tisdag 18 juni 2013

Vad jag skulle


När jag vaknade hängde drömmen om havet kvar. Jag blickade ut genom fönstren. Betraktade den svenska sommaren. Grönskan. Hörde fåglarna. Barnen. Såg träden. Men inget vatten. Jag letade rätt på Julio. La mer. Och så satte jag mig ner för att skriva. För jag vill se havet. Och jag vill göra andra saker. Jag vill se tigrarna med Mårten. Och jag vill uppleva Istanbul. Vill se en levande val, denna barnsliga förtjusning. Förstå hur stora de faktiskt är. Jag vill göra klart de här intervjuerna som jag skriver på just nu. Jag vill se dem i tryck. Vill höra hur de uppfattas.
   Och jag vill leva. Länge, länge.

Jag vill gå en kolsvart, snötyst vintermorgon, med armarna tätt mot kroppen, huvudet böjt mot jackans krage, tänkandes att det är alldeles för kallt, alldeles för tidigt. Men så skulle jag inse att det i sig var en alldeles underbar upplevelse. Underbar känsla.

Jag vill – missförstå mig rätt – undra vilka hantverkare som jag skulle använda mig av, när jag hamnade i det läge där pappa inte skulle kunna hjälpa mig – för att han var för gammal, för att han inte längre fanns.

Jag vill gå ut på gatan en stund före min familj och fundera ut hur jag bäst packar kombin för att vi ska åka till Dalarna på semester i en vecka eller två.

Jag vill skaffa mig tydliga intressen. Rutiner. Vill ha samma tröja varje ledig helg. Tror att det skulle bli den med Gram Parsons. Jag vill att mina vänner genast ska tänka, när de ringer mig varje onsdag, torsdag eller vilken annan dag som helst när jag inte svarar: just ja, han gör ju det här i dag. Men nu är allt ett virrvarr. En röra. Ingen kontinuitet. Bara en dag i taget. I bästa fall.
   Nu, är en stund i taget.

Jag vill se det Louisiana som Sylvester sjöng om, så där som bara han kan sjunga. Jag vill besöka Karen Blixens hem på väg dit. Och jag vill springa på en av danskarnas sandstränder, med Pysen, så där som bara han kan springa.

Jag vill att vi ska röra oss långsamt runt Gotland.

Jag vill se hingstarna i Böle – de som jag såg häromhelgen. Igen. Och igen. Jag vill galoppera längs älven med Minna, med urkrafterna under oss. Något som nu, känns så avlägset bort. Det gör för ont.
   Och det i sig, smärtar.

Jag vill förlora mig med en kvinna.
   Vinna tillsammans.

Jag ville inte behöva ha en t-shirt, en tröja och en kofta på mig när jag snörvlandes går ut med Pysen en tjugogradig sommardag. Vill inte känna den klaustrofobiska paniken över att ha en apparat som pumpar in cellgifter i kroppen, den där känslan som infinner sig en dryg timme innan de kommer för att koppla bort den.

Jag vill inte vara beroende av alla dessa preparat, mediciner och droger  kalla dem vad ni vill. Jag vill en stark kropp. En frisk. En nykter.
   Vara alldeles ren. 

Jag vill inte att mina syskon ska sitta i en bil på väg hem från mataffären – om fyra eller tjuogtvå år från nu – och höra att det har kommit ett botemedel mot cancer. Den stunden vill jag uppleva med dem.
   Levandes.

Jag vill inte att det ska kännas som att jag går igenom allas packning, min familjs när den sover. Då jag ser till att de har allt som de behöver. Och att när jag gått varvet runt, så börjar jag om från början igen – fortfarande försiktigt, så att de inte märker.

Jag vill inte att det ska kännas som att vi är ute och åker, återigen min familj och jag. Jag vill inte att det ska kännas som att det är jag som kör. Som att jag stannar på en plats där bilar egentligen inte får stanna. För faran lurar. Det oväntade. Det okända. Min familj stiger ur. Jag är sist kvar. Plötsligt börjar bilen att åka, utan att jag gör någonting. Rör varken pedaler eller ratt. Jag är ensam kvar i bilen. I backspegeln se jag familjen bli allt mindre.
   Nu måste de klara sig själva.

Jag vill flytta inom ett år. Max två, för Pysen trivs så bra här, bland alla lummiga stigar och lugna gångvägar. Det är grönt här. Tyst, när alla fortfarande sover på morgnarna. Vi har inte bråttom. Men jag vill starta om. Vara en början. Men jag vill uppleva annat också. Vill uppleva mer.
   Jag vill leva det liv som är mitt.

156 kommentarer:

  1. Vågar mej på att kommentera...kollar varje dag efter nya inlägg ..vill så gärna se ett nytt .. känner din rädsla ..förstår men ändå inte .. du starke vackra man som genomgår detta ..ser ju detta varje dag i mitt jobb men få förmår som du beskriva smärtan rädslan nyfikenheten ..mina ord känns fattiga

    SvaraRadera
  2. Jag önskar dig allt det där. Det du nyss skrev. Jag önskar så att jag kunde trolla. Trolla bort cancern. Men det kan jag inte. Det enda jag kan, är att läsa dina vackra texter. Å det gör jag så gärna. Önskar dig många fina dagar till i livet.

    Du har blivit som en vän - trots att vi aldrig har träffat varandra.

    Kram Ida

    SvaraRadera
  3. Kära du... vad jag älskar dej! Om jag kunde hjälpa...

    Kramar och kärlek från Eva-Mari

    SvaraRadera
  4. Det här självklara, som du skriver så fint om. Jag behöver påminnas om hur värdefullt det är.
    Din längtan - den rör mig i hjärteroten. Den är min längtan också. Att känna livet så starkt, mitt uppe i det.

    Jag saknar ord för att skriva något tröstande till dig. Vad finns det att säga? Jag bär dig och andra som har stora utmaningar i mitt hjärta, istället. Kanske finns det parallella universum. Maskhål i tiden. Kanske får vi alla det vi längtar efter.

    SvaraRadera
  5. Fina fina du...
    älskar dig!

    Kram
    /Roxanna

    SvaraRadera
  6. läser, förfäras. inte över orden men meningen bakom dem. det är så orättvist, livet - det är en insikt som slår mig varje gång jag går in hit och läser dina texter.
    jag hoppas du får den omstart du drömmer om. jag hoppas du finns kvar för att se den dagen när botemedlet för cancer upptäcks. att hoppas gör en starkare och vi hoppas allihop med dig.

    SvaraRadera
  7. Om bara kärleken kunde läka dig, då vore du frisk av alla som vill dig väl. Men hur mycket vi än vill händer ingenting, till vår förfäran. Våra ord bär vår kärlek till dig och till livet. Hoppas dina ord etsas i våra inre för evigt och att vi aldrig kämpar för det tomma meningslösa utan för livet och det som betyder något. Vill aldrag ta något för givet efter det du fått mig se! Tack! All kärlek och respekt till dig!/ Tekla

    SvaraRadera
  8. Åh, vad jag vill att du och Pysen ska få uppleva allt du önskar. Kan bara skicka en innerlig kram.

    SvaraRadera
  9. ♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

    SvaraRadera
  10. Jag önskar att du kunde få uppleva allt det där du skriver om.

    SvaraRadera
  11. Tack för att du återigen delar med dig och gör det obegripliga i livet lite begripligare - för en kort stund.

    SvaraRadera
  12. Just nu finns inte massor av ord....inte mer än att du borde verkligen få göra allt det där...

    Jag hade läst intervjuerna med glädje, sett dig i media i andra sammanhang och jag hade sagt...
    Det där ..det är Kristian...min främmande vän....
    han som lärde mig att leva, tänka efter och uppskatta det jag har...och se...han finns ännu..han lever!
    Han är kanske lite sliten efter sin kamp, men så vacker ändå...inuti och utanpå...
    Vad jag önskar...och jag kommer aldrig sluta hoppas!

    All kärlek till dig från mia (mitt i natten)

    SvaraRadera
  13. Finaste finaste Kristian, jag vill att du ska leva här på jorden och bli gammal med allt som ryms däremellan nu och då.
    Bild nr 50 har fastnat på min näthinna. Du ser lycklig ut och så vill jag att du ska få känna igen och igen. Du och hästen och en massa känslor er emellan som egentligen är en spegelbild av vad jag själv känner tillsammans med dessa fantastiska djur. Livet...
    Jag vill köpa den bilden, rama in den och hänga den i köket. Den skulle passa bra där. Som en påminnare om dig, om vad som är viktigt i livet. Ja, så kommer det nog att bli.

    Och varje kväll - varje kväll - ber jag att du ska få fortsätta ditt liv här på jorden. För din egen skull men även för alla andra. Du har så stora gåvor, Kristian.

    Jag skulle läsa din blogg även om din historia var en annan, ja även om du skrev om någonting som absolut inte intresserade mig ämnesmässigt. För ditt språk är så fängslande. Du har fångat mig.

    Allt gott till dig, finaste finaste Kriatian

    SvaraRadera
  14. Kristian...fortsätt med att hålla dina drömmar levande, vem vet ? Det är det enda som betyder något, just nu. Kram/Maggie

    SvaraRadera
  15. Vi bor i samma kvarter. Jag såg dig och Pysen på tunnelbaneperrongen häromdagen. Fina Pysen – där har du en sann och fin vän. Det gjorde mig så glad att se dig även om jag inte vågade komma fram, ville inte störa på något sätt. Tänkte att du kanske ville bli lämnad ifred och så… som många andra här vill jag tacka för allt du delar med dig. I en väldigt svår period i mitt liv har du och det fina du skriver hjälpt mig otroligt mycket. Sorgearbete uppstår på många olika sätt men det känns som att oavsett ska man igenom det, och dina texter är mer värda för mig en någon terapeut. Har din bok, den kommer att jag att finna tröst och förståelse i många gånger i livet framöver, det vet jag redan nu. Återigen – tack för det.

    SvaraRadera
  16. En vacker sommardag som denna...

    Med den vita flortunna gardinen som fladdrar till lite i den ljumma sommarvinden...

    Där björkarnas grenar sakta rör på sig i den svaga vinden och rör sig åt precis det håll som vinden vill just då...

    Då kan vi sitta där i skuggan under äppelträdet och njuta av hembakade kanelbullar och underbar jordgubbssaft och se hur Pysen och min lilla goa hund busar lite för att sedan dricka svalkande vatten och sedan lägga sig i skuggan och njuta av livet.

    Från djupet av mitt hjärta, Kristian, jag önskar att du får uppleva hur många såna här somrar som helst!!! Och alla andra dagar också, såklart!!!

    Vi känner inte varann, men du och din blogg har fångat mig helt och hållet.
    Varje dag går jag in här för att se om du har skrivit något nytt... varje inlägg är så otroligt vackert skrivet!!!

    Önskar att jag kan göra något för dig!
    Stor kram till dig och Pysen <3

    //Helene

    SvaraRadera
  17. https://play.spotify.com/track/3G8LrVf04dydWoIZeQzHon

    SvaraRadera
  18. Det finns ingen tröst
    alla ord är överflödiga...
    må du bara få en skön varm
    fin sommar med Pysen och
    alla dina fina ord...

    Kramar om

    SvaraRadera
  19. Som vanligt griper dina texter tag i mitt hjärta.
    I dag är en fantastiskt vacker sommardag och på något konstigt vis blir det du skriver då ännu mer känslosamt att läsa.
    Om vi som läser och älskar din blogg kunde skicka styrka och läkning skulle du varit frisk för länge sedan!
    Tack för att du fortsätter att dela med dig!
    Kram från Marie

    SvaraRadera
  20. Jag känner i detta inlägg att du är så, så j-kla arg på denna cancer. En objuden som kommit och tagit ifrån dig ditt liv. Jag har läst snart varje ord i din bok och blogg och du har verkligen givit mig ett perspektiv som för evigt kommer att finnas med mig och som jag gärna vill överföra till mina barn. I detta inlägg ger du mig bilder som smärtar djupt och jag kan känna en gnutta av din ilska och sorg. Kristian du förstår nog inte vidden av vad dina ord gör med oss som läser...åh, om jag bara kunde förmedla det jag känner.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å vad jag håller med dig, kunde inte beskrivit det bättre själv.
      Bröstet blir så fullt av känslor att det svämmar över....

      Världen behöver fler Kristian, inte färre!

      Radera
  21. Du får mig att tänka på sånt som jag aldrig har tänkt på! ❤

    SvaraRadera
  22. Kramar om dig...

    SvaraRadera
  23. Om vi kunde skulle vi lyfta rustningen från dina axlar. Utkämpa slagen åt dig, vinna tillsammans.

    Vi skulle sticka in en dolk och vrida om, tills besten segnade ner med ett stön.
    Var och en skulle plocka en fjäder från vilddjuret.
    Bära som troféer i hjärtana.

    Vi skulle tråckla upp tankenystanen. Blåsa dig sommarvarm. Stark. Pussla dig hel.

    Om vi bara kunde.

    Vi bär dina ord i bröstet. Tunga och lätta, samtidigt.

    /Micaela

    SvaraRadera
  24. Fina Kristian, jag önskar du får en underbar sommar och får uppleva allt du önskar dej!
    Kram till dej och Pysen
    Carro
    "en vildros"

    SvaraRadera
  25. Jag har precis läst din bok, vilken fick mig att se på mig själv och den elaka sjukdomen med andra ögon. Både min man och jag drabbades av cancer för några år sedan. Hittills har det gått bra. Tacksamma för varje dag. Tänker på dig. En stor kram!

    SvaraRadera
  26. Jag tror att du kommer bli frisk och leva länge länge !

    SvaraRadera
  27. Fina vännen Kristian. Jag lider med dig, dina syskon och föräldrar. Som mamma till en son i din ålder vet jag hur svårt det måste vara för dina föräldrar. Och för dina syskon.
    Jag ber för dig varje kväll. Jag ber om mirakel för dig och alla andra som har drabbats av den förbannade cancern. Cancern är den värsta fiende en människa kan få därför att när man slåss mot cancern så måste man slåss mot sin egen kropp.

    Så lände du lever och andas så ger jag inte upp hoppet om att du skall bli frisk och få uppleva allt det som du inte hunnit med och få barnet som du längtar efter. Till dess får du och Pysen leva i ömsesidig kärlek till varandra. Jag vet att man kan älska en hund lika mycket som ett barn och hunden ger så mycket kärlek tillbaka.

    Du har startat en kärleksrevolution i Sverige och du förtjänar att få kärlek i mångfald tillbaka. Jag önskar dig allt gott i livet och jag ber om mirakel. Ta hand om dig och Pysen. Kram. N.B

    SvaraRadera
  28. Jag vill också att du ska leva.

    SvaraRadera
  29. Det är första gången jag läser din blogg och gissa om jag blev berörd,Oj Oj Oj...........
    Man får sig en tankeställare!!!!!!!
    Ibland är livet så svårt att förstå........
    Varma tankar till dig och din älskade Pysen

    SvaraRadera
  30. Jag vill samma sak, vi vill samma sak, alla vi som känner dig, alla vi som följt dig genom alla år, alla vi som känner din underbara familj, din bedårande lilla hund, alla dina vänner, alla dina läsare, alla dina fans, alla dina lyssnare, alla miljoner som kommit dig nära och blivit beroende av dina texter och din klokhet, dina ord och din poesi, alla vi vill samma sak, en enda sak.........att du ska finnas kvar i världen, för din egen skull och för vår skull. För vi behöver dig så hjärtskärande mycket ! kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kertin så fint du skriver! Jag kan bara instämma.Världen behöver dej Kristian! Kraaam

      Radera
    2. Kunde inte säga det bättre... Tack.

      Radera
  31. Åh Kristian vad jag vill och önskar att du ska få göra allt du vill! Du underbara, vackra,fantastiska,levnadsglada!Du är ofta i mina tankar och jag gör allt jag kan för att skicka dej styrka så att du fixar detta. Hälsningar från ett Dalarna som är så vackert som det bara kan vara i midsommartid.Kram, kram

    SvaraRadera
  32. Stor varm kram till dig Kristian!

    /Maria H

    SvaraRadera
  33. Jag är en av de lyckligt lottade, som överlevt.Jag känner med dej och önskar dej massor av härliga timmar, minuter, sekunder. jag lever fortfarande i nuet, ibland minut för minut. det är fortfarande skrämmande....att planera samtidigt som det är min livlina.
    låt livet fortsätta beröra dej så som du berör livet love to you <3

    SvaraRadera
  34. Önskar så att du ska få allt du önskar.
    Nina

    SvaraRadera
  35. Älskade Kristian! jag ger dig mitt liv,,tänk om det gick,,,hoppas,att det ska bli bättre,att du får må bättre,,sänder dig stor Kram,.Loke,s mamma..

    SvaraRadera
  36. Precis också läst ut din bok. De 2 sista kapitlen är så magiskt formulerade, även detta inlägg. Du är en fantastisk författare. Hoppas på en del 2.. Du, fina, ståtliga man.. du förtjänar inte att dö ung. Önskar dig en fin sommar.

    SvaraRadera
  37. Kristian ! Jag gråter med dig, jag önskar så att du ska få uppleva allt det du skriver om, och att allt det onda, sjuka, och vidriga inte skulle ha drabbat dig du underbart duktiga unga och livsälskande Kristian. Du ger oss alla så mycket. Varma sommarkramar // Ingela

    SvaraRadera
  38. Finner inga ord. För vilka ord finns som kan beskriva det du får mig att känna. Inga. Har fått mig en så brutal tankeställare om vad livet handlar om. Fina du, om alla fick vandra varsin bit på vägen bredvid dig, ta del av din närvaro,då skulle liv och kärlek vara två ord som ändrade innebörd totalt för många av oss. Tack Kristian. Tack för att du gav mig den brutalaste tankeställaren jag någonsin fått. Den kommer jag vakna med varje morgon. Den kommer jag somna med varje kväll. Vad jag önskar för dig har jag inte förmåga formulera med ord. Hjärtat tar överhand. <3

    SvaraRadera
  39. Du är en del av mitt dagliga tänk Kristian! Jag kommer på mig själv att jag tänker på dig flera ggr om dagen! Jag gråter nu och jag gråter för att livet ska vara så förbannat orättvist. Vill inte att du ska känna ångest, vill inte!!!!! Vill att du ska leva, med en fin kvinna och Pysen!!

    SvaraRadera
  40. Vad vill jag? Jag vill att Du stannar med oss. Det skulle vara underbart. På vernissagen vid Telefonplan bestämde jag mig för att göra allt som finns i min makt för att hjälpa dig att fortsätta leva Ditt liv. Vad kan jag göra? /r

    SvaraRadera
  41. Många många kramar till dig <3

    SvaraRadera
  42. Kristian! Igen och igen och igen. Mina tankar till dig från mig Gunsan i Vänersbor. (Som inte vill vara anonym - men detta j:a datadata data som inte fungerar.) Kramar - det enda jag kan bistå med.

    SvaraRadera
  43. Du lär mig mer om livet än jag lyckas med på egen hand. Mästare är Du. Jag ber för dig. Stor kram

    SvaraRadera
  44. Det är exakt dom tankarna som du skriver som finns hos oss alla när vi blir drabbade i så unga år! allt som vi kommer att missa som vi inte vill missa, små små saker som inte betyder något för den som är frisk men som är allt för den som är sjuk. Jag vet mina tankar är samma som dina. Ge mej mitt liv tillbaka och det är fort.
    Men tror att det finns ett himmelrike som är så fint och det ger mej ett lugn.
    Kram

    SvaraRadera
  45. Och jag vill att saker förändras och att du övervinner detta! Så himla mycket!

    SvaraRadera
  46. Älskade Kristian. Älskade människa.
    Önskar jag kunde ge dig några av mina dagar. Några av mina bra dagar. Då kunde du springa med Pysen på stranden och fylla dem med allt det där du vill. Obehindrad av det hemska orättvisa som drabbat dig. En levnadskonstnär som du ska inte vara fjättrade på det viset!
    <3 <3 <3

    SvaraRadera
  47. Precis som "kerstin" skriver så vill vi att du ska få uppleva allt det du tänker på och att du ska få finnas länge, länge på Jorden och få leva ett gott eller åtminstone vanligt liv, så som du bland annat ger uttryck för i den fina texten. Jag önskar att vi kunde trycka på stoppknappen och sätta stopp för den förödmjukande och smärtsamma nedbrytningen av dig. Det är så fruktansvärt obarmhärtigt att du och andra ska behöva utsättas för detta. I förlängningen hamnar vi alla där till slut, men vägen dit ser så olika ut. Vill inte att denna indirekta "dialog" mellan dig och oss ska behöva upphöra. Tycker att den kunde få fortsätta många, många år framöver. / JJ

    SvaraRadera
  48. Tänk att kunna leva så intensivt som du. Är så glad över att jag snubblade över din blogg och via den till din bok. Tack, all kärlek till dig! Kram

    SvaraRadera
  49. Så tungt. Du finns i mina tankar och i mitt hjärta. Nu och för alltid!

    /Caroline

    SvaraRadera
  50. Fina fantastiska Kristian. Åh. Jävlar. Varför.

    Läste din intervju med Björn och Gustaf. Bara för att du skrivit köpte jag tidningen. Jävlar. All välvilja

    ta hand om dig.
    Amanda

    SvaraRadera
  51. Faan att det skall behövas en sjukdom för att få oss att inse livets glitter...
    Faan att den skulle behöva landa hos dig Kristian..
    Faan att du skall behöva sörja det liv som skulle bli ditt...
    Faan...

    Tacksam för att vi får ta del av dina insikter från ditt krig...
    Tacksam för att du kan skriva så det når bakom murarna, in i hjärtat och känslan...
    Tacksam för att jag har fått så mycket av mitt liv och att jag nu ännu mer värdesätter det jag har...
    Tacksam...

    Kraft och kärlek,
    "Ockelbostintan"

    SvaraRadera
  52. Kristian,
    för mig delar du med dig av det "nu" som du lever i
    av det "nu" som du har en sån talang att beskriva
    av det "nu" som du vågar se och möta
    av det "nu" som du har en sån förmåga att stanna i

    Du ger mig en inblick i hur det är att leva i ditt "nu"
    Du visar mig vägen till hur jag ska göra för att stanna i mitt "nu",

    Tack för din enorma generositet

    Varma kramar
    Från Emmas - Kalles moster

    SvaraRadera
  53. Fina, fina Kristian!
    Jag önskar dig allt gott, du fantastiskt fina. Dina ord berör så otroligt mycket gör så mitt hjärta totalt svämmar över. Vet inte vad man ska skriva, vet bara att allt är så otroligt orättvist...

    Önskar dig den finaste av midsomrar!
    All kärlek till dig! Susanne ♥

    SvaraRadera
  54. Skrev till dig Kristian och fick svar...
    Du tog dig tid och delgav dina visdomsord ...Så sanna enkla, raka och självklara. Men ändå med all vetenskap kunskap erfarenhet så svårt att anamma. Du har som person fyllt ett tomrum för många människor. Du skapar kärlek, tilltro, hopp och vilja för fler och fler var dag. Kärleken till dig din kamp. Och att få medmänniskor kämpa , bry sig och få sanna rätta värderingar. Alla som läser dina ord fängslas för alltid och minns.Alla vi som läser känner att man skall ta vara på vardagen och allt runt omkring oss. Där finns lyckan, kärleken och rikedomen hos oss alla.
    En som försöker leva efter dina värderingar. Bigjim Westberg

    SvaraRadera
  55. Känner dig inte. Men känner med dig. Dina ord fastnar. Och jag tänker på dem ofta. Tack för att du delar med dig av ditt liv. Önskar dig en fin dag. Kram

    SvaraRadera
  56. Hej Kristian
    På väg till jobbet imorse, tänkte jag köpa tidningen, där du intervjuar dina vänner.
    Var inne på tre ställen, var slut i samtliga!

    Hälsningar från Malmö

    SvaraRadera
    Svar
    1. vilken tidning?

      Radera
    2. I senaste numret av Café är det en intervju av Kristian med Gustaf Norén och Björn Dixgård.

      Radera
  57. ♥ Du får en alltid att tänka till med det som du skriver! Livet är värdefullt, även om det ibland också kan vara väldigt svårt. Ibland är det viktigt att stanna upp och faktiskt uppskatta de saker i livet man faktiskt har och de underbara saker man får uppleva. Men också att försöka uppfylla en del av de drömmar man har och jag önskar att du hade lång tid kvar att kunna uppfylla alla dina. All kärlek till dig!

    SvaraRadera
  58. Imorgon ska jag ta ett sista farväl av en ung väninna som inte klarade den fasansfulla kampen mot den ovälkomna gästen. En ovälkommen gäst som gjort tre barn moderlösa. En ovälkommen gäst som tog drömmar och lycka med sig in i evigheten. MEN jag vet att hon sitter där i en backe i ett grönskande böljande landskap och väntar på oss som kommer efter. Hon ler det leende som ingen annan och bjuder mig att sitta ner vid en uppdukad picknick med mozzarella och varma solmogna tomater. Sen tar vi upp ett samtal som vi inte riktigt hann med att avsluta här som ingen tid alls förflutit.... Ulrika, Östersund

    SvaraRadera
  59. Konsten att dela till liv med andra har du sannerligen och du ger mig speciellt mycket numera i det jag befinner mig och det är så ofattbart fint och rikt för mig, jag har en känsla av att ditt inre liv är en mogen människas, mogen på det sättet att man ser hör känner inte utan rädsla och så möter den rädslan med öppna sinnen och självreflektion - du växer ju så vackert tänker jag, så som jag även kan känna i mina bästa stunder, när missnöjet över mig är som lägst. Du har all min sympati.

    SvaraRadera
  60. Sommaren är din!

    SvaraRadera
  61. Kristian!

    Av hela min existens är jag så ofantligt ledsen för att dina förhoppningar och önskningar troligtvis inte kommer att uppfyllas hur mycket du och vi alla än önskar.
    Du är då ofantligt mycket värd just dessa upplevelser.

    Kan inte förmå mig att skriva något vettigt.Alla tankar blir irrationella. Vill omfamna dig.Säga de vackraste orden....Du finns nu och för Alltid Du Vackra människa..Den Största och Sannaste Berättaren

    Tar med mig din bok och sträckläser den på en Kärleksfull plats.Det blir min gåva till Dig och att föra Dig vidare i alla mina Kärlekstankar .

    Du har en alldeles speciell plats i mitt Hjärta och jag är så innerligt Tacksam att få läsa dig som berör Livet på ett så briljant sätt som dina tankar uttrycker.

    Ta hand om Dig och dina fina nära.

    Kärleken är störst och jag är så Lycklig att du har din fantastiska familj Ooh Pysen.

    Den Blomtertid nu kommer till Dig!

    SvaraRadera
  62. ovan kommentar är skriven av

    Madeleine/ Vasastan

    SvaraRadera
  63. Du skriver så otroligt vackert !

    Tack!

    Mvh
    Lena

    SvaraRadera
  64. Följer dig tätt intill. Hör din viskning och ditt skrik. Det är inte rättvist. Livet är ju en enkel resa ifos. men den ska vara låååååååång. Du är som ett krutpaket, full av energi. Tack för att du delar med dig till oss som har förmånen, att vänta lite längre på döden. Ingen som vet; och som i ditt fall, ett öde, ingen vill genomgå. Kram på dig Kristian.........En stor varm sådan ......Hälsningar från Småland

    SvaraRadera
  65. Underbara Kristian! Önskar dig många vaknätter att ta till vara så här i middommartid. Styrkekramar ♥

    SvaraRadera
  66. Finaste du jag följer varje inlägg i din blogg.
    Inser livets allvar.
    Man kan aldrig känna sig trygg och veta hur något ska sluta.
    Det har jag själv fått erfara.
    Du är en fantastisk levande person trots din "djävla sjukdom"
    Jag beundrar dig,ditt språk ditt skrivande din kraft allt det du utrycker.
    Kärlek till dig och din familj och alla som står dig nära .
    Vi andra kan bara förundras se på lyssna läsa.

    Försöka lära,oss något viktigt,Om livet inte ta allt för givet.
    Mitt liv är också skört.

    Jag önskar dig all kärlek värme hopp i allt elende
    Du kan ändå vara stolt så mycket du gett och uträttat❤

    Susan.


    .


    SvaraRadera
  67. Så fort jag kommer hem kollar jag om du skrivit ngt nytt inlägg,du finns med i min värld sedan länge nu.Du skriver på ett sätt som stannar kvar för alltid inom mig och du får mig att se med andra ögon på tillvaron.Kram goaste Du1

    SvaraRadera
  68. Jag kramar om mitt barn extra hårt och extra länge varje kväll - tack vare dig.
    Jag låter varje leende få dröja längre, varje skratt få klinga högre - tack vare dig.
    Jag går ner i arbetstid - tack vare dig.
    Jag stannar upp i nuet och låter livet berusa mig - tack vare dig.
    Jag lever mitt liv lite rikare - tack vare dig.


    Jag är dig evigt tacksam.

    SvaraRadera
  69. All kärlek som finns här. Önskningar och tankar. Drömmar om att läka, om att leva, finnas här, vara och njuta. Låt oss alla aldrig sluta.
    Kram ��

    SvaraRadera
  70. Dina ord gör ont samtidigt som de är så vackert enkla.

    SvaraRadera
  71. Tänker på dig...
    Kram

    SvaraRadera
  72. Fina fina Kristian du starka unga man,önskar dig en fin midsommar trots allt som du får stå ut med.
    Följer dig varje dag på bloggen,har blivit beroende tror jag.... Styrkekramar fån Kerstin

    SvaraRadera
  73. Jag läser dina texter om och om igen. Kan inte fatta hur du kan skriva så känslosamt, träffande och vackert. Har aldrig förut läst texter som varit så starka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant! Kristian berör !

      Radera
  74. Jag vill önska dig en trevlig midsommar i morgon och hoppas att du får en fin dag och att vi alla får vackert väder. Du har ju en sådan förmåga att uppleva så mycket med alla dina sinnen, trots din sjukdom. Kram alice

    SvaraRadera
  75. Ha en så fin midsommar, som du bara kan!
    Massor av kramar
    //Roxanna

    SvaraRadera
  76. Önskar dig en fin "Midsommar" och lilla Pysen också.
    Har själv samma ras som din Pysen,vet hur mycket de betyder för en.
    Kram.

    SvaraRadera
  77. Starkt ,vackert,stort och litet-allt du skriver berör och går rakt in i hjärtat.Du är en vacker poet och jag skulle önska att jag kunde ge dig ett långt friskt liv i gåva.För du är en av de där människorna som gör så stor skillnad!Kärlek till dig och hoppas att du får en fin helg med nära och kära!

    SvaraRadera
  78. Kristian. Det är så fint o att läsa att du skriver. Tankarna kan går till mina egna barn som är i din ålder. Jag skulle ge mitt liv för dem och det skulle dina föräldrar också göra. Du är en sån stor människa en person som ger oss andra så mycket. Du får oss att reflektera att tänka. Att värdesätta våra liv. Att vara rädda om varandra. Jag hoppas att Du förstår hur mycket du ger oss andra bara genom att finnas. Visst ord ger mycket. Men det är människan bakom orden som ger mest. Du ger oss ideer , tankar funderingar som gör att vi ser livet på ett sätt vi kanske inte gjord annars. Hoppas det är okej att jag skickar dig en riktigt varm kram med all omtanke som finns till både Dig och Dina närmaste. Jag är bara en vanlig enkel mamma. Och du skulle kunna varit mina barn vän. kram fina Du

    SvaraRadera
  79. Hej Kristian!
    Jag har läst och kommenterat några av dina allra tidigaste inlägg i bloggen. Fast jag kom på mig att det var för smärtsamt att läsa allting. Därför vill jag nu läsa från och med nu. Inte det gamla. Bara det nya.
    Jag kan inte ens i det närmaste föreställa mig hur det är att vara i din situation. Ju yngre man är och får en diagnos med obotlig sjukdom, desto jävligare är det! Själv är jag 44 och har blivit opererad för cancer i tjocktarmen för några veckor sedan.
    Önskar att lite fler män vågade/ville dela med sig av sina erfarenheter med cancer.
    Nu är jag kanske lite osammanhängande, men klockan är sen och jag har druckit lite vin.
    Hoppas du får hänga med ett bra tag till!
    /Jocke

    SvaraRadera
  80. det du ville skriva i bloggen är nu skrivet... tack för alla viktiga ord. <3

    SvaraRadera
  81. Kram fina Kristian. <3

    SvaraRadera
  82. Önskar dig en fin midsommar Kristian! <3 //Forssatanten

    SvaraRadera
  83. Love you 'Till The End.
    Pogeus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Shane är en av mina största favoriter.

      Radera
  84. Önskar Dig en riktigt Trevlig Midsommar, Kristian.
    Kanske du håller till i vackra Borlänges nejder.

    Sommarkramar från Nina

    SvaraRadera
  85. Så ung och så många ord, som väcker känslor. Jag tror att du kan få människor att förstå att livet är skört, och ta tillvara på det de har. Med dina vackra ord som blir till underbara meningar och avslutas med en bok... Jag har precis beställt din bok och ser fram emot att få läsa den.
    Vill du själv inspireras av en annan författare så ska du läsa Twelve Weeks; An Artist`s Story of Cancer, Healing and Hope, skriven av Karen Lee Sobol.
    Hon skrev den efter att som enda person i världen lyckats besegra WM, en kronisk blodcancersjukdom.
    Ha en fin midsommar.
    Kramis.

    SvaraRadera
  86. Livet är så orättvist Kristian.Vi förlorade vår Simon i cancer 2008.Han blev endast 13 år.Det är ju ni unga härliga ungdomar som ska finnas här på jorden länge.den där jäkla cancern finns bakom varje gathörn.Min man hade cancer för 20 år sedan och överlevde.Ha det så gott du kan och jag hoppas att Midsommaraftonen blir fin.Kramar Kia (Simons mamma)

    SvaraRadera
  87. den allra gulligaste kristian som jag känner till,fin sommar önskar jag dig,.,.o lååååååååååång,.,hejhej,gunnel i svärdsjö

    SvaraRadera
  88. du skriver så vackert och du ger mig perspektiv. Du får mig att tänka större när jag annars tänker smått. Tack för att du finns♥

    SvaraRadera
  89. Ha en bra midsommar!! Så gott du förmår...
    Kärlek till dig och lilla Pysen. Kramar om!
    Elena

    SvaraRadera
  90. Kristian,

    Jag började läsa din blogg för någon vecka sedan. Som alla andra så blir jag alldeles tagen av det du skriver, men även hur du skriver. Din skicklighet och kompetens blandat med ödmjukhet och känslighet gör att du bara med några få ord kan beskriva en känsla, en situation som får mig som läsare att känna ända in i hjärtat. Det är som att du inte har tid att ödsla på ord som inte betyder något. Jag beundrar dig för den fantastiska författare du är.

    Det finns bok jag har läst flera gånger, vilket jag egentligen inte tycker om att göra. Att ro utan åror heter den av Ulla-Carin Lindquist. Hon skrev om sin sista tid i livet. Hon hade också förmågan att använda sig av få ord men där varje ord har en betydelse och en styrka. Jag ser likheter i ert sätt att skriva. Vackert, gripande, starkt och berörande.

    Tack Kristian för att du fortsätter att skriva, trots att det måste ta mycket kraft och tid.

    Stefan W på Mallorca

    SvaraRadera
  91. Nu tar jag färjan till Gotland!!! Tack för inspirationen. /r

    SvaraRadera
  92. Många goa kramar till dig..
    Livet är skört, du har fått mig att inse det.. <3

    SvaraRadera
  93. Jag vill tacka dig för dina inlägg, Kristian. Tack för att jag får ta del av dina upplevelser och tack för att du fått mig att inse att livet ska hyllas medan en kan. Önskar dig allt vackert och hoppas att du har många fina dagar framför dig med mycket kärlek. Varm kram, Daniela

    SvaraRadera
  94. Så vackert, så beskrivande, så underbart... fast inte betydelsen.. Men innehållet.. Vad du berör, fantastiska du!
    /Erika

    SvaraRadera
  95. Åter igen skriver du en text som är så otroligt gripande och bra, Kristian. Din text i Café var också jättebra.
    Tänker på dej och skickar styrka till dej.
    // Helena

    SvaraRadera
  96. Sträckläst din bok, den är en bok du måste vara fruktansvärt stolt över, du berör så mycket, ger så mycket, att du orkar är för mig en gåta, så kraftfull och bra skrivet i allt (blogg & bok). Jag hoppas verkligen att du fått haft en fin midsommar med dina nära & kära. Du är helt fantastisk- om du orkat så hade jag bjudit hit dig så vi kunde ta en härlig ridtur på våran 2 km långa strand, en härlig galopp i soluppgången.....kram från Sanna

    SvaraRadera
  97. Idag är det midsommardagen...jag hoppas att du har haft en fin midsommar tillsammans med de dina. Jag blir rädd när jag upptäcker att du inte skrivit på några dagar. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag hoppas att du och Pysen har haft det fint...människans bästa vän..ja, det är de verkligen de små liven. Sköt om er.
    Kramis.

    SvaraRadera
  98. Om om om... jag önskar önskar önskar.
    Tårar rinner, minnen kommer.

    Ger dig min styrka så räcker den en bit...

    SvaraRadera
  99. Tack för allt du ger. Jag tar vara på varje dag jag har mer nu. Älskar att höra regnet falla, älskar att vakna med min sambo & hund varje morgon. Längtar till morgondagen. Mitt hjärta når ut till dej. Fina, generösa människa som ger allt du har och allt du är för att nå ut till andra och få de att inse varje stund, varje dag, vad lyckligt lottad man är. Tack <3 /Therése

    SvaraRadera
  100. Du har fått mig att förstå att jag ska sluta fred med Borlänge!

    SvaraRadera
  101. ❤ Kristian fina du,

    Du underbara ”vackra”

    När nu Midsommarhelgen med sin grönska börjar gå emot sitt slut, läser jag de alltid så starka texterna med stor respekt.

    Min önskan till dig är att du ska få leva det liv som är ditt, länge, länge.
    Starta om, vara en början.
    Utan nålen, giftet, smärtan och det som förgör din kropp.

    Att Mårtens farbror, han med sjömanshjärtat, han som är ”one of a kind”
    ska få se valarna, tigrarna, uppleva Istanbul, många andra fina platser som finns att upptäcka.
    Jag önskar jag fick läsa om alla de upplevelserna, reseskildringarna, din vardag.
    De bokstäverna som bildar orden, texterna, berättelserna, de som ger avtryck.

    Önskar du i vindrutan på bilen får se din familj komma närmare, närmare när du packat kombin för din semester i Dalarna.

    Tack för att jag än en gång fick besöka och läsa ditt inlägg.

    Allt det bästa till dig och alla ni andra som kämpar dagligen därute.

    All respekt, kärlek till dig, Kristian o ”dina hjärtas slag”

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  102. Det är så märkligt att alla de finaste, renaste och mest godhjärtade ska gå först. Hur skulle världen sett ut om alla fula, elaka och djävulska människor drabbades av det alla fina, rena och godhjärtade drabbades av? Hade förintelsen ens skett?
    Ibland tänker jag vad jag skulle sagt till Anna, som 31 år gammal dog hastigt i en bussolycka på väg till Uppsala, bussen som hon aldrig brukade ta, men ville komma tidigt in till stan för att köpa böcker på bokrean. Anna som var fin, ren och godhjärtad. Anna behövde aldrig uppleva dödsångest och förlikning, jag föreställer mig i alla fall att hon inte hann uppfatta vad som hände.
    Jag tänker mycket på vad Anna skulle ha tänkt, om hon visste att hennes pappa ett år senare skulle dö i cancer och lämna Annas syster ensam kvar helt utan familj. Cancern som tog Annas och hennes systers mamma innan dem ens hade hunnit bli vuxna. Den där jävla cancern!

    Jag ville kommentera och plötsligt började jag skriva om saker jag aldrig yttrat till någon. Kristian, hur än livet är så har du lämnat ett stort avtryck, inatt läste jag alla inlägg i bloggen och tänkte satan vilken levande människa han är, hur kan man vara döende när man är så levande?
    Jävla cancer, vad jag hatar dig! /Magda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gud vill ha de bästa människorna bredvid sig!
      Vi nära och kära till de bortgågna har vi bara till låns....

      Radera
    2. Visst är det så! Vissa är bara för fina, rena och godhjärtade för denna värld, för dem väntar något större!/ Magda

      Radera
  103. en som använder B17 för sin cancer och äter mat som är mycket antioxidanter i.
    Mat som hon mixar till sälv.
    Hennes cancer har minskat.
    Ingen vill skriva om just B17 men finns att hitta op internet. värt ett försök.

    SvaraRadera
  104. Fina ord...som det brukar sig. :)

    SvaraRadera
  105. Kära Kristian!
    Läste en artikel av reporter Hillevi Wahl i tidningen Allas om dig. Jag blev så berörd. Du är så ung och stark i din sjukdom. Jag hoppas att det kan ske ett under så att du får fortsätta ditt liv här på jorden med din familj och vänner. Du skriver så fint och tänkvärt i din blogg. Du får mig att uppskatta livet och ta vara på det så länge det finns./Carina

    SvaraRadera
  106. Din kärlek till din familj och önskan att få leva gör mitt hjärta varmt. Dina texter får mig att uppskatta min friska kropp, min familj och livet. Tack!

    SvaraRadera
  107. Du berör mig. Dina ord berör mig. Mina ögon tåras. Mitt hjärta fylls med kärlek.
    Jag är så tacksam för att du delar med dig. Tack.
    Din bok har jag nyss läst. Den är fantastisk. Ett mästerverk. Briljant.
    Massor av kärlek till dig Kristian.
    kram Ulrika

    SvaraRadera
  108. Önskar att du och Pysen om två år går på en lummig
    grön stig eller vandrar på klipporna längst ut vid havets blå spegling av himlen.Din vilja en framtid att börja om på.
    Jag önskar att din vilja sker.
    Kram på solens strålar/Åsa

    SvaraRadera
  109. Kristian, fina K.
    Dina ord berör mig djupt och får mig att se livet med andra ögon. uppskatta, uppslukas av allt det vackra i livet.
    Jag har sträckläst din bok sedan jag slog upp den igår..
    kan inte slita mig från det du skriver.
    Jag har sedan en tid tillbaka varit bedövad från livet, haft en ögonbindel för mina ögon som om jag är rädd att leva i nuet. Varit sorgsen och rastlös och arg på livet för att jag känner mig ensam och liten. Det är så svårt ibland att veta vad man ska göra med livet, därför har jag mest ägnat mig åt jobb och det ständiga ekorrhjulet. det är så mycket lättare att stänga av.

    Jag har alltid känt mig som starkast när jag är ute i naturen, som att naturen tar mig tillbaka till själva urkraften som vi människor en gång skapades ur.
    Det är så sorgligt att vi är så upptagna av att leva i denna materiella värld och ersätter naturen och all dess skönhet med teknik och materiella ting. Jag känner igen mig i så mycket du skriver, är som du en arbetsnarkoman och stressar en hel del..jag blir lätt uppslukad av jobbet och alla dessa måsten.

    Idag kände jag mig så rastlös och sorgsen efter att jag sträckläst din bok så tog jag mig ut på en långpromenad i Gävles finaste park och efter nästan två timmar ute i det fina vädret kände jag mig hel igen, uppladdad av all naturens kraft och skönhet.

    ska försöka ta mig ut i naturen oftare och samla kraft. tänka och vara glad. Du är fantastisk K.
    Önskar att fler orkade leva livet som du.

    kram och kärlek/E

    SvaraRadera
  110. Har under början av mitt sommarlov läst din bok och den tog slut väldigt fort. Min mamma har boken nu och även hon blev berörd av ditt mod och din styrka. Att dö för 200 år sedan är inte som att dö idag. Idag ska vi leva som en slags övernaturlig människa, en robot som bara presterar. Vi äter och tränar för vi är så medvetna om hur vi ska kunna leva så länge som möjligt. För 200 år sedan fanns liemannen ständigt närvarande och döden var en naturlig del av livet. En förkylning kunde döda. Idag stoppar vi i oss något förebyggande så att vi slipper bli sjuka, vem har tid med det?
    Tack för ditt mod att skriva om det som ingen vill prata om och att du påminner om vad som faktiskt är viktigt här i livet.
    //Sandra

    SvaraRadera
  111. Människor är ensamma låsta i sina egon. Några människor har orden som överbryggar ensamheten. Som gör orden som ger de tanklösa tankarna.
    Tack Kristian.

    SvaraRadera
  112. Hoppas att du och Pysen får många fina promenader på de lummiga stigarna och lugna gångvägarna i denna ljuva sommartid. Bra att du skaffade dig en riktigt trogen vän som alltid finns där för dig.
    Och du för honom. /alice

    SvaraRadera
  113. du inspirerar mig som ingen annan, dina ord får mig att känna, jag tänker på dig

    SvaraRadera
  114. Inga ord har jag som kan lätta din börda och få dig må bättre men jag hoppas att min medmänskliga omtanke kan värma dig när kylan tar över, trösta dig om tårarna bränner, lyfta dig när du sjunker och stärka dig när kraften sviktar.

    All heder och ära för din öppenhet//Mikaela Melin

    SvaraRadera
  115. Jag vill att du ska stanna hos oss.

    SvaraRadera
  116. Tack Kristian för ett mycket fint sommarprogram. Det gav mig så mycket. En sådan närhet och ett sådant allvar får tyvärr alltför sällan komma i kontakt med. Min bror gjorde samma vandring som gör och genom att följa dig lär jag mig mycket om både mig själv och om honom.
    Med varma hälsningar till dig,
    Lennart Ahlberg i Lund

    SvaraRadera
  117. när du väl når änglarnas marker och känner vinden smeka din kind över ängarna, hoppas jag att du ser ner på dina nära och kära och känner du gav allt precis som vi gav allt för dig. Kom ihåg att i livet är det viktigaste nödvändigtvis inte just att vara stark, utan att känna sig stark.

    Dina ord inspirerar och skänker tankar om en bättre värld

    SvaraRadera
  118. Finner inga ord...jag lyssnar om och om igen!

    SvaraRadera
  119. Ditt sommarprogram:

    Så starkt, så berörande och så dundrande!! Tack för att du klär dina tankar i ord! Tack för att du delar med dig. Du har berikat mig!!!!

    /Elina

    SvaraRadera
  120. Tack för allt du delade med dig i Sommar. TACK!
    /Katarina

    SvaraRadera
  121. lyssna till sången, ta dig tid att fundera på orden..
    http://www.youtube.com/watch?v=XQan9L3yXjc
    vet inte om du är kristen men detta är ett mäktigt ord som blivit lovat :

    Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.

    Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.»

    Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.»

    SvaraRadera
  122. Tack Kristian! Tack för dina gripande, fina, modiga och kloka ord! Jag förstår dock att du valt att ofta inte läsa dina kommentarer du få då det finns vissa inlägg som inte hör hemma här... Dock är det synd att du då missar all den fina respons du fått efter ditt program! Du är värd att få ta del av allt detta. Tack! Du har berört väldigt många människor!

    Många styrkekramar till dig från mig, helene

    SvaraRadera
  123. Svårt att hitta ord......du har lämnat dina hjärtespår i så många hjärtor och hjärnor, du har ändrat så mycket livstänk, sätt dig och njut....du har gjort intryck... Du kommer att leva, leva, leva i så mångas hjärtor och hjärnor och i evighet som ingen vet.... Älskar dig!

    SvaraRadera
  124. Kristian.
    För mig är det Sweet Jackie som gjort ett alldeles oförglömligt avtryck.
    För mig är du killen som skrev den, som sedan orättvist nog fick cancer, och inte vice versa.
    Efter ett decennium fastlåst i ett dysfunktionellt förhållande träffade jag en av de finaste vänner någonsin. Hon spelade in viktiga låtar på en skiva, skrev små texter till dem, om varför de påminnt henne om mig.
    Underbara Sweet Jackie fanns med på den.
    För att den är du, skrev hon.

    Idag lever jag inte längre kvar i förhållandet.
    Men jag lyssnar fortfarande då och då på låten.
    Ibland tillsammans med mina barn,
    som undrar vad den handlar om.
    Jag försöker förklara hur jag känner för flickan i låten,
    om hur hon inte tar den plats hon borde,
    om hur hon reduceras till ett ingenting för att de runt omkring ska förbli nöjda.
    Låter den hjälpa mig att berätta för dem om vikten av att vara den man är, för sin egen skull om inte annat.

    Tack för att du skrivit en av de låtar som var absolut livsavgörande för mig,
    då jag tog steget från mitt Ingenting in i ett Någonting.
    Läser just nu din bok,
    men återigen.
    Trots att din berättelse inte lämnar någon oberörd,
    trots att dina väl valda ord dansar sig in i hjärtat och lika delar kramar om som tar stryptag...så.

    För mig kommer du alltid att vara killen som skrev en av de finaste och viktigaste låtar någonsin.
    Tack.

    SvaraRadera