för sin sak så gå någonannanstans!

      Radera
    2. Instämmer fullt ut! Helt fel forum.
      Tragiskt och mycket besynnerligt inlägg om denna vädjan här.

      Radera
    3. Var inte rädd för att släppa in världen och kärleken. Mette här ovanför vill väl, vill hjälpa, och hennes hjärta är fullt av det.

      Tror inte att någon av oss inte förstår hennes motiv, om vi tittar i våra egna hjärtan.

      Jag står ut. Jag läste på och skrev under. Jag tänker att om jag kan hjälpa till och ena en familj, så varför inte? Har vi inte skrivit hundratals inlägg om just det, här? Hur orättfärdigt och sorgligt det är när Kristians familj splittras, av omständigheter de inte kan rå på ..?

      Lev och låt leva. Gör inte politik av mänsklighet i det här sammanhanget, "Anonym". ag ber dig.

      / Anneli

      Radera
    4. Det finns något som gör att jag inte kan läsa Kristians blogg mera tyvärr. Det handlar om förståelsen för hur mycket ork andra människor kan dränera från Kristian i hans tillstånd. Jag har beundrat den här unge mannen för hans ork att dela med sig av det mest smärtsamma i livet, att våga och kunna sätta ord på det andra inte ens vågat tänka. I det här avseendet är han unik. Vi måste ha respekt för att han kämpar med mycket lite ork och att han dessutom gör det med ett klart huvud vilket talar om för mig att han inte tar de droger som erbjuds och som skulle ha gjort honom grumlig och omtöcknad i tankeförmågan.När nu någon belastar med sitt egna bekymmer på ett sådant sätt som har skett här ovan är det faktiskt för mycket. Vi har svenska regler som säger hur beslut om utvisning går till,
      tänk om Kristian bara hade haft sådana bekymmer att lösa.

      Radera
    5. Vem är vi att döma? Och vem av oss har rätt att döma?
      Mettes inlägg hade ett gott syfte – hon vill väl och finns synpunkter om hennes handlande kan vi uttrycka oss med mindre hårda ord.
      Kristian är unik i att våga visa och uttrycka den smärtsamma process han befinner sig i – det vet och känner vi alla och vill visa med respekt. Om han behöver ” ta droger” eller inte för att få lindring i sitt tillstånd kan ingen av oss bedöma, har överhuvudtaget ingen med att göra eller kommentera.
      Dessutom bör vi även visa respekt mot sjukvårdens arbete. De har också regelverk att följa i sitt arbete (som migrationsverket i sitt) vid förslag på behandling eller erbjuda att ”ta droger” för att minska en persons lidande.

      jag-bara en tant


      Radera
    6. Att någon söker stöd för en medmänsklig handling på just den här bloggen kan väl knappast vara förvånande. Här brukar medmänskligheten, värmen och kärleken flöda men "somliga" vill tydligen att kärleken och medmänskligheten bara ska få riktas mot det som "somliga" godkänt.

      Att en önskan om hjälp för människor i förtvivlan kan vara så provocerande för "somliga" är i min värld mycket märkligt! Om vi vill förändra världen och fylla den med värme och kärlek bör vi akta oss för att fördöma andras goda intentioner.

      "Darkness cannot drive out darkness; only light can do that.
      Hate cannot drive out hate; only love can do that."
      Martin Luther King, Jr

      Länge leve kärleksrevolutionen!

      /E

      Radera
    7. Oh nej! Min första reaktion blev att omedelbart vilja ta bort mitt inlägg. Belasta Kristian är absolut ingenting jag vill. Jag har läst den här bloggen varje dag i månader, och gråtit med nästan varje inlägg. Det enda jag ville med vädjan var att det skulle få vara kvar här i kommentarsfältet, inte att Kristian på något sätt skulle agera. Och anledningen till att jag skrev här, är som ovanstående sa: här brukar medmänskligheten flöda. Jag har inte själv någon personlig koppling till Selma och hennes familj utöver att både jag och Selmas mamma är fotografer, men jag blir fullkomligt förtvivlad av deras situation.

      Jag ber VERKLIGEN om ursäkt till dig Kristian, om du tog min kommentar på det sätt som någon skrev här ovanför. Det sista jag önskar är att utnyttja någon, det har aldrig varit min avsikt. Jag hoppades på läsarna här, som brukar vara de varmaste av människor.

      Jag vill heller inte orsaka någon uppståndelse här på bloggen, VERKLIGEN VERKLIGEN inte, så ta väldigt gärna bort min kommentar härifrån - jag kan inte själv göra det. Förlåt.

      Hälsningar Mette

      Radera
    8. Alltså fy. Jag skäms så jag vill sjunka genom jorden för att det uppfattades så. Förlåt igen, av hela mitt hjärta!

      :-(

      /Mette

      Radera
    9. Mette!
      Du har ingen anledning att skämmas! Det ska de som fördömer ditt inlägg göra!!
      Att vädja till människors medkänsla är inget skamligt och om man läser dina ord med ett öppet sinne så framgår det tydligt vad du ber om.

      All heder till dig som försöker göra skillnad!!

      /E

      Radera
    10. E - tack snälla. Det var fina ord. Tack också Anneli och jag-bara en tant som skrev ovan. Det här var inte roligt men jag är himla glad att ni förstår.

      /Mette

      Radera
    11. Mette
      Det är inte du som ska skämmas utan de som skrivit de hårda orden här ovan. Deras främlingsfientlighet lyser verkligen igenom. Var stolt över ditt varma hjärta.
      Kram till både dej och Kristian
      Carina

      Radera
    12. Mette, du gjorde något kärleksfullt. Märkligt att några reagerar negativt på dina uppenbart goda avsikter.

      Maria

      Radera
    13. Mettes engagemang ang utvisning är i sig inte tokigt inte heller att hon skriver fint till Kristian..grejen är att det är fel forum med uppmaningar när Kristian tar sin energi och delar med sig av sitt innersta med den sista orken han har till oss..respektera detta! That's it!

      Radera
  112. Kärlek och styrka till dig, du vackra <3

    SvaraRadera
  113. Vi är lika gamla du och jag. Jag är livrädd för döden och har byggt en mur runt omkring mig med världen utanför. Gömt mig undan de mesta inte vågat leva. Jag vill trösta dig, men dina ord tröstar mig hur orättvist det än känns. Jag beundrar din livsglädje och syn på livet! Jag tackar dig för att du pratar om det ingen vågar prata om! Känns som om du håller mig handen, lockar mig att nosa på livet ...de hjälper ju trots allt inte att bygga murar! Tack och lycka till på din resa i universum hoppas det blir som du tänk dig!

    SvaraRadera
  114. Tack för dina vackra och kloka ord . Det får mig att stanna till i livet och verkligen se allt det underbara i nuet . Kram till dig och dina anhöriga .

    SvaraRadera
  115. I never saw the morning until I stayed up all night
    I never saw the sunshine until you turned out the light
    I never saw my hometown until I stayed away too long
    I never geared the melody until I needed a song

    Tom Waits, San Diego Serenade

    SvaraRadera
  116. Käre Kristian! Om du bara visste hur mycket du berör en.
    Du får en att se saker och ting ur ett annat perspektiv. Så äkta.
    Du är större än stjärnorna på himlen och lika oförglömlig.
    En av de största krigarna denna värld fått se.
    Du är fantastisk och en otroligt stor iinsirationskälla.
    <3

    SvaraRadera
  117. Mitt i allt det jobbiga tänker du på på hur din mamma och farsa får det den dag de får uppleva samma sak som pingvinföräldrarna. Jag tror de kommer att ta varandras händer och söka tröst hos varann och gå tätt tillsammans genom livet. alice

    SvaraRadera
  118. Tack för alla dina fina texter! Jag läser dem om och om igen . Kram

    SvaraRadera
  119. må änglarna vaka över dej

    SvaraRadera
  120. Kram! Ps: jag gillar också att bada varmt ;-)

    SvaraRadera
  121. Hej.

    Min mamma fick besked om lungcancer för knappa året sedan. Mamma var född 49 och hunnit med mycket. Hon gick bort i Torsdags. Mamma var mamma, Hon fattas mig något enormt men hon har lärt mig klara mig själv, lärt mig klara det här.

    Det jag vill säga till dig är att DU varit ett stöd åt henne under det här knappa året. Du gör skillnad i dit skrivande.Minns att hon för några månader sedan berättade om att hon följde dig och att hon kände igen sig..
    Jag hoppas att du skriver för din skull lika mycket, oavsett om det är i skrivandet i sig eller i skillnaden du gör.

    Imponerande styrka från henne och från dig.
    Oavsett vad som händer skall du bjuda upp till kamp! Det måste man göra.annars...vad är meningen ?

    SvaraRadera
  122. Kristian, din blogg borde bli den första bloggen att vinna Nobelpriset i litteratur. Fantastiska och berörande texter. Tack.

    SvaraRadera
  123. Finaste Kristian! Mitt hjärta kan brista av allt du får uppleva av sorg och ångest. Du kan trots det lysa upp tillvaron och inspirera många att kämpa och uppskatta det som man blir lycklig av på riktigt. Att man älskar varandra, håller varandras händer i glädje och sorg. Du är så go och fin på alla sätt och du har en plats i mitt hjärta för alltid. Ber för dig. Varma kramar till dig och din fina familj/Marianne

    SvaraRadera
  124. Älskade du. Vackra du med hästen. Jag hoppas du kan njuta av den fantastiskt vackra, men ack så kalla Dalavintern! Jag hoppas Dalarna, din familj, hästarna, vännerna, musiken, boken m.m, m.m ger dej kraft och styrka att kämpa vidare. Jag är en sån som inte ger upp. Jag vill tro och hoppas att du får leva vidare länge till. Jag vill tro att läkarna har fel, att mirakel finns. Jag vill att du fortsätter finnas till länge än. För din skull, för familjens skull och för oss andra också.. Jag önskar dej en käresta också. Med risk f.a vara tjatig. All kraft, kärlek och styrka till dej och din familj.

    SvaraRadera
  125. Läste din blogg i höstas och sörjde ditt öde.. Plötsligt vändes även mitt liv upp och ner av samma helvete som ditt och plötsligt fanns inte tid eller ork att läsa och ta in, en cancerbubbla helt enkelt. En för den cancern klamrat sig fast vid och en annan för oss anhöriga..alla i en egen. Vardagen rinner på men det känns som om man är halvt med i nuet, den andra halvan av tanken har fastnat i bubblan. Borde sova men sitter här och funderar över min pappas prognos och tidigt imorgon går den andra delen av tanken till arbetet. Precis som vanligt..
    Tänker inte pusha åt något håll utan önskar dig allt gott som finns den tid som finns kvar..

    SvaraRadera
  126. Om min tanke kan stärka - så tänker jag
    Om min kärlek kan lindra - så älskar jag
    Om min tro kan värma - så tror jag
    Om min famn kan trösta - så omfamnar jag

    <3 <3

    SvaraRadera
  127. Jag e inte så bra på att rita, annars hade jag ritat 1000 hjärtan lr fler och "skickat" dem till dig.

    Varma kramar kanske funkar lika bra?!?! Här kommer ngr iaf...

    SvaraRadera
  128. Pa Boulders Beach i Kapstaden vankar pingvinerna trygga med ungarna bredvid sig. Inga rovfaglar syns till pa den skarpblaa himmlen.
    Tack vare dig, Kristian moter jag alla och allt med ett barns intensitet och resenarens vemod. En besokare som foralskat sig i platsen men vet att resan gar snart vidare.
    Tanker mycket pa dig. Tack/r

    SvaraRadera
  129. Jag hoppas och tror att Kristians bok kommer att bli en försäljningssuccé.
    Redan nu går den att förhandsboka. Jag kommer att sluka den direkt den kommer. Men en annan fördel med att förhandsbeställa är att boken får större uppmärksamhet redan innan. Vi VET ju hur bra den är.

    https://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137140523

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, jag har bokat mitt ex.

      Radera
  130. <3 tycker du är fantastisk!

    SvaraRadera
  131. Det är din kamp o ingen annans .. Såg min pappa lida av denna sjukdom o följde hans kamp ända tills han tog sitt sista andetag o hans själ flög som en vind mot himlen.. i början av hans sjukdom sökte jag svar o alternativ åt honom överallt .. Men efter ett tag insåg jag att det är inte det här han vill höra han visste hans öde .. Så jag sluta det var ju ändå hans liv hans beslut .. Du känns som en sådan himla ärlig och fin person Kristian o det är så otroligt sorgligt att du ska behöva ta dig igenom denna hemska sjukdom.. Den dag din själ väljer att lämna denna jord är jag övertygad att den kommer finna ro och kärlek där den stannar.. Kärlek och Styrka till dig kramar Linda

    SvaraRadera
  132. Åh, den där längtan efter barnet. Jag levde med de där drömmarna i så många år, utan att stå ansikte med min egen bortgång. Idag har jag min son och jag njuter infernaliskt av honom varje dag. Drar in doften av hans hår och skriver som en galning för att inte glömma något av hans uppväxt.

    Jag känner så med dig och önskar dig inget annat än att få chansen att uppleva allt du vill uppleva. All styrka till dig.

    Kram

    SvaraRadera
  133. Hey Ya'll,

    Below are the most recommended Bitcoin exchangers (Bitcoin for CASH):
    Coinbase: $1 min. exchange
    CoinMama

    Earn free BITCOINS with the best BITCOIN faucet rotator:
    IACBit.org Faucet Rotator

    SvaraRadera