onsdag 26 december 2012

Sista bilden innan kriget


På det första fotografiet, det svartvita, ser vi honom sitta på huven till en Ford Fairlane. Året är 1957, modellen den senaste. Bilen är hans brors. Platsen verkar vara en skogsväg någonstans i obygden. Överallt granar. Sommaren bränner – det är samma sommar som älven vid Mellsta sänktes nästan två meter av torkan, samma sommar som Olof Reckner kysste kärleken i Folkets Park, samma år som de såg Ulf Hannerz klara tiotusenkronorsfrågan i Kvitt eller dubbelt.
   Hans jeans är uppvikta en handfull centimeter. Frisyren kammad strikt. Skinnjackan blänker. I mungipan glöder en cigarett. Han ler. Ser lycklig ut.
   Det är sista gången som bröderna är ute tillsammans.

Tavlan till vänster är en tolkning från 1789. Namnet på den bleka hästen som han sitter på ska han enligt uppgift aldrig ha avslöjat för någon. Han ser ut att vara klädd i en björnpäls, ovanligt mörk för att ha kommit från den svenska stammen. Kanske har konstnären tagit sig någon estetisk frihet, kanske var det ett udda exemplar. Fjädern som han fäst i håret ser ut att komma från en korp. Uttrycket är ovanligt: inga andra uppgifter om att upprorsmännen skulle ha smyckat sig med fjädrar förekommer. Legenden säger att det röda fältet i hans ansikte var fiendes blod. Om detta verkligen var sant är svårt att säga. Vi vet inte heller vad som var den bakomliggande orsaken, men någon gång när han närmade sig trettioårsåldern verkar han ha drivits till vansinne.
   Efter att ha sett flera av bygdens söner pryglas till döds i Frostbrunnsdalen ledde han det kommande upproret mot den svenska staten, i ett desperat försök att göra Dalarna till en fristående republik. Kampen var både lång och blodig, men har raderats ur historieböckerna.
   I januari 1787 förråddes han av en av de sina och han tas tillfånga. Han förs till Stockholm där han hängs utanför Tyska kyrkan. Liket blir hängandes för att statuera ett exempel.
   Hans kropp kom aldrig tillbaka till Dalarna.

Tidningsurklippet längre ner i rummet föreställer honom i ett glädjerus. Han har precis avgjort den sista finalmatchen för Färjestad. Euforin är total. Vid sargen bakom honom ser vi hur hans lagkamrater slänger sig över kanten för att fira segern.
   Säsongen var märklig. I grundserien utmärkte han sig knappt, för att i stället växa under slutspelet, där alla möten gick till den sjunde matchen. Målsnåla tillställningar varvades med det motsatta. Utvisningsminuterna sköt i höjden. Slagsmålen var värre, de individuella prestationerna tillsammans med lagmaskinerierna påstås aldrig ha varit bättre.
   Finalen avgjordes först på straffar.
   Efter matchen håller han sig mer och mer för sig själv. Han blir tystlåten och när han väl pratar, pratar han osammanhängande, sökande med slutna ögon.
   Under våren ger han sig ut för att vandra tillsammans med sin gatukorsning till hund i norra Dalarna.
   Vid Grövelsjöns norra strand hittas tältet.
   I slutet av september två år senare mottar hans syster – som då hade flyttat tillbaka till Borlänge efter en längre tid i huvudstaden – ett brev med den enda raden: ”Det gjorde inte ont.”

På det gulnade fotografiet till höger om det första som vi såg, ser vi honom sitta framåtlutad på ett svart friesersto, leendes. I bakgrunden betar korna lugnt. Bilden är tagen i höjd med Djurmo klack, som vi ser skymta på andra sidan älven. Till en början var svadorna inte nådiga om att han ville sköta sina djur under fritt bete, utan hagar och fasta platser, men efter en tid svalnade kritiken. Uppenbarligen var hans taktik ett lyckat drag.
   En tidig morgon i maj, samma år som bilden togs, kom hans häst gåendes långsamt i närheten av stationshuset i Arvslindan.
   Dess sadel var tom.

På den minsta inramade bilden sitter han på golvet i sitt pojkrum i Kvarnsveden, lutad mot garderobsdörrarna. Hans syster slår in julklappar i rummet intill. Han vet att hon just i detta nu målar vackra bilder med pennorna som hon tagit med sig från Stockholm. Han undrar om hon genom väggen känner hur mycket han älskar henne, om känslorna kan sträcka sig genom tapeten och in i hennes rum där hon försvunnit i fantasin. Kanske om han blundar och tar i med kroppens alla muskler. Kanske då.
   På nedervåningen hör han sin mamma pyssla med det sista inför den stora dagen. Radion pratar försiktigt i köket. Hans pappa rör sig i trappan. Han hör den karaktäristiska hostan, den smått hesa rösten. Utanför fönstren faller snön. Det börjar bli mörkt.
   I morgon är det julafton.
   Han böjer sitt huvud. Ser ärret över magen. De nya tecknen i svart och grått. Den eviga strävan förevigad på vänstra underarmen. Han känner magens oro. Händernas skadade känsel. Det torra tandköttet. Han tar ett djupt andetag. Känner lungorna ömma. Han döljer sitt rakade huvud, främlingens ansikte.
   Dagen efter upplever familjen en dag som ur en saga. Kvarnsveden sover i sin snö, älven ligger lugnare än någonsin. Alla är samlade. Allt är som det alltid har varit, som det alltid borde vara. Under eftermiddagen sitter han i soffan på nedervåningen och inser att detta kanske blir hans sista jul, att de som han älskar mest kanske kommer att sitta där utan honom nästa år.
   Evigt saknad.
   En spricka i livet.
   Tanken får alla krafter att försvinna i ett enda andetag. Han undrar en stund om det är nu han ska dö, för mer frid än detta kan inte upplevas. Låt mig dö här, i tryggheten – inte någon annanstans, tänker han och ser paketens papper virvla vid granen och Mårten.
   Några timmar senare bestämmer han sig för ytterligare en sång till begravningen, förutsatt att den sker på vintern. I nattens småtimmar samlas familjen runt det runda pusslet. De skrattar. Känner lycka, i allt det omöjliga.
   På kvällen har verkligheten knäckt honom i mammans famn. Han har gråtit som ett litet barn. För en dag som varit plågsamt vacker gick mot sitt slut, precis som han själv. Kroppen lyder inte längre. Som för att understryka kom näsblodet. Tårarna fick honom att gäspa, så där som han gjorde när han var liten. Hans mamma viskade försiktigt om sorgen, hur den ibland kan komma att ta över allt. Hon pratade om ett par fotografier, hur de alltid kommer att innebära något särskilt för henne: Porträttet i sovrummet, bilden från skolstarten.
   Men dagen innan blir han sittandes på golvet, i pojkrummet. Han tar en bild med telefonen. Tittar. Raderar. Han kan fortfarande inte förlika sig med förvandlingen.
   Han ser sitt imperium falla samman framför ögonen.
   Det blir den sista bilden, innan kriget.
















 

   Men se, ett skepp av snö och kristall, svävandes över älven från Amsberg, mot ångbåtsbryggan nedanför branten, den vinter han inte längre finns.

155 kommentarer:

  1. Så sorgligt och vackert, att vara här och nu för alltid <3<3<3 Kram från ett vintrigt Jämtland

    SvaraRadera
  2. Fina, käraste Kristian.

    SvaraRadera
  3. Åh, du fina Kristian.
    Du har en förmåga att beröra som jag aldrig tidigare upplevt.
    Vad betyder egentligen köpta julklappar?
    Den största gåvan är att ha hälsan, det inser jag mer och mer för varje inlägg du skriver.

    //Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men så måste det ju vara...det finns inget annat alternativ. Vara tacksam för var dag man får vakna upp frisk med sina nära. Ska det vara så svårt?? Jag skäms över mig själv mer och mer.

      Radera
  4. Mina varmaste tankar till dig, som berör mig så oerhört ...

    SvaraRadera
  5. Det kommer en tid när vi stannar upp. När allting plötsligt får klarhet. När meningen med det som sker får chansen att uppenbara sig. När du går ut i krig, i det som blir din strid, så hoppas jag att du finner svaren. Du levde aldrig förgäves fina Kristian, ta med dig det. Ditt liv gjorde skillnad. Och minnet av dig kommer att sammankoppla din värld med evigheten, när det är dags.
    Men det finns fortfarande tid kvar. Din tid.
    Många kramar till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så väldigt fint skrivit av dej.

      Radera
  6. Styrkekramar.
    //Elli

    SvaraRadera
  7. All kärlek och värme till dig.
    Stor kram.

    SvaraRadera
  8. I hjärtat mitt kommer dina ord alltid att finnas <3 innerlig kram ~ Caroline

    SvaraRadera
  9. Åh så sorgligt det här är. Tänker på dig och er alla ofta. Kramar till dig. Och till din mamma!

    Elisabeth

    SvaraRadera
  10. Vi önskar alla att du skulle fått leva många år och hinna skriva mycket mer men livet blir inte som vi önskar. En sak är säker att många som fått leva i 80 år har inte betytt ens en bråkdel så mycket som du gjort.
    Tack för dina ord Kristian!
    <3

    SvaraRadera
  11. Hej Kristian! Började läsa din blogg i dag, är glad för det! Du skriver fantastiskt med fina uttryckfulla ord och tankar. Du lämnar efter dig en skatt till dina nära och käraNågot för dem att hålla sig i som tröst. Tack för att du delar med dig!
    Lotta

    SvaraRadera
  12. Helvete vad ont det gör att läsa..... All kärlek, värme och styrka till dig. ♡♡♡ kram Karin

    SvaraRadera
  13. Fint. Tydligt beskrivet.

    Jag vill trösta, lindra, muntra upp.
    Men jag blir ledsen över livets orättvisa.

    Jag blir glad av att höra
    att det finns glimtar av
    vardag, vardagslycka, liv
    kvar i din svåra tillvaro.


    TACK.

    Tack för texterna. För kärleken i orden.
    Jag är en i den stora skaran av människor som du hjälpt
    att leva
    lite bättre, lite mer.
    Mina barn får en lyckligare barndom
    ochh blir troligtvis bättre rustade
    för att själva sprida trygghet
    och kärlek.

    Tack för texterna.
    För kärleken i orden.

    /Cattis

    SvaraRadera
  14. Att du fått vila i din mammas famn, att du fått uppleva ännu en jul tillsammans med Mårten och alla som betyder något i din värld gör mig varm och jag tror att alla som kommer att finns kvar kommer att minnas denna jul som den sannaste i deras liv. Ulrika, Östersund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt klart! Exakt så är det!

      Radera
  15. ❤ Kristian fina du,
    Med tårarna brännande i ögonvrån läser jag de alltid så välskrivna raderna med en stor sorg för ditt livsöde. Med ordets makt har du förändrat så många människor och deras värderingar.
    Eftersom jag själv för många år sedan omvärderade mitt liv så vet jag att hälsan är det som är det värdefullaste. Skönt att du orkade vara med din familj i Kvarnsheden i juletid och ha en så fin gemenskap med alla, även om du gjort det med en stor sorg. Man får vara ledsen, arg och förbannad över den förvandlingen som du nu genomgår, livet är absolut inte rättvist och du om någon borde vinna den kampen du nu så orättvist genomgår.
    Jag vill tacka dig stort för alla skrivna rader och att du delar med dig av din kamp.
    Glöm inte bort att du gör skillnad, stor skillnad i många människors liv.
    Visst är många av oss anonyma för dig och du känner oss inte alls mer än att du säkert känner igen signaturer och sättet vi skriver och uttrycker oss på men trots att du inte känner oss i verkliga livet så känner vi med dig och lider med dig i den kamp som du nu utkämpar.

    Tack, för att du finns och gör skillnad

    Kram fina du ❤ med din fina familj
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  16. Vi fick uppleva en Jul till! såå underbart. Styrkekramar till dej och de dina.
    <3 <3 <3

    SvaraRadera
  17. Åter tåras mina ögon av dina texter. Du skriver så otroligt vackert, kanske det finaste och mest ärliga jag någonsin kommer att läsa.

    Jag är glad över att du fick uppleva den här fina julen. Och visst är det konstigt - det kan vara den sista julen även för mig, för oss alla, det vet vi inte. Men att leva i dödens skugga, som du tvingas göra, ger det hela en helt annan dimension. Jag önskar så att du slapp!

    Många många kramar - och jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska få uppleva många fler fina jular tillsammans med dina kära

    SvaraRadera
  18. Tårar igen...som så många gånger tidigare. <3

    Kram Nilla

    SvaraRadera
  19. All kärlek till dig ❤ alltid!

    SvaraRadera
  20. Tänker på dej ock din familj❤Kram till hela familjen..Susan.

    SvaraRadera
  21. Va säger man kan bara älska dig många kramar

    SvaraRadera
  22. ...skeppet av snö och kristall glider långsamt fram...
    borta vid älvens slut
    försvinner det ljudlöst in i morgondimman...
    en smärtsam men outsägligt vacker bild dröjer sig kvar
    den lämnar oss aldrig..

    SvaraRadera
  23. Ooh..jag tar ett av mina djupaste andetag igen efter din fantastiska skildring och symbolik av det krig du så tappert och ödmjukt utkämpar..
    Att få gråta i sin mammas famn måste vara en ynnest. Så mycket Kärlek smärta och samtidigt den tryggaste plats i Världen..så vill jag också dö..och fler än jag tänker jag..

    Känns som du gjort det bästa du och din familj kan göra just nu och Du..Du har redan gjort och upplevt känslor och upplevelser som många är gröna av avund att ha fått vara med om

    Såå..om din kropp nu snart har tänjt på begränsningens sista sköra tråd så vandra stigen in i din alldeles egna dimension och du tar med dig Allt det goda roliga och häftiga du har upplevt och lämnar minst lika mycket kvar till oss andra som du gett nya liv och tankar till..

    Evigt Tacksam Dig Stridens Dalkarl Kristian!

    Allt Vackert till Dig nu och överallt!
    Madeleine

    SvaraRadera
  24. Morgondimman ja..så oändligt vackert skildrat..

    Madeleine

    SvaraRadera
  25. Berörd

    å omskakad!

    SvaraRadera
  26. Håll så hårt du bara kan i din mamma! Ni är det bästa för varandra! Alla tankar till dig mamma för din fantastiska son! Finns väl inte så mycket mer man kan ge än jätte kramar!!

    SvaraRadera
  27. All kärlek och styrka till dig och din vackra ljusa själ

    SvaraRadera
  28. Du är mycket speciell och betyder något extra särskilt därför kan du aldrig glömmas.

    Tack!

    Mina tankar går till hela din familj och särskilt till din mamma men allra mest till dig vackraste Kristian.

    Känner outsäglig sorg.

    Varmaste hälsningar från Nina.

    SvaraRadera
  29. Kärlek och fridens liljor Kristian!

    //Katrine L

    SvaraRadera
  30. Ytterligare en läsare här som du berört oerhört mycket med dina ord. Du beskriver livets skörhet och skönhet väldigt fint- tack!

    SvaraRadera
  31. Åh så sorgligt, så tungt. Men ändå, så vackert.
    Carina

    SvaraRadera
  32. Hmm,.svallvågor av bröstmjölk och tårar så att man får vada genom rasket,.vet du vad jag tänker när jag läser din text? Jo, Jack Londons The Star Rover, kroppen är gisslan hos mänsklighten men själen kan vandra fritt genom tid och rum,.ni är nog soulmates, Jack och du.

    Vandra fritt Kristian, vi kanske träffas i nästa liv, i tiden rör man sig fritt både bakåt och framåt, så vem vet, kanske kapten Blood och hans förste styrman mötts igen någonstans vid Karibiska havet.

    SvaraRadera
  33. Du är enastående! Kärlek, värme och kraft!

    Kram Ester

    SvaraRadera
  34. Den här julen har jag tänkt mycket på dej och din familj. Jag skulle vilja ge er alla en stor kram fylld med styrka, värme och uthållighet. Vilka kämpar ni är.

    Du lämnar så många spår efter dej. De som vill söka efter dej kommer att hitta musik, bloggen, tidningsartiklar, TV, filmklipp och snart en bok! Du kommer alltid leva kvar i våra minnen. Du behöver inte oroa dej över att du bara försvinner för du är allra högst levande. Både nu och när du inte längre finns här. Dina beskrivningar i dina texter gör så att allt blir så levande igen.

    Stor kram till dej Kristian.
    // Helena

    SvaraRadera
  35. All kärlek till dig o din mamma..ja, jag har följt din resa ett tag nu och känner starkt just för din mamma i det här (och för dig med förstås!) Är själv mamma, så jag vet. Din mamma skulle kunna vara jag, du skulle kunna vara min son. Ditt öde är hennes öde, din smärta är hennes, ditt liv hennes liv. Ja, jag skriver detta som en mamma det märker du nog!) Från en mamma till en annan. All kärlek till er!

    SvaraRadera
  36. Kristian,

    vad skriver man nar alla ord kanns for sma och forsvinner pa tungan och faller till marken. Du ar en fantastisk man med ett underbart sprak. Tack for historia lektionen.

    Kram,
    L

    SvaraRadera
  37. Fine Kristian! Stor värme och omtanke till dig! Finns inga ord som räcker till idag mer än att du ständigt finns i tankarna, den varmaste av kramar, Anna

    SvaraRadera
  38. Jag beundrar så otroligt din enorma kraft o ork, vad jag förstår ger du allt vad du kan. Massor av kramar och vackra tankar om dig och till dig du underbara Kristian! /Från en enkel människa men med ett varmt hjärta.

    SvaraRadera
  39. Hade jag bara kunnat skulle jag naturligtvis.....

    SvaraRadera
  40. Så smärtsamt vackert...

    SvaraRadera
  41. Hade VI, alla vi som kommenterar,bara kunnat Kristian..... vi älskar dig alla!!!

    SvaraRadera
  42. Om jag kunde skulle jag skriva , men jag kan inte så det får bli ett enda ord..... RESPEKT<3

    SvaraRadera
  43. ....och KÄRLEK, KÄRLEK

    SvaraRadera
  44. Mammatröst är det renaste starkaste. Torka tårarna krigare.

    SvaraRadera
  45. Tack Kristian. För att Du leder oss in i den tidlösa rymden. För att du lärde oss se att lasersiktet är inställt mot våra levande hjärtan. Tack för att du väcker vår uppmärksamhet. Får mig och många med mig att stanna upp i vår hetsiga kamp för det meningslösa.
    Vi - dina läsare ,som bara blivit fler och fler, följer din resa och söker precis som du klarhet i den till synes orättvisa verkligheten.
    Under ditt sanna jag uppdagas för mig och säkert många med mig den mening som annars lätt kunnat gå oss förlorad.
    Ditt författarskap lämnar avtryck och väcker hopp om en bättre värld. En värld där vi reser oss upp från marken under våra träd och ser granbarrens vitfrostigt skimrande skrud.
    Du lärde mig se att vi kunde uppsöka nya platser i våra liv. Stanna upp inför varann – möta saknaden och sorgen och därur pånyttfödas i kärlek för och med varann.
    Ditt lidande har inte varit förgäves. Dina bilder, ditt språk lever tidlöst vidare i oss inte bara bland dina nära och kära utan också hos alla oss som fick förmånen att följa dig på avstånd – Du ärliga, frikostigt, generösa Kristian
    Stig i Skåne.

    SvaraRadera
  46. För 12 år sedan förlorade jag min syster. Det var inget krig, ingen kamp. Tankarna har såklart varit många om hur mycket hon uppfattade innan hon försvann från oss. Men bilen voltade och när den landade och första personen var på plats levde hon inte längre. Saknade är enorm och jag önskar varje dag att hon fanns kvar här hos oss.
    Men jag vill också att du ska veta att hon hela tiden finns med mig.Vad som än händer skickar jag en tanke till henne och undrar vad hon hade tyckt och varje gång jag ser en stjärna lysa starkare än de andra tittar jag på den och tänker -Tjena tjejen, tack för att du är med mig idag med.
    En dag kommer jag möta henne igen. Av någon anledning som jag ännu inte listat ut fick hon gå långt före oss andra, men vi kommer mötas igen. Vi kommer mötas igen.
    Jag kan inte sätta mig in i din kamp, och jag har inga tröstande ord. Men jag vet att du på samma sätt för alltid kommer leva vidare i din familjs hjärtan. Och därför kommer du också för alltid att finnas med dem i allt som händer dem. Allt roligt, allt sorgligt och i spännande stunder och i långsamma tråkiga stunder. Och sen en vacker dag kommer även ni vara tillsammans igen.
    Om du lämnar, är jag säker på att det finns en cool tjej som du kan möta. Vacker och vild -klok, rolig och helt underbar. Hon och många andra finns där, tillsammans kan ni förbereda för oss andra som kommer efter. Vi kommer när vår tid är kommen, och som sagt, ännu har jag inte listat ut vad det är som gör att man är färdig här. Men den dagen kommer för oss alla! Ta hand om dig. Kram

    SvaraRadera
  47. Tack för att du delar med dig av ditt krig sorgligt ja men nödvändigt viktigt skrivet!!

    SvaraRadera
  48. Du är som en skumtomte . seg och innerligt gooood.
    Det spelar väl ingen roll var vi ses - eller hur! Vi kommer ändå att träffas. "Tant Gunsan" och Kristian.
    Var inte rädd Kristian. Du ¨är en mentor för så många.
    Och det kommer du alltid alltid att vara. Var du än befinner dig. Vi ses i tankar och ord. Din vän Gunsan.
    "sin ubte alls är anonym" Men som inte får in mitt svar annars.

    SvaraRadera
  49. Förstummad med tårarna rinnande nerför mina kinder sitter jag här.
    Det gjorde ont att läsa dina ord idag, så ont!
    Din mamma Kristian, din familj!
    Så oerhört vackert beskrivet och så fantastiskt kärleksfullt..
    Jag saknade min mamma i jul, har gjort så många långa år nu. Hon dog när jag var 28, hon va 54, och livet är så svårt att förstå, och saknaden sen då!
    Den där sjukdomen...den där elaka!
    Men så kommer du här o beskriver din kamp, å slår undan mina ben.
    Såg dokumentären om Roxette..om min namnes kamp mot sin cancer, och genast gick mina tankar till dig...
    Kanske kunde det få hända igen...att nån vinner...för nån måste ju det..nångång..å varför inte du då???
    Jag tror vi e många som tycker så...att du ska få uppleva många fler jular, somrar, vackra nätter, soliga dagar, trumsolon o festivaler...för om nån är värd det, Kristian, så är det du!!
    Men om det inte blir så...för sagor slutar väl inte alltid lyckligt..så vet med dig att jag älskar varje ord du skriver och för mig är du viktig!/mia mitt i natten

    SvaraRadera
  50. En tid i livet hade jag en livskris som var otroligt tung och som jag med stor möda lyckades ta mig ur. Då fick jag denna text som kommer från en låt av Ola Magnell av en person som kommit att betyda väldigt mycket för mig.


    Jag satt på en klipphäll i månaden maj
    Och stirrade tomt över dimmornas kaj
    Där havet slog volter mot palmer och sand
    I de hemlösa känslornas land

    Jag kände mej sliten av skiftande skäl
    Behövde gå undan och akta mej väl
    För allt som får retliga män ur balans
    Jag ville ge solen och freden en chans

    Det hade gått troll i det liv som jag fått
    Av något skäl som jag sällan förstått
    Jag sökte en hamn för en vacklande tro
    På att en man kan få komma till ro

    Men molnen sköt blixtar och tordönet kom
    Jag såg bara svart när jag vände mej om
    Förbannad av arvssynd, besegrad i strid
    Om platsen från ekoxens tid

    Nu hade jag seglat för gott från min sjö
    Som vaggat min eka mot malörtens ö
    Sorgen var mållös och vreden var stum
    Och allt låg för nära i tid och i rum

    Det fanns ingen fred jag såg fram mot att nå
    Mitt hus var belägrat och jag måste gå
    Det fanns ingen plats för en vacklande tro
    På att en man kan få komma till ro

    Jag reste mig sakta i månaden maj
    Högt över havet och dimmornas kaj
    Här kunde man hoppa och krossas till döds
    Där livet och kärleken fötts

    Men sången som steg från en avlägsen fjärd
    Nuddade slöjan mot änglarnas värld
    Och molnen drev bort över vågornas dans
    Där sorgen förbleknar av ljus och distans


    Den sista versen pekar mot ljuset, vilket jag fick uppleva och jag hoppas innerligt att du får göra detsamma Kristian...

    SvaraRadera
  51. En enkel kommentar bara; MED KÄRLEK; TINA

    SvaraRadera
  52. Fina Kristian, vad skall jag säga? Hjärtat blöder och tårarna rinner. Jag önskar jag kunde göra något men känner mig maktlös. Det enda jag kan göra är att be om mirakel. All styrka till dig och din familj. N.B

    SvaraRadera
  53. Så brutalt vackert.
    Så brutalt.
    Önskar dig styrka och ro i stormen.

    SvaraRadera
  54. <3 <3 <3 till dej du store krigare! Må du ha kraft till flera segrar i din kamp! Vi är många som följer dej i stiden! Även om vi inte kan göra din kamp lättare, så är vi med! Kram

    SvaraRadera
  55. Kristian.
    Din kärlek känns genom alla väggar. Jag känner den till och med här, vid en annan dators skärm. Den spiller över. Tack.
    Hoppas du känner lite av vår kärlek tillbaka.
    Kram Hedvig

    SvaraRadera
  56. All kärlek och styrka till dig och alla som står dig nära!

    SvaraRadera
  57. Marie Fredriksson fick beskedet "ett år kvar" för tio år sedan :)Läkarna kan ha fel, den egna viljan och tanken på livet gör underverk :)
    <3<3<3

    SvaraRadera
  58. Din öppenhet om din sjukdom berör på djupet..jag hoppas på mirakel.
    Tröstkramar till dig och de dina..

    SvaraRadera
  59. Jag undrar om du genom skärmen känner hur mycket värme och kärlek jag känner för dig. Jag önskar jag kunde ta över din strid, om så bara för en sekund, ett ögonblick. Låta dig vila en stund från detta oinbjudna, springa skrattandes på dalaängar. Jag, och många med mig, följer dig här och i våra hjärtan och jag önskar så gärna att jag kunde kriga med dig. Skydda dig och skjuta vilt omkring mig, så du kommer förbi kulorna oskadd. Jag tänker på dig, Kristian.

    SvaraRadera
  60. Store krigare och okända vän. Din och din familjs strid är hjärtskärande och berörande. Dina kloka ord har etsats sig fast hos många av oss som följer dig. Du är ett unikum med din språkliga talang! Love L

    SvaraRadera
  61. Finaste Kristian! Varmaste kramar och styrka till dig och din kärleksfulla familj. Så varmt och kärleksfullt finns ni för varandra och känner lycka i allt det omöjliga. Tröstar och gråter ut med varandra när sorgen tar över. Det är verkligen kärlek. Du visar med ditt sätt att vara och skriva vad kärlek är och vad som är värdefullt. Jag känner mig så förtvivlad att du får lida så. Hoppas du får känna frid och trygghet och att du inte har ont. Tårarna kommer och jag ber om mirakel. /Marianne

    SvaraRadera
  62. Så vackert, så sorgligt, så tänkvärt........

    SvaraRadera
  63. Jag bara en tant igen – Förlåt att jag upprepar mig.

    Den sista bilden - är inte tagen ännu...
    Kristian – Du krigare med en inre skönhet likt diamantens skönhet, som utstrålar ljus i regnbågens färger utan början eller slut.
    Endast en bråkdel av din inre skönhet har förmedlats i dina vackra texter.
    Därför att skönheten är ordlös och begränsas av svårigheter att beskrivas.

    Bilder av dig, med inre skönhet är omöjlig att med rättvisa nås och fångas av en kamera eller telefon.
    Du kan visserligen studera en bild, och upptäcka att du inte känner igen dig p.g.a. yttre förvandling.
    Du kan överraska dig själv med att inte acceptera den yttre förändring du ser och därför ta beslutet att radera bilden.

    Genom dina tankar, som omvandlas till texter har du delat med dig av pusselbitar, som i sin helhet skapar bilder och visar din inre skönhet.
    Tack Kristian för att du med dina texter delar med dig av dina tankar.
    Successivt fångas de upp, omvandlas till pusselbitar som passar in i inre bilder av dig.
    De finns inom oss, finns inom Mårten, finns inom dina nära och kära.
    Omsluts i kärlek, värme, skratt och gråt i ett inre ljus utanför orden.
    Går inte att radera hos någon av oss.

    Så länge du finns bland oss.
    Så länge vi får ta del av dina tankar i dina ovärderliga texter.
    Finns heller inte en sista bild.

    Tack Kristian för att du finns.
    Hur mycket än imperiet faller samman framför dig.
    Lämnar du omskakande och tankeväckande spår efter dig – rakt in i våra hjärtan.
    De går inte att radera.

    Lef väl


    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klokt skrivet. Jag håller fullständigt med dig. Kram både till dig och Kristian. N.B

      Radera
    2. Fint skrivet håller med. Stora kramar å massa med stryka till alla här men speciellt till Kristian // M

      Radera
    3. Åhh - det var vackert formulerat.. Jag instämmer till fullo med ditt inlägg. Tack!! ..blundar,knäpper mina händer och sänder Kärlek, Värme o Styrka till Kristian m familj.. / Madeleine i Örebro

      Radera
  64. Du fina människa! Mitt liv är indelat i före och efter det att jag började läsa Din Blogg. Du har ändrat mitt sätt att tänka och att leva. Jag önskar att jag kunde ändra inriktning på ditt liv radikalt, så att du fick många,många fina år ytterligare tillsammans med din familj.Du gör sån skillnad med dina texter! varma kramar!/ dalkulla i exil

    SvaraRadera
  65. Åh Kristian,
    tårar för dig.

    Jag önskar dig frid.
    Jag önskar dig tid.

    / Bodil

    SvaraRadera
  66. Jag sitter förstenad och förstummad. Djupt gripen. Vill gå i försvarsställning och påminna om Marie Fredriksson jag med, men...allt känns så tomt. Vill ändå inte släppa tanken på ett under...men det är så smärtsamt att läsa och så smärtsamt att känna in din förtvivlan. Har nyss kommit tillbaka från julens Kvarnsveden. Tårarna tränger fram, igen. Förstår din oändliga sorg och smärta. Kram och med någon slags förhoppning. / JJ

    SvaraRadera
  67. Du fine man!

    Dina ord går rakt in i märgen på mig.

    Kram från Malmö.

    SvaraRadera
  68. Jag funderar över rubriken till din text och själva innehållet. Vare sig du någonsin återkommer till denna blogg igen eller inte, så vill jag tacka dig för allt du gett och allt du ger dina medmänniskor i den här världen. / JJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer med JJ. Så tolkar jag det med, men hoppas att det verkligen inte stämmer.

      Radera
    2. Precis så var min tolkning också när jag läste Kristians inlägg och rubrik samt kommenterade igår Förhoppningsvis hade jag fel dock.

      Alla blogginlägg och även dess kommentarer samt sist men inte minst Kristians livsöde är så bedövande gripande. Kramar om ens hjärta och jag kan bara gråta då jag knappt orkar läsa hans vackra texter.

      Återigen: Tack du finaste Kristian Gidlund!
      Varma hälsningar Nina

      Radera
  69. Det gör ont ända in i själen att läsa...

    All kärlek till dig, tappra krigare!!

    Kram Tina

    SvaraRadera
  70. På juldagen såg jag Stekta Gröna Tomater, och kom då att tänka på dig.

    SvaraRadera
  71. Cecilia, borlängebo27 december 2012 kl. 21:34

    Igår hittade jag hit. Jag har hört talas om din blogg i flera månader, men inte kommit mig för. I sommras på Peace&Love så var jag på Sugarplum fairys spelning. Ni var fantastiska. Det gör ont i mig att jag inte tittat in hit tidigare, men jag är så oändligt glad över att jag tillslut gjorde det. När din bok kommer ut så hoppas jag att du kommer få hålla den i dina händer, och jag lovar att när den kommer ut kommer jag springa till närmsta bokaffär och köpa den. Jag kommer antagligen sträckläsa den. Dina texter berör, dem får mig att uppskatta mitt liv på ett sätt jag inte gjort förut. Jag sörjer över denna sjukdom som inte borde få finnas till. Mitt egentliga budskap till dig är att du berört mig, precis som jag vet att du berört många andra.
    Jag skickar kärlek och styrka <3

    SvaraRadera
  72. Gråter med dig och din mamma. ♡
    Ulrika Mi Berggren

    SvaraRadera
  73. Kristian ,jag önskar att Du och Din familj har många pusselbitar kvar att lägga.
    Varmaste hälsningar från Anna

    SvaraRadera
  74. dom sista verserna av Hjalmar gullbergs dikt förklädd gud.
    Bjuder ett mäniskoöga till stilla kärleksfest oss kyliga och tröga som folk är mest.

    lägger som himmelsk läkning för djupa själasår,
    en vän fri från beräkning, sin hand i vår,

    syns en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd--
    då sitter vid vår sida en gud förklädd.

    SvaraRadera
  75. Kristian, du unga kloka man, du behövs!!
    Kramar till dig o din familj!
    Tårarna rinner...
    En mormor från småland

    SvaraRadera
  76. På en hylla i mitt vardagsrum står en rad av riddare till häst, drake, prinsessa . Leksaker men inte för barn , påminner mig om kampen jag förde för min dotter . Symboler för att livet inte besegras ens när hjärtat slutat slå . Inte ditt, inte din mammas . Kärleken och våra avtryck här är oövervinneliga. Dina ord och tankar har sått frön som kommer att växa och spridas . Du lever i varje stavelse , vad som än händer . Annika

    SvaraRadera
  77. Varma styrkekramar från mig till dig. Jag kramar om.......
    Lena<3

    SvaraRadera
  78. Evigheten finns omkring oss här och nu , kopplas inte på när hjärtat slutar slå säger den kvinnliga prästen i teve nu . Vacker tanke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ovan skriver av mig , Annika , som miste min dotter född 1983 i mars 2005 . All kärlek till dig och din familj

      Radera
  79. All kärlek till dig Kristian.
    Ingalill

    SvaraRadera
  80. Du kan nog utan tvekan vara den vackraste av själar som finns. All kärlek till dig och dina nära <3

    SvaraRadera
  81. Ett skepp av snö och kristall svävar över älven. Skeppet syrs mot hamnen av den mirakulöst räddade unge mannen. Angriparen har kapitulerat. Kriget är över./r

    SvaraRadera
  82. Varma tankar till dig och din familj <3
    Dina ord kommer jag att ha med mig resten av mitt liv.

    SvaraRadera
  83. Av olika anledningar vill jag skriva "Jag älskar dig"
    En refräng följer dig.

    SvaraRadera
  84. Alla mina ord känns fattiga och överflödiga.

    Det smärtar mig så fruktansvärt att du och dina nära måste genomlida denna fruktansvärda tid. Mina tankar är hos er mest hela tiden och hos alla andra som tvingas vara i denna smärta.

    All kärlek till dig Kristian. Till din familj. Till alla som tappert kämpar därute vilken kamp det än må vara.

    KRAM!!
    /Erika

    SvaraRadera
  85. Fint skrivet. Ber för dig.

    SvaraRadera
  86. Så länge dina nära och kära finns, finns du genom deras minne och tankar. Vi andra som inte haft äran att träffa dig mer än genom din musik och denna blogg, kommer att plocka upp din bok och läsa den om och om igen, som ett motgift mot all själviskhet i vårt samhälle.

    SvaraRadera
  87. Dina sista rader
    " Men se, ett skepp av snö och kristall, svävandes över älven från Amsberg, mot ångbåtsbryggan nedanför branten, den vinter han inte längre finns."

    ...får mig av någon anledning att tänka på Jimi Hendrix ord:
    "Look, a golden winged ship is passing my way"

    Önskar dig hälsa och frid.

    SvaraRadera
  88. Många varma tankar till dig och din familj <3
    //Jeanette

    SvaraRadera
  89. Tack för din Sista bild innan kriget. Och vartenda ord dessförinnan.
    Far-väl

    SvaraRadera
  90. Den varmaste kärlek till dig och dina nära och kära.
    Britt-Inger

    SvaraRadera
  91. Även om det är svårt för dig att se ditt yttre förändras så är ditt inre vackrare än någonsin.

    Det utseende jag kommer att bevara av dig är bilden på omslaget till din bok, du valde verkligen rätt.

    Tack för att vi får följa dig, varje nytt inlägg känns som en dyrbar gåva. /alice

    SvaraRadera
  92. Såg just att en av Lotta Gray's bästa julklappar var beskedet om att du ska släppa en bok
    http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/2012/12/24/24-december-2012/
    Kristian, du berör och behövs - jag vill tro att läkarna inte alltid har rätt, som med Marie Fredriksson, som berättade i TV häromkvällen.
    Kram!

    SvaraRadera
  93. Jag är så förundrad över hur en man som jag aldrig träffat kan vara en så stor och viktig del i mitt liv. Surrealistiskt är det enda ord jag kan komma på. Surralistiskt på ett underbart och smärtsamt sätt.

    Min gamla mamma som har ögon som gör att hon inte kan läsa dina texter frågar varje gång jag talar med henne om det kommit något nytt inlägg och vill att jag läser för henne. Vi gråter tillsammans och förundras över ordens kraft. Dina ord ger oss också möjlighet att fortsätta samtal kring livet och döden på ett sätt som känns befriande och viktigt ! Ulrika, Östersund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fantastiskt med dialogen er emellan. Vackert!

      Madeleine

      Radera
  94. Åh Kristian, det gör ont att läsa det du skriver men så nödvändigt ändå att göra det. Jag kollar varje dag om du skrivit nåt nytt och blir lika glad varje gång du gjort det. Det måste vara en oerhört jobbig tid för dej nu, förstår om du tar vara på tiden med din familj men är oerhört tacksam för att du delar ditt liv med oss här <3

    Hoppas du orkar med många fler fina o tänkvärda texter, de behövs för att påminna oss alla vad som är viktigt i livet.

    Varma kramar från mig <3 Och jag hoppas precis som alla andra här att läkarna har fel och att du har lång tid framför dej!

    /Heléne G

    SvaraRadera
  95. Tänker på dig. Dina ord fastnar, dröjer sig kvar. Kärlek till dig och dina närmaste!

    SvaraRadera
  96. Tårar rullar.

    Dina ord blir snart min verklighet.

    Kramar mina barn ännu en gång.

    Går mot striden.

    SvaraRadera
  97. Finaste du. Vi saknar dig.

    SvaraRadera
  98. Precis som jag föreställt mig din jul! Snö, Kvarnsveden, julfrid, sorg och mamma!
    Kram
    Solveig

    SvaraRadera
  99. Du fina Kristian,mitt hjärta blöder för er alla i familjen,men de måste känna en sådan glädje och stolthet Kristian att de har fått ha dig i sina liv. All kärlek och styrka till dig och din familj <3 <3 <3

    Kram Maud

    SvaraRadera
  100. Många kommentarer nu är skrivna som om Kristian är död? Tycker som Viktor har uttryckt det: att inte börja sörja en person som fortfarande lever.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med.
      Det som säkert berör många av oss som läser Kristians starka texter är just förmågan att befinna sig I livet, vara närvarande och ta tillvara.
      Kristians texter får mig att bättre förstå mitt liv och framför allt blir jag uppmuntrad att formulera vad som är viktigt för mig, här och nu.
      Så länge vi lever, lever vi. Det är den viktiga påminnelse som Kristians texter väcker hos mig. Upplevelsen av närhet, kärlek, naturen, möten med människor som betyder mycket och platser som blivit till en del av oss. Att återvända, att hitta tillbaka och låta det som betyder något, ta plats.
      Låt oss stanna hos varandra så länge vi lever. Ingen av oss vet med säkerhet vad som händer sedan.

      Radera
    2. Kajsa! Såå sant..Tack för den sanna visdomen! Kärlek till dig med.

      Madeleine

      Radera
  101. Kristian.
    Jag ser fram emot boken...att få läsa dina vackra ord i en bok. Böcker är det bästa som finns. Jag hoppas få se dig le mot mig o signera den. All kärlek till dig och jag hoppas att julen, mellandagarna och nyåret ger dig o famijen tid och vila inför framtida prövningar. Du är med i mina tankar hela tiden. Stor stor kram från mia mitt i natten.

    SvaraRadera
  102. The Opposite Of Death Is Birth. Not Life. W Will. Exist. Toujours. Entering And Leaving. The. Glove. For A While.

    Nin Xxx

    SvaraRadera
  103. fantasiska Kristian...Tack för att du finns..
    kramar från Ludvika

    SvaraRadera
  104. Glädjen i den krypande sorgen blir absurd, gläds så mycket över din bok, ledsen över det orättvisa i livet. Kristian du är fantastisk. Kramar SJL

    SvaraRadera
  105. Konsten att beröra. Konsten att ena människor med ord. Respekt Kristian! <3

    Hanna i Göteborg

    SvaraRadera
  106. Du må tro att du bara är en vanlig människa, men för oss är du så mycket mer. Det är fantastiskt att dina ord ska bli till en bok.

    SvaraRadera
  107. Åh!
    Du berör. Med alla ord. Får ont i magen samtidigt som jag ler. Varje dag är jag rädd att det inte ska stå något mer. Kämpa på nu. Vi behöver dig. Kram.

    SvaraRadera
  108. Jag har läst igenom hela din blogg nu, från första inlägget till det här. Kinderna är täckta av mascaran som har runnit efter allt gråtande. Fyfan säger jag bara. Fyfan att vissa ska behöva genomlida sådant här. Men du är stark och ger värme. Tack för det!

    SvaraRadera
  109. Det finns ingen som berör som du. Jag hoppas att änglarna låter dig leva, jag hoppas att en sådan fin människa som du ska få lov att finnas kvar och förgylla jorden med ditt ljus, med dina fina ord. Vi behöver fler som du. Kanske är det just därför du är utvald till ditt öde, du ska lära oss andra så mycket. Få oss att värdera saker och ting i livet utan att bara springa på och falla offer för konsumtionen. Jag hoppas innerligt att du är en sådan människa som ska lära alla andra - för att sedan komma ur räddad. Jag hoppas, det är du värd. Om du nu måste lämna oss tidigt, var snäll och kom tillbaka snart i din nya skepnad. Sådana som du, med många liv bakom dig, behöver vi. Sådana kloka människor med rätt budskap till världen. Vi behöver sådana som dig. Jag ska skicka mycket healande ljus till dig. Kram på dig

    SvaraRadera
  110. Kristian!
    Har följt din blogg sedan jag såg dig i programmet "Annas eviga". Ditt mod, eftertänksamhet, ditt öde berörde mig djupt.

    I ett av dina inlägg var du lite undrande över varför så många människor berördes av dig och din blogg.

    För egen del så har du sattit ord till den sorg, oro, ibland ilska som jag känner pga av en nära anhörigs dödliga sjukdom. Vi har en nära relation, men har inte modet/förmågan att säga allt det du säger i din blogg.
    Istället har all sorg kapslats in, långt in, inne i min kropp som en hård knut. Så hårt, att det inte ens har kunnat formats till tankar i min egen hjärna.

    Din blogg har gett mig verklig kontakt med allt det svåra.
    Sorgen finns, men jag kan bära den.

    Din bok kommer jag att läsa. För trots din sjukdom, så handlar den om kärleken till livet. Precis som din blogg.

    Jag önskar dig allt gott. Små mirakel sker varje dag, varför inte nu, varför inte just för dig och dina kära.






    SvaraRadera
  111. Älskade Du! En mamma ska inte förlora sitt barn, en pojke ska inte dö, en ung man får inte förlora sitt liv i en sån skitig jävla sjukdom....ingen förtjänar det! Ingen....All kärlek till dig och din familj, älskade Du! /Jenny i Kvarnsveden

    SvaraRadera
  112. Åh alltid blir. Ja som fast när ja går in o äser från den första bokstaven till den sista är jag som hypnotiserad av din text. De är fint. Kram kram kram

    SvaraRadera
  113. All min styrka skänker jag Dig,just nu behöver Du den mer......och va Du min nära skulle jag viska i Ditt öra"Var inte rädd,det finns inget att va rädd för"Jag har vart på andra sidan och vänt,det var rogivande,där,på andra sidan..kärlek till Dig och Dina nära...

    SvaraRadera
  114. Hej Kristian. Jag hoppas att vi ses någon gång, någonstans. Du berör långt in i hjärtat och sätter pränt på det vi "odödliga" inte vågar tänka på. Hoppas att du får ett fint avslut på 2012 och en fin början på år 2013, tänker på dig❤ Kram

    SvaraRadera
  115. har träffat många som varit på andra sidan och vänt. Bland annat min mor. När hon hade cancer var hon inte rädd för att dö utan för att ha ont. Jag tror att andra sidan är härlig och att ni- du och dina kära ses igen fast på andra sätt. Må din färd bli lika vacker som de ord du skriver. Tack Kristian. Kram

    SvaraRadera
  116. Kramar om!!
    Dina fina ord berör mycket.

    Var inte rädd Kristian <3

    SvaraRadera
  117. Hoppas du finner tröst hos dina nära o kära.Omtanke
    kramar o närvaro betyder så mycket.
    Anna-K

    SvaraRadera
  118. Jag har några få önskningar inför 2013.
    Att få din bok i min hand, signerad av dig.
    Att få se dig och bandet spela på Peace and Love.
    Att miraklet ska ske och att detta bara är den första bok du ger ut och att ni ska spela på Peace and Love alla festivalsomrar........för så var det tänkt. kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. These are the exact same wishes I have for 2013. i so hope they come true. Big hug, Sylvia

      Radera
  119. Kramar till dej och de dina!
    //Anna

    SvaraRadera
  120. Har läst din blogg ett tag nu... Varje gång försöker jag skriva en kommentar men allt känns så meningslöst. Jag skriver och suddar ut igen. Vad vill jag egentligen säga? Tack och jag tänker på er. <3

    SvaraRadera
  121. Till Ulrika den 28 december 2012 19.22
    (Men även er andra på bloggen och Kristian som är grundorsaken till detta inlägg)

    Så glad jag blev över din beskrivning på din och din mors samhörighet!

    Den visar också på att begränsningar i ett sinnesuttryck inte behöver hämma ömsesidighet och förståelse i en kommunikation på ett djupare plan.
    Eller minska utrymmet att påverkas och vara öppen för att visa känslor.

    Dagens tidsanda med höghastighetsinfrastruktur, och då menar jag inte enbart trafiken utan även vårt informationssamhälle har ju lett till att vi numera har hamnat i en känslomässig turbulens och tidsmaskin i kaos.
    Tiden håller ett strupgreppsliknande koppel om halsen på oss.
    Tiden domineras av ”måsten” och att ”hinna med”.
    Som att färdas på autobahn utan av-eller påfarter.

    Svårigheter att lyssna (klart).
    Tendens att störa samtalen med att avbryta har blivit ett vanligt förekommande kännemärke – få hinner fullfölja en mening.

    Eftertankens stillhet under tystnad är numera en stor bristvara.

    Jag är övertygad om att detta är pudelns kärna i Kristians förmåga med att beröra oss.
    Konsten att våga förmedla de han berörs av, känner, tänker och uttrycka både i och utom orden.
    I eftertankens dyningar går det inte att hejda ett starkt behov att söka sig till stillheten och tystnaden.
    Vi behöver ”time out”.
    Vi behöver tid och fullt ut beröras, tänka efter (klart), känna efter utan att bli avbruten.
    Eftertankens stillhet - i ensamhet.
    Eller dela den tillsammans med någon.

    I ödmjukhet och tacksamhet – mot någon och mot Kristian.

    Hoppas detta år avslutas för alla er i fortsatt tacksamhet över att vi har varandra.
    Jag hoppas också på ett 2013 där vi fortsätter att värna om varandra.
    Fortsätt Ulrika att ta dig tid, läsa för din mor och samtala om det som känns värdefullt för er. (jag ler för mig själv när jag tänker på er)

    Jag önskar att vi alla får fortsatt många stunder till vila och eftertanke – även under dagtid.
    (har noterat att många av oss – helt förståeligt - skriver inlägg under dygnets tystaste timmar)

    Till dig Kristian vill jag önska dig allt gott nu och i fortsättningen.
    Det finns inte ord som täcker upp hur mycket dina texter har påverkat oss och hur mycket det har förändrat oss på djupet - ingen idé att ens försöka beskriva.
    Vi är många som i tacksamhet tänker på dig, värnar om dig och även ser fram emot när din bok kommer ut.
    F´låt om jag är tjatig – bilden av dig och den skönhet du skickar med ljusets hastighet via dina ord och utom orden - den kommer inifrån.
    Det bara är så.
    Det går inte att radera.
    Gott slut på 2012 och gott nytt år 2013.
    Lef väl
    Önskar
    jag – bara en tant

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tanten du skrev det jag själv hade velat skriva, tack! Känner också en enorm tacksamhet över att Kristian lyckas förmedla dessa ord så starkt.
      Kristian, vi är många som älskar dig och dina ord, Kram!

      Radera
  122. Jag har också läst hela din blogg, allt du delar med oss. Men jag hittar inte heller de rätta orden jag skulle vilja säga till dig. De orden finns liksom inte. Men jag tänker på dig varje dag. ( Min mamma gick bort i njurcancer för 18 år sedan, men det känns som igår...) Det finns inte ord... Men jag önskar dig all kärlek och värme till hjärtat som finns, och din kära familj. Många kramar och hopp om en härlig framtid, till dig Kristian!

    SvaraRadera
  123. Många kramar till dig Kristian du är bara bäst, och ha ett riktigt gott nytt år! Jag hoppas att det nya året kommer med mirakel så du blir frisk igen.
    Mvh Lissan

    SvaraRadera
  124. Hej igen, killen with such a beautiful mind!
    Snälla du, ge inte upp!!!
    Från Mia som du inte känner, men som beundrar dig!

    SvaraRadera
  125. Vill skicka varma nyårskramar till dig Kristian/Marianne

    SvaraRadera
  126. Tårarna rullar när jag läser dina ord. Du berör!
    Skickar massor av varma kramar till Dig!
    // Lisa

    SvaraRadera
  127. Jag har läst din blogg en längre tid, och inatt drömde jag om dig. Vi var nära vänner. Vi låg i en soffa och pratade. Jag var ledsen, för att du var sjuk. Det var både fint och hemskt på samma gång.
    Jag är lika gammal som dig. Du skriver så fint, jag börjar förstå vidden av att vara tvungen att lämna det här livet i den här åldern. Det finns så mycket framför.
    Det var en fin dröm iallafall, och jag hoppas att du på något sätt känner av kraften alla som jag ger genom att tänka på dig. Vi känner dig inte, men vi läser dina texter och berörs. Drömmer om dig. Tänker på dig. Du hjälper oss att uppskatta det vi har. Jag önskar dig allt gott!

    SvaraRadera
  128. Hej Kristian!

    Platserna där du ofta beskriver; ångbåtsbryggan som så vackert ligger där vid sluttingen vid Mellsta, cykelvägen som går förbi kyrkogården och som tar slut vid rondellen, älven som så spegelblankt kallt gnistar klart osv. - Precis där bor jag! Du ska veta att VARJE gång jag är ute och går tänker jag på dig, du har fått min "hembygd" att lysas upp på något sätt. Varje gång jag går längst älven där de ofta betar kossor på sommaren eller där de krokiga springspåren vid Båtstad sluttar eller där ekarna så fint vajar längst järnvägen i Kvarnsveden. Jag har alltid tyckt att Borlänge är en ganska trist stad, det tycker jag än idag MEN du har med denna blogg fått mig att "se mig om", uppskattat de vi har och att vi ska vara glada för det vi faktiskt har. Trots det ska jag flytta, men jag glömmer aldrig vart jag en gång kom i från och jag uppskattar detta ställe mer än någonsin.

    Jag ville bara att du ska veta att du verkligen berör mig- varje dag och du kommer alltid att göra det.

    Kämpa på, världen behöver dig!

    Kram Elin

    SvaraRadera
  129. Så starkt, vackert Och fint du skriver. Du berör. På djupet. Mina tårar rinner. Vet att jag ska vara tacksam för livet som blev mitt trots allt. Massa kärlek till dig från mig!

    SvaraRadera
  130. Ikväll lyser solen bara för dig.
    Den här texten nockade mig idag.
    //Helena på Åsen

    SvaraRadera