måndag 17 december 2012

Brynta röda körsbärstomater


Om jag inte minns helt fel så hade vi precis älskat i soffan, jag och västkustens gudinna. Egentligen skulle vi kolla på en film, men våra kroppar kom emellan. Nu letade vi förvirrat efter våra kläder, trötta och rödkindade. Efter en stund var vi hyfsat påklädda och vår gemensamma puls började sakta återgå till det normala.
   Filmen fick en ny chans.

Jag minns att jag såg den som väldigt liten – kanske när den kom, även om jag inte minns vilket år det var. Sedan dess har jag sett den flera gånger, men nu var det flera år sedan sist. Vissa scener sitter kvar som om det var i går, andra partier upplevdes nu som om de spelades upp för första gången.
   Jag har alltid tyckt om den där historien, men hur den klassas av cineaster och filmkonnässörer har jag ingen aning. Och ärligt talat, så kan jag inte bry mig mindre.

Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café utspelar sig i den amerikanska delstaten Alabama i början av förra århundradet. I mina ögon börjar den centrala berättelsen när yrvädret Idgie tillsammans med sin äldre bror Buddy och dennes flickvän Ruth lämnar förberedelserna inför ett stundande bröllop. Flickan Idgie har hamnat i luven med en provokatör på festplatsen och därför ger de tre sig av för en promenad, för frisk luft och för något annat att tänka på. Den fina relationen mellan Idgie och hennes bror Buddy är uppenbar. Han uppmuntrar hennes rebelliska ådra och han berättar en skröna om hur en flock gäss en gång frös fast i en sjö innan de flög bort med hela vattendraget. Idgie och Ruth skrattar åt honom när han berättar att sjön senare landade på en helt annan plats i landet. De tre går längs en damm innan de stannar på en bro över ett järnvägsspår. Sommaren är brännande het. Förälskelsen ligger i luften. Buddy och Ruth kysser varandra, skylda av den sistnämndes hatt. Överallt hänger en förväntan. En vibration.

Blåsten tilltar. Ett vinddrag sveper förbi bron och tar med sig Ruths hatt. Till en början står de tre och bara ser hur hatten rullar längre ifrån dem på banvallen. Buddy tar sig ner för bron och jagar springandes efter. I stegen böjer han sig för att ta tag i brättet, men vinden får nytt liv. Buddy fortsätter. Till slut lyckas han. Han plockar upp hatten och ska precis vända tillbaka mot bron. Då inser han att hans ena känga fastnat i rälsen.
   Samtidigt hör han hur ett frustande ånglok närmar sig.

En förmiddag innan en behandling kommer Maria förbi. Jag såg henne pulsa fram genom snön utanför mina fönster. Hon hade sina rosa hörlurar på. När hon kom fram gav hon mig en julkalender – kanske för att hon vet att jag inte skulle skaffa någon själv. Jag och Maria har en lång historia.

Vi träffades för första gången på en endagsfestival, strax därefter på en fest hos en gemensam vän. Första gången som vi var själva gungade vi oss igenom en varm sommarkväll vid Tunaåstrand. Vattnet låg lugnt. Det kändes som om vi var de enda vakna i Hytting. Hon hade glömt att berätta för sin mamma var hon var. När vi kom hem till deras hus reagerade hennes äldre syster i panik då hon stirrade sig blind på mina boots i storlek 45 i hallen. Mamman, som var i deras sommarstuga ett antal mil norr om Borlänge informerades. Paniken spred sig. I efterhand fick jag veta att hon var beredd att åka hem från stugan för att ta tag i den där troligtvis yrkeskriminella bootsbäraren som tänkte röva ut en av hennes döttrar ur landet. Nu blev det inte så. I stället kom jag och Maria att ha ett långt förhållande. Sex år. Vi växte upp tillsammans. Gjorde allt. Skrattade. Grät. Älskade varandra. Vi bodde ihop, och ibland tror jag att jag var den son som hennes pappa aldrig fick.
   I dag, trots att det har gått flera år sedan vårt uppbrott, vet jag inte var Maria tar slut och var jag själv börjar. Jag bor fortfarande kvar i vår lägenhet. Det fanns en period då vi knappt hördes. Det var ett helvete. Jag kommer aldrig att komma över det som krossade vårt förhållande. Sorgen och skammen tar jag med mig in i döden.
   Nu hörs vi allt mer. Det betyder mycket.
   Jag vet att hon är ledsen för vad som är på väg att hända. Och jag känner Maria. Jag vet vad tårar betyder för henne.

När hon har lämnat över julkalendern sätter hon sig i fåtöljen. Snurrar lite lätt. Och så börjar hon gråta. Jag försöker göra i ordning lunchen. Sköljer körsbärstomater. Jonglerar med ett paket salsiccia och en burk honung. Viftar på stjärten. Fånar. Gör mig till. Ler.
   Jag kan fortfarande skratta. Verkligheten måste ha självdistans. Annars blir den outhärdlig.
   Förlåt för att jag gråter, säger hon med en röst som knappt bär.
   Det behöver du aldrig be om ursäkt för, svarar jag.
   Men du verkar så glad, och så kommer jag hit och är ledsen, kontrar hon.

I filmen närmar sig lokomotivet. Buddy rycker och sliter i kängan, foten, benet, kroppen. Faran frustar fortsatt. Idgie och Ruth skriker mot den unga mannen som de båda älskar. Buddy vänder sig om med ett leende som ska ta udden av allvaret. Hans blick säger att det inte är någon fara, men så fort han vänder blicken tillbaka mot kängan och loket är uttrycket ett annat. Han lättar på kängans snörning, vickar med hela sin kraft. Inget hjälper. Loket. Idgie. Skriken.
   Närmare.
   Än en gång vänder sig Buddy om. Ler, som för att berätta: ”Ni behöver inte vara oroliga. Jag klarar det här.”
   Men situationen är en annan.
   Lok. Idgie. Skrik. Nära.
   Buddy.
   Det blev en sorglig bröllopsdag.

När maten är klar är varken jag eller Maria särskilt sugna på att äta. Vi petar i våra små portioner. Jag tittar på henne. Ser att hon inte orkar stå emot tårarna längre. Utan att säga något sträcker jag ut armarna och hon sätter sig i mitt knä. Jag håller om henne, så ömt och varmt jag bara kan. Hennes kropp skakar. I hennes hår döljer jag mina egna tårar tyst.
   För precis som Buddy står jag och viftar leendes allt blekare, medan jag hör lokomotivet frusta. Precis som Buddy kommer jag inte att komma undan. Min kropp är fast. Faran far. Och de jag älskar mest kommer att stå på bron bakom mig och se på.
   Det gör mig mer ont än ångloket i sig.

125 kommentarer:

  1. Kärleken värmer och du värmer mig med dina ord. Hoppas tåget fortfarande är långt borta.Maria

    SvaraRadera
  2. Du fina dalakrigare... här kommer ett fång kärlek. / Annika

    SvaraRadera
  3. Älskar den filmen. Älskar din text. Förstår likheten.

    Buddys berättelser levde kvar och gav styrka och leenden. Det kommer dina också att göra - gör det faktiskt redan.

    Skönt att du har människor nära att hålla om och bli omhållen av.

    Kram från Elisabeth

    SvaraRadera
  4. Ytterligare en fantastisk text om en underbar film. Låt alla nära och kära få hålla om dig så mycket du orkar! Vi andra står beundrande bredvid och njuter av dina ord! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer med "lilla jag"!

      Radera
  5. Du vackra fina Kristian <3

    SvaraRadera
  6. Åh mitt hjärta går i tusen bitar.. <3 varma kramar

    SvaraRadera
  7. Kämpa mot det hemska loket! Kramar och empati från Haninge

    SvaraRadera
  8. Tänker ofta på dej.
    Sänder all kraft jag har för att göra dej stark.
    För att du skall orka slåss länge än.
    För att du skall hinna säga allt du måste ha sagt.
    Tack för att du delar med dej till oss.
    Kram
    Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med "Helena"!!!!
      Du är fin du Kristian!!!!
      Kram
      Agneta




      Radera
  9. Hur kan man vara så underbart fin och godhjärtad som du verkar/är!?? Jag bara undrar. Jag skulle göra vad som helst för att känna dig. Du är så levnadsglad, orädd, känslosam, saklig, äkta empatisk, inte rädd för att uttrycka dig och framförallt KAN uttrycka dig väl. Inte många som har den förmågan! /Emeli

    SvaraRadera
  10. Kristian, du verkar ha en riktigt vacker själ o du påminner oss följare på bloggen om att stanna upp och reflektera över våra liv o vad vi prioriterar i den vardag vi ofta klagar på och tar för given. Jag har själv levt med en ung man med cancer som lämnade mej o alla nära o kära för snart två år sen. Jag blir fortfarande ofta ledsen över hans tankar och känslor inför döden, men jag hämtar oxå styrka från hans fantastiska person och minns honom mest som den han var utan sjukdom.

    Kristian - du är en vacker person som gör skillnad även om du vill borsta bort det;-)

    Finns mkt att säga men de ord jag känner passar inte in när jag inte känner dig! Försök strunta i alla råd om mat o liknande, lägg din energi på det du vill o behöver o vad det är det vet självklart bara du!

    Jag respekterar dig som en modig,frispråkig författare och en jädra kämpe!!

    Medmänsklig kärlek till dig och hoppas att du har många fina stunder kvar!
    <3

    SvaraRadera
  11. Är nog få som kan beröra så djupt som du gör.. en dålig dag vart just mkt bättre efter ditt inlägg du får mig att tro på kärleken att den finns å att den kan va sann å ärlig. Hoppas tågen rullar länge än för dig många varma stöttande kramar// M

    SvaraRadera
  12. Kramar till dig som berör mig så djupt,som får mig att gråta samtidigt som jag känner så mycket kärlek ! //Maritha

    SvaraRadera
  13. Du får mig att vilja ta bättre vara på livet.

    SvaraRadera
  14. Massor av styrka till dej och de dina.

    SvaraRadera
  15. Som du ger av dig själv, vännen. Så naket, så ärlig och rent, så vackert. Önskar jag kunde ge något tillbaka. Varm innerlig kram <3 //Caroline

    SvaraRadera
  16. Om filmen utspelat sig i Sverige
    Om det vore vinter
    Då skulle alla turer ställas in
    Inga tåg kunna gå
    Om bara detta om vore gripbart
    Här och nu
    Men med all min kraft försöker jag vrida rälsen
    Och dra i nödbromsen
    Jag har gett mej fan på att få loket att åka i
    en vid båge runt solen istället

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hjälper till med att vrida rälsen.....
      Kärlek <3

      Radera
  17. Kristian, du är så enormt fantastiskt! Du har lyckats med mycket mer än många gör under ett längre liv. Det finns inga garantier i livet och ingen sitter med facit i hand. Hoppas så att din distans känns som den låter för att göra detta umbärligt! Kan inte förstå vad du går igenom men är tacksam för att få deltaga. Tusen kramar My

    SvaraRadera
  18. Floder av tårar..

    SvaraRadera
  19. Så fint. Älskar den filmen. Kram till dej och Maria//Jenny

    SvaraRadera
  20. Du är min hjälte i alla lägen!

    SvaraRadera
  21. Varje gång jag besöker din blogg och ser att ett nytt inlägg finns så slutar jag andas för en kort stund, berörd och full av kärlek läser jag dina omsorgsfulla ord.
    Och varje gång blir jag lika varm och fylld av både hopp och sorg.
    Jag önskar dig världen Kristian, att du känner den vid din sida när du tar dina stora och viktiga kliv, inte bara för dig utan även för mig. Din resa har blivit min och det går inte längre en dag utan att jag tackar dig för allt du gett mig.
    Framförallt modet att vara stark!

    All kärlek till dig.

    Kramar från en Huddinge tjej

    SvaraRadera
  22. Det är så vackert. Kärleken. Livet. Så skört. Så fullt av stora känslor.
    Å du beskriver det som ingen annan.
    Dina ord går rätt in i hjärtat.
    Tack för att du delar med dig Kristian!

    j.

    SvaraRadera
  23. Jag älskar den filmen och har sett den hur många gånger som helst. Och varje gång jag ser scenen med Buddy som fastnat i rälsen så hoppas jag - fast jag vet vad som ska hända - att han ändå ska komma loss! Och lika mycket, trots att det kanske är mot allt bättre vetande, så hoppas jag att du, Kristian ska få loss foten från rälsen, att du ska kunna springa tillbaka upp till bron där dina nära och kära står och väntar. Att du ska få fortsätta leva ett långt och spännande liv. Jag hoppas så att det nästan gör ont.

    Carina Eliza

    SvaraRadera
  24. Jag ber för dig varje dag,tänker på dig och dina fina texter,fina du,som du berör.Såg rubriken och genast tänkte jag på "stekta gröna tomater"... häromdagen rekommenderade jag den filmen till en kollega...Med många varma tankar och kramar/Virpi.

    SvaraRadera
  25. Din text fick mig att tänka på hur nära alla känslor ligger varandra, särskilt de allra mest berörande och starkaste. Och så tänkte jag på dessa rader:

    "Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
    Tappa inte bort denna riktning.
    Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
    Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få."
    H. Martinsson

    /K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just den tanken har jag snuddat vid många gånger när jag läst den här bloggen. Att stark och äkta kärlek alltid har ett pris, djup sorg, och det är så det måste vara. /M

      Radera
  26. Väldigt bra skrivet, Du beskriver så man förstår och kan gripas med och det berör!! Jag får ett annat livsperspektiv efter att ha läst din blogg. Du är en otroligt grym musiker och låtskrivare! Jag spelar själv musik och har band och musikprojekt i Falun och Borlänge. Du och Sugarplum fairy har betytt mycket för min musikaliska utveckling. Önskar dig verkligen allt gott och att din tid du har kvar här blir den allra bästa för dig!
    Många hälsningar från Albert!

    SvaraRadera
  27. Anonym 18 december 2012 10:31

    Tack för det du skriver, så fint om än grymt, just så som livet kan vara, det förmedlar du på ett sätt som både väcker sorg och kärlek...men såklart att du är rätt person att förmedla detta, önskar att allt du skriver bara var en berättelse och inget mer...du finns ofta i mina tankar.

    SvaraRadera
  28. Du skriver de vackraste texterna som går rakt in i hjärtat och du kan sätta ord på allt,så känslosamt! Du berör!
    All kärlek och omtanke till dig <3

    SvaraRadera
  29. Tårarana trillar och i hjärnan dånar det, det får inte vara sant , så här får det inte vara, nu måste snart ett mirakel ske, snälle gud om du mot förmodan finns..
    <3
    E

    SvaraRadera
  30. Du trollbinder mig med dina ord, ord som glöder och brinner i evighet, all kärlek till dig Kristian, må loket vara evigheter bort!! /Maria

    SvaraRadera
  31. Det du skriver berör så oerhört.
    Du delar med dig av ditt liv, både de som varit, de som är och det som komma skall.
    Att du orkar vara så stark, att du vågar skriva, att du tänker på alla andra utom dig själv, är fantastiskt.
    Du tröstar, du ler och du kramar, när det egentligen är du som borde bli kramad.
    Du besitter en fantastisk glöd och styrka!
    Önskar bron gick sönder, så att tåget dig aldrig når!
    Massa kramar från Maria i Nykvarn

    SvaraRadera
  32. Älskar också den filmen! Och nu när du beskriver hur han sitter fast där och tåget närmar sig så får jag en aning om vad det är du ska möta. Stor kram!

    SvaraRadera
  33. Hej Kristian - Gunsan här.

    Du väcker upp så många fina känslor. Hos mig gråt som kommer fram. För dig för mig för många.
    Tack igen för alla underbara ord. Skriv så mycket du orkar. Vill vara nära dig - som en vän.
    Tankar till dig från mig. Gunsan

    Jag är "som profil" Inte anonym - men klarar inte få fram mitt svar annars.

    SvaraRadera
  34. Wow. Ditt tangentbord gnistrar och glöder av känslor och skickligt skrivande. Bloggen borde publiceras i bokform.
    Jag önskar också att det där tåget kunde spåra ur. Annika

    SvaraRadera
  35. Som alltid fångar du min sorg. Min glädje över att jag kanske, märk väl kanske, överelever dig. Vad vet jag i morgon, om jag kör av vägen. Eller kanske får en hjärtinfarkt. Till trots vill jag vila i dina tårar. För där sköljer kärleken sitt alter ego. Att ha social patos och en innerlig överlåtelse, kanske räcker en bit. En bra bit. Ge inte upp, bara för att "döden" gör sig till känna. Det finns alltid ett hopp, och kanske orden är överfödiga, för du har ju mod och kraft. Att möta livet i Carpe Diem. All kärlek; från Smålands Tina

    SvaraRadera
  36. Jag älskar sättet du skriver på.

    SvaraRadera
  37. Kristian,

    Tack for dagens fina ord och for att vi far dela din resa.

    Kram,

    L

    SvaraRadera
  38. "I dag, trots att det har gått flera år sedan vårt uppbrott, vet jag inte var Maria tar slut och var jag själv börjar". Får mig att tänka på "Where I end and You begin" med Radiohead, även den så hjärtskärande vacker.

    Varmaste hälsningar//Ann

    SvaraRadera
  39. Så fint skrivet!

    Så många gånger man tänkt "Tänk om livet kunde vara som i filmen" men inte i det här fallet.
    Kämpa på!
    Kram

    SvaraRadera
  40. Älskar dina välskrivna och läsvärda texter. Tusen tack för att du delar med dig!
    Med önskan om många bra dagar med nära och kära. Med gott mod. Med god känsla. Med kärlek. Med respekt.
    Kram Anette <3

    SvaraRadera
  41. men jävla skit också vad allt är orättvist.

    du är fantastisk.

    SvaraRadera
  42. Fy fan. Fina du å fina Maria å fina ni och allt som är ert och vackert... Så skulle det få fortsätta. När det inte får det och i de fall någon jag älskar av olika anledningar måste lämna och jag står kvar där med sorg som kväver så brukar jag nånstans finna ett uns tröst i orden "Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig". Kanske att det är så för er också...?

    SvaraRadera
  43. Det här var nog din bästa text någonsin. Kärlek i massor till dig.

    SvaraRadera
  44. Mathias Pettersson18 december 2012 15:57

    Vackert..sorgset och en påminnelse om hur flyktigt allt
    är..sköt om dig !!!

    SvaraRadera
  45. De kommer också försöka le med all sin kärlek till dig! Vet att det de känner är äkta och det kommer att få dem att förbanna cancern och önska dig tillbaka.

    All kärlek och respekt till dig!

    SvaraRadera
  46. Du skriver så många vackra ord. Jag har svårt att finna ett enda. Kärlek till dig i massor.

    Du kommer att leva för evigt i våra minnen, intryck och beundran av dig

    SvaraRadera
  47. Finaste Kristian!
    Tack för att du skriver igen. Du skriver så fint och innerligt. Du och Maria har så fina och äkta känslor för varandra. Ni delar glädje och sorg. Tröstar varandra så ömt och varmt. Ni är två så fina människor. Mycket kärlek till er båda. Ber och hoppas på mirakel. /Kram Marianne

    SvaraRadera
  48. A beautiful mind, det är vad jag tänker på när jag läser dina inlägg.
    Ge inte upp!
    /Mia (som du inte känner)

    SvaraRadera
  49. Kärlek är något som binder ihop livet! Kärlek finns i så många former! Värmer i hjärtat! Denna dag började inte bra. Att på jobbet öppna ett mail med rubriken: Tråkiga nyheter, bådar aldrig gott! Att där få läsa att en 16-åring somnat in för gott. En 16-åring som lägger sej med hosta en kväll och sen...Fattar ingenting, det är så ofattbart att det inte finns ord! Men i den förtvivlan som uppstår måste man finna en väg att gå...

    SvaraRadera
  50. Kristian. Det är otroligt jävla sorgligt det här. Fy fan för att gömma sina tårar i nån annans hår, och ha en skakande kropp i sin famn. Din vardag nuförtiden.
    Du lilla fina männsika, att du måste gå igenom det här? Kristian, det gör mig så förtvivlat ont!

    SvaraRadera
  51. Kärlek.
    Livet.

    Kram till dig fina Kristian/Emma

    SvaraRadera
  52. Stjärnorna gnistrar Kristian <3

    SvaraRadera
  53. Oh, Herre Gud!
    Gråter jag också.
    De varmaste hälsningar från Nina.

    SvaraRadera
  54. Du <3 Maria <3 bandet, alla lyckliga åren då allt tycktes möljigt, vart tog de vägen? Vad gick snett, var spårade allt ur, hur kunde allt detta hända så att jag just nu sitter och läser din blogg med det sorgligaste budskapet i världen istället för recensionen av ert fjärde album eller din och Marias förlovningsannons. För i min värld var det utstakat. Spikat och klart. Du ska inte stå och vänta på ångloket, du ska sitta i förarhytten och köra mot en fantastisk framtid, Snälla någon, ändra manus.....nu!!!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart. Jag älskar också filmen och har sett den hur många gånger som helst men.. självklart ska Kristian köra loket! Långt, långt in i framtiden.
      All kärlek och styrka till dej och dina nära Kristian! Ta kommandot över loket och kör på!

      Radera
  55. Gillar också den filmen!
    Du skriver så bra och man blir så berörd av dina texter.
    Kramar

    SvaraRadera
  56. Hej Christian
    Nu ikväll ser jag plötsligt hur min tonårsdotter sitter och gråter vid sin dator.
    När jag frågar vad det är för fel säger hon
    -Jag är inne på Christian Gidlunds blogg och läser.

    Önskar jag kunde göra dej frisk. :(

    SvaraRadera
  57. När det gäller att domptera bokstäver och forma dem till det du vill är du sannerligen en bee charmer...
    Kram från moster Åsa

    SvaraRadera
  58. Hur extremt bra skriver du inte? Helt otroligt. Alldeles tagen sitter jag här och gråter och funderar över hur orättvist detta är. All kärlek till dig du underbara! Ta hand om dig<3 Lina

    SvaraRadera
  59. Inga ord att skriva. Skickar styrka, hopp, mod och kärlek att acceptera det du inte kan förändra mod att förändra det du kan och förstånd att inse skillnaden... Tack för att du hjälper mig förstå.

    SvaraRadera
  60. Tänker på dig och förundras ännu en gång hur fint du skriver! Alltid när jag läser din text kan jag liksom se det framför mig, precis som i en bra bok. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  61. Kärlek till dig och de dina!
    Tack för att vi får låna en skärva av din själ ibland, underbara människa!

    SvaraRadera
  62. <3 styrka till dig...

    SvaraRadera
  63. Som vanligt - träffsäkert! Helt underbart och så djupt sorgligt. Men med så mycket styrka i ditt sätt att uttrycka dig. Åhhh ...styrka till dig och de dina!

    SvaraRadera
  64. Tyvärr är många i din situation. Zach är 17 år och det ser ut som om han kommer förlora kampen mot cancer. Han har valt att uttrycka sig via musiken. http://www.youtube.com/watch?v=sDC97j6lfyc
    kram/ cecilia

    SvaraRadera
  65. Jag vill bara sjunga en fin vaggvisa, stryka dig över pannan och säga att allt det onda är borta när du vaknar.

    Jag vill bara kunna ge dig en kram, som är så innerlig att du förstår den betydelse du har för mig när du ger av ditt innersta på ett sätt som ingen annan.

    Jag vill bara att magi uppstår och du får det långa liv du förtjänar.

    Jag vill inget annat!

    Din text är så starkt, talande, gripande och lika mycket som mina tårar fälls för dig öppnar det också dörrar till stängda rum och känslor som du sätter ord på, åt mig. Din ventil blir också min, men på ett annat sätt. Det är som en melankolisk melodi, vackert men inte utan smärta. Tack för allt du ger! Kram till dig Kristian!

    Anna

    SvaraRadera
  66. Åååhhh, du skriver så fint, gripande och tänkvärt! Fina Kristian, jag hoppas att ett mirakel sker, att du blir frisk och får leva ett långt och lyckligt liv.
    Kramar

    SvaraRadera
  67. jag vill så gärna skriva något som gör skillnad men jag förstår att inget jag skriver kan göra det. jag är så tacksam för att du skriver, för dina ord gör all the difference in the world för mig som försöker förstå. jag har stått på den där bron sedan i april i år. ångloket kom i oktober och tog min bästa väns liv. hon var 35. smärtan är ofantligt stor, kristian, men kärleken är större.
    <3

    SvaraRadera
  68. Kom att tänka på nedanstående dikt.

    Jag såg ett ljus i tunnel,
    och jag gladdes, för jag hade hört att
    Det är för det man kämpar på,
    tar sig genom mörker, och genom natt.

    Men ljuset som så snabbt kom därborta,
    var mig inte längre en glädjestrimma,
    jag kände att mitt mod här kom till korta,
    jag ville fly nu, i denna timma.

    Jag kastade mig hastigt, in mot väggen,
    för man måste inte alltid gå rakt fram,
    och förbi mig for ett tåg i våldsam sken.
    Jag hade klarat mig, men glädjen kom på skam.

    Jag hade nobbat ljuset, valt den mörka vägen,
    inte tagit till mig vad jag trodde givet,
    Men när jag nu på egen hand får styra stegen,
    så är varje steg som första klivet.

    Att välja själv, att tro på sin egen förmåga,
    kan vara svårt, men jag gjorde ett försök.
    Jag blev mitt eget ljus, min egen låga
    och sen kom styrkan, på nytt besök.
    /Tillägnas Lillasyster

    SvaraRadera
  69. Stackars er ,vilken vanmakt. Det sätt du skriver på gör det så tydligt för oss som läser att verkligen känna o vara delaktig i denna fruktansvärda resa som du just nu gör. Du är enastående Kristian !/ marie m

    SvaraRadera
  70. Glad för varje inlägg från dig. Då lever du!

    SvaraRadera
  71. Fina Fina Fina Kristian....
    Den filmen satte sina spår då, såsom Du sätter spår i dina overkligt närvarande ord..

    tack för alla fina sådana.
    / Malena

    SvaraRadera
  72. Jag tror att kärlek är svaret på det mesta. Att igenkänning och humor ofta är det som förlöser oss. Och när du skrattar känner jag mig inte ensam för jag ser att du är som jag. Jag älskar det som är roligt och sorgligt. Fint och fult. Tvinga mig aldrig att välja. Ofta har jag blivit kallad överkänslig men tänk om den som kallade mig det istället är underkänslig? Kram fina Kristian

    SvaraRadera
  73. Hej igen!
    Jag sitter här på jobbet. Inatt är det lugnt, ingen är alut dålig utan de sover lugnt och verkar trygga och jag kan ta mig tid att läsa det du skriver ordentligt.
    Alla ord du skriver är så målande, du skriver så levande. Jag önskar så att du får stanna längre o att det där tåget kanske kan ta en annan väg.
    Vänskap är så vackert, min bästa vän var precis här i helgen. Hon bor 60 mil bort och varje timme vi träffas och umgås är så viktig. Utan henne vore jag inget.
    Jag är glad att du har Maria och att hon har dig.
    Stor kram till dig fina fina Kristian från Mia mitt i natten.

    SvaraRadera
  74. Jag älskar den filmen sen jag såg den för första gången för många år sen.kärlek till dej ock dina nära ock kära Kram från Susan.

    SvaraRadera
  75. Du skriver så vackert, och jag saknar ord, men det finns en vacker dikt som kanske kan passa. Den är av Erik Blomberg.

    Var inte rädd för mörkret,
    ty ljuset vilar där.
    Vi ser ju inga stjärnor,
    där intet mörker är.

    I ljusa irisringen
    du bär en mörk pupill,
    ty mörkt är allt, som ljuset
    med bävan längtar till.

    Var inte rädd för mörkret,
    ty ljuset vilar där,
    var inte rädd för mörkret,
    som ljusets hjärta bär.

    SvaraRadera
  76. Det är en av mina favoritfilmer.
    Jag hoppas du får historien om sjön berättad för dig så som Ruth fick den berättad för sig.

    Ingenting fösvinner, allting förändras.

    SvaraRadera
  77. Jag måste sluta läsa din blogg när jag är på jobbet , nu sitter jag här och storbölar igen.
    Folk undrar om det hänt något ? Och ja detta orättvisa har ju hänt och händer hela tiden. Borde inte få vara så.
    Du skriver så fint vackert kanslofullt och berör varje fiber i kroppen med dina nakna alltför sanna texter.
    Så mycket kärlek.....

    SvaraRadera
  78. Orden som räcker till bröstkorgen.Avgudar dem,läser med en ljusslinga runt halsen.

    SvaraRadera
  79. Kristian!
    Jag kommer att bära med mig Dig och allt du delat med dig till oss resten av mitt liv. Du har skakat om, du har så vackert förmedlat vad som är viktigt på riktigt.
    Men, det gör ont...
    Tack!
    Varm, innerlig kram till Dig och till din familj.
    Christina




    SvaraRadera
  80. Du skriver så otroligt vackert det griper verkligen tag i mig, du finns i mina tankar varje dag. Många styrkekramar och kärlek till dig och de dina.
    Lissan

    SvaraRadera
  81. http://www.kostdoktorn.se/om-lchf-som-cancerbehandling-pa-amerikansk-tv/

    SvaraRadera
  82. Kärleken den kärleken, närheten den underbara och den abstinens den skapar. Minnena som stärker oss ger oss tröst i svåra stunder.. Ibland vill jag bara försvinna, bli osynlig och pausa alla dessa tankar om livet, döden och kärleken.. Denna eviga längtan och detta vilsna irrande i skogen, sökandet efter framtiden den framtiden som inte vill låta sig mötas och ter sig så oviss att det blir svårt att vara här! Jag vill leva, och jag vill att lyckan ska finnas. Men tomaterna blir vidbrända sanningen blir oviss och jag blir en skugga i mörkret...

    SvaraRadera
  83. Fina Du! Jag har varit mycket vid Tunaåstrand och vuxit upp i Hytting och jag vet hur vackert där är. Lika vackert som du behärskar orden varje gång du skriver. Vill ge dig all kraft i världen så du orkar kämpa och få vara kvar hos din familj och dina vänner. Du är så viktig och behövs mer än någonsin! Varma kramar.

    SvaraRadera
  84. Kristian, du är fantastisk! Du har för alltid lämnat avtryck. All kärlek och styrka till dig och din familj.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken kille ! tårarna bara rinner

      Radera
  85. "Fråga inte vad världen behöver. Fråga vad som får ditt hjärta att sjunga. För vad världen behöver är hjärtan som sjunger"
    Citerat av Margareta Melin

    Världen behöver verkligen hjärtan som sjunger som ditt Kristian. Jag kan höra dess rena och vackra sång! Och det är sorgligt att det kommer tystna innan det tappat rösten.
    Fried Green Tomatoes är en av de bästa filmerna jag vet, så ärlig, robust, inspirerande och kärleksfull, precis som du verkar vara...
    Kram! Jag ska leva i din anda!

    SvaraRadera
  86. Du är fantastisk Kristian. Tänker ofta på dig.

    SvaraRadera
  87. Kristian! Du skriver fantastiskt och är så generös som delar med dig i din svåra stund!
    Skickar dig varma kramar. Stort tack för vad du ger och vem du är!
    Kommer du till Dalarna i jul?
    Sofia

    SvaraRadera
  88. Dina ord får mig att inse vad som är viktigt i livet. Kärlek till dig och de dina.

    SvaraRadera
  89. Från djupet av mitt hjärta! Tack Kristian!

    SvaraRadera
  90. Vilken målande beskrivning du lämnar av din situation. Otroligt gripande.
    Precis som filmen. Den tillhör mina favoritfilmer, har alltid gjort, ända sedan jag såg den på bio första gången. Sedan dess har jag sett den ett antal gånger men inte reflekterat över att den handlar så mycket om liv och död, som den faktiskt gör.
    Det som fastnade hos mig var starka kvinnor, vänskap över gränser, synen på handikapp, ålder, rasfrågan, genusfrågan. Både tårar och skratt.
    När jag ser den nästa gång är det med nya ögon.
    Jag vill varken stå på bron eller vara den mamma som hör tåget tjuta på avstånd och inom sig inser katastrofen. Och jag vill absolut inte att det ska vara du som sitter fast därute på spåret.
    Fina Kristian, det bara måste ske ett under. Det måste!
    Towanda!

    SvaraRadera
  91. All styrka till dig, allt mod, all värme.

    SvaraRadera
  92. Kristian. jag vill bara läsa mer och mer när du skriver. Jag hoppas att detta kan bli en bok man kan bläddra i när man vill.

    jag känner med dig och känner vad du skriver. Ibland känner jag att jag vill maila dig saker jag skriver, för att nån ska SE ...

    du skriver rakt från hjärtat. många varma kramar !

    SvaraRadera
  93. aila joanna brunnberg20 december 2012 16:04

    Jag har följt dig från och med dina första bokstäver på denna blogg. Skrattat, gråtit och varit med vid din sida som om jag kände dig så oerhört bra, när sanningen är att jag egentligen inte känner dig alls.

    Kristian, du är så bra, så oerhört bra. Jag talar inte för mig själv när jag säger att dina ord, känslorna du förmedlar, och texterna går rätt in i hjärtat.

    I mina ögon är du en sån otrolig kämpe. Du ger en styrka och du är min förebild.

    Kram på dig.

    SvaraRadera
  94. Och där kom mina tårar. Mina oförlösta tårar över smärtorna, de relativa. Tack Kristian. Tack för att du ger perspektiv.

    Du är vansinne.

    SvaraRadera
  95. Hej Kristian. Vad vackert du skriver om världens finaste Maria. Är så glad och tacksam att jag har henne som vän, finns inget ont i hennes vackra kropp. Och blev alldeles varm i kroppen när jag läser detta. Ni betyder så mycket för varandra. Att ni ska behöva gå igenom det här. Tänker på dig, som alla dagar. <3 Maria S

    SvaraRadera
  96. Kärlek och respekt!

    SvaraRadera
  97. Så hemskt. Så orättvist. All styrka till dej, till slutet...
    Må du få en härlig jul med alla dina nära <3

    SvaraRadera
  98. Den filmen berörde mig. Såg den många gånger i högstadiet. Men likt vissa låtar som jag tyckt om så trodde jag att denna film var lite pinsam och jag ville inte riktigt kännas vid att den drabbade mig.

    Som vanligt så är du tydlig i din text. Jag förstår. I den mån jag kan förstå utifrån den plats i livet jag befinner mig på.

    Jag beklagar. Att de du älskar måste se på.

    De är iallafall välsignade i den mån att dom har fått ha dig nära. Att dom känner dig.

    /Cattis

    SvaraRadera
  99. Vi är med dig. Sara

    SvaraRadera
  100. Jag är inte förvånad över att du älskar denna film Kristian. Du är kärleken själv. Underbara människa! Du är den som går före.

    SvaraRadera