torsdag 24 januari 2013

En dåres försvarstal


Under mina första fem år i skolan grät jag nästan varje dag. Inte för att jag var olycklig. Jag hade bara lätt för det. Min uppväxt på Kyrkvärdsgatan var en frizon. Där fanns det inte slagsmål, utfrysning eller kommentarer skarpa som knivar. Kontrasten gjorde mig osäker. Därför grät jag.
   Det var många som tyckte att det var roligt. Jag undrar om de minns det i dag.

På högstadiet kallades jag och min kompis Kalle för bögar då vi tyckte att David Bowie var bättre än Limp Bizkit, för att vi föredrog Beatlesfrisyrer framför kepsar och för att vi hellre spelade musik än trimmade mopeder. Vi kunde ta glåporden. Vi hade ju varandra. Dessutom fick vi tjejer.
   Om de som skrek bögar bara visste…

Åren gick och vårt band debuterade. Vår uppväxts kreativitet recenserades, på gott och ont. Vi blev hyllade och toksågade, omfamnade och utskrattade, inkallade till extranummer och avfärdade som skämt.
   Jag har lärt mig hantera båda sidor.
   Jag är hårdhudad. Det ska mycket till för att ord ska såra mig i dag.

Alla råd får samvetet att ömma. Som dödssjuk bär jag tillräckligt med ångest som det redan är. Jag kommer att försvinna för att aldrig mer komma tillbaka. Jag kommer att krossa hjärtan. Förstöra verkligheten för dem som jag älskar mest. Men jag har inte valt den här situationen.
   Glöm aldrig den meningen.

Häromdagen ställde en främling en fråga, som i förbifarten.
   Har du tänkt på det här med alternativ behandling?
   Jag blev alldeles ställd. Fick knappt ur mig ett ord, för svaret var och är för mig så självklart. Jag skulle döda för att leva.
   Främlingen fortsatte:
   – För om jag var du skulle jag göra allt som jag bara kunde.

Kära främling, du som jag aldrig tidigare har träffat. Bryt med alla dina värderingar. Gör upp med den logik och rationalitet som du har levt med i hela ditt liv. Övertyga dig själv om att allt som du någonsin har trott på är falskt. En lögn. Förändra alla dina tankebanor.
   Hur känns uppgiften?
   Nej, du behöver inte svara. Jag vet exakt hur det känns. För det här är något som jag tvingas fundera på varje dag, varje minut. Och det är något som känns skrämmande nära när jag vrider mig i svetten under nätterna, övertygad om att jag är den enda människan som finns kvar på jorden.

Jag var 27 år när min cancer diagnostiserades. Jag vägde drygt 70 kilo, var egentligen i mitt livs form.
   Mamma har alltid lagat all mat till oss barn från grunden. Jag har exempelvis inte ätit en enda fabriksframställd köttbulle under hela min uppväxt – om vi bortser från dem i skolan.
   I samma linje har det varit hembakat bröd för hela slanten – förutom någon semestervecka på sommaren då vi fick börja dagarna med att äta en Skogaholmslimpa, något som vi barn upplevde som makalöst exotiskt. Den frukt och de grönsaker som jag åt i barndomen kom från vår egen trädgård, all potatis från Johanssons i Tälnbäcken.
   Läsk drack vi enbart vid speciella tillfällen. Godis fick vi på lördagar. Jag åt min första hamburgare på McDonald’s på skolavslutningen i sexan.
   Jag vill påstå att min uppväxt antagligen haft den bästa kosthållningen av alla som jag känner och har gått i skolan med.
   Jag har inte ätit mig till det här. Påstå aldrig det.

För många av de tips som jag får finns det inga som helst vetenskapliga belägg. Inga bevis. Inga undersökningar som övertygar. Inga resultat som förändrar standard.
   Vissa hävdar att läkemedelsföretagen motarbetar sökandet efter ett botemedel mot cancer – om de inte redan har en lösning som de håller gömd. Argumentet försöker skeptikerna stärka med motiveringen att industrin tjänar så mycket pengar på de döende patienterna att det vore en ren förlustaffär att lansera ett slut på en av världens mest brutala sjukdomar. Kalla mig naiv, men det tror jag helt enkelt inte på. Däremot ser jag en potentiell guldgruva för den eller de som kan lyfta fram en effektiv och fungerande medicin. Jag tror helt enkelt inte att forskarna bara spelar MS Röj eller innebandy i någon kulvert dagarna i ända. Det står jag för. Jag tror snarare att de skulle tjäna rätt bra med klöver på att lansera en medicin som bevisligen botade cancer. Där finns det pengar att tjäna. Tro mig.
   Jag ser helvetet inifrån. Jag ser desperata människor. Döende människor. De utgör en köpstark målgrupp. Jag lovar. De är beredda att göra allt. Vissa ska tydligen till och med vara beredda att döda för att leva.

Vissa verkar se det som en svaghet, att jag förlitar mig mer på traditionell medicin än vad jag kanske trodde att jag skulle göra i en situation som den här. Men den insikten förklarar också allt: befinner man sig inte exakt i den här situationen, så går det inte att förutspå sin reaktion eller den taktik som man vill använda sig av för att försöka lösa problemet. Man kan tro sig vara hur övertygad som helst, men när man har döden i sin kropp är man inte lika säker.
   Jag tycker mig veta vad jag talar om.

Jag blev nyligen rekommenderad av en främling att göra mig direkt beroende av amfetamin. Mamma tyckte att det var en dålig idé. Jag med.
   Någon annan tyckte att jag skulle börja springa. Detta med hänvisning till någon som blivit utdömd av sin cancer, men som mot alla odds blivit frisk. Jag kan inte börja springa. Vissa dagar kan jag inte ens gå ett varv runt huset. Betyder det att jag inte anstränger mig tillräckligt när kroppen inte lyder?

Kanske ligger det i betraktarens ögon. Jag vet inte. Men en sak vet jag: att många friska har lätt för att diktera riktlinjer för sjuka. Och jag vet – i ännu större utsträckning – att friska och sjuka många gånger lever i vitt skilda världar, med helt olika förutsättningar som är omöjliga att förstå om man inte upplever dem själv.

Jag förstår att råden kommer av omtanke, med hopp om att jag ska lyckas med det omöjliga. På ett sätt är jag tacksam, för det finns något vackert i att människor engagerar sig i något som de känner starkt för, men nu har jag kommit till ett läge där jag inte vill höra mer.
   Jag gör vad jag kan. Varje dag.
   Tro inte att jag har gett upp. Hade jag det, så hade jag redan varit död.

Någon sa för en tid sedan att ”om du inte tar till dig mitt råd, så får du skylla dig själv”. Det är den värsta kommentaren som någon har gett mig under hela den här processen. Den personen kan inte ha haft en aning om hur mycket ångest en sådan mening ger en människa i den här situationen. Det gjorde mig faktiskt lika ledsen som när klassens hårding gick loss på mig och min Tom & Jerry-tröja i femman på Kvarnsvedens skola.
   Det har ingen lyckats med på många år.

462 kommentarer:

  1. Jag tror som du, alternativmedicinarna är oftast ute efter de sjukas pengar i en desperat situation. Fy skäms på dem och på dem som försöker ge dig dåligt samvete. Cancer kan drabba alla, oberoende av levnadssätt.
    MEN man kan få önska mirakel!
    Kram Frida

    SvaraRadera
  2. Hej Kristian!

    Vilken otroligt gripande text! Och så otroligt viktig. Här och nu. För dig och för alla som någon gång -- och det kommer ju alla -- ska möta en svårt sjuk person samt dennes anhöriga.

    Jag vet inte hur lång tid innan din bok trycks. Kanske är den redan klar? Om inte den här texten kommer med hoppas jag att många skriver ut den och tar fram den för att påminna sig själv om att man inte alltid behöver säga det man tänker och framför allt, att inte kasta sina fördömanden, goda råd etc i ansiktet (eller i det här fallet på en blogg) på någon som inte bett om det.

    Ditt människovärde, i form av att ha rätt att göra som du vill, ska ju inte attackeras.

    Det är som sagt en gripande och stark text. Och du är beundransvärd som orkar!

    Tänker liksom tusentals andra på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
      Jobbar på onkologen, är det ok att kopiera din text och sätta upp den?
      Mvh/E

      Radera
    2. Jag var kanske oklar. Jag menar narturligtvis att Chris satte ord på det jag också ville säga.

      Radera
  3. Hjälp vad är det med människor idag! Kommer att sakna dina inlägg. Kram

    SvaraRadera
  4. Ja du.. vad ska man säga.
    Det är lätt att vara så klok när man inte vet vad man talar om..
    Ingen som inte varit i dina kläder har ju rätt att uttala sig.. Egentligen. Ingen vet hur de skulle hantera situationen om de inte varit där.
    Lätt att stå bredvid och ha alla svar. Mindre lätt om det drabbar en själv!
    Människor är så brutalt klumpiga. Men det är som du skriver.. De vill väl någonstans väl. Men det landar så fel..
    Skickar en kram
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Anna, håller med. Allt gott till dig Kristian.

      Radera
  5. Fy fan! Jag blir så förbannad, det gör så ont!
    Att folk, oavsett hur väl de vill inte har vett att tänka igenom konsekvenserna av sina kommentarer eller sitt handlande?!!
    Den som inte förstår att var mänsklig varelse i den situation du är nu gör allt som möjligen står i hennes makt för att leva, och överleva, är för dum för sitt eget bästa.

    Vackra, starka, kloka, modiga Kristian!
    Lyssna på ditt hjärta och låt inte detta fruktansvärda som drabbat dig och dina nära förändra dina grundläggande tankar och värderingar, det är det inte värt!

    Varma kramar från någon som följer din blogg nitiskt, aldrig tidigare kommenterat men som beundrar dig mer än någon annan!

    SvaraRadera
  6. Kärlek och respekt!!!

    SvaraRadera
  7. Finns så många stigman,lögner,myter om svåra ämnen. Död,sjukdom,missfall är några där jag tror dessa "sanningar" är allmängiltigt för att i andra hand skydda den drabbade men i första hand tror jag man vill skydda sig själv. Från smärtan, tanken att det kunde vara jag, mitt barn, min nära som detta drabbar. Vi vidarutbildar oss, tar kurser ser vikten av utveckling men varför är det så svårt att prata om det svåra i livet. Hoppas din bok kommer tillhöra obligatorisk skollitteratur. Du är så djävla bra! Kram kia

    SvaraRadera
  8. Vilken jävla nolla, saknar förmodligen all förmåga att känna empati. Om det är en person i din närhet sluta genast träffa personen ifråga, om det är en random idiot eller bekant, förundras lite över hur lite vissa människor använder sin hjärna och glöm bort mötet snarast. Han/hon är inte värd en enda sekund till av din tid.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Mycket bra skrivet! Sänder styrka, energi och ångestfrihet!

    SvaraRadera
  10. Den som skrev det där har aldrig hört det gamla ordspråket "Döm inte någon innan du gått tusen mil i hans mockasiner".
    Ingen människa har rätten att sätta sig till doms över någon annan och säga vad den ska äta/ta för mediciner/motionera osv.
    Allt tal om att kämpa och slåss....det GÖR du ju redan...allt vad du orkar ! Jag har nog sällan läst eller hört om någon som bejakar livet till den grad som du gör !

    RESPEKT och KÄRLEK till dig som fortfarande orkar och vill dela med dig av dina tankar och känslor !

    Har följt din blogg troget, men sällan kommenterat nåt.
    Du har satt spår i mitt tankesätt, och tacksamheten och ödmjukheten inför livet känns starkare nu än nånsin förr.
    Suzanne

    SvaraRadera
  11. Låt galenskap rinna av, som vatten på en gås. Känn kärleken som omger dig!

    SvaraRadera
  12. Åh så bra skrivet!!! Känner så med dig! Massor med kärlek till dig finaste Kristian

    Kramar från Josefin

    SvaraRadera
  13. Hej Kristian!

    Nej, ingen kan förstå som inte är i din situation. själv har jag en simpel förkylnig och väntar bara på att bli frisk. När man är sjuk inser man hur otroligt värdefullt det är att vara frisk....

    Hoppas att du har många bra dagar kvar och att du inte har ont hela tiden. Tänker på dig.

    SvaraRadera
  14. En dåres försvarstal? Ja inte är det du som är dåren det är helt klart! Du är en fantastisk och mycket intelligent människa som med dina underbara texter har fått oss friska att lite grann förstå den rädsla, ångest och besvikelse som översköljer en då man mitt i livet har drabbats av det otänkbara, Nej, dåren det är denne "någon", tydligen en s k besserwisser. Glöm den personen och fortsätt på ditt sätt.

    SvaraRadera
  15. Mycket bra skrivet Kristian!! Många varma kramar till dig och de dina! Anette

    SvaraRadera
  16. Styrkekramar, kärlek o respekt till dig Kristian!
    Tänker på dig varje dag!
    /Anita

    SvaraRadera
  17. Ingen kan veta hur det känns att vara någon annan, det är så cyniskt och brutalt att tro att man kan diktera vad andra ska göra och vad som fungerar eller inte. Men som du skriver, det blir en slöja av förlåtelse kring att man menar väl. Det är väl så att de som inte drabbats av något traumatiskt, något stort och svårt helt enkelt inte kan sätta sig in i andras situation. Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  18. I dag känner jag att jag blir så uppgiven av dina ord att jag inte har något annat att skriva än: "-Snälla människor ta ansvar för era plumpa uttalanden och råd, snälla !!!!! "

    SvaraRadera
  19. Det är lätt att stå utanför och säga hur man borde göra. Det är väl klart att både du och jag mycket hellre skulle vara friska än vara döende. Folk säger så mycket dumt. Men, med tanke på vad statistiken säger, är risken stor att klantskallarna kommer att få en obehagligt nära erfarenhet av Cancermonstret någon gång under deras livstid. Då kanske det låter annorlunda.

    SvaraRadera
  20. Tack för att du finns...Jag förstår vad du skriver, ingen kan förstå vad du går igenom utan att själv har varit där. När jag är sjuk i feber och kroppen inte lyder, tänker jag alltid på de människor som har en allvarlig sjukdom som tvingas leva i den situationen varje dag. Som kämpar varje dag för att överhuvudtaget ta sig upp ur sängen. Tycker du är en väldigt speciell och fin person och beundrar dig och önskar jag hade haft en tiondel av ditt mod.

    SvaraRadera
  21. Så bra! Du äger!
    //Mia, Gävle

    SvaraRadera
  22. Hej Kristian. Jag har aldrig skrivit här förut men jag följer din blogg. Du är sannerligen begåvad med orden måste jag säga.
    Det känns som att det kan komma opassande till det här inlägget men det här är inget råd om hur du kan bli frisk eller så utan jag har bara hört talas om en bok som många döende människor läser för att få någon form av tröst. Jag har själv inte läst den så kan inte rekommendera den för att jag vet vad som står utan det är bara hörsägen. Den heter "Den tibetanska livs- och dödsboken". Jag förstår absolut att den inte kommer göra allt magisk bra men kanske kan ge dig något.
    Jag hoppas och önskar verkligen att jag inte trampade dig på tårna nu, jag har själv sett att du överröses med "goda råd".
    Du verkar vara en fantastisk människa Kristian. Många kramar.
    //Emelie

    SvaraRadera
  23. Om du bara visste hur mycket vissa av oss tjejer på andra högdstadieskolor kollade i skolkatalogen och funderade på vilka de där snygga killarna med popfrisyr på Klacken var...

    SvaraRadera
  24. Självklart gör du allt du kan, förstår verkligen om du blir sårad när främlingar försöker påstå att du inte gör tillräckligt. Trots alla bitar du delar med dig av, som jag och många andra är så ändlöst tacksamma över, så kan ju INGEN annan än du veta exakt vad du går igenom. Och precis som du skriver så är det lätt att stå utanför och ha åsikter eller att tycka en massa om en viss situation man inte varit i, men det är en helt annan sak att på brutalt allvar vara i situationen. Och där finns inga rätt eller fel. Det som en person kommer fram till gäller för den personen i just den unika situationen. Jag hoppas verkligen att du inte ska göra samma val som din vän angående att ta ditt liv, men det är ett alldeles själviskt hopp som egentligen har mer med mig än med dig att göra. Jag känner inte dig och även om jag gjorde det skulle jag inte ha rätt att värdera dina val. Du skulle inte kunna göra någon besviken som inte själv väljer att bli det, för det är ditt liv och din död. Jag önskar dig bara massvis med stöd och kärlek längs vägen så att du kan få känna dig lite mindre ensam. Det finns så många människor som tänker på dig och bryr sig om dig! Och du kommer alltid att vara en ändlöst vacker människa, det kan ALDRIG din sjukdom förändra, hur mycket den än försöker. <3

    SvaraRadera
  25. När jag fick min MSsiagnos fick jag tips av en vän att åka till en doktor i Tyskland som var av åsikten att MS berodde på tidig incest - och han kunde bota den för 2000 euro.
    "Välj själv men vill du bli av med det ska du ta detta i beaktande", sa vännen.
    Mållös blev jag. Och en vän fattigare.

    Stor kram till dig.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ingen sann vän. Känn ingen fattidom över det!

      Radera
  26. Du har säkert undersökt ALLA möjliga och omöjliga alternativ redan men här är något jag läste idag: //worldtruth.tv/chinese-plant-compound-wipes-out-cancer-in-40-days-says-new-research/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår du inte texten? Han VILL INTE ha fler tips! Sluta! Han har valt SIN väg. Och det är alltid den rätta.

      Radera
    2. Bästa alternativtipsare, jag tycker att du skall läsa texten här ovan noga. Mycket noga.

      Radera
    3. Och lite mer källkritik kan ju vara på sin plats innan man försöker rädda någons liv. EN artikel från EN alternativmedelsmånglare skulle jag inte ta som sanning.

      Sök vidare på PubMed. Aktivt mot cancer? Javisst!
      Frisk på 40 dagar? Knappast

      http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=thunder%20god%20plant

      Radera
    4. Är du blåst eller...?

      Radera
    5. Att du inte skäms.....

      Radera
    6. Vilket utomordentligt bra exempel på hur korkad och plump en människa kan vara! Jösses! Som sagt. Att. Du. Inte. Skäms!!!

      Radera
    7. Taskigt skrivet hon vill bara hjälpa o jag tror nog Kristian står ut. Jag tror mer på alternativmedicin än tokläkares dito med farliga biverkningar. Det var ju bara en artikel inget tvång!! Låt inte Kristians blogg bli en mobbare o bråkstuga. Respekt till alla. Vi är alla döende. Kärlek!!

      Radera
  27. http://taxilandet.com/?p=781 "Lyckliga slut"

    Någon annan i (nästan) samma situation sa (nästan) samma sak alldeles nyss. Som om ni inte hade det svårt nog redan. Men kanske kan man tänka att människor föreslår sådant för att de menar väl egentligen. Men fel blir det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Satt precis och tänkte att jag kanske ska lägga in en länk till texten jag nyss läste i bloggen "Taxilandet". Tack för att du tänkte lika. Jag börjar bli frisk nu men det jag känt varit jobbigt under min sjukdoms tid är andras tro på tankens kraft, kämpa och positiv inställning. Några har tur andra inte så funkar cancer.

      Radera
  28. Hej!

    Jag är själv drabbad av cancer och har läst på massor av alternativa metoder. Tror inte heller att man kan bli botad av vad man äter men kanske man kan må lite bättre mitt i helvetet om man får bra näring.
    Jag har varit i kontakt med ett företag som precis ska komma ut på marknaden och de har lovat att försöka hjälpa mig om min cancer kommer åter.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte tar detta på fel sätt utan att jag ger dig detta tipset av ren välmening då jag känner att det vore så mycket värre att inte berätta. (Jag vet inget om din cancer och om just den skulle kunna mildras av detta men jag skriver ändå)
    Företaget jag pratar om : http://www.clinicallaser.se/
    Jag har följt företaget i snart ett år och de verkar seriösa.
    Förlåt mig om detta sårar!
    Styrka till dig !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här fullkomligen BER Kristian om att han inte vill ha tips om alternativa behandlingar eller dieter. Och trots detta har du fräckheten att tipsa om just sådant. Och dessutom lägga ut företagslänkar i hans egen blogg!! Respektlöst och osmakligt gjort.

      Radera
    2. Men herregud!!!!!!!!!!! Läste du vad Kristian skrev eller???????? Jag blir helt stum.

      Radera
    3. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Kristian Gidlund skriver en text där han vädjar från djupet av sitt hjärta om att människor skall sluta tipsa honom om alternativa cancerbehandlingar, han får sådan helvetisk ångest av det, han vill inte mer. Och ändå är det genast ett par, tre stycken näsvisa som är där med goda råd. Lina, har du ens LÄST blogginlägget du just kommenterade? För mig är det helt obegripligt att man kan skriva som du gör under en text som den här.

      Radera
    4. Lina hur tänker du egentligen?? Så otroligt själviskt att skriva ett sådant här inlägg efter det Kristian precis så tydligt och starkt beskrivit avseende ångesten det ger!

      Radera
    5. Kära medmänniskor.Lyssna ta människors önskemål på allvar ett"det räcker nu jag vill inte ha mer råd "betyder just det. Försök förstå fast du kanske aldrig kan egentligen.Bara lyssna och läs och kanske du/vi kan lära oss något viktigt om livet.Kram till er alla.

      Radera
    6. Det är ju PRECIS SÅNA SOM DU, som Kristian skriver om i det här inlägget. Har du inte fattat någonting?? Återigen dags för ett stort och äkta menat FÖRLÅT till Kristian.

      Radera
    7. Förlåt!!!!
      Hoppas att du kan radera mitt inlägg och förlåta mig :( !!!! Önskar jag kunde resa tillbaka i tiden och få det oskrivet....
      /Lina

      Radera
    8. Men din egoistiska idi.... Nä, det är inte ens värt att bli arg för om du inte förstod vaf Kristian skrev lär du inte förstå det heller.....

      Radera
    9. Lina, det är mänskligt att fela, men stort att be om ursäkt. Tänk dig för nästa gång. Och LÄS bloggen från början. Snyt dig sedan och börja om, för när man läst och förstått hur illa det är kan man inte låta bli att gråta.

      Radera
    10. Hej Lina. Va bra att Du skriver att laserbehandling - värme - botar cancer.
      Jag föreslår att Du kontaktar t ex en specialist på Jubileumskliniken i Göteborg och diskuterar metoden. Återkom därefter och berätta vad han/hon har sagt.Tala också om vilka överväganden Du gjort när Du bedömt företaget som seriöst. För mig räcker det tyvärr inte med bara ord, jag vill ha bevis.
      Vilka vetenskapliga studier ligger till grund för ovan påstående. Stämmer företagets utsago så har de revolutionerat världen, den saken är klar.
      Till Dig Kristian vill jag säga;
      Som socialarbetare och psykolog/psykoterapeut i Göteborg under alltför många år har jag blivit vän med många s k alternativterapeuter, new agefolk och allt Du kan tänka Dig. När jag blev sjuk testades det mesta på mig, gratis av mina vänner.Tyvärr fungerade inget men jag är glad att ha prövat för när jag läser förslagen till Dig så biter inget för jag har sett igenom det mesta redan. Oftast beror alla alternativförslag på att människorna som utövar "konsten" vill ha makt över andra människor. Jag kan utveckla det här hur långt som helst men vill inte uppta andras tid för mycket.

      Sign. Pulvriserad Tiger

      Radera
    11. Gud ska veta att jag gråtit och känt en oerhörd ångest över mitt inlägg och jag är värd varenda sekund och tår av det.
      Hur kunde jag som själv är/har varit i Kristians situation skriva det jag skrev och när jag vet hur det känns att få reda på att man med största sannolikhet inte kommer att överleva sin cancer och att vänta på besked om hur länge man får vara kvar på jorden. Jag har smakat på de känslorna och lever med dem fortfarande. Kommer jag att få fira jul i år?? Kommer jag hinna fylla 30?? Det är något som ingen människa ska behöva känna och vetskapen om att jag kan ha förvärrat det hela för dig Kristian står jag inte ut med.

      Jag har förkastat allt vad alternativ cancerbehandling heter efter att ha plöjt igenom alla tänkbara studier om aprikoskärnor, healing, bakpulver, graviola, meditation, böngroddar och andra "fantastiska historier" och har varje gång kommit fram till precis samma som dig Kristian, det ända man vet fungerar eller lindrar är det som erbjuds på sjukhusen!Allt annat är för att tjäna pengar på folks desperation.

      När jag då i efterhand läser igenom vad jag skrev så ser det ut som jag förespråkar de metoder jag så starkt förkastar och det framstår som jag surfat in här och läst lite snabbt och googlat efter bot mot cancer och slängt upp en hemsida. Det ser så eländigt ut att jag mår illa av åsynen av det och jag skulle ge min hand för att få det ogjort!!

      Men vad fick mig att ändå skriva som jag gjorde?? Det har jag frågat mig hela natten...va det min egen rädsla för döden som gjorde det? Jag tror det...Jag har på ett mycket naivt sätt hängt upp nån slags orealistisk tro på att denna metoden skulle kunna hjälpa mig. Det har fungerat som en slags tröst att om det finns 1 % chans att de kan göra det de säger så kanske jag skulle kunna få någon extra smärtfri månad om eller när det går den vägen.

      När jag läste ditt inlägg så fylldes jag av dina känslor Kristian och kände dem i hela kroppen och skrev i ett mycket svagt tillfälle mitt urbota inlägg. Jag lät min egen naiva tro på det omöjliga gå före din önskan om att inte vilja höra mer och det kommer jag aldrig att kunna förlåta mig för.

      Jag kan bara be om ursäkt!!!

      Till Pulvriserad tiger:
      Som sagt önskar jag att jag inte skrivit något alls. Jag har inga som helst bevis för att det fungerar utan lever bara på hoppet att det är som de säger. Anledningen till att jag länkade till just denna metoden va att jag inte såg den som en alternativ mirakelbehandling (vilket va dumt) eftersom om det är som de säger så kommer de att börja behandla patienter på några av de stora sjukhusen i Sverige inom kort. Men som sagt detta är inget jag går i god för utan bara en desperat tro på att företagen talar sanning, efter det jag kunnat utläsa från hemsida och mailkontakt. Jag tror inte heller att de kan bota en avancerad cancer...det va inte min mening att ge hopp om det.

      Jag vill be alla om ursäkt och tar tillbaka hela mitt inlägg och hoppas att det inte gjort alltför stor skada och hoppas att jag är den som har fått ta den största smällen och att jag lärt mig en riktig läxa!

      FÖRLÅT.

      / Lina

      Radera
  29. Den friska har många önskningar, den sjuka bara en.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så jävla sant. Min S dog i sömnen brevid mig för ett tag sen. Man måste förstå hur hemskt det är att uppleva sjukdomen, som sjuk eller anhörig. Jag har en bra beskrivning på känslan, när man sitter utanför onkologens väntrum och väntar på ett svar på om den man älskar skall få leva eller dö. Ren jävla DÖDSKRÄCK..STORT SVART TOMRUM....när han sa

      "Vi måste tyvärr berätta att sjukdommen satt sig i de lymfatiska kärlen i lungorna"

      S dog 2 månader efter
      Fy fan! FY FAN!!

      FY FAN!!

      Radera
    2. Så sorgligt.Kram

      Radera
  30. Så oerhört bra skrivet!

    Och så oerhört ledsen blir jag när jag ögnar igenom kommentarerna här. Så många "åh jag håller med dig, MEN kolla in det här...."
    Men jag blir inte ledsen för din skull, utan för deras. För att de bara läser och inte förstår. Inte kan sätta sig själv i andra hand (för vem försöker de hjälpa egentligen, dig eller sitt egna samvete och välmående?).

    Jag tänker inte skriva till dig att vara stark, för det är du redan. Och du är överöst av kärlek, så det behöver du inte heller.
    Så från mig får du något så enkelt som: Ha en bra dag! :)

    SvaraRadera
  31. Bra skrivet!! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristian alltså, inte ni här i raden som fortsätter ge råd.

      Radera
  32. Superbra blogginlägg, blir nästan tårögd.


    När tv-n/datorn gått sönder, går jag till elektronikingenjören för hjälp. (och läser diverse artiklar)

    När jag behöver ekonomihjälp går jag till revisionsutbildat folk. (och läser diverse artiklar)

    När jag är sjuk ber jag i första hand medicinutbildade om hjälp (+ läser pubmed-artiklar/statistik)


    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så. Visst är det märkligt att det är en självklarhet för de flesta av oss att vi vänder oss till bilverkstaden när bilen gått sönder, men när det gäller behov av sjukvård så vänder många människor sig till alla möjliga typer av ovetenskapliga källor? Det som skrivs i Aftonbladet kan väga tyngre än det medicinska experter säger.

      Radera
  33. Hej Kristian, Du har helt rätt (tycker jag) i din kommentar om alla dessa goda råd om alternativbehandlingar som andra människor kommer med. Speciellt allt detta om kost, vitaminer, psykologiska aspekter ("bara du tänker positivt - blir du frisk...") mm. Jag blev drabbad av cancer julen 2010. Jag har en elit-idrottsbakgrund och friskvårdsutbildning i bagaget. Jag är också mycket fundersam över kommentarer som; "kämpa på" eller "han övervann cancern". som om cancern är något man kan vinna över, ungefär som man vinner ett SM, VM eller OS. Vad som gör att man klarar sig över tid med en cancer, har man ju faktiskt ingen aning om (eller någon annan för den delen heller..). Och som du beskrev i bloggen: varenda dag är en helvetisk kamp redan! Livet efter en sk "friskförklaring" kan också vara ett helvete, inte minst att bära rädslan för vad som kan hända i framtiden. Cancerdrabbade Nile Rodgers, en känd musiker bl a i gruppen Chic; kallar sin blog: "Walking on the Planet C" . Ingenting är sig likt i livet när cancern kommer/har kommit, det gäller att förhålla sig till sjukdomen hela tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, livet blir sig aldrig mera likt....aldrig....oavsett hur det går....♡♡♡Karin

      Radera
  34. Åh, vilket bra inlägg. Du förklarar så himla bra från ditt perspektiv. Vi andra menar ju bara så väl, men det är så bra att du sätter en gräns nu. Och den som gav den där taskiga kommentaren skulle man ju vilja bita huvudet av.
    Klart att du ska förlita dig på sjukvården och dess mediciner. Klart att du gör allt i din makt. Klart att det inte är ditt eller din mammas mats fel att du blivit sjuk. Tack för dina ord.
    Kram, Carina

    SvaraRadera
  35. Kristian.
    Först värme och styrka. Du är min förebild när det gäller att omfamna livet och vilja, vilja.!!!

    Dina ord lever inom mig och jag är dig (och alla andra som är drabbade av obotlig cancer) fan så skyldig att leva så jävla bra jag bara kan. För att jag kan. För att jag har fått möjligheten. För att NI inte får. Orättvist - så in i.

    Sedan, vilken dåre!
    Jag tror alla dessa goda råd bottnar i deras egen kamp mot dödligheten eller deras egen oförmåga att våga närma sig det mest skrämmande. Det att vi faktiskt inte kan påverka allt. För vissa är det omöjligt att föreställa sig. Av rädsla? Kanske. Av okunskap, säkerligen. I vissa fall.

    Förstår att det är svårt att lyssna på utan att bli ledsen. Utan att bli fullständigt ställd. Vansinnig. Ilsk. Jag förstår det.

    Igen, värme och styrka.
    Du gör allt. Och framförallt sätter du ljuset på det viktigaste. Just detta, att vi inte kan diktera våra liv. De händer oss och vi gör alla så gott vi kan. Du är fantastisk Kristian och ja, det är SÅ JÄVLA ORÄTTVIST.
    För du brinner med en låga sällan skådad, denna hunger på livet. Du har fått mig att hungra.

    KRAMAR
    Veronica

    SvaraRadera
  36. Shit vad livet är orättvist och jösses så korkade vi människor kan vara... Tro att vi vet vad någon annan ska göra/ känna... Som om jag skulle ha en aning om hur en svart man känner? Döden är det enda som är säkert för oss alla. Sen är den orättvis eftersom den drabbar andra grymmare än andra och att en del får leva längre liv. Dock verkar du leva ditt liv fullt ut Kristian. Tack för att du skriver även om en del är mer än lovligt galna som kommenterar och kommer med råd. Kram

    SvaraRadera
  37. Kristian! Du tar allt med distans - helt otroligt.
    Bara detta att du kan se de kommentarer som är övertänkta och andra som "duktiga" friska människor genom oförstånd ger. Vet du - jag känner mig så liten - när jag läser dina ord - vilken otrolig kämpe du är. Önskar jag vore det i mitt "friska" liv.
    Tankar igen till dig från mig. Gunsan

    SvaraRadera
  38. Folk borde lyssna och ta in andra människors känslor mer istället för att desperat försöka lösa problemen. Det sägs att det är av välvilja. Men det ligger en hel del egoism bakom också. Att vilja vara "den som löste det". Ibland måste vi bara backa fast ändå finnas där.

    Hamnade en gång i en situation där dödsångesten hälsade på och jäklar stark den är. Övertygelsen och insikten om att man håller på försvinna är något jag inte kan sätta ord på. Vet bara att jag mötte min blick i spegeln och undrade vems svarta förtvivlade ögon som tittade tillbaka. Det kan ingen råda bot på.

    Och fan den som säger att du får skylla dig själv, det gör mig ledsen och illamående. Den människan vet ingenting. Önskar dig allt gott här och nu i denna stund, för det är de enda stunderna vi verkligen vet existerar..

    SvaraRadera
  39. Blir helt matt på att man ska behöva försvara sig över huvud taget, inte ens de som ätit skräpmat sedan barndomen skall behöva skylla sig själva osv. T.ex är det ju inte ett barns fel om den hamnat i en familj där man äter halvfabrikat hela barndomen och sedan har detta med sig upp i vuxen ålder.

    Däremot tror jag att jag hade gjort samma sak som du i din situation och försökt förklara och försvara mig om jag visste att det gick idioter där ute och trodde att jag ådragit mig detta själv p.g.a exempelvis dålig kosthållning. Behöver någon som är dödssjuk verkligen höra detta. Behöver någon någonsin höra detta som drabbas av olycka på olika sätt.

    Stöter då och då på folk som tror att mitt barn fått diabetes typ 1 (vet att det är likadant för många andra föräldrar) för att jag (och barnets pappa) skulle låtit vårt barn frossa i godis och läsk. Vissa kan till och med säga det rakt ut till vårt barn, på fyra år, i samma stund som vi sätter en insulinspruta i hans mage. En fyraåring har inte en chans till att försvara sig, i början iaf, sen hittar de sina sätt att förklara för okunniga vuxna. Jag tror inte att jag behöver skriva vad jag känner i de stunder trots att jag vet att det beror på okunskap. Jag sitter inte heller tyst utan de som kommit med felaktiga kommentarer brukar få höra ett och annat. Ganska förvånande att såpass många går runt och skyltar med sin okunskap när man tänker på det. Däremot inte mindre sårande för det.

    Jag hejar på dig och tycker du gör helt rätt. Tvivlar inte en sekund på att du inte skulle göra vad du kan. Önskar du skulle slippa behöva försvara dig.

    Mvh Maja

    SvaraRadera
  40. Fy f*n för människors dumhet. Du är stark Kristian. All kärlek till dig! Kram

    SvaraRadera
  41. Du är så klok! Ska vi hjälpas åt att pinka på idioterna?

    /Frida

    SvaraRadera
  42. Du är så JÄKLA bra, Kristian <3

    /MO

    SvaraRadera
  43. Som cancersjuk tycks det ibland som om man förväntas vara en soptunna för folks idiotkommentarer. Dock tror jag tyvärr inte att forskningssituationen är så okomplicerad. Jag tror att det är flockmentalitet och ett djupt liggande västerländskt feltänk som gjort att vi inte kommit längre när det gäller att bota spridd cancer. Och inte minst alltför lite medel till oberoende forskning. Läs tex vad förre vice ordföranden i Cancerfonden skriver. Intressant tycker jag, även om man inte håller med, med tanke på hur insatt han är i "branschen".

    http://www.newsmill.se/artikel/2012/08/16/cancerforskningen-m-ste-befrias-fr-n-industriintressen

    Jag tror mycket på framtidens skräddarsydda immun- och genterapi. Förmodligen ligger det dock för långt fram för oss...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja väldigt talande när förre vice ordföranden själv säger:

      "Vi måste inse att industrins intresse inte sammanfaller med allmänintresset på det här området. Det cyniska i situationen är att för industrin gäller det att hålla cancerpatienterna vid liv så länge som möjligt utan att de blir helt botade. Döda och friska cancerpatienter ger inga intäkter."

      Fruktansvärt cyniskt och vidrigt om det stämmer... Jag tror inte heller att det är så enkelt att industrin gör allt de kan för att hitta ett botemedel. Tyvärr! Verkar vara grumligare än så...

      Radera
    2. Jag kan verkligen lova att vi inom industrin gör allt för att uppnå bot! Jag tycker det är skrämmande att så många människor tror att läkemedelsindustrin undanhåller kunskap för att tjäna mer pengar.

      var 3:e person drabbas någongång i livet av cancer. Det drabbar även oss inom industrin och våra anhöriga. Vårt mål är detsamma som alla andras- att hitta bot! vi ser en stolthet över att arbeta med det vi gör och en sorg över felaktigheter som dessa inlägg.

      Radera
  44. Du behöver inte försvara dig! Du ska respekteras för den du är och de val du gör.
    Bara att beklaga den stackare som gav dig det rådet - inskränkt, utan empati, enögd, avstängd!!!!! Håll såna människor ifrån dig.
    Hur kan nån tro: Jag har rätt, alla andra har fel....
    Tack för det du skriver - otroligt fängslande och levande att läsa! Du har min respekt och beundran.
    Varma kramar, Aina

    SvaraRadera
  45. Jag blir förbannad. Till alla de människor som jag tipsat om din blogg har jag berättat om hur du inspirerar mig JUST FÖR ATT du gör allt helt rätt utifrån din verklighet! Du är så skön i din kamp, och en stor förebild. Kan inte förstå att folk tipsar dig, du gör verkligen rätt Kristian!
    DU LEVER fullt ut så länge det nu må vara. Du är min förebild i denna situation som är min värsta mardröm. Skulle det hända mig så vet jag ändå en som gjort helt rätt, och banat väg. Då skulle jag göra som du Kristian, leva och kämpa som fan till slutet, när det än kommer!!!

    Det gör mig så ledsen att männsikor lägger mer ångest på dig. Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  46. Din skärpa, din styrka... respekt.

    SvaraRadera
  47. Så välformulerat av dig Kristian. Jag har också haft cancer, trots ett hälsosamt liv, och kan nog till viss del sätta mig in i hur det känns för dig. Kanske kommer cancern tillbaka, kanske får jag leva och bli gammal. Det enda man vill när döden knackar på, är att få leva! Å vad jag önskat och önskar att läkarvetenskapen visste mer om den förbannade cancern som skoningslöst skördar liv, att forskningen gick framåt snabbare. Alla välmenande människor med tips om alternativa metoder; skänk pengar till cancerforskningen, det är det som kan rädda liv! Varma hälsningar Pernilla

    SvaraRadera
  48. Jag är så djupt tacksam för att du tog din tid att skriva detta inlägg! Har sett vad dessa pilar av gift till idiotkommentarer kan stöka till i en människas själ och jag är så TRÖTT på detta. Sitter och gråter på mitt rum när jag inser att de säger detta till dig! Du som kämpar med det, enligt min mening, det viktigaste av allt: livsviljan. Fina, underbara människa./Helena Mac

    SvaraRadera
  49. Kärlek och värme du kloka människa <3

    SvaraRadera
  50. Jag har en anhörig med cancer och han har också valt att helt förlita sig på traditionell medicin och behandling. Alternativmedicin kan vara så mycket och den kan vara hur okontrollerad som helst.

    ”Om du inte tar till dig mitt råd..." Jag baxnar. Förfärligt att det finns så många knäppgökar, korkskallar and you name it lösa där ute. Man undrar vad syftet är med en så empatilös kommentar. Försök kasta bort ur minnet, Kristian!

    Önskar dig det bästa! Och förlora inte hoppet
    Kram!

    SvaraRadera
  51. Så mycket åsikter och så lite kunskap! Jag förstår att du tar illa vid dig.
    Fenomenet du beskriver känner jag igen och även om det gör som störst skada när det gäller en frisk som pratar med en sjuk så vill jag berätta att jag stött på detta i många sammanhang förut.
    1. Jag läste tekniskt basår när min första son blivit 6 månader. Mina förkunskaper var usla. I förkunskap hade jag ringrostig Matte C fast helst skulle man kunna Matte D. Min studieteknik var skitdålig. Jag kunde kämpa länge, länge utan att lära mig något. Tex så gick jag på föreläsningar fast jag sovit ca 3 timmar pga skrikande bebis. Satt hela dagen på div föreläsningar, dåliga och bra och kämpade för att hänga med och förstå. Jag gav allt. För jag trodde/visste att jag hade fallenhet för matte. Jag var pluggade så mycket jag kunde, så mycket jag hann. Jag kom nog upp i 40 timmar per vecka.
    Basåret var jättesvårt och riktigt många hoppade av, minst 40% om jag inte minns fel. Men det visste jag inte första terminen. Hur svårt det var. Att det inte var bara jag som låg illa till. Jag, kuggade och kuggade på tentorna. Och tipsen blev fler och fler: "Tror du inte att du bara har låst dig? Att du bara TROR att det är svårt?"
    Dåliga tips som sänkte ett redan dåligt självförtroende. Min mamma (som är världens snällaste och älskar mig och stöttar mig) berättade om att när hon kom till en viss nivå på mattematikstudierna så räkte hennes hjärna inte längre till. Hon hade under min uppväxt dessutom pratat om att "nu har dom ändrat på högskoleprovet så att det passar tjejer ännu sämre. Killar är bra på matte och tjejer är bra på språk." Mina lärare sa att jag måste plugga mer. Anstränga mig mer. Lägga mer tid på studierna. Tanten på BVC berättade hur man gör för att få bebisar att sova. Gör si, gör så, femminutersmetoder, sätta ner foten, sova på dagen istället. (Får man inte ungen att sova har man bara inte försökt ordentligt. Åtminstånde inte på rätt sätt.) Och feministkompisen berättade hur jag skulle ställa KRAV på barnets pappa och inte ta skit och vara uppe hela nätterna. Att hon själv aldrig haft ett långt förhållande, tänkte jag på först långt senare.

    SvaraRadera
  52. 2. Jag hade fått mitt andra barn. Bodde löjligt trångt. Stökigt också. Sonen var då tre år. Vi sov inte. Bebisen, en dotter, skrek kvällar och nätter. Jag var trött. Så in i helvete. Ändå försökte jag plugga inför resttentor från tidigare nämda basår. Man kan tycka att jag satte mig i en onödigt krånglig situation. Men ett gäng omständigheter, som jag inte går in på nu, gjorde att det tedde sig vara det bästa valet att bo kvar i liten rörig lägenhet och försöka plugga när man var föräldraledig med två barn.
    Jag var trött. Försökte kicka igång mig med socker. Det funkade. Och jag blev aningen piggare korta stunder med hjälp av godis och kaffe. Gick upp i vikt. En klassisk historia. Ok så här kommer några tips jag fick under denna period: En vän sa "Cykla! Det gör jag. Om du ska någonstans så cykla dit." Jag älskar att cykla. Men jag skulle ingenstans. Var ganska låst faktiskt. " Nästa BVC-tant sa att den treåriga sonen "måste läsa sig att somna med ljud." Det alltså efter att jag berättat att vi bor så trångt att dottens galsskrik-världens mest svårignorerade ljud, stör sonen när han ska somna och även under natten.

    Hinner inte fler episoder. Men det finns en outsinlig källa av gamla hurtiga komentarer att ösa ur. Jag lovar.

    SUMMERING: Om jag gjort RÄTT. Så hade jag klarat mina tentor, haft sovande barn, varit smal, hunnit städa. Ganska enkelt! Bara man vill!
    Med detta vill jag belysa att denna dummhet, som handlar om att ge inkompetenta råd med menande blick, inte bara handlar om att friska inte kan förstå sjuka. Och således kanske den som är sjuk inte är så bottenlöst oförstådd och ensam som denne kanske känner sig när korkade tips strömmar in från alla håll. Det finns även människor med större empatisk förmåga, som kan ana, inte fullt förstå- men ana, vad du går igenom. Och även eftertänksamma människor slarvar förstås och sårar lika illa dom.
    /Cattis

    SvaraRadera
  53. Nu läser jag till ingenjör. Och det går fint. Jag tog mig igenom basåret. På mitt sätt.

    SvaraRadera
  54. Min man och livskamrat är sk multisjuk-inte i cancer men med en massa andra sjukdomar...Hur många goda råd han fått genom åren går inte att räkna...
    Ett är sant-finns det någon som har botemedel mot alzheimers, cancer, diabetes och njurproblem mm så skulle hela världen snart veta om det och den som uppfunnit det vore mer än erkänd....
    Ännu finns det inte något botemedel och det är så tragiskt att försöka få människor som är i en tuff situation att betala dyra pengar för något som faktiskt inte fungerar....
    ( jag är en som många gånger tror på olika alternativ av vård.....)

    SvaraRadera
  55. Vi vet att du kämpar, det vet du med. All kärlek. // Ofelia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint skrivet! Jag håller helt med!
      Varma hälsningar
      /Sofie.

      Radera
  56. Håll dig till läkarvetenskapen, det andra är som du skriver bara till för att någon ska tjäna pengar. Det är osmakligt. Du är fantastisk... klok, varm, smart o dessutom kille! Kram Lotta

    SvaraRadera
  57. Ibland undrar jag hur vissa människor funkar faktiskt. Menar då förstås alla dessa förnumsiga som kommer med råd av alla de slag. Utan att först ha tänkt efter ordentligt på den drabbade människans situation, verkar det som.
    I din situation är det inte riktigt det man vill höra vilket du också talar om klart och tydligt i inlägget ovan, Kristian. Bra att du säger ifrån.

    Jag reagerar särskilt på den mening du citerar:
    "Du får skylla dig själv."
    Har själv fått den meningen uppstucken under näsan nämligen ett flertal gånger i olika situationer, oavsett vad saken gällt och den gör så otroligt ont att höra, precis som du också skriver.

    "Skylla sig själv"(?)Men hur kan vissa människor vara så isande kalla inför sina medmänniskors olika problem och besvärliga situationer som uppstår i livet? Dessutom som i ditt fall en cancersjukdom som är den värsta monstret av alla.

    "Skylla sig själv"(?)Precis som om man själv skapade alla problem på egen hand. Så är det ju inte och det vet de kloka människorna.

    "Alla har ensam ansvar för allt i sitt liv"(?) Ännu ett uttryck som jag avskyr. Så är det inte heller och det vet de klokare. Till en viss del har man det förstås men andras handlingar, andra situationer och omständigheter kan påverka en annan människas liv utan att man själv, mer än delvis eller inte alls, varit delaktig i det som hänt och som påverkar oss själva.

    Dessa är så cyniska uttalanden av vissa och de visar på oförstånd och nonempati för sina medmänniskor.

    Vi har ansvar för oss själva men vi har också ett ansvar för våra medmänniskor runtomkring oss. Det är mitt måtto iallafall och mitt sätt att tänka.

    "Skyll dig själv"(?) Jag tror att den som säger så säger det i oförstånd och av egoism. Många gånger har jag undrat om det uttalandet även gäller, när det kommer till kritan, för den person som uttalar orden. Jag är inte så säker på det faktiskt.

    När det gäller cancer så tror jag att man måste åtminstone haft en nära anhörig som fått sjukdomen och som man följt eller drabbats av den själv för att överhuvudtaget kunna förstå den process den handlar om och kanske även för att kunna känna full empati för den som blivit sjuk. Kanske det t.o.m. är på det viset att för att fullt ut kunna förstå måste man ha drabbat själv av ifrågavaranda cancermonster.

    Det finns säkert de som kommer tycka att jag har fel i alla mina påståenden i denna kommentaren men det är så här jag tänker och det är så här jag tror att det är. Ingen kan ändra på denna min uppfattning.

    Tack för att du skriver så rakt och naket som du gör. Samtidigt så poetiskt, vackert och berörande men även upplysande om cancers framfart i en människas kropp.
    Du är fantastisk Kristian.

    Du lär mig uppskatta livet och dess skönhet som det är precis i detta nu. Det har jag nog inte gjort innan jag började läsa här i din blogg.
    Tack!
    Varma hälsningar Nina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har inte fel !
      Bra skrivet.

      Radera
  58. Finns i dag bara 2 saker som kan ta bort alt stoppa cancer, strålning och/eller cellgifter (som det finns en hel massa olika sorter av). Allt annat är skitsnack och önsketänkande så du gör helt rätt i att satsa på den traditionella vetenskapligt framtagna medicinen. Ingen med en livshotande sjukdom har någonsin blivit botad med tankens kraft, positivt tänkande eller av någon speciell kost, inte heller har det att göra med hur mycket man kämpar eller vill bli frisk. Det har att göra med typen av cancer man har, ens eget DNA och en hel massa andra faktorer som ingen vet något om i dag som seriösa forskare försöker ta reda på. Än en gång Kristian, du gör helt rätt, bara en massa slös på pengar och energi att lyssna på och följa alla kanske välmenande råd men ack så korkade.

    SvaraRadera
  59. Kristian, hjälp mig att hjälpa den som är dödssjuk i min närhet. Vad gör jag? Vad säger jag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett råd från en annan än Kristian!
      Du ska bara finnas där, ge en kram, hålla handen, massera fötterna, ge något att dricka, lyssna, torka tårar - dina och den döendes, läsa högt ur en tidning eller en fin dikt, ta fram musik som personen tycker om, badda med kall handduk ja, helt enkelt vara medmänniska utan krav!
      Kramar till alla som är i denna sits, jag vet hur sorgligt det är.

      Radera
  60. Klokt! Du är styrka.

    SvaraRadera
  61. Finaste Kristian!
    Det är hemskt att läsa att du möter människor som skuldbelägger dig i din situation.
    Som du skriver, du har inte alls valt att bli sjuk. Idag går ingen människa säker från att drabbas av cancer. En hälsosam livsstil är ingen garanti mot denna sjukdom. Du ska vara du, så unik som du är och du ska gå din väg!
    KRAM

    SvaraRadera
  62. Där satt det !!
    - Svaret man bara väntat och hoppats skulle komma från Din sida...
    Klockrent, mitt-i-prick fast i sin alldeles egen verbalt underbara tappning.
    Du äger.
    /Christina

    SvaraRadera
  63. Du är fantastisk Gidlund, glöm aldrig det!

    Du finns med mig nu och för alltid.
    Kärlek till dig.

    Kram
    Linda oxå från Dalarna

    SvaraRadera
  64. Ja, du kämpar, det framgår med all tydlighet i dina tänkande texter.

    Nej, du har inte gett upp.

    Nej, du får inte skylla dig själv.

    /Cattis

    SvaraRadera
  65. Så bra skrivet förstår dej jag är inte i din situation men har varit väldigt dålig i många år.Friska människor som inte har haft någon allvarlig sjukdom kan aldrig förstå Kram fina du❤

    SvaraRadera
  66. Du tvingas inte bara till att genomgå ett helvete genom din sjukdom utan dessutom ska du behöva stå ut med en massa skit som kommentaren du skrev på slutet. Ursäkta språket men det är för jävligt!! Vilka fullblodsidioter det finns. Detta kan ju inte precis lätta på den ånger du bär på. Många styrkekramar från en av alla dina osynliga vänner som följer dig på din väg/Annelie

    SvaraRadera
  67. Alltid brutalt ärligt och bra skrivet när man läser inläggen i din blogg. Gå på din intuition och känsla så kommer det ta dig så långt som det är möjligt i det här livet. Folk ska alltid komma med "goda råd" och vet alltid bäst trots att de själv inte har en jävla aning. Jobbade nyligen på en vårdavdelning, där de flesta hade/har cancer, många med en diagnos som betydde att de inte kommer att klara sig, det finns inga goda råd i vissa situationer, medmänsklighet, en axel att gråta mot, en kram, hjärtat på rätta stället och empati är det man har att erbjuda om man är normalt funtad. För det går inte att förstå helt. Jag har inte en jävla aning om vad du ska göra för att du ska få så många dagar som möjligt kvar i livet, men jag önskar och hoppas att du har en hel del dagar kvar, och att så många som möjligt av dom bjuder dig på skratt, nära och kära, kärlek och allt du önskar!

    SvaraRadera
  68. Kristian! Jag beklagar alla korkade kommentarer du får, det går inte att komma med ursäkter som att "de inte vet bättre, inte förstår, inte vet vad de ska säg", det är bara dumt helt enkelt och det sårar och kränker dig, jag blir förbannad men det hjälper inte. Kämpa din kamp, jag vet att du gör det bästa du kan!!!

    Till de som kommer med "råd" och andra korkade kommentarer:
    Jag har cancer!
    det är inte mitt fel,
    jag behöver inte skylla mig själv,
    jag gör (nästan) vad som helst för att blir frisk,
    jag mår skitdåligt under cellgifterna,
    jag är så trött att det inte går att beskriva,
    jag tappar håret, naglarna, smaken,
    magen kraschar,
    skelettet värker,
    jag är konstant illamående
    jag har panik, ångest, rädslan som genomsyrar kroppen är ibland knappt uthärdlig,
    döden flåsar mig i nacken,
    ingen som inte varit där jag är vet hur det känns!
    ingen som inte varit här bör ha någonting elakt att säga!
    ingen som inte varit här kan någonsin ens föreställa sig den iskalla dödsångesten som förlamar min kropp.
    Gå en mil i mina skor så kan vi prata sen!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant!!! Jag har varit där, jag vet att det är sant.

      Goda råd får man nästan uteslutande av dem som inte varit i situationen själv. De som har varit där vet att det inte finns några goda råd. Även utan att få alla dessa goda råd ifrågasätter man sig själv; gör jag allt jag kan? gör jag rätt saker? har jag gjort något som gör att jag till sist får "skylla mig själv" - dvs dö?

      alla som inte har haft döden flåsande i nacken förstår inte att man gör så otroligt mycket mer än man någonsin trodde att man skulle klara av att göra. Man gör allt...och ändå är det inte nog. För de andra.

      Radera
    2. Respekt och kärlek! Önskar jag kunde ta dina eller kristians skor bara för en dag. En dag då ni kunde få slippa all smärta och ångest!! Vi som aldrig varit allvarligt sjuka kan visst först för innerst inne är vi alla rädda för att dö!! Kram

      Radera
  69. Mäktigt.
    Kram fina Kristian....Emma (rådlös..)

    SvaraRadera
  70. Det är okunskap. Vad bra att du sätter ned foten. Uppfattningen om att det finns mediciner mot cancer som inte ordineras för att det skulle finnas någon slags ekonomisk vinning låter som paranoida tankar. Det är nog tyvärr så att du får ta emot andras ångest. Det kan kännas bra att få ge råd och tips och ev. lite hopp. Men det blir helt fel, det förstår jag verkligen. Du är klok. Kram fina du. /Johanna

    SvaraRadera
  71. Skarpt, klarsynt. Respekterar dig!
    Ser verkligen fram mot din bok.

    SvaraRadera
  72. Jag fullkomligt älskar ditt försvarstal. Du är verkligen ingen dåre utan en klipsk ung man med hjärtat på rätta stället och förståndet i behåll. Det är bra att du slår näven i bordet. Jag älskar ditt kämparglöd.

    Jag förstår dig fullkomligt. Det var någon som för ett tag sedan skriv inlägg i din blogg och rekommenderade dig att bli muslim för att bli räddad. Jag blev så arg när jag läste det att jag svarade på inlägget. Såsom inlägget var skrivet så hade du en chans bara om du blev muslim. Hur tänker en sådan människa? Förstår inte den människan vilken ångest det skapar? För mig har det ingen betydelse vilken religion man har utan det viktiga är var och ens handlingar.

    All respekt, kärlek och styrka till dig. Kram.
    Naila (N.B)

    SvaraRadera
  73. Varma kramar till dig fina människa !

    SvaraRadera
  74. Äntligen kom det inlägg jag tänkte att du aldrig skulle orka skriva. Alla dessa kommentarer jag läst från folk som vill ge tips och råd och tror att de hjälper när de bara stjälper. Och jag har tänkt, Hur orkar han? När ryter han ifrån? Om han orkar.

    Mitt i prick.

    Styrka och kärlek till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig Cissy. Jag har också väntat. Alla dessa förståsigpåare. Tror inte för en nanosekund att de ens fattar vad de tror sig veta. "Skyll dig själv"... hur kan man bara uttrycka sig så ?? Det är för mig obegripligt i en sån situation som Kristian befinner sig i. Huvva !!
      // Karin

      Radera
  75. Älskar ditt sätt att skriva.... Hur du får mig att stirra in i skärmen från första ordet till det sista utan att bli distraherad av något, hur du knyter ihop varje"kapitel" och får mig att sedan tänka igenom allt du skrivit om och om igen... Du trollbinder mig. Det imponerar på mig att du kan sätta ord på dina känslor och tankar på detta magiska sätt! DU är fantastisk.
    <3

    SvaraRadera
  76. Jag har tänkt det så många gånger när jag läst kommentarerna att folk är helt otroliga i sina råd, galenskap det mesta! Och nu har du sagt ifrån, jag vet att du har försökt förut men människor har inte fattat....och även efter detta briljanta inlägg kommer en eller två och för exakt tvärtemot din önskan.

    En klok människa så en gång att "cancer är ingenting man kämpa emot eller vinner över. Ingenting som man besegrar genom att tänka positivt. Som om de som dör av sjukdomen inte ville tillräckligt mycket, inte kämpade tillräckligt. Det är ett sådant slag i ansiktet mot de döda och deras familj och vänner. Cancer kan drabba vem som helst och om du lever eller inte handlar om faktorer som vi inte vet mycket om, kanske är det slumpen. Men det handlar definitivt inte om kämpaglädje!" Denna kloka människa ville leva mer än något annat.....nu blev det inte så.

    Kram

    Bea

    SvaraRadera
  77. Heja Kristian! Det där var ord och inga visor!
    Den personen kan inte ha det plogat ända fram (eller alla hästar hemma i stallet är kanske en bättre metafor för dig som gillar hästar)Så ohyggligt korkat!
    EN sak förstår jag - att jag aldrig kan förstå hur det är att vara i din situation men dina ord har hjälpt mig (och säkert många många andra som är här inne) att förstå liiite mer och att bli lite mer ödmjuka inför livet. All respekt för om du inte orkar bry dig - men det är stort att kunna påverka så många i god riktning som du har gjort.

    SvaraRadera
  78. Oh,Kristian,visst är det gott med mammas hemlagade
    köttbullar.Själv gör jag också egna till min familj.
    Vinterkram till dig.

    SvaraRadera
  79. Tycker om dig på nåt vis.....

    SvaraRadera
  80. Det kommer alltid finnas såna människor som tycker att de vet bäst. Och "lyder man inte dem så... jaja.

    Klart som f*n att du gjort och gör allt du kan.

    Längtar efter din bok. Hoppas kunna få den signerad av dig.

    Tänker på dig dagligen, och hoppas att du tar dig igenom detta.

    Stor kram.

    SvaraRadera
  81. Vilken ignorans och renons av empati! Väl rutet! Sänder dig all värme//Ann

    SvaraRadera
  82. Så bra skrivet!
    Min pappa gick bort i cancer för drygt 8 år sedan. Han fick också rådet att prova både det ena och det andra. Han följde dock den traditionella behandlingen han blev erbjuden. Han fick prova en bromsmedicin som fungerade ett tag, men då de slutade verka valde han bort andra mediciner. När det ändå inte fanns någon bot valde han att leva så bra han bara kunde, så länge det bara gick. Det var inte värt att "offra" den sista sommaren för att må dåligt av cellgifter när det ändå inte skulle hjälpa. Vi fick en underbar sommar, som vi i efterhand är jätte glada för, där pappa mådde relativt bra. Han gjorde sitt val och vi respekterade det fullt ut.
    Som sagt, ingen kan sätta sig in i den situation som du är i, men jag beundrar dig för att du ändå försöker leva så bra det bara går.
    Styrkekramar i massor

    SvaraRadera
  83. Det är klart att du gör allt du kan Kristian, hur kan någon överhuvudtaget tvivla på det.. Och som du skriver- ingen kan ana hur man skulle ha gjort i en situation förrän man verkligen på riktigt är i den själv.
    Människan har på något konstigt vis numera fått ett totalt eget ansvar för att "bli frisk" när det finns så många alternativa behandlingar att välja mellan, ett tungt ansvar som man faktiskt inte kan ta eftersom saker i livet ofta bara händer utan orsak.
    Jag önskar dig mest av allt lugn och ro i kropp och själ (vid sidan av ett mirakel så klart!)Kristian.
    Mina allra varmaste kramar till dig!

    SvaraRadera
  84. "Kanske ligger det i betraktarens ögon. Jag vet inte. Men en sak vet jag: att många friska har lätt för att diktera riktlinjer för sjuka".

    Precis så är det, och när man är sjuk så orkar man inte alltid protestera. Man har nog med att ta sig igenom dagen, eller timmarna, eller sekunderna när det är som värst. Och det är de friska som "bestämmer" över de sjuka. De friska tänker; "Så här vill jag ha det om jag blir sjuk. Och när jag blir sjuk, om jag blir sjuk, då kommer jag att se till att jag blir frisk igen".
    Men när man väl är sjuk så stämmer inte det där man tänkte när man var frisk. På sätt och vis är det nog tur att man inte kan inse hur svårt det kan vara att orka att vara sjuk. Om man visste skulle man kanske bli alldeles för rädd. Och det är tur också att man kan glömma hur hemskt det kändes, man kan komma ihåg, men inte känna på samma sätt längre.

    Kristian jag förstår, fast jag ändå inte förstår hur du har det. Fortsätt att göra som du anser bäst, gå din egen väg. Det du gör är modigt och storartat på så många sätt.
    Hoppas ändå att alla goda tankar som riktas mot dig kan ge dig något gott.
    Kram Gli

    SvaraRadera
  85. När du gick i sexan gick jag i trean på andra sidan gården. Med samma fröken som du hade i lågstadiet, fick jag höra för någon månad sedan när jag träffade henne. Världens bästa fröken, fast nu var det ju inte det jag skulle säga.

    Varje rast sprang alla tjejerna i klassen till fönstret ut mot gården, för att se dig komma ut. Jag vet inte om du visste det, eller om du ens ville veta. Jag ville bara få säga det. Jag är så ledsen för din skull, och hoppas att du fortsätter skriva, för vi är fortfarande många som tittar på dig i smyg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har en så otroligt mogen och balanserad hållning till livet och döden, jag är djupt imponerad av dina klarsynta och samtidigt djupt berörande inlägg.
      Det märks att du har en stor trygghet i din fina familj, du kommer ALLTID att vara en lika viktig familjemedlem! Min dotter är inte borta , hon finns kvar i alla som älskade henne och allt hon skapade, från otroliga teckningar och målningar, böcker och skivor hon valde, vänskapsband och kärlek, katterna hon räddade...min ängel.

      Du är så skicklig att hantera språket och väcka tankar och känslor som gör oss andra lite mera visa och ödmjuka. Tack Kristian !

      Annika, mamma till Anna

      Radera
    2. Louise, ditt inlägg är så fint, klart Kristian vill veta det !
      Inlägget ovan är riktat till Kristian.

      Annika

      Radera
  86. De som kom med sina råd här igen fast Cristian sagt ifrån ville nog bara ha uppståndelse och reaktioner.
    Tyvärr finns det sjuka människor som går igång och njuter av fel saker.
    Kristian..vi bär dig..håller om dig i tanken..
    skulle dela på din smärta och ångest om vi bara kunde :'(
    Kramar om dig försiktigt.

    SvaraRadera
  87. Hjärtat

    Starkt av dig att du skriver det du skriver, tycker jag.
    Stor eloge till dig för att du delar med dig av dina tankar, funderingar och ord.

    Från en kille till en annan kille, stor kram <3
    MK

    SvaraRadera
  88. Tack Kristian!
    Ditt försvarstal ha jag väntat på länge...
    Våra läkare och sjuksköterskor och många andra inom sjukvården studerar på universitet mellan 5-10 år, ibland längre. För att få en legitimation förbinder man sig att arbeta "enligt vetenskap och beprövad erfarenhet". Det är dessa människor som hjälper oss som har en sjukdom, inte de människor som går en kvällskurs och sedan tror att dom kan frälsa världen ifrån ondo.
    Du tar emot den bästa hjälp du kan få och slösa inte mer av din energi på dessa kvacksalvare.
    Min värme till dig!

    SvaraRadera
  89. " friska och sjuka många gånger lever i vitt skilda världar, med helt olika förutsättningar som är omöjliga att förstå om man inte upplever dem själv." Det här fastnade jag för och jag kommer att använda orden för eget bruk, om du inte har nåt emot det. Jag blir oändligt ledsen för din skull när du berättar om hur folk ger dej tips och råd om bot och bättring - som bara gör dej ledsen. Människor har ofta svårt för att tänka innan dom pratar...
    Sköt om dej Kristian och låt nära och kära få sköta om dej också, ät gott, drick gott, skratta och älska så ofta som du ges tillfälle till det.

    SvaraRadera
  90. Väl talat. Du är så värdefull. Ibland drömmer jag om dig. Du gör sådant intryck och lämnar avtryck. Vill skicka lite kärlek och värme till dig och dina nära!
    /Kulla

    SvaraRadera
  91. Vilka idioter det finns,rent ut sagt!Så tanklöst!När man har/haft cancer får man ofta trösta dem man pratar med,om man berättar om det.Människor vet inte hur/vad de ska bete sig eller säga men att lägga över sina egna rädslor är inte att rekommendera,för den drabbades skull.
    Frid!
    En annan Lina

    SvaraRadera
  92. Tyvärr finns det folk till allt. För två år sedan blev min pappa ihjälkörd av en missbrukare som tyckte att det var en bra idé att vara ute och köra bil. I lokalblaskan skrev journalisten att "mannen (min pappa) troligtvis hade slungats ut ur bilen genom passagerarsidans fönster. Det här var något som intresserade människor i samhället jag kommer ifrån. Två veckor efter min fars bortgång började min lillasyster arbeta lite smått, det hon orkade med. Hon satt i kassan på en livsmedelsaffär och tro fan att nyfikna jävlar som visste att hon var dotter till min pappa (han var en lokalkändis) hade mage att i kassan fråga henne om det var sant att pappa hade flugit ut genom rutan! Där satt hon 19 år, försökte hålla tårarna tillbaka, tittade på okänt folk som frågade om pappas död. " ja det stod ju i tidningen" en tant sa "hälsa din mamma att sorgen bara kommer bli värre". Hur kan man säga något sånt? Två veckor efter att man har mist någon som har byggt upp hela ens grund att stå på, en grund som dras undan dina fötter och du faller ner inett mörkt hål. Du vet inte hur du tar dig ur det, du kommer ingenstans och inget smärtar som sorgen. Någon har slitit ut ditt hjärta och lämnat ett öppet sår som aldrig läker.
    Jag tänker på dig och dina anhöriga. Det mörka som väntar. Ibland tänker jag att det är tur att man inte vet hur livet ter sig. Men det känns taskigt att skriva så, du vet ju. Definitivt. Jag frågade en kollega som hade cancer och "väntade" på att dö. Hur är det att leva och veta att man snart ska dö? Vi pratade länge, jag tänker ofta på det samtalet. Han sa att han Kände livsglädje och kände mening med livet varje dag. Jag hoppas att det var så och att han inte sa så för att göra mig glad. Då svarade han att han hade slutat att ljuga. Så skrattade vi. En månad senare var han borta.
    Jag hoppas att du också kan känna glädje och mening med livet trots den tillvaron du befinner dig i. <3

    SvaraRadera
  93. Mia Nilsson Johansson24 januari 2013 kl. 22:10

    försök att stänga öronen för idiotiska kommentarer o påståenden, lätt att säga men svårare att göra tyvärr. styrkekramar i massor!

    SvaraRadera
  94. Åh jag kommer att sakna dina kloka ord och fina texter!!!

    SvaraRadera
  95. Jag blir så ledsen för din skull, att du ska behöva utsättas för detta (ja för alla sjukas skull som blir påhoppade med en massa dumheter, jag har läst liknande texter hos andra som också får "goda råd" som gör dem ledsna och sårade). Det är verkligen som att sparka någon som redan ligger ner. Ofattbart att människor inte tänker längre än vad näsan räcker.

    Jag skickar dig många varma tankar och virtuella kramar.

    /Heléne



    SvaraRadera
  96. Det är bara Du ingen annan som vet vad som är bäst för dig <3
    Respekt och styrka!
    Kram Elli

    SvaraRadera
  97. Respekt och heder till dej vännen!
    Låt ingen bestämma hur du ska känna när det är du som ska gå igenom det här.

    Kärlek!

    SvaraRadera
  98. Dåren är nog klokast av oss alla! ;-) Ibland är god uppfostran inte bara till godo! Man får be vissa dra åt ett hett ställe! Utan att få dåligt samvete eller skämmas! :-) Kram o fortsätt ta hand om dej! Du är bäst på att veta vad du vill o ska!

    SvaraRadera
  99. Jag tror jag förstår dig, men samtidigt vet jag att jag inte förstår. Jag ler åt minnet av dina och Kalles skolår, åren med bandet, de lyckliga, men också tuffa åren, de smällar ni fick ta för att ni vågade sticka ut. Jag och alla vi andra önskar så hett att det hade stannat vid den typen av smällar och en del av oss är tyvärr så dumma att vi tror att vi ska kunna ge dig goda råd, för vi vill så desperat att du ska klara det här. Det är för sorgligt att dessa råd bara skapar stress hos dig och naturligtivs är en total omöjlighet att följa. Självklart ska du lita på läkarna, och din egen intuition. Och jag hoppas så att det en gång åter ska bli så att den enda sorts smällar du ska behöva ta är någon enstaka elak och totalt missvisande recension av er fjärde fantastiska platta.

    SvaraRadera
  100. A good lions roar!
    Tack för uppbådandet av den kraften!

    SvaraRadera
  101. Det är bra att du säger ifrån, Kristian. Trist att du måste lägga energi på det, men ändå.
    Jag väljer att tro att de flesta sk goda råden ändå kommer från en omtanke och inte är menade att lägga sten på börda men nu vet alla vad som gäller. Det är bra.

    Vi måste respektera varandras val i livet, även - eller kanske speciellt - de stora valen som formar vår framtid på ett mer eller mindre definitivt sätt, som val av partner, skolgång, karriär eller av medicinsk behandling. Även de som väljer alternativ behandling ska respekteras!

    Never explain yourself. Your friends don't need it and your enemies won't believe it. Men jag antar att folk som svävar fritt mellan dess målgrupper, som alla Kristians beundrare, behövde en förklaring.

    Fair winds, önskar jag dig - mannen med sjömanshjärtat! Du är en hjälte i mina ögon.

    SvaraRadera
  102. Blir så arg och ledsen för din skull. Förstår inte hur människor kan säga sådana fruktansvärda saker... men snälla Kristian, försök ta till dig all kärlek och värme och tankekraft och alla böner som sänds åt ditt håll!!!

    SvaraRadera
  103. Kristian,

    Jag har haft samma uppvaxt som du! Allt hemlagat och massor av kolhydrater. Daremot gar ju forskning oftast framat.. och jag haller inte med dig. Det ar ju ganska valdokumenterat att valfardssjukdomar ar pga kosten!Men jag kommer inte sluta att lasa dina texter for det.

    Kram,
    L

    SvaraRadera
  104. Du skrev i ditt första inlägg att den här bloggen är till för dig och är ditt sett att hantera/bearbeta situationen. Bloggen har blivit så stor och det är så många människor som följer dig. Men kanske är det dags att sluta läsa kommentarerna? skriva de du vill skriva, få ur dig men sen är de bra? Du ska inte behöva få ångest eller känna nedstämdhet för kommentarer, mail av andra läsare. Men som du sa, alla vill ju hjälpa till, men om det är att hjälpa dig eller stjälpa dig kan bara du avgöra.
    All kärlek till dig. / L

    SvaraRadera
  105. åh herregud , du är bäst !!! hör du det !! DU ÄR BÄST!! <3 love <3

    SvaraRadera
  106. Åhhh,,,Snälla ,, söta ,, Kristian bli inte Ledsen över andra människors oförmåga att förstå när Dåliga råd eller tips inte ska ges ,, Jag har mist en Son och när jag i början träffade både bekanta , grannar , kollegor ,, så var det Många som sa ,, Men Gud va hemskt ,, Det skulle jag Bara Inte klara Av ,, Att förlora sitt barn ,, Många fick tårar i ögonen och bedyrade att Nej Det går bara inte jag skulle aldrig klara det ....

    Jag fick Många gånger Trösta och försöka stötta dom personerna så inte dom skulle vara ledsna ?? Ja ni förstår ju Paradoxen ,,,och In direkt kan man ju undra hur dom tänkte när dom upplyste mig som precis mist mitt barn Att det skulle dom aldrig klara ?? Vad skulle jag gjort då ? Lägga mig ner och dö eller ?

    Nej ,, lägg ingen vikt eller Energi på dessa människor dom är för klumpiga för att ens förstå att dom får den ,, Kraaaaam ❤

    SvaraRadera
  107. Dina texter berör en in till hjärtroten och längre än så. Din styrka inspireras jag av, samtidigt som jag blir så ledsen att en människa ska behöva ge all denna styrka under sådan lång tid, utan respons att få vila för en stund. jag längtar till att få läsa din bok. Jag hoppas du själv kan få läsa den i lugn&ro. Låt aldrig din kämparglöd försvinna.

    SvaraRadera
  108. Herrejisses Kristian!
    Bra rutet!
    Vilken krutdurk till skarpladdat flammande brandtal!
    Eldigt tal med vädjan att slippa höra mera om alternativa behandlingar.
    Men ändå i försoning och förståelse över att råden gavs i välmening.
    Magiskt!

    Det var det bästa, mest genomtänkta och välformulerade budskap jag läst i ett ämne som ingen i liknande situation, som din har vågat skriva om!
    Modigt!

    Det finns inget mer att tillägga, men eftersom ditt inlägg peppade mig så "in i Norden" kan jag inte låta bli att flika in efter att ha varit i samma situation som du.
    Samtidigt med en nyvunnen vän p.g.a. att vi strålade samman i ett väntrum på onkologen.
    Min prognos var sämre än hennes, men hon avled efter en kort tid - jag överlevde. Kommentarer som att ” hon inte kämpade tillräckligt, hon gav upp, hon var mindre mottaglig för att ta emot hjälp, hon tog inte emot råd etc…” var mycket kränkande trots att syftet var välmenta gentemot mig.
    Jag var tacksam och borde vara glad att ha fått ett förlängt liv till låns, men kände mig kluven och ledsen.
    Under hennes korta tid fick jag ta del av hennes kamp och livsönskan, att värja sig mot förslag på olika dyra alternativa behandlingar, frustrationen och osäkerheten över sin tysta fråga ”Vad ska jag tro på? Har jag gjort rätt val med att avstå? Vad är bäst för mina barn och familj. Har jag övergivit dem?”

    Har man varit i närheten av känslan i denna helvetiska kamp och ångest, får man lära sig en livsläxa.
    Allt är inte svart eller vitt, friskt eller sjuk, rätt eller fel.
    Man upptäcker nyanser däremellan som man inte trodde fanns och att sanningen är ett spektrum i samspel med omgivningsfaktorer tidsfaktorer och omfattande individuella skillnader som inte går att förutse.
    Man vaccineras mot varje försök att formulera kategoriska påståenden om vad som kan vara bäst för någon annan eller ge råd om alternativa/andra behandlingar.
    Framför allt med innehåll av underförstådda hot och strafftänkande ” om du inte tar emot detta råd finns risken att det eller det händer dig, du kommer att missa något, du kommer att ångra dig” eller ”då får du skylla dig själv”, som får mig att rysa.
    Det märkliga är att man också får en boosterdos i vaccinationen mot dömande personer och stärks i förmågan av överseende i insikten att de som ”ger råd” inte ”har varit där”.
    Det har du Kristian så suveränt och skarpsynt förtydligat i ett inifrånperspektiv som ingen annan gjort.
    Fasen vad du är lysande grymt bra på att uttrycka dig från ditt stora hjärta!
    Vad kan jag mer säga? – Hittar inte ord. Tack för att du finns! Du har min fulla respekt och beundran.
    Vi är många som står tillsammans med dig.
    Det är hedrande att få läsa dina texter.
    Var rädd om dig.

    Jag - bara en tant




    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är verkligen inte "bara en tant"! Tack för ditt kloka och välformulerade inlägg. Jag hoppas att Kristian läser det! /CarinaEliza

      Radera
  109. det är inte en dåres försvarstal ... utan genialiskt tal så bra att du"ryter" till.tack kram

    SvaraRadera
  110. Många. många kramar. Kristian!
    /eva

    SvaraRadera
  111. Gammalt talesätt:

    En frisk människa har tusen önskningar.
    En sjuk bara en...

    Kram från Rico och Romeo´s mommo ♥

    SvaraRadera
  112. Tack för din text! Alla dessa råd som kan göra mer skada än nytta. Att vara sjuk innebär så många val o ångestfyllda timmar ändå. De jag önskar av mina medmänniskor är en famn och orden jag finns här för dig...blev ju ett råd där ändå. Många kramar till dig Kristian,L

    SvaraRadera
  113. Tack för allt du gör för mig
    Tack för alla insikter du ger mig
    Tack för vackra ord och undersköna meningar
    Tack för att du ger så mycket av dig till mig
    Tack för det outplånliga spår du gör i min själ
    Tack för att du finns och alltid kommer finnas i mitt liv

    Tack för allt min hjälte. Och förlåt mig om jag någonsin skrivit något dumt. Allt jag vill ge dig är kärlek.
    För kärleken du bringar mitt liv är ofantligt stor.

    Jag älskar dig Kristian, på ett sätt man kan älska en människa som man aldrig riktigt mött men som gjort bestående avtryck i ens hjärta.

    Tack min kära vän.
    Och all kärlek till dig och de dina
    Kram /Sofie "Jojja" Jonsson.

    SvaraRadera
  114. Finaste Kristian! Jag hoppas att du aldrig mer får någon kommentar som gör dig ledsen. Du är i det svåraste lidande som man kan uppleva. Varje dag gör du ditt bästa och ger inte upp . Du har kraften att sprida kärlek, glädje och omtanke när du själv får kämpa så. Att du delar med dig av dina känslor och tankar har gett mig så mycket. Jag tackar dig av hela mitt hjärta. All kraft, styrka och kramar till dig./Marianne

    SvaraRadera
  115. Enormt bra och viktigt inlägg! Såsom alla dina inlägg, vart och ett på sitt vis. Har idag ställt mig på bevakning på din bok. Du är verkligen fantastisk!

    SvaraRadera
  116. Fina du!

    Det måste kännas hemskt det du beskriver, jag hoppas jag inte skrivit nåt som gjort dig ledsen under alla mina inlägg här..

    Jag tänker åter igen på det papper vi hittade efter mammas död. Det hon skrivit när hon blev sjuk igen, nästan precis fem år efter hon fick diagnosen bröstcancer...då diagnosen skelettcancer ställdes.

    "Jag vill ju leva och uppleva så mycket mer!"

    Jag är så satans ledsen över att hon inte fick det, att inte heller min goda vän Ann, som dog ungefär tio år senare i samma diagnos, fick det och nu är jag lika ledsen för din skull, fina fina du!!

    Jag har sällan respekterat en människa som jag inte ens har träffat så mycket som jag respekterar dig, dina tankar och dina ord.
    Jag får som en känsla av att vilja buga mig för dig och det som händer dig, just här o just nu... Det känns konstigt, men som i vördnad bugar jag mig för dig och ditt öde, för vattenvirveln du liksom sveps iväg med och där du glider fram virvlande, frustande, stormande, ibland stillar det sig och du flyter trött fram, en stund får du tag i något som ger dig en stunds vila, för att sedan få fart igen och...runt runt avlägsnar du dig och helt maktlöst kan vi bara titta på, följa dig med saknad i blicken och liksom se hur du avlägsnar dig sakta sakta bort mot horisonten.

    När du kommer dit sen Kristian, vill jag be dig att hälsa min mamma att jag saknar henne så det gör ont i mig! Min mamma? Det är den mörkhåriga damen med brungröna ögon som klappar dig på axeln o önskar dig välkommen. Hennes handväska hänger hemma hos pappa,långt borta, och jag brukar öppna den ibland för att känna lukten av läder, toy, hennes parfym och lite svagt av tobak... Jag gör det för att minnas, men jag gör det i smyg för folk skulle nog tycka jag var knäpp...Tyvärr börjar doften av mamma blekna nu...men alla minnen finns kvar som ristade i sten.

    Som vanligt ett svamlande inlägg, men det är fullt med kärlek till dig, Kristian, massor massor av kärlek och hopp om att du har det okej iaf, att du inte har ont och att du har alla dem du behöver och älskar nära. Jag och många med mig finns här och vi hoppas nog alla att det vi känner för dig gör din resa lite lättare, resan fram till då när det nya tar vid, den nya resan. Men nu är du ännu här och jag är glad över det.
    All kärlek, all respekt/mia mitt i natten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej Mia, det är inget svamlande inlägg. Jag tycker mycket om dina inlägg. Många gånger skriver du det jag känner.

      Jag hoppas också att jag inte har skrivit något som har sårat Kristian. Ibland blir det man tänker fel när det kommer på pränt.
      Hälsa din tonåring att allting kommer att bli bra. Jag vet det.

      Kram till dig och Kristian. N.B

      Radera
  117. Jag har nyligen funderat mycket på vad som får en människa att bedöma en annan människa och säga precis rakt ut vad man tycker och tänker. I detta fallet handlar det om barn men det gäller lika mycket vuxna. Barn kan vara fruktansvärt elaka. Jag minns ord som jag fick slängda åt mej för 30 år sedan. Jag tror inte mobbarna kom ihåg på eftermiddagen vad de sagt till mej under dagen men jag minns orden än. Jag undrar precis som du Kristian om de minns det nu? Om de någonsin tänker på hur de har behandlat en annan människa. Jag antar att de kanske har barn nu som är i skolåldern och jag hoppas att de pratar om hur man skall behandla sina medmänniskor. Minns de då vad de själva gjorde när de var i samma ålder?

    Vad ger en människa rätten att öppet håna en annan människa och kalla henne namn, reta henne för utseendet eller precis allt de kunde komma på? Och varför sa ingen någonsin ifrån? Varken klasskompisarna eller lärarna. Vad jag minns nu så kommer jag inte på att någon någonsin har sagt förlåt. Förlåt för att jag var så himla dum och elak. Varken då när det hände eller nu som vuxna. Någongång i livet måste de väl ha reflekterat över sitt liv? Jag flyttade tidigt från orten och besöker den nu mycket mycket sällan.

    Vissa saker bär man med sig genom livet och vissa förlåter man och går vidare. Trots alla hårda ord så har det här inte fått mej till att bli en bitter människa. Istället fösöker jag alltid att se människan. Alla är vi människor. Lika olika lika.

    Det gäller vuxna också. Det här är den enda blogg jag läser. Det är så himla lätt att skriva något lite snabbt och anonymt och sedan gå här ifrån. Jag har sett råd och tips och hårda ord. Men jag har också sett kärleken och omtanken Kristian.

    Jag är inte sjuk. Jag har inte cancer så jag vet inte hur det känns mer än det du har berättat Kristan. Men jag vet hur det är att sitta brevid någon som har det och jag vet hur det känns att bli lämnad när någon går vidare. Det känns. Mycket.

    Sorgen är stark men livet är starkare. Varje dag är livet. Jag har så mycket minnen, så mycket dofter, skratt, ord och talesätt. Min kärlek har inte minskat utan snarare växt sig ännu starkare. Mitt hjärta är inte krossat även om det kändes lite så i början.

    Kristian. Tack.

    // Helena

    SvaraRadera
  118. Bra Kristian!! Säg ifrån! -En Borlängetjej.

    SvaraRadera
  119. Så bra skrivet. Så fina insikter. Och bra att du säger ifrån till de som är helt tanklösa i sina uttalanden.
    Kram

    SvaraRadera
  120. Så bra skrivet. Så på pricken. Förutom att man ska bekämpa sin cancer, så ska man också behöva bekämpa och förhålla sig till korkade förslag från folk man inte ens känner. Själv fick jag rådet att be till Maria Magdalena för de hade hen gjort och knölen i bröstet försvann.Jag vet inte hur många märkliga och konstiga förslag och råd och tips jag fått, utan att ens ha bett om dem. De bästa tipsen kom dock från andra som haft cancer, men de hade jag bett om. All min värme och omtanke till dig.

    SvaraRadera
  121. Kära Kristian, som jag vill kalla dig fast vi aldrig mötts. Du har en förmåga att beskriva en situation så att man förstår eller snarare kommer litet närmare en slags förståelse. För förstå kan jag naturligtvis inte göra. Inte på något sätt. Kommentarer och uppmaningar som du beskriver - för jag vägrar kalla det råd - är ett uttryck för avsändarens egen ångest och oförmåga att hantera situationen. Det är svårt att se världen med all sorg och alla orättvisor. Du har inte flytt, Kristian. Du stirrar modigt livet i ögonen. Och därför lever du mer än många andra. För ser man det riktigt mörka kan man också se det riktigt ljusa. De människor som ger uttryck för hur du borde göra har inte kommit så långt i sin förmåga att se och möta livets villkor. De kan fortsätta leva i sin falska värld. Vi låter dem stanna där! All kraft och många tankar! /Sara

    SvaraRadera
  122. All omtanke härifrån.

    SvaraRadera
  123. Kristian, jag tycker du är en oerhört underbar människa, det jag har "lärt känna" av dig, genom din blogg. Du är älskad, för den du är, för det du gör och för allt fantastiskt (både fint/lyckligt och svårt/sorgligt, som du skriver om - och allt annat du berikar oss alla med, genom din närvaro - hemma och på bloggen.) Jag skulle önska att människor inte vore så korttänkta som den personen var mot dig, det är fruktansvärt. Min mamma gick igenom en cancertid vilket kan göra att jag kan föreställa mig vilken enorm kamp det är och jag håller helt med dig vad det gäller att människor kan aldrig förstå vilket spektra av händelser, tankar och känslor man går igenom. Men som sagt, jag kan föreställa mig det i och med att min mamma och jag stod så nära varandra. Förstå det helt kan jag dock inte. (Det var nitton år sedan, det här med min mamma, känns som igår dock.) Det gör mig så ont att en del ger sig själva rätten uttala sig som den personen gjorde mot dig. Jag vet att du gör allt som står i din makt. Du är Älskad och mycket uppskattad! Glöm aldrig det. Många kramar till underbara dig Kristian och till hela din Familj! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  124. Bra rutet, främling! Okunnigheten triumferar därute. De flesta har som sagt ingen aning.
    I din bräckliga kropp brinner en stark anda. Tack för att du delar med dig av din styrka!

    SvaraRadera
  125. vilken fantastiskt bra text. Det är bara du som vet. Släpp allt annat.
    Eva

    SvaraRadera
  126. Jag tror att det man i detta (och en del andra lägen) måste vara egoistisk: tänk på vad du själv behöver och mår du inte bra av "goda råd" från omgivningen så är det helt ok och kanske nödvändigt att försöka skydda sig mot dessa. Om det inte hjälper att säga stopp, så får man gå därifrån, be familj och vänner hjälpa till med att filtrera bland kommentarsinlägg och e-mail, säga stopp åt dig, ja helt enkelt göra det som behövs för att DU ska slippa hantera detta mer än nödvändigt.

    När min mor var cancersjuk, hade jag gärna hjälpt henne med att undersöka alternativ (inte alternativ-medicin, utan second opinion inom skolmedicin, skolmedicin i utlandet t.ex.), men hon bestämde sig för att hon litade på sina läkare och då var det självklart för mig att stödja henne i detta och inte försöka pracka på henne mitt sätt att hantera denna vidriga sjukdom, mitt behov av information osv.

    SvaraRadera
  127. Äntligen! Som jag väntat på det här inlägget,har suttit så många ggr o gråtit över människors okänslighet..minns särskilt det inlägg du nämner om att du får skylla dig själv.. Hur nån kan skriva något så urbota dumt och elakt är för mig helt ofattbart. Om det är något jag lärt mig av att lusläsa alla dina inlägg så är det att du är en människa som älskar livet. Jag hoppas att all den kärlek och omtanke som så många uttrycker här ger dig styrka i det du går genom Kristian.
    Varma kramar//Pia

    SvaraRadera
  128. H-vete vad bra skrivet!!!
    Så mitt i prick, från början till slut!
    Pilutta alla viktigpettrar som lägger näsan i blöt!
    All heder och hatten av för dej, jag hade resonerat likadant i dina kläder!
    Kram Åsa <3

    SvaraRadera
  129. Kristian, du gör helt rätt som tror på läkemedelsindustrins kamp för att lösa cancerns gåta och inte tror att företagen undanhåller mediciner som kan hjälpa patienter.

    Jag har hört det resonemanget tidigare då jag arbetar på ett läkemedelsföretag inom cancerområdet, men tanken är helt absurd!

    Forkare och läkemedelsindustri arbetar hårt för att hitta läkemedel mot svåra sjukdomare som tex cancer. Vi är lika ledsna och besvikna som alla andra när läkemedel inte fungerar och när inget bot finns!

    Mitt arbete känns extra betydelsefullt när jag läser om medmänniskor som dig och jag önskar så innerligt att vi kommit längre inom forskningen.

    Mina tankar finns hos dig och dina nära!

    SvaraRadera
  130. Människor som mår bra, har inget behov av att kränka andra!!!!!
    Såg ett program från England ang alternativa metoder för cancersjuka - vansinnigt skrämmande. Det går ut på att prångla ut så mycket pengar det går från en människa som är dödssjuk. Kaffelavemang, ja du läste rätt, de skulle ta kaffelavemang???!!! En annan kur var att dricka grönsaker hela dagen. De hann inget annat än passera grönsaker hela dagen och de dog ändå. Ni anar inte vad pengar det kostade.
    Jag hade (OBS hade) för några år sedan en vän som ansåg att jag skulle bli hjälpt av en vitaminkur som kostade 3.500 kr i månaden! Det var hon som sålde vitaminerna...
    I den vetenskapliga utredningen som sedan gjordes på mig visade det sig att jag blivit medicinintolerant. Loppet är kört - gilla läget! Jag älskar livet här och nu så länge jag får vara kvar!
    Cancer drabbar människor olika så enkelt är det och alla ni alternativare som lurar pengar och lägger skuld på den sjuke - byt planet!

    Kristian, jag älskar dina inlägg och vet vilken sits du är i. Förstår din ångest, din sorg och förtvivlan. Kommer köpa din bok och släppa många tårar!
    Massor med kärleksfulla kramar till dig och de dina!

    SvaraRadera
  131. Har upplevt att stå vid sidan om ett par gånger, och jag förstår dig Kristian. Jag vet hur det är att behöva försvara den sjuke från allt och alla. VARFÖR? Jag tror att många människor har så svårt att ta in att det faktiskt finns ett slut. Att vi inte kan rädda alla. Att inte alla får bli friska. Det är en okunskap som ligger till grund för detta beteende, det är vad jag tror.

    Vet också att i din sits tvingas man leva med denna ångest varje dag, minut, sekund av dina dagar. Åh Kristian, det gör mig så ont att läsa om dig.

    För mig personligen är det åter att uppleva det jag varit med om, fast denna gång med en inblick i hur det faktiskt var för mina nära och kära. Hur de faktiskt kände, vad som rörde sig i deras sinne när blicken stilla lyftes ut genom fönstret.

    Jag känner dig inte, jag gör säkert ingen skillnad i ditt liv - men du har berikat mitt som någon aldrig gjort förr. Tack för att du gjort mig till en bättre människa, för det ska jag reservera en plats i mitt hjärta.

    Varma kramar från mig.

    SvaraRadera
  132. Fine Kristian! Det ska kännas rätt för dig! Följ ditt hjärta och din väg! Kram, kram

    SvaraRadera
  133. Tack Kristian att du skriver. Att du orkar dela med dig är en sådan styrka jag hoppas jag någongång också kan visa. att du sätter ord på mina tankar. Maria

    SvaraRadera
  134. Ja skylla oss själva fick vi göra på medeltiden då sjukdomar sågs som ett straff från gud, om vi inte hade uppfört oss tillräckligt "väl". Nu borde vi väl veta bättre än så....

    SvaraRadera
  135. Du beskriver din situation otroligt ingivelsefullt.
    Min man kämpar med AML (leukemi) som inte längre är botbart. När vi i somras fick beskedet om att det sjukdomen inte längre ansågs botbar fick han två alternativ, avbryta all behandling eller få palliativ cellgiftbehandling. Sjukvården hade gett upp...
    Då sökte jag runt på nätet efter alternativa behandlingsformer. Vi gick över till strikt vegankost med fokus på syra/bas tänk. På fyra dagar blev samtliga levervärden bättre och en ny cellgiftkur kunde genomföras. Jag tror inte att maten botar men jag tror att den hjälper kroppen att återhämta sig bättre.
    Vi kämpar fortfarande. Kämpandet består i att äta fast man inte är hungrig, gå på en promenad fast man inte orkar, skratta fast man är ledsen och leva fast man håller på att dö.
    Nu har han hoppat på ett experimentellt försök på KS som vi hoppas ska ge honom tid.
    Så trots allt -Kämpa på. /Monne

    SvaraRadera
  136. Snälla du. Man undrar om du är läskunnig. Kristian skriver ju tydligt att han ej vill ha fler goda råd!

    SvaraRadera
  137. Hej kära Kristian!
    Har läst din blogg ett längre tag och ofta haft viljan att skriva några rader till dig, men det har känts så svårt.
    Idag blev orden jag läste på Facebook så passande för just det du skrivit, så jag fick "styrkan" att skriva ner dom.
    Det stod:

    "I den bästa av världar
    ska ord vara näring, inte gift,
    där ska ord hjälpa, inte stjälpa
    Vad gör vi med våra ord?"

    Dessa ord gick rakt in i hjärtat på mig och var så passande till just det du skrivit.
    Vill också passa på att tacka dig för att du delar med dig av ditt öde, trots att det är så smärtsamt att läsa och det har då hjälp mig och många andra att få "vidvinkel" i synen på livet i ställe för "tunnelseende".
    Hade önskat att alla nära, kära och de som följer dig här skulle kunna bära din smärta och ångest om så bara för en stund, så du fick en välförtjänt paus i din fysiska och psykiska smärta.

    Massor av stärkande och varma kramar från Mej <3

    SvaraRadera
  138. Du har lärt mig hur viktigt det är att fånga dagen och leva i nuet!
    Du är så stark <3

    SvaraRadera
  139. Jag hör till en av dem som gett dig tips om alternativa metoder. Jag tvekade länge innan jag skickade brevet till dig eftersom jag inte visste hur du skulle reagera. Nu känner jag mig som en j-a idiot. Jag borde ha vetat bättre. Klart att alla tips som väller in skapar stress. Det blir inga fler tips från mig men däremot en STOR kram ! Jag vet att du kämpar !!

    SvaraRadera
  140. En god vän döende i cancer berättade om hur kränkande hon upplevde uppmaningar från personer i hennes omgivning att tänka positivt och behålla hoppet. "Vad finns det för positivt i att jag ska lämna mina barn och inte få leva längre"?

    Du uträttar stordåd Kristian. //Helena

    SvaraRadera
  141. Du gör det allra bästa av din situation, du gör det som är rätt för dig och det är det viktigaste. Jag är övertygad om att du stärker många människor genom dina ärliga inlägg. Du är den starkaste människan jag känner till, även om jag inte känner dig. Varma kramar Ester

    SvaraRadera
  142. Kan man älska en människa man aldrig träffat?
    Jag tror det, jag gör det.
    Jag älskar dig Kristian.
    Tack för dina ord, dina texter, dina tankar.

    Kärlek,
    Ullacarin

    SvaraRadera
  143. Jag förstår att du blir irriterad av alla goda råd från friska personer, det måste kännas tråkigt och behöva tampas med sådana tankar och känslor som det ger upphov till.

    Jag måste erkänna att jag har aldrig varit sjuk och jag har ingen aning om hur jag skulle tänka eller känna om jag hade fått en sådan diagnos som du har fått. Vi är ju alla olika och vi förhåller oss kanske olika också till saker som livet har i beredskap till var och en av oss, men en sak vet jag, jag hade blivit förtvivlad och rasande samtidigt för vi vill ju alla leva!

    Här i din blogg får jag en inblick i hur det är att vara sjuk i en dödlig sjukdom och det ger mej en liten liten känsla av att "jag vet i alla fall mer nu än innan"

    Tack vare att du skriver så fina och självutlämnande texter!

    KRAM

    SvaraRadera
  144. Tänker på dig och det smärtar att läsa allt du skriver som är så sant. Du behövs här!

    SvaraRadera
  145. Varför är det så att folk alltid tror att de vet bäst. Igår sa jag till en vän att min 8-åring har svårt med minnet efter sin hjärntumöroperation. Han har också svårt med sitt lokalsinne. Det har jag med sa vännen då som absolut inte är opererad. Trodde personen att han tröstade mig då? Förstår inte hur folk tänker, kan de inte bara lyssna och bekräfta, så man får känna sig okränkt. Kram från Mia

    SvaraRadera