söndag 6 januari 2013

Steget före kalla fakta


Sjukdomen kom utan manual. Jag vet inte hur jag ska hantera den här processen. Jag gör mitt bästa. Försöker. Sliter. Varje dag höftar jag, får för mig att det är just så här jag ska göra.
   Frågor ekar i mitt huvud: Ska jag flytta hem till pojkrummet i Kvarnsveden för att vara med mina föräldrar så mycket som möjligt, eller ska jag fortsätta att leva mitt liv så normalt jag bara kan, så länge det bara går? Törs jag ge mig in i ett förhållande – en relation som ger mig trygghet nog att både skratta och gråta? Vågar jag älska hela vägen ut? Hur många ska jag släpa med mig ner i mörkret?
   Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att det bara är jag själv som kan svara på frågan.

Jag är inte den mest spännande människan som någonsin har levt i Sverige. Jag är inte särskilt känd, inte heller helt obekant. Jag stannas allt oftare när jag rör mig ute bland folk. Märker att blickar vet vem jag är.

Jag känner journalistkåren. Vet hur den fungerar. Och jag kan inte utesluta att mitt liv kommer att bli ett lik som många kommer att nysta i när jag inte längre finns för att uttala mig. Min historia kommer att styckas och säljas – del för del – som en slutkörd El Camino.
   Efter min död finns bara tolkningar av den jag en gång var.
   Därför gör jag nu mitt bästa för att ligga steget före.
   Mina hemligheter ska vara svåra att gräva fram. Taktiken använder jag för att försvara den familj som jag lämnar efter mig. De ska inte behöva kommentera, stå till svars. Om någon har problem med hur jag valt att leva mitt liv ska de ta det med mig. Jag står ansvarig för mina beslut. Ingen annan.

Ja, jag åt helst med sked.

Ja, jag avskydde den konstgjort framställda smaken av körsbär.

Ja, jag kunde bara ha på mig ett mönstrat plagg åt gången.

Ja, mörkt vatten var min värsta fobi. Det och daggmaskar.

Ja, det fanns perioder då jag var notorisk när det kom till kvinnor. Perioder då jag älskade så ofta och mycket som jag bara kunde med så många som möjligt.

Ja, hjärtat mitt var rött som glödgat kol och min rädsla för det borgerliga styret växte sig större för varje dag som gick.

Ja, jag höll hårt i pengarna men jag växte också upp i en bygd direkt beroende av ett pappersbruk och ett stålverk, i ett hem där en pizza var lyx, i en barndom där jag ärvde vartenda plagg jag någonsin burit från mina syskon.

Ja, jag satte en stolthet i vetskapen om att hundra kronor var hundra kronor.

Ja, det fanns en period när jag inte kunde dricka – eller då jag snarare inte borde ha druckit.

Ja, det hände att jag rökte marijuana – något som för vissa kommer provocera mer än mina erkännanden om sex och slagsmål och mina tankar om människans rätt till sin egen död.

Men nu, den värsta skrällen av dem alla: Hell's kitchen var ett av de program som jag helst av allt såg på tv. Hur det kunde vara så kunde jag till skillnad från det övriga ovanstående aldrig förklara. Och det kan inte heller någon grävande journalist eller polisutredning någonsin komma att få klarhet i.

162 kommentarer:

  1. Du skriver så otroligt underhållande samtidigt som det är hemskt och tragiskt.
    Det är naket och öppet.
    Önskar så att du hinner sitta inne på NK och signera boken som jag ska köpa.
    Då ska du få en kram av mig.
    En riktigt hjärtlig och varm kram.
    Kram Petra

    SvaraRadera
  2. Ha ha sötnöt!

    SvaraRadera
  3. Involvera så många som du behöver och orkar ha runt dig, det kommer alla att vinna på

    SvaraRadera
  4. Jag gillar också Hells Kitchen men blir sjukt stressad av Ramsays nervösa utbrott... :-)
    Jag tycker du ska inleda ett förhållande, kärlek kan man leva länge på. Kram på dig..

    SvaraRadera
  5. Tack, för ett gott skratt mitt i eländet!
    Ann

    SvaraRadera
  6. <3 vilken distans du har till dig själv/skvaller <3 jag älskar det <3 K R A M A R <3 :)

    SvaraRadera
  7. Hur går det med musiken?

    SvaraRadera
  8. Kärlek är det bästa som finns kära du , så ge och ta så mkt kärlek du bara kan och orkar. All kärlek till dig. ❤

    SvaraRadera
  9. Hur du än gör, du drar inte några in i djupet. Älska så mycket du bara kan, och de personer som har förmånen att få vara i din närhet, de kommer för alltid att minnas dig.
    Och vara så lyckliga att en de haft förmånen att få lära känna denna person och som berikat deras liv så till brädden. Så LEV bara .....tveka inte. Och fortfarande tror jag du kan vinna denna kamp, det är flera som gjort innan.
    Kram från M, en beundrarinna

    SvaraRadera
  10. Fina, fina du! <3 Puss

    SvaraRadera
  11. Ja. Tummen upp för förhållandet!

    Vi vet att det kostar att älska. Men vi vill älska.

    (Du får ok på alla bekännelserna också- även om det inte är min sak att godkänna :)
    Och det känns tröstande att höra om någon som har ett rött hjärta i dessa kalla tider.)

    /Cattis

    SvaraRadera
  12. Ha ha...ja inte är du så särskilt provocerande. Mer som alla oss men kanske i lite mer koncentrerad form och med flera slående talanger.

    I alla fall så tänker jag att angående kärleken så är din fråga alltid aktuell men har väl bara ett svar. Kärlek leder alltid till smärta. Varje gång. Och den är alltid värd det. Varje gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra skrivet!Kram till dig också!

      Radera
  13. Gillar din humor mitt i allt! den måste du behålla ok. Fortsätt med kärleken du, den lever man längre på.
    Kram

    SvaraRadera
  14. Ah! Du är en människa bland människor :D

    Du har förmågan att sätta ord på det som många känner och tänker. DET gör dig lite mer unik.

    <3 <3 <3

    /maddie

    SvaraRadera
  15. Jag beundrar dig för att du verkligen har tagit för dig av livet. Det ska du inte behöva försvara. Ta emot all kärlek du kan få.
    Då min tid på jorden är räknad ångrar jag hellre saker jag har gjort än saker jag aldrig vågade göra.

    Styrkekramar!

    SvaraRadera
  16. Fan, vad du är rolig mitt i allt detta stora mörker!

    Värme,

    Ann

    SvaraRadera
  17. At leve fuldt ud, er at leve med kærligheden :-)
    Og, du skal leve - leve så længe som overhovedet muligt (PS. undersøgelser har vist, at mennesker som lever i parforhold, lever længst :-) Så, spring du bare ud i det, for kærlighed kan ikke trække ned - den trækker kun op. Og egoistisk set, har jeg brug for at læse dine smukke beskrivelser! Så, du må ta´en for holdet ;-)

    Tænker også, at uforløst kærlighed må være den værste af alle synder :-) Eller, sagt med andre ord - det må være den ting, i hele verden, som trækker mest energi ud af én - som gør én allermest ulykkelig. Hvorfor være ulykkelig forelsket, når man kan være lykkelig forelsket forenet i kærligheden? Ja, svaret er enkelt - for mig.
    Kan godt forstå, det ikke er helt så enkelt for dig. Men alligevel, selv med tanker omkring et sønderknust hjerte som du kan efterlade dig en dag. Så vil indehaveren af det måske kommende sønderknuste hjerte bestemt mene, at kærligheden er det værd.

    P.S. Skønt, at se dit sandhedsregister med røde penselsstrøg :-) Selv er jeg en hemmelig beundre af P!nk og åbenlys foragter af kapitalismen og dens ødelæggelser (selvom jeg er 1/4 amerikaner).

    SvaraRadera
  18. Åh involvera alla du vill, hellre vara med om dig och med dig en stund än att inte vara det alls! Så tänker jag.. När jag läser det du skriver är det som att du smeker min själ. Låt dig bli älskad <3

    SvaraRadera
  19. Fånga kvinnan och njut! Bästa medicinen...och Du..underbara egenskaper du har förmånen att besitta..

    Ta dig an dagen och natten precis där du är och låt inga elaka tungor få ftottera sig i hur du lever ditt liv..dom är bara avundsjuka på ditt driv och dina fantastiska förmågor..
    Vi är många som vill leva våra liv som du Kristian sååå..kör nu så mycket du orkar vad du nu än väljer.. Kärlek är både och..

    Ljus och Kärlek!
    Madeleine V-stan

    SvaraRadera
  20. Du är bara bäst! Du kommer alltid vara med mig i en liten del av hjärtat...

    / Hästberoende, musikälskande, vänster cancerforskare

    SvaraRadera
  21. Men hu, tycker du inte om den konstgjorda smaken av körsbär? DET var en braskande nyhet ;D
    Jag undrar jag, om du inte är både vild och galen, när andan faller på - kanske är det motsvarande drag hos Ramsay som gör att du gillar hans program?
    Känner du/ni för det, så tveka inte att gå in i en relation bara p.g.a.sjukdomen. Du drar inte "ner" någon. Du har ingen skuld i eller ansvar för andra människors reaktioner på din sjukdom och död - det fattar du va? Du har bara ansvar inför dig själv för vad du gör med livet
    Nu låter det som om jag försöker uppmuntra dig till att bli psykopat, som kackar i andras känslor. Det gör jag INTE. Jag menar bara att du inte behöver ta ansvar för att andra inte skall bli förtvivlade över ditt öde, alltså ett taffligt försök att besvara frågan:"vågar jag älska hela vägen ut? Hur många skall jag släpa med mig...osv"

    SvaraRadera
  22. Du är så fin! Se till att omge dig med så mycket kärlek som det bara går! De som blir kvar när du går kommer att finna lycka i att de fick känna dig. Att de fick vara en del av dig. Att de hjälpte. Jag är övertygad om att varenda människa som läser din blogg önskar att den kunde göra något mer för dig. Något som underlättar i det svåra. Men allt vi kan göra är att om och om igen försöka få dig att förstå hur mycket du påverkar oss. Dina ord väcker oss och får oss att vilja bli bättre och det, Kristian, är inte fy skam fixat av dig.

    SvaraRadera
  23. Ta för dig av livet och kärleken. Du kommer att må bättre i dem svåraste stunderna om du har någon som kan ge dig fysisk värme och tröst. All styrka till dig och hopp om mirakel. N.B

    SvaraRadera
  24. Klart du ska våga ett förhållande!!! Du lever ju nu, den andra personen också. Våga!!!

    SvaraRadera
  25. Jonna (som mailade på facebook en gång)6 januari 2013 20:47

    du är fantastisk.

    SvaraRadera
  26. Jag tror ärligt talat inte att det kommer bli så mycket snaskande om vad du eventutellt gjort för mindre bra saker i ditt liv. För media har ju redan fått så stor del av dig och du har ju gjort dig känd som en öppen person med ett fantastiske språk vilket jag tror är det tidningarna kommer skriva om. Ett tragiskt levnadsöde med tanke på din alltför tidiga död (när tidningarna skriver) men OM det vore så att det fanns massor att snaska i skulle det nog redan ha börjat.
    Här i bloggen. På alla skvallerforum som finns.
    Dessutom, OM det mot all förmodan skulle hända så skulle ju väldigt många reagera och ge en sann motbild.

    Angående förhållandet så följ ditt hjärta. Men finns det något bättre än en person som du både kan skratta och gråta med och känna närhet och kärlek med och till?

    SvaraRadera
  27. Från och med nu kommer jag alltid tänka på dig medan jag tittar på Hell's kitchen, vilket jag gärna gör, ofta. Och i norsk tv sänds detta program nästintill ständigt.
    Min pappa gick bort i cancer för några månader sedan - han pratade om en "ung pöjk" som blev friskförklarad samtidigt som pappa fick sitt dödsbesked. Ibland undrar jag om det var du; men du behandlades väl inte på Falu lasarett?

    SvaraRadera
  28. Du rör vid mitt hjärta

    SvaraRadera
  29. Du är du du! Du är för härlig! Man kan bara inte låta bli att skratta mitt i eländet! Våga älska! Du drar inte med dej nån ner i mörkret som inte tillåter det, eller hur man ska uttrycka det! Nu kan ju ingen missat vad du lever i för verklighet! Sen vet ju aldrig någon hur länge man får älska någon! Tänker på familjen som en vecka före jul miste sin 16 årige son efter en natt med gräslig hosta! Chocken fasan att stå utan en son helt oförberedd... Pratade en gång med en granne vid sommarstugan om detta, han har mist två kärlekar i cancer...en väldigt utdragen vånda och ett snabbt slut! Lika stort h-lvete båda! För båda partner! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  30. Varför inte?
    Varför inte se vad ni kan uppnå tillsammans?
    /r

    SvaraRadera
  31. Ja du underbara!Att kunna ge utrymme för ett skratt i dessa dystra tider..Vilken storhet!Underbart att dina fantastiska texter ska bli bok!Jag kommer köpa en massa så se till att den trycks i stor upplaga..Snart kanske även alla kommentarer som är som speglar på vattnet kommer i tryck?(inte för egen del då..)Men jag blir så imponerad av det du skapat:en generös och go´värld!Lita på kärleken..!

    SvaraRadera
  32. Vilken otrolig författare du är !! Kram!! Massa kärlek till dig.

    SvaraRadera
  33. Kristian vännen!

    Jag tycker att du har rätt att älska någon och att finna kärleken. Den du träffar vet med största sannolikhet vad denne ger sig in i och således också att denne kommer att bli tvungen att fortsätta ensam. Kanske rent av ett kärleksbarn hinner komma. Det bästa i livet är just gratis - kärleken. Du ska inte klandra dig själv för att du är älskad, det är varje människas självklarhet. Att vara älskad borde vara lika självklart som att solen går upp.

    LEV FULLT UT!!

    <3

    Kramar Hanna

    SvaraRadera
  34. Humor har du :)
    Jag har gnällt i flera dagar över min influensa jag legat i nu 4 dagar! Känner mig som den sjukaste i världen!
    Jag skäms över mina patetiska "tycksyndommig" inlägg på Facebook nu...
    #Ystad#

    SvaraRadera
  35. Så som du skriver hade jag föreställt mig att du måste känna. Att inte veta om du ska vara här eller där, och så vidare. Svårt att veta, som sagt. Täta miljöombyten mellan dina två världar så att du känner dig förankrad både här och där, kanske, och att våga satsa på det där som du skulle vilja satsa på, trots allt.

    En sådan tur att alla nu kan avskriva en hel del tänkbara spekulationer om dig och istället hålla sig till rena fakta! ;-) / JJ

    SvaraRadera
  36. Jag visste att vi var lika på mer än ett sätt! Jag är livrädd för daggmaskar och har också ett rött hjärta!!

    SvaraRadera
  37. Så det var inte värre än så alltså.
    Hell´s kitchen!
    Underbar humor som lockade mig till skratt.
    Tack!
    Nina

    SvaraRadera
  38. Ta en dag i sänder Fina du! Känner du "vill hem till mina närmaste" då åker du till Kvarnsveden och känner du att vardagslivet med dess innehåll är viktigt så är du där. Kan tänka mig att rotlösheten och "rastlösheten" i allt detta ärnågot alla skulle känns i en svår sits som du är i. Men ha inga måsten! För jag lovar dig, det behöver du inte ha! fortsätt leva och gör det som faller dig in, just i nuet. Lättast att gå vidare och "överleva" samt känna hyffsad lugn då. Ang kärleken....självklart ska den får ta stor plats! Du är värd allt gott Kristian! /Em

    SvaraRadera
  39. Jag har alltid gillat din humor, den är så härlig och självklar på nåt sätt, den är du. Kram, alice

    SvaraRadera
  40. Du rör vid så mångas hjärtan.

    SvaraRadera
  41. Tänkte på en sak - att du kanske inte behöver skydda dem som kommer efter. Att din tid just nu, kan ägnas åt annat än saker du inte kan kontrollera. Även om det känns skönt.
    Det är så svårt att släppa kontrollen, så välj saker som du kan kontrollera. Och lev nu.
    Kram.

    SvaraRadera
  42. Har följt din blogg länge, och om du bara visste vad den har gjort för mig,och betytt för mig.mina tårar kan rinna,samtidigt som jag ibland även ler samtidigt.du skriver så det berör i hela hjärtat, känner inte dig,men minnas dig kommer jag alltid, och som någon annan skrev,hoppas du sitter där och signerar även min bok, och ja älska så mycket du bara kan,du drar inte med dig nån till nått mörkt hål. De e omöjligt!, massa tusen tankar till dig och kramar, @-}--

    SvaraRadera
  43. Är en sen hittare av din sida, men ack vilken man du är & vilken styrka du besitter.. Men en tanke på din mening "-Hur många ska jag släpa med mig ner i mörkret." Vilka du älskar & vilka du vill ha nära i ditt liv är ditt val, helt & hållet. Men vilka som älskar dig, är inte ditt val & kommer aldrig att bli. Bestäm åt dig själv men låt oss andra göra våra val. Så snälla Kristian, skratta & gråt! Kramar

    SvaraRadera
  44. Haha!

    Jag älskar också Hell´s Kitchen. Varför vet jag inte heller. Men det finns fan något där.

    Det finns något gott som väntar på dig. Det finns det för alla goda människor. Må.

    SvaraRadera
  45. Det du trots allt har gemensamt med oss andra är att ingen av oss kan ta morgondagen för given! Det är en tung börda när livet får möta döden med medvetenhet. Men en börda kan vara en gåva. Och så förvaltar du den. Tragiskt men vackert.
    Själv skulle jag nog ibland behöva den där röda laserpricken riktad på mig för att våga kasta mig ut, känna att man har inget att förlora. Väl medveten om hur bräckligt livet är men tänker ändå att jag tar mod till mig en annan dag. Tyvärr. För som någon skrev kärlek gör alltid ont men det är värt det alla gånger:) Du verkar vara en fantastisk person och du har rätt att känna alla känslor man kan känna. I din situation. Precis som var och en har i sin. Men glöm inte att leva och njuta i det nu som vi alla delar. Tack för att du dunkar lite vett i oss:)

    SvaraRadera
  46. Din blogg ger mig mod att leva.
    Tack Kristian

    SvaraRadera
  47. Hells Kitchen, Kristian...de e väl helt ok...:)
    Att flytta hem igen...hur många ggr har man inte tänkt så...men sen är det ofta så mycket som ändå håller en kvar..beslutet kan ju endast du ta...
    De e okej me allt det andra med...att du skriver så man sitter å ler ensam mitt i natten e helt fantastiskt!
    Att satsa på kärleken vore väl helt perfekt!
    Du är värd allt gott, all tid å all kärlek!
    Kram från Mia mitt i natten

    SvaraRadera
  48. Tja, varför inte. Hells Kitchen är väl inte sämre än så mycket annat. Tidsfördriv, tid att koppla bort annat och funkar det med ett rent helvete i köket.. för nån annan, så go for it. Go for att satsa på kärleken också. Vet inte hur du ser det, men åtminstone tänker jag mig att jag inte vill ångra att jag inte levde fullt ut när jag väl dör och kärlek tror jag är väldigt fullt ut. Fast det är vad jag tror och tycker, så strunta i det och kör på det som du tror och tycker är viktigast.
    Kram på dig modiga människa

    SvaraRadera
  49. Fina Kristian lev allt vad du bara orkar.
    Satsa på kärleken, lev i nuet! <3

    Kram Nilla

    SvaraRadera
  50. Jag är enormt imponerad av dig Kristian. Av din styrka. Att kunna se så klart mitt uppe i cancerns otäcka grepp. Att orka och våga dela med sig av sig själv och sina tankar på det sätt du gör är stort när man befinner sig i ett sånt trauma. Du kanske inte känner dig särskilt stark alla gånger just nu, men det är du. Du berör fler människor än du troligtvis kan ana. Tack för att du delar med dig. Massor av kärlek till dig!!

    SvaraRadera
  51. Kristian!
    Du är helt underbar! Jag skrattar, gråter, små-ler, förbannar det orättvisa, känner igen mig.
    All kraft till dig!

    SvaraRadera
  52. Ask your parents. My dad has emphysema and I did not know how to behave myself. So I asked him if it's ok to live more than a hundred miles away. He said yes, my mom also. Still, it's hard. Sometimes I feel selfish, and then I know I'm not a egoist.
    You are so incredibly strong.
    Do what you want to, people will always talk. Whether good or bad, you can not influence that.

    SvaraRadera
  53. Det är riktigt Kristian "ta ingen skit" du är bäst.

    Kram

    SvaraRadera
  54. Vi ÄR inte våra handikapp..våra sjukdomar..vår ålder Vi är människor..att ge av oss själva..ta emot
    de andra har att ge..med de resurser vi har ..den tid vi har
    Så länge vi människor är respektfulla å ärliga mot varandra så tror INTE jag ATT vi drar ner någon i mörkret Vi människor har en benägenhet att tyckatänka,känna att vi inte har något att GE längre av det vi tycker att vi BORDE är VANA vid att GE Innan det drabbade oss..det vi nu blivit drabbade av.Vi värderar våra förmågar efter "gårdagens mått Istället för att ge nuet och dagen en chans att visa upp de nyfunna.. lite merfinstilta" än det vi är vana vid .Kärlek..till vem ..vilka..vad vi än känner den för Är den mest bärande kraften..fantasin och drömmarna är kärlekens hjälpredor.. för att lyfta oss..när kroppen inte vill eller orkar..det vi vill .Hoppas du hittar närhetens "givande" kärlek i nuet KRAM

    SvaraRadera
  55. Ha,ha du är ju bara bäst <3 <3
    /E

    SvaraRadera
  56. Kristian,

    sa forsvann mitt inlagg och jag blev arg! Livets lilla blir det stora..
    Bar inte andras bagage ocksa - det far anda bara sitt eget. Lagg fokus pa boxningsringen och tack for skrattet mr manipulator :). Du regisserar vara liv ocksa forstar du och navigerar oss mellan skratten och graten.

    Stor Kram,

    L

    SvaraRadera
  57. Kristian, jag förstår att du funderar över dessa frågor. Det kan vara bra att bolla funderingarna med kurator och medicinsk personal också. Om jag inte minns fel har du dålig erfarenhet av kontakterna som skulle erbjuda samtalsstöd och det är verkligen beklagligt. Som en läkare skrev här tidigare kan palliativ vård vid cancer pågå väldigt länge, ibland mer än 20 år (med de kunskaper vi har idag.) Självklart kan tiden man antas ha kvar påverka vilka beslut man tar ang. flytt t.ex. Samtidigt är det ju som så många skriver. Ingen vet hur långt livet blir. När det gäller funderingen kring kärleken, så hoppas jag att du vågar. Vuxna människor har ansvar för sitt eget liv, sina val och sina känslor. Så länge du är ärlig och öppen kan det inte bli fel. Kärlek kan ge så mycket glädje och styrka, en trygg relation är det finaste som finns./ Johanna

    SvaraRadera
  58. Fint att du tänker på dom du älskar. Att du reflekterar över vad det innebär att ge sig in i ett förhållande nu. Det betyder inte att du förnekar dig själv något bra, tänker jag. Utan att du är empatisk. Klart att mörkret finns där, som en skugga i "hörnet".

    Men som så många skriver här - vi gör våra val själva. Så länge vi vet vad det gäller fattar vi egna beslut. Så också de omkring dig. Om vi i allmänhet vore mer tydliga med vad vi faktiskt vill och behöver - då skulle många fler relationer, av alla de slag, ha en riktig grund. Inte vila på våra fantasier om varandra ...

    Fortsätt göra det du gör - kommunicera. Det är vad f-ing Hell's Kitchen f-ing handlar om till 95% - f-ing kommunikation, for f-s sake. ;-)

    SvaraRadera
  59. INGALILL LARSSON7 januari 2013 11:20

    Du är fantastisk
    Du ger mig mod
    Du sprider värme
    Kramar från mig

    Ingalill Larsson

    SvaraRadera
  60. Ingen är som du Kristian, ingen.
    Var dej själv, reagera som du gör, ändra inte på nått.
    Dom som älskar dej älskar dej för den du är. Vad du än gör.
    All kärlek till dej.

    // Helena

    SvaraRadera
  61. Du säger det många av oss skulle vilja säga, men ingen kan uttrycka sig som du.
    Liisa

    SvaraRadera
  62. För att referera till Jonas Gardell; den största synden är att säga nej till kärleken.
    Maria

    SvaraRadera
  63. Hej igen Kristian!
    Mina tankar till dig. Lev kvar i ditt eget - så länge du orkar. Våga nytt förhållande - det stärker "psykisk". Det är som du vet - att leva nu... Och är det någon människa som verkligen kan det - så är det du Kristian.
    Kärlek Kristian!

    Tankar från "tant" Gunsan till dig från mig.

    SvaraRadera
  64. Kan bara säga go go for it! Gå in i relation, känn, smaka, njut ty det bär dig ett tag framåt......ta vara på det du får och kan ge ty var sak har sin tid....tveka inte pga sjukdomen, tvärtom... Kvinnan är lyckligt lottad! <3 ty vi är nog många som önskat ge dig den famnen och kunna famna dig....

    SvaraRadera
  65. Alltså - du är en människa Kristian, inte ett helgon--- Det visste vi väl , annars hade du aldrig kunnat åstadkomma det du gjort, då hade dina texter och ditt trumspel saknat det som är dess innersta kärna; kött och blod, blod, svett och tårar, eld, jord och vatten! kramar

    SvaraRadera
  66. Och manualen till det här som kallas livet fick jag inte heller i födelse present. Det kanske är det som är processen? Oavsett om jag har en sjuk dom, en frisk dom eller en livs dom till möjligheter och eller skyldigheter. Att vara och leva i det liv som är mitt. Kanske är det det som är processen att jag måste göra alla dessa valen efter mitt eget huvud och utan manual eller rådgivare hitta vägen i detta mitt liv. Jag avskyr och älska det i samma andetag! Du underbara människa som orkar ha denna självdistansen och humorn igenom allt detta. Du ligger många steg före och mina tysta tomma ord så många steg efter. Ska jag våga vara sårbar, ska jag våga hoppas och tro på en framtid, ska jag våga vara ensam, ska jag våga vara jag och leva mitt liv, vem ska samla ihop skärvorna om jag trillar och slår mig själv i tusen bitar? Hur mycket orkar en människa bära? Och så tar jag ett djupt andetag, torkar tårarna från kinden och återgår till köket, maten och den tysta tomma ensamheten! När maten är uppäten ska jag bygga styrkan! Men Hell's kitchen? Hur tänkte du ;) Ta fram Gordon och skrik lite!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så oerhört fint skrivet, men ack så sorgligt.
      Stor kram till dig.

      Radera
    2. Fantastiskt skrivet! :) Kram

      Radera
  67. Hej Kristian!
    Jag följer din blogg och har den alltid öppnad i ett fönster i telefonen som jag går in och uppdaterar lite då och då för att se om du skrivit något nytt. Nu har min telefon nog varit lite knäpp, för trots att jag uppdaterat flera gånger om dagen har den inte visat nåt nytt inlägg sedan den 30 dec, och jag hann verkligen börja bli orolig eftersom det inte brukar gå så lång tid mellan dina inlägg... Men idag öppnade jag bloggen i ett nytt fönster och blev så himla glad och lättad att jag blev alldeles tårögd när jag såg 2 nya inlägg! =) Det har blivit många leenden genom tårarna, och många starka, svåra, lätta, roliga och vackra tankar under lång stund efter att jag läst. Jag är tacksam för att du delar med dig av allt i ditt berättande!
    Jag såg förresten en sån fin bild som passerade i neewsfeeden på Facebook, med dig stående framför en stor, mörk, vacker häst! Sagolikt!
    Jag hoppas att du mår så bra som det bara är möjligt!
    Kram Elin

    SvaraRadera
  68. Att våga älska fullt ut, ja det är verkligen att släppa sargen och jag förstår din tvekan men gör det, Kristian - gör det!
    För ett antal år sedan förlorade jag den jag älskat mest. Vår tid tillsammans var utmätt och kanske var det därför kärleken blev så intensiv. Sorgen blev enorm när vår tid var över. Men jag ångrar ingenting. Tvärtom! Sorgen och smärtan var den ena delen av myntet, den andra delen av myntet var kärleken och lyckan och jag betalade så gärna priset för den tid vi fick tillsammans. Jag önskar att alla människor fick vara med om det jag fick, även om underbart var kort...

    SvaraRadera
  69. Du skriver och berör. Klart du ska ge dig in i ett förhållande och leva livet till fullo! Kramar <3

    SvaraRadera
  70. du är för go!
    Eva

    SvaraRadera
  71. Bejaka din lust till vad det än må vara!!!

    Själv kämpar jag med att min son tog sitt liv för drygt ett år sen.
    Hur fan ska jag fixa det<? Vet inte.......det är för jävligt vidrigt.

    Puss!

    Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Styrkekram till dig!
      Försök ta en dag i sänder..om det går.

      M

      Radera
    2. Tack det var fint..värmer

      L

      Radera
  72. ❤ Kristian fina du,
    Manualen uteblev…. och kanske var det lika bra att det inte kom med en hel del regler och normer hur man ska leva sitt liv under en sådan press som du gör. Trots att du kämpar med näbbar o klor emot cancerns framfart så slår ironin och ordens magi oss alla med en oerhörd kraft och styrka. Att ligga steget före journalisterna får mig att le, för visst letar de fram en hel del som egentligen är oväsentligheter och inte gynnar någon läsare.
    Ingen journalist i världen kan få oss att tycka illa om dig och vi gör alla en hel del i livet som kanske inte alltid är de smartaste och det vi är stoltast för men valen ger oss erfarenhet och perspektiv till saker o ting.

    Våga ta steget och älska allt du förmår, njut av varje sekund av lycka, våga skratta och gråta, älska hela vägen ut, ingen dras ner i mörkret för att du älskar dem av hela ditt hjärta.

    Den konstgjorda smaken av körsbär och Gordon R i Hell`s Kitchen har etsats sig kvar.

    Kram fina du ❤
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  73. Tänker på en Borlängeson som sjöng sig odödlig ; Jussi. Björling ! Lev sjung trumma skriv älska ! Annika , mamma till Anna

    SvaraRadera
  74. Så många ggr har jag velat kommentera dina texter..lika många ggr har jag låtit bli då det inte känns som om nånting man skriver kan trösta eller göra skillnad. Du berör så otroligt med dina ord!
    Jag hoppas verkligen du vågar älska Kristian..se det inte som om du drar med dig fler i ditt mörker,för alla som haft förmånen att få känna dig och älska dig kommer det ju att vara en gåva de fått...som de kommer vårda ömt den dag då du inte längre finns där.

    SvaraRadera
  75. Jag trodde jag var ensam om att envisas om att äta med sked. Ogillar också smaken av körsbär.

    Hoppas du tillbringar så mycket tid som möjligt med att ta tillvara på livets alla fröjder, maja inkluderad!

    SvaraRadera
  76. Jag är så glad, att du har ditt skrivande kvar.
    Ibland inbillar jag mig att det också är din flykt, från din egen verklighet, för att insikten inte ska göra dig för ont. Men vem är jag att tolka dig.
    Bara du, vet.
    Jag är i allafall glad, att du delar med dig, av dig.
    Tack för det, tack för dig Kristian.

    Och ja, folk kommer spekulera efteråt. För det finns ingen som är så omtalad, som den som just har dött.
    Det är den krassa verkligheten som vi alla lever i.

    Du ska också veta, att en person som är älskad , aldrig nånsin dör. Och nu är vi många, som på något skumt vis, har kommit att älska din person och det du velat dela med dig till oss.. Tack för det också.

    Stå på dig Kristian, annars gör nån annan det ;)

    Kram /Helena

    SvaraRadera
  77. Jag mötte en kompis idag, vi småpratade.
    När vi skulle gå frågade jag om han tänker på min bror någon gång.
    Varje dag, sa Roland. Jag tänker på honom varje dag, han finns här inne (Han höll sin hand över sitt hjärta).

    Jag blev gråtsamt glad.
    Tack, det var det jag ville höra, sa jag.

    Min bror tog sitt liv för drygt fyra år sedan.
    Jag blir så glad varje gång någon bekräftar att de minns honom, tänker på honom.

    / Bodil

    SvaraRadera
  78. Nu skriver jag! Har så många gånger tvekat och känt att det är onödigt. Men nu måste jag få säga. Du (som du säkert redan hört innan) är sjuuuukkttt grym på att skriva! Ditt skrivande inspirerar mig som få. Jag bara längtar tills din bok kommer.

    Jag vet att du inte ser vad du gör för människor. Men för varje gång jag går in på din sida och läser dina texter ändrar du mitt liv. Du får mig att inse tjusningen i saker som jag egentligen hatar, som att köa i affären ( syftar till ett tidigare inlägg du skrivit). Du fick det plötsligt att bli charmigt, mysigt, haha... låter konstigt,men det är sant!

    Hursom, tack för vackra texter och inspiration!

    SvaraRadera
  79. STORA styrkekramar till dej Kristian.Det är svårt att riktigt fatta vad du går igenom, men du berör så många med din beskrivande text, att det är svårt att inte känna en massa känslor och tänka en massa tankar.Jag skulle så gärna vilja föra mitt trollspö över dej,och alla andra som hamnar i denna situation.Men jag är övertygad om att allt har en positiv övverraskande poäng, men som är för bra för att vi ska förstå det nu. Ha det bäst nu Kristian.

    SvaraRadera
  80. Galet det här. Jag är en medelålders, ganska ensam man så där som det blir när man träffar sina barn varannan vecka. Läser dina ord och tårarna trillar över kinderna. Tänk att du genom dina ord kan beröra så!

    Vad du än bestämmer dig för att göra, tänk på dig själv och på vad som är bra för dig. Det är din tid nu!

    /M

    SvaraRadera
  81. Vi möttes här på nyårsafton du och jag. Ett kort möte, men dina ord har etsat sig fast i mitt hjärta. Glömmer dig aldrig! <3

    SvaraRadera
  82. Vi möttes här på nyårsafton du och jag. Ett kort möte, men dina ord har etsat sig fast i mitt hjärta. Glömmer dig aldrig! <3

    SvaraRadera
  83. Vi möttes här på nyårsafton du och jag. Ett kort möte, men dina ord har etsat sig fast i mitt hjärta. Glömmer dig aldrig! <3

    SvaraRadera
  84. Ingen annan blogg, bok eller text kan få mig att le helt spontant, gråta på en sekund eller känna den där värmen i magen som kommer av stora känslor, så som dina ord kan. Att få läsa din blogg och följa dina resonemang och tankar kring livet och döden är något jag sätter värde på och jag kikar in här titt som tätt. Orolig när du inte skrivit på ett par dagar och lika glad varje gång jag ser ett nytt inlägg. Kämpa på Kristian.
    Och det där med marijuanan, det är som med Ronja. Man måste ut i världen för att kunna akta sig för den!
    S

    SvaraRadera
  85. Jag är så glad att jag hittade din blogg, trots att den får mig att gråta fler gånger än skratta. Jag älskar hur du berör Kristian! Kämpa på, och tack för en fantastisk blogg som ger många insikter och tankeställare.
    //S

    SvaraRadera
  86. Sträckläste hela bloggen idag. Tårarna rann och rinner än.... För snart 8 år sedan dog min bror i leukemi. När han fick sitt cancerbesked bröt han kontakten med mig och mamma. Bara pappa fick följa hans kamp i de två år den pågick. När slutet började och de ringde från Mora Lasarett visste jag inte om jag skulle få se honom från dörren ens. Jag fick. Jag kom att sitta på sängkanten i närmare ett dygn innan han fick komma hem. Vi kunde aldrig prata. Vi kunde aldrig berätta att vi älskade varandra.
    Natten efter Vasaloppet lämnade min bror den sargade kropp som cancern slagit sina kalla klor i. Jag hade åkt iväg en sväng och var inte med... Jag gavs chansen att dela hans sista minuter på jorden och jag svek.

    Två gånger miste jag min fina lillebror och det sista jag gjorde var att svika....

    Att följa dig är att resa tillbaka, att få tillbaka lite av de där åren när jag mist honom första gången. När jag inte visste vad han genomled. Själva sjukdomsbilden visste jag. Men tankarna... De visste jag inget om. Kanske var de som dina.
    Jag väljer att tro att han älskade sin syster lika mycket som du älskar dina syskon.

    Nu har jag en son på 16 månader. Han har aldrig tagit min bror, men han säger redan hans namn när han ser morbror på foton. Oroa dig inte, du blir aldrig glömd!

    Fortsätt kämpa. Fortsätt älska.

    En sak har vi gemensamt förutom kärleken till Dalarna; vi vet inte när vi måste gå. Men det gör ingen!
    Kram! ! /Mi

    SvaraRadera
  87. Hahaha, ja hells kitchen o mannen som pratar med hundar, viiiilka bra program. Skämt åsido så gillar jag att glo på TV:n, ja allt utom reklamen då, GAAAH.
    Vet du? Jag måste bara berätta en sak. När jag var mycket ung, c:a sex år kanske, så fick jag sån ångest över att behöva försvinna," tänk att aldrig mer få åka spårvagn" (Norrköping) ja, eller hur? Vilka bekymmer! Brorsan försvann från oss 2010 och han var en sån bitter människa :-( men jäklar vad jag saknar att få skälla på honom.... Näe, inte skälla, men krama om. Han visste att han inte skulle klara sitt liv och då gjorde han sig osams med alla, tom sin dotter som han älskade högt. Vad beror det på? Flera gånger när jag åkte förbi hans lägenhet så tänkte jag stanna och bara säga "hej" men han avskydde ju alla så jag tordes inte :-( Sedan kom det där tfn-samtalet där jag fick reda på att han inte fanns längre :-( Det var väldigt frustrerande. Hade jag kunnat gjort ngt? Jag hoppas att jag inte efterlämnar obesvarade tunga frågor efter mig. Jag är väl egentligen inte så jäkla lastgammal men kan inte sticka under stol med att såna funderingar finns. Jag hoppas fortfarande på att få läsa din blogg länge till. Du berör och får många människor att tänka till lite extra. Pussokram ❤

    SvaraRadera
  88. Ja men Hell´s kitchen är bra juh å alla helst när Gordon skriker åt kockarna som klantar sig.. vet ej varför men ja gillar de å roas av det.

    Ja bara du som kan svara på om du vågar ge dig in i ett förhållande men du skulle nog som du sa må bra av det.. å om du ska flytta hem till föräldrarna ja bara du som kan avgöra de med som du sa..

    men vi alla som läser finns i alla fall ghär för att stötta dig

    många kramar // M

    SvaraRadera
  89. Hej Kristia
    Jag har aldrig tidigare kommenterat din blogg, men nu måste jag, i egenskap av bibliotekarie, ge dig ett boktips. Håller just på att läsa den nya boken Livsstil och cancer: de åtta reglerna, skriven av framstående tyska läkare. Det är en vetenskaplig men lättläst sammanfattning om vad man själv kan göra för att strålning och cellgifter faktiskt ska ha en chans att verka. Inget flum eller hokus pokus, bara rena fakta om hur din fiende fungerar. Läkarna vet inte allt om hur mat till exempel påverkar oss. Beväpna dig med kunskap och ge kroppen din ammunition. Striden är ju faktiskt inte förlorad så länge du lever.
    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är också min uppfattning. Jag har inte läst den bok som du rekommenderar. Men helt klart är det så att när det gäller kost kan det vara bättre att få råd av en dietist. Det är inte alla läkare som intresserar sig för kostens påverkan på hälsan annat än i förebyggande syfte. Om du orkar och vill kan det vara bra att läsa om hur man med hjälp av kosten kan bromsa utvecklingen och må bättre.

      Radera
  90. Det finns ingen död,
    livet fortsätter på nästa ställe,
    du skapar det inom dej nu,

    Nattseglarskeppet

    SvaraRadera
  91. Följer din blogg, den enda faktiskt. Är själv drabbad av spridd cancer. Det är ingens fel trots att jag gärna skulle vilja göra upp med någon/något.
    Har precis gift mig med min man och vi har en liten son. Tänker ofta på hur de lyfter mig när det är som tyngst. Trots allt det jobbiga förstärks känslan av det vackra, det bitterljuva. Satsa på kärlek, om det väntar runt hörnet. Inget finns att ångra. Kram och styrka till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Styrkekramar till dig <3

      Annika

      Radera
  92. Härliga du! Sitter här med ett leende på läpparna efter att ha läst detta inlägg!:)
    Klart du ska satsa på kärleken om den finns där!
    Kram

    SvaraRadera
  93. Carina i V-ås8 januari 2013 09:58

    ♥ Vilken lycka att få bli älskad av någon som du ♥

    SvaraRadera
  94. Tack för att du skriver, att läsa få läsa dina tankar gör det enklare att leva, enklare att se vad som är viktigt och spelar roll. Det är en gåva du ger, kanske den finaste!
    Kram!!!

    SvaraRadera
  95. Kristian...om du möter kärleken ta emot den...älska.Det ger dig kraft! Du behöver inte ta hand om andra människors sorg i förväg..Ta bara hand om Din egen längtan..Dina egna behov. Lev! Jag sänder Dig allra varmaste tankar från en Norrlandstant

    SvaraRadera
  96. Lev livet som du vill leva det och inte hur andra förväntar sig att du ska leva.
    Ta emot kärleken, för det valet har föremålet för din kärlek redan gjort. Att leva efter dig, och vara på din sida när det är dags för dig att lämna.
    Är det inte konstigt att till och med i den verklighet du befinner dig i, så funderar du över andras behov före ditt.
    Tag väl hand om dig! Kram
    /Carina

    SvaraRadera
  97. Härliga, härliga du Kristian!!
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  98. Våga att älska och du blir älskad! Är övertygad om att det finns någon i din närhet som skulle våga dela dig med sig, kärlek är en underbar medicin, bättre än något annat!
    Lycka och kärlek till dig du underbara Kristian!

    SvaraRadera
  99. Ja, möjligen var/är du försiktig med pengarna, var/är du opålitlig i relationer med kvinnor.
    Måhända att du ibland släppte kontrollen helt, att du testade olika substanser och tillstånd ( när ska man testa om inte i sin ungdom?) men du är så ärlig.
    Du låter dig själv veta om dig själv och du påminner oss om att vi inte ska gömma oss så som vi är. Ibland gömmer vi oss även för oss själva men du visar vägen. Tack.
    Önskar dig glädje.
    /r

    SvaraRadera
  100. Ja, jag brydde mig inte om att torka mig om munnen när jag åt förrän hela måltiden var avslutad eftersom det var slöseri med tid.

    Ja, jag dreglade när jag koncentrerade mig eftersom jag glömde att svälja saliven.

    Ja, jag överdrev alltid händelser jag varit med om för att de blev bättre om man la till lite mer, men bara lite mer, hade jag feber la jag bara till en tiondel eller två.

    Ja, jag lärde mig aldrig att uppskatta lönearbete inom den offentliga sektorn och ha arbetskamrater och trixade för att hålla mig flytande på andra sätt.

    Ja, jag växte upp med en ensam morsa och lärde mig tidigt att snatta och trolla med knäna för att få pengar att räcka.

    Ja, jag lågaktade människor som jag ansåg kombinerade och försvarade olika egenskaper/ställningstaganden som jag såg ned på, som att vara kulturellt obildad, fantasilös, humorbegränsad, inte samhällsengagerad, religiös, antifeministisk, allmänt inskränkt och de som försvarade våldslösningar, nedsmutsningen av klimatet, kapitalismen, kungahuset m.m m.m m.m m.m....

    Ja, jag var så livrädd för döden att det liknade ett fobiskt vanvett.

    Ja, jag hade ofantligt mycket sex när jag var ung och dåligt rykte och nästan alltid oskyddat trots att jag var den generationen som skulle skydda sig extra noga.

    Ja, jag hade sex med över hundra kvinnor och män och fantasier om våldssex som var pornografiska och depraverade och jättesmaskigt.

    Ja, jag fejkade de flesta av mina orgasmer, även i fasta förhållanden.

    Ja, hjärtat mitt var rött som glödgat kol och min rädsla för det borgerliga styret växte sig större för varje dag som gick.

    Ja, det fanns flera perioder när jag drack stora svarta hål i rymden och var det fri bar var jag ostoppbar.

    Ja, jag var alldeles för länge storrökare och sedan storportionssnusare innan jag la av helt och hållet och ja, jag rökte rakt ned i barnens lungor, inomhus och i bilar också, och jag tänkte inte stort därom eftersom ingen annan gjorde det heller.

    Ja, det hände att jag rökte marijuana, jag rökte även hasch och provade kokain några gånger.

    Ja, Top Model var ett tv-program jag blev helt besatt av. Först dök de upp på Kanal 3 men sen kom Piratebay och då löpte jag helt amok och såg alla säsonger, så fort de las ut, den amerikanska, brittiska och australienska, tyska och norska varianten. Det spelade ingen roll. Jag gick in flöera gånger om dagen för att leta efter fler episoder och jag har absolut ingen förklaring till detta eftersom jag verkligen lågaktar hela modeindustrin enligt tidigare angivna skäl och i synnerhet fotomodeller.

    Ja, jag läste din blogg Kristian och blev galen på alla korkade kommentarer och alla kvinnor som sjöng i samma översvallande tonart om och om igen, vecka efter vecka, och gjorde dig till någon slags kärleksprofet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Väl talat!

      Radera
    2. Gissa om ditt inlägg kommer att väcka starka reaktioner?? Men jag gillar det, hela vägen. Äntligen någon med lite svärta, hunger och edge.

      Radera
    3. Hunger? Snarare missbruksproblematik.

      Världen behöver profeter eller åtminstone poeter. Kristian är poet.
      /r

      Radera
    4. Snälla du sök hjälp. Du verkar till att må mycket dåligt. Tycker synd om dig!!!

      Radera
    5. Lägg av och slappna av. Inte mycket värre än K:s "bekännelser"...

      Radera
    6. Är det så att något i den här bloggen står Dig upp i halsen min anonyme vän så behöver Du inte läsa. Du skall veta, och jag garanterar till 100 %; Din stund kommer också,
      så spara på krutet så att Du slipper ångra
      Dina ord här.Då kommer Du att må mycket sämre än vad Du uppenbarligen gör nu.

      Ingela Kreuz, Hudiksvall

      Radera
    7. Skaffa egen blogg (som ingen kommer läsa) istället för att klaga på andras!! Ingen som tvingar dig att läsa denna, slöseri med din tid ju. Skärp nu till dig, tack! My

      Radera
    8. Fattar inte varför ni skryter med promiskuitet. Inget beundransvärt i det.Bara söndertrasande av människor.

      Radera
    9. Varje bokstav i inlägget andas avundsjuka, vilket är förståeligt då Kristian är den sortens man som många, många kvinnor drömmer om. Lite som en yngre version av Peter LeMarc och då menar jag att de båda har en fantastisk talang för att uttrycka känslor om livet, kärleken och döden. Något som den avundjuke här ovan förmodligen inte besitter.

      Till Kristian: hoppas att du nu får alla tänkbara tunga och effektiva behandlingar som kan tänkas fungera. I annat fall är min förhoppning att de kan ge dej en lång, lång livsupphållande behandling.

      Kram från Gävle

      Radera
    10. Hallå, I´m back! VAd är det ni är så upprörda över? Vad är det i texten jag skrev som gör mig till en sjuk, trasig och promiskuös missbrukare? Och om så vore? Vad är problemet med det? Problemet är, som jag ser det, att jag har ett helt annat tankeuniversum och skriver utifrån detta. Jag läser Kristians blogg med samma känslor som alla ni andra. Ibland gråter jag. Ibland blir jag bara toklycklig. Jag tänker så här. Att om jag hade en blogg. Och OM jag hade några läsare. Då skulle jag vilja att de kommunicerade med mig utifrån vad jag faktiskt skrivit. Om jag skrivit om det som jag kanske aldrig talar om med någon enda människa, saker jag gjort som jag höll i det fördolda, tankar jag tänkte, alla dumheter och fånigheter jag också inrymmer - då skulle jag bli oerhört glad om jag inspirerade en annan människa att dela med sig tillbaka. Men det är jag. Jag vet inte. Ser man det objektivt så var det kanske respektlöst att skriva ner alla läsare som dyrkar och upphöjer Kristian till ett freaking helgon. Eller. Tvärtom. Om man ser det obektivt är det kanske just detta dyrkande som är respektlöst.
      ps,
      Jag lågaktar fortfarande männsikor som har inskränkta tankeuniversum och förtrycker andra med sin dumhet. Tänk att aldrig få vara med om sitt eget tänkande, att aldrig drabbas av en enda verkligt personlig och obegriplig tanke under hela sitt liv... då dog jag hellre i cancer direkt.

      Radera
    11. ps,

      Förlåt Kristian, det där sista menade jag inte. Stryk det. Jag vill inte dö överhuvudtaget. Med mindre än att jag kunde förhandla med cancerjävulen och byta plats med dig. Lyssna bara på de här raderna: "Sjukdomen kom utan manual. Jag vet inte hur jag ska hantera den här processen. Jag gör mitt bästa. Försöker. Sliter. Varje dag höftar jag, får för mig att det är just så här jag ska göra."

      Det är i sanningen obegripligt bra skrivit. Det skulle vara en gåva till världen om du fick fortsätta skriva sådana rader och andra.

      Radera
    12. Vad är det Du pladdrar om egentligen?
      Sök hjälp.

      Radera
    13. Sök hjälp är den fantasilösas sätt att be en annan människa dra åt helvete.

      Radera
    14. Du som skrev det "ursprungliga" inlägget - ta inte åt dig. Det blev reaktioner, det fick du räkna med. Alla kan inte se allt det mänskliga utan att döma eller värdera. Allt ligger i betraktarens ögon. Jag tror att jag förstår vad du försökte göra. Men det är inte lätt.

      Radera
    15. Ingen är perfekt helt enkelt, som tur är!

      Radera
    16. 1. Gruppkommunikation mellan främlingar över nätet i kortform. Det kan inte bli annat är komplicerat. Och synnerligen blir det svårt när det handlar om en blogg som dealar med den svåraste frågan av alla och väcker så enormt starka reaktioner.

      Okey. När jag läser om min "ursprungliga" respons med felsökarögon ser jag plötsligen direkt vad som gick fel. Vilket jag inte såg innan. Eftersom jag var i mitt eget huvud där allt hade en annan klang och bottenfärg. Problemet ligger inte egentligen i vad jag skriver utan i anslaget. Överenskommelsen. Det som du, Kristian är så skicklig på att åstadkomma. När jag inte ger inlägget en inramning där jag förklarar mina syften så kan det naturligtvis läsas som att jag raljerar över din text. Och då vill man skynda till försvar. Logiskt.
      Allt som hände var att jag blev inspirerad, liksom direkt uppmanad att svara med något eget personligt... (personligt men i skydd av total anonymitet...hur går det ihop?)
      Det var allt.

      2. Det finns de som har en sekteristisk inställning till den här bloggen. Jag tycker det är rakt av respektlöst. Förståligt men respektlöst. En massa främmande människor tolkar texterna och berättar för Kristian vem han är. Ni skriver tusen och en råd och anvisningar om religioner eller metoder som han ska följa. Ni tar er rätten att kräva att han ska ha skrivit ett avskedsmeddelande som kan publiceras när han dör, för att lindra er egen ångest.
      Kanske är det bara djupt mänskligt att vara så förvirrat egocentrerad mitt upp i all välmening? Inte vet jag. Jag har min egen vanföreställning att utgå ifrån. JAg tror på fullt allvar att Kristian och jag är inbegripna i ett samtal. Men det är vi ju inte. Bara det faktum att jag nu så självklart skriver Kristian i tredje person är helt rubbat. Otroligt rubbat. Jag ska sluta med det.

      Radera
  101. Finaste Kristian! Jag hoppas av hela mitt hjärta att dina beslut blir bra för dig, att du ska bli frisk och få uppleva kärleken. Hoppas du träffar någon och att ni älskar varandra fullt ut. Att du får känna dig trygg och känna kraft och glädje för att ni har varandra. Där den man älskar andas där vill man vara. Jag önskar dig allt gott. / Varmaste kramar Marianne

    SvaraRadera
  102. Den som är helt utan hunger, missbruk eller projiceringar kastar den första stenen ...

    SvaraRadera
  103. Har du tänkt på att konvertera till annan religion? Islam?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har en fråga till det förslaget; Vad skulle Islam tillföra som skulle förändra för Kristian jämfört med den kristna tron eller ateism?

      Radera
    2. Sanningen, kansje....! ;)

      Radera
    3. Sanningen är lite flummigt uttryckt. Du får nog mera exakt uttrycka Dig om Du vill vinna någon för Islam. Vad exakt är skillnaden?

      Radera
    4. Skulle religionen Islam hjälpa mot cancer, är det det du menar?

      Radera
  104. Hej Kristian! Jag heter Sara och gick i din parallellklass på Södertörn. Jag opponerade på ett av dina arbeten en gång och minns så väl att jag tyckte det var rena skämtet - du har ju alltid skrivit som en gud, vad kunde jag möjligen rätta till i din text?

    Ville bara säga att jag följer din blogg och önskar att jag hade lärt känna dig bättre, för du verkar helt fantastisk. Jag är säker på att du kommer att leva kvar länge hos många, och om någon kommer att vilja granska dig och ditt liv i framtiden kommer du ha en ofantligt trogen skara som kommer att försvara minsta eventuella snedsteg som du tagit. En sak till; klart du ska satsa på en relation! Lev så länge som möjligt. Det är du och alla lyckligt lottade i din närhet värda. Kram!

    SvaraRadera
  105. Om kärleken så dyker upp för blott en sekund förneka den inte! Du är värd det...gott att du kan ta det svåra med så gott mod... all heder till dig!

    SvaraRadera
  106. Hejsan! Frilans musiker som skriver från en soffa i Berlin. Jag är inte en snubbe som brukar skriva och kommentera saker jag läser men, helvete alltså. Du ska bara veta vad dina texter berör. All respekt åt dig!

    SvaraRadera
  107. Mina tankar går ofta till dig, bara njut av allt, allt positivt som du bara kan!
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  108. Din blogg och ditt namn lyser upp hela tillvaron! Gör allt som känns bra för dig! Vill ge dig kraft & energi! / dalkulla i exil

    SvaraRadera
  109. Trollbunden av Hell's kitchen känns en aning genant, jag vet. Att försöka hålla en hög lägsta nivå i livet och det som hör livet till. Att i nästa ögonblick "dumglo" på något så banalt som Hell's kitchen. En aning genant, jag vet.

    SvaraRadera
  110. När hjärtat säger till, får huvudet säga vad det vill.

    SvaraRadera
  111. Sitter med en traumatisk hjärnskada efter olycka för några år sen som jag kommer att få leva med resten av mitt liv. Jag kommer dock att ha ett 'resten av mitt liv'. Tack för den insikten och tack för dina ord du delar med dig. Älskar ord som berör.
    Och om du hittar kärleken (jag letar också ;) så är det den mötande personens ansvar att galoppera in i ditt liv med dess risker och inte ditt. Ni är två och du är du.

    SvaraRadera
  112. Fortsätt så som du gör. En dag i taget.
    Fånga det som tillför styrka och glädje.
    Mitt bästa till dig Kristian♥

    SvaraRadera
  113. Välgörande att läsa att ditt hjärta är rött, särskilt i dessa tider som råder nu. / JJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tycker jag oxå...

      Radera
  114. Min pappa dog i cancer när jag var barn. Förutom min egen stora sorg har jag många gånger tänkt på hur han måste ha lidit. Och undrat över hans tankar. När det hände var jag bara ett barn som han spelade frisk och glad inför för att skydda, och vi pratade inte om hans känslor eller smärta. Genom att läsa om dig får jag en liten inblick i hur det kan ha varit för honom. Du hjälper mig. Det du skriver gör skillnad, du ger ofantligt mycket till oss som läser. Tack.

    SvaraRadera
  115. do it for the story!

    SvaraRadera
  116. Njut av kärleken så mycket och länge det går. Det är en underbart känsla som ger positiv kraft mitt i allt negativt.
    Ta hand om dig, många styrkekramar
    /Jeanette

    SvaraRadera
  117. Ni är så vackra ihop

    SvaraRadera
  118. Du Kristian, den bästa medicinen av alla är kärleken. Go for it!
    Massor av varma, positiva och soliga tankar skickar jag över till Dig

    Anette i Aussie

    SvaraRadera
  119. Tänker på dig!!! Kram Malin <3

    SvaraRadera
  120. Fånga dagen, älskade vän, som jag fått lära känna lite lite. Bland alla din tusentals läsare. Tycker du är fylld av tillförsikt, och som alltid får du till det. Ha så gott du kan i ditt tillstånd. Tusen kramar Från Småland.

    SvaraRadera
  121. Kristian! Jag fick höra talas om din blogg för ett par veckor sedan och har sedan dess läst igenom några inlägg varje dag, från första till sista. Det har blivit som en sorglig men vacker roman där jag ser fram emot dagens läsning och vill veta mer om hur det går för Kristian. Nu har jag kommit till sista inlägget och samtidigt som jag hoppas att vi får många många fler inlägg av dig så önskar jag att bloggen aldrig hade behövt startas från första början. Eller att det faktiskt bara var en roman.

    Precis som för så många andra har du kommit att bli ett återkommande inslag i mina tankar. Jag tänker på dig och undrar hur du har det, och funderar över hur jag själv har det. Istället för att slukas av vardagsstress och ta varje ny dag för given gläds jag mer åt de små sakerna och tar mig mer tid för de jag älskar.

    Jag beundrar din förmåga att uttrycka dig och ditt sätt att se på livet och döden och jag önskar dig all styrka och lycka i världen.

    Maria

    SvaraRadera
  122. Underbara bekännelser! Du är ju för härlig!

    Ja, ja, ja! Klart du ska våga en ny relation! Gör något stort av varje dag! Var inte så rädd för att "dra ner andra i ditt mörker", du är en väldigt ljus person och människor i din närhet vill inget hellre än att finnas vid din sida. Som anhörig gör det ondare att inte få vara med eller att inte få finnas nära.

    Varmaste tankar och kramar från Marie E

    SvaraRadera
  123. Vilken träffande lista, tror jag lyckas pricka in alla punkter utom den med marijuanan. Det känns tryggt att veta att jag har en del gemensamt med en sådan fin människa som du, det ger mig hopp. Kunde inte hålla tillbaka ett leende när jag läste det om Hells Kitchen, det är ett av de väldigt få program jag faktiskt följer och har egentligen ingen aning om varför. Jag tänker på dig ofta, Sverige (och världen) behöver fler som du Kristian. Kramar

    SvaraRadera