söndag 9 december 2012

På drift


Tåget hade inte ens hunnit till Säter innan jag bestämde mig den där marsdagen förra året. Jag hade precis lämnat de sovande fraktvagnarna på Borlänges bangård när tanken slog ner. Innan dess hade jag knappt läst en enda blogg, men just där och då, när mina älskade åkrar och mörka bergskammar passerade utanför fönstret, blev jag fast besluten om att starta en egen. Min plan var att skapa en kanal där jag kunde berätta för dem i min närhet om hur jag mådde, om vad som var på väg att hända. Det hade snabbt visat sig vara alldeles för påfrestande att gång på gång berätta om verkligheten.
   Bloggen skulle bli vår mötesplats, men i första hand mitt sätt att envägskommunicera med omvärlden. Så har det också fortsatt.

Jag vill se det som att jag sitter i en källare någonstans, på nätterna när alla sover, och rattar på en gammal radiosändare. Jag skickar ut kortvågor i det okända. De som vill och kan snappar upp mina signaler. De lyssnar.

Det dröjde inte särskilt länge innan bloggen exploderade. Plötsligt följde fler och fler min kamp, min process, min förvandling. Tusentals besök har blivit 3612291. Antalet är svårt att ta till sig.
   Och jag har fortfarande svårt att förstå, responsen och uppmärksamheten.

Bussen hade inte ens hunnit till avfarten mot Långholmen när jag märkte att kvinnan i sätet framför mig förstod vem jag var. Jag och min bror hade precis klivit på vid det bullriga bygget i Hornstull och när den blå bussen for över bron med hänglåsen såg vi Kungsholmen och Gamla stan glittra i mörkret. Vi åkte förbi sjukhemmet där jag bodde en period förra året innan bussen svängde in på gatan där jag arbetade med de spännande barnen en gång i tiden – en vacker och viktig period. Kvinnan som betraktat mig skulle just kliva av mot tunnelbaneuppgången vid Fridhemsplan och jag kunde riktigt se hur hon samlade mod genom ett djupt andetag och en darrande hand.
   Jag ville bara säga att jag läser din blogg. Du gör världen till en vackrare plats, sa hon.
   Jag blev generat rörd och försökte i egenskapad tradition att vifta bort komplimangen. Har alltid haft svårt att hantera sådana. Jag fick ur mig ett tack. Kvinnan klev av. Bussen åkte vidare.

Jag tittade på min bror och började prata. En utsvävning om att jag inte förstår reaktionerna från de som har valt att följa min kamp. För jag har inte skapat en ny religion. Inte etablerat en ny livsåskådning. Jag har inte heller lyft fram ett nytt sätt att tänka. Mig väntar inget Nobelpris i fysik eller ekonomi.
   Egentligen skriver jag om ganska banala saker. Om att hålla om varandra och att verkligen mena det. Om att se sina barn. Om att vara med dem så mycket som det bara går. Jag skriver om att låta livet ta plats medan man fortfarande lever.
   Jag tog en liten paus innan jag tittade på min bror och sa:
   Det är inte så att jag vänder riktningen på rymdens energier åt ett annat håll.
   Jo. Det är precis vad du gör, svarade han och bussen startade med ett ryck, åkte vidare.

Jag kommer antagligen aldrig att förstå vad min kamp har kommit att betyda för andra. Och jag kommer aldrig att se vilket avtryck som jag eventuellt lämnar efter mig. Jag har svårt att se att jag gör världen till en vackrare plats. Jag är inte så märkvärdig. Jag är fortfarande Gidlunds yngsta – han den där långa från Kvarnsveden. Jag gillar vörtbröd, Peter Beard och Färden genom mangroven. Jag tycker om att åka bil i oväder.
   Jag är inget helgon, liknar inte Jesus.
   Men mitt bläck är blod. Kanske är det därför mina texter spelar roll.

Efter en stund klev vi av bussen och vi gick över ytterligare en bro. Till slut kom vi fram till en kyrka – inkilad mellan bostadshusen och restaurangerna. Vi satte oss tillrätta på en av bänkarna, men vi var varken där för bikt eller nattvard. I stället var vi där för att höra en man med silverskägg sjunga sånger från 1970. Men akten före stal showen. Innan vi hann reagera knockades vi av en man och hans fru när de tillsammans sjöng på scenen som byggts ovanpå altaret.
   Jag vet att mannen förlorade sin yngre bror förra sommaren. Hastigt, om jag förstått det rätt.
   Mellan låtarna tittade jag på min bror. Vi log mot varandra. I en applåd insåg jag att han och mannen med gitarren snart har en gemensam nämnare. Jag försvann i sångerna. Helig stund. Och jag inser nu, långt senare, att jag fortsätter bort, på drift, mot tidens slut.

185 kommentarer:

  1. <3 Kärlek till dig/Yvonne

    SvaraRadera
  2. Kärlek och styrka till dig fina! <3
    // Josephine

    SvaraRadera
  3. det är precis vad du gör, vänder riktningen på rymdens energier. Tack för det! //Birgitta

    SvaraRadera
  4. Tack Kristian, håller med Birgitta och dig. Du vänder energi. Tänker på dig ofta. / Heidi

    SvaraRadera
  5. Hej...
    Vet inte vad jag skall säga...läser din blogg,gjort länge men inte kommenterar vilket jag tänk och varit på väg att göra hundratals gånger,blir så berörd att jag bara fastnar här och läser och läser och försvinner in i din värld på nåt sätt...Såg din medverkan i Annas Eviga och Gud vilken människa du är,så stark,så underbar,du kommer lämna stora bestående avtryck efter dig Kristian.Konstig känsla,fast jag inte känner dig så känns det som vi mötts...vet inte vad jag skall säga...mitt namn är Anna och du berör mig djupt!Jag uppskattar mina dagar mer tänker mer tack vare dig❤
    Kram kämpa på du är viktig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan av någon anledning inte kommentera Kristian själv, men vart enda ord av detta Du skriver här kunde lika gärna vara Jag som skrivit!!!! Tack!!!! ❤

      Radera
    2. Tack vad snällt sagt:)
      /Anna

      Radera
    3. Det är lika ör mig - jag uppskattar allt omkring mig mycket mer - oh tänk jag tror att jag orkar mer också. Har bara följt Dig efter programmet Annas Eviga men Din blogg har redan givit mig mycket. Tack. Ingrid

      Radera
  6. Man kan bara älska dig Kristian, skickar många varma kramar.

    SvaraRadera
  7. För att det du skriver är verkligheten och sidor av vardagen som vi svenska människor liksom sällan pratar om. Du skapar en tilllåtenhet att bry sig om det som är viktigt på riktigt, det passar i tiden. Vi är många som tröttnat lite på den stressade tillvaron av att ständigt vara påväg frammåt uppåt utåt eller det kroniska gnället kring lättare vardagssymtom som magsjuka, förkylningar.. Vardags kampen ska inte förringas och jan vara såväl stressande som tuff men vilket kroniskt klagande gör den enklare. Dina texter andas livet så som det är här och nu, andas en våg av samtidens medveten närvarande våg. Du låter der vara svårt, du låter det vara verkligt men drömmer inte livet för det konstaterar bara vackert, stilla, målande och livligt att såhär är det här och nu. Detta kring ett ämne av vilket många berörs, många delvis upplevt och som är svårt att prata kring. Personligen kan jag identifiera mig i platserna du passerar, jag har varit där passerat samma ställen, tänkt tankar kring livet och reflekterat över och just de saker som du lyfter som identifierade för platserna. Det är magiskt att någon som jag aldrig mött annat än i periferin kan skriva om saker jag upplevt och teckna ned liknande tankar som jag
    tänkt och samtidigt göra dem vackra och tillåtna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har väl alla svårt att uttrycka - så här lever jag och så här upplever jag min tillvaro, både inför våra närmaste och andra vi träffar. Vi har en spärr - och kanske en outtalad tillsägelse (vem vet när vi uppfattade den första gången) - Belasta inte andra med dina funderingar, plågor och rädslor. Utelämna inte dina innersta tankar om din egen sköra existens som du upplever den. Allas vår sköra existens!

      Det handlar om tillåtande, du har helt rätt. Vi går många gånger omkring och tror att vi är ensamma om det vi upplever eller att vi skall vara det. Här märker vi att det är vi inte alls. Vi känner igen oss både i Kristians texter, men också i kommentarerna.

      Radera
  8. Här kommer en kram, fantastiska Kristian, önskar jag också hinner möta dig, nångång, någonstans och kan ta din hand och tacka dig....tills dess <3

    SvaraRadera
  9. Du bjuder in till en stillhet när man läser dina texter. Det finns något andaktligt i det. Samtidigt som jag känner igen mig själv så mycket, i tankarna kring att drabbas av cancer.

    // Ellinor http://javlaskitcancer.blogspot.com

    SvaraRadera
  10. Du skriver om livet. Och döden. Som tillhör livet. De hänger ihop. Kan inte klara sig utan varandra. Vi har svårt med det. Och för oss som är drabbade är det väldigt ensamt. Ett slags ingenmansland. Jag är trött på ensamhet och utanförskap. Fler och fler människor i alla åldrar lever i ingenmanslandet. Under lång tid. Jag tror att vi måste bli bättre på att införa döden till livet. En debatt som måste fortgå. Som du är med och påverkar. Genom att bjuda in till ditt liv. Berätta din historia. Visa bilder från ditt fotoalbum. Vi tillhörde barnonkologen under lång tid. Men döden talas det tyst om. Den göms undan. Trots att den är verklighet för ungefär 75 barnfamiljer om året. Kämpa på. Fortsätt berätta. Det gör skillnad och synliggör.
    Fuck cancer!

    SvaraRadera
  11. oj oj oj oj oj oj,.,.mkt mäktig läsning,skrivet av Gidlunds yngsta(bara det,du så otroligt skicklig på uttrycka dig),.,Din blogg e dt 1a ja läser när ja sätter mig vid datorn,ja ej supermodern,.,.ja dvs,.har ej dator i mobilen,.,.men what everes,.,e det nåt o orda om.,.,nä,dt e dt inte,.,DÄREMOT e att passa på o leva livet mens man kan,.,.dvs medans det pågår,.,det e nåt o ORDA om,.,o jag vet INGEN som uttrycker det så in i norden så fantastiskt fint som du gör,.DU VÄCKER MÄNNISKOR KRISTIAN,.,.JA DU VÄNDER ENERGIER,.,.ja vill oxå säga att ja mkt mkt lessen a dina vägnar,.(o Peggy Bell me,ja läser hennes blogg oxå)kunde ja göra nåt sklle ja göra det direkt,.,.Många hälsn TantG

    SvaraRadera
  12. Hello Kristian½!
    Jag läser och känner en annorlunda "ton/känsla" i dina ord.
    Du ger mig ff en "spark där bak" Men mycket mjukare.
    Vad är du vill säga - egentligen.
    Varma varma tankar från mig till dig.

    Gunsan

    SvaraRadera
  13. Kämpa fina människa!!

    SvaraRadera
  14. Är du alldeles säker på att du inte har skapat en ny religion?
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle vilja hålla med.

      Radera
    2. Jag är säker.
      Kristianism.

      Tack.
      Lina

      Radera
  15. Du berör mig på ett sätt som varar och som gör skillnad.

    SvaraRadera
  16. Varma tankar till Dig!!!
    Anna-K

    SvaraRadera
  17. Många varma kramar till Dig Kristian,fina fina människa.

    SvaraRadera
  18. Dina texter får folk att gråta och hjärtan att fyllas av kärlek för någon de inte känner. Det är att vända energier om något. Du lyckas med sådant få klarar av, att skriva så vackert att tiden stpr stilla när man läser. Du lämnar något efter dig som är värt att läsa om och om igen. För det kommer vi göra, läsa dig om och om igen.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig Helene till 100 %
      Tänker ofta på dig Kristian

      Kram Lill

      Radera
  19. Fina du. Tack. Igen. /p

    SvaraRadera
  20. Fint som vanligt. Och ja, ditt bläck är blod. Det är det som är skillnaden.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  21. För mig känns det bra att det finns goda människor på vår jord och vissa utmärker sig lite mer, som du. Talar om livet, döden och det som pågår här och nu. Visar i handling vad som är och känns rätt och fel. Skriver ner sina ord så att andra ska läsa, minnas och lära. Och framför allt beröras! Beröras genom att antingen känna en tillhörighet, skakas om för att lära sig, förstå att det finns ett liv som går ut på annat än bla makt och destruktivitet samt att istället ge något tillbaka.

    Det är en ynnest att kunna förmedla, så som du gör du gör det, bara med små enkla ord och meningar och det blir bara så himla bra.
    I dina texter bemöter du livet naket och öppet, låter oss få följa dig på din väg och i dina minnen. Med vackra fotografier får vi även ett bildminne som fastnar på vår näthinna. Du gör faktiskt skillnad.
    Du berör på ett sätt som vi många önskar att det blir en bok av. Det skulle bli en bok som skulle översättas till andra språk. Du säger att du själv inte hinner och det har jag full respekt för, men låt någon du har tillit till att sammanställa ditt verk.
    Ditt ord är viktigt då det är av kärlek till livet!
    Hoppas så innerligt att du får många flera dagar, månader och år är på vår jord för människor som du behövs!
    Med kärlek i en stor varm kram!

    SvaraRadera
  22. Fina fina Kristian. Du gör verkligen skillnad. Lyckliga hon som mötte dig på bussen. Jag önskar att jag också en dag fick möta dig och tacka dig.
    När jag står inför svåra beslut tänker jag på dig.
    Du får mig att kämpa mer för det som är viktigt på riktigt. Kämpa på Kristian. Du behövs verkligen i denna världen. Tack ännu en gång Kristian. N.B

    SvaraRadera
  23. Jag tror jag har ett svar på varför du blir så beundrad... Du "blottar" din själ, du visar människor mänskligheten,vi blir alla så medvetna om det som faktiskt är viktigt i livet. Du utstrålar det som är en riktig människa. En mänsklig utopi är du, Vet inte om du förstog va jag vill fram till... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis vad du menar och vill be om lov att få instämma i det du skriver om Kristian. Jag saknar nämligen egna ord...

      Radera
  24. Även om du är vanlig...så är din förmåga att uttrycka dej i skrift inte vanlig! Ändrat på mångas livsåskådning har du definitivt gjort! Vänt rymdens energivågor likaså! Att lyckats få så många "vanliga" svenskar att bli så mycket varmare o kärleksfullar är en bragd så stor så stor! Hade du skapat en ny religion hade jag blivit religiös! ;-) Ta till dej i ditt hjärta och bär med dej alla vårs kärlek till dej! Kram

    SvaraRadera
  25. Precis som någon skrev så kan jag märka ett lite större lugn i dina texter nu. Jag hoppas att det är just så du känner inuti också.

    Jag skulle också vilja räcka dig handen, se in i dina ögon och t a c k a för att du finns.

    Ja, du har med dina ord ändrat riktningen i mångas liv och ditt namn finns inristat i allas vår hjärtan - nu och för all framtid.

    Ulrika Persson, Östersund

    SvaraRadera
  26. Imorse var det -20 grader och nu är det -10. Jag har varit ute i pulkabacken med min dotter och åkt tefat och druckit varm chocklad. Det var så underbart vackert ute. Så tyst, så stilla. Då tänkte jag på dej och undrar hur du har det? Undrar hur du orkar kämpa på i din kamp och samtidigt bry dej om så många andra. Det är stort av dej.

    Jag önskar att du fick stanna kvar och fortsätta leva livet. Jag önskar det med hela mitt hjärta.

    Även om du inte ser det så behövs du verkligen. På nått konstigt sätt får du mej att orka kämpa på i den grå vardagen som jag befinner mej i. En vardag som består av arbetslöshet.

    Du ger mej hopp. Nu önskar jag att jag kunde ge samma tillbaka till dej. Du är allt som oftast i mina tankar.

    Jag har svårt för att kramas men dej skulle jag verkligen vilja ge en kram....

    SvaraRadera
  27. Vilken styrka Kristian! du ger mej och många mer styrka och orken att fortsätta.
    Styrkekramar .

    SvaraRadera
  28. I augusti såg det ut som min fästman besegrat cancern. Framtiden såg ljus ut.
    I fredags kom provsvaren. Cancern har spridit sig. Lungorna och njuren. Jag föll ihop när nyheterna kom. All ork spolades ur min kropp.
    Ska jag bli tvungen att hålla vår lilla dotters hand när vi begraver hennes pappa i alla fall? Jag drömde ju att vi gifte oss i natt! Fan fan fan!

    Han gråter aldrig. Men när han såg min förtvivlan, brast det för honom också.
    Det var när han bad mig se in i hans ögon, när han sa; "Lugna dig! Vi löser det här! Jag ska inte dö!", som jag vaknade.
    Han som är sjuk stöttar mig. Jag som är frisk liksom.

    Jag tänkte på dig då, Kristian. På din styrka. Hur du också kämpar. Jag har följt din blogg ett tag och funnit styrka i dina texter. Jag kom tillbaka till din blogg idag och vaknar till igen.

    Jag ska orka. För hans skull. För vår dotter. För kärleken.
    Jag vill gifta mig med fadern till min dotter. Det ska cancern inte få komma emellan.

    Dessa tankar har jag inte delat med någon innan. Men det känns så rätt att skriva dom här, till dig.

    Du är en av mina hjältar Kristian Gidlund. Det ska gudarna veta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hanshi, all styrka till er i er svåra tid ! Jag tror att man växlar i att stötta varandra. Ibland behöver du stötta och ibland blir du stöttad.

      Ulrika, Östersund

      Radera
    2. Jag hoppas och ber att allt blir bra, ni behöver varandra. Styrkekramar till er

      Radera
  29. Kristian, du är en poet! /Nina Sund

    SvaraRadera
  30. Dina din blogg har verkligen fått mig uppskatta saker och ting i livet på ett helt annat sätt en vad jag kanske gjort tidgare. Jag försöker verkligen att inte lägga energi på banala saker som jag förut kunde reta upp mig över.

    Jag väntar inte heller med och försöka uppfylla saker jag vill göra utan försöker ta tag i dem direkt och arbetar för att nå mina drömmar och mål.

    Styrkekramar Elli

    SvaraRadera
  31. Det är sant att du inte har nobelpris i fysik eller ekonomi, MEN du har enligt mig, nobelpris i litteratur. Du skriver så inlevelserikt att man själv glömmer sin omgivning runtomkring en. Underbart!

    Carro

    SvaraRadera
  32. Tack för att du delar med dig av allt detta, Kristian. Jag önskar dig all styrka du kan uppbåda i den tid som nu är.// Kristina

    SvaraRadera
  33. Love from my heart. DU är verkligen ett minne för livet. Och döden. Du ger oss ett ansikte på tyst lidande, där ingenting är rättvist. Följer dig minutiöst, och är en bland de tre miljoner, som du naturligtvis inte för hela världen hinner läsa ifrån. En stor varm HÄST-kram, med varm hals, och ostyrig man, vill jag ge dig. Och ingen blek häst utan en blodstyngd och frustande varm inriden häst som bara är DIN ........... Tusen tårar- o tankar// Tina

    SvaraRadera
  34. Ditt bläck är blod.
    Varje kapitel du skriver är en blodtransfusion.

    SvaraRadera
  35. Du kommer för evigt finnas kvar, dina ord är ristade i sten, och det är en vacker utsmyckning av något fult och hemskt.....

    SvaraRadera
  36. Tänk att det kan kännas som man känner en människa, trots att man aldrig träffat denne. Precis så känner jag. Skulle också vilja säga vad du och dina ord betyder för mig, om jag fick möjligheten att springa på dig.
    Kommer följa denna blogg tills dess sista punkt. Jag ber att du funnit frid i ditt inre, den dag då sen inte finns.
    Tänker även på din familj vilken prövning de måste genomgå. För de blir kvar, den dag då dina ord upphört.
    Men du kommer finnas kvar i tankarna hos många många människor.Du ödmjuke,stolte Kristian. All kärlek till dig! Kram Carina

    SvaraRadera
  37. Du gör mitt liv lättare att leva.
    För mig är dina ord mycket betydelsefulla.
    du ger mig hopp.

    SvaraRadera
  38. I den svåra situation du befinner dig i Kristian så vågar du leva - fullt ut så mycket du bara orkar hela tiden! Det är modigt tycker jag. Det är så många människor som bara befinner sig i tillvaron och tar den för given. Du vet att du lever på lånad tid, och du nyttjar den till fullo. Du gör oxå oss andra en stor tjänst genom att berätta om din tillvaro. Du belyser saker som vi tar för självklara och jag tackar dig för att jag öppnar mina ögon och tar in livet på ett helt annat sätt Kristian. Du har hjälpt mig att leva i nuet.

    SvaraRadera
  39. Du griper tag och sätter avtryck genom ditt ärliga sätt att skriva. Jag tror att på djupet finns det inom alla människor en längtan att bemöta sina medmänniskor på ett annorlunda sätt än vad vi idag hinner eller orkar. Du ger perspektiv och livslust till oss. Det betyder otroligt mycket för många människor att få följa din blogg. Kram Ester

    SvaraRadera
  40. Tack för allt du delar med dig. Hoppas och ber att ett under ska ske och att du ska få fortsätta att finnas till. Du är fantastisk, kramar och styrka till dig.

    SvaraRadera
  41. På drift, men inte ensam... *kramar om*

    SvaraRadera
  42. Du skriver inte om banala saker, du skildrar livet och döden på ett fantastiskt sätt. Du skriver om det absolut viktigaste i våra liv, kärleken. Kärleken till människorna runt oss, naturen och de val vi alla gör.
    Det är allt annat än banala saker.
    Du får oss andra att se livet och inte ta det för givet, som man gör när man är frisk.

    Vi som känner dig är oerhört stolta över dig och ditt mod.
    Du gör skillnad och vi älskar dig för det.

    Många kramar från ett snövitt Kvarnsveden

    SvaraRadera
  43. Tack Kristian för dina ord! Du förändrar verkligen rymdens energier, du skriver på ditt fantastiska sätt saker som går in genom huden och rakt in i hjärtat. Ingen förtjänar ett Nobelpris i klokskap mer än du. Jag kommer från samma trakt som du och jag känner igen allt som du beskriver. Önskar dig och din familj värme och kraft. / <3

    SvaraRadera
  44. ÄLskar dig för den du är, du underbara människa.
    Dina inlägg går rakt in i hjärtat.
    Bamsekramar till dig från en stor famn.

    SvaraRadera
  45. Du har tagit alla ord och lagt ihop dem som ett pussel perfekt. <3 Hon var modig, jag hade nog inte vågat.

    SvaraRadera
  46. Jag kommer att sakna dig och dina fantastiska ord, enormt mycket. Det känns som om jag känner dig men det gör jag ju inte. Du är en underbar människa, det du skriver går rakt in i hjärtat. All kärlek och kraft till dig och din familj. Hoppas innerligt på mirakel. Kram!

    SvaraRadera
  47. Kristian fina du, familjens Gidlunds yngsta..
    Visst är du inget helgon och inte heller märkvärdig men det är just det som gör dig till den underbara människa som du verkar vara. Du gör verkligen världen till en ännu vackrare plats, genom att dela med dig av din resa i livet och din hårda och tuffa kamp emot cancern.
    Ditt sätt att skriva trollbinder oss alla i dina målande beskrivningar av det goda som såväl onda i livet.
    ”låta livet ta plats medan man fortfarande lever” att verkligen uppskatta här och nu oavsett vilket livsöde man har, värdera och vårda det varmt. med dem man tycker om i livet, något som alltför många glömmer bort.
    Det avtryck som du gör på oss alla finns där och kommer alltid att finnas trots att du har svårt att förstå det, men det är just det som gör dig till en underbar person med skrivandets gåva.
    I skrivande stund faller snön så vackert utanför i gatlyktornas sken och min största önskan är att du ska vinna denna kamp emot cancern, att du en dag får Nobelpriset i litteratur.
    Jag hoppas på mirakel...

    Kram fina du ❤
    Maggie

    SvaraRadera
  48. Kristian, om det du skriver bara är "banala saker",
    då är "banala saker" något som ger oss andra nya dimensioner...
    Du skänker oss de brådaste djupen mer själfulla o vackra än man emellanåt orkar ta emot.
    Tack för din ork, modet o alla tänkvärdheter.

    SvaraRadera
  49. Hej, jag kikade in och blev fast här på din blogg. Läser den så fort du uppdaterar och överväldigas av känslor som du förmedlar. Vardagliga ting kan vara så underbara om man bara ser dom.
    Kram från Kiruna<3

    SvaraRadera
  50. Du och din bror lyssnade på Christian Kjellvander som förlorade sin bror Gustaf och då samlade bandet Loosegoats för att spela in ny skiva . Musiken är evig ! Du skriver så det går rakt in i hjärtat . Annika Sandberg

    SvaraRadera
  51. "...vänder riktningen på rymdens energier åt ett annat håll" - Spot on! Det är precis vad du gör. Jag har läst din magiska blogg några månader nu och blivit starkt berörd av flera av dina inlägg, men detta inlägg, detta inlägg kommer jag läsa om och om igen.

    Tack. // Sara C.

    SvaraRadera
  52. hej kära kristian! jag har ingen aning alls om du kommer läsa detta men jag skriver ändå.
    jag är en tjej på 14 år och en dag satt jag och läste på aftonbladet. jag såg en artikel om dej och klickade mig in, läste lite snabbt och betämmde mig för att kolla in din blogg. läst lite till och från sedan desscoch jag vill bara säga att du är väldigt stark. det berör mej otroligt mycket, allt berör mig otroligt mycket. ditt sätt att se på livet, ditt sätt att se på döden. jag tror inte att de var en slump att jag såg den där artikeln, och jag tror inte på att de va en slump att jag läste den. jag tror på gud, och även fast du kanske inte gör de, så vill jag be för dig. jag hoppas du mår bra kristian! och jag vet att även fast jag inte känner dig och antagligen inte kommer lära känna dig heller, så vet jag att du har gjort avtryck hos både mig och många andra! stora styrke kramar

    SvaraRadera
  53. Du får mig att känna en enorm sorg i hjärtat, jag följer din blogg sen jag såg ett tvprogram med dig... Jag blir ängslig när du inte har skrivit på några dagar...
    Jag vill ta dig i min famn och krama dig länge och säga att allt löser sig....
    Varmaste hälsningar från Ystad,Skåne...

    SvaraRadera
  54. Att livet ska behöva vara så smärtsamt. jag kan förstås inte förstå hur det känns när dödens jakt biter i hasorna. Men jag vet vad det är att älska livet. Jag har två handikappade barn som jag är livrädd för att behöva lämna en vacker dag. Jag inser ju att det förmodligen kommer att ske så. Men när jag blir rädd tar jag fram min reservplan - jag tänker...det är långt dit. Det vet jag naturligtvis inte men som min reservplan hjälper det mig för stunden att täka så. Min verklighet gör att jag kan sätta min in i din situation en gnutta. Jag förstår hur hemskt det är när man inte har någon reservplan att ta till som du skrev om...Varför ska du unga, vackra fantastiska människa behöva lida så här? Jag lider med dig, dina nära och kära. Men av dina texter att döma, jag är själv journalist, så är du något alldeles speciellt. Kanske jorden har lånat dig för en tid - för att du är så fantastisk.När man läser din blogg - så förstår man att det finns något annat efter det här livet. Något med granskog, hästar, barr och kåda. Något som liknar Dalarna. Hoppas mina goda tankar når till dig och värmer dig en smula.Var inte rädd! Kram Elisabeth

    SvaraRadera
  55. Satt med min tonårige son och så kommmer Annas eviga upp i tv-rutan. Sonen tittar upp från sin dator och säger, är det Björn Gustafsson, nej säger jag det är Kristian, Kristian Gidlund. Berättar sedan delar av din historia samtidigt som sonen fångas av dig och din betraktelse och ditt sätt att berätta den. Du når även en tonåring som verkligen lever "här och nu" och ger perspektiv och tanke.
    Ung, gammal, kvinna, man, i alla skeenden i livet fångas av dig och ditt sätt att berätta om ditt liv och det hjälper oss att leva vårt liv rikare och fokusera på det som verkligen har betytt något när vi slutligen står där för att ge oss av på vår nästa resa. Hoppas den dröjer länge än för dig...all kärlek till dig, du Gidlunds yngste. /L

    SvaraRadera
  56. tack tack tack för dina ord. tack.

    SvaraRadera
  57. Dina texter gör mig till en bättre människa. Tack! <3

    SvaraRadera
  58. Perspektiv.
    Jag känner inte som du, Kristian, när det gäller bil och oväder. För mig är det mentalt jobbigt att stånga mig fram längs vägarna i snöstorm men det är min verklighet en stor del av året då jag bor i Norrland.
    Ikväll, när jag körde hem från jobbet i snörök och ymnigt snöfall, tänkte jag på dig och det du går igenom och då kändes min färd lättare. Mina bekymmer väger ingenting i jämförelse med dina. Kanske, tänkte jag, kan jag också lära mig tycka om oväder...Tack och varmaste kramen. Hoppas på mirakel, gör jag

    SvaraRadera
  59. Fina du !! Du berör så med det du skriver!! Varm kram från Kattis i Kvarnsveden

    SvaraRadera
  60. Störst av allt är kärleken

    ♥ från Karin

    SvaraRadera
  61. Du betyder så mycket för så många, dina ord berör på riktigt.

    All kärlek till dig.

    SvaraRadera
  62. Dina ord går rakt in i hjärtat och själen, jag hoppas på mirakel för dig. Du ger så otroligt mycket.
    Kämpa på!

    SvaraRadera
  63. Jag vill bara tacka dig fina Kristian.
    För att du vågar. Vågar vara öppen och ärlig och visa ditt inre så här..
    Det är så svårt. Svårt att förstå hur du har det. Att vara så oerhört drabbad..
    Du skriver så starkt och otroligt gripande..
    Jag förlorade min lille bror för ca 6 månader sen i denna djävulska sjukdom. Det gick väldigt fort.. Han var 34 år, nybliven pappa..
    Det känns hårt och väldigt orättvist.
    Jag är då tacksam för att du vågar skriva. Det hjälper mig i min sorg..
    Du gör skillnad och du lämnat avtryck.. Tro inget annat!
    Tänker på dig och din familj mycket <3
    Anna

    SvaraRadera
  64. Finaste Kristian! Tack för att du gjorde som du tänkte och startade din fina blogg. Den har bidragit till att så många fått lära känna dig. Du berättar så att man förstår och känner hur viktigt det är att när man älskar varandra så visar man det, ger varandra tid och lever för varandra. Du skriver om vad som är viktigt och värdefullt. Tack fina du. Du kämpar så tappert. Jag har gråtit många gånger när du skrivit om din svåra sjukdom och vad du får gå igenom.
    Jag blev så berörd av när du och din bror var i kyrkan tillsammans. Du fick en helig stund. Om du känner att du går mot tidens slut så känns det så sorgligt. Du är så värdefull, ingen annan är som du. Jag hoppas och ber om ett mirakel för dig. Kramar till dig och din fina familj/Marianne

    SvaraRadera
  65. All kärlek o styrka till dig <3 .. Din syn på kärleken , livet och döden har gjort avtryck i mitt hjärta.. Du har en fantastisk gåva att kunna skriva som du gör där man riktigt känner hur det kommer direkt från ditt hjärta.. Ingen lever för evigt men det tror jag dina varma ord gör.. Kram Linda

    SvaraRadera
  66. Att se till att universums energi flödar åt rätt håll är uppgiften vi alla har. Och du gör det, stort vackert och inspirerande. Fint att få ta del av.

    SvaraRadera
  67. Kanske..kanske "den" (bloggen) lämnar eftertryck genom att du bara ÄR, den människa vi alla är, de tankar vi alla tänker men inte kan uttrycka. Genom att Du ÄR, är även vi, fastän vi inte har orden. LIVET - KÄRLEKEN - DÖDEN har vi alla gemensamt.

    SvaraRadera
  68. Älskar dina texter som berör mig i djupet av mitt hjärta!!

    Jag förlorade min syster i våras. Hon höll sin hjärntumör hemlig från alla. Hon valde att i smyg gå till läkaren och att bortförklara alla gånger hon ramlade omkull på ett sätt som gjorde att vi alla trodde på henne. När hon sista månaden i livet hamnade på sjukhuset, och dom nästan omgående flyttade henne till ett hospice, så kom chocken för oss alla. Hon skulle dö? Hon skulle lämna oss!! Mamma, Pappa, 2 syskon, 3 barn, 1 barnbarn.. hon var moster o faster till 4. Den bästa av dom alla!!!
    Där låg hon helt plötsligt... på sin dödsbädd!
    Vi fick inte vara med henne på hennes sista resa.
    Vi fick inte vara där o stötta.
    Vi fick inte vara där och fråga om hur hon mådde.
    Vi fick inte vara där och be om att få hjälpa henne i svåra stunder.
    Vi fick inte vara där och ge henne den där extra varma långa kramen.

    Vi fick inte vara där för henne!

    Ja, vi är alla medvetna om att detta var hennes val, att hålla det hemligt för oss alla. Det var såhär hon ville ha det MEN man kan inte hjälpa att man känner sig väldigt snopen på nåt sätt. Det fanns så mycket jag skulle velat prata med henne om, så mycket mera att säga, så mycket mera att fråga. Och nu kan jag inte det. Ingen av oss kan det. Insikten om att detta var hennes val måste jag upprepa i mitt ledsna sinne - detta var vad HON ville. Vardagen skulle vara normal fram tills ögonblicket hon skulle tas ifrån oss alla...

    Av just denna orsak, betyder DINA ord så mycket för mig. Du får mig att förstå mer av vad hon kanske gick igenom. Tankar hon kanske hade. Hon var visseligen för sjuk för att ens få cellgifter tydligen, men hennes tankar måste varit ganska lika dina ändå.

    DU får mig känna mig nära henne. Och för detta TACKAR JAG DIG!! Du är en vacker själ, en fin människa. En människa med ordets gåva som berör ens varje fiber i kroppen. Jag hoppas denna 'dagbok' en vacker dag blir en riktig bok och bestseller. Your legacy lives on.

    All kärlek ger jag dig på din resa. Kämpa på. När du träffar min kära syster, ge henne en kram ifrån mig. Och ge alla andra änglar däruppe kramar från alla nära o kära här som längtar så efter dom. Och du och ditt minne kommer leva kvar här bland en sån enorm skara människor som alla tänker ''Det där var en stark man med ordets gåva''.
    Du är älskad <3
    Ta till dig det.
    Kram från mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det rullar tårar på mina kinder. <3 <3<3 Jag skulle kunna välja likadant som din syster om jag var i en sådan situation. Nu är jag inte det och inser att jag vill ändra på saker, vill inte att mina syskon ska ha anledning att tänka:" Vi fick inte vara där för henne!. "Och vill inte längre gå och tänka: "Jag fick inte vara där för dem! Men hur ska jag kunna vända och ändra på detta i vår relation? Jag önskar att jag visste och kunde göra något. bättre!

      Radera
    2. Mitt hjärta blöder för er som blivit kvar med många osagda tankar.

      Radera
    3. Tack alla fina som skrivit svar på mitt inlägg ovan. Ja, hjärtat blöder för oss som är kvar.

      Ibland kan man fråga sig... är det omtänksamt att göra ett sånt här val - eller är det egoistiskt?
      Och hur lever man vidare lyckligt, när man vet att man aldrig kommer få svar på sina frågor?

      Radera
  69. Vänder rymdens energier, det är precis vad du gör. TACK för det. Stor vinterkram

    SvaraRadera
  70. Såna som Du gör världen till en bättre plats, jag har hittills i mitt liv inte blivit drabbbad av några större olyckor men har alltid dragits till livsöden liknande ditt, jag har alltid prioriterat mina barn och mina djur ( bla. hästar) är lyckligast då jag har de nära med mig. Är helt övertygad om att Dina ord hjälper oss andra att också försöka göra världen till en bättre plats.. Ha det underbart,,det är du värd många gånger om.Kram!

    SvaraRadera
  71. Ja du....en ny religion, det tror jag visst det! Mitt hjärta har iallafall blivit påverkat av dig och kommer aldrig att glömma. Det är inte banala saker du skriver om, det är det viktigaste vi har - livet! Vacker är du Kristian! // Bea

    SvaraRadera
  72. ♥ DU GÖR VÄRLDEN TILL EN VACKRARE PLATS JAAAAAAAA. TACK KRISTIAN: TACK TACK TACK ♥

    You Are. Oui.

    KramOchKÄrlek,


    NinX

    SvaraRadera
  73. Jag hade ingen religion innan din: den att ta vara på tiden. Att SE saker och ting omkring en. Att våga säga saker högt om kärlek och sorg. Och du är den som gör det på det allra vackraste sättet jag någonsin vetat om! Så jo, du gör världen till en vackrare plats för att du öppnat ögonen på mig, så att jag också SER världen. Den var säkert lika vacker förut, men nu är jag medveten om den på ett sätt jag inte var tidigare.

    KRAM.

    SvaraRadera
  74. Jag vill bara hålla om dig med stor värme. Kommer aldrig glömma dina fina ord.Britt-Inger

    SvaraRadera
  75. Många kritiker på kultursidorna ondgör sig över böcker där författare berättar om sig själva, sina liv. Kritikerna kallar det "självbekännelse litteratur", eller, nu under senaste åren rakt av för "bloggtexter" (vilket jag ger dem rätt i när det handlar om cynisk kommers och språkfattigdom.) Kritikerna är i stort sett överens. De efterlyser en återgång till den stora romankonsten, fiktionen, som av någon underlig anledning automatiskt blir mer litteratur än den förbannade jävla verkligheten. Men ute bland oss läsare finns istället ett växande behov av just verkligheten. Själv är jag inte särskilt road av biografier, memomarer eller sånt säljs på argumentet "sanna berättelser" (vilket är en egen kategori på ex Bokus med över 10.000 titlar och handlar om sånt som att överleva flygkrascher genom att äta sina medpassagerare, självsvält, könsstympning, barndomar präglade av sexuella övergrepp och missbruk och att sitta i utländska fängelser riktigt riktigt länge eller som gisslan...oochsåvidare ochsåvidare). Jag läser sällan sådana böcker eftersom de sällan är välskrivna. Jag har däremot ett ständigt sug efter de politiska och existensiella tankeböckerna. Böckerna där det egna levandet och tillvaron via språket tar språnget från redovisande till knivskarp gestaltning. I ditt fall handlar det om litteratur via en blogg. Jag läser dig, Kristian, för att du är en sann, uppfordrande och modig berättare. Och för att du är en rasande skicklig skriftställare. Jag läser dig farmförallt för att allt det du skriver angår mig mitt i vekaste livet. Håller om dig hårdare än någonsin i mina tankar. Sanna.

    SvaraRadera
  76. Jag får rysningar, DU skriver för bra.
    Hoppas på ett under Kristian Gidlund, världen behöver människor av ditt slag.

    Tack, tack och åter tack.

    SvaraRadera
  77. Kvinnan sa det som så många håller med om: Du gör världen vackrare. Du har också skrivit det starkaste ordet: Kärleksrevolution!! Det är det du startat : En riktig kärleksrevolution. Det är ju nästan som en religion...
    Som alla andra här hoppas jag på ett under.
    Kram och tack från Anita i Falun.

    SvaraRadera
  78. Du underbara pojke Vill hålla om dej o KRAMA
    Jag är gammal ,har levt ett rikt liv,trots
    5 år på sanatoriun när jag var 19 år ,men det
    lärde mej mycket,Kan nog inte riktigt förstå
    hur du måste känna dig kära Kristian

    Många tankar och kramar från en 80 årig tant

    SvaraRadera
  79. Jag vill ge dig en liten berättelse, en del av mitt liv, som du har påverkat i stor utsträckning.

    För en månad sedan ungefär, fick jag en känsla som jag inte riktigt haft förut, en känsla av att livet är kort. En banal insikt kanske, och till mig kommen sent i livet, jag är 36 år. Det var dina ord som hade påverkat mig, en känsla av att…jag måste leva nu, måste försöka våga leva nu, leva mer. För mig har detta varit svårt, och förknippat med smärta.

    När denna känsla kom, kunde jag inte bortse från den, och sa till min pojkvän hur jag kände. Han sa ”du har rätt, vi borde sluta träffa varandra”. Innerst inne visste både han och jag att vi nog inte var rätt för varandra, men av rädsla för att bryta upp hade vi fortsatt träffas. Vi gjorde slut.

    Detta ledde till att jag tog ett kliv i en riktning som jag inte vågat ta förut. Jag började träffa en man som jag vet är bra för mig, bra för mig på ett sätt som ingen annan pojkvän varit. Han vill ha barn, familj, ett nära förhållande. Jag visste att han tyckte om mig sedan en tid tillbaka, men det var något med honom som skrämde mig. Förmodligen var det uppriktigheten i hans sätt att närma sig mig på. Någonstans förstod jag att han inte var rädd för närhet.

    Precis som många andra kvinnor, har jag hamnat i förhållanden med män som inte riktigt vill, inte fullt ut. Du ser, det blir ofta så när man kommer från familjeförhållanden som inte är så nära. En familj där man hela tiden vejer för det där sista steget, att säga att man älskar varandra, i ord och i handling, älskar sin bror, sin pappa, sin mamma, och där föräldrarna har svårt att säga det till sina barn. Ett subtilt mönster av undvikande av den riktiga närheten.

    Så har det varit för mig. Och det har gjort att det varit svårt att låta människor som jag bryr mig om komma riktigt nära. Sorgligt nog leder det ofta också till att man drar sig till andra som inte heller har den förmågan. Samtidigt har jag hela tiden vetat att jag någon gång måste jag sluta ljuga för mig själv. Måste våga träffa en man som vill fullt ut, som vill bilda familj, som vill vara med mig.

    Jag tror jag har gjort det nu. Framtiden får utvisa…

    Att våga bryta upp, och närma mig det ”farliga,” som jag vet är det jag innerst inne vill, kom mycket ur denna känsla av att…livet kan ta slut när som helst, och viktigast av allt är de människor man älskar. För mig är det detta som din berättelse säger, det som är kärnan i budskapet. Orden dina fick mig att kvickna till, vakna upp lite till. Fick mig att ta mod till mig att avsluta något som inte var fullt ut, för att lämna utrymme för något annat. Något mer nära, mer kärleksfullt.

    Jag är tacksam dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt, modigt och insiktsfullt. Lycka till!
      Elisabeth

      Radera
  80. Men jisses vad bra skrivet av "anonym" ovan!Jag får tacka dig för dom orden!

    SvaraRadera
  81. Du skriver helt fantastisktDin blogg har blivit den bästa bok jag läst på länge.
    Du har fått mig att försöka sluta, åtminstone trappa ner, eller iallafall må dåligt över min rökning.

    Håll ut! Du har en hel arme bakom dig.

    SvaraRadera
  82. Sänder dig en riktigt stor vinterkram.
    Du fina Kristian.

    SvaraRadera
  83. Vi människor är inte bättre funtade än att vi behöver bevittna och beröras över orättvisan i någon annans alltför tidiga dödsdom, för att bli påminda att känna tacksamhet över våra egna liv, inse hur värdefulla alla "banala saker" egentligen är. Alltför många människor ägnar sig åt navelåskådning medan de springer i det proverbiala ekorrhjulet hela dagarna. Ditt gripande levnadsöde får oss att rikta blicken uppåt mot hjärtat, stanna upp, och slutligen blicka utåt för att möta våra medmänniskors blick.

    SvaraRadera
  84. Hej, jag blir så berörd av din blogg. Den ger mig styrka att se det vackra här i världen. Men den ger mig även ett självförakt för mina fåfänga och "små" problem som har fört mig ner allt djupare i depression. Jag önskar att jag kunde ha dina ögon för världen och dina perspektiv. Tyvärr så är det inte så lätt för en deprimerad då det är en kemisk obalans men jag hoppas att jag kan lära mig att älska livet som du. Jag är ingen egoistisk människa men en depression kan verkligen göra en till ett svin. I mina mörkaste stunder kan jag fundera på att "om jag också var döende skulle jag också kunna se så klart och ha förmåga att se vad som betyder något?". Jag vet inte vad jag vill säga med detta. Jag vill nog att du ska veta att jag tycker det du gör är fantastiskt och att jag i min sjukdom kan, hur sjukt och egoistiskt det låter, kan avundas dig. Hoppas detta inte tas på fel sätt.Du är fantastisk och tack igen!

    SvaraRadera
  85. Kärlek, kärlek, KÄRLEK och en lång varm omfamnade kram till dig underbara Kristian ♥♥♥

    SvaraRadera
  86. Hej Kristian. Jag arbetar själv på onkologen och vårdar patienter och anhöriga i många svåra situationer. Jag vill bara att du skall veta hur mycket din uppriktighet och dina tankar stärker och tröstar många av de som har det svårt. Det du berättar ger kraft till familjer att våga prata med varandra om det som är svårast och viktigast av allt, både kring livet och döden. Vill att du får veta vilken gåva du ger andra i ditt skrivande. Tack.

    SvaraRadera
  87. Det är verkligen så. Dina texter spelar en oerhörd roll och påverkar mig något enormt.

    Alla Kristians bloggläsare, vore det inte fint om Sweet Jackie kunde bli en av de mest önskade låtarna i Musikhjälpen i P3 som drar igång kl 20 ikväll och håller på 6 dygn framåt?

    Önskade precis den och tänkte göra det så mycket som möjligt under veckan för att hedra Kristian. http://mondaytuesday.blogg.se/2012/december/musikhjalpen-2012.html#comment

    Önskar gör ni via sms(Skicka ett SMS till 72 999 med belopp 50, 100 eller 200 + din låtönskning (låt, artist och ev motivering) eller på sverigesradio.se/musikhjälpen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gjorde det på under tre minuter. Enkel och viktig handling av kärlek inte bara till Kristian utan också till alla miljoner okända barn i världsslummen utan rent vatten samt alla de fattiggjorda barnen i vårt eget skam skam skamfyllda medelklassälskande land.

      Sanna

      Radera
    2. Självklart! Mycket kärlek och hälsa till Kristian och alla barn i världen som lider nöd.

      Radera
    3. Gjort!
      För livet, kärleken och Kristian Gidlunds kärleksrevolution.
      Bra initiativ. Kram Hedvig

      Radera
    4. Vilket bra initiativ, hjälps åt att sprida detta!!

      Radera
    5. Done!
      För barnen, medmänskligheten, omtanken, värmen och kärleksrevolutionen!
      Erika

      Radera
    6. Vaknade i natt en stund och satte på Musikhjälpen och där i min säng så hörde jag Sweet Sweet Jackie och en hälsning till dig Kristian. Jag somnade om med ett leende på läpparna...

      Radera
    7. Vad fint! Hörde inte det, men har också önskat ... <3

      Radera
    8. Ulrika! Du har gjort min dag! Jag har också önskat. Åååååh, så fint! Tack för att du berättade!

      Radera
    9. Vilket underbart initiativ <3 Nu har jag också önskat.

      Radera
    10. Jag med <3 / Anneli

      Radera
    11. Samma här...
      Rico o Lillebrors mommo

      Radera
    12. Nu har jag med önskat! <3 Anette

      Radera
  88. När jag läser din texter blir jag påmind om hur kort livet är och att döden är så lång...
    Vilket gör mig lite bättre på att leva, de dagar jag har. Hur många de är, vet ingen. Maktlösheten över att vara ovetande om de stora frågorna i livet, hur länge får jag leva och vad händer när jag dör är något de flesta funderar över någon gång. Du lyfter frågorna och gör mig mer tacksam över att jag faktiskt andas och lever just nu....du påminner mig om att vara närvarande och att se och uppskatta vardagen och dem som står mig nära.
    Ibland får du mig att känna som att allting är ett långsamt avsked. Jag kan inte längre ta allt så för givet och självklart. Det är bra.
    Tack för att du väcker mig...
    Ann

    SvaraRadera
  89. Jag tror inte någon riktigt kan fatta vilket intryck eller inflytande man har på andra. Det vore nog farligt om man kunde det, då skulle många få storhetsvansinne och andra det motsatta. Jag som känner dig sedan långt tillbaka är själv helt överväldigad över din karisma och din makt över ord och tanke. Det är sant allt det människor skriver och säger till dig, ta åt dig, låt det lyfta dig. Jag har alltid vetat att du varit intelligent och klok och poetisk, men de dimensioner som det antagit hade jag aldrig kunnat förutsäga. Ingen annan heller kanske. Det är makalöst och det är ofattbart men det är inte desto mindre sant. Lilla Kvarnsveden kan kanske vara den stoltaste platsen på jorden just nu, inte minst kvarteret där Gidlunds och Noréns slagit ner sina bopålar. För fast jag inte är din mamma tar jag åt mig, och det gör säkert resten av grannarna också. Det står som ett skimmer över kvarteret! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också Kvarnsvébo och otroligt stolt och imponerad över Kristian och bröderna Norén. Visst är det ett skimmer över hela Kvarnsveden!

      Radera
  90. Jag vet inte om du läser detta, men jag vill säga tack. Efter att jag började läsa din blogg har jag tänkt på dig varje dag. Idag var min första dag i skolan efter att jag fick mitt cancerbesked. När det blev jobbigt tänkte jag på dig, en sann krigare, jag stannade kvar hela dagen! /Tone
    Nattstad.se/tonis

    SvaraRadera
  91. Jag vill bara tacka dig för att du skriver i denna bloggen, du har förändrat hela min livssyn! Du har skrivit att din dröm var att skriva en roman, du har säkert redan tänkt på detta, men skulle du eller någon du litar på inte kunna göra en bok av allt du skrivit i denna bloggen? Det skulle bli den finaste boken som tryckts, och jag lovar att jag inte skulle vara den enda som läste den!!
    kramar och tack igen!

    SvaraRadera
  92. du skriver så oerhört jävla vackert. beundrar dig för att du är så ärlig. är alltid nära till tårar, och det är jag nästan aldrig.

    SvaraRadera
  93. Kristian, du GÖR världen till en vackrare plats! Du får en att stanna upp, tänka och att leva i nuet! Tack för du delar med dig av dina ord, finns bara ett ord att beskriva dig med -MAGISK :)

    SvaraRadera
  94. Jag tänker på dina ord varje gång min dotter ber mig leka med henne fast jag är mitt i någonting annat och egentligen inte har tid. Med dina ord inom mig släpper jag det jag gör och leker med min dotter en stund eller inkluderar henne i mitt och njuter av varje sekund jag får!
    Dina ord kommer att eka i mig för alltid, tack <3

    SvaraRadera
  95. Tack! Tack för den du är. Tack för den skillnad du gjort i mitt liv. Tack för att du berör rakt in i hjärtat. Jag tror på en fortsättning efter livet, jag tror på himlen. Jag tror att vi en dag kommer att ses där, då skall jag säga tack till dig på riktigt. Ta hand om dig tills dess. /Cattis

    SvaraRadera
  96. Tack för att du finns, du betyder.

    SvaraRadera
  97. Antalet besökare på din blogg säger ju bland annat något om att du är speciell i ordets finaste bemärkelse. Finns det någon som bloggat i samma "genre" som tidigare lyckats få så många läsare? Jag vet inte, men jag har svårt att tro det.

    Jag minns när du dök upp på min arbetsplats, alldeles avmagrad efter en längre sjukdomsvistelse. Utan att berätta exakt vad du hade råkat ut för, var du ändå så rak, så ärlig, så lugn och så öppen när du förklarade för mig att det hade hänt en del saker på senaste tiden som du själv knappt hade fattat ordentligt. Då när du stod där och berättade detta för mig, en person som du inte direkt var bekant med egentligen, kände jag att det var något alldeles speciellt med dig, och det intrycket har vuxit när jag har läst dina texter här på bloggen. Vi är alla mer eller mindre unika och speciella, men inte minst så är du det. / JJ

    SvaraRadera
  98. En pöjk från Kvarsven kan int ara än va unik! Du gör skillnad! Kram

    SvaraRadera
  99. Jag vet inte vad jag ska säga längre.
    Jag längtar efter dina inlägg, de säger att du lever fortfarande.
    Jag vill att det så ska bestå.

    / Bodil

    SvaraRadera
  100. "Men mitt bläck är blod" målar en bild av en lidelse som de flesta av oss kan skymta i oss själva. Tack /J

    SvaraRadera
  101. Det du skriver gör skillnad. Att följa dig under de senaste månaderna har haft stor inverkan på mig. Evigt tack.

    SvaraRadera
  102. Kære Kristian
    Du betyder.
    Der er så uendelig mange grunde til, hvorfor du - dit liv, at du betyder.
    Dit sprog er levende, dine fortællinger ærlige, du skraller dine følelser ud - ord for ord, skære du dine følelser ud til vidunderlige skulpture.
    Dine tanker om andres liv - og, om dit levede liv. Det liv du ønsker at leve, og kampen for dèt. Dét og meget mere til, gør at du betyder. Dine følelser for andre mennesker, og deres for dig.
    Hvad der er vigtigt for dig - bliver vigtigt for os, dine læser. Fordi du giver os dig.
    Du minder os hele tiden om, at: 'Hver dag tæller', ikke er en floskel, men den skinbarlige sandhed om livet. De valg vi træffer har betydning for os - følserne/kærligheden i sin mest uddelte form, er det vigtigste, og dette skal reflektere over på vores valg. Drivkraften i dig 'Kæmp for det du har kært' - ligemeget om det handler om, at lærer at slå på trommer, eller muligheden for at leve. Ja, du betyder!

    SvaraRadera
  103. Åter igen,Kristian, har du berört mig.
    Du HAR verkligen vänt riktningen på rymdens energier åt ett annat håll, om fler som du funnits vore jorden en bättre plats..
    Jag tänker på dig så ofta, och du har fått mig att tänka mer..mer på livet, på mina känslor, på kärleken till mina fem barn och hur det ska gå för dem i livet, du har fått mig att bli en bättre undersköterska (vill jag tro) att bli mer empatisk och omtänksam mot andra.
    Du har öppnat upp för tankar på förändring jag inte velat ta tag i och du har fått mig att tycka mer om mig själv...
    Tack Kristian...jag fortsätter att följa din blogg, att dela dina tankar och att läsa dina ord som ristas i mitt hjärta.
    Tack för att du låter mig, oss, göra detta...
    Hoppas du har en lugn period just nu...att du inte har ont och att du inte rider mitt i stormen utan får en paus. Du vet väl om att du är värdefull?
    All kärlek/Mia mitt i natten

    SvaraRadera
  104. Den här bloggen är värdig. Därför söker jag mig hit när kacklet blir för högljutt och källkritiken lyser med sin frånvaro "där ute". Det är lite som att gå in i ett andaktsrum.
    Här finns djupet och modet att lyssna. Att ge uttryck för de allra djupaste drömmarna. Att vara mänsklig - sårbar och stark på en och samma gång. Vi klarar mer än vi tror men berör varandra i vår längtan och skörhet.
    Ändå känner jag mig trött idag. Det är för mycket. Det går för fort. Vad ska vi göra, med allt? Hur tar vi det fina här vidare? Eller går inte det? "Förstör" vi det då?
    Kan jag ta kärleken vidare, förvalta den, investera den, rikta den? Kommer kärleksrevolutionen att stanna med den här bloggen?
    Ska var och en bära det vi fått med oss här osynligt i våra hjärtan, och låta det sippra ut i kärleksfulla tankar och handlingar? Eller kan vi stolta bära den "gidlundska fanan" vidare?
    Vet inte hur alla ni hundratusentals som läser här tänker. Märkligt att en gemenskap i anonymitet ändå kan vara så stark. / Anneli

    SvaraRadera
  105. Du skriver så underbart Kristian, jag blir berörd varje gång och tänker dagligen på dig och din kamp.
    Du har en stor påverkan på väldigt många människor och jag önskar att det fanns fler som du.
    Tack för att vi får följa din kamp // Kram Jeanette

    SvaraRadera
  106. DU är fantastisk! Tack för allt du delar med dig! / Kramar Malin

    SvaraRadera
  107. Du fine, fine Kristian! Tack för allt du delar med dig, du är fantastisk! Tårarna rinner...
    STYRKEKRAMAR

    Kvarnsveden är en plats som vi gärna skulle vilja komma till någon gång, där är säkert jättevackert/ett par från skåne

    SvaraRadera
  108. Kristian, jag tvingar min man att läsa din blogg.
    Tänk att det är du som har fått honom att inse att livet inte bara är att jobba hela tiden.
    Igår så frågade jag honom vad som har hänt, du har blivit så förändrad och jag gillar det verkligen.
    Han svarade, det är ju han Kristian...




    SvaraRadera
  109. Läs boken Fem personer du möter i himlen!!

    SvaraRadera
  110. Läs boken Fem personer du möter i himlen!!

    Fem personer du möter i himlen är berättelsen om Eddie, som arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han har, i sina egna ögon, levt ett fullkomligt meningslöst och ointressant liv. På sin åttiotreårsdag omkommer han i en tragisk olycka han offrar sitt liv för att rädda en liten flicka från att krossas av en fallande vagn i en av attraktionerna.

    Eddie vaknar upp i livet efter detta. Där inser han så småningom att döden inte alls innebär slutet utan början. Han lär sig också att himlen inte är någon slutstation, utan en plats där man får sitt liv förklarat för sig av fem personer. Eddies fem personer är både sådana han har känt väl och sådana han knappt minns att han har träffat, men de har alla en sak gemensamt: deras liv har i något avseende påverkats av Eddie. En efter en berättar de om sitt liv och vilken roll han har spelat där. De belyser mysterierna i hans till synes meningslösa liv och ger honom svaret på den ständiga frågan varför hans liv blev som det blev.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var hittar man den boken? Författare? Den finns tex ej på Adlibris. Tack på förhand för respons; den verkar vara väldigt bra!

      Radera
  111. Du är märkvärdig, värdefull och gör skillnad Tack

    SvaraRadera
  112. Du inspirerar mig.
    Läs boken Lessons from the light. Efter att ha läst den är jag övertygad om att döden bara är början. Jordelivet är bara en startsträcka. Våra riktiga hem och liv finner vi efter döden.
    Min rädsla för att dö har suddats ut.

    SvaraRadera
  113. Dags att ge en bloggare Nobelpriset i litteratur! Och givetvis ska det gå till dig !!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart!! Världen skulle bli så mycket bättre då. Tänk om hela världen fick läsa dina texter..

      Radera
  114. Ja, Kvarnsveden har fått en skön revans från vad som skrevs om Kvarnsveden för en del år sen! Det var inte kul läsning! Tror att Gidlunds yngsta kommer att sitta under sin gran den dan det blir dags o le åt Norénsbrödernas framfart....

    SvaraRadera
  115. Under en stor del av mina ungdomsår led jag av svår ångest. När jämnåriga var ute och dansade och tjuvrökte låg jag i sängen och vred mig i plågor. Det gör så ont att tänka på den här tiden, alla år som jag förlrade. Viktiga år. Nu har jag dock bestämt mig för att ta igen det jag gått misste om: resa, dansa, skratta ..... Dock inte tjuvröka ;) Dina texter, dina ord har hjälpt mig att inse det viktiga i att ta vara på nuet. Imorgon ska jag börja mitt nya liv. Tack för alla kloka ord som hjälpt mig på vägen. Och du Kristian , mirakel har skett förr!! Bamsekram från Kvarnsveden !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ledsen för din skull men kom ihåg att det är bättre sent än aldrig. Lycka till i livet kära du.

      Tack till dig Kristian som får människor att vakna upp.

      Många kramar till Er båda.

      Radera
  116. Din blogg är betydelsefull för så många! Du kämpar väl och det är en ynnest att få läsa din resa genom det ohyggliga som händer med dig och din kropp.. Min hjärta värker för dig och din familj.. Tack för att du delar med dig av dig själv.. Varma varma kramar till dig och de dina ❤

    SvaraRadera
  117. Kram till er alla fantastiska varma kärleksfulla människor som skriver kommentarer här! Vilken värme ni sprider, vilka stora hjärtan ni har. Heja er! Kram Linda

    SvaraRadera
  118. Kellgren skrev en gång "jag ville lyckans skatter finna och fann dem alla i din blick". Det är på något sätt så jag känner när jag läser dina texter, när jag får ta del av vad som är viktigt för dig och vad du funderar på. Vardagen är full av saker som jag så lätt blir blind inför, men du ger mig perspektiv och livstörst.

    Din blick öppnar så mångas ögon.

    SvaraRadera
  119. Gud välsigne Dig <3

    SvaraRadera
  120. Kristian,

    Kanske ar det for att man hor sa fa killar beratta hur de kanner som man hor dig sa klart. Kanske ar det for att man sa ofta lurar varandra och inte sager vad man kanner som dina arliga ord far sadan genomslagskraft. Arlighet ger narvaro, nutid. Arlighet ar karlek och det karleken som far manniskor att dra sig till dig.

    Tack for dagens text

    Kram,
    L

    SvaraRadera
  121. Jo det är precis vad du gör. Du gör världen till en vackrar plats. Din blogg är underbar <3

    SvaraRadera
  122. Att skriva är överlevnad.För att livet ska ta vägen någonstans alls.Tänker på dig vackra fågel.

    SvaraRadera
  123. Kristian, för mej är du Jesus själv. Jesus Krist-ian. Mej har du frälst med dina texter och jag önskar att hela världen fick ta del av dina tankar och kärleksbudskapet du förmedlar. Kärleken till familjen och våra medmänniskor, kärleken till naturen.
    Du behövs och om han däruppe finns så hoppas jag han hjälper till att fixa så du blir frisk!Snart. All kärlek och styrka till dej. Hälsningar från Dalarna, en fantastiskt vacker vinterdag. Wish You were here..

    SvaraRadera
    Svar
    1. ge honom luft att andas, tyng honom inte med såna epitet!

      Radera
  124. Skickar en varm kram från ett vintervitt "Kvarnsven". Du är fantastisk Kristian! / H

    SvaraRadera
  125. Du skriver inte på näsan utan får människor att tänka själva. Det är enda sättet att förändra i grunden. Dina ord och ditt fina symbolrika språk har dragit igång en kärleksrevolution som verkligen behövs i denna mörka stund på jorden.

    SvaraRadera
  126. Jag har nu läst din blogg från start. Jag har läst den i ett sträck. Vilken BOK !!!Mina barnbarns föräldrar skall dela på sig och jag är så bedrövad. Så läser man din blogg...och då får man verkligen perspektiv på tillvaron. Tack !

    SvaraRadera
  127. Hej Kristian, dina texter berör..kom precis hem från min 3-månaders kontroll på karolinska. I dag är det 2 år sedan jag fick min cancerdiagnos och 1,5 år sedan jag blev "friskförklarad". Jag tänker alltid på dig och hoppas och ber...

    SvaraRadera
  128. Kristian, har du "svårt att förstå, responsen och uppmärksamheten"?
    Ingen tidigare har skrivit så som du gör, om livet, om verkligheten, om drömmen, om döden.
    Några har verkligen försökt; Sokrates, Seneca, E. Kubler-Ross, Ann Heberlain, poeter, filosofer,andra.

    Dina insikter tvingar mig att ta itu med mycket svåra känslor.
    Jag "samtalar" med dig sedan jag såg dig i Annas eviga. Det är (för mig) ett mycket givande samtal.

    SvaraRadera
  129. Minns att du är lika välkommen till denna värld
    som fåglarna på himlen,
    blommorna på en sommaräng.
    Minns att stjärnorna lyser för dig om natten.
    Att träden bugar sig för dig i vinden.
    Och vågornas sång mot stranden finns där för att ge dig ro.
    Minns att det finns ett ljus inom dig som inte kan dö.
    Och minns att jag alltid finns hos dig på din väg hem. (T.Frankel)
    Säder via elnätet Innerligt varma kramar + en massa Bamsedunderhonungskrafter Anna-lena


    SvaraRadera
  130. Intressant läsning!

    http://www.nytimes.com/2012/12/10/health/a-breakthrough-against-leukemia-using-altered-t-cells.html?smid=fb-share

    SvaraRadera
  131. Din blogg är så vackert skriven. Den får oss att nästan tappa andan. Och den föder en särskild respons och lockar fram så mycket klokhet och poesi och så mycket tänkvärt i en mängd kommentarer. Bara Kärlek. Jag visste inte att det fanns så stor begåvning bland oss vanliga människor. Rena rama Tranströmer ibland.Men det är din blogg som lockar fram detta hos oss. Det är en glädje att läsa. Och en ynnest att få följa dig på din resa
    Sänder Kärlek & Värme och hoppas på att du får många bra dagar, med hästen därute i Dalarna och den frostiga snön
    Kram Maggie

    SvaraRadera
  132. Kristian, du finns i mitt ♥

    SvaraRadera
  133. önskar dig lugn och ro under julen och hoppas du får många fina turer i snön med din häst <3 tycker din blogg är en inspiration och skulle bli en väldigt bra bok:)

    SvaraRadera
  134. Dina texter spelar roll för att dina ord handlar om livet på ett sätt som alla borde se livet på från början och inte från slutet. Du skriver om dina framtida barn på ett sätt jag önskar alla föräldrar såg sina barn på. Du skriver om kärleken som alla borde se kärleken, kärlek till familjen, vänner och kärlek till kärleken. I din tunga period sprider du ett lugn och kärlek till alla som läser. Jag har alltid haft en bra syn på livet, uppskattar allt det lila och allt det stora men jag vet att min syn på livet har blivit och blir bättre ju mer jag läser det du skriver, tack för det!
    Du är otroligt stark som orkar dela med dig av allt det tunga.

    Massa kärlek till dig!

    SvaraRadera
  135. Om du hade fått en enda förälder att krama sina barn och hålla om dem lite extra hade det gjort skillnad. Men du har fått många många föräldrar att tänka om och tillbringa mer tid med sina barn. DET har gjort och gör en jätteskillnad. Du bidrar till ett varmare och mer kärleksfullt samhälle.
    Värme kärlek och styrka till dig!
    Ber för dig!!
    Kram

    SvaraRadera
  136. Det är helt omöjligt att läsa denna blogg utan att få tårar i ögonen. Du skriver så otroligt fint. Jag hoppas av hela min själ att du på något mirakulöst sätt ska tillfriskna. Det finns redan för få människor som du.

    Jag vill bara säga stort tack för att du delar med dig, och att jag aldrig kommer att glömma dig. Det kan du se som ett löfte.

    /Jonas

    SvaraRadera
  137. Översätt Dina texter åtminstone till engelska och tyska.
    Jag får översätta hela tiden för folk jag känner i andra länder, som inte kan svenska.

    Ha en fin jul och ett bra 2013.

    Lydia i Göteborg

    SvaraRadera
  138. Första gången jag hörde Koppången var på min pappas begravning. Det grep mig då och idag hörde jag en instrumental version på Svt's Luciamorgon. Nu får du texten av mig Kristian.

    Koppången

    Här är stillhet och tystnad
    nu när marken färgats vit
    Från den trygga, gamla kyrkan
    klingar sången ända hit

    Jag har stannat vid vägen
    för att vila mig ett tag
    Och blev fångad i det gränsland
    som förenar natt och dag

    Och ett sken ifrån ljusen
    bakom fönstrets välvda ram
    Har förenat de själar
    som finns med oss här i tiden
    Och jag vet att de som har lämnat oss
    har förstått att vi är
    liksom fladdrande lågor
    så länge vi är här

    Och där bland gnistrande stjärnor
    som förbleknar en och en
    Kommer livet väldigt nära
    som en skymt av sanningen

    Vi är fångar i tiden
    som ett avtryck av en hand
    På ett frostigt, gammalt fönster
    som fått nåd av tidens tand

    En sekund är jag evig
    och sen vet jag inget mer
    Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
    Jag är här och mitt på en frusen väg
    finns det värme ändå
    Fastän snön börjar falla
    och himmelen blir grå

    Och ett sken ifrån ljusen
    bakom fönstrets välvda ram
    Har förenat de själar
    som finns med oss här i tiden
    Och jag vet att de som har lämnat oss
    har förstått att vi är
    liksom fladdrande lågor
    så länge vi är här

    Fridens kram
    /Cecilia

    SvaraRadera
  139. Kristian! Har varit på en veckas rekreation i utlandet. Förutom att jag alltid har mina 3 vuxna barn (pojkar i din ålder) i tankarna så har även mina tankar varit hos Dig. Jag blev så glad när jag kom hem och såg att Du fortfarande är still going strong. Du klarar det här! Jag önskar Dig en fin luciadag.
    Kram och all styrka till Dig!/Marina

    SvaraRadera
  140. ❤ Kristian fina du,
    Flera dagar har gått sen ditt senaste inlägg, tankarna går till dig och din familj om hur du/ni har det. Att kampen inte är lätt är det ingen tvekan om, men jag hoppas mirakel ska ske.

    Mina tankar tar mig till en låt som gett mig styrka i svåra stunder.
    Ängel, av Nostra Love.

    Lyrics:

    Kan det vara så att de som inte får leva
    Är de som gör himmeln vacker för oss
    Och kan det vara så att de som lämnar oss bakom
    Är de som vakar över oss
    Skyddar oss mot ondskan
    Och kan det vara så att deras tårar faller till marken
    Som regn mot din hud
    En augusti kväll som läppar mot din hud

    Nånstans där uppe bland molnen
    Måste det finnas en ängel för oss
    Säg mig det är så
    Nån som bryr sig om varför vi lever
    Om vi lever eller dör

    Kan det vara så att vissa föds till änglar
    För att de trivs bäst uppe i det blå
    Att få flyga över jorden och sprida kärlek över oss
    De valdes för sin godhet
    Och visst kan det vara så att de
    Väntar där uppe på oss
    Att få leva tillsammans igen

    Nånstans där uppe bland molnen
    Måste det finnas en ängel för oss
    Säg mig det är så
    Nån som bryr sig om varför vi lever
    Om vi lever eller dör
    Säg mig det är så
    Säg mig det är så
    Säg mig det är så

    Vem tröstar dig nu
    När dina tårar faller
    Ner för din kind
    All din längtan bränner
    Djupa hål inom dig
    Men vi håller dig hårt
    Och delar din sorg

    Nånstans där uppe bland molnen
    Måste det finnas en ängel för oss
    Säg mig det är så
    Nån som bryr sig om varför vi lever
    Om vi lever eller dör
    Säg mig säg mig det är så
    Säg mig det är så

    Min största önskan nu i juletid, är att du vinner din kamp emot cancern

    Kram fina du ❤
    Maggie

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Death makes angels of us all
      and gives us wings. Where we have shoulders smooth as ravens claws.
      No more money, no more fancy dress
      This other kingdom seems by far the best"
      Jim Morrison, An American Prayer.

      Det märkliga är fixeringen vid materiella saker, trots att vi vet att alla ska dö.
      Ingen kommer undan. Det går inte att köpa sig fri. Huvudfrågan blr dock varför visa drabbas mer än andra. Vad är slump ?
      Det är ingen som vill svara på det.
      Livet är orättvist. Varför ?

      Lars

      Radera
  141. Citat: "på drift, mot tidens slut"

    Egentligen är vi ju alla det ... på drift, mot tidens slut. Det börjar redan när vi föds. Det enda vi vet om livet. Att vi ska nåt tidens slut förr eller senare.

    Dock kände jag en stor sorg inom mig när jag läste denna text av dig. Den var svårt att läsa utan att börja gråta. Den gjorde ont i hjärtat. Och jag tänkte på min mamma. Andra julen utan henne är på väg. Saknar.

    Önskar dig den allra finaste julen Kristian.
    Varma hälsningar Nina.

    SvaraRadera
  142. dear ...these tears of mine have been flowing for a while now.tears filled with confusion and sorrow, tears filled with an ache bursting out from this heart of mine. I somehow wish I could fly ..take my soul and meet your soul just for a while..no words need to be said..just feelt.

    SvaraRadera
  143. jag önskar att mina ord kunde matcha dina, så att jag kunde ge tillbaka lite av det som du ger till mig. så önskar jag mig ett trollspö som jag skulle svinga och framkalla mirakel där det behövs. i brist på både det ena och det andra har jag bara ett innerligt tack för allt du ger.

    SvaraRadera
  144. Den som läser detta vittnesmål idag borde fira med mig och min familj eftersom det hela började som ett skämt för vissa människor och andra sa att det var omöjligt. Jag heter Göran Jörgen och är från stockholm, men jag flyttar till Chicago USA med min fru. Jag är lyckligt gift med två barn och en vacker fru. Något hemskt hände med min familj, jag tappade jobbet och min fru lämnade mitt hus eftersom jag inte kunde ta hand om mig själv och familjen. henne och mina barn vid den tidpunkten. Jag lyckades i nio år, ingen fru stödde mig för att ta hand om barnen. Jag försöker skicka ett testmeddelande till min fru men hon hindrar mig från att prata med henne. Jag försöker prata med hennes vän och hennes familj men jag vet fortfarande att någon kan hjälpa mig och jag har skickat begäran senare till så många företag, men ändå ring inte mig, förrän en trogen dag kommer att jag aldrig kommer att glömma i mitt liv . När jag träffade en gammal vän till mig som jag förklarade alla mina svårigheter och han berättade för mig om en bra man som hjälpte honom att få ett bra jobb på Coca cola-företaget och han berättade för mig att det var en caster-charm, men jag är en person som aldrig tror på trollformler men jag bestämde mig för att försöka och Drosagiede instruerade mig och visade mig vad jag skulle göra under dessa tre dagar av lunchen. Jag följer alla anvisningar och gör vad han bad mig göra bra. Drosagiede se till att allt gick bra och min fru skulle se mig igen efter det underbara arbetet Drosagiede. Min fru ringer till mig med ett okänt nummer och ber om ursäkt och hon sa till mig att hon verkligen saknar mig och våra barn och min fru kommer hem. Och efter två dagar ett företag som jag har skickat mitt tackbrev kallat, nu är jag den föredömliga företagschefen här i USA. Jag rekommenderar att om du har några problem skicka ett meddelande till detta e-postmeddelande: doctorosagiede75@gmail.com eller whatsapp +2349014523836 så får du det bästa resultatet. Ta saker för givet och det kommer att tas bort från dig. Jag önskar dig det bästa.

    SvaraRadera