måndag 14 januari 2013

Dess styrka blir min


Natten slutade med att jag från en luftballong skulle rädda skeppsbrutna på ett stormigt hav. Dagen började med att jag tittade på bilderna som min vapendragare Malin tagit på mig och Lize urkraften och styrkan.

Jag ser mannen. Han är vacker. Han fanns alldeles nyss. Nu är han någon annan. Ett blekt spöke. Någon som drar sig för att se sig själv. Någon som funderar på att ta bort spegeln från badrummet. Någon som skyler sig allt mer. Någon som inte vill bli sedd.
   Någon annan sjunger "I miss Kentucky, and I miss my family" och ja, jag saknar Dalarna.
   Och jag saknar min familj.
   Tanken, bär mig hem, tillbaka.

208 kommentarer:

  1. En fantastiskt fin bild. Den säger - som det brukar heta - allt.

    SvaraRadera
  2. Fina fina underbara du.. <3

    SvaraRadera
  3. Vilken sagolikt vacker bild! Två kloka, vakra själar!!

    SvaraRadera
  4. En bild säger mer än tusen ord, denna säger oändligt mycket <3
    kärlek till dig Kristian. / R

    SvaraRadera
  5. Vad säger man... orden räcker inte till. Var du min son skulle jag stå med öppna armar och en mjuk filt redo att hålla dig ömt så länge du behövt styrka... Du skakar oss och vi håller våra kära lite närmare. Håll du dina närmare du med! Låt kärleken och godheten bli ditt arv till oss! Jag ska förvalta din gåva så länge jag lever! Mjuk kram från mig!

    SvaraRadera
  6. Vilken underbart vacker bild! Du är styrka för mig! Tack för att du delar med dig av din väg i livet. Jag är tacksam för det jag har och försöker leva i nuet, tankarna finns ofta hos dig! Kram från Småland!

    SvaraRadera
  7. Inga ord i världen skulle räcka till för att beskriva hur vacker du är. Ibland undrar jag om du är lika vacker som du verkar i verkligheten, men jag inser att det måste vara ännu mer än så

    SvaraRadera
  8. Jättevacker bild! Många styrkekramar ❤ från en tjej i Örebro som följer din resa.

    SvaraRadera
  9. Wow...hur fin som helst, älskar hur du skriver!

    SvaraRadera
  10. Åk du hem till Ditt vackra Kvarnsveden och Dina näras varma famn. Kom till ro, älskade Kristian ! Allt börjar i Din mammas famn och kanske även avslutas där......

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Allt börjar i Din mammas famn och kanske även avslutas där......"

      så sant och bra skrivet

      Radera
    2. Håller med! Fantastiskt bra skrivet. <3

      Radera
    3. Håller med, ska du inte sluta cirkeln å åk hemåt? Efter ett par decennium borta var det så skönt å komma hem, doften luften igenkännande återupptäcka miljöer
      man glömt, fick ro i själen♥♥♥

      Radera
  11. Så vacker! <3 /Lilla M

    SvaraRadera
  12. Så vacker! /Lilla M

    SvaraRadera
  13. Vackra du.. kram Josefin

    SvaraRadera
  14. Den kloka hästen vid din sida, vet vad du känner!
    Tack för dina ord, de är vackra och sorgsna
    Tänker på dig.
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  15. Ni är väldigt lika, du och hästen, på ett fint sätt!
    Kanske är det pannluggen som gör att ni ser busiga ut? Eller kanske är det ögonen?
    Vilket som, ni är fina, både du och hästen.
    Det var allt, för nu!
    Kram
    LMI

    SvaraRadera
  16. Vet… att i Livets stora generösa famn ryms vi, allt och alla
    Livet är ditt...så våga ta för dig, av det som.. är….ditt
    Kärleken är din ... våga öppna dig för den
    och minns att Livet aldrig kan dö –Anna-Lena
    ******* ****** ******* ******** *****
    Vi behöver förändra vår syn på kärleken för
    att inse att vi lever i ett universum som är skapat
    av och upprätthålls av kärlek
    och att vi har möjlighet att uppleva denna kärlek
    på livets alla områden -
    i vårt språk
    i vår sexualitet
    i vår vänskap
    i vårt arbete,
    i vårt samhällsengagemang
    i vår utveckling,
    i vårt liv och vår död.
    (Daphne Rose Kingma)

    SvaraRadera
  17. Åh, vilket underbart foto!
    Carina

    SvaraRadera
  18. Du är vacker, det kommer du alltid vara. Även om du tar bort spegeln i badrummet. För du är du.

    SvaraRadera
  19. din blogg är det finaste jag läst, du är en sådan otrolig människa!

    SvaraRadera
  20. Fina Kristian. Du är fortfarande den unga vackra pojken som satt hos Anna i Anna´s eviga. Förutom att du har en vacker utsidan har du en underbart vacker insida.
    Tänk inte på den pojke du ser i spegeln utan den pojke som finns i många människors hjärta. Du har skapat en kärleksrevolution. Du har inte bara sått ett kärleksfrö i familjers hjärtan utan även i människors hjärtan till dig Kristian. Glöm aldrig det, oavsett hur ditt utseende påverkas av skitsjukdomen.

    Kan du inte få vård/behandling i Kvarnsveden? Den bästa stöd, styrka och värme får man från sina närmaste. Du kan hämta kraft och styrka hos dem. Du behöver inte ge upp ditt liv i Stockholm för att du åker till Kvarnsveden.
    Som mamma skulle jag önska mest av allt att mina barn var nära mig,speciellt om dem hade befunnit sig i din situation. Jag tror att dina föräldrar känner samma sak. Åk till Kvarnsveden om du klarar av resan.

    Både jag och säkert många med mig önskar att vi kunde stötta dig och hjälpa dig, inte bara med ord, men tyvärr kan vi inte det.

    Många varma hälsningar till dig fina Kristian. N.B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med i allt ovan!♥♡♥
      Caroline i Uppsala

      Radera
  21. Vi är många som är med dig på din resa! Alla goda tankar till dig.

    SvaraRadera
  22. Tack för den vackra bilden. Vacker man (allra vackrast är din fantastiska utstrålning, som även går igenom tv-rutan, och den har du alltid kvar), vacker häst. Bilden måste du ha med i din bok.
    <3
    /E

    SvaraRadera
  23. Hej. Jag vill säga tack för alla vackra låtar du har delat med dig av. Några av dom har blivit mina nya favoriter och kommer att följa med mig länge. Dom är så starka, precis som du!

    Stor kram

    SvaraRadera
  24. Så fin vacker bild på er tillsammans:) Jag tycker att du ska åka hem till dina nära och kära i Dalarna där du känner dig trygg. All styrka och kärlek till dig du fantastiska kämpe<3 Varm kram från Dalkullan Britt.

    SvaraRadera
  25. Följt dig sen du började med din blogg och delade med dig av din historia.
    I Julas var du i mina tankar ofta. När jag passerade Kvarnsveden, Mellstaparken (där jag åkte längdskidor som barn)och hälsade på släkten i Gagnef och Arvslindan, den underbara lilla byhåla med sin trollska, lugnande miljö. En kusin håller som bäst på att rusta upp det gamla "Bönhuset" där till ett fin hem sedan de just sålt sitt hus på andra sidan vägen.
    Dina ord har lämnat mig med en sorgsen glädje över att få ta del av dina fantastiska själ.
    Tack!

    SvaraRadera
  26. Har precis lyssnat på låten. Den fick mig att gråta.
    Tänker på dig.

    Kram

    SvaraRadera
  27. En fantastisk bild som bara måste vara med i din bok!

    SvaraRadera
  28. Va fina ni är tillsammans. Tankar och varma kramar till Dig.

    SvaraRadera
  29. Så galet fin bild på vacker vacker pojke och vacker vacker häst! Fick nästan svindel där ett ögonblick...
    Kärlek från Hedemora-tös

    SvaraRadera
  30. Ruskigt vacker bild! Håller med ovanstående, utsidan till din bok kanske? All kärlek till dig. Love L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ett underbart foto å skulle vara en underbar utsida på boken!

      Radera
  31. Hittade hit idag. & fastnade.
    Grymt vackert fotografi.

    & dina ord berör, rakt in in hjärtat..

    SvaraRadera
  32. Fy fan vad jag hatar denna jävla sjukdom. Varför en sådan fin människa som du. VArför. En kvinna i min bekantskapskrets dog 8 dagar innan jul. 5 barn varav det yngsta 11 veckor. 1, 5 månader tog det från diagnos

    VArför....kan ngn svara mig Varför i helvete skall en ung människa dö innan livet börjat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herregud.... Lider med dig, era vänner och kvinnans familj..... Vansinne...
      /Annie

      Radera
    2. Outhärdligt. Håller om dig i mina tankar. Att vara utan mamma är att falla fritt i universum. Sanna

      Radera
    3. Så sorgligt, det fattas ord.

      Radera
  33. Jag förstår att du tycker om den bilden, Kristian. Hur mycket vi andra tycker om den (och det gör vi ju, som du märker)så har den säkert ytterligare en dimension för dig, som vi som är här inne bara kan ana oss till.
    Kanske har du förändrats mycket sen bilden togs,kanske är förändringen mer känslomässig än fysisk - vad vet jag. På bilden är du utan tvekan en vacker ung man, ungefär jämnårig med mina ungar (min yngsta känner dig, förresten)men i orden är du något av det vackraste jag har mött; vis, klok reflekterande m.m. (Jag drar mig lite för att skriva det här, av rädsla för att alla plusord bara blir för mycket ibland - som ytterligare ett krav att leva upp till, utöver att vara stark, klara det o allt annat som välment men felriktat utropas här.)

    SvaraRadera
  34. åk hem till borlänge

    SvaraRadera
  35. Vad händer Kristian? Jag läser det du skriver, lyssnar på sången och gråter. Får du någon behandling nu? Klarar du inte att åka hem till dina föräldrar? Finns det någon som kan stöta dig och hjälpa dig där du bor?
    Jag vet att läkarna har sagt att din cancer inte går att bota men finns det inget som tyder att dem har fel????
    Jag ropar på hjälp för din skull men ingen hör mig.

    Massor av kramar till dig.

    SvaraRadera
  36. Älskade vackra du!

    Jag bär dig i tanken och i hjärtat - alltid!

    /E

    SvaraRadera
  37. Hästen har muskelstyrka och du mental styrka! Det blir till en fin harmoni.

    Kram Inga

    SvaraRadera
  38. Bedövande vackert!
    Mina hjärtligaste kramar.

    SvaraRadera
  39. Kristian,

    Det är en otroligt vacker bild, som sagt tidigare.
    Dock behövs inga bilder, för vi ser dig ändå - i det du skriver. Du är fantastisk på att måla dig själv för våra inre, i mitt inre är du alltid vacker.

    Jag ser och hör hur dina änglavingar håller på att växa ut. Du måste inte vara stark för att vara någon.
    Var, den du är, där och då. Vi gillar dig ändå.

    Kram

    SvaraRadera
  40. Fler borde ta svart-vita bilder då de ger den som porträtteras ett större utrymme, vackert!
    Det är bara självplågeri att ens nämna att du längtar hem- åk hem till din familj!
    Många varma kramar till dig och din familj!

    SvaraRadera
  41. Varför längta till Dalarna och familjen? Far hem och var med dem som står dig så nära och säkert längtar. Jag hoppas det inte finns några praktiska hinder, det måste gå att ordna med hjälpen som behövs på den plats där du vill vara. Stora, varma styrkekramar!!

    SvaraRadera
  42. Nä nu får jag göra slag i jobbet, som jag tänkt på så länge: Och be maratonbön i natt för dig och för min far (han har svår cancer). Får se vad som händer efter.

    Ha en skön kväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken underbar ide Cecilia!
      Jag förenar mig mer än gärna i din kraftbön,både för Kristian och för din pappa
      Vilken tid startar du?
      Hoppas att fler vill delta och skicka kärlekskraft
      Jättekram till dig /anna-lena

      Radera
    2. Ett bra initiativ; För dem som inte är vana att be; skriv de ord som skall sägas i bönen; och också vilken tid. Skriv gärna med stora bokstäver så att alla ser.
      Det skulle vara skönt att veta att man har försökt göra något i den vägen för Kristian och för andra som är svårt sjuka.

      Radera
    3. Förenar mig i eran bön för Kristian å alla andra med denna hemska sjukdom. Massor med stöttande kramar till Kristian låt familjens värme omsvepa dig nu // M

      Radera
    4. Ni ska ha kramar tillbaks av mig. Jag har misslyckats med att be 'hel natt' men eftersom min far igår kom ihåg en hel del igen, trots hjärntumören, och verkade glad på telefon, så drar jag igång igen med försök i natt samt på morgonen (lördag). Och vår bloggare verkar i detta inlägg må hyfsat, så hoppet finns kvar om att han blir bättre.

      Vem vet.

      Ha det gött, allihop.

      Radera
    5. Cecilia
      du är för härlig i din omtanke. Det var inte utan att även jag låg med knäppta händer inatt och skickade en känslofylld ordlös bön till vår Herre. Som en sjukhuspräst nämnde för mig när han av en slump kom och stannade bredvid mig som patient i väntan på ca-operation då jag läste på anslagstavlan om sjukhuskyrkan och dess sakrament. Man omnämnde förbön som ett av sakramenten och jag ville veta innebörden. "tron är inget intellektuellt, den är levande och finns inom dig. Man kan inte ge ett mätvärde i form av "lite" eller "mycket" tro eller relatera till vikten eller storlek av kraften i tron som avgör ifall det sker under eller inte. Den makten finns i Guds händer." Efter det samtalet insåg jag att ingen kan döma någon annan som "icke andlig" eller "andlig" eller har "mycket" eller "stor" tro men visst känns det när den är levande! Här på bloggen t.ex. och får så många att dela med sig och tänka på varandra och Kristian. "Fridens rike" önskar jag dig - en hälsning som min far alltid önskade mig efter varje brev och telefonsamtal - medan han levde.
      jag-bara en tant

      Radera
  43. Du vackra människa ! Dina ord går rakt in i hjärtat <3 döm tar en med storm , sätter ord på känslor på ett sätt som inte går att förklara . Ber för dig , du ståtliga riddare .

    SvaraRadera
  44. Kristian,

    Aven skuggor kommer ifran nagonting sa du ar inte ingenting!

    Karlek,

    L

    SvaraRadera
  45. Du ger oss kraft, kraft att se det vackra i vardagen, att inte glömma att leva trots att livet kan kännas hårt! Tack för allt du gör och någonsin gjort Kristian!
    Du är en krigare, en riddare på en vit häst som kommer och räddar dagen när det behövs som mest.
    Jag vill säga tack Kristian!
    Tack!

    SvaraRadera
  46. Fantastiskt fin bild.
    Du kan stolt se dej i spegeln.

    SvaraRadera
  47. Ett vackert foto på en otroligt vacker man och en vacker häst. Hela du är så fin.

    Jag har läst/hört dej säga att du var nervös för vad du skulle förvandlas till på den väg som du nu går. Om du kan, var inte det för det finns ingen som du.

    All kärlek och omtanke till dej.
    Om du kan så var med dom du älskar.

    Kram
    // Helena

    SvaraRadera
  48. Hej Kristian. Du gör helt rätt i att iaf tänka tanken - tillbaka hem...
    Tryggt. igännkännande mycket styrka.

    Tankar till dig från mig. Tant Gunsan

    SvaraRadera
  49. Vackra och fantastiska människa.

    SvaraRadera
  50. Har följt bloggen länge och måste tillslut kommentera, jag med.

    Du tränger genom skärmen, ut i rummet och in i hela min värld på ett nära skrämmande sätt. Och jag vill aldrig låta dig gå.

    SvaraRadera
  51. Jag minns hur tjejerna slogs om dig redan på Kvarnsvedens skola. Ni är oerhört vackra på bilden, du och hästen, ni utstrålar en urkraft tillsammans. Åk hem till Kvarnsveden för att samla kraft hos din underbara familj, men återvänd till den stora världen ibland, än har du inte gjort ditt därute, det såg man åtminstone i blicken på dig i bilden från nyårsafton. kramar

    SvaraRadera
  52. Då är det dags att fara hem. Hem och krama om dina nära! <3

    SvaraRadera
  53. There is no stronger man than the one that can share his pain.
    Your pen is a wand my friend and through it in one year there has flowed more wisdom than many could only hope to find in a whole lifetime.You are a true inspiration.

    SvaraRadera
  54. Hej Kristian.

    Jag vill bara berätta att jag har tagit pappaledigt för att vara hemma med mina barn tack vare dig. Tack för att du fick mig att vakna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag blir varm ända in i hjärteroten! Så fint, så fint!! /E

      Radera
    2. Härligt! Fånga dagen, tiden går så fort.

      Radera
  55. Tack för att du hjälper mig att förstå. Kanske är det dags för dig att åka hem följ din längtan. Finns säkert ASIH i Borlänge som kan hjälpa dig i hemmet hos dina föräldrar. Hör med din läkare fritt vårdval är infört nu.
    Ha det lugnt vackra människa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också du ska fråga din läkare efter ASIH (avancerad sjukvård i hemmet). Vi fick hjälp av dem när min man hade cancer och det var det bästa som kunde ha hänt oss.

      Bättre och personligare och mer engagerad vård kan man inte få, de är toppen. /alice

      Radera
  56. Vilken fin bild på dig Kristian! Fint att se dig på bilder, hoppas du har fler fina att visa som in vän tagit. Du finns i mina tankar. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  57. ❤ Kristian fina du,
    Vilken otroligt magisk, vacker bild som din vapendragare Malin har tagit på dig och Lize,
    urkraften – styrkan.
    Denna ”någon annan” som visar sig i spegelbilden är den mannen med det stora hjärtat i sjömansbröstet som gör oss alla så berörda med sina texter med sina så enormt starka skrivna rader. Oavsett vad spegelbilden visar så finns där en mycket vacker människa som låter oss alla ta del av den fruktansvärda kampen emot cancerns framfart.

    Dalarna, saknaden av familjen och en tur på hästryggen i naturen, kanske inte bara ska vara en tanke.

    Tackar dig stort för att du gör skillnad och sänder dig en tanke i snöflingorna som faller i gatlyktans sken.

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  58. Vilken bild! Åk hem om du orkar och var hos dina nära och kära. Tanka kärlek och kraft. Anonym skriver "kom hem"! Följ din längtan om du kan. Krama syster, bror, far och mor. Du finns i mina tankar. / Dalkulla på vift

    SvaraRadera
  59. Så åk hem, dit där du känner dig trygg. Åk till hjärtat.

    SvaraRadera
  60. Dags att åka hem kära Kristian. Dags att åka hem. ❤

    SvaraRadera
  61. Ingen fara. Vi ses där. <3 Jag går före och väntar på dig.

    SvaraRadera
  62. Den som är på väg bort från jordelivet tar avstånd från sina nära och kära för det gör för ont att vara nära dem på grund av all kärlek till och att behöva lämna dem!Det är bara naturligt det Kristian gör,hålller sig borta fast han behöver sina kära som mest men de han älskar som mest ger honom också mest smärta.
    All styrka till dig och kämpa dig igenom dina maror och hoppas att du hittar lite lugn och ro i din själ!

    SvaraRadera
  63. Hej fina Kristian!
    Vilken vacker bild!
    Den och ditt inlägg, fick mig att vilja skriva fast det inte är natt än, precis som förra inlägget även det fick mig att bryta mot vanan att skriva mitt i natten.

    Åk hem Kristian, om det känns rätt, åk till din familj, mot kärleken, den eviga!
    ASIH måste ju finnas där med, å möjligheten att använda sig av den vården måste ju också finnas, även om man är skriven på annan ort, men sånt vet jag inte med säkerhet, fast mitt hjärta säger att det vore självklart!

    Som mamma skulle jag vilja att mitt sjuka barn kom hem till familjen, att få vara nära skulle vara det mest naturliga. Men samtidigt vet jag inte om jag som mamma skulle klara av att inte vara för nära, att inte störa eller tränga mig på.
    Samtidigt vet jag att när jag mår dåligt, så saknar jag min mors kramar, hennes blick och den där självklarheten där inga ord behövs...
    När jag haft motgångar har jag behövt min fars klumpiga ömhetsbetygelser och buffliga kramar och mina systrars stöd och kärlek är det som kan få mig att orka när saker känts tunga.

    Ditt inlägg om att inte vilja se sig i spegeln får mig att minnas min mammas sista tid.
    Hon var så svullen av allt kortison, och hon tyckte att hon var så ful. En dag råkade min då 5åriga dotter höra henne när hon sa nåt om det, hon klappade min mamma på kinden och sa...
    Det spelar inte nån roll, mormor, för mig är du den finaste.

    Du skrev om ärr och blekhet, om att inte känna igen sig. Dit där du är på väg finns inget sånt, det är bara skalet som är skröpligt. Där på andra sidan, där är du lika vacker än, precis så vacker som du är inuti..

    Bilden av dig, Kristian...bredvid den vackra hästen, buset i blicken och luggen som faller så fint...den bilden ska jag bära med mig av dig. Den och grabben jag såg på Annas eviga..
    Sjukdomen tär, den äter och slukar, men den kan aldrig ta dessa bilder ifrån mig.
    Hoppas du inte har ont! Jag gillar dig!/mia mitt i natten

    SvaraRadera
  64. Tiden som du spenderar någon annanstans än där du verkligen vill vara går inte att få igen. Det kanske låter hårt, men eftersom döden står vid hamnen och väntar så tror jag du gör klokt i att vända hem. Låt dem som älskar dig mest få tid med dig, om inte för din egen skull, så för deras.
    Evigheten kommer inte att kännas lika lång om tiden innan har tankats med kärlek, minnen och drömmar.
    Du har fortfarande tid kvar Kristian! Låt den inte rinna mellan fingrarna som sval sand. <3
    // K

    SvaraRadera
  65. Hästarna väntar på Dig urkrafterna viskar..de käraste väntar..
    Lyssna till ditt hjärta Vackra Man!

    Du har öppnat en dörr till mitt innersta och den kommer så att förbli..där får dina tankar komma och gå medan jag bockar ödmjukast för vad du utkämpar och jag lär mig om Livet..

    Respekt och Kärlek till dig Kristian!

    Madeleine Snart i Dalarna

    Madeleine V-stan

    SvaraRadera
  66. Författaren som delar med sig så öppet och starkt om denna resa.
    Krigaren som till och med räddar skeppsbrutna om natten.
    Den mannen finns än, och blir sedd av oss här genom sina texter.
    Vackrare man, hjärta och själ har jag aldrig skådat.
    /Åsa

    SvaraRadera
  67. När jag såg bilden tänkte jag att jag måste skriva hur vacker den är.
    Sedan såg jag alla kommentarerna från alla som sett samma sak...

    Varmt tack för att vi får följa dig.

    Bli kvar!

    \ Bodil

    SvaraRadera
  68. Så vacker, inifrån och ut.

    Jag önskar att du aldrig behövt påbörja denna blogg, att cancern aldrig slagit rot inne i dig men jag tackar dig för att du delar med dig av dina texter.

    Du har fått mig att känna en salig blandning av känslor. Jag har gråtit, skrattat, ryst av välbehag och olust, kämpat med smärta och ilska och upplevt hopp ibland. Och jag känner tacksamhet över livet som är nu, genom dina ord.
    Och jag har börjat be igen, varje kväll. Jag är ingen aktiv kristen, har bara min barnatro, men eftersom det är det enda jag kan göra för dig så ber jag för dig. Varje kväll. Om det är dig till hjälp får jag kanske aldrig veta men det hjälper mig. En stunds eftertanke och summering av dagen innan natten kommer, en fin rutin. Tack för den Kristian!


    SvaraRadera
  69. Det är något med det där med att vara mamma. Hela mitt jag skriker Kristian åk hem till din mamma! Men du vet nog var du ska vara. Din plats är där du väljer. Jag hoppas bara att du följer ditt hjärta och att du har hjälp av sjukvården att göra det. Stora kramar vackraste du

    SvaraRadera
  70. Åk hem och låt dig omhuldas av din familj. Ta emot din mammas varma armar omkring dig och ta emot all den kärlek och omtanke familjen därhemma kan ge dig.

    Låt dem få pyssla om dig, trösta dig och torka dina tårar och vara med dig tills du somnat.

    Jag vet så säkert att det är vad de själva hoppas och önskar. Jag är mamma själv till en vuxen son och det vore min högsta önskan, om han hade varit i samma situation som du är, att han skulle komma hem.

    Kärleken är störst av allt.
    Att du åker hem blir den största trösten för din familj.

    Kramar och varma deltagande kramar från Nina

    SvaraRadera
  71. Kristian, du har en vacker själ! Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta..

    SvaraRadera
  72. Vilken underbar bild på en vacker man ; ) Om sjukvården inte kan ta hand om dig i Dalarna utan att du för den delen måste stanna i Stockholm ,? Så varför Inte hyra ett stort hus som ni Alla får plats i skulle bli som ett kollektiv ,, Varför inte ? Dom som jobbar få ta tjänst ledigt och Dom mindre som går i skolan får pendla korta perioder ! Det finns inga problem bara utmaningar !! ! Du är Helt Unik och Värd all Värme och Kärlek från Dina föräldrar ! Och syskon ! Jag tycker du ska Använda pengarna du tjänat in och Slösa dom på dig själv !! Du sa ju tidigare att du varit sparsam ,, Nu är det dax att släppa kraven och bara köra !! Du kan ingenting ta med dig till Himmlen ,, Långa Sköna Kramar till dig Kristian ,, ❤

    SvaraRadera
  73. Som varje gång jag läser din blogg räcker inte luften i rummet till och tårarna skulle aldrig få plats innanför ögonlocken. Du har inte vetat om att jag läst och hur mycket det smärtat mig att du fått lov att slåss mot ett sådant odjur.. Jag vill lämna ett avtryck, skicka mina tankar som så många andra gjort, men hur jag än försöker så snubblar jag över orden som vanligtvis brukar rinna ur mig. Jag sökte efter dig på facebook när jag åkte genom Dalarna för att hälsa på min familj och såg att vi hade flera gemensamma vänner. Du som känns så långt bort när jag försöker formulera ett meddelande på bloggen är egentligen bara en handskakning borta, eller en kram. Jag önskar att jag fick krama om dig. Fina fina du!
    Finns det något jag kan göra så vill jag göra det.

    All kärlek, <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andrea! Jag känner precis som du min fina släkting. Kristian, du berör på djupet. Jag ska aldrig glömma dig. All kärlek till dig.

      Radera
  74. Finaste Kristian! Jag hoppas du får vara där du önskar. Där du är trygg under dagen och genom hela natten lång. Nära kärlek och en öppen famn. Tack för allt fint du skriver. Dina ord är som balsam för själen. Bilden är så fin, den berör i hjärtat. Jag ser ut i mörkret och gråter och kan inte sluta be om mirakel. Många kramar till dig och din familj./Marianne

    SvaraRadera
  75. jag vill bara krama dig fina du.

    SvaraRadera
  76. Mycket fin bild! Passar utmärkt till boken. Kärlek o respekt till dig käre Kristian. Borlänge väntar dig!

    SvaraRadera
  77. Åh så vackra ni är. Hästen sliten och urtidsklok. Du allvarligt erotisk med ögon fulla av intelligent humor. Jag ser dig nu. Sanna

    SvaraRadera
  78. Åk dit ditt hjärta leder dig. Styrkekramar till dig och din familj/Annelie

    Såg kortet där du "ligger" på den vackra hästen.....underbart kort! Fantastisk fotograf och vackra "modeller".

    SvaraRadera
  79. Jag hoppas dina tankar tar dig dit du vill. Dina tankar tar mig hit gång på gång.

    SvaraRadera
  80. Du ska dit du vill! Även om du kanske pendlar mellan hur du vill leva nu. Hemma i vardagen i Stockholm eller Dalarnas famn. Inte lätt att bestämma kan jag tänka mig. Men åk dit och känner du att Stockholm då drar helt plötsligt så kan du bara åka dit. Viktigaste är att du får ro i själen! Jag och alla andra finns här för dig! Skriv ett inlägg på bloggen när du känner för det. Ingen press eller stress men något! Du själv är viktigast just nu. Du är en unik människa Kristian med ett hjärta av GULD!

    SvaraRadera
  81. All kärlek till dig.
    Kram

    SvaraRadera
  82. Fina Vackra Kristian, Kristian Lejonhjärta <3

    SvaraRadera
  83. Fantastiskt. Kristian - se vad du gör..du ändrar liv!

    SvaraRadera
  84. Döden är bara ränseln som vi lägger av
    vid vägens slut
    en blygrå skugga som smälter ner i ljuset

    Döden är bara plogen
    som vänder livets mylla
    det hårda rågbrödet
    som håller våra tänder rena

    Döden är bara överlöparen
    som visar oss vägen
    en desertör
    som ger oss lösenordet

    Döden är bara törnsnåret
    kring genomlysta blommor
    det mörka smycket
    som ger oss tillträde till festen


    Av: Karl Vennberg

    SvaraRadera
  85. Vad skall man säga du är underbar Kristian/kram

    SvaraRadera
  86. Viktigast i livet är att dela med sig av sig själv, det gör du verkligen. Var stolt över dig själv ! Få äger din förmåga att skriva så varje ord är oersättligt och på exakt rätt plats. Varje ord känns rätt !

    Annika

    SvaraRadera
  87. Eftersom tanken på hemtrakterna finns så bifogar jag denna länk vad landstinget i Dalarna kan erbjuda även hemma i Kvarnsveden -♥
    http://www.borlange.se/templates/BlgPage____71657.aspx
    hälsn Caroline i Uppsala som även arbetat med SAH dvs Sjukvårdsansluten hemsjukvård som heter lite olika i landet, på en del ställen heter det ASiH akutsjukvård i hemmet dvs du behöver inte vara i behov av akutvård men man har möjlighet att få besök alla årets dagar dygnet runt å även akuta besök vilket är tryggt både för en själv å anhöriga att veta!

    SvaraRadera
  88. Det gör så ont i mig och alla vi andra som läser din blogg, att du kära Kristian ska drabbas så hårt, du är så ung och oerhört klok och har så mycket fint i dig, du berör, hade alla vi bara kunnat...och Kristian vilket vackert foto, såå fint.
    Varma kramar från en mormor i småland

    SvaraRadera
  89. Vet inte om du orkar läsa allt som skrivs här, men det är fantastiskt vad mycket fina känslor du tar fram, hos så många! Det är mer än många av oss kommer att lyckas med även om vi så lever i hundra år. Jag fastnade redan i ditt sommarprogram i somras och blev så ledsen när jag förstått vart stigen leder.

    Jag längtar efter att få läsa din bok, men går sönder när jag tänker på vad du offrar för att den skulle bli av.

    ///Magnus

    SvaraRadera
  90. En sådan bra bild! Så smärtsamt att du nu helst inte längre vill se dig själv i spegeln. Hoppas att du kan stilla din längtan med att möta de närmaste, hemtrakten och de du håller mest av och hoppas att du känner när och var du helst vill vara, och att du orkar förflytta dig dit där du helst vill vara för stunden. Vi tänker på dig. / JJ

    SvaraRadera
  91. Underbara vackra människa <3 styrka och kärlek till dig <3

    SvaraRadera
  92. Jag raderar allt jag skriver hittar inte orden, skulle vilja berätta vad din blogg betyder för mig. Du är en så viktig person jag menar inte din sjukdom jag menar dina magiska ord hur du formulerar dig jag älskar dina texter du är bara bäst.När människor kan bli så berörda och tycka så mycket om dig fast vi inte egentligen känner dig speglar det en unik person vill skriva mycket mer men hittar inte orden.Kram fina bästa du.Susan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta chansen.

      "Marie Hagberg: 15 jan 07:35
      Bloggen som inspirerat och hjälpt mig

      Journalist söker berättelser om bloggar som inspirerat dig utan att bloggaren vet om det (annat än genom att du eventuellt kommenterat inläggen och där du inte känner bloggaren personligen.

      Vad har bloggen haft för betydelse för dig? Hur har den inspirerat och förändrat dig? Fick bloggarens ord om att värdesätta sin tid dig att ta extra lång föräldraledighet? Fick en kvinnas bloggande om sin stora hemlighet dig att våga öppna dig för dina anhöriga?

      Artiklarna, som beroende på eran berättelse kommer att publiceras i veckotidningar respektive lokaltidningar, kommer att handla om din förändring men också vad bloggar kan ha för betydelse jämfört med vanlig skönlitterära böcker.

      Skriv några rader om dig själv samt var du bor.

      Märk e-brevet "bloggen".

      http://www.hjalpenjournalist.se/flow/senaste-nytt.aspx

      Radera
  93. Du är så vacker på alla sätt. Du är nog den vackraste personen jag har drabbats av i mitt liv. Hittar inte de rätta orden att beskriva för vi har ju aldrig träffats men ändå har du berört mig mer än någon annan någonsin har gjort. Så är det nog för oss alla som läser här, vi
    har drabbats av dig som människa, inte bara ditt öde utan dig, din äkthet och inre skönhet. Du får oss att leva i nuet, ta vara på tiden och älska mer.
    Så om någon frågar mig vad har hänt, du känns så annorlunda? Då ska jag svara Kristian. Kristian Gidlund.

    SvaraRadera
  94. vilken härlig bild med så mycket klokskap! gå med ditt hjärta...

    SvaraRadera
  95. Jag vet inte om du inser det själv, men även fast du är döende så är du mer levande än så många andra.

    SvaraRadera
  96. En stor kram
    All kärlek får du också.
    Tänker på dig!
    /mia mitt i natten

    SvaraRadera
  97. En väldigt talande bild på många sätt
    För är det någon gång man är riktigt "naken" och då menar jag symboliskt..så är det.. när man bara ÄR.. fullständigt närvarande med sig själv i NUET Helt utan camouflagets "yttre" klädnad..så är det i sällskap med hästar (djur)Dom kräver inget av dig..men samvaron med dom..ger dig inga andra alternativ..än att vara sann (naken)HÄR och NU Det ger en stor frihetskänsla
    Det finns människor åxå som bara ÄR i naturlighetens äkthet..som inte skyler sig bakom förljugnhetens klädnad. Upplever dig som en sådan människa :0) Kram

    SvaraRadera
  98. Vackra Kristian, åk hem till Dalarna till dina nära och kära. Ni behöver varandra. All kärlek. ♡♡♡Karin

    SvaraRadera
  99. Åh Kristian vilken vacker bild.
    Har läst din blogg så många gånger men aldrig skrivit en kommentar.

    Är uppväxt ett stenkast från dig.
    Ett par år äldre men iaf.
    Jag är nog lika långt gången i min cancer som du.
    Känner igen mig i så mycket du skriver.

    Känslan att det inte finns någor annat att göra än lindra den tid man har kvar.
    Kan nog bara vi som upplever det förstå.

    Hur man inte vill avsluta ett samtal med någon som man älskar ifall det skulle vara sista gången man får höra rösten eller se personen igen.
    Eller paniken i någons röst när dom frågar hur dom ska orka leva vidare utan en.
    Listan kan göras lång.

    Jag vårdas mest i hemmet vilket är underbart.
    Att ligga och njuta av den vackra utsikten över Siljan stärker mig.
    Att få gråta och skratta och träffa alla nära och kära.
    Lämnade södra Sverige för detta och ångrar mig inte en sekund.
    Vill och kommer avsluta mitt liv med Dalaluft i lungorna.

    Kom hem till Dalarna och få det du oxå.
    Massor av kärlek Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så ledsen både för din och Kristians skull. Jävla sjukdom. Varma hälsningar både till dig och Kristian. N.B.

      Radera
    2. ♥En STOR kram till dig med Anna, vad fint du delar med dig av din upplevelse av att komma hem till dina rötter igen samt din sjukdom♥

      Radera
    3. En stor kram till dig Anna!/mia mitt i natten

      Radera
    4. All kärlek och styrka till dig Anna.

      Radera
    5. Hjärtat brister över alla smärtsamma livsöden.

      Och jag önskar av hela mitt hjärta att det inte fick vara på någon annans bekostnad, men insikten om livets oförklarliga brutalitet lär mig att försöka ta vara på varje dag som om det vore min sista.

      All kärlek och styrka till dig, Anna! Och TACK för att du också delar med dig! Jag hoppas att du inte har ont...

      Kram

      /E någonstans i Dalarna

      Radera
    6. All kärlek och styrka till dig Anna. ♡♡♡kram Karin

      Radera
    7. Anna! Tack!
      Jag blev så rörd över ditt inlägg och din varsamma varma omtanke i det du delade med dig av till oss och till Kristian.
      Det känns så stort och ofattbart när du med ödmjukt djup visar en sådan tacksamhet – man riktigt känner hur det lyser om ditt inlägg och smittar av sig till oss även om det känns mycket smärtsamt.
      Egentligen är det vi läsare som borde ge dig något av oss.
      Livets villkor har både du och Kristian, genom att bjuda in oss i era liv i ett lärande fått oss att inse att vi inte kan styra över.
      Ni har båda utifrån era livssituationer med tydlighet pekat på och med allvar visat att ta fasta på möjligheten att stanna upp i eftertanke. Förbereda oss på att ingenting är självklart förutom att vi alla dör en dag.
      Med ert mod, klokhet och generositet lär ni oss att vi så länge vi lever, ska ta vara på dagen och upptäcka det värdefulla i att villkorslöst vara rädda om varandra. Även våga visa i handling. Mot våra barn, anhöriga, närstående, våra husdjur, häst etc… you name it, (just nu kramar jag min katt). Även våga tala om det, som så många gör med sina starka inlägg.
      Viss tröst finner jag i att även om tiden ska tas till vara under vårt liv, trots dess begränsning här på jorden, är den obegränsad dit vi kommer - någonstans i rymden.
      Med värme tänker jag på dig liksom jag tänker på Kristian.
      Jag värnar om er.
      Jag – bara en tant

      Radera
  100. Vilken fantastiskt vacker bild på en alldeles sagolig författare. Den ska jag bära med mig för alltid, med dig i mitt minne, du finaste människa. Det finns banne mig ingen som du.

    Kramar
    Linda, Dalarna

    SvaraRadera
  101. För er som är intresserade. En journalist söker er som vill berätta om hur en blogg skriven av någon annan påverkade er till livsförändring.

    marie@hjalpenjournalist.nu

    "Marie Hagberg: 15 jan 07:35
    Bloggen som inspirerat och hjälpt mig

    Journalist söker berättelser om bloggar som inspirerat dig utan att bloggaren vet om det (annat än genom att du eventuellt kommenterat inläggen och där du inte känner bloggaren personligen.

    Vad har bloggen haft för betydelse för dig? Hur har den inspirerat och förändrat dig? Fick bloggarens ord om att värdesätta sin tid dig att ta extra lång föräldraledighet? Fick en kvinnas bloggande om sin stora hemlighet dig att våga öppna dig för dina anhöriga?

    Artiklarna, som beroende på eran berättelse kommer att publiceras i veckotidningar respektive lokaltidningar, kommer att handla om din förändring men också vad bloggar kan ha för betydelse jämfört med vanlig skönlitterära böcker.

    Skriv några rader om dig själv samt var du bor.

    Märk e-brevet "bloggen".

    http://www.hjalpenjournalist.se/flow/senaste-nytt.aspx

    SvaraRadera
  102. Världens finaste bokomslag är klart! Din bok kommer för alltid att stå i hyllan och du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta... Hoppas du mår så bra du kan just i detta nu!

    SvaraRadera
  103. Du är bara så himla fin. Skir, är du!

    Lina

    SvaraRadera
  104. Vill bara säga att jag läser din blogg. Jag tror på; att om det inte finns hjälp så finns det alltid tröst. Lämnar en av de vackraste låtar jag vet. Dina händer är fulla av blommor.kram/ cecilia
    http://www.youtube.com/watch?v=ZFIcP_Tcgmo

    SvaraRadera
  105. Väldigt vacker bild!

    SvaraRadera
  106. Önskar dig styrka och kärlek...

    SvaraRadera
  107. det finns inga ord jag kan skriva som kan förmedla det jag skulle vilja ge dig
    Och inte heller har jag den förmågan att ge dig det jag vill.
    Jag önskar för dig, av allt jag har <3
    Och om du korsar över till andra sidan så hoppas jag att du får vara som du vill där och att det inte känns som lång tid alls innan alla du älskar är där med dig och att det ser ut som i alla dina vackraste minnen.
    Det är så jag önskar att det är. Att vi alla möter våra älskade igen på andra sidan, och då börjar det verkliga livet, det fyllt av glädje och vacker verkliget istället för vackra drömmar.
    Min mamma blev bortrövad av cancer för några månader sen och jag såg också det smala.. det som inte längre är vad ens spegelbild vill ha.
    Det gör så ont att se, och ont att läsa och sockret i livets kaka blir en berövat
    Men jordelivet kanske bara är som en födsloprocess för det verkliga livet, det livet där inte döden finns.
    <3 <3 <3 <3 <3

    SvaraRadera
  108. Fy, vad jobbigt!

    Stor varm kram
    Bodil B-B

    SvaraRadera
  109. "Jag fryser om era händer" skrev en väninna till vår mamma och vi barn i familjen när vår mamma var sjuk och döende. Jag var 18 år och trots att det nu är snart 27 år sedan så har just den meningen präntats in i mitt minne. Det var så starkt, så tydligt och så oerhört medkännande och mitt i prick, och jag tyckte så mycket om formuleringen trots att jag var sjuk av sorg. Den säger så mycket om hur man säkert känner det när man står lite "utanför". Jag återkommer ofta till den frasen när någon är sjuk och man vill förmedla att man finns där. Så därför vill jag säga- Jag fryser om dina händer,Kristian.

    Kram Carina Kelly

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, fem ord med en sånt starkt budskap ! "Jag fryser om era händer."

      Radera
    2. "Jag fryser om Dina händer, när du ler blir jag varm av dej. Du är glädjen som allting tänder, och ångesten på min stig. Så rik är jag vorden och väger en värld sen jag blivit Din, så fattig att jag inte äger en droppe blod, som är min..." Bo Bergman, tror jag , skrev den. <3

      Radera
  110. Vilken underbar bild ni är så vackra båda två, har nog aldrig sett en bild som berör som denna. Men den gör mig ändå så glad. Du ser så fridfull ut, en glimt av lycka och glädje och hästen ser så stolt ut att stå där brevid dig. Åk hem Kristian, till din mammas famn ni behöver varandra du och din familj. Du ska inte vara själv nu i denna jobbiga tid. Jag önskar dig frid just den frid du nu söker.
    Kärlek till dig och en enorm Respekt <3
    kram R

    SvaraRadera
  111. Min underbara älskade moster dog i söndags morse av en aggressiv och förhatlig leukemi. Kerstin heter hon. Vår starka bondmora. Det fanns ingen tryggare människa än hon. Hon hade (hatar att behöva skriva i imperfekt!!!) bruna pigga ögon och var fantastiskt omtänksam. Och hon lagade den godaste maten. Ser du henne så gå fram och hälsa. Jag lovar att ni kommer gilla varann.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beklagar din sorg. Det är så fruktansvärt när någon man älskar går bort. Tyvärr verkar det som fler och fler människor drabbas av den förhatliga sjukdomen. Min faster gick bort i cancer för några år sedan. Min svärfar har nyligen fått beskedet att han drabbats av cancer. Jag känner ytterligare två stycken i min bekantskapskrets som för tillfället får cellgiftsbehandling.

      Jag ber om mirakel för Kristian och alla andra drabbade. N.B

      Radera
    2. Beklagar din/er sorg. Gråt ut er sorg när ni nu startar ert nya liv, ett liv utan Kerstin. Jag hoppas att ni håller liv i era minnen av henne. Laga mat med hennes recept, även om den säkert inte blir lika god, men det spelar ju ingen roll, en bondmora hade säkert sina egna hemliga knep som hon inte delat med sig av ;-)Prata om henne så att ni delar med er av alla de minnen som de yngre kan göra till deras egna. Men framförallt s k r a t t a ! Kram till er i er situation. Ulrika, Östersund.

      Radera
    3. vad fint ni har skrivit till mig i min sorg. Vad tacksam jag blir. Att jag fick en egen liten sorgebubbla i Kristians blogg. Storsint av er. Ja, Ulrika, vi ska vårda minnena av Kerstin. Tack. /Sofia

      Radera
  112. Tänk att vi har bott i samma stad i så många år, men vi har aldrig möts.
    Det är synd. Du är vacker och stark.
    Ditt skriveri berör mig.

    SvaraRadera
  113. Bara åtta dagar kvar att se detta vackra och betydelsefulla

    http://www.svt.se/annas-eviga/se-program/del-1-37

    SvaraRadera
  114. Släpp alla tankar på dit utseende nu, alla kommer bara att minnas den gamla fina Kristian och din fina insida i alla fall.Du är underbar(fast jag inte känner dig)! Slappna av och försök ha det så bra du någonsin kan och med dem du vill.Varma styrkekramar och stort tack för att du orkar och vill dela med dig av dina känslor, det betyder mycket! Lisa i Borlänge

    SvaraRadera
  115. Förgätmigej = glöm mig inte

    Förgätmigej är en vacker blomma
    Förgätmigej är ett vackert ord
    Förgätmigej när jag ber dig komma
    Förgätmigej uppå denna jord

    En liten söt vers som ngn skr i min poesi bok en gång.

    Nej Kristian , dig glömmer jag aldrig. Varma kramar

    SvaraRadera
  116. Din bok kommer hamna först på listan av böcker som säljs,var så säker. Du kämpar på, vad jag uppfattar. Är du trött? Mycket trött? Vilken dum fråga??!! All kärkek till de rader du skriver. Det blir som sagt något att bita i. Du läser så klart inte alla kommentarer, och det är en sak för sig. Fullt klart så är vi många som är med dig på din resa där vi alla en gång ska kliva av vid samma station. All min beundran och kärlek till dig Kristian. Från Småland

    SvaraRadera
  117. Jättevackert foto på dig och hästen. Efter att ha följt din blogg har fått mig att fundera på livet och vad som är viktigt. Jag är ensamstående mamma med en 16-årig grabb. Ibland är det skitjobbigt att rodda själv. Men jag är glad för varje dag, god som dålig, man lär sig alltid något nytt. Försöker se det positiva i livet även när det suger..
    Tack för dina visa ord och en stor tröstekram!!

    SvaraRadera
  118. Du är fin...
    Dina ord är fina...

    SvaraRadera
  119. <3<3<3<3
    Skickar dej alla varma tankar som rymms i denna värld....

    SvaraRadera
  120. I en gravid kvinnas mage låg två bebisar. Den ena frågar den andra:
    -Tror du på liv efter födseln?
    - Såklart. Något måste det finnas efter födseln. Vi kanske bara är här för att förbereda oss på vad som komma skall.
    -Dumheter! Det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det livet vara?
    - Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där. Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen.
    - Det där är absurt! Att gå är omöjligt. Och näring genom munnen? Det är ju löjligt! Vi får näring genom navelsträngen. Jag ska säga dig en sak: Liv efter födseln är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort.
    - Jag tror det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.
    -Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln. födseln är slutet på livet. Och när det kommer till kritan är livet inte mer än en osäker existens i mörker som inte leder någonstans.- J
    ag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och hon kommer att ta hand om oss.
    - Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du hon är nu?
    - Var? Överallt runtomkring oss. Det är i henne och av henne vi lever. Utan henne skulle inte den här världen finnas.
    -Jag tror iallafall inte på det. Jag har aldrig sett mamma och därför är det logiskt att hon inte existerar.
    -Men ibland, när vi är riktigt tysta, så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld. Eller hur? Jag tror att det finns ett riktigt liv som väntar på oss och att vi just nu förbereder oss för det....

    SvaraRadera
  121. Jag har precis ridit i Noordhoek/Kapstaden. Kritvitt sand, turkos hav, sprutande valar, skeppsvrak. Jag mötte någon som liknade dig, som var på väg åt motsatt håll. Hemåt./r

    SvaraRadera
  122. Livet är så orättvist.
    Jag får leva, men inte Du.
    Varför?

    SvaraRadera
  123. Vilken vacker bild av er båda!
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  124. Du har blivit en del av mig.
    Dina tankar har blivit mina.
    Du har kommit för att stanna i mitt hjärta för alltid.
    Dina vackra, kloka ord gör en bättre människa av mig.
    Tack för det.
    Hoppas att vi kommer att träffas någonstans, någon gång
    i ett annat liv.
    Jag väntar på det.

    SvaraRadera
  125. Har ni Facebook?
    Gå i så fall in på "Hjälp en journalist" och svara på efterlysningen om bloggar som förändrat och inspirerat er om ni vill.

    SvaraRadera
  126. Två individer men en själ var första tanken som dök upp när jag såg din bild. Ni är så fina tillsammans

    Lill

    SvaraRadera
  127. Fina fina Kristian. Hur mår du? Har du åkt till dina föräldrar? Jag tänker ofta på dig och hur du har det. Jag hoppas att du inte är ensam utan att du har någon som hjälper dig och stöttar dig. Vad jag önskar och hoppas att du blir frisk och får vara med när din bok ges ut.

    Jag önskar dig en god natts sömn med många vackra drömmar. Ta hand om dig vännen. N.B

    SvaraRadera
  128. Åh vad du är fin! Både på insidan och utsidan. Du finns för alltid i mitt hjärta! Massor med kärlek från Josefin

    SvaraRadera
  129. Kristian! Detta fotografi utstrålar en sån skönhet och en sån styrka. Jag önskar att den energi som du och det vackra hästhuvudet kan komma dig tillgodo, <3 / dalkulla i exil

    SvaraRadera
  130. Och gråten är min när du gråter. Underbara hästkrafter -styrka och värme till dig!

    SvaraRadera
  131. Jag tittar flera gånger om dagen efter något litet tecken från dig!
    /Jessika

    SvaraRadera
  132. Hoppas att du är i Dalarna och blir kramad av mor din! Om inte så skickar jag en massa kramar till dig nu!

    SvaraRadera
  133. Hej Kristian!Vet inte vad jag ska säga/skriva....Det är svårt!Förutom att jag skulle vilja tacka dig för att du är så begåvad och att du delar med dig av hur du känner,tänker,mår.För mig har det betytt oerhört att du sätter ord på hur din sjukdoms situation ser ut o alla möjliga tankar.Min bästa vän blev bara lite över tjugo när cancer plötsligt och brutalt släckte hennes liv.Hon valde att "stänga in sig".Så frågorna och funderingarna har varit många.Jag har forfarande svårt å tänka och prata om henne.På nåt vis har du gett mig några svar och det är tacksam för.Att åren läker alla sår stämmer inte...men man lär dig leva med sorgen.Idag känner jag mest stolthet över henne.Jag kände på mig när det var sista samtalet var å vår sista mening,Jag saknar dig och jag älskar dig!En fråga jag frågade hennes mor var efteråt var..Va hon rädd?Å det var hon inte.Hon var lugn när kroppen gav upp.Å det känns skönt.Kristian jag önskar dig all värme å kärlek.Dina nära ska också känna en sån otrolig stolthet övet dig!Styrke kram

    SvaraRadera
  134. Hej Kristian.
    Jag tänker på dej och undrar hur du mår och hoppas att du är med de dina.
    Jag vill tacka dej för att du har orkat öppna dej under den enorma press du går igenom när du kämpar tappert mot döden.

    Du valde att berätta.
    Jag är inte alls säker på att jag skulle ha haft lika mycket mod. Jag skulle kanske ha stängt in mej i mej själv.

    Tack för att jag har fått lära känna dej här. Varje gång jag läser dina texter slås jag av hur fantastisk du är. Fantastisk på att berätta även när du är dödssjuk. Det kommer jag att bära med mej för alltid. Jag vill minnas dej och berätta för andra om dej. Jag som älskar att läsa väntar så på att få köpa din bok.

    All kärlek till dej.
    // Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner precis likadant som Helena! Hoppas att du fortfarande finns kvar och att livet inte är alltför bedrövligt.
      Kramar

      Radera
  135. Kramar från Rico och Romeo´s mommo...

    SvaraRadera
  136. Animus. Den maskulina kraften. Den självklara, stabila. Symboliseras av hästen i Jungs drömtolkning.
    Du känner den i hästens närhet. Samspelar med den, njuter av den. Kämpar med den ibland, när det är oharmoni.
    Animus är en form av den eviga, tidlösa kraften. Den oändliga visheten. Du ser den i hästens öga, i barnets öga, hos öppna, kloka människor.
    Någonstans söker vi alla den tidlösa källan. Acceptansen. Modet. Kärleken. Och hela tiden finns den där.

    Tack, Kristian. För modet och klokheten du har delat med dig av. För att du blottar dina rädslor och gör mina lite mindre egocentriska.

    Jag hoppas att du har en flock i närheten, som du kan söka skydd hos om du känner dig utsatt. Att ni håller koll över stäppen tillsammans.

    / Anneli

    SvaraRadera
  137. Jag vill tacka dej för att du har orkat öppna dej under den enorma press du går igenom när du kämpar tappert mot döden. Beundrar dig....kram

    SvaraRadera
  138. Idag är det en väldigt kall vinterdag här i Stockholmstrakten och jag tänker på dig, Kristian som fryser så lätt sedan du blev sjuk.

    Jag vet inte om du är i Dalarna eller i Stockholm men ha så bra du kan var du än befinner dig. Kram alice

    SvaraRadera
  139. Dina underbart formulerade texter ger livet en ny dimension och ett annat djup. Det känns självklarare att fokusera på det som är viktigt i livet, som att umgås med familj, vänner och att njuta av stunden. Du finns i mitt hjärta Kristian och och mina tankar kretsar ofta kring dig. Kram, Anns-Karin

    SvaraRadera
  140. Tänker mycket på dig, du unga fina Kristian!!!
    Varm kram/från en mormor i småland

    SvaraRadera
  141. Många varma kramar till dig/Gun

    SvaraRadera
  142. Tänker på dig! Kram ♥

    SvaraRadera
  143. Får så ont när jag läser dina texter. Blir fångad varje gång och det är så svårt att förstå hur det är. Hoppas att din sjukdom inte finns och att du just fått reda på det, att du ska få bli frisk. Men inte. Ingen borde få ha denna sjuka kropp. Inte en så fin människa.
    Tänker på dej ofta och önskar att du skulle få uppleva allt det du vill. Få din son. Bli gammal. Leva. Hade velat kunna ge dej en son, ge dej allt. Krama om dej och säga att det blir bra. På något sätt kommer det att bli bra Kristian <3

    SvaraRadera
  144. Du är vacker. På alla sätt. Du är vis, älskad och beundrad. Du är ljuset, mitt i allt det mörka. Ditt ljus kommer att skina och dina ord fängsla, för evigt. Du är evig.

    SvaraRadera
  145. Tänker på Dig <3

    // Anette

    SvaraRadera
  146. Kristian, bara du vet vad som är bäst för dig och när människan ger upp.

    Läste en intervju med en cancerläkare för säkert 20-30 år sedan. Han tillfrågades hur han skulle vilja dö. Han svarade: "I cancer". Varför kan man undra? Han menade att det var den sjukdomen som gav en person tid och tillfället att ta farväl och säga det man önskade till de man älskar. Denna tanke har jag levt med så länge nu. Jag förstod verkligen.

    Ganska nyligen såg jag ett tv-program om hur en läkare fått en obotlig sjukdom och valde att ta sig till en "dödsklinik" i Schweiz. Där var hon omgärdad av sina barn, som självklart var mycket ledsna och grät, samtidigt som de stöttade henne i hennes beslut. Detta var mammans val, hon kände att hon själv ville välja när hon skulle dö.

    Som du förstår är jag för aktiv dödshjälp. Vi hjälper våra djur när det är dags, med aktiv dödshjälp. När jag bodde utomlands skrev vi t o m på ett papper hos veterinären där vi bad om hjälp med detta: "Demande de l'euthanasie".

    Jag tänker på dig, har läst allt du skrivit, gråtit, skrattat, läser det om och om igen. Jag önskar att du är smärtfri och att du har inre frid. Du berör som få.

    KRAM, mod och styrka till dig!

    SvaraRadera
  147. Hej kristian. Du finns i mina tankar hela tiden. Förstår att det är tuffa tider för dig nu. Jag önskar att du får sova och drömma dig igenom smärtan, så att de bra stunderna överväger. Det är en strid, det du går igenom nu. En kamp. Önskar dig lugna fina dagar med dem du älskar! Du är fantastisk, en alldeles särskild sort. Jag är bara en människa som imponeras av dig, och som fått dig i mitt liv via blogg. Men jag älskar dig, mina känslor för dig är äkta och stora! Bli silla, få ro! ❤

    SvaraRadera