onsdag 2 januari 2013

En av oss kommer dö ung


Nyårsafton. En dag som egentligen aldrig betytt särskilt mycket för mig. Minns barndomens nyår. Då var kvällen viktigare. Något stort tog slut, men något större – det okända – tog vid. Från ganska tidig ålder kändes nyårsafton en aning vemodigt. Jag hade svårt för avsked som barn.
   Jag minns nyårsfirandet som den kväll då vi barn var vakna längre än någon annan gång. Jag minns hur mamma och pappa alltid åt lax, hur mormor ofta var på besök, hur vi barn fick cider, hur vi tittade på Plankan. Jag minns hur vi täckte smatterbanden med sand och snö, hur den lilla explosionen fick allt att virvla, hur spännande jag tyckte att det var. Och jag minns hur vi brukade gå ner till gatans slut för att se fyrverkerierna få himlen över Borlänge att glöda.

Ett inferno till år går mot sitt slut. Jag sitter hemma med knegaröl, avslappnade muskler och Sweet black angel. Kvällen kunde inte börja bättre.
   Någon timme senare tar jag på mig min peruk och tar med mig den största raketen som jag kunde hitta i hela Stockholmsregionen och går mot en fest på Kungsholmen.
   Jag ska dansa med mina vänner. Skratta i berusningen.
   Jag ska spränga 2012 i småbitar.

Klockan närmar sig midnatt och himlen brinner. Krevaderna ekar. Färgerna avlöser varandra. Jackson Pollock mot mörka moln. Jag sätter ner min scudmissil i en blomlåda. Kupar handen. Tänder stubinen. Först står raketen bara och fräser i sitt rör. Med ett flin misstänker jag att den har fastnat. Kanske kommer den att explodera på balkongen. Skapa dålig stämning på festen. Men så far den plötsligt iväg som en uppochnedvänd blixt, rakt som ett streck. Den åker förvånansvärt högt innan den exploderar i ett hav av grönt regn. Jag knyter min näve. Lyfter den mot skyn. Balkongen jublar.

Vi går in och dansar oss svettiga i vardagsrummets hörn. Så många av mina vänner är där. De som känner mig bäst. De som varit en självklarhet i större delen av mitt liv. Kamraterna från Kvarnsveden, brödraskaran bortom blod från Forssa. Borlänge.

Jag böjer mig ned över musiken med mannen som är en av de mest lojala jag vet. Vi har båda tänkt spela samma låt. Varför vet jag inte. Det är ett märkligt sammanträffande. Mörkt. En aning obehagligt. Jag vänder mig hastigt om. Ser mina vänners leenden. Hör deras skratt. 2012 har sprängts i bitar över vattnet mot Lilla Essingen. Nu väntar 2013, ett år som kan bli det värsta någonsin. Jag och mannen med tålamodet tittar på varandra. Kanske är det nu som den dåliga stämningen kommer att infinna sig, tänker jag kort innan låten drar igång.
   En av oss kommer dö ung.
   Det visade sig bli jag.

140 kommentarer:

  1. Fina fina kristian. dina texter berör mig så starkt. du finns i mina tankar varje dag.

    SvaraRadera
  2. ..smeker din kind.. Anna-karin i Åselby

    SvaraRadera
  3. Saknar ord... dina ord... <3

    SvaraRadera
  4. Vem dör först? Den som har den obotliga sjukdomen eller den som just nu till synes är frisk? Ingen kan säkert veta.
    I många av kommentarerna på denna blogg finns ordet "vi", som i vi som inte kommer att dö i förtid. Det är ju intressant.
    Jag minns en granne på mammas gata som hade obotlig cancer i flera år, trots att prognosen sa någonting helt annat. Hon överlevde många av de människor som fortfarande var friska när hon fick sin dödsdom.

    Nu hoppas jag att din behandling ger resultat och att du har fler nyårsaftnar att fira och att alla dina goda vänner också lever och kan fira dem tillsammans med dig. Och även om ingenting pekar på motsatsen, så kan jag bara ödmjukt hoppas att även jag hänger med ett tag till.

    Tack för att du skriver, Kristian. Vilken talang du besitter! Allt gott till dig. Jag ber för dig varje kväll.

    SvaraRadera
  5. Älskade lilla vän..
    Kramar från Borlänge

    SvaraRadera
  6. Varm kram. Styrka. Önskan om härliga upplevelser i form och på sätt du själv vill ha dem. Å så hoppas att hela din nyårsnatt fortsatte sådär härligt fin som den började.

    SvaraRadera
  7. Kristian, käre Kristian. Även om one of us is gonna die young, är det viktigast att leva när chansen ges. För det är trots allt en väldig skillnad på att överleva å att verkligen leva. Du visar att du lever. Gång på gång. Tack för det. För allt!

    SvaraRadera
  8. Jag läser dina texter, tack för att du delar med dig! På något obeskrivligt sätt ger det styrka, hoppas det även ger styrka och kraft åt dig. Önskar dig allt gott!

    SvaraRadera
  9. Kanske var 2012 det värsta året. Kanske det bästa. Det var året som du trots cancer som biter din kropp, kom att förändra människors sätt att se. Du fick tusentals människor att förstå värdet i att leva i stunden. Att älska. Att andas i det som är nu. Ditt namn kommer alltid att vara förknippat med kärlek och kämparglöd.
    Du har gjort nånting Kristian, nånting stort!
    När din sjömannasjäl börjar vilja dra ut mot öppet hav, så följ med. Det väntar nya äventyr och här hemma i Borlänge kommer minnena av dig alltid susa i träden.
    Ingen vet när döden kommer. Men än finns det tid kvar, det är inte dags än.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert och så sant skrivet.
      Att andas och att älska i varje nu ...
      Varm Tack Kram

      Radera
    2. Citat:
      "Du fick tusentals människor att förstå värdet i att leva i stunden. Att älska. Att andas i det som är nu."

      Exakt. Precis så.Som en profet.
      Kristian har gjort, gör just nu och kommer göra i framtiden, stor skillnad, för oss som läst och tagit in ...

      Kommentaren ovan är väldigt fint skriven dessutom.

      Varma hälsningar från Nina

      Radera
    3. nu börjar människor att förstå vad kristians uppgift är här på jorden,att upplysa oss om att leva här och nu,ta vara på varandra och att efter döden fortsätter ett annat liv.

      Radera
    4. Vackert skrivet.. Sanna ord. Vem vet vad som händer sen vi kan planera mkt men plötsligt kan oväntade saker ske. Ta hand om er å varandra. Säger som de andra inte dags än Kristian kraaam // M

      Radera
  10. Kristian,

    Du ar ett gift! Det har blivit en repetition att ga in har och lasa dina texter. Lite som att kolla att dorren ar last tva ganger innan man gar hemifran.

    Lev!

    Kram,
    L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen! Du berör och man vill så gärna att du överlever detta!

      Radera
  11. Älskar ditt sätt att skriva...

    SvaraRadera
  12. Du är så fin! <3

    http://open.spotify.com/track/2U8WcfxgQg17DDAOGLhnqc

    SvaraRadera
  13. Du är vacker! Som dina ord! <3

    SvaraRadera
  14. Kristian, du fina, fina Kristian, Lev Livet så mycket du orkar! Jag läser allt du skriver, tycker att du är fantastisk, du berör verkligen och du behövs i vår värld.
    Tårar
    Varma kramar/en mormor i småland

    SvaraRadera
  15. Ser upp till dig Kristian ,du är en så stark människa.
    Sänder en stor kram som värmer dig i natten.

    Det sista som överger en är hoppet !!!

    Kämpa på

    Kramar

    SvaraRadera
  16. Gripande och vackert skrivet<3

    Kram Elli

    SvaraRadera
  17. What we are

    http://www.youtube.com/watch?v=JwDNXgrNECw

    SvaraRadera
  18. Jag vet inte vad det finns att hoppas på men jag kan inte sluta hoppas, jag kan inte ge upp och sluta tro på mirakel. Antagligen för att verkligheten är så mycket mer fjärran för mig.
    Du får så många tröstande ord här i kommentarsfältet och jag vet inte vad för nytt jag skulle kunna komma på men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig, håller krampaktigt nån slags tumme och t.om ber för dig. Vi är många som gör det, som vill att du ska må bra.
    Jag vill att du ska må bra.

    SvaraRadera
  19. Hej!
    Är så glad att du ger mig möjligheten att läsa.
    Du finns ofta i mina tankar.
    Kram Karin

    SvaraRadera
  20. Håller andan när jag läser och tänker vilken makalös människa du är. Din formuleringskonst och resten - din familj och vänner måste vara stolta över att du är deras!

    SvaraRadera
  21. Kristian, jag är så glad att jag fick fira nyår med dig. Vi är inte nära, men du kommer alltid att vara -96 års mesta charmör på Forssaklackskolan för mig! Du och Calle, Tupac och Snoop, kärlek! Stora kramar! - LT

    SvaraRadera
  22. Jag gläds med dej för varje festligt tillfälle du ännu kan få uppleva och gråter för dej när verkligheten åter är där, du fina, goa, realistiska Christian som berör så många människor med dina ord, som lär oss ta vara på nuet. Du måste få finnas kvar länge än.
    Kramar! Ingrid

    SvaraRadera
  23. Vi sitter alla i samma rangliga båt...livet är en gåva och en gåta...Du skall inte behöva axla rollen av att vara en profet, du är en vanlig men samtidigt ovanlig kille, född med stor talang för att skriva och skapa musik, odödliga blir vi alla när vi ger något som består; kärlek, musik, ord...dina ord går rakt in i hjärtat på läsaren Kristian <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrivet av Annika i Malmö, mamma till Anna som dog 21 år ung .Aldrig bortglömd, alltid älskad <3 alltid levande

      Radera
  24. Saknar ord... Jag önskar så att det ska ske ett mirakel ❤
    Hälsningar från ett grått Ystad...

    SvaraRadera
  25. It's in your blood but not in mine,
    What's in your blood is in My mind,
    Something's broken in the way we smile,
    It is within us all the time

    Frustrerande fint. Låten får en annan betydelse.

    Kram till dig, glad över att du dansade och var med de bästa vännerna!

    SvaraRadera
  26. Hey Kristian,

    sry but I don´t find the right words in english, so its in german.

    Kristian, um ehrlich zu sein habe ich nie viel Sugarplum Fairy gehört. Als ich jetzt hörte das du krank bist, so schlimm krank, brach mit das Herz. Ich weiß nicht warum, kann es nicht erklären, versteh es nicht, kenne dich doch garnicht.
    Ich wünsch deiner Familie und deine Freunden das sie dich immer lächeln sehen. Das du nicht leidest, das du immer einen glücklichen Gedanken hast, etwas was dich zum lächeln bringt.
    Das es dir gut geht. So gut wie es dir gehen kann.
    Das wünsch ich dir, tief aus meiner Seele und von ganzem Herzen.
    Und Danke, danke das du all das mit uns teilst. Es mag komisch klingen, aber es tut weh das alles zu lesen und es verändert mich, zum guten, und dafür Danke.

    Liebe Grüße und das Beste für dich. Für dich und für die Menschen die dir nahe stehn, die du liebst, wünsch ich euch ein 2013, was nicht zu sehr schmerzt.

    Lena

    SvaraRadera
  27. Hoppas du skrämde dina helvetes cancerceller all världens väg med den raketen. Hoppas hoppas att din behandling ska få dig att stanna kvar här ännu en tid, utan plågor.
    Älskar din ord, vill ha kvar denna blogg levande, liksom dig!!
    Kramar med styrka!

    SvaraRadera
  28. Snubblade in på din blogg häromdagen och blev fast, dina rader berör... Tänkte jag skulle skriva ett par rader men finner inga ord.. Sänder en styrkekram! Emma från Sellnäs ( numera Sala... )

    SvaraRadera
  29. varmaste kram jag har går till dig....du är duktig på att leva, du har nog lärt oss andra att bli bättre på att ta vara på livet och studen/dagen men många har nog en hel del kvar att lära... i alla fall jag...så du måste lära oss vidare...

    SvaraRadera
  30. Kristian!

    Det vet vi ingenting om - även om läkarna har gett dig en tid............
    Jag som är troende - tror att allt är bestämt och när det är så är det så.
    Jag vill verkligen inte vara anonym - men för h jag kommer ju inte in på någon annat vis?
    Kristian! Som jag skrivit flera gånger till dig - TRO på tanken den helar. Hur ja dumt det än låter. Och VAR den helar eller när är inte svaret. Utan att den gör det.

    Igen kristian - tankar från mig till dig.
    Eftersom jag inte kommer in än som anonym.Är min mail luddebos@yahoo.se Gunsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till anonym ovan: när har tanken helat? Har aldrig varit med om det och aldrig sett det ske hos någon enda människa som drabbats av en obotlig sjukdom. Tyvärr.

      Radera
  31. Vad var det för låt? The Ark-låten? Kramar Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christina: klicka på sista ordet (jag)... /Camilla

      Radera
  32. Fina underbara du som har en gåva utöver det vanliga,att förmedla känslor sinnestämmningar ,för mej känns det som att komma hem du sätter ord på känslor jag känner men inte skulle kunna skriva så vackert om .och fast det är stundom outhärdligt smärtsamt att läsa om din svåra sjukdom är allt du skriver så betydelsefullt för andra människor mer än du kanske kan förstå❤ .Jag har fått en andra chans ännu ett tag men kan inget ta för givet.All kärlek till dej jag tror inte du riktigt förstår hur unik ock betydelsefull du är,jag har aldrig läst något som gett mej så mycket .Tack fina du hoppas du förstår hur jag menar.

    SvaraRadera
  33. Som alltid berör dina ord så djupt. Jag föreställde mig hur du sprängde bort cancern med raketen. Jag tror och hoppas på att ett mirakel inträffar och du får fortsätta leva, skriva och finnas till.<3

    SvaraRadera
  34. Jag har skrivit och raderat ett antal gånger och lyckas inte få något vettigt sagt. Så jag nöjer mig med att ge dig en varm kram och en önskan att du får må så bra du kan. /alice

    SvaraRadera
  35. Läser din text med ett leende på läpparna, hur man nu kan göra det i denna stund?! Jag knyter också näven...åt mkt och många. Ha det gott! :) Varma kramar från Ludvika

    SvaraRadera
  36. Fina du! <3
    Härligt att du slapp vara ensam på nyårsafton och istället var tillsammans med dina polare. Så härligt. Själv låg jag ensam i min säng och bara väntade på att raketerna skulle tystna nån gång. Vilket skitår 2012 var. Jag hoppas att 2013 för med sig mirakel. Mirakel till dej.
    Styrka och mod till dej. Fina du....

    // Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram till dig och hoppas att 2013 blir ett jättebra år för dig! Och även Kristian så klart! <3

      Radera
  37. Trots att jag inte känner dig... Kärlek. Hopp. Värme. Vila.

    SvaraRadera
  38. Kristian, du är en stor författare och det vill jag att du bär med dig. Jag har läst mycket av många, men herregud så du skriver; makalöst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Riktigt, riktigt bra! Kramar

      Radera
    2. Instämmer till fullo!!
      Kram

      Radera
  39. Du berör mig så oerhört, vilken styrka du har som kan skriva så djupt o innerligt hur du känner o har det. Jag är 55+ och miste min man för snart tre år sedan i ALS - som också är en fruktansvärd sjukdom/dom att få. DU ger mig kraft o mod att tänka till, jaa bara det att tänka till...Vet av erfarenhet att ingen tröst går att ge. Men, jag vill bara säga att jag vet att det finns ett liv efter detta "vanliga" jordeliv. Hur det livet är vet jag ju inte. Men jag har flera bevis på att något lever vidare. Själen....? VARM kram till dig

    SvaraRadera
  40. Så bra att du kunde bränna av ett riktigt nyårsfirande med vännerna! Så starkt av dig att, nästan som i protest, festa loss för en stund. Du ger oss i texten nyårsstämningen i ett nötskal. Jag förstår att det krävs ett jäklaranamma för att fira nyår under dina premisser. Förstår att det inte är lätt när tankarna och tröttheten kommer ifatt dig. Jag vill att du ska kunna få uppleva goda stunder i ditt liv även 2013. Jag vill det. / JJ

    SvaraRadera
  41. Hej Kristian!
    Jag är inte troende, ändå pratar jag med nära som gått bort. Jag är inte frälst, ändå ber jag för de som jag tappat. Jag behöver inte tro på nåt för att vara helt övertygad om att när vi sticker vidare så kommer vi få vårt livs äventyr. Vad vi än föreställt oss, så blir det något helt annat. Enorma upplevelser väntar. Drar du vidare innan mig, så hälsa till de mina att vi ses. Kram på dig grabben!//Johnny

    SvaraRadera
  42. Du, du är otrolig. För en stund stod jag oxå där på balkongen..så levande beskriver du känslan av gemenskap å glädje trots allt.
    Idag har jag firat min dotters 13årsdag..tillsammans med mina fyra tonåringar..
    När de lämnade mig ensam med min kaffekopp på fiket för att gå till olika butiker å shoppa lite kom en kvinna fram till mig, satte sig oinbjuden på en stol och viskade åt mig...
    "Jag fick aldrig några barn, var rädd om dina...jag har suttit o betraktat er...du har en enorm rikedom". Sen reste hon sig och gick...lite sån e du...du ger mig tankeställare varje gång du skriver...får mig att känna efter och leva lite mer i nuet...vara tacksam över det jag har. Tack för att du finns...stanna gärna kvar ett tag till. Du betyder mycket, du berör. Å så tänkte jag på dina ord häromdagen.. För mig är min mamma, som dog för 14 år sen, alltid med mig i allt jag gör. Senast igår svor jag över cancern som tog henne ifrån oss..jag ville just där å då, som så många andra ggr, bara höra hennes röst å få va liten en stund... Man glömmer aldrig nån saknad älskad.. Men du är inte där än...jag är glad över varje ord du orkar skriva å varje känsla du förmedlar...hoppas du inte har alltför ont eller mår alltför dåligt bara. Kram från en svamlig mia mitt i natten

    SvaraRadera
  43. Kristian du skriver så bra. Du verkar vara en stark person. Jag vet precis vad du går igenom för på lördag är det 7år sedan min pappa gick bort i samma cancer som du också drabbats av. Det har varit 7 tunga år han hade precis fyllt 60år.. Jag hoppas att du får hjälp så att du slipper lida och ha ont.. Det du skriver är så underbart att läsa. Ibland rinner tårarna ned för mina kinder över att detta skall drabba en ung kille med hela livet framför sig... Kram på dig...

    SvaraRadera
  44. Jädra, jädra skitcancer! Hokus pokus, käre far i himlen och medicinen. Låt alla sjuka celler försvinna nu och för alltid. Forskningen pågår för fullt och snart så! Vänta bara! Det som du ska göra sen kan säkert vänta. Ta hand om dig./ Johanna

    SvaraRadera
  45. Ja visst är det så. Alltid när kl slår över till nytt år så får jag en klump i halsen, en sån där gråtklump. Det är stort med det nya, okända. Hoppas hoppas att det var din "jävelcancer" du sköt iväg. Den stod där och fräste, tittade på dig och bara, ok då, jag sticker!
    En vän till mig har alltid sagt: jag hoppas att det går fort den dagen jag ska dö. Förra hösten fick hon diagnosen ALS :-( Ja, och det går skrämmande fort. Det är vid såna tillfällen man vill bli sju år igen. Då var den största faran (för mig) att titta under sängen och se ett monster. Kram från mig. Vi är många som tänker på dig och hoppas att du blir den som får starta en ny blogg som heter "segern" eller nåt ❤

    SvaraRadera
  46. Det som är mitt bestående intryck av nyårsafton och förväntningar och oro inför det nya året är att det man minst anar ofta händer, det mest oväntade kanske ligger framför dig Kristian och då är det miraklet jag tänker på. Som vi alla som följer din blogg ber om varje dag. Och Kristian, Snoop och Tupac på Klackens scen 1998 måste jämte ett magiskt bands debut på Cozmoz samma år vara Klackens största ögonblick!

    SvaraRadera
  47. En annan hjälte finns på svt.play Erik Ståhl

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har skrivit bok också. Annika

      Radera
  48. Bara gråter här, då jag läser dina inlägg. du är en riktig viking, stark i din svaghet. du låter oss få ta del av din kamp, och jag känner mig priveligierad. Som du skriver tror jag aldrig (är sant) jag upplevt tidigare att jag läst. Inte av någon som ska ge vika för det oändliga. Det val som du inte har. Mot eller för, finns inte i ditt liv, tror jag. Mycket kan man läsa mellan raderna. Du är verkligen en som delar med dig. Tack för ALLT du skriver. Kram från Småland

    SvaraRadera
  49. Vill bara skicka en varm kram!!!!! <3

    SvaraRadera
  50. Många varma kramar från ett stilla snöande Lergärde.

    SvaraRadera
  51. Hej ..Har ej läst din blogg tidigare , utom ett par tillfällen..............!Livet ÄR orättvist...............!
    Ser det dagligen på jobbet......!!......
    Kan ej som en "frisk" en, sätta mig in i din vardag o tid...............Hur många hjärtan o kramar jag än ger dig, vet du.... utgången..................!!
    Vill EJ "Himla"...
    Starkt gjort av dig..Att "snacka" om det , som i allmänhet ÄR "förbjudet...!! ALLA, " Leva vi lyckliga , livet ut. "........JAG HOPPAS ATT ATT DU , SOM VET .....
    HAR FÖRLIKAT DIG MED TIDEN............. Dina "spår" av DIN tid kommer att LEVA vidare..........! Tyck nu ej illa om min kommentar......! Har bägge fötterna på jorden .............
    O, tror ( i min enfald ) att jag fortfarande innehar Empati..............

    SvaraRadera
  52. Pröva Jesus på allvar. Be och tro, gå till en frikyrka och få förbön. jag har bett för folk med lika hopplösa situationer som du som blivit friska. Har en känsla av att du är bitter mot Gud (vilket jag kan förstå!) försök ändå släppa bitterheten så gott du kan. Be Gud om hjälp med det för jag tror att det är viktigt för dig. Vänd inte Gud ryggen i din besvikelse, vänd dig till Honom, var inte för stolt i dig själv. Många kramar Madlene sjuksköterska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle vilja svara Dig här Madlene;
      Märker Du inte när Du läser det Kristian skriver att allt är en ödmjuk bön om liv och hälsa, både för egen del och för andra.
      Han har inte vänt någon ryggen överhuvudtaget.Kom ihåg Jesu ord inför sin egen dom; Om den här kalken kan gå mig förbi, men ske din vilja, inte min.Han gillade inte slutet han heller. Inte heller gick han till någon frikyrka för att få förbön. Han visste att hans fader såg honom vart som helst och som den han var, det gick inte heller att låtsas någon tro.
      Lär Dig skilja på andarna och se att Kristian är en djupt andlig person som i sitt inre har de kontakter han behöver. Det är jag som kallar, säger Jesus. Många skall åberopa mitt namn men jag skall säga att jag känner dig inte. Anden finns redan hos Kristian, var lugn för det.!

      Lydia Nordin, Göteborg

      Radera
    2. Tack för dina fina ord Lydia. Jag kan bara instämma, trots att jag icke är troende själv.

      Maria

      Radera
    3. Åh vad bra formulerat Lydia. Jag håller med! Jag är så trött på detta tjöt om jesus o förbön o frikyrka, (levt hela mitt liv i en). Tänk vad härligt med en person som kristian som prövar och är öppen i sin tro på vad som händer efter döden. Som inte gör som "mallen" för hur man skall göra för att få gud på sin sida! Precis som Lydia skriver, om det finns en gud så är gud i hela honom! Vilken fantastisk människa han är! Ödmjuk, rak, ärlig och ifrågasättande. Lever ett liv där han är otroligt mån om sina medmänniskor. I vilken frikyrka hittar du en sån person? Han döljer inget. Men allt han beskriver är i kärlek. Finns det himmel så är han otroligt välkommen in, vare sig förbön eller ej. Så får han vakna under sin gran... Den guden tror jag på iallafall.

      Radera
    4. Å vad bra, helt sant. Jag älskar det här inlägget!

      Radera
    5. Om Gud finns så älskar han alla människor, dömer ingen. Hur skulle han (eller hon?) kunna missa den här guldklimpen som sprider och delar så mycket kärlek? Men du behövs här Kristian, så kämpa på!

      Radera
    6. Lydia! Du är bäst. Kram från Elisabeth

      Radera
    7. Jag känner så här att närdet gäller så viktiga frågor som döden och livet efter detta har vi inte råd att flumma eller spekulera. Om Jesus Kristus är Guds uträckta hand till människorna, varför inte ta den? Han säger om sig själv att han är vägen, sanningen och livet. Tänk om han har rätt ?

      Radera
  53. Finaste Kristian! För att du finns och skriver dina berättelser skapar du kärlek, värme och kontakt mellan människor. Du berör många hjärtan med de djupaste känslor som leder till eftertanke. Att kärleken är viktigast, att vi ser varandra och lever nu. Att det finns djupaste sorg och smärta som gör så ont. Du har den gåvan att förmedla från hjärta till hjärta. Jag vill och hoppas att ditt hjärta ska fortsätta att slå länge. Många kramar till dig. /Marianne

    SvaraRadera
  54. Min äldste son Lucas skulle varit 22 år idag om inte det förbannade rhabdomyosarkomet fått fäste i hans fyraåriga kropp. Vi fick behålla honom i ytterligare två år.
    Sen tog det slut och vi som tvingades bli kvar blev aldrig riktigt desamma igen....
    Fy satan vad bra du skriver, Kristian!
    Tack från Anki H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ledsen för er skull att ni drabbats så hårt.

      Radera
    2. Tack, snälla. Och du, vi ska vara ödmjuka inför det Kristian låter oss ta del av, för vackrare och mer välformulerad text får man leta efter.

      /Anki H

      Radera
    3. Det ska vi vara. Fint skrivet av dig.

      Radera
    4. Så ledsen för din skull... /Annie

      Radera
  55. Satan! Dina ord Kristian... De är som fyrverkerier allihop. - De spränger mig trasig inombords och är overkligt vackra. Och allt kan jag se. Jag ser dig på din barndoms gata i samma hemstad som min, jag ser dig i ruset på en balkong med vänner i Stockholm. Jag ser dig till vänster om mig vid ett bord i en källare under en butik i centrum där vi försiktigt tog stapplande steg i planeringen av en festival... Jag ser dig som en av de mest briljanta och vackraste skribenterna nånsin och jag ser att vi är på väg att förlora någon väldigt väldigt värdefull.

    SvaraRadera
  56. Du ger cancersjukdomen ett ansikte, du lossar den rädsla och ångest, för att inte tala om förnekelse som vi andra bör på. "Det händer inte mig"... Du som satte Kvarnsve'n på kartan, nu har du satt cancern på kartan också och jag är så tacksam för din öppenhjärtiga inblick i ditt liv. Jag går in och letar nya berättelser i din blogg med tanken "han är väl kvar?" Det är klart att jag också hoppas på mirakel men jag vill att du ska veta att jag kommer att sakna dej om miraklet inte infaller. Tack för att du finns i våra liv! Jag ska tänka på dig varje gång jag passerar Kvarnsve'n! Blommor och hjärtan från Falun! Ta på dej peruken och fortsätt ha roligt! Njut! Och var rädd om dej...

    SvaraRadera
  57. Jag kan inte skriva nånting tröstade, klokt eller upplyftande till dig här. Jag vill bara tala om att jag läser och DU och det DU skriver är viktigt. <<3

    SvaraRadera
  58. Tack för att du delar med dig av dina tankar.

    Jag vill också berätta något för dig.

    Min mormor blev frisk från en av läkarna diagnostiserad obotlig ryggåkomma när hon åkte till pilgrimsorten Lourdes i franska Pyrenéerna (som artisten Madonnas dotter är uppkallad efter).

    Hon är en av de tusentals som aldrig har brytt sig om att undersökas av den mycket noggranna internationella medicinska kommittén där.

    Många fysiska helanden sker i Lourdes, men även de själsliga helandena, som får människor att bära sin sjukdom med sinnesfrid, är vad orten är känd för.

    Lite läsning:

    http://olrl.org/stories/lourdes.shtml

    Medicinska kommittén:

    http://en.lourdes-france.org/deepen/cures-and-miracles?goto_centre=ru&contexte=en&id=491&id_rubrique=491

    Vill också säga till dig, att jag har varit nära att dö en gång (förblöda) och såg då min kropp ligga i sjukhussängen uppifrån taket. Det var en väldigt fridfull upplevelse. Visste då definitivt att själen överlever döden.

    Kram, Mikaela

    SvaraRadera
  59. Vet du vad Kristian..jag blev så himla glad av att läsa att du varit på Nyårsfest och dansat med vänner..ooh vad jag hade velat dansa med dig också du dynamiska människa
    hoppas det gjorde dig gott och att hopp finns om en bättring även om så lite..Ett nytt År med
    inslag av tillförsikt frid och Massor med Kärlek..

    Idag gick jag min vandring i Dalaskogen inte så långt från din hembygd i skymningen och Du var där hela tiden..det var den mest närvarande vandringen någonsin och då menar jag summan av minst tusen sådana.
    .Du var med mig i varenda gran vattendrag hästgnägg och framför allt varenda stjärna på den klara himlen..det var länge sedan jag ville att min inre röst skulle bli bönhörd men idag talade jag både med stjärnorna
    granarna och allt det vackra som bara finns just här

    .mina allra högst angelägnaste önskningar sänder jag nu dig och med ett innerligt varmt hopp att de når dig med en jackpott som gör att du kan dansa skiten ur både sjukdom och oro..

    All kärlek och hopp!
    Madeleine Vasastan och exDalkulla

    SvaraRadera
  60. Jag såg din raket! Stod på en balkong ovan träden, några kilometer bort. Jag visste inte att det var din raket, jag visste inget om ditt liv eller ens att du existerade.
    Nu vet jag.
    Dina ord har betydelse.
    Tack...

    ///Magnus

    ///Magnus

    SvaraRadera
  61. Styrkekramar från mig!! <3 /Åsa

    SvaraRadera
  62. Tack för att du delar med dig. Du skriver på ett sätt som berör. Med ditt vackra skriftspråk är det som om en tavla målas fram en sån tavla som man aldrig tröttnar att titta på ,för varje gång man tittar så ser man något nytt som berör. Och precis som en tavla som kan finnas för "evigt" så kommer dina ord att finnas kvar....
    / P

    SvaraRadera
  63. Jag sträckläste din blogg tidigare ikväll. Ville, men bestämde mig för att inte kommentera. Vad ska jag kunna säga? Kan ändå inte få din berättelse ur tankarna. Och hur meningslöst det än må vara för dig så vill jag bara säga tack. Tack för att du berättar. Hur kort livet kan vara. Att det inte är rättvist. Att man inte bestämmer längden på det själv. Men innehållet.Det är det jag tar med mig. Att göra det jag vill göra nu. För vem vet vad som händer. Det är bara förjävligt att det ska bli såhär. Jag kommer att hoppas för dig. Även när du inte hoppas mer så ska jag hoppas. Ibland måste jag naivt få tro på mirakel.

    SvaraRadera
  64. Underbart med dans och jätteraket... Kram

    SvaraRadera
  65. Jag bär med mig dig, du finns nära trots att du är en främling!! Du, liksom dina ord är outgrundligt vackra! Kristian...jag undrar om du vet att ditt liv förändrar våra, oss, vi som alla önskar att vi fick hålla om dig en stund!

    All kärlek till dig...

    SvaraRadera
  66. Jag har endast träffat dig en minut i Borlänge.Men du är i mitt medvetande och tankar varje dag....Var öppen för allt .....även under.!

    SvaraRadera
  67. Du öppnar upp människor med dina ord. Öppnar upp det som man ibland har svårt att samtala kring - döden och livet. Öppnar upp människors liv just här och just nu !! Tack igen käre Kristian för denna bragd !
    Ulrika, Östersund

    SvaraRadera
  68. Under julhelgen åkte jag genom ett Kvarnsveden i vinterskrud. Mina tankar for iväg och jag tänkte på dig.
    Det var ett varmt Kvarnsveden trots att det var vinter.
    Din kärlek fanns där och kommer alltid att finnas där.
    Kramar Anna

    SvaraRadera
  69. ❤ Kristian fina du,
    Citerar som någon skrev ” Satan! Dina ord Kristian... De är som fyrverkerier allihop.” och jag håller verkligen med.
    Skönt att höra att du tog dig till festen och var med dem som känner dig väl, att ni alla i gemenskap fick avsluta det ”gamla” året för att påbörja ett nytt år med oskrivna blad.
    Att vi är på väg att förlora något väldigt värdefullt är vi nog alla eniga om.
    En stor författare som skriver med ordets magi som berör oss alla djupt på olika plan, lämnar inte någon läsare oberörd.
    Du gör avtryck i människors liv mer än du kan ana, äventyraren med det stora sjömanshjärtat
    stannar sig kvar hos oss läsare med alla de skrivna orden.
    Jag hoppas även den största raketen över Lilla Essingen, Kungsholmen har sprängt 2012 såväl som cancern i bitar och att 2013 oskrivna blad innehåller mirakel för Mårtens kärleksfulla farbror.

    Tack, än en gång för dina berörande texter i all denna sorg

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  70. "Närmare
    kommer du inte
    tryggheten
    än när du lyfter
    otrygghetet
    upp på armen
    leende
    som mot ditt
    barn."
    Ingrid Sjöstrand
    /r

    SvaraRadera
  71. Du skriver mycket mycket vackert. Tack för att jag fick läsa. Varma hälsningar

    SvaraRadera
  72. Kristian. Dna ord lyser, och jag tänker att de kommer ur en varm, glödande källa. Önskar så innerligt att du nästa nyår är befriad och frisk.
    Kram från Ulrika Mi Berggren

    SvaraRadera
  73. Livet mäts inte i hur många andetag vi tagit
    utan i de stunder som gör att vi tappar andan
    DET ÄR LIVET

    Och det tror jag du gjort Kristian....och så mycket du underbart du har upplevt och jag önskar dig att uppleva mycket magiska händelser ännu, det tror jag på
    Varm Kram & Styrka till dig
    Maggie

    SvaraRadera
  74. Mitt i det mest oroliga hjärta
    finns det en plats med frid, en plats bortom tid,
    som inte kan påverkas av något du kan drabbas av.
    Här i denna stillhet finns vila och helande.
    Inget vi plågas av, inget vi är rädda för,
    kan skada dess fullkomliga lugn.
    Gå in till denna rofyllda plats och lär dig
    meningen med ditt liv -
    inte rikedom eller ryktbarhet,
    utan att få uppleva din samhörighet med allt.
    Allt som du älskat finns här.
    All glädje. Allt gott. Du möter här allt levande.
    Inget ont kan överleva i detta förklarade ljus.

    Underbare Kristian, du levandegör denna dikt för oss med ditt sätt att skriva och förmedla - så underbart och starkt gjort av dig! All heder, kärlek och respekt!

    SvaraRadera
  75. Tack för dina ord än hinner du i nuet kram

    SvaraRadera
  76. Älskade älskade Kristian! Tack för kärleksrevolutionen som du har startat, den kommer att sprida sig större och större under lång tid framöver. Du har gjort underverk! All kärlek och respekt till dig Kristian!

    SvaraRadera
  77. Fina du all kärlek till dej<3.Izza

    SvaraRadera
  78. Som att gå över en äng i mörker, en lätt vind men inga stjärnor - inte än.
    Och jag är inte rädd eftersom jag vet att någonstans i mörkret väntar hästarna. Och fastän jag inte ska se dem, kommer jag att höra dem när jag närmar mig. Hovar mot gräs, frustningar och kanske en dov gnäggning som en hälsning från en vän. Jag vet inte varför men när jag tänker på döden är det så det känns. Och jag vet att jag inte behöver vara rädd, för någonstans i mörkret väntar hästarna. Kramar till dig Kristian. /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att Kristian tycker om de här raderna.

      Radera
  79. Vemod är vackert och och vem vill dansa med glädjen när man hunnit få en glimt av sorgens skönhet...?
    Har alltid älskat berättelser som inte slutat ..."och så levde de lyckliga i alla sina dar..", för det är de man minns och de som fått en att kännä det där ordlösa våndan att vara en varelse som har en begränsad tid här på jorden, och att allt är förgängligt och ingenting varar för evigt...att det gör ont att älska och när allt kommer omkring så blir vi lämnade eller lämnar de man älskar när tiden är kommen.Ingenting är så vackert som en ofullbordat kärlekshistoria eller ett ofullbordat liv (..om det nu finns några fullbordade liv..?)med många löften som aldrig hann uppfyllas. Du har mod och vågar ge ord till det förnimbara som finns i oss alla och hemsöker oss i stunder när livet krockar med oss med sin omutbara grymhet och får oss att komma ihåg att just idag kan vara den sista dagen...eller den första som känns riktigt levande. Tack för berättelsen och de tankarna den skänkte... Viktigast är nog inte hur man dör utan hur man levt och paradoxalt nog har vi människor tendens att "missa månen medans vi räknar stjärnorna". Din betättelse får månen att lysa och på något konstigt vis känns det som om natten inte är så farligt trots allt..? Ordens makt är stor och i brist på egna så vill jag dela med mig en en dikt som jag kom att tänka på när jag läste din berättelse:

    Ej var jag sky,
    ej var jag våg;
    Död som en is
    fjättrad jag låg...
    Kom så du, sol,
    gjorde mig fri:
    Våg är jag nu,
    sky kan jag bli...


    Livet och döden och i ett nötskal..?

    SvaraRadera
  80. Du berör. Jag kommer att ta med dina ord. Berätta din historia.

    SvaraRadera
  81. Min älskade dotter Anna föddes den 27 september 1983, Jag förlorade henne men ändå inte . Älskar henne nu som då . Kram Kristian

    SvaraRadera
  82. Var inte rädd. Allt blir bra. Om ett under sker, så du lever vidare, är det bra. Om inte, så blir det också bra. Allt som sker, är till det bästa. Vi kan bara inte se det, här, i vårt perspektiv. Livet är så mycket större än vad vi kan förstå. Men försök lita på livet Kristian. Och var inte rädd. Allt blir bra.

    SvaraRadera
  83. Kram Kristian.
    jag vet hur det är att vara sjuk,
    jag blev sjuk när jag var 16 år,men nu är jag frisk
    och jag önskar att alla fick uppleva det,
    det där när doktorn talar om att man får åka hem ifrån sjukhuset.

    Du skriver så fint. jag kommer att fortsätta läsa din blogg, du berör mig. jag hoppas att det går bra för dig. kram igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej Sandra
      Så fint du skriver! och så glad jag blev av det du berättar och att du precis som vi andra tänker på Kristian och blir berörd av hans texter.
      sköt om dig.
      jag -bara en tant

      Radera
  84. Har länge funderat på att kommentera men det är svårt att hitta de rätta orden.
    Dina texter är så hjärtskärande vackra och berör en verkligen. Det är sant som kvinnan på bussen sa till dig, du gör verkligen världen till en vackrare plats.

    Bara så du vet så oavsett vad som än händer så kommer vi aldrig att glömma dig Kristian.


    Kram

    Katarina

    SvaraRadera
  85. Kristian!
    Du fick mig att le!
    På med peruken, ut i natten för att fira, dansa och njuta med goda vänner och skjuta iväg världens största raket och spränga 2012 i bitar.
    Underbart.
    Vilken syn!

    Du fick mig också att minnas med ett leende.
    När jag snabbt på med peruken en söndag av samma skäl som du befinner dig i.
    Påtvingad av min fyraåring att åka till söndagsskolan för första gången - med henne.
    Därför att alla hennes kompisar gick där.
    I söndagsskolan fick de minsta barnen sitta på de för dem anpassade och sötaste små barnstolar.
    Jag som ende förälder satt bredvid min fyraåring på en lika söt liten, och definitivt inte för mig anpassad och låg barnstol – knäna nådde upp till öronen.
    Söndagsskolefröken berättade om Noa som samlat alla djurarter i sin båt och strandat på Ararats berg.
    Hon berättade om duvan som flög iväg och återvände med en kvist i näbben.
    Min fyraåring såg drömmande ut, men avbröt plötsligt med att slå ut med armarna och med hög röst säga ”och min mamma hon har hår som hon kan ta av!!!”
    Knäpptyst.
    Fröken stannade upp i en mening med gapande mun - förvånat.
    De tjugo övriga småttingarna, som småpratat under frökens berättelse tystnade och tittade på mig med stora ögon.
    Jag stålsatte mig i sammanbiten mimiklös tystnad.
    Hjärnan höll på att explodera som ett fyrverkeri.
    Armade unge som inte kan hålla tyst!
    ”Vad sa du?” undrade fröken och log mot min fyraåring.
    ”Jo min mamma förstår´ru, hon har hår som hon kan ta av!! Det kan inte jag, det sitter fast.” Och demonstrerade med att dra i sitt eget hår.
    Jag sneglade på min fyraåring.
    Ungen såg ju riktigt stolt och glad ut!
    Hon var säkert den enda i hela världen som hade en mamma med ”hår som hon kan ta av” – trodde hon.
    Fröken var klok.
    Med sitt fnissiga leende och ögonkontakt, som visade på samförstånd med min fyraåring.
    Utan kommentarer fortsatte hon att berätta om hur Noa med att komma undan syndafloden räddade jordens alla djurarter.
    Min fyraåring fortsatte att se drömmande ut.

    På vägen hem i bilen med en sjungande fyraåring bredvid mig i barnstolen avbröt jag,
    ”och nu behöver du väl inte nämna några flera gånger om att jag har peruk, eller…?”
    ”Nä-tok-eller. Nu vet ju dom det redan”
    Så sant!
    Jag har nog aldrig skrattat så befriande som efter hennes kommentar.

    Tack för att du delade med dig av din nyårsafton, fick mig att minnas.
    Jag ler fortfarande.
    Kan inte låta bli att se parallellen med din raket som du sköt iväg, med duvan som flög iväg från Noas ark.
    Den kanske kommer tillbaka till dig med en överraskning i sin näbb?

    Jag är säker på att Mårten är stolt över dig. Den ende och underbaraste farbror han känner till, med hår som han båda kan ha och vara utan.
    Men framför allt över att hela din varelse är den du är, skriver så fantastiskt och får oss att le mitt i allt det obeskrivliga som inte borde få hända dig.
    Lef väl!

    Jag-bara en tant

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så underbart skrivet,
      Tack för att du delar den :)
      Maggie(Örebro)

      Radera
    2. Vilken underbar berättelse, barn är så spontana och härliga! Kram fr Caroline i Uppsala, en "tant" som aldrig fick barn men njuter av andras :-D

      Radera
  86. Genom en facebook-delning (som för övrigt aldrig drar någon uppmärksamhet) hamnade jag här och har inatt sträckläst det du skrivit. Jag har gråtit och skrattat, jag har bestämt mig för att sluta förneka att även jag vill ha barn, jag har lyssnat på vacker musik och jag har tänkt mycket på min äldre bror och vad jag vore utan honom. Inatt skulle jag egentligen sova ordentligt och sen ge mig upp och plugga hela lördagen, men, det blir inte alltid som man tänkt sig?.. Efter denna känslokarusellen kollade jag på intervjun i tv. Ironiskt nog, eller kanske hemskt nog, så glömde jag allt du skrivit och jag blev som döv för allt du sa. Det enda jag kunde tänka på var hur underbart vacker du är.

    Ditt hår är perfekt.

    Johanna

    SvaraRadera
  87. Hej! Jag hittade din blogg i går och har sträckläst allt du skrivit. Tack för att du skriver så vackert och förklarar så bra. Nu förstår jag så mycket mera om min mammas sjukdomstid. Jag förlorade min mamma till en plötslig och aggressiv cancer när jag var 22 och trots att det snart gått åtta år, saknar jag henne varenda dag och tänker på när vi ska ses igen. Kämpa på Kristian, jag önskar så mycket att du får allt det du drömmer om! Jag ber för dig!
    Allt gott!

    L.

    SvaraRadera
  88. Så kom den 5e årstiden.Det är alltid något som inte hinns med att vara fantastisk osv...Landar här.Fågel du stannar.

    SvaraRadera
  89. Har just kommit hem från en ridtur i snöklädd skog,tystnad mitt svarta sto o jag...tänkte på dej o önskar att detta är en del av vad du ska få fortsätta njuta av, allt gott önskar jag dej o de dina!!

    SvaraRadera
  90. Ett stort varmt enormt GRATTIS till din bok!! Vilken gåva till oss alla...Jag har en fråga- skrev du såhär och väckte livets egentliga skönhet till liv, även innan du var sjuk? Du får mig att stanna upp och inse att det du skriver är det sanna, närvaron, skönheten i allt som finns och alltid är där men som vi missar i sinnets brus och stress- och självupptagenhet. Ett stort stort tack till dig. Och önskar att 2013 för mirakel med sig för dig, som är större än du någonsin kunnat be om. kram

    SvaraRadera
  91. Jag läser mycket och tycker att de flesta författare är väldigt dåliga på beskrivningar, t.ex. av naturen, så jag brukar oftast hoppa över de alltför beskrivande delarna. De tråkar helt enkelt ut mig. De är liksom inlagda som en slags transportsträcka. MEN...dina beskrivningar och invävningen av ett slags skeende är fenomenalt bra skrivna, som ett slags mellanting mellan poesi och realism. Man vill bara läsa mer och mer.
    Du har nog säkert kunnat gjort det här utan din sjukdom också men nu har ju en extra dimension tillkommit vilket gör att det du skriver blir nästa thrillerartat...och som med en riktigt bra bok så vill man ju aldrig att den skall ta slut!

    SvaraRadera
  92. Kristian...Jag hittade hit tack vare Miss Li och jag har precis sträckläst alla dina texter under åren som gått.
    Jag vill bara säga att du berör med dina ord, (ja, jag vet att alla skriver så)och jag känner igen mig otroligt mycket i dina inlägg.

    Från djupet av mitt hjärta så önskar jag dig många fina dagar och många vackra minnen att stoppa ner ditt hjärtas ask.

    /Smultronet från dalarna

    SvaraRadera
  93. Utifall att du missade min kommentar innan, läs denna artikel, det kan vara din väg att besegra cancern!! Läkarna har inte alltid rätt!!

    http://www.2000taletsvetenskap.nu/tidning/97nr1/97-1art1.htm

    SvaraRadera
  94. ...och här sitter jag - frisk vad jag vet - och tycker att livet känns rätt meningslöst...
    Må du kunna ta in all värme andra människor sänder dig, Kristian!
    Du finns i mitt hjärta.
    Kram /Ulla

    SvaraRadera
  95. Hej Kristian
    Inget kul höra om att en ung människa inte får uppleva resten av sitt liv....
    Men kanske är det en mening..vi får hoppas det.
    Din intensitet i livet kommer jag ihåg från min första cancerdiagnos...då 36 år ....men jag blev av med ett bröst och sen gick livet vidare....Men när jag fått min diagnos första gången vid relativ ung ålder kommer jag ihåg att jag aldrig varit så lycklig som då,,såg allt i annat dager.. Tyvärr blir det inte carpe diem i evighet ...sen fick jag ny diagnos för ett år sen ca och självklart kommer oro och allt med detta men inte den "gudomliga"känsla och lycka som jag kände då.
    Jag känner verkligen med dig men tycker du är stark och min känsla är att du verkligen lever ut dina känslor och önskningar nu .
    Hoppas av hela mitt hjärta att det vid tillfälle kommer vända och hända något mikarulöst.
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
  96. Så länge har jag läst din blogg och så många gånger jag har velat kommentera men aldrig känt att jag har de rätta orden. Det kan låta överdrivet men du har verkligen förändrat mitt liv Kristian. Jag har har i många år från och till levt med ångest och depressioner och senast var det så illa så jag inte visste om jag orkade leva mer. Någonstans i det här hittade jag din blogg och även om inte det var den ensam som förändrade mig så har den definitivt hjälpt till. Jag har valet att välja om jag vill leva mer, det har inte du och det känns så otroligt orättvist. Jag har fortfarande ångest men jag ser världen på ett annorlunda sätt Kristian, ett sätt mer likt ditt. Jag ser vad jag har och inte vad jag har förlorat och jag tar vara på människor omkring mig.Jag vet inte om det är någon tröst men fler känner som jag och även om du inte kan leva klart ditt liv så kommer du leva kvar inom mig och många fler.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet, Emma:)
      Kram Carina

      Radera
  97. Hej kristian,
    Jag som många andra har sträckläst din fina blogg. Jag har bett min älsta dotter att läsa, hon är snart 15. Jag har pratat om livet och det du delar med dig av med min 12 åriga son. Dom tar in och dom förstår. Det som rör mig mest om man nu kan säga så är när du skriver så fint till dina barn som du kanske aldrig får. I föräldra hjärtat mitt så gör det så ont. Jag hoppas på mirakel för dig, din familj och dina ännu ofödda barn.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  98. Nytt år igen då. Bara att knyta näven och kämpa på. Slåss på fältet som den världens furste du verkar vara. Frigör energin och slåss unge man!

    SvaraRadera
  99. Så många ggr har jag velat kommentera dina texter..lika många ggr har jag låtit bli då det inte känns som om nånting man skriver kan trösta eller göra skillnad. Du berör så otroligt med dina ord!
    Jag hoppas verkligen du vågar älska Kristian..se det inte som om du drar med dig fler i ditt mörker,för alla som haft förmånen att få känna dig och älska dig kommer det ju att vara en gåva de fått...som de kommer vårda ömt den dag då du inte längre finns där.

    SvaraRadera
  100. Så är jag här igen. Många gånger har jag velat skriva några rader till dig, men mina ord är otillräckliga. Men K, det är inte dina. Du har gjort skillnad. Jag vet inte om du orkar läsa här längre, men jag ville att du skulle veta det. Och tack, för att du gav mig Sweet Sweet Jackie när jag var (mer) vilsen.

    Ta hand om dig

    /J - Kvarnsveden as well

    SvaraRadera
  101. Med en underbar, berörande, upprörande, svidande välformulerad poesi beskriver du ditt helvete.
    Du berör så många, hade min son "hittat" din blogg, hade han säkert levt idag. En outsäglig tomhet och sorg efter honom.
    Jag är helt säker på att på "andra sidan" är allt
    ljust, vackert och underbart!
    Alla kommer vi dit och förenas med våra kära i en annan dimension. Varmaste kramar till dej Kristian!!!
    A.

    SvaraRadera