söndag 30 december 2012

Mot monsunens hjärta


Redan efter någon timme i Stockholm känner jag hästen rusa i mitt bröst. Dalarna var svårt att lämna, och jag tror att mamma grät när vi skildes åt. I tystnad packar jag upp mina väskor. Kläderna hängs in i garderoben. Böcker ställs på sin plats i hyllan. Mårtens pyssel får bo på byrån.
   För första gången på flera dagar slår jag på datorn och kollar mejlen. Jag får en rapport från den yttersta frontlinjen. En bekant – som jag aldrig träffat, aldrig pratat med – har hört av sig. Vi har en osynlig frekvens som rör sig mellan oss. En märklig gemenskap. Vi delar samma strid, fast har olika slagfält. Hennes diagnos är snarlik min.

Hon skriver att slutet kommit fort. Hon skriver att hon för tre veckor sedan var ute och tog en öl. Och hon skriver att hon nu inte kunnat äta eller dricka på två veckor. Tumören har stängt strupen. Hon svälter ihjäl. Nu planerar hon sin begravning. Gör sig redo. Tar avsked.
   En av raderna bränner sig fast.
   ”Hoppa av innan du hamnar här.”

Hela mitt väsen fylls av rastlöshet. Jag måste röra på mig. Byta miljö. Gå ut. Jag tar mig ner för backen, halvt glidandes på den försvinnande isen. Förbi amfiteatern och de nakna träden. Längs parkeringshuset. Jag passerar tornet med de färgade fönstren. Kliver över smältande snöhögar. Sätter foten i en vattenpöl. Går in på Landet för att reda ut en tanke – eller fyra hundra.
   Jag sitter ensam i baren, som en vers av Tom Waits. Funderar på min tillvaro. Hur mina dagar blivit en semester i helvetet. Jag kommer att bli en kronisk tonåring, trots mina i dag 29 år. Mitt liv, Huckleberry Finn.

Jag skissar ihop några rader. Anteckningarna växer och växer. Klottret löper som en skogsbrand över sidorna. Jag mejlar meningar och stödord till mig själv. Skriver lappar. Samlar ord. Och så klistrar jag ihop dem till nya kapitel. Texterna känns som förberedelser inför en expedition. För jag ska resa.
   Monsun föröver, men jag styr fortsatt framåt. In i natten.
   In i mörkret.

Nästföljande morgon öppnar jag ett kuvert som visar sig innehålla min sjukskrivning. Jag läser konstaterandet. Min hälsas sammanfattning. Verkligheten blir närmare än en viskning.
   Kan detta verkligen gälla mig? Det står att min sjukdom är obotlig. Att jag behandlas med palliativ vård – alltså den för livets slutskede. Jag har inte tid med det här. Jag har ju hundratals saker att uträtta. Det kan inte vara något annat än ett missförstånd. Läkarna måste ha blandat ihop journalerna. Det här livet kan inte vara mitt.
   Men det är det.
   En tiger har dykt upp från ingenstans. Den har satt klorna i min rygg. Den sträcker sin käft mot min strupe.
   Helvete. Jag menar det verkligen.
   Helvete.

Jag blundar för en stund och ser en rågblond pojk. Han sitter på sin häst. Framför honom reser sig mörkret. Ett rasande vidunder, skapat av djävulen själv. Pojken lyfter sitt svärd. Ger sig in i en strid han inte kan vinna.

Jag försöker sätta mig in i mina syskons situation, en tanke så fruktansvärd att den knappt hinner börja innan jag skjuter den ifrån mig. Även för mig är situationen i det närmaste obegriplig. Den är för gigantisk. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska göra det.
   Vet inte.
   Här finns ingen instruktionsbok. Varje dag blir ett nytt försök att lösa en omöjlig uppgift – en strävan efter att lösa ett problem som inte syns, men finns.
   Jag har döden i min kropp. Den ruvar i mitt mellangärde.

Efter slutet finns bara minnen. Bara frågor. När sorgen har lagt sig kommer bilden av mig att blekna. Jag kommer att vara mindre och mindre närvarande. Tankarna på mig kommer att dyka upp allt mer sällan. Men de kommer att komma.
   Jag föreställer mig hur mina barndomsvänner stannar upp om 34 år, när de klipper sina gräsmattor.
   Kristian. Just jävlar. Vi hade en spännande tid tillsammans. Vi hade roligt. Jag undrar hur han skulle se ut om han fortfarande levde. Om han fortfarande var kvar. Jag undrar vad han skulle göra. Var han skulle bo. Hur skulle hans barn ha sett ut?
   De kommer att bli ståendes en stund. Mitt i trädgården. Barnbarnens lek. Gräsklipparens väsen. Tankarnas dån. Sedan kommer de att fortsätta. Kanske kommer barnen någon gång att fråga: "Varför är du ledsen?". Och när mina vänner lägger sina små om kvällen kommer de att smeka deras kinder, tänka att en kula en gång smekte deras panna, men att jag aldrig hann ducka tillräckligt lågt.

Biverkningarna från behandlingen torkar ut ögonlocken, gör dem sträva som kardborreband. Jag kliar sönder hjässan. Den verkar glöda. Denna sjukdom är inte bara ett utdraget farväl. Långsamt gör den mig galen. På riktigt.
   Jag är så trött.
   Utmattad.

Trots det ser jag så tydligt, det enklas briljans. Allt detta ska jag sakna – virrvarret av rimligt och orimligt: Affärernas köer, berusningens början, gudinnans beröring, de tummade vinylerna, de dåliga luncherna, de ännu sämre filmerna, att komma med en kvinna, de jämngråa dagarnas slask, höstens stormar, barnens gränslöshet, min systers kärlek, morgnarna innan någon annan har vaknat.
   Allt det ska jag sakna. Tillsammans med så oändligt mycket mer.

198 kommentarer:

  1. Så omedelbart. Allt det där vi tar för givet, det vi klagar på. Hur det är något någon faktiskt kan komma att sakna. Hur enkelt vi kanske ibland tar på livet, vi som inte har en sjukskrivning där ordet palliativ finns med.

    Vackra du. Jag hoppas du får sova gott i natt.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Kristian, orden är för fattiga för att fylla en mening och innebörd med det jag vill säga, så jag skriver bara... Kram. /Helena

    SvaraRadera
  3. Döden kommer. Vi vet inte vilken dag men att den kommer vet vi. Du har vetat det ett tag nu. Jag önskar så att du slapp detta helvete.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för allt blir så platt. Det jag säger till mina vänner så ofta jag kan är "gör varje dag viktig, älska så mycket du kan, var nära, lev nu". Det gäller dej också Kristian. Lev nu så mycket du kan och jag önskar att jag kunde bära din smärta så du slapp. Jag menar det.

    Det är en ära att få läsa det du delar med dej av. Det är en ära att få följa dej på den väg du går.

    Jag ger dej all mod och styrka som jag har.
    Kram
    // Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en ära att få ta del av någons absolut innersta tankar ,,,, Så osjälvisk att även i denna svåra stund kunna sprida livs avgörande tankar till oss andra !! Funderar på om inte boken skulle kunna ingå i ngn slags information bland Ungdomar och vuxna som är självmords benägna /deprimerade .. Genom sjukvården skulle den kunna delas ut !! Kristian Dina ord Ger sån Otrolig styrka och eftertänksammhet hur vi egentligen lever våra liv ,, Tack för att du gör det här för oss <3 Therese ,,,

      Radera
  4. Det din vän skrev om att hoppa av... Lyssna på dig själv i stället. Ni delar inte samma slagfält.
    Och du, bilder bleknar saktare än man kan tro. Min bild av mormor som dog för tre år sedan är inte ens gul i kanten än, inte heller bilden av morfar fastän hans kamp tog slut för sjutton år sedan. Bilden av dig kommer vara tydlig länge, länge... Kram Kristian

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...jag håller fullständigt med vad som skrivs ovan, ni delar inte riktigt samma öde, delar av den - ja, den långa kampen delar ni å de är inte någon liten del!
      En kram♥ till din vän å jag förstår hennes förtvivlan!
      Du ska nu följa din boks publicering, spännande! Gläds åt de små ögonblicken även om de blir korta♥. Du följs av så många, om vi okända blir så berörda av dig, vad blir då dina närmsta!♥♥♥Vi minns dig å vi kommer att minnas dig! Kramar ♥♥♥
      Caroline i Uppsala

      Radera
  5. Kristian,

    Jag förlorade min bästa vän 871025, på snarlikt vis som din livsstig nu är. 871025, alltså 25 år sen.
    Han är med mig varje dag, ännu. Bilder, skratt, minnen, människor man möter som är lik honom, röster som låter som hans, kommentarer han kläckt, stjärnfall på natten, någons frisyr, en doft, ett andetag, ett ljud.

    Ditt hjärta slutar slå, din kropp orkar inte bära dig längre - Men för dom som älskar dig, så dör du aldrig. Du byter bara skepnad.

    Ha med dig det, i ditt hjärta.

    Jag tänker mycket på dig. Varm kram.

    / EH

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...precis så är det!
      Caroline i Uppsala

      Radera
    2. Håller med EH.....Kan inte skriva det bättre själv...min lillasyster dog i Jan 2012 40 år gammal......Minnet av henne har inte bleknat alls, det är bara så
      mycket starkare av allt som var min lillasyster........Var inte rädd....Du kommer att bli ihågkommen om många år...Det är något vi aldrig kan glömma om vi ens försöker (för att Man vill slippa sorgen o smärtan)
      Lev det liv Du orkar....lev som om det var sista dagen...varje dag! Massa Kramar & Gott Nytt År! <3

      Radera
    3. Min pappa gick bort i cancer för drygt åtta år sedan och han finns fortfarande så levande för mig. Man glömmer inte de som man hållit kär i första taget.
      Kramar i massor

      Radera
    4. Alla skrivna ord är till för att stödja men hur tröstas en människa som har fått sin dödsdom.Ingen här skulle vilja byta plats med Kristian men alla skriver hur han ska tänka och leva sig igenom detta!
      Det finns ingen som kan föreställa sig hans ångest!

      Radera
    5. ...att peppa någon, ge stöd, kan bli fel ibland å även verka nonchalant men det är inte fel att försöka för tanken är god å inte menat att såra. Kram♥
      Caroline

      Radera
    6. Kristian, när jag skulle få barn, sa alla "ingen förlossning är den andra lik" och det kan jag nu bekräfta efter 2 barn. Det samma tror jag om döden... Även om vägen dit kan vara snarlik! Kram från dina gamla grannar på Åsen <3

      Radera
    7. Jag förlorade min pappa till cancer för 13 år sedan. Varje dag är han med mig. Jag har två barn och min syster har två barn. Tyvärr gick han bort innan han fick träffa något av sina barnbarn, men dom pratar om honom väldigt ofta. Med nyfikenhet och skratt. I våra minnen och samtal är pappa frisk, skrattar och delar vår, och våra barns glädje och tårar... Han är med oss ofta, och kommer aldrig försvinna.

      Radera
  6. Vet inte vem jag skriver för, om det betyder något. Du berör och ger mig nästan dåligt samvete för det jag har. Har allt du vill ha. Får ont i hjärtat av sorg för dig. Vill ha din närvaro i det jag lever i. Måste man stå på ruinensbrant för att existera i nuet på riktigt?? Vill leva 100% men känner att jag missar något i alla fall i dina ord. Du är en sann konstnär som målar livet med ord. Jag skulle villja ge dig allt det du längtar efter som tack för att du delar. Människor man möter ger mer eller mindre avtryck. Några minns man knappt och några får ett eget rum. Du är här för att stanna hos mig. Det är en ära att få ta del av dina ord, du gör mig till en bättre människa. Tack.

    SvaraRadera
  7. En sak är säker vännen det kommer att bli mycket mycket svårt att glömma dig och din kamp. Du har satt ord på saker som man inte varit i närheten av tidigare och du har dessutom belyst det mest betydliga i livet, det som vår vardagsbekymmer går oss så lätt att glömma.
    Kramar

    SvaraRadera
  8. Du fina Kristian. Tänker på dig och dina nära. Varma kramar och styrka Er.

    SvaraRadera
  9. Tårarna rullar nerför kinderna när jag läser din blogg. Jag önskar så innerligt att jag kunde hjälpa dig på något sätt! Kram Hanna

    SvaraRadera
  10. Det gör bara för ont i hjärtat...Önskar så att jag kunde göra nåt för dig.

    SvaraRadera
  11. Min mor dog när jag var 12. Det är 40 år sedan. Hon finns med mig hela tiden. Jag tror faktiskt inte att man glöms bort så fort som du tror. Tänk på dem som du själv har stått nära som inte är i livet längre...

    Och sen så är det alla vi andra. Du kommer inte att glömmas bort så lätt Christian. Inte efter allt detta du har skrivit. Dina ord kommer att finnas kvar i evigheters evigheter och kommer att läsas om och om igen.

    Mitt i allt det bedrövliga så har du fått en "gåva". Gåvan att förmedla känslor och tankar och det är så stort. Jag kan tänka mig att du inte själv kan ta in vidden av hur starkt det du skriver är. Om du gjorde det skulle du nog inte vara så orolig för att inte kommas ihåg. Du ger oss som läser så mycket tacksamhet över vad vi faktiskt har och får oss att vara närvarande i livet lite mera. Den tid du har kvar önskar jag att du kan få känna detta. Så fortsätt att leva och fortsätt att längta efter din bok, du måste ju vara med när den kommer ut.
    Gli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med ovanstående. Jag känner dig inte men du har blivit en del SV mitt liv och så länge jag lever kommer du att finnas med mig med anledning av det du delat med dig på denna blogg och som påverkat mig så djupt. Kram till dig <3

      Radera
    2. Håller helt med Gli.
      2 av mina 4 barn fick aldrig träffa sin morfar. Han visste om att 3:an var på gång och skulle komma strax efter sin död. Men genom mina berättelser om honom har han blivit levande för dem. Och än idag minns jag allt som hände när vi "tog farväl" min sista timme där på sjukhuset även om det gått 31 år drygt! Min far var också mycket gammal och han slapp lida mer.
      Men du, Kristian jag hoppas innerligt att du rider ut denna kamp även om den blir mycket svår. Du behövs i denna värld med de dina!!! EA

      Radera
  12. "Nu blåser vi ut ljusen, stolta stad. För natten har blivit sen, och stan en annan stad. Nu ringer jag en taxi och säger kör oss hem, och mitt hem det är där borta, du ser det snart min vän.
    Ja mitt hem det är i tornet där som jag byggt av elfenben. Med hela havet nedanför som speglar eldens sken. För där eldar jag med drivved och med hopp om evigt liv. Där eldar jag för dig ibland som ensamt tidsfördriv.

    Och om du reser dig på tå min vän ser du himlen rodna svagt i öst. Och om du öppnar tornets fönster kan du höra havets röst. Så nu släpper vi in vinden hit du och jag. Och nu blåser vi ut ljusen stolta stad."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå va fint skrivet... Nu rinner tårarna ännu mer. Stora kramar till dig å massa Styrke kramar till dig Kristian // M

      Radera
    2. Lasse Tennander är upphovet till den texten och låten...helt underbar!

      Radera
  13. <3 <3 <3 <3 <3 och så många fler!

    SvaraRadera
  14. Du är din egen <3<3<3, jag ser dig, kramar :)

    SvaraRadera
  15. Kristian,

    Fy! Fy for orattvisan, angesten och den dar javla cancern.

    Laste en gravidblogg nyligen - jag gor det aven om jag sakerligen inte kan fa barn. Sjalvplageri? Kanske. Eller bara lycka att lasa om nagon annans lycka. Hon skrev om arbetet att foda barn. Att inte forlora sig i smartan och tappa kontrollen genom att tanka pa de varkar som skulle komma. Men stanna kvar i varken som fanns just da. Vara narvarande i nuet och inte se framat. Lev i nuet Kristian. Tank inte pa det som skall komma. Forsok att njuta av det lilla i livet som egentligen ar det stora.

    Min farfar dog en tidig marsdag for nagra ar sedan och aret efter pa hans dodsdag sag mamma och syster en fjaril utanfor huset. Det var en kall dag med sno och ingen fjaril borde levt. Det kandes som ett tecken.

    Kram,
    L

    SvaraRadera
  16. Bli inte arg nu - jag har sagt det innan. Cancer lever pa kolhydrater och socker.
    Kolhydrater blir socker i kroppen. At veganskt/ LCHF (inte mjolkprodukter). For att inte ge skiten mer mat att vaxa pa.

    Min kompis mamma hade tungcancer, opererades, den kom tillbaka 3 ganger tillslut sa lakaren till henne att bli vegan. Cancern kom inte tillbaka efter det.

    Ar det forsent att sluta kampa. Nej det ar det inte. Det ar aldrig forsent. Forsent innebar att ge upp och Kristian du ar inte en sadan person. Pa med boxhandskarna och upp i ringen.

    Kram

    L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gå in på Kostdoktorn, äldre inlägg och titta på "Om LCHF som cancerbehandling i amerikansk TV" - mycket intressant!!!

      Radera
    2. Bra tips för alla oss människor! Tror personligen på den metoden för väldigt många andra diagnoser.Har själv botat mig med denna metod när jag haft candida.uteslöt socker kolhydrater och mjölkprodukter..ät proteiner och bra fetter som olivolja Virgin Ooh äkta smör..en fantastisk metod som botar många sjukdomar även diabetes demens Alzheimers och stroke så varför inte även viss cancer

      Radera
    3. Jag blir mer och mer övertygad om att denna livsstil hjälper. Har läst om så många människor som blivit friska från olika sjukdomar när de bytt till lågkolhydratkost och nu har även forskare upptäckt att råttor med cancer svarar bättre på behandling med LCHF än medicin.

      Radera
  17. Stor kram på dig Kristian. Och tack för att du delar med dig om din kamp! Jag förlorade min mamma när jag var 16 och min pappa när jag var 21 i Cancer. Är 29 nu. Jag tänker på dem varje dag. Mina vackra minnen med dem kommer aldrig någonsin att blekna. Du kommer alltid att bli ihåg kommen.

    Jag önskar att jag kunde hjälpa dig och bära din smärta för en stund. Jag önskar att jag kunde trolla bort den där helvetes sjukdomen! En nära vän till mig kämpar också i detta nuet med obotlig cancer i magen som täppt igen i stort sätt allt. Hon kan inte längre äta utan får näringsdropp. Det är så orättvist. Man undrar vad det finns för mening med allt detta lidande.

    Stor kram på din Kristian. Kämpa så länge du orkar. Så länge det finns liv så finns det hopp!

    SvaraRadera
  18. Igen är jag tom på ord. Du får ännu ett hjärta, det är allt jag kan ge. <3

    SvaraRadera
  19. Halkade av en händelse som jag glömt in på denna blogg och började läsa dina skrivna ord. Försöker förstå hur du känner och det gör ont i mig. Fastän du är för mig en helt okänd person. Ingen vet hur morgondagen ser ut och allt kan ske från en stund till en annan. Tack för att du påminner mig om vad som är viktigt i livet! Jag önskar att allt som du delar med dig till oss som läser ger dig mod och tröst i form av fina kommentarer tillbaka. Kram.
    /Anneli

    SvaraRadera
  20. Jag har svårt att föreställa mig det du beskriver. Förändringarna. Som att ta alla sina småkrämpor genom åren och plussa ihop till ett ständigt tillstånd. Klåda, domningar, torra ögon, näsblod, trötthet, illamående - you name it. Svårt att ta in.
    Jag skulle aldrig drömma om att värdera det du upplever, eller att uppmana dig till något. Försöker bara, med hjälp av fantasi och empati, att förstå en bråkdel av det du berättar.
    Jag önskar att jag kunde göra något för dig. Helt enkelt för att du verkar vara en bra människa, som lider. Men jag är bara en anonym läsare som finns på distans. Min välvilja kommer aldrig att göra skillnad för dig.
    Diet du genomgår och reflekterar över, har å andra sidan gjort stor skillnad för mig. Det finns liksom ingen gudomlig rättvisa. Att få ta del av andras lidande - när allt ställs på sin spets - det ger oss "andra" förhöjd livskänsla och sätter strålkastarljus på vad livskvalitet är. Det kommer alltid att vara så.
    Jag försöker ta vara på dagen. Lyckas ibland inte. Vet inte om jag "njuter" eller "kämpar" så mycket, känslosvängningarna har slipats av lite med åren. Men ett vet jag - den vardag som du beskriver, den är jag oftast fullt närvarande i. Så jag tror att jag förstår vad du menar. Vad du kommer att sakna och mista.
    Mirakel eller ej. Det vet vi inte. Du har mina allra, allra varmaste sympatier.
    / Anneli

    SvaraRadera
  21. Fantastiskt vackert som vanligt.. Du får mig att värdesätta livet på ett helt nytt sätt. Tittar lite extra länge på min sovande sambo och inser att han är det vackraste jag någonsin vilat ögonen på, egentligen skulle man inse detta själv utan att behöva bli påmind av dina ord.
    Jag tror på dig, du är för dyrbar för att lämna oss nu. Jag tror på dig.

    SvaraRadera
  22. Skriker
    Gråter
    Vill inte att detta ska vara någons verklighet

    Tänker mycket på dig, om det fanns något jag kunde göra så skulle jag. Tänk på allt det fina, som många som lever 70 år kanske ändå aldrig lägger märke till

    <3

    SvaraRadera
  23. TACK för att du påminner mig om livet!! <3

    SvaraRadera
  24. Min älskling dog för snart ett år sen. Det går nog lättare efter ett tag för dina syskon. Efter ett tag så försvinner de hemska minnena av sjukdomen och det fina blir kvar. Så har det varit för mig. Jag tänker mycket på dig och att det är förjävligt att denna sjukdom drabbat dig. Jag har dövat sorgen med alkhol ibland, det är inte bra. I går när det kändes förjävligt och jag var på väg att köpa mig en sexpack folköl så var det ngn som drog mig i jackan, som för att hindra mig. När jag vände mig om så var det ingen där. Det är så mycket som vi inte förstår. Jag kan nästan säga med 100 % sannolikhet att det finns ngt efter detta. Det har hänt så mycket konstigt efter hon gick bort. Det är lungt och fridfullt i huset, hon finns här ngnstans. Jag vet inte var bara, för jag och alla mina medmänniskor på jorden är inte tillräckligt intelligenta för att förstå, för att se det. Jag tror du kommer att få det bra. Sköt om dig och hälsa till min älskade om du nu reser vidare. Jag hoppas det sker ett under, och att det vänder. Konstigare saker har hänt J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beklagar att du förlorade din älskling!
      Så som du skrivit upplever vi det också med minnena efter mina barns far! I början var det mest själva döden och allt kring den som tankarna kretsade kring, men sen blev det lugnare och mer fina tankar.
      Minnet av personen i fråga bleknar dock aldrig och vi tänker på honom flera ggr om dagen trots det snart gått 2 år..


      Kristian, minnet av dig kommer inte blekna, så länge dina vänner och anhöriga lever kommer de tänka på dig och sakna dig, de kommer lära sig leva med det men glömmer någon,det gör man inte i första taget. Dessutom har du gjort avtryck för både dina närmsta och för oss andra..i text, med din musik, i tv och i tidningar.
      Det behövs så lite för att en tanke på en person ska väckas.

      Radera
  25. tänkte på en sak....
    Kan du inte öppna ett konto....en insamling.
    Det går nog rätt fort att få ihop pengar för en resa till New York. Jag hjälper gärna till!

    J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag också!

      Orden blir fattiga, vad ska man skriva efter ett sådan här inlägg mer än att jag läser och försöker förstå. Men ännu kan allt hända, konstigare saker har skett.

      Radera
    2. Ja gärna ett konto. Jag hade en vän som gick samma öde för 4 år sedan. Vi samlade in till en resa så att hon och barnen kunde resa iväg och njuta av varandra i en vecka på ett bra hotell. Det blev ett bra minne för barnen. En månad senare var det försent hon hade inte kunnat resa då. Så snälla någon anhörig eller du själv. Kan vi få göra en insamling. NU!! Kram om så länge

      Radera
    3. Tror att Kristian förmår betala en eventuell resa till New York på egen hand. Att trumma inför tusen och åter tusen tyskar som gungar i takt. Kanske smäller Dalarna högre i dessa dagar. Bara en tanke.

      Radera
  26. Du blir inte glömd. Du har fler tankar kring dig än någon. Som fjärilar följer de dig var du går. När du sover smeker de dina ögonlock med sina vingar. De kommer inte att lämna dig.

    Elisabeth

    SvaraRadera
  27. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  28. Tack, för att du påminner oss att ta vara på nuet.

    Kram Elli

    SvaraRadera
  29. Tack för dina fantastiska beskrivningar av livet och döden. Arbetar som sjuksköterska på en cytostatikamottagning och förundras dagligen över människans makalösa förmåga att gå i genom alla tunga behandlingar. Tyvärr används uttrycket palliativ behandling i de fall där behandling inte kommer att ge 100 % bot. Palliativ vård är inte helt synonymt med vård i livets slutskede utan är en vård som syftar att lindra patientens symtom. Palliativ behandling kan, i väldigt många fall, pågå av och till under mycket lång tid, ibland flera år. Hoppas din behandling kan få din sjukdom att gå tillbaka en del och sedan hållas i schack en lång tid framöver! Kram och lycka till

    SvaraRadera
    Svar
    1. så bra du förklarar palliativ vård. den har fått en delvis felaktig tolkning jag citerar dina kloka ord som jag delar...
      "hoppas din behandling kan få din sjukdom att gå tillbaka en del och sedan hållas i schack en lång tid framöver! Kram och lycka till"

      ja, så lång att du hinner bilda din hett efterlängtade familj och hinna bli en av vår tids mest framstående författare! allt det och mycket mer önskar jag för dig. miraklernas tid är inte förbi. du har besegrat besten en gång tidigare. du gör det igen. det är vad vi alla drömmer om och hoppas på!
      GO FOR IT!
      all kärlek
      Renée

      Radera
    2. Du cytosköterska, du skriver så fint å proffsigt, dina ord är guld värda för de som kämpar som Kristian.
      Kram fr en annan sjuksköterska som arbetar inom onkologin idag men även varit i den palliativa vården.
      Caroline i Uppsala

      Radera
    3. Tack för dom orden och beskrivningen av pallitativ vård. Det känns lättare att läsa vidare. Jag hoppas du fortsätter leva ditt liv Kristian! Jag hoppas dina tuffa behandlingar ger positiva resultat! Jag ser fram emot att få läsa din bok och jag vill att du är med när den ges ut! Rid vidare i livet. Du behövs, du gör skillnad och du är alldeles, alldeles underbar! Ingen kommer nånsin att glömma dej! Kärlek och styrka från Dalarna

      Radera
  30. Vilken frustration som växer i min kropp när jag läser dina ord. För varje rad som går så gör det mer och mer ont och jag vill hjälpa dig på något vis, jag vet att jag inte kan det och då blir frustrationen nästan outhärdlig. För jösses, Kristian, vad du har hunnit betyda mycket för mig sen jag började följa din blogg förra året. Du har gjort ett så stort avtryck i mig som alltid kommer finnas kvar. Du vet inte vem jag är men du har gjort dig själv till min bästa vän genom att dela med dig av dig själv. Bland det vackraste som finns är du.
    Sen måste jag skriva vilka fantastiska bloggläsare du har. Ibland när jag går in här och ska kolla om du har uppdaterat, och du inte har det, så läser jag allas kommentarer och blir varm i hjärtat. Så många fina människor med så mycket kärlek och omtanke i sig.

    Kram Josefin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Josefin, jag hade skrivit som du, om du inte hunnit före. Känner exakt likadant. Kristian har blivit vår bästa vän trots att han inte känner oss. Tack. / Carina i V-ås

      Radera
  31. TACK för dina ord.

    SvaraRadera
  32. du är den mäst levande människa jag vet....
    vacker,och levande..jag önskar dig och dina människor,all lycka och välgång,nu och för alltid..
    kan tänka mig att man är alldrig så ensam,som på den väg du går,even fast du har människor rundt dig jämt..
    kärlek o ljus kristian.

    SvaraRadera
  33. Människor som älskar och älskas glöms inte bort. Dina avtryck är cementerade av kärlek vilket gör att många av dina nära och kära kommer att stanna upp och minnas den fina, humoristiska, musiktokiga Kristian och ja, allt vad du stod för.
    Det finns tillfällen då jag möter människor som liknar de som dött och jag nästan går fram och säger deras namn, innan poletten rinner ner och minns att de inte längre är här, eller har de kommit tillbaka? Vi vet inte, men visst finns det något därefter det är jag övertygad om och det gör mig nyfiken och lugn.
    Du lever med en ruskig prövning som ingen avundas dig, en helvetes väg, men den slutar där och döden kommer bli en frihet.
    Med mycket kärlek och varma kramar!

    SvaraRadera
  34. Ge inte upp!!! Det finns flera fall som är beskrivna som obotliga men där det skett ett mirakulöst tillfrisknande. Sänder dig STYRKA!

    SvaraRadera
  35. Minnen av det som varit är länken mellan historien och framtiden. Det som gör nuet begripligt. Dina texter är för mig en del av denna länk. Massa kärlek!

    SvaraRadera
  36. Kram Kristian! Inga

    SvaraRadera
  37. Visst kommer minnet av dig att blekna så småningom, även hos dina närmaste. Men aldrig, aldrig försvinna!
    Stort intryck har du gjort på mig, ser fram emot att få läsa din bok.
    Räds varje gång jag går in på din blogg, är rädd att få läsa att du inte finns bland oss längre.
    Önskar dig ett gott slut, inte bara på året utan även på livet, ett gott slut, vet av erfarenhet att det kan bli goda slut.
    Kram Kristian
    Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig har minnen och härliga händelser av kära och nära blivit än starkare genom åren. Jag vet, att ju mer man älskade dom desto starkare är saknaden, även om flera år har gått. Inte så att jag gräver ner mig och ältar, utan för att de fortfarande ger mig glädje i livet.
      Kristian du kommer saknas något oerhört just för att du är en sådan kärleksfull och levande människa!
      Kramar i massor!

      Radera
  38. Som sagt, inga ord räcker till. Även om människor med en liknande diagnos hör av sig och menar väl, försök att inte ta till dig av alla råd. Ingen vet hur det är och blir just för dig, inte ens experterna inom medicinsk vetenskap antar jag. Lyssna på sjuksköterskan som lämnat en kommentar här. Förhoppningsvis kan behandlingen hjälpa och lindra symtom en lång tid framöver, så länge som du orkar och vill hoppas jag. Jag tror inte att du är färdig här än.

    SvaraRadera
  39. Mina tankar går till dej, nu och för alltid!
    Anna-K

    SvaraRadera
  40. Sitter i köket, kaffe och lugn. Min tre månaders dotter som kom som en gåva sent i livet pga sjukdom.
    Läser och tårarna rinner, sorgsen för dina önskningar, din situation, din familj.
    Det skulle ta sönder mig att förlora mitt barn, min syster, min man.

    Jag vet att det är det samma för dina föräldrar, dina syskon, dina älskade. Och även om de tillslut kommer tänka mer sällan på dig, så kommer sorgen att träffa dem lika hårt de stunderna.
    Din sorg över allt som inte kommer, är hjärtskärande, utlämnande och får nog de flesta av oss omskakade ner i grundvalarna. Det behöver vi människor i de här tidevarven av kaos och stress. Men jag tror många av oss vill ge dig något också, Christian, och mina ord räcker inte till, kan inte förmedla alla tankar.
    Du har ett av de mest fantastiska språk jag mött, du målar med dina ord, fortsätt så länge du orkar att beröra alla oss - och om du någonsin kommer på hur vi kan bistå dig på minsta lilla sätt - be om det. Kramar från mitt hjärta
    Anna

    SvaraRadera
  41. Kram på dig!!! Mimmi

    SvaraRadera
  42. En stor kram till dig Kristian med några stycken ur Nyårsklockan. Jag ska tänka på dig ikväll /anna

    Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
    och forngestaltningar av split och kiv.
    Ring in ett ädlare, ett högre liv
    med bättre syften, mera rena lagar.

    Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
    och ring den frusna tiden åter varm.
    Ring ut till tystnad diktens gatularm,
    men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

    Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
    förtalets lömskhet, avundens försåt.
    Ring in det rätta på triumfens stråt,
    och ring till seger mänsklighetens fanor.

    Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
    det dagas, släktet fram i styrka går!
    Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
    ring in den tusenåra fredens rike!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ♥i alla år har man lyssnat å trott sig höra denna text men först nu när jag läser Nyårsklockan här ovan så upptäcker jag texten! Vad bra den är å vad mycket fint som sägs! ♥
      Caroline

      Radera
    2. Håller med dig Caroline..så symboliskt till Kristian..

      Radera
  43. Jag har en son och jag kan lova dig en sak. Din mamma, din pappa, dina syskon och dina nära kommer inte att glömma en millimeter av dig. Din doft, din röst och ditt väsen kommer alltid att göra sig påmint. Kärleken, sorgen eller saknaden kommer aldrig att svalna. Det kan jag, som mamma till mitt barn, lova. Att någonting ska hända sitt barn är varje förälders värsta mardröm och jag lider så med dina nära, och med dig som måste leva med detta ofattbara. Jag tänker på dig ofta med en känsla av att detta inte får vara sant, trots att jag inte känner dig, att du bara inte får försvinna. Tack för att du delar med dig, det är så jävla hjärtskärande så att jag inte finner några ord för det, men du har ändrat mitt tankesätt och får mig att se sådant jag inte uppskattade förut i ett nytt ljus.

    Vackra människa.

    SvaraRadera
  44. Borta men inte glömd. Du kommer aldrig bli glömd!
    Kram från Carna

    SvaraRadera
  45. Vid tolvslaget kommer jag och många ha dig i tankarna , kärlek till Livet förmedlar du i varje inlägg och okuvlig vilja att strida . Du är en hjälte / Annika

    SvaraRadera
  46. Din vän skriver till dig "Hoppa av innan du hamnar här". Men själv är hon kvar. Varför väljer hon inte själv att hoppa av? Men ger dig rådet att göra det. Får mig att fundera.

    Tänker sen på det den kloka sjuksköterskan skrivit i kommentaren tidigare och tror och hoppas att det är så det kommer att bli för dig. Att din behandling ger dig flera år till att finnas här på jorden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förklaringen till det gissar jag ligger i att den tjejen känner till så mycket mer om Kristians tankar och inre än vad "vanliga bloggläsare" gör.

      Jag tror att Kristian är ytterst noga med att inte lämna ut någon annan alltför mycket i den här bloggen, Det kan ju finnas en mängd förklaringar till varför hon skriver som hon gör till honom fast hon själv inte "hoppat av". HON kanske inte ens vill "hoppa av" nu, hon kanske inte kan (det är ju inte orimligt att hon ständigt har personer runt omkring sig så här i slutskedet), och det kan ju vara så att Kristian uttryckt mer tydliga tankar och känslor kring att kunna styra slutet till henne än han gjort i denna blogg.

      Kristian skriver ju vackert om henne och det visar ju på att han uppskattar hennes ord och deras vänskap. Att hon vågar skriva så till honom tycker jag är ett väldigt fint ömhetsbevis. För det är väl äkta vänskap, att våga uttrycka sina innersta känslor utan att vara rädd för avståndstagande och fördömande?

      Jag tycker att såväl fördömandet som varit här kring Kristians tankar om att "ha makten över sin egen död" samt den enorma besvikelse på honom (!!!) som någon gav uttryck för (några inlägg sedan) är mycket värre. /C

      Radera
  47. Jag önskar dig och de dina frid. Inte än. Men frid.

    SvaraRadera
  48. Du skriver oändligt smärtsamt och vackert. Varje ord glöder som eld i hjärtat och du berör varje nervtråd. Men inget kan jämföras med den smärtan du måste gå igenom varje sekund.
    Jag tänker ofta på dig du okände man-
    Hoppas du tillsammans med dina käraste finner ro
    Kommer ihåg att jag följe din blogg under förra resan och blev så glad när "lade ner den" för din nya resa - nu följer jag dig igen. Inget kan jag göra men du ger så mycket till mig. Får mig att uppskatta varje dag på ett nytt sätt och värdesätta små "skitsaker"
    Önskar att ett under kommer att ske för dig.
    Kramar från Ingela i Göteborg

    SvaraRadera
  49. Tack för dina ord. Du är fantastisk. Du får mig att inse att livet är fantastiskt.

    SvaraRadera
  50. Kära lilla barn ...tänker på dej och de dina ..kramar från Majwor

    SvaraRadera
  51. Hej Kristian och tack för att du skriver så att vi får läsa. Jag fastnade lite i två meningar du skrev: "När sorgen har lagt sig kommer bilden av mig att blekna. Jag kommer att vara mindre och mindre närvarande." Jag vet inte vad du har för erfarenheter av att förlora någon nära, så jag ska inte "säga hur det är", men för mig är den nästan lite tvärtom. Min pappa dog när jag var i 20-årsåldern - det är över 15 år sedan - och jag tycker egentligen att han blir mer och mer närvarande med tiden. I början var det som om han hade rest bort. Rösten fanns kvar i huvudet, det kändes som om jag kunde ringa honom när som helst. Smärtan dök upp när jag gång på gång kom på att det inte var så. Med tiden har saknaden ökat. Jag tänker på vad han skulle ha sagt till sina barnbarn, vad han hade gett mig för råd, allt möjligt. Men en sak är säker: Han bleknar inte. Kram till dig./Helena

    SvaraRadera
  52. Gråter. Kan inte göra annat.
    Hoppas verkligen att du tar dig igenom detta och får fortsätta vara med oss länge till. Det måste gå.
    Ge inte upp. Kramar från Petra... ...

    SvaraRadera
  53. Kramar till dig och de dina♥

    SvaraRadera
  54. Mathias Pettersson31 december 2012 14:28

    Starkt berörande igen..styrkekramar !!!

    SvaraRadera
  55. Kramar till dig och de dina.Vi tänker på er!SGD

    SvaraRadera
  56. Fina du vad finns att säga ditt öde är obegripligt svårt att ta in,Jag vill bara säga att jag aldrig kommer att glömma dej fast vi inte känner varandra.Så starka är dina texter.Jag ska köpa din bok ock läsa den bevara den ock läsa den om och om igen .Kram fina du❤.

    SvaraRadera
  57. Vill skriva något, men vet inte vad. Alla ord jag kommer på verkar så fjuttiga i detta sammanhagn. Kan bara skriva att du berör mer än vad någon annan gjort. Tack för att du delar med dig.
    Massor med styrkekramar till dig och de dina.

    SvaraRadera
  58. Jag känner dig inte men mitt hjärta säger att jag älskar dig! Du har etsats in i varenda liten cell i min kropp och jag tänker på dig varje dag, nästan hela tiden. Jag är precis lika gammal som dig. Döden har kysst mig på kinden men jag finns ännu kvar. Att den jäveln ska ta dig gör mig så vansinnigt förbannad, illamående och oändligt ledsen. Dock vill jag att du ska veta att dom som älskar dig kommer ALDRIG att glömma dig! Sorgen är evig. Man kommer aldrig över det men man lär sig leva med den.

    En bekant till mig mor gick bort i cancer när hon precis hade fyllt 30, det är 20 år sedan iår och vi pratar fortfarande om henne och vi minns henne tillsammans. Jag bar bara ett litet barn när hon dog men jag kommer ihåg henne på mitt sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fortsättning;
      Vi är många som kommer att minnas dig Kristian! Jag tror på ett liv efter döden och jag hoppas att vi ses där så jag får krama dig, sitta ner en stund och dela minnen med dig.
      Ropa Caroline om du ser mig först.

      Radera
  59. Kristian, du har en helt otrolig förmåga att förmedla tankar och känslor och sprida en energi som jag vill återgälda till dig tiotusenfalt. Hoppas du inte är ensam utan har någon som du känner gemenskap med en tid som denna. Vill ge dig styrka och värme. /dalkulla i exil

    SvaraRadera
  60. Dina ord går direkt in i hjärtat,berör så otroligt mycket.
    Alla vardagliga bekymmer blir plötsligt så små och obetydliga.
    Du får mig att värdesätta allt runt omkring mig, får mig att använda nya ögon både inför mitt liv och de som finns i vår närhet. Blir mer ödmjuk inför livet, att det inte är självklart.
    Tack för att du finns hos oss och att vi får vara delaktiga.

    SvaraRadera
  61. Jag blir lika berörd varje gång jag läser här hos dig, Kristian. Jag har så svårt att förstå varför detta händer men det har nog även du. Jag fick en bok i julklapp som jag önskat och varje gång jag läser så tänker jag på dig och på det som ska komma. Den heter "Himlen finns på riktigt" och den ger mig en sådan tröst. Jag har en tro på att så är det som den lille pojken Colton berättar. 1000 kramar till dig och allt du delar med dig.
    // Karin

    SvaraRadera
  62. Kristian....

    Alla är inte stöpta i samma form och det finns inget original. Hoppa ALDRIG av......

    Ett Nytt År med Nya möjligheter, ingen vet vad morgondagen har att erbjuda.

    Kram

    SvaraRadera
  63. Varje gång du lagt upp en ny text så blir jag glad.

    För att du lever.

    För att du orkar skriva.

    För att jag ska få läsa något av kvalité.

    Och för att jag hoppas.

    Jag har ett fåfängt hopp om att du ska ha fått någon form av positivt besked som jag nu ska få ta del av.

    Känslan håller i sig när jag börjar läsa. Inte olikt hur jag upplever det att skrapa en trisslott. I början är jag ivrig. Ju mer av lotten som blottas, desto mindre blir hoppet om vinst.

    Kram på dig, denna nyårsafton.

    /Cattis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det!! Vi alla, tros att vi alla är anonyma för dig, tänker på dig kristian! Förmodligen mer eller mindre dagligen. Det beror mycket på den fina människa som alla får "lära känna". Jag känner sorg, givetvis med dina texter. Men det jag framförallt läser är en dagbok från en 29-årig kille som verkar ha ett hjärta av guld och som skriver i guld med sin penna! Tack, tack och åter TACK!! /Em

      Radera
    2. Exakt så känns det..Både hjärta och penna med ädelt innehåll.
      Vi kan försöka kalla det vad vi vill; guld, sanning, kärlek till livet men vi saknar de rätta orden.
      Tack, Kristian.
      r

      Radera
  64. Stor varm kram, Kristian!

    SvaraRadera
  65. Blir också så glad för varje nytt inlägg här.

    Kan bara hoppas att det blir många fler inpå det nya året och att du får leva länge än.

    I det som synes vara det mörkaste, mörka kan underbara mirakel ske som vänds till det ljusaste, ljusa.

    Hoppet dör aldrig.

    Önskar därmed ett så bra slut som möjligt på 2012 samt en ännu bättre början på 2013.

    Varma hälsningar från Nina

    SvaraRadera
  66. Skulle så gärna vilja skriva nåt som tröstar dig,
    nåt som ger dig ännu mer styrka och mod, men jag vet inte vad...
    Skulle så gärna vilja ta dig i mina armar och viska att allt kommer att bli bra...

    Kristian, jag önskar livet vore annorlunda, att du får uppleva allt det där du har kvar att göra...

    All kärlek till dig...
    Kram Tina

    SvaraRadera
  67. Gott Nytt År Kristian! Jag hoppas du får en fin kväll. Att du får uppleva din bokutgivning i maj. Och att mirakel kommer att ske 2013. Kärlek från Göteborg.
    /Madde

    SvaraRadera
  68. Tänker på dig varje dag. Varje gång det dyker upp ännu en text, känns det som om det i alla fall återstår ett litet grand utav ett hopp.

    Det kommer att dröja länge innan minnet av dig ens börjar blekna och då har redan många av oss andra för länge sen försvunnit in i glömskans mörker, vare sig vi vill det eller ej. Sitter här i Bandhagen och funderar på detta denna nyårsafton 2012.

    Jag hoppas att några medmänniskor alltid finns nära till hands för dig när du brottas med de svåraste tankar en människa någonsin ställs inför, när du brottas med tillvarons ensamma utsatthet och verklighetens omutlighet, och sist men inte minst de skrämmande och plågsamma förnimmelserna av kroppens reaktioner. Det är väl en naiv och orealistisk önskan, men önskar att du någon stund får uppleva en känsla av frid. / JJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. "verklighetens omutlighet". så ypperligt formulerat. den är nog omutlig, men någon gång, ibland, ger den med sig, låter sig mutas, om än bara i tanken. tanken är ibland allt. mer verklig än det som kallas verkligheten.

      och verkligheten själv, ja det tar ibland mutor också. men vi måste lida. vi måste lida.

      Radera
  69. Åh Kristian.
    Alla ord faller platt till marken,
    jag vet inte vad jag ska säga.
    Jag vill ge dig liv men har bara
    en kram och ett Tack.

    / Bodil

    SvaraRadera
  70. Hej fina Kristian. Brukar kika in på din blogg lite titt som tätt. dina ord fångar mig, du skriver så otroligt vackert och berörande. jag tänkte bara kolla om du har fått nys om den här vackra låten, som en fantastisk kille har sjungit in, efter att han fått reda på att han bara har månader kvar att leva. det är en otroligt varm och fin låt, och jag tror du skulle gilla den. massa kramar till dig http://www.youtube.com/watch?v=sDC97j6lfyc

    SvaraRadera
  71. Kristian, du kloka o fina fina du jag önskar dig allt gott och vill dig så väl! Massor av kramar. Fr en mormor i småland

    SvaraRadera
  72. Att önska dig ett Gott Nytt År kanske inte är vidare känsligt? Men jag menar det, bara du vet hur ett bättre år kan se ut , kanske slippa någon biverkning, träffa en ny vän, skriva ännu ett fantastiskt inlägg, få se din egen bok. kanske uppleva ännu en vår som övergår i sommar..

    SvaraRadera
  73. Finaste Kristian! Tack för att du skrivit och berättat igen. Jag läser och jag gråter och i själen gör det ont. Jag förstår att du är trött, utmattad. Lider fruktansvärt. Jag känner mig tyngd av sorg för din skull. Jag ska be att du får all styrka och kraft som du behöver för att orka och att du får uppleva mirakel. Du är så älskad av så många. Jag vill inte att du ska resa. Skulle sakna dig så oerhört mycket! Kraft och kärlek till dig och din familj. / Kram Marianne

    SvaraRadera
  74. *kramar om* <3 <3 <3

    SvaraRadera
  75. Ett gott nytt år och att du får orka och vara med oss länge än.
    Kram <3

    SvaraRadera
  76. Tack för att du skriver. Dina ord är viktiga, de får oss att uppskatta nuet istället för att bara drömma om en framtid vi inte vet något om. Du gör skillnad.
    Cyber-kram /Maria i Skåne

    SvaraRadera
  77. Även fast jag är yngre än dig så blöder mitt mammahjärta. Vill säga en sak jag menar, det är att jag älskar dig fina, underbara pojke. Mitt mammahjärta älskar dig och vill bara hålla om dig.

    Fans helvete att denna jävla sjukdom ska få existera. Jävla skit! Du är en sån jävla styrka och förebild.

    SvaraRadera
  78. Så enormt mycket kärlek och stöd vill jag ge dig. Hoppas på fortsatt fina upplevelser, mitt i allt det här enormt ofattbara svåra du går igenom. Det du skriver ger alltid värme och du är en fantastisk människa. Önskar dig ett lugnt sinne och all värme. Kramar!

    SvaraRadera
  79. Önskar dej ett så Gott Nytt År du kan ha! <3 Kram

    SvaraRadera
  80. Kristian, jag hoppas du får en bra kväll omgiven av fina människor, och som någon skrev här bland kommentarerna så öppna ett konto så vi som läser kan bidra som tack för allt du gett oss och du kommer att åka till New York snabbare än du anar :) kram och kärlek/ Rosanna

    SvaraRadera
  81. Skit cancer. För två dagar sedan fick jag beskedet att min svärfar har cancer som är långt framskriden. Han skall få cellbehandling men det är inte säkert att hans magra kropp klarar av det. Cancern drabbar både unga och gamla, men det är mer fruktansvärt när det drabbar unga människor som inte har hunnit leva sitt liv.

    Jag önskar dig Kristian Gott Nytt År. Du finns i mina tankar varje dag. Ditt minne kommer inte blekna. Du har gjort sånt intryck på så många människor. Du kommer att bli bok. Det är bestående minnen.

    Den cancer som du och din vän har är inte samma. Kämpa på Kristian. Jag ber om mirakel att du blir frisk och får vara med när din bok ges ut. Om du kommer till Göteborg och signerar din bok skall jag göra allt jag kan för att få ett signerat ex av dig. Skickar många varma hälsningar till dig och vill ännu en gång önska dig och din familj Gott Nytt År med nya krafter. N.B

    SvaraRadera
  82. Dina ord berör mig varje gång jag läser dem. Skickar styrka till dig! Kram

    SvaraRadera
  83. Tack Kristian för att du delar med så öppet av dig själv. Du berör ända in i hjärtat.
    Jag har förlorat många av mina nära och dina ord väcker mycket inom mig, både hjärtskärande sorg men också något obeskrivbart vackert. Några ord som ger mig tröst är; Själar säger aldrig farväl.
    Kramar till dig, Maria

    SvaraRadera
  84. Jag önskar dig ett gott nytt år 2013! Från en dalkulla på Hornstull.

    SvaraRadera
  85. Läser ofta men brukar inte kommentera. Tänker mycket på dig och önskar att du får så smärtfri och lugn tid som det är möjligt. Kram Sippan

    SvaraRadera
  86. Många nyårskramar till dig Kristian

    SvaraRadera
  87. Gott nytt år Kristian! Hoppas att 2013 blir året då mirakel sker.

    SvaraRadera
  88. Gott. Nytt år! Efter raketskjutningarna är det dig jag tänker på.
    Jag skickar en styrkekram från norra Sverige.

    SvaraRadera
  89. Ja fan alltså. Livet är konstruerat så det lockar och engagerar.
    Allt allt gott till dig.

    SvaraRadera
  90. Kram....du är bara bäst! Gott nytt år....nya pengar till vården och forskningen!

    SvaraRadera
  91. Jag hittade dina texter när jag själv låg och grät och att läsa dem har skänkt mig en märklig ro. Tack.

    SvaraRadera
  92. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  93. Maybe there's a god above but all I've ever learned from love, was how to shoot at someone who outdrew you. It's not a cry you can hear at night, It's not somebody who has seen the light... It is a cold and It's a broken Hallelujah. Kram Anna

    SvaraRadera
  94. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  95. Försöker sätta mig in i din situation, och dina känslor... det är nog väldigt svårt för oss som inte upplever samma sak... Jag försöker också tänka vad som skulle hjälpt mig i en "upp-o-ner" vänd värld, för andra gången. Och det enda jag kommer på är fler frågor...

    Människor är de enda vi vet om med medvetande och möjligheten att kunna resonera om sin egen dödlighet, andra djur (till vår vetskap) har skonats(?) detta, vad gör det vår existens till?

    Det enda jag kan komma på att ge dig är en låt, en av de vackraste jag vet..

    https://www.youtube.com/watch?v=Ny4izkgnX_k

    Du är inte ensam.

    SvaraRadera
  96. Du kommer att finnas kvar, Kristian. Tro inget annat!
    Du har redan markerat spåren.
    Skickar varm energi till dig.
    Kram/Ulla

    SvaraRadera
  97. http://fethalsa.wordpress.com/2012/12/16/cancerceller-svalter-ihjal/

    SvaraRadera
  98. Tack för dina ord!
    De berör.
    På djupet.
    De som älskar dig kommer alltid att bära dig i sina hjärtan och hålla dig levande i sina minnen.
    Du kommer alltid att vara närvarande i deras liv, även då den fysiska relationen avslutats.
    Lyssna på ditt hjärta, på din magkänsla.

    SvaraRadera
  99. Pojkar som sol & flicka som måne du är en lindansare utav högsta rang.

    SvaraRadera
  100. Dina texter berör mig så otroligt mycket och du har fått mig att förstå att jag ofta lägger ner energi på helt fel saker, tack för att du fått mig att förstå <3

    SvaraRadera
  101. På botten av ett hav ligger en stridspilot som heter James.

    SvaraRadera
  102. ......och på denna vackra jord lever Kristian!

    SvaraRadera
  103. Ja då var det 2013! Tack för att jag fick vara med om det.
    Så tänker jag om nya år, när jag fyller år etc etc.
    MEN det är ju lätt att säga - eftersom jag inte i dags läget har någon dödlig sjukdom.
    Kristian Kristian!
    Jag tror ändå att om vi kämpar till det yttersta - så sätter det sig i tanken - och då orkar vi en bit till. Tankar ger styrka.
    Många många tankar från mig till dig. Gunsan.

    SvaraRadera
  104. Du berör så många människor med dina tankar, dina ord och känslor. Jag brukar kicka in här då och då och läsa din blogg och varenda gång tänker jag, "hur kan någon man aldrig träffat få en att se livet så mycket finare, så ljusare och framför allt UPPSKATTA livet här och nu"

    Tack. Du vet nog inte hur många själar du berör genom din blogg.


    /Ella

    SvaraRadera
  105. Kristian, minnet av dig kommer aldrig att blekna. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
    Fantastiskt att du ska få ge ut en bok. Det glädjer mig att du även i framtiden kommer fortsätta lämna fotspår efter dig..

    SvaraRadera
  106. Tala med de som är medicinskt ansvariga. Även om diagnoserna är likartade kan det vara stor skillnad på cellulär nivå t.ex. Men det där känner du säkert redan till. Tala med ansvarig läkare/sjuksköterska om det som oroar. Sätt ord på värsta tanken, det brukar hjälpa. Du har rätt till info. om vilken vård och lindring som finns att tillgå när det behövs. Hoppas att du är omgiven av dina nära och kära. Det är så mycket kraft och liv i dig! /Johanna

    SvaraRadera
  107. Döden hägrar. Väck mig och säg att det är en dröm. Viska i mitt öra att allt kommer gå väl. Döden.

    SvaraRadera
  108. I varma toner och hjärtats sorg kommer du bäras. sorgen försvinner inte, den förändras och bärs med av dina nära. Men ljuset i hjärtat förändras och innehållet blir vackrare, det är med glädje och lust jag tänker på min kära.Denna vackra människa som en gång delat med sig och gjort mig till den jag är. Ristat in sina spår i mig och våra barn.De kan aldrig glömmas eller blekna. Ständigt närvarande i alla våra steg och beslut.De möten vi en gång gjort finns alltid kvar, som en grund för vem vi är. /L

    SvaraRadera
  109. Dina texter berör mig alltid och jag vill så jätte gärna hjälpa dig men allt jag kan göra är att sända många styrelse kramar och ett stort tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor.
    Många kramar Jeanette

    SvaraRadera
  110. Jag brukar aldrig skriva ordet palliativ i sjukskrivningarna just för att det riskeras att missförstås. Ordet betyder INTE vård i livets slutskede utan vård om inte ges med intentionen att bota (inte med de kunskaper vi har nu). Jag har "palliativt" vårdat patienter i åratal (den långvarigaste i 22 år).
    Önskar dig fortsatt fina stunder i det liv du har.
    Cia

    SvaraRadera
  111. Fina Kristian! Du får så många fina och kärleksfulla kommentarer här. Jag blir rörd när jag varje gång kommer hit och läser allt fint som skrivs.. Du har gjort något stort min vän, du har genom ditt sätt att uttrycka dig öppnat hjärtan så att kärleken kan flöda fritt.
    För en tid sen förlorade jag en mycket älskad och nära vän i cancer.. Denna grymma sjukdom som varje dag tar så många ifrån oss. Jag önskar jag kunde göra något för dig och alla andra som drabbas. Jag ber och skickar mycket kärlek. I skuggan av sorgen finns kärleken...
    Jag önskar och hoppas du får dagar när du bara får må bra. KRAM

    SvaraRadera
  112. Gott nytt år Kristian. Än finns tid för mirakel.

    SvaraRadera
  113. Jaques Werups ord:
    "Jag har varit med om dig -
    jag kan aldrig förlora dig..."

    SvaraRadera
  114. Ännu en dag av hopp och insikter. Tack!

    SvaraRadera
  115. du gör mitt 2013 vackrare- jag lovar att fånga dagen, det som är så svårt. Mirakel finns!

    SvaraRadera
  116. Ja bara sådär fantastikt.

    SvaraRadera
  117. Dina rader gör att man sätter sina egna problem och bekymmer i ett annat ljus.

    SvaraRadera
  118. Jag blir lika tagen varje gång jag läser dina texter som berör.
    Jag försöker verkligen tala Universum till rätta och be om att du skall få det långa innehållsrika liv med all den glädje, kärlek och upplevelser du förtjänar med att få så många människor att stanna till och reflektera över deras liv, tankar och handlingar.

    Jag tror på dig...och vill verkligen tro på att mirakel sker...jag vill att du ska finnas här och nu och lååångt in i framtiden...
    Jag är ego nu...men jag behöver dig...dina ord och tankar...det får mig att tänka till på vad som egentligen är viktigt i livet.

    All kärlek till dig fina underbara Kristian <3<3<3
    Kram Marita

    SvaraRadera
  119. Önskar dej allt gott! Denna, den första dagen på ett nytt år - 2013!!

    SvaraRadera
  120. Då du släpper försvinner du som ditt personliga kroppsliga du men vi är många som kommer att bära dig eller känslan av dig och dina tankar/ upptäckter om livet och känslor med oss i våra hjärtan. Och bära dom vidare, sprida dom tills den dag då vi släpper. Det finns många människor som blivit väldigt gamla men som lämnat mindre avtryck, framförallt har tänkt på livet mindre än du Kristian... Du kommer att gå den dag det är dags och då blir det så bra som det kan bli... Dina anhöriga och vänner kommer säkert att ha en hel del gapskratt och leenden mitt i alltihop också... Styrkekram

    SvaraRadera
  121. Kristian, du är fantastisk. Det är inte mänskligt att behöva leva med vetskapen om att man ska dö snart. Vi alla ska dö men vi andra vet inte när, kanske imorgon, kanske om ett år men vi vet inte... Du vet. Igår på nyårsafton var mina tankar hos dig. Vi skickade upp kinesiska lyktor där man enligt tradition ska skriva ner önskningar eller hälsningar. Jag skrev en till dig Kristian. Styrka och kärlek till dig och din familj. Kramar från en lyckligt lottad frisk mamma till 2 fantastiska barn.

    SvaraRadera
  122. Älskade Kristian. Vaför går det inte att svara på någon annans kommentar. Är det medvetet eller.....
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...du klickar bara på "svara" som står under inläggen.

      Radera
  123. En önskan om ett hoppfullt År för dig och dina kära!

    Mitt nya År har du redan förgyllt för längre sedan..Ut nu med det gamla och in med det Nya som du är så innerligt väl värd..fyll det med ännu mer hopp kraft kärlek tips och din briljanta poesi som slår knockout på det mesta..jag vill och behöver bli knockad om och om igen.
    jag har utvecklad en abstinens av dig Kristian i hopp om att du mår bättre snart.så jag är evigt tacksam för dina tankar i skrift..jag växer
    och läker och önskar Du gör detsamma

    Allt gott och Vackert på det Nya Året till dig

    från Madeleine Vasastan

    SvaraRadera
  124. Din förmåga att hantera ord överträffar det mesta jag har läst!

    SvaraRadera
  125. Fine Kristian, hoppas du fick en fin gårdag alla tankar till trots! Kram från Kransen

    SvaraRadera
  126. Kristian. Dina betraktelser, ditt inre, dina upplevelser. Dessa ögonblick som du delar med dig av i ordformler som högt uppe i skyn balanserar mellan de vackraste och kraftfullaste glittrande hav, och de mest smärtsamma och ödesmättade mörka avgrunder. Du talar med verkligheten. Du hjälper mig att se klart. Jag önskar dig allt det innersta varma sköna jag förmår. /Elisabet

    SvaraRadera
  127. Du kommer inte att sakna någonting Kristian, det är min fulla övertygelse om att nästa liv väntar runt hörnet och att det kommer att bli än mer fantastiskt.
    Tack för att du är du.
    Kram

    SvaraRadera
  128. Jag blir lycklig varje gång jag ser att du orkar och vill skriva i din blogg. All kraft o värme till dig. Du gör världen till en bättre plats. <3

    SvaraRadera
  129. Dina ord berör in i det innersta. Tänker på dig.

    SvaraRadera
  130. Älskade, saknade personer bleknar aldrig.
    Till en början är minnena och sorgen ständigt närvarande men med tiden förändras sorgen och minnena dyker upp med allt längre mellanrum. Du tror att du glömt, att du gått vidare. Men i själva verket har personen klivit inom dig - blivit en levande del av dig. Den älskade, saknade är med dig i allt du gör, påverkar allt du gör förblir levande i allt du gör.
    Älskade, saknade personer bleknar aldrig - de lever vidare inom oss.

    SvaraRadera
  131. Kristian... Du har fått en av de tuffaste livsuppgifterna på jorden en själ kan få.

    Du har en gång valt att komma hit för att sprida ljus och kärlek och nu går du in i den viktigaste och kraftfullaste fasen av ditt arbete, men också den mest smärtsamma. Snart ska du avsluta ditt arbete, du går då vidare och lämnar oss andra sörjande kvar. Men det är först när du har avslutat ditt arbete som effekterna av det blir som tydligast. Tusentals människor kommer tack vare dig få upp ögonen för det vackra i världen, vi kommer att börja lägga märke till detaljerna som vi tidigare inte kunde se. Tiden före dig. Vi kommer krama våra nära hårdare, påminna människor runt omkring oss om att vi älskar dem och vi kommer hellre omfamna dem och säga förlåt än att bekämpa meningslösa strider.

    Vi är många själar som har kommit till jorden för att sprida kärlek och ljus, och vissa av oss har valt att utföra sitt arbete med största möjliga kraft. Just nu kanske du bara ser ett kolsvart mörker, men jag hoppas att du förstår att runt omkring dig sprids ett vackert ljus som växer sig allt starkare. Ljuset har nått mig, och först blev jag bländad men sedan fick det mina ögon att öppnas och mitt hjärta att växa.
    Tack vare din bok kommer ljuset att nå allt fler, det kommer fortsätta spridas långt efter att du har kommit hem. För det är så, att jag har en personlig övertygelse om att det finns en plats som känns mer hemma för dig än skogarna i Dalarna och därifrån kommer du se hur ditt ljus sprids över världen.
    Där kommer du också ta emot dina älskade när även de har avslutat sina arbeten.

    Tack Kristian. Tack för att jag får ta del av ljuset och för att du gör världen till en vackrare och mer kärleksfull plats.

    Lovisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vackert skrivet!Precis så är det!

      Radera
    2. There Is A Light That Never Goes Out Oui. Beautiful <3

      Kram

      NinX

      Radera
  132. ❤ Kristian fina du,
    Denna gång fastnade mina ord inom mig när jag läste ditt senaste inlägg och med dessa rader önskar jag verkligen att du inte ger up. Trots din ”bekants” öde behöver det inte innebära att samma sak händer med dig, ingen människa har samma livsöden oavsett diagnos. Tänker på den underbara sjuksköterskan som skrev om palliativ vård, för mig och många andra så kopplar man den till livets slutskede men sjuksköterskan gav verkligen ordet en annan mening och det behöver inte innebära att slutet är här och nu.
    Mirakel kan ske och har skett tidigare så jag hoppas verkligen att du inte ger upp trots att kampen är otrolig tuff.

    Den första dagen på 2013 börjar nu gå emot sina sista timmar och jag har en önskan om att ett mirakel ska ske.
    Tänk att se dig sitta vid en boksignering när boken kommer i handeln och du sitter med ett leende och säger ”jag klarade denna kamp, även om det var tufft så bekämpade jag det slaget”.
    Jag som så många andra kommer att glädjas med dig och din familj, vi kommer att ge alla dessa inlägg och signaturer ett ansikte.

    Tack, än en gång för att du finns

    Kram fina du ❤ med din fina familj
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  133. Finaste Kristian!
    Kram!
    /eva

    SvaraRadera
  134. Kramar om, fina du...

    Jag önskar dig en nödbroms så att du kan få stanna upp och bara njuta av livet ett bra tag till.

    SvaraRadera
  135. Dina ord bränner sig fast i mitt medvetande.
    Så fasansfullt vemodigt, sorgligt och smärtsamt vackert.

    Dina texter, dina betraktelser och dina iakttagelser får mig att för ett litet slag stanna upp och fundera, tänka över MIN livssituation ihop med två fantastiska döttrar och en härlig man vid min sida...fundera över hur jag dag för dag kan och bör fånga MIN dag.

    Dina ord är magi. De etsar sig fast.
    Du berör så fullkomligt.

    All min respekt till dig.

    <3/Lisa från Norrland

    SvaraRadera
  136. jag onskar att jag kunde hjalpa, att mina ord kunde hjalpa, men jag kan ialla fall kanna den smartan som du beskriver som helvetet.. Jag kan kanner det med dig for en liten stund..hjalp va svart. Jag vet inte men jag har markt att livet ar fullt utav dodsupplevelser och sedan nyuppvaknande upplevelser. Jag kan hoppas att nagot liknande fortsatter in i doden.. en stilla kram fran mig med forhoppningar om en forlosning.

    SvaraRadera
  137. Man glömmer aldrig. Det är i år 37 och 39 år sedan dem jag älskade mest gick sin väg. Bara jag blundar ser jag dem precis som de var. Jag glömmer dem aldrig. Dina närmaste glömmer aldrig dig heller, det ska du inte tro.

    SvaraRadera
  138. All min kärlek till dig. Jag önskar så jag kunde ge dig några av mina dagar ♥

    SvaraRadera
  139. "And in the end, it’s not the years in your life that count. It’s the life in your years."

    Abraham Lincoln

    SvaraRadera
  140. Så länge någon lever som minns dig finns du kvar. Du är fantastisk, inatt har jag vaknat och undrat hur du har det.........Varma, mjuka kramar <3

    SvaraRadera
  141. Dina ord är tunga, kvävande. De tycks suga ut allt befintligt syre och omvandla detta till en tjock smetig sörja som är i vägen för mina luftgångar. De får mig att känna livet rinna ur mig som lava ur en stillastående vulkan. Det är nog så att man måste vara medvetet döende för att se och förstå att man måste leva, nu, innan det är försent. Sluta stå still medans lavan rinner av mig, innan glöden slocknat och jag endast är en tom sten. Om jag ändå kunde röra mig, i samma takt som elden i mitt bröst brinner, om jag ändå kunde leva, så som hela mitt väsen skriker efter, om jag ändå skulle ha möjlighet och styrkan att styra mitt eget liv, innan det tar slut.

    Du är inspirerande, det du skriver är vackert. Det är en synd att vi alla måste dö för snart.
    /Lina Mark

    SvaraRadera
  142. Som sköterska ingår i mitt arbete, vård i livets slut, bland många andra uppdrag vi har. I snart 38 år har jag varit vården trogen. Patient/människan är unik och många glömmer jag aldrig, fast det kanske hände på 70-talet på Serafimer-lasarettet,där jag arbetade då. Dina ord och din beskrivning är så vacker och sorglig. Livet är en resa och vi vet aldrig när den tar slut. Du har gett mig kraft och energi efter jag läst din blogg. Det var min son Johan som är 25 år, som berättade att den enda blogg han följer är din.
    Många kramar från en distriktsköterska i Sandviken

    SvaraRadera
  143. Ingen ska behöva ha det så här! Blir så ledsen för din skull...


    Kram från Mia

    SvaraRadera
  144. Orden räcker inte till...
    <3

    SvaraRadera
  145. Jag ber för dig, Kristian! Det du går igenom kan jag inte ens vara nära att förstå. Vare sig du tror det eller ej har jag erfarit att det finns en mäktig, älskande Gud som jag hoppas och ber ska gripa in i din match mot sjukdomen ❤

    SvaraRadera
  146. Hej Kristian! Du skriver så vackert, det gör ont i hjärtat att läsa. Jag önskar som alla andra som skriver här, att jag på något sätt kunde förändra det faktum du står inför. Och jag hoppas och tänker nog hoppas, trots allt. Men jag förstår också när du skriver om den realitet du står mitt i. Tror att jag förstår tankarna och rädslan du skriver om ibland, för framtiden. Alla de här orden, palliativ vård, diagnosen...hur krass och futtig verkligheten kan vara, också. Jag kan förstå som anhörig, inte som sjuk. Jag såg min mamma gå bort i cancer när jag var yngre, och jag var med henne den sista tiden. Hon var sjuk en lång tid. Jag har alltid varit väldigt tacksam över att jag var där när det närmade sig, och att hon lät mig. Det var becksvart, surrealistiskt men plågsamt realistiskt, och i allt det obeskrivliga lyste min kärlek till henne så väldigt stark och klar, och hennes till mig. Den hjälpte oss igenom allt. Under flera år var jag övertygad om att jag själv skulle ta mitt liv, om jag fick en obotlig cancer. Nu vet jag inte längre. Man kan nog inte veta sådant förrän man är där. Jag tycker att jag har mamma med mig, hela tiden. Minnena av sjukdomen har bleknat, och människan, vem hon var, har framträtt istället. Just det gick ganska fort. Du skriver någon gång att du undrar "hur många du ska dra med dig ner", om eller när du blir sjukare. Jag ville berätta hur det var för mig, därför att jag tror inte att det är så. Jag tror inte att du behöver känna skuld över att dina nära sörjer. Harry Martinssom skrev, "Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort denna riktning. Låt inte sorgen glömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få". Och jag tycker nog att sorgen är den djupaste ära som också kärleken kan få. Den som går bort lämnar en förfärlig tomhet och en i grunden förändrad värld efter sig, men hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Allt annat vore orimligt, för jag älskade ju henne så mycket! Ingenting blir sig likt, men allt hon gav mig genom att finnas i mitt liv under några år, skiner igenom all sorg, jävlig bitterhet, hat mot ödet, Gud eller vem jag nu har hatat. Låt inte skuldkänslor eller känslor av ansvar över andras känslor hindra dig från att vara nära andra människor. Och stöt inte bort dina nära. Ta hand om dig! Jag tänker på dig.
    /Katrin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klokt skrivet. /Jessica

      Radera
  147. Fina Kristian <3
    Har inga ord men sänder Varma Tankar till Dig.
    Du har berört mig på så många vis i din blogg
    Saknar Dig här! Kramom i massor Suss*

    SvaraRadera
  148. Ett år har gott o du kämpar så ung så klok o vis. Det känns som du levt ett mycket långt liv, det blir säkert så när man måste gång på gång gå genom skärselden.
    Ditt sätt att skriva gör inte bara att man blir ledsen utan oxå så fängslad. Det känns som att du kommer att berätta för oss hur du får det på andra sidan, men före det vill jag att ett stort under sker o att du får leva LÄNGE till. Det är inte rättvist. Kram <3 // Maria

    SvaraRadera