onsdag 5 december 2012

Någonstans ska jag karva in mitt namn i ett träd


När jag vände blicken från den rykande hästryggen där mitt huvud hade vilat stod Minna lutad till vänster mot stalldörren. Det såg ut som att hon grät. Vi hade ridit förbi platsen där tåget en gång spårade ur, längs säsongens första skoterspår ner i sandtaget där sommarens blommor stod som skelett av vad de en gång var. Snön i hästarnas hovskägg rasslade melodier. Utöver det låg landskapet lugnt. På de enorma djuren hade vi tagit oss genom den täta granskogen och vi galopperade uppför backarna – snabbare och längre än någonsin tidigare. I vågrörelsen kände jag ingen rädsla. Jag följde med, leendes. På toppen av en sänka i rådjurens skog blev vi senare ståendes. Tystnaden omslöt oss.
   Nu hade vi sadlat av vid stallet.
   En gång när jag var låg över något gick jag ut i Olofssons hage, sa Minna.
   – Han kom fram till mig och plötsligt började jag att gråta. Då lade han sitt huvud mot mig, som om han förstod.
   Jag lät orden sjunka in. Försiktiga snöflingor föll. Värmen strömmade från hästen. Återigen vilade jag min kropp mot dess sida. Jag blundade. Kände kraften komma. Detta ska jag leva på, tänkte jag. Och denna kraft som jag ska bära med mig för att leva, önskar jag också kommer bli samma känsla som den när döden en dag kommer. Detta lugn. Denna trygghet.
   Låt mitt insomnande ögonblick bli som detta.

Ibland kallar han sig för världens längsta man. Det är egentligen helt missvisande. Oavsett, så ses vi när jag kommer hem till Borlänge. Vi har skapat en outtalad överenskommelse om att turas om att visa varandra platser i de mystiska skogarna. Tillsammans har vi blickat in i mörkret vid Per Gynts grotta, och tillsammans har vi blickat ut över älven och åkrarna från galgplatsen där samma rövare enligt legenden hängdes.
   Där är fortfarande en vacker plats att dö.

Senast pulsade vi över ängen, rakt in i Trolldalen, mot dessa väsens kyrka.
   Vi stannade flera gånger för att bedövas av tystnaden. Vi beundrade istapparna på klipporna. Hörde ån sjunga under den spröda isen.
   Vi tog oss upp för branten, rörde oss längs stigen. Vid roten av ett träd såg vi spår från ett lodjur. Kanske satt det och betraktade oss, någonstans där uppe. Vi rörde oss vidare och kom till slut fram till ättestupan – en mytomspunnen plats där byborna förr sades göra sig av med sina gamla, halta och lytta genom att knuffa dem över bergskanten mot avgrunden, långt där nere.
   Genom träden såg vi ängar, skog och berg hela vägen bort till horisonten, mil ifrån oss. I bitande minusgrader insåg jag än en gång hur vackert livet är.
   På vägen tillbaka pratade vi om rymden, mördande drömmar och om konsten att slå ihjäl giftiga ormar. Det var en vacker vandring. Även den, en laddning att bära med mig in i nästa slag. För till skogen ska jag längta. Där vill jag vandra igen.

Strax därefter satte jag mig tillrätta på tåget mot Stockholm. Hela kroppen visste vad som väntade och uppförde sig oroligt. Från min plats i vagnen såg jag hur snömolnen vid min bror fick berget att se ut som ett blekt vulkanutbrott. Dimman belägrade dalen. Solen gick ner och färgade de snötäckta bergskammarna svagt rosa. Från bygdernas skorstenar lade sig röken lågt. Björkarna bortom tåget var doppade i frost. Träd av glas. Älven låg frusen och försiktig. Följde mig. Vän av vatten. I en krök utanför Hedemora såg jag älvorna dansa. De fortsatte när älven vek av efter Avesta och jag antar att de dansade vidare, rakt in i evigheten.
   Att lämna Dalarna gör ont.

Jag tappar kontrollen, men anstränger mig krampaktigt för att behålla kommando över allt som händer omkring mig. Jag försöker bli bättre på att lägga energi på rätt saker. Gör mig mer svåråtkomlig. Drar åt snaran runt min egen tillvaro. Minskar nätverket. Drar in känselspröten. Kanske för att behålla ett sista mått av bestämmande. Jag märker att jag undermedvetet tar åt mig allt färre reaktioner. Jag isolerar mig. Rakar av mig håret. Tatuerar in symboler över den allt tröttare kroppen. Låt dem vara mina klantillhörigheter. Min kropp är mitt vapen, redo för strid.

Klockan tickar. Det börjar bli dags att trotsa sinnenas dunder och ge sig ut i snöstormen för att gå mot nästa behandling. Sittandes i köket ser jag en främlings ansikte reflekteras i fotografiernas ramglas. En av bilderna föreställer två unga hingstar, rusandes över kullarna i Böle, alldeles nära där min farmor växte upp. Jag tänker på hur jag nyss pulsade fram genom Trolldalen. Och jag tänker på Minnas ord när hon stod lutad mot stalldörren.

Ja, Minna – min fina vän – hästarna vet. Och de gör mer än vad piller, skalpeller och cellgifter har visat sig vara kapabla till. Nu reser jag mig. Gör mig i ordning.
   Här finns inget kolsvart sto att lugna mig. Här finns ingen ångande rygg att vila sig mot. Ingen urkraft att föra fingrarna över. Ovädret virvlar. Jag ser den bleka hingsten komma närmare. Närmare. Och tillsammans ska vi dansa vidare, rakt in i evigheten.



139 kommentarer:

  1. Så vackert skrivet Kristian. Kämpa på.
    Kram

    SvaraRadera
  2. ♡ Kärlek och kramar till dig Kristian ♡ /Karin

    SvaraRadera
  3. Bästa Kristian , ge inte upp!! <3

    SvaraRadera
  4. Jag kan knappt läsa för alla tårar. Det gör så ont att läsa, det är så vackert, jag älskar livet så vansinnigt när jag läser det du skriver.
    Carin

    SvaraRadera
  5. Du är underbar!

    SvaraRadera
  6. ❤ kärlek till dig

    SvaraRadera
  7. Tack för att du delar med dig av dig själv. Underbart!

    SvaraRadera
  8. Lilla kära du.. Vill bara krama om dig..

    Stora varma kramar från Borlänge

    SvaraRadera
  9. DU.. vackra barn av Livet.
    Du har redan ristat in ditt namn i livets evigt växande kärleks -träd. Där står ditt namnn,i lysande och gnistrande bokstäver. Kärlekens.
    För det är kärlek du sprider här på din blogg.
    Det vi kallar för döden finns ju inte på det sätt vi tänker oss den, nä, för det enda som finns är liv, liv i ständig förändring, förnyelse i all oändlighet. Liv som tar olika färg o form. Därför är det stört omöjligt att livet skulle kunna dö, för liv är egentligen det enda som finns.
    Nån gång, ses vi, vid ditt träd och talar om livets förunderliga vackerheter och ler över alla föreställningar och illusioner som vi människor skapat.
    Livet är stooort och bändande vackert,när vi vågar öppna oss och ta emot.
    Stor Kram fylld med Tro Hopp o Kär-lek

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert skrivet. N.B

      Radera
    2. Å, tack för de fina läkande orden! Zaklina L.

      Radera
  10. "Somewhere in time's own space
    There must be some sweet pastured place
    Where creeks sing on and tall trees grow
    Some paradise where horses go,
    For by the love that guides my pen
    I know great horses live again."
    - Stanley Harrison

    Stora hästar och stora människor Kristian, de lever igen, där bäckarna sjunger och höga träd står, är det Dalarna måntro?

    Kram Hedvig - en för dig okänd kvinna som älskar hästar och dina ord.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt Hedvig. Mitt i prick.

      Radera
  11. Kärlek och ord som berör. styrkekramar

    SvaraRadera
  12. Du är så fin Kristian, du behövs!
    Varma kramar!!!!

    SvaraRadera
  13. Vill bara luta pannan mot gud inom oss och be om styrka och nåd och lugn. Till dig och till mig och till alla små människor. Var rädd om dig i snöstormen.

    Tack Kristian för de fina bilderna - med ord och foton.

    Elisabeth

    SvaraRadera
  14. Så vackert. Dina ord! Tack!

    SvaraRadera
  15. Dina ord dina tankar dina beskrivningar Så vackert skrivet hela tiden!
    Du är en fantastisk människa fast jag net känner dig personligen bara via bloggen.
    Jag tror jag skulle känna som du, man vill hem till sitt trygga ställe med alla minnen.
    Var rädd om dig i snöyran och hoppas allt går som det ska på sjukan.
    Varma varma styrkekramar fr kyligt Örebro

    SvaraRadera
  16. Det är nog omöjligt att förstå att hästar kan ha en sådan inverkan på oss, innan man själv upplevt det. Tiden med dem är ovärdelig.

    SvaraRadera
  17. Jag blir oerhört berörd du är en väldigt fin människa❤

    SvaraRadera
  18. Fint skrivet och så fin bild på hästhuvudet i vintersnö.
    Man kan verkligen känna sig in i hur det skulle vara att rida i naturen en snöig dag. Tack för dina ord och bilder.

    SvaraRadera
  19. Så fantastiskt att för en liten stund få se världen och livet genom dina ögon.Jag önskar med varje cell av min kropp att du får det vackra och rofyllda slut som du är värd.

    SvaraRadera
  20. Vackra bilder, vackra ord. Du finns i våra tankar.

    SvaraRadera
  21. Kanske är det åldern som är nämnaren. Kanske är det den som gör att det subtila i dina texter söker sig ut genom skärmen av en sådan obönhörlig kraft. Jag vet inte. Men något är det. Utan att vara särskilt religiös på något sätt, framkallar det likväl ständigt samma känsla av den tvetydiga vibrerande känsla genom magen och ner i benen. Ett vibrerande allvar. Du bemästrar sannerligen hantverket likt en bödel oanfäktat svingar sin bila. Låt det förbli så.

    www.multiplasanningar.blogg.se

    SvaraRadera
  22. Ta hand om dig!Tänker på dig Styrkekramar från Borlänges utkant.

    SvaraRadera
  23. Kristian,

    Langtar till Sverige, naturen, kylan, frosten, traden, angen, skogen, hosten, varen, sommaren, sjoarna, bergen, havet. Jag har insett att jag aldrig kommer att flytta till Stockholm igen. Tack for att du paminner mig om det.

    Kram,
    L

    SvaraRadera

  24. Karva ditt namn i ett träd? Du har ju redan karvat ut dina ord rakt i människors hjärtan.

    Kärlek, ljus och frihet!

    SvaraRadera
  25. Vilken lättnad att se ett nytt inlägg från dig. Du skriver fantastiskt, som alltid. Jag är så glad att hästarna och Dalarna kan ge dig lugn, trygghet och kraft. Jag hoppas att du får bära med dig det hela vägen! Tack igen för att du delar med dig av din resa. <3

    SvaraRadera
  26. Kristian,
    As always, your ability to translate feelings, experiences and dreams into words is astounding! Reading your story is like watching a movie - although a very sad one. Thank you so much for sharing.
    Lot's of strength to you to get through this new round of therapy.
    There is only one wish I have this Christmas season. It is for you to experience a miracle which will allow you to win your fight and get healthy again! Please don't give up hope.
    Much love and respect, Sylvia

    SvaraRadera
  27. Vilket otroligt bildspråk!

    Det är en fröjd för ögat, själen och hjärtat att läsa dina texter. De blir bättre och bättre för varje gång och jag vill läsa mer och mer av dig.

    Då ska du veta att jag har läst hela mitt liv.
    Mycket och ofta och de mest erkända författarna.

    Du hör till de bästa och jag är så imponerad av ditt skrivande. Av dig som person också förstås. Sistnämnda är så självklart.

    Varma hälsningar från Nina

    SvaraRadera
  28. Du berör verkligen med det vackra du skriver , tack fina du ...varma tankar och kramar till dej./ från västgötskan

    SvaraRadera
  29. Tack, Kristian. Din kraft är enastående. Verkligen enastående. Du påminner mig om det vackra - och om det sorgliga i att vi väljer att glömma det så ofta. /p

    SvaraRadera
  30. Jag läste din blogg först igår, men den är nog den finaste jag sett! Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att du skriver så bra, det berör så otroligt mycket!!
    kärlek från en 17-åring i blekinge

    SvaraRadera
  31. Tänker på dig dag som natt även fast jag inte känner dig...

    SvaraRadera
  32. Kanske dansa in i evigheten på Hårgaberget vid fullmåne,karva in ditt namn i ett träd där? Dansledaren är inget vidare, mannen med bockfoten, men lär vara en riktig djävul att spela på fiol, man dansar tills benpiporna kikar fram. Det är en bit till Hälsingland, men inte på häst,.eller hur? BL.

    SvaraRadera
  33. ett lugn vilar över dig och bär dig skönt

    många kramar

    SvaraRadera
  34. lättheten som omfamnar mig när jag ser att du har uppdaterat... tack

    SvaraRadera
  35. Vilken lycka att hitta ett nytt inlägg. Och vilken fröjd att läsa dina magiska texter. Håret reser sig och jag läser inlägget gång på gång. Tack för dessa ordskatter.
    Önskar dig allt gott och mycket styrka.

    SvaraRadera
  36. "Och tillsammans ska vi dansa vidare, rakt in i evigheten." Dina ord, din själ, ditt väsen! Du är unik. Helt fantastisk. Tidigare har jag varit rädd för det okända. Du har fått mig att känna ett lugn. Tack för allt kära du! Var rädd om dig, allt kommer att bli bra <3

    Lina

    SvaraRadera
  37. Varma tankar till dej! <3 Kram från Malin

    SvaraRadera
  38. Nån bättre "meducin" än hästen går nog inte att uppbringa! För både kropp o själ. Eller djur överhuvudtaget. En styrkekram inför den pers du nu ska igenom igen! <3

    SvaraRadera
  39. Tänker på dig och önskar att du fick vara smärtfri, få lungnet, det som du skänker till oss alla som har äran att läsa fin blogg. Styrkekramar till dig......

    SvaraRadera
  40. varma kramar till dig // M

    SvaraRadera
  41. Hej igen Kristian!
    Dina vackra beskrivningar ger mig fortfarande en spark där bak så mitt sinne öppnas och orken kommer tillbaka.
    Att tala med djuren är lugnande.

    Tankar till dig idag om att du reser dig igen efter en ytterligare svår behandling.
    Ser fram emot dina underbara och värmande beskrivningar.
    Tankar till dig från mig. Gunsan

    SvaraRadera
  42. Hej Kristian, jag heter Ulf och har följt din blogg ett tag nu. Första gången grät jag, nu ser jag fram mot nästa berättelse.
    jag kan rekomendera en berättelse för dig, den är från 1500-talet och heter Berättelser från Träskmarkerna. Den ligger nere i källar arkivet i Borlänge biblioteket. :)

    SvaraRadera
  43. Tack för att du skrev Kristian. Du skriver så fantastiskt vackert. All heder och styrka till dig. Jag hoppas och ber att nästa behandling skall leda till att det vänder ordentligt för dig så att du kan börja leva igen, på riktigt. Varma hälsningar. N.B

    SvaraRadera
  44. Varma tankar till dig! Du skriver fantastiska texter.
    Kram

    SvaraRadera
  45. Blev så glad när jag såg att du återigen orkat skriva på ditt personliga o underbara sätt. Du har verkligen förmågan att skriva så man berörs. Du behövs i denna tillvaro. Önskar dig kraft och styrka att stå ut tills det vänder. Mycket värme och kärlek!

    SvaraRadera
  46. Lättnad att få läsa ett nytt inlägg och sen tankarna om vad som väntar dig med en ny behandling. Så mycket styrka som möjligt skickar jag till dig. Kram

    SvaraRadera
  47. Du verkar vara en människa som är en på miljonen.

    SvaraRadera
  48. Fine, fine Kristian!
    Kram. Kram. Kram.
    /eva

    SvaraRadera
  49. Styrkekram till dig Kristian! Vattenpöl utbytt mot snöängel!!

    SvaraRadera
  50. Kristian du är otrolig!
    Är så tacksam att du fått med dig styrka igen till storstan...
    Hoppas så på ett mirakel...mirakel har skett förr och ingen säger att det inte kan hända igen.
    Du är en levande Ängel.
    En ängel som många har blivit beroende av.
    Skickar dej en massa styrkekramar blandat med massor av bra musik!
    Lots of Love
    /M

    SvaraRadera
  51. Underbara, gripande ord från en underbar, gripande man. All kärlek till dig! Du kommer bli den starkast lysande stjärnan på himlen när den tiden kommer! Kram från Nettan.

    SvaraRadera
  52. Du är så fin och bra! Många styrkehälsningar från en läsare i Malmö

    SvaraRadera
  53. Hej Kristian. Jag ska berätta för dig. Idag har jag som så många gånger förr tagit en promenad i skogen runt mitt föräldrahem. Marken vit av snö. Mycket snö. Jag gick där och kände kylan bita i mina kinder. Jag mindes min barndom. Hur vi kunde vara ute i timmar och leka. Åka pulka utan att nånsin störas av snötyngda vantar och blöta allvädersstövlar. På den tiden hette min bästa vän Nettan. Hon var två år äldre och vågade allt. Hon kunde allt. Utan att tveka drog hon sitt svärd och slogs med drakar. Hon berättade sagor så att man trodde på varje ord. Hon skrattade som ingen annan. Hon tog min hand och visade mig till mitt hjärta. Nettan var fantastisk.
    En sommardag karvade vi in våra namn i barken på en bok.

    Jag har inte varit vid det där trädet på många år. Men idag valde jag att gå dit. Jag drog mina fingrar över barken och kände. Jag läste "Nettan 83". Där var hennes namn. Som för evigt inpräntat i barken av en tjej som för längesen var min bästa vän. 1983 var hon 11 år. Jag var 9.

    När Nettan började högstadiet växte vi ifrån varandra. Vi skildes åt och gick vidare på varsitt håll. Nettan insjuknade senare i cancer och avled efter flera års kamp. Vi återförenades aldrig. Jag kan inte idag säga hur mycket av henne som finns kvar i mig. Troligtvis är det en hel del. Jag Minns henne. Och idag har jag känt hennes namn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Karolina, mina tårar droppar ner på mitt tangentbord då jag läser dina ord om din vän Nettan. Så vackert beskrivet ! Tack !

      Radera
  54. Många många kramar till dig tänker på dig varje dag.

    SvaraRadera
  55. Tack Kristian för att du skriver så fint. Tänker på dig varje dag och alla dina ord har stor betydelse i vardagshändelser. De ger distans och man förstår vad som är verkligt viktigt. Du är unik, en underbar person! Många kramar till dig!

    SvaraRadera
  56. Du har verkligen ordets och skriftens gåva. Det du skriver är många gånger sorgligt men ändå på något sätt väldigt väldigt vackert. Kram

    SvaraRadera
  57. ❤ Kristian fina du,
    Dina rader är trollbindande, man kan riktigt se dig sittande på hästryggen i de fina skogarna där lugnet råder och se hur du njuter av varje sekund. Där du har en "fristad" där du kan känna lugnet som du så väl behöver. Jag hoppas och önskar behandling gick bra så att allt ska vända, du får orken tillbaka och cancern ger vika för alla tuffa behandlingar som du nu genomgår. I våra hjärtan, är ditt namn inskrivet för alltid och dina texter berör starkt.
    Kram fina du
    Maggie

    SvaraRadera
  58. Fint skrivet! Lycka till och hoppas verkligen på en vändning.
    /N

    SvaraRadera
  59. Åh vad jag vill att den svarta hästen ska vinna över den bleka hingsten, du är en cowboy Kristian och du hör hemma på den svarta hästen i skogarna och bergen i Dalarna. Och med en kvinna som Minna i ditt sällskap. kramar

    SvaraRadera
  60. Smärtsamt vackert.
    Brutalt känslosamt.

    Men så oändligt, oerhört och alldeles osannolikt karvar du in dig själv i min själ.
    Dina bokstäver, meningar, ord och tankar tas upp av varenda por i min kropp i samma ögonblick som orden når min näthinna.

    Egentligen finns inga ord att skriva ner men på något sätt blir jag triggad av dina sanslöst underbara formuleringar och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.
    Dock omedveten om du över huvud taget orkar, kan eller vill ta av din kraft för att ta till dig av de spår du lämnar efter dig.
    De spår av eftertankar, omhändertänksamhet och människokärlek som du formulerar som ingen annan någonsin gjort.
    I alla fall så har jag aldrig tagit in sådana beskrivningar som du ger.
    Aldrig har en människa, för mig okänd, berört vid mitt hjärta med sina ord så som du har gjort.

    Tack för att du ger. Tack för allt du rör upp i mitt liv, i min tankevärld.

    -- KRAM -- /Thorun

    SvaraRadera
  61. Kristian, jag önskar av hela mitt hjärta att vi hunnit bjuda dig på en kopp kaffe innan vi flyttade. Vi har gjort val i livet för att få mer kvalité & familjetid. Du sa till min man att det var klokt. Detta tänker jag på nästan varje dag och din blogg får mig att visa kärlek till människor jag bryr mig om, man vet aldrig när det är för sent. Jag önskar att du fått ha din blomma kvar utanför dörren! Annars kan du väl trotsa lite : ) Tack för alla vackra ord!

    SvaraRadera
  62. Jag älskar dig<3 Tack!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  63. Följer din resa.Gråter.Du är så full av liv och kärlek.Du värmer mitt hjärta .Tack för att du delar med dig av dina tankar,ditt liv.Varm kram från Annika i Åkersberga.

    SvaraRadera
  64. Och jag ska ut och ge mina vackra drottningar natthö och vatten. Gården i Hälsingland ligger insvept i brudslöja och nysnön gör min lilla tik yster. Katterna sitter på hästarnas ryggar och söker värme. I morse vände hästarna tillbaks in i stallet med hopp om hö och en dag inne att lyssna på p3 trots att de har fritt med hö och stor hall under tak utomhus. De är inte dumma:)Jag förstår din kärlek till hästarna och skogen. Dalarna, liksom Hälsingland, har sina magiska och blånande berg. Hoppas du får återvända snart igen.
    /Veronica

    SvaraRadera
  65. Ditt fina inlägg fick mig att tänka på en dikt av Robert Frost, kallad Woods:

    Stopping By Woods on a Snowy Evening
    Whose woods these are I think I know.
    His house is in the village though;
    He will not see me stopping here
    To watch his woods fill up with snow.

    My little horse must think it queer
    To stop without a farmhouse near
    Between the woods and frozen lake
    The darkest evening of the year.

    He gives his harness bells a shake
    To ask if there is some mistake.
    The only other sound's the sweep
    Of easy wind and downy flake.

    The woods are lovely, dark and deep.
    But I have promises to keep,
    And miles to go before I sleep,
    And miles to go before I sleep.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så många fina dikter det finns.. Tack för att du delade med dig denna. / M

      Radera
  66. Jag önskar att jag kunde vara en superhjälte för dig, på samma sätt som du är för mig.

    SvaraRadera
  67. Hos hästarna hämtar jag kraft och laddar min ork... öppnar dörren på morgonen till nattvarmt stall, hälsas av förväntansfulla gnäggningar, ljudet av knäppande leder när dom lojt sträcker sina nymornade kroppar... en varm mule mot min kind, andedräkt mot mitt öra.
    Värmer mina händer mellan man och hals... lyssnar till deras dova tuggande... så börjar jag min dag.
    I stallet finns du med mej, du har klätt min kärlek till hästarna i ord... samhörighet och villkorslös kärlek.
    Tack Kristian. <3

    SvaraRadera
  68. Det är något magiskt med hästar jag har alltid tyckt det. Har själv en stor svart hingst han ger mig så mycket. Deras ögon säger mer än tusen ord. Det räcker att titta in i dom djupt så blir man förtrollad med kraft, styrka och oändlig kärlek. Det är ett mycket fint djur jag håller med dig! Spar på dom krafter som det svarta stoet gav dig tills nästa gång ni möts.
    Massa kärlek och massa styrka nu när du är på det igen.
    Förevig kärlek till dig underbara magiska människa du har förtrollat mig med dina ord föralltid.

    SvaraRadera
  69. Åter igen sitter jag här på mitt jobb i nattens sena timma. Mina patienter sover, det är en lugn natt.
    Utanför gnistrar snön och det är alldeles stilla nu efter stormen som rasat hela dagen.
    Tack för att du skriver så vackert, du berör mitt hjärta o min själ.Önskar så att jag kunde göra något för dig.
    Kristian, du ristar dina ord i mitt hjärta!
    Massor av kramar från mig!/Mia mitt i natten

    SvaraRadera
  70. Kärleken för oss vidare...vart vi än går.

    SvaraRadera
  71. Att du vågar se livet som det är... Rädda gömmer vi andra oss i beundran bakom dina ord och hoppas att sagan, drömmen, förhoppningen kan vinna! Tack att du finns, ditt namn är för evigt ristat i min själ!
    Kärlek och respekt!

    SvaraRadera
  72. Håll i dig. Fint att du närsomhelst i tanken kan återvända till den trygga plats som ger sinnesro och kraft. Sänder värme, ljus och kärlek.

    SvaraRadera
  73. Kram fina du <3 / Izza.

    SvaraRadera
  74. Dina ord berikar mitt liv. Önskar dig all lycka och kärlek du kan få i nuvarande situation. Styrkekramar!

    SvaraRadera
  75. Kärlek,respekt och stor förundran känner jag inför allt du ger med dina fantastiska beskrivningar av livet . Tack!
    /E

    SvaraRadera
  76. Tack älskade Kristian för allt detta fina och din otroliga styrka att dela detta som du genomgår med oss som följer din blogg. Det var tyst några dagar och man grips av oro över att det har skett som vi inte vill ska hända men som vi måste acceptera ibland, men så kommer det ett nytt inlägg av denna stridskämpe som har så mycket att ge.Hoppas att om och när det oundvikliga händer att någon av dina nära och kära tar hand om din blogg och kanske ge ut den i någon form bok den kommer att vara till stor hjälp för både den som drabbas så hårt som du som alla vi andra som verkligen har fått inse vad livet går ut på. Tänk att någon skall behöva lida så mycket för att vi skall få upp ögonen.
    Känn mina varma tankar och kramar Kristian.

    SvaraRadera
  77. Tro Hopp och Kärlek till Dig och din familj!
    Bamsekram från en Borlängemamma/Elisabeth

    SvaraRadera
  78. Kristian!

    Bugar mig ödmjukast för ännu en hisnande berättelse från ditt fina inre. Vilken tur i ordningen kan jag inte hålla reda på längre.
    Tänker emellanåt att jag är den lyckligaste människan just nu som får berikas av dina tankar kring just livet. Vad livet innehåller och då menar jag Allt vad ett liv innehåller. Du har en insikt som är få förunnat att äga. Vilken rikedom. En rikedom som räcker in i Evigheten. Wow!

    Jag dras in i din fina relation med hästar och Dalarna. Även utvalda vänner. Du förmedlar dofter och bilder som gör mig såå lugn. Även Jag.Tack!

    Ja tänk att mina tankar synkar med dina när det gäller inre frid. Bilderna och känslor av vad våra vänner hästar och naturen gör för oss. En Gudomlig balsammix av all världens godaste medicin..jag hoppas av hela min existens att dessa upplevelser bär dig dit du är ämnad att vara..Frid..

    Du är inristad intill märg och ben i min själ och i mitt nästa besök i Dalarna hos min dotters häst så doftar jag extra länge tittar den djupt i ögonen..
    jag bege mig till Mitt träd och ristar även in Ditt namn Kristian..av Kärlek och respekt..

    Allt gott till dig nu i Stockholm och med din kamp mot demoner och cellgifter och att det ger någon lindring och allra helst och inte minst bot..

    Kärlek och lite gnägg!
    Madeleine och Vasastadsbo

    SvaraRadera
  79. Kristian!
    Jag vet inte ens om du läser det som skrivs här men jag förstår att det är min barndoms by du varit i. Att du varit hos K och A. Min mor och far bor fortfarande kvar.

    Trolldalen har alltid varit ett speciellt ställe för mig. När jag var en trasig tonåring tog jag min tillflykt dit. Det var det enda ställe som gav mig ro. Och så är det än idag. Man kan riktigt känna skogens alla väsen röra sig i ens närhet, känna hur de blickar ner på en från bergssluttningarna.
    Jag brukar sätta mig en stund på trappsteget på härbret på åkern och bara ta in ställets magi innan jag börjar gå längs bergsfoten mot trapporna och Trollkyrkan. Åh, det låter så larvigt när jag skriver det. Men det ÄR faktiskt så jag gör. På riktigt!

    Nästa gång jag kommer hem ska jag gå dit som jag alltid gör. Men nu kommer platsen ha en ännu större betydelse för mig, ge mig en ännu starkare känsla av kraft. Och en storslagen känsla av att vara en liten smula närmare dig.

    Du ger så otroligt mycket och du gör sådan skillnad i så många människors liv. Jag önskar så att jag kunde ge dig något tillbaka.
    Jag bär dig i mitt hjärta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi gör skillnad!

      Radera
    2. Ja, det gör vi ju. Jag har inte sett det så.
      Vad fint!
      Tack!!

      Radera
  80. Underbara du! Mitt i all svärta kommer jag på mig med att längta efter din roman. Som jag skulle läsa från pärm till pärm natten lång. Kramar

    SvaraRadera
  81. Får också lust att karva Ditt namn i ett träd!
    kram

    SvaraRadera
  82. Underbara människa - värme och kärlek till dig

    SvaraRadera
  83. Underbara du, med dina texter och bilder ger du mig inspiration till att både skriva och fota, tackar allra ödmjukas. När min väninna låg på hospice smugglade jag in våran lilla sheltievalp till henne. Personalen stod i dörrfönstret och log. Även ett litet djur ger styrka, trygghet och denna ovillkorliga kärlek. Jag tror att människor skulle må bättre om de var mer med djur och ute i naturen, precis som det du skriver om.
    Styrka, kärlek och hopp!
    Kramar!

    SvaraRadera
  84. Jag är en av alla de okända här ute vars hjärta du - en av våra allra största ordkonstnärer - berör och får att känna. Likt bokstäverna på naturens stam har du så även ristat in ditt namn i kroppen hos så många människor. I evigheten. Att säga att du äger en unik förmåga att uppleva och återge din sinnesvärld känns som en sådan underdrift. Ordet unik känns allt för svagt. En skymf mot din storhet.

    Hur du har blivit ett med livet. Transparent förnimmelse. Insikt. Förståelse. Värdering. Kristian, du lever och kommer att ha levt mer än de allra flesta människor gör under en 90-årig livstid.

    SvaraRadera
  85. alla ska vi dö en gång. Det är bara orättvist att en del måste drabbas innan livet börjat. Hästarna lugnar och de söker lugn. Jag hade en häst en gång som visste att han skulle dö ung i just cancer i magen. Har var så smärtplågad och arg sista gången vi såg honom på hästkliniken, men när det var dags la han huvudet på min axel precis som han brukade göra och blåste i mitt öra. Hästar vet allt med instinkten och fortfarande trots att det snart gått 7 år vaknar jag med ont i magen och tårar i ögonen varje år 16 november, då är han med mig igen. Du kommer vara med de dina. tro mig. Och du kommer vara med oss alla.

    SvaraRadera
  86. Ikväll blev jag inte bara stark berörd av Kristians ord, utan också av alla fina kommentarer. Det är en särskild stämning här. Portar har öppnats till det inre, trolska. Inte det sentimentala. Här finns kraft, längtan, styrka och insikt.
    Så är det, livet. Mitt i allt det svåra finns de starkaste känslorna och de klarast lysande stjärnorna i natten.
    Tack, Kristian - än en gång. Och tack alla ni andra.
    / Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just så är det! Så många dolda talanger det finns. Vanliga människor. Fantastiska människor, tänkande och alla med en slags närvaro, som berör mig nästan lika mycket som Kristians texter. Det är stort. Tack, finaste Kristian. <3
      /Karin

      Radera
  87. Älskade Kristian, även dessa texter borde bli en bok så de kunde nå ännu fler.
    Önskar jag kunde axla lite av din börda.
    Många kramar från moster Åsa.

    SvaraRadera
  88. Dina ord är som krusningar på vattenytan. De sätter något i i rörelse i mig. Jag känner mer än tänker. Idag kände jag ett lugn, och frid och ro. Blir glad över att du haft en så fin dag. Och känner att idag är du stark.
    Gunilla

    SvaraRadera
  89. Verkligheten överträffar dikten. Verkligheten är smärtsammare, mera ödesmättad och vackrare, när du klär den i dina ord. / JJ

    SvaraRadera
  90. Hej Kristian.
    tack för att du delar med dig av din resa.
    jag tror döden kan liknas vid en förlossning. jag har fött två barn under mycket dramatiska omständigheter. den sista gången var jag säker på att barnet var svårt skadat. en likblek läkare stod vid min sida och såg på mig med rädda ögon. som ett mirakel föddes tillslut en liten tjej med klara ögon. vid detta ögonblick kände jag så starkt att makten låg utanför våra ramar. att något överjordiskt tog över och bestämde över livet. Något magiskt skimmer låg över rummet.
    liv och död så nära varandra. jag blev ödmjuk, nästan religiös. med detta vill jag bara beskriva friden som fanns i ögonblicket. döden tänker jag mig så.
    fast varför är livet så orättvist? jag kommer aldrig lösa gåtan. du som berör mer människor än alla jag känner. du som kan sätta ord på livet. varför? jag tror på mirakel. jag tror på dig. men försök att inte känna rädsla. styrkekramar i tusental

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också tänkt så, att dö måste vara lite likt att föda barn. Båda sakerna är ju ett kraftfullt kroppens skeende som man inte kan göra så mycket åt, utom att följa med i det. Båda innebär också en övergång till något nytt, okänt.

      Radera
  91. Tack än en gång Kristian för att du delar med dig av dina minnen, tankar och av din trolska hembygd. Och Som Du Hanterar Orden. Jag blir lika "tagen" varje gång.. Önskar Dig Lindring i allt det onda och hoppas på Mirakel. Kärlek och Värme till Dig i decembernatten. Du finns i mitt <3 / Madeleine

    SvaraRadera
  92. Å jag som vill lämna Dalarna...tycker att Dalarna är det vackraste landskap/län som finns (!) men jag längtar ändå bort. Bort till ställen där jag kan få andas, få leva, få vara jag. Längtar så...längtar även att få höra att du och andra som har cancer blir friska. Längtar efter min son som har "vuxit upp" och som inte längre behöver sin mamma lika mkt. Det gör ont i mitt hjärta men oj vad glad jag e för hans skull. :) Varma kramar till dig Krisitian!!!

    SvaraRadera
  93. Idag får den bleka hästen stanna inne i stallet. Min Dotter är på väg till Falun för att föda sitt andra barn.
    Jag följer Henne, och Dig, Kristian,i tankarna...
    Kram från Rico´s mommo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kl 18.33 föddes Rico´s Lillebror...

      Radera
  94. Tack för dina fina texter. De berör och hjälper. Framförallt andra drabbade och deras anhöriga. Tack för att orkar och finns.

    SvaraRadera
  95. Åh, så vackert. Vet du, igår pratade jag med en kvinna som följt sin mamma till vägens slut. Mamman hade cancer. Kvinnan sa till mig: "Att dö är som att födas. Det är liksom samma process."
    Jag ville förmedla de orden till dig.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  96. I died as a mineral and became a plant,
    I died as plant and rose to animal,
    I died as animal and I was Man.
    Why should I fear? When was I less by dying?
    Yet once more I shall die as Man, to soar
    With angels blest; but even from angelhood
    I must pass on: all except God doth perish.
    When I have sacrificed my angel-soul,
    I shall become what no mind e'er conceived.
    Oh, let me not exist! for Non-existence
    Proclaims in organ tones, 'To Him we shall return.'

    Kristian, den styrka som finns i din text kommer alltid att inspirera mig! Du kommer att inspirera mig, en person som du aldrig har träffat och som inte heller har träffat dig.

    Kärlek och respekt...hela vägen, och lite till!
    //Neda

    SvaraRadera
  97. Jävligt fin text. Jag avundas din skrivtalang

    SvaraRadera
  98. Jag älskar dig du vackra människa

    SvaraRadera
  99. Många styrke kramar från mig, du är stark!

    SvaraRadera
  100. Jag vet vad du menar med urkraften hos hästen. Jag kände den idag när jag red genom den snötyngda skogen på en blek häst. Det var ingen hingst men väl ett ungt sto. Och jag vet precis vad du menar med leendet i galoppen.
    Fina Kristian, må helande möten med människor och djur i vacker natur tillsammans med tuff medicinsk behandling bära dig hela vägen mot ett mirakel. Det ber jag om och det vill jag tro på. Av hela mitt hjärta.

    SvaraRadera
  101. Jag drömde om dig igår. Du satt på en stentrappa utanför ett stort vitt slott och rökte.Det var kallt ute så du bar en lite för liten sotarmössa. Jag satt på en stenmur en bit bort, vi kollade på varandra. Du hade ett sånt där finurligt uttryck som att du hade en hemlighet som du inte riktigt fick berätta men tänkte göra det ändå.
    Jag log.

    Du betyder mycket.
    Mörk är natten innan gryningen.

    SvaraRadera
  102. Hade inte heller överlevt en enda dag utan mina hästar och andra djur.

    SvaraRadera
  103. Tänker ofta på dig och hoppas på att ett mirakel inträffar så att du blir frisk igen.
    Mångar kramar till dig från Lissan

    SvaraRadera
  104. förstår ditt behov av avstånd till allt utanför som pockar på. Sök styrka och lugn i dig själv. Mindfullness, meditation och yoga kan hjälpa dig att orka vara i nuet. Nuet som är det enda du har, och där inget kan skada dig. Nuet är en gåva när vi inget vet om framtiden. Hästar lever endast i nuet, det är därför de ger kraft och lugn, vi borde vara mer som dem. Jag älskar det du skriver, kan relatera till många av dina tankar. Frid till dig min vän.

    SvaraRadera
  105. Hittade bloggen genom en annan blogg, där den var länkad. Det berör verkligen det du skriver. Jag förstod genom kommentarerna att det fanns ett tv-program också så jag kollade det också. Nu blir det att jag tänker mycket på dig, och ber (är kristen).

    Jag har alltid läst mycket och uppskattar verkligen ett bra språk. Mina favoriter är CS Lewis, Solsjenitzyn, Richard Wurmbrandt... personer som dels verkligen har något väsentligt att skriva om, dels har förmåga att uttrycka sig...och så är det verkligen med dig också. Jag har själv blivit mycket hjälpt av att få ner mina tankar på pränt, och jag antar att det funkar så för dig också, det är gott att få det ur sig. Så ärligt som möjligt. Och ditt skrivande är till hjälp för många. Det förtjänar att bli en bok.

    Det hittades bröstcancer på mig i somras så jag ställde mig inför frågorna, inför döden. Kände nog att jag är inte rädd för döden, men för döendet. Men jag skulle aldrig våga möta döden utan honom som dött en ställföreträdande död för mig, Jesus Kristus. Jag litar inte till mina egna förtjänster utan till hans. Ofta tänker man; jag har levt hyfsat, gjort så gott jag kan...hoppas det räcker...men det gör det inte. Inte inför levande Gud. Inte när man står ensam på den där scenen...men vi får lov att stå tillsammans med Jesus Kristus där...och det önskar jag så för dig också.

    Alla ska dö. Men mycket få har möjlighet att bearbeta det och förbereda sig. Jag tror du gör det, och du hjälper andra att göra det, och också att leva verkligen, och att se vad som är viktigt.

    Allt gott till dig. Fortsätter att be...

    SvaraRadera
  106. Precis som Anneli tidigare i kommentarerna skrev så vill även jag tacka alla er som kommenterar för att jag får ta del av era kloka tankar och erfarenheter.

    I många bloggar finns det sk troll som ska förpesta bloggen men i din så framkallas godhet, klokskap och kärlek. Tack Kristian för att du ger oss möjlighet att tillsammans skapa ett samtalsrum som andas kärlek. // Ulrika Persson, Östersund

    SvaraRadera
  107. Ingen lever för evigt. Alla har vi en begränsad tid här på jorden. Och allt vi vet är att vi lever just nu, att vi äger detta andetaget. Så är det för oss alla, egentligen. Tid är det enda vi har.

    Som Nils Ferlin skriver: "Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm, en droppe som faller i tidernas ström. Den skimrar i regnbågens färg en minut, brister och faller och drömmen är slut."

    Jag tänker mycket på dig Kristian. Känner dig enbart genom bloggen men är starkt berörd. Alla varma tankar till dig du fina människa!

    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  108. Kommer bara in så här på lördagskvällen, tänker på dig och vill ge dig en kram. Förstår precis vad du menar med värmen från hästen. Jag kan känna likadant. När jag ligger i sängen med mina hundar tryggt runt mig så tänker jag: Ja, så här vill jag dö när det blir dags, för då dör jag lycklig.
    /B

    SvaraRadera
  109. Tänker på dig och ber för dig. Du har skrivit i din blogg så fint, "För kärleken är det viktigaste. Det som vi ska sträva efter. "Du sprider kärlek och värme när du berättar, du är verkligen en förebild hur man ska vara. Det fina budskapet vill jag också sträva efter. Ingen kan som du skriva hur värdefullt livet är och hur grymt det är när man får en svår sjukdom. Du berör på djupet. Jag gråter ofta över att du får kämpa så. Hoppas innerligt på ett mirakel./Varma kramar

    SvaraRadera
  110. En kram, kram kram kram från Emma

    SvaraRadera
  111. Så vackra ord. De utstrålar ändå ett lugn, en insikt. Styrka. Du vandrar själv.
    My

    SvaraRadera
  112. Vilka vackra ord, du berör mig och får mig att inse hur lyckligt lottad jag är. Jag har tre friska barn som är mitt allt, en sambo som ger mig styrka o kärlek.......det är lätt att ta allt för givet, tyvärr är det inte alla förunnat att få uppleva kärlek. När jag läser dina ord och alla fina kommentarer blir jag varm och uppfylld av kärleken, fylld av styrka och av en längtan att stanna i nuet. Jag vänder mig i sängen mot min älskade o kryper nära, nära.....vill njuta av att vi har varann.....här och nu. Kram till dig Kristian och tack för den insikt du ger

    SvaraRadera
  113. Önskar dig en fin andra advent. Hoppas att du har en bättre dag och får dela den med familjen. Tänder mina ljus för dig! Kram

    SvaraRadera
  114. Hoppas så att du ändå mår bra i dag, andra advent.
    Varje gång jag går in här så är det med hjärtat i halsgropen.
    Jag håller koll på hur länge sedan det var du skrev sist.
    Förstår att du inte kan skriva så ofta men det gör mig orolig.
    Jag vill bara att du ska må bra. Och få uppleva allt det du drömmer om och längtar efter.
    Vill ge dig en stor varm kram som dröjer sig kvar. Länge.

    SvaraRadera
  115. Älskar Tallest man on earth! Särskillt "Love is all" Lyssna och njut!

    SvaraRadera
  116. Klockan fem i eftermiddag hade jag aldrig läst din blogg. Nu, två timmar senare, kan jag konstatera att jag nyss läst något av det bästa jag någonsin läst. Du är briljant! Tack för att du delar med dig!
    /Anna

    SvaraRadera
  117. http://youtu.be/DgbdNNfotwM
    it ain't over til it's over

    SvaraRadera
  118. Du skriver så fint och jag känner igen mig i allt du skriver! <3

    SvaraRadera