torsdag 13 juni 2013

Falla ner


De första tårarna kom tidigare än vad jag hade räknat med. Fem meter in i lokalen. Fem sekunder in på min närvaro. Fem kramar. Fem bilder sedda, över axlarna på de vackra som var där.
   Kvällen kunde ha börjat bättre, tänkte jag och insåg att det kan det mesta göra dessa dagar. Och så haltade jag vidare in bland de inramade fotografierna. In bland tonårsdrömmarna, de svettiga klubbspelningarna, de bekymmersfria skratten. In bland Sunset Boulevard, Venice Beach och Death Valley. In bland mamma, pappa, hästarna och mina drömmars Dalarna. In för att se min nakna kropps allt mer slitna uppenbarelse. In bland signalraketerna som lyser upp mörkret, där jag fäktas mot vidundret, men där jag också lugnt signalerar: här väntar jag.
   På er.

Hon inspirerar mig till att göra någonting kreativt när jag mår som sämst. För det kommer jag alltid att vara tacksam. För kan jag inte skapa längre, finns heller inget längre kvar. Men ibland måste jag bli påmind. Och hon påminner mig, den där Emma. När hon frågade om hon under en tid skulle få följa mig för att samla material till en fotoutställning behövde jag inte fundera särskilt länge. Om det var någon utanför familjen som skulle få detta tillträde – närvaron under behandlingarna, när jag rakade av mig håret, när jag var och är nere i rännstenens skit och krälar – så var det Emma. Ingen annan. Det är ett sådant förtroende som skapas när två personer har känt varandra i över tio år. En sådan relation som görs möjlig efter att hon med samma entusiasm följt med mitt band på turné i Europa, men även när vi gick för att möta hästarna i sommarhagen, när urkrafterna vankade långsamt mot oss över det gröna.
   Det blev en utställning. En vacker sådan. En sorglig. Spännande. Mörk och nyfiken.
   Någonting fångat för min familj att se när jag inte längre finns.

Dagen efter vernissagen började på Södersjukhuset. Någonting hade väckt en tanke hos en läkare. En oro. Jag behövde åka dit. Undersökas. Utredas. I bästa fall uteslutas. Timmarna avlöste varandra i ett hejdlöst maraton av handsprit, pulstagning, sköterskors kalla händer och varma hjärtan.
   Och besked.

En av mina njurar vill inte vara med längre. Rustar ner. Avvecklar. Men det är inte mitt största problem. Mitt vänsterben ömmar. Krampar och värker. Får mig att gnissla och gnälla. Test, test, test. Prov, prov, prov. Det hela fick sin förklaring: en handfull blodproppar i smalbenet. Ytterligare mediciner på den dagliga doseringslistan. Festen fortsätter.
   Dagen likaså.

Vi ville komma bort – jag, min syster, mamma och Pysen. Så vi tog bilen. Lämnade staden. Kakafonin. Förmiddagens bränder.
   Vi åkte vägen som vi åkt så många gånger förut. Stannade vid den lilla boden. Köper två sorters makrill. Tog djupa andetag vid hamnen. Såg säsongens första seglare förtöja längs kajen. Vi fortsatte mot udden. Förbi de vackra husen, kommenterade dem på samma sätt som förra gången, gången före den och gången före den – inte av tristess, men för att det är just så de där husen ska kommenteras.
   Och så vek hon ut sig, mellan de krokiga tallarna och den steniga stranden: Östersjön, i dag mjölkvit, höljd i ett dis längst ut, där ögonen inte längre såg tydligt. Vi åkte långsamt. Åkte tysta. Vågorna dundrade. Vågorna gjorde vad de alltid gjort. Vågorna nötte klipporna släta.
   När vi kom till den sista viken, när kurvan vänder åter mot fastlandet, slöt jag mina ögon och föll långsamt in i en stillsam sömn, med min systers och min mammas röster som sjungandes försiktigt i öronen. Och jag sov hela vägen hem, där jag sömndrucken satte mig för att skriva ett par rader, vetandes när jag somnar i kväll: att i dag var en vacker dag.

- - -



147 kommentarer:

  1. Kristian! Jag är så ledsen över att det tillkommer problem och att din kropp "släcker ner" mer och mer.

    Men det är skönt att du har Emma, din syster, din mamma och din Pysen.

    Jag önskar dig fler bra dagar.

    Kram från E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så ville jag också skriva.
      Kram från en till E

      Radera
    2. Precis vad jag också ville skriva. <3

      Många styrkekramar

      Radera
  2. Men Gud Vilken Plågsam läsning ... Jag Blir Nervös hjärtat börjar slå fortare och jag känner hur jag sitter med käkarna hårt samman pressade ,,, Gråten åker upp och ner ,, Bubblar .. Känns i Hela Magen ,, Jag vet inte om jag Orkar gå på utställningen ,, Hur mycket ska jag knyta Ann till dig ,, Sorgen en dag Kommer bli svår att bära redan Nu det jag vet om dig hittills ,, Hur otroligt Vacker du är på både Utsidan och Insidan ,, Jag kommer Sörja en människa som om det va en Nära Vän och Jag har ju Aldrig ens Träffat dig..Tack Kristian För Allt Du Gett Mig .. Fast du inte ens vet om min existens så Har du gjort skillnad i mitt liv ... Tack <3

    SvaraRadera
  3. Skulle så gärna vilja se utställningen, men har tyvärr inte möjlighet. Kanske kan den vandra vidare ut i landet till oss som inte kan komma till Stockholm just nu. Önskar dig allt gott, du gör skillnad!
    Stor kram från Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Googla på Kristian Gidlund utställning så ser du de olika platserna i Sverige där utställningen kommer att vara.
      En Farmor i Skåne

      Radera
  4. Lilla vän, vill så gärna ta dej i famnen och krama dej.

    SvaraRadera
  5. Tack för att du hade ork att skriva om din fina dag. Har varit 1 dygn på radiumhemmet och tömt min dumma lunga igen. träffade en kvinna som precis fått sitt cancer besked,som satt i ryggen. Att se hennes smärtor gjorde ont i mej och kan tänka mej hur din smärta är. Jag har ju bara haft lite smärta om man jämför med andra. men man bär ju på en smärta i själen med,den kan vara hur stor som helst.
    Har bestämt mej att på lördag ska jag gå och se foto utställningen,den vill jag inte missa.
    Ta hand om dej!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kämpa! Livet är värt att leva. Been there done that!

      Radera
    2. Tack jag kämpar på,ger aldrig upp

      Radera
  6. <3 går inte en dag utan att jag tänker på dig.

    SvaraRadera
  7. Du skriver så att jag känner mitt hjärta...
    Varje livgivande slag, varje pulserande rörelse.
    ...sorgen som vaknar där när jag läser dina ord om din kropp...
    ...tårarna som växer i ögonvrårna eftersom du trots detta lyckas se det vackra, njuta av kärleken från din familj, tar dig kraften att skriva på bloggen för att de skall få veta om det som sker i ditt sinne, bakom den där kroppen, i kroppen din...

    Du ger det finaste som finns...

    Kraft och kärlek,
    "Ockelbostintan"

    SvaraRadera
  8. Hoppas din fredag blir minst lika vacker.

    STOR godnattkram till dig.

    SvaraRadera
  9. ❤ Kristian fina du,

    Med tårarna brännande i ögonvrån läser jag de så otroligt starka raderna.

    För mig är du mycket beundrandsvärd, innesitter en så stark personlighet, ”one of a kind”

    Du om någon lever verkligen, trots allt du tvingas genomgå, kan du se det vackra.

    Tack för att jag än en gång fick besöka och läsa det skrivna.

    Sänder dig kraft och styrka i striden som du nu måste utkämpa.

    All respekt, kärlek till dig, Kristian o ”dina hjärtas slag”

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  10. Du är så stark! Om vi andra hade hälften av din styrka vore vi oövervinnerliga, ägde vi ett uns av ditt mod skulle vi aldrig mer rädas, och skulle vi bära bara en gnutta av din börda - skulle vi förgås. För du är av en annan sort, en bättre sort, en större människa helt enkelt! Tack för att du lär ut dina erfarenheter till oss andra, det gör våra liv rikare och våra hjärtan förnuftigare! Tack!

    SvaraRadera
  11. Följer din blogg och blir så berörd Kristian...

    SvaraRadera
  12. DU är VACKER Kristian. Vacker i din kropp och i varje vrå av din själ.
    <3

    SvaraRadera
  13. Jag önskar dig så många fina dagar. Att du kunde trä upp dem som pärlor på ett band, eller smultron på ett strå. Att du kunde spara dem och ha de dagar som inte är lika fina. Men allra mest önskar jag att du blev fri från cancern. Att den kunde försvinna och du fick bli kvar.

    SvaraRadera
  14. Du underbara människa...
    Tänker på dig.
    Kram//Lisa

    SvaraRadera
  15. Så svårt när kroppen inte längre vill fungera. Så bra att du ändå fick vara med om en fin dag idag och sova till ljudet av dina näras röster. / JJ

    SvaraRadera
  16. ��
    Kram från Emma

    SvaraRadera
  17. När jag läser det du skriver tänker jag på en av de vackraste sångerna vi har, Fred Åkerström:

    Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra.
    Genom frostigt glas syns solen som en huldra.
    Ditt hår, det flyter över hela kudden...

    Om du var vaken skulle jag ge dig
    allt det där jag aldrig ger dig.
    Men du, jag ger dig min morgon,
    jag ger dig min dag.

    Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar.
    Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar.
    Du drömmer om något fint ,
    jag ser du småler.

    Om du var vaken skulle jag ge dig...

    Utanför vårt fönster hör vi markens sånger.
    Som ett rastlöst barn om våren, dagen kommer.
    Lyssna till den sång som jorden sjunger.

    Om du var vaken skulle jag ge dig...

    Likt en sländas spröda vinge ögat skälver.
    Solens smälta i ditt hår kring pannan välver.
    Du, jag tror vi flyr rakt in i solen...

    Om du var vaken skulle jag ge dig...

    Men du, jag ger dig min morgon,
    jag ger dig min dag.


    Önskar att alla vi här inne kunde ge dig varsin dag. Love!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert och fint <3
      Jag önskar också att vi alla kunde ge Kristian nya fina dagar!

      Kram

      Ulrica

      Radera
    2. Så vackert, mycket fin tanke om vi alla kunde ge Kristian varsin dag.

      Maggie(Örebro)

      Radera
    3. Underbart vacker tanke!
      Mia(mitt i natten)

      Radera
    4. Vackert! Du får en dag av mig Kristian.

      Radera
  18. Fint skrivet Kristian. Skönt att du har familjen nära dej.
    Kram
    // Helena

    SvaraRadera
  19. Fina Kristian, sänder varma tankar till dig och dina nära. Hoppas ni får många fler vackra dagar. Du berör och dröjer kvar med dina tankar.
    Styrkekramar.

    SvaraRadera
  20. Christian, jag vill bara krama dig!
    Du har blivit allas våran vän. Fast vi inte känner dig så är du en sån stor del i våra liv. Det är som att du vore min lille bror! En lille bror som jag aldrig träffat men som betyder så mycket.
    Den dagen du slutar skriva för oss bävar jag för! Jag kommer att sakna dig och dina ord som fan..
    Du värmer mitt hjärta Christian! Stora kramar Cecilia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint skrivet! Jag håller helt med! Som en bror man aldrig träffat...

      Elin

      Radera
  21. Det blev en vacker utställning. Jag har inte lätt för tårar men i dag när jag lämnade lokalen blandades mina tårar med regnet som öste ner rakt i ansiktet. Det gick en person till i riktningen mot stationen som höll för ansiktet och grät. Ovanlig syn på Telefonplan. "Gripande" är ett lamt ord i brist på bättre. Tack!
    /r



    SvaraRadera
  22. Var det nån mer som ville vara med på en överraskning till Kristian så maila nu!!
    mandodiaosc@gmail.com så får ni mer info!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är redan men jätte snällt att du vill drog igång detta. Tror Kristian verkligen kommer uppskatta denna symbol som han kommer få och som kommer finnas kvar. Med all vår kärlek. Är det någon mer som vill vara med så skriv till Helena:)

      Maria

      Radera
  23. Stor styrkekram

    SvaraRadera
  24. Du skriver så otroligt vackert fastän det handlar om sådan smärta och sorg....Varma styrkekramar// Ingela

    SvaraRadera
  25. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  26. Ingen kan som du förena smärta, svärta, kärlek och ljus i samma text. Ska se din utställning på söndag, den som talar samma språk som dina texter, om pojken som fick himmelriket och helvetet i samma hand. Så orättvist och bittert. Ändå lämnar din text mig med känslan av att du och ditt liv är större än vad vi någonsin kommer att fatta och att det har en betydelse som vi ännu inte fattat. Men jag vill, vill, vill att dina mediciner ska hjälpa dig att uppnå ännu fler av dina drömmar. Finaste Kristian. kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kerstin, du sammanfattar allt jag tänker och känner just nu. Mitt i prick. Klockrent.

      Radera
  27. Drömdrake du. Skall susa dit i dag.<3

    SvaraRadera
  28. UTSTÄLLNINGEN KOMMER OCKSÅ ATT VISAS I GÖTEBORG, MALMÖ, VISBY OCH BORLÄNGE LÄSTE JAG NÄR JAG GOOGLADE PÅ KRISTIAN GIDLUND UTSTÄLLNING.
    En Farmor i Skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Göteborg 15/8-1/9
      Malmö 6/9-29/9
      Visby Oktober
      Borlänge November

      Detta är vad jag har lyckats googla mig till hittills. Läste även någonstans att bilderna kommer att läggas ut på nätet!

      Radera
    2. Efter inlägget, med kursiverad stil står det här kan du läsa mera om.....
      Klicka där!

      Radera
  29. Underbara Kristian, hoppas Du får många fler vackra dagar!
    Kram Carro
    "en vildros"

    SvaraRadera
  30. Yes, utställningen kommer till Göteborg. Vad glad jag blir. Ser fram emot den. Hoppas du kommer närvara Kristian och jag får möjlighet att träffa dig.

    Fina Kristian. Jag tänker ofta på dig och önskar dig många fina, underbara och smärtfria dagar. N.B.

    SvaraRadera
  31. Du skriver så väldigt bra. Jag vill ge dig en dikt jag själv skrivit. Inte som för att spä på den stora sorgen vi alla här känner med dig. Jag vill ge dig dikten för att jag varit i så många situationer då jag hade velat byta plats med dig...






    Livet är för kort

    Någon sade:

    det går inte att fånga
    alla ballongerna.
    Att dess snören inte ryms i handen,
    eller ens i rymden.

    Dom svävar bort,
    emot sommarhimlen;
    blå röd gul grön.

    Otålighetens härskare,
    begränsningen.


    Allt det där ogjorda,
    som blir kvar,
    och färden går still,
    emot mörkret.

    Att vilja lära sig ,
    men inte hinna
    innan stjärnorna slocknar för gott.

    För dum för att förstå,
    hur många och långa passager runt solen,
    jorden måste färdas.


    Ärren,
    minnen av tiden,
    de ihärdiga försöken
    att leva och dö samtidigt.

    Så många varv
    har månen passerat runt jord och helvete,
    för att komma till insikt om;



    Att livet är för kort,
    för att dö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så fantastiskt fint!

      Radera
    2. Handlar det om meningslösheten i att inte vilja leva? I det långa loppet spelar det väl knappast någon roll ifall man fått leva i 30 eller 90 år, men ur ens egen privata nuvinkel så spelar det all roll i världen. När man är 30 är man precis mogen för att sätta allt i verket som man längtat efter, tränat på och utbildats för. Inte läge att lämna scenen om man säger så....

      Radera
  32. Vad glad jag blir att utställningen kommer till Malmö i september!

    Kram

    SvaraRadera
  33. Livet är inte rättvist. Barn dör i canser. De har inte valt det. De har inte fått bli förälskade . De har blivit snuvade på livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl ingen som väljer cancer! Varken barn eller vuxen.

      Maria

      Radera
    2. NÄ livet ÄR inte rättvist!! ALLA som drabbas av cancer som man inte kan göra nått å och andra dödliga sjukdomar har inte valt det! DET fattar vi väl alla! Men sen så måste man ju om man är drabbad av en dödlig sjukdom göra sin egen livs resa genom allt jobbigt med hjälp av sina nära och kära. Att bli förälskad även om man är sjuk....DET vet jag händer många gånger. Men Barn som går bort...inte är väl det viktigaste att dom skulle blivit förälskade, utan att DOM skulle fått leva lite längre! Eva Ebbhagen Karlsson

      Radera
    3. Det är väl det skribenten menar - barnen blir snuvade på livet. De hinner inte bli gamla nog för att hinna bli förälskade någon gång ...

      Radera
    4. Man kan inte gå omkring och slänga ur sig onödiga kommentarer om de som har det värre hela tiden. Det är slöseri med tid och livskraft, samt visar på en inskränkt och småsint personlighet.

      Radera
  34. Tänker på dig!
    ❤❤❤

    /Maria H

    SvaraRadera
  35. Kärlek till dig och önskar dig många fler fina dagar med dina närmaste ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
  36. Idag hade jag två bokade möten. Det första mötet blev kortare än jag hade räknat med. Jag fick tid över och undrade för mig själv vad jag skall göra tills nästa möte börjar. Jag körde precis förbi kyrkogården där jag har anhöriga begravda varav en som dog i Backabranden i Göteborg. Så jag körde till kyrkogården för att "hälsa på" mina anhöriga. Medan jag körde upp till det ställe där de är begravda mindes jag det du skrev i inlägget "vaggande dån" där du skriver om den plats du har valt till sista vilan. Jag har aldrig tänkt så tidigare men nu tänkte jag att denna plats kommer att bli min framtida "hem". Det är en lugn och fin plats med massor av blommor (jag älskar blommor).Trots att du har valt en fin plats och trots att den plats jag kommer att hamna på är lugn och fin så hoppas jag verkligen av hela mitt hjärtat att det dröjer väldigt innan du, jag och alla våra nära och kära hamnar där. Ingen människa borde hamna där förrän man är gammal, skröplig och trött på livet. Kram. N.B.

    SvaraRadera
  37. Tack för du orkar ventilera dig här på bloggen. Det om något visar din kreativa sida och den finns fortfarande kvar hos dig, skrivandet. Kristian Gidlund, du har verkligen satt spår i mitt hjärta, enbart positivt. Trots att jag önskar att du inte behövt göra det på detta sett.

    SvaraRadera
  38. Jag kommer imorgon.
    Jag gråter över ditt inlägg samtidigt som jag ler genom tårarna...den där kärleken...den kanske inte övervinner allt, men den är vacker. Jag är så tacksam över allt fint som ändå finns runt dig...mitt i allt det jobbiga, mitt i kampen mot den elaka cancern.
    Den där fienden som är så oberäknelig och som slår så hårt...den får mig att känna motsatsen till kärlek...

    All min kärlek, all min respekt å massor av kramar till din familj, dina vänner och till dig, Kristian!
    /mia (mitt i natten)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, Mia (mitt i natten). Inte känner du motsatsen till kärlek när du tänker på den där fienden. Motsatsen till kärlek är likgiltighet - inte hat, som många tror - och du är minst av allt en likgiltig människa. Jag läser med stor behållning dina kommentarer. Men jag förstår förstås att du känner ilska/hat/raseri eller hur man nu vill benämna den där känslan som har sitt ursprung i vanmakt. Usch nu lät jag som en skolfröken men syftet var att säga att jag uppskattar dina kommentarer./Åse

      Radera
    2. Tack...du lät inte som en skolfröken...hat är det jag känner...absolut inte likgiltighet. Tack för dina fina ord. Är på väg till utställningen precis just nu. <3

      Radera
  39. Du skriver så fint att det känns som om jag är med dig. TACK.

    /M

    SvaraRadera
  40. Mållös. Beundrar din kraft. Tacksam över att du orkar dela med dig. Gråter för att det är så äckligt orättvist. Ber till en Gud jag inte känner, att du ska få leva, älska, andas. Vara med Pysen och din familj, skriva, spela trummor, vara det som är DU. Vidundret är inte du. Kommer aldrig bli du.

    SvaraRadera
  41. Har läst din bok och berörts starkt av ditt fantastiska språk och din styrka! Jag kan inte säga att jag förstår, men att jag kan känna och leva mig in i.... alla ord går att tolka och värdera, så hur skriva till dig Kristian? Det jag har sett och berörts av är din styrka och vilja till Livet och din fantastiska förmåga att uttrycka och dela med dig av det svåra och tunga med hjälp av ett poetiskt språk. En människa sa: " En sorti är alltid en entré någon annanstans" och det är kanske så, vem vet. En annan människa sa: " Tiden ska inte vara en fågel som flyger framför dig, utan en oxe som går vid din sida". Tiden är och vi i den, men olika länge. Du Kristian, har en alldeles egen, smärtsamt klarsynt förmåga att uttrycka dig med hjälp av orden. Tankar från Anne

    SvaraRadera
  42. jag vill bara att du ska veta en sak. även om det kanske inte känns bättre för dig så känns det bättre för mig. att få det sagt liksom. du och din historia. har faktiskt hjälpt andra. att leva. som mig. det låter kanske fel. att ditt orättvisa öde kan ge någon annan liv. men du ska ha det med dig. att ditt mod och din styrka. ger andra kraft och vilja. hoppas du tolkar mig rätt. all kärlek. p

    SvaraRadera
  43. Fasen, jag änskar att jag kunde se utställningen.
    Och så: Önskar dig vila, Kristian.

    SvaraRadera
  44. Jag gråter nu.
    För din skull men också alla andra som drabbats av denna hemska sjukdom.

    För dig Kristian som har gåvan att kunna skriva så vackert att mitt hjärta fylls av stor ömhet för dig.
    Ja, t.o.m. en slags kärlek.

    Vilken underbar vän i Emma, som tar så vackra foton. Ni har en väldigt fin relation. Den om något är kärleken besannad.

    Östkustens skärgård från i stort sett norr till söder är så fantastiskt vacker. Dit längtar jag dagligen.

    Sänder omtankar med mycket medkänsla till dig och alla de som finns runtomkring dig.
    Nina

    SvaraRadera
  45. Du är en vacker människa. Styrka till dig, du fina.

    SvaraRadera
  46. Så vackra, finstämda och rörande bilder från fotoutställningens vernissage på Emma Svenssons blogg. Varma tankar och kramar till dig Kristian / Ann

    SvaraRadera
  47. Jag orkar aldrig läsa igenom alla kommentarer, så jag får scrolla och scrolla tills kommentarsrutan dyker upp. Jag vill bara säga att det är fantastiskt att göra något av det som är en väg mot ett sorgligt slut. Istället för att det bara är en väg. Allt som görs, bloggskriveri, bokskriveri, tv-sammanhang, och nu utställning - är ett fyllande av mening och liv, i ett tillstånd som egentligen är så på väg att bli livlöst. Jag tycker att det är fantastiskt, måste upprepa det, för det är det. Tacksam är jag för att jag får ta del av det, och jag önskar att jag får tillfälle att se utställningen. Bara det att inse vad vänskap betyder i ett sådant här sammanhang är en tanke att bevara./Nica

    SvaraRadera
  48. Hade en lapp i fickan när jag var tonåring. Det var en dikt:
    Att verkligen leva är att våga välja sina vyer
    mera än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.
    Jag råder dig att utspy den verklighet du avskyr ur din mun.

    Dröm gärna och helst vad tiden inte vill.
    Var otidsenlig framåt och bakåt.
    Den närmaste tiden är våldtagen och belagd med alla tänkbara bojor
    inte minst nyttans och den fadda trevnadens
    med dess andligt billiga trygghetsvadd och dess leksaksvagn åt alla.

    SvaraRadera
  49. Önskar att dina texter inte tar slut.
    Inte idag. Inte sedan.
    Du får mig att bli bättre på att vara jag.
    Tack.

    L

    SvaraRadera
  50. Hoppas att din bror skickar vidare min hälsning åt dej som jag gav honom när vi sågs på studentfesten i Torsång i fredags. Jag berättade Min hemlighet för honom. Mårten såg extremt välmående ut då han sparkade boll i konstant 3 timmar. Tänk om man hade bara en bråkdel av hans energi.
    Jag skulle så gärna vilja göra något för dej Kristian. Prata, lyssna, hjälpa, finnas, dela tankar. Vad som helst.. Vet att det finns så många mer som jag. Som verkligen vill detta så högt men inte har förmågan att uttrycka sej. Jag vill så mycket, men kan inte.
    Vänliga hälsningar Kalle

    SvaraRadera
  51. Jag har följt din långa resa och har inte kommenterat förens NU! Många långa timmar har jag följt dej i ditt resande med det jobbiga . Jag måste bara säga till dej grabben att DU är helt fantastiskt underbar med din blogg! Att orka och ge oss andra vanliga människor en glimt av ditt liv...ja det är beundransvärt! Har själv förlorat en nära vän i cancer, en vän som fick hjärnblödning, min " halvbror " i sepsis å ingen av dom blev äldre än 53 år. Alla dessa innom 4 år. Men DU får mej att bli tacksam över deras liv dom levde! Jag förvånas varje gång jag går in på din blogg å du har ÄNNU mer kloka ord att leverera....DU är toppen grabben!!! Skickar en massa goda kramar till dej!! Eva Ebbhagen Karlsson

    SvaraRadera
  52. Du är modig!

    SvaraRadera
  53. Tänker vemod. Som ack och ve vilken sorg och smärta, men oh vilket mod du har, att finnas kvar och berätta om dina dagar i livet - i kroppen som är din.

    SvaraRadera
  54. ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

    SvaraRadera
  55. Kristian jag kommer att se denna utställning i Göteborg.
    Tack för du låter oss ta del av din resa.

    Tankar till dig från mig. Gunsan Vänersborg

    SvaraRadera
  56. En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen framträdde plötsligt händelser från hans liv och vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
    Ibland fanns det bara ett par fotspår. Det syntes inträffa under hans mest svåra och ensamma perioder. Han frågade Gud om detta: Herre du som lovat att aldrig överge mig, varför finns det endast ett par fotspår då jag behövde dig som mest? Herren svarade: Mitt älskade barn, när du hade det som svårast - då bar jag dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet.

      Radera
    2. En gammal text så fin. Hoppas Kristian mår bättre snart!! Kram alla fina!

      Radera
    3. Den berättelsen finns inom alla de tre stora religionerna (jag menar judendom, islam och kristendom)

      Radera
  57. <3 Bara kärlek <3

    Hanna

    SvaraRadera
  58. Många tårar kommer att fällas i den lokalen. Vackert och hemskt! Kram Charlotte

    SvaraRadera
  59. Sån glädje och sorg blandat.
    Vackra bilder fyllda av kärlek,
    smärta och liv!
    Jag älskar havet så de bilderna
    slog över mig som vågor..jag blev
    stående där en lång stund, hörde
    musiken i bakgrunden å såg de
    andra runt mig, så stilla tills ett
    barnskratt spräckte tystnaden..
    Jag log genom tårar..
    Liv å sjukdom hand i hand..
    Tack Emma och tack Kristian!
    Torkade mina tårar å satte mig
    på trappan i solen en stund
    innan jag kunde gå..
    Vandrar ut i sommarsthlm
    med bilderna av dig,
    tankarna på dig i mitt hjärta.
    All kärlek!/mia (mitt i natten)

    SvaraRadera
  60. Mot slutet..
    blir dina smärtor,
    dina största styrkor!

    Kram
    /Kelly

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sociala smärtor!

      Radera
    2. Vad menar du? Har du aldrig haft riktigt ont? Ingen styrka i det, jag försäkrar!

      E

      Radera
    3. Smärta behöver inte bara vara fysisk. Man kan ha ONT i själen också. För att citera ett av Kristians inlägg
      "Konsten att krossa ett hjärta"

      Radera
    4. Och det ger styrka alltså? Så säger bara den som inte varit där. Dumt att romantisera tycker jag.

      E

      Radera
    5. Jag tror inte att fysiska smärtor kan bli till styrkor. Däremot tycker jag att dela med sig av själsliga smärtor är en stor styrka.

      Radera
    6. Det handlar om LIVET.

      Radera
    7. Ja om livet förstås

      Radera
  61. Oh, vad svårt det är att uttrycka vad jag vill!

    Du ger mig mod!

    Eva


    SvaraRadera
  62. Tänker på dig! känner med dig,,,Älskar dig,Kristian..Loke,s mamma...

    SvaraRadera
  63. Tack för att du påminner mig om de fantastiska små tingen. Hur vi måste vårda dem. För att det är de som är den stora uppsidan med livet. Kram Petra

    SvaraRadera
  64. Åh,jag var också på den vackra känslofyllda utställningen idag...så starkt. Emma, vilken kärleksförklaring till din vän. Och Kristian..det finns inga ord. Jag var så tagen..tårarna rann medans jag tittade på de vackra bilderna..medans jag läste de otroliga texterna..allt är på riktigt. Varje cell i min kropp tar till sig varje ord du skriver. Runt mig gick människor med tårar i ögonen..tankfulla..känslofyllda...så mycket känslor i lokalen..vackert m musiken i bakgrunden...ojoj..efteråt fick jag sätta mig på trapporna utanför...för att samla mig. Få ihop alla känslor. Min kropp darrade.Av alla känslor jag precis hade upplevt. Du är modig, Kristian. Tack att du vågar beröra döden. På ett vackert sätt. Det är bara när vi vågar möta döden som vi också vågar leva. Du vackra människa. Tack. Kärlek till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gick förbi dig och kände likadant

      Radera
    2. Tack. Känns fint att veta att du gick förbi mig och upplevde samma känsla. Att vi delade det. Det var sån stark upplevelse. En kram till dig.

      Radera
  65. Fina fina Kristian!
    Jag var på utställningen idag. Så stark, så sorglig, så vacker. Jag är för evigt tacksam för att jag får följa dej i din resa. Det gör att jag tänker annorlunda, värderar annorlunda.

    Direkt efter utställningen åkte jag o min man till Röda Cafeét, satt precis vid vattnet o fikade. Funderade på hur märkligt och orättvist livet kan vara. Vi pratade om hur tacksamma vi är för varandra och för allt vi får uppleva. Det är tack vare dej som vi mer än vanligt funderar och pratar kring detta. Tack Kristian!

    Och tack för hälsningen, den värmer mitt hjärta.

    Mina varmaste kramar till dej <3

    /Heléne G

    SvaraRadera
  66. Så glad att ert fotoarbete kommer till Gbg! Ska naturligtvis gå! Ulla


    SvaraRadera
  67. Tårar, tankar, tacksamhet!

    Fina du, tack för att du ger mig perspektiv på livet!

    Många varma kramar




    SvaraRadera
  68. Tack för att du ger ditt hjärta.Skapar värde. För alla fina mötesögonblick. Det betyder.

    varma tankar

    SvaraRadera
  69. Var på utställningen idag. Helt tagen. inte kunnat tänka på annat.
    Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  70. Du modiga unga man.... Jag ska absolut gå när utställningen kommer till Malmö! Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker också gå och se utställningen när den kommer till Malmö.
      En mormor i Småland

      Radera
  71. Idag var jag på utställningen. Det var många människor där på söndagseftermiddagen och de flesta var unga. Många tankeväckande bilder. Det var ett porträtt av ditt ansikte i närbild som var särskilt fint. Tänker på dig. / JJ

    SvaraRadera
  72. Var på utställningen idag. Helt fantastisk, vacker och sorglig. Jag har ett boktips till dig, en bok (och en författare) som betydde mycket för mig som ung. Jag är kvar hos er av Peter Pohl. En vackert smärtsam historia om hur man säger farväl till människor man älskar. All kärlek och styrka till dig. /Anna

    SvaraRadera
  73. Så fin utställning! Kram från Falun

    SvaraRadera
  74. Du berör som alltid Kristian..Du är en jättestark själ i kanske numera bräcklig kropp..Men du..om det är meningen att du ska fixa detta och kanske ett litet mirakel ska äga rum så är det..Hoppas på att få läsa dig och dina texter om 10-20 år..Kanske dina låttexter..Håller alla mina tummar för dig..kram och känn styrkan som alla som följer dig förmedlar / Mathias

    SvaraRadera
  75. Det var mycket vacker och gripande utställningen på Designhall <3

    Styrkekramar
    Elli

    SvaraRadera
  76. Sofie &quot;Jojja&quot; Jonsson16 juni 2013 23:27

    All kärlek till dig min själsliga vän!
    Varma kramar
    /S

    SvaraRadera
  77. Jag ska se utställningen. Så klart! Kära människa, vad gott du har gjort med dina fina ord. Människor som lider och kämpar i tysthet har i dig fått ett ansikte och en röst istället för ordet Cancer. För du är så mycket mer än en sjukdom, du är bra! Kram / T

    SvaraRadera
  78. Usch vad orättvist livet är ! men hur kan du vara så stark ? men tack ändock för din uppriktighet när du skriver !

    SvaraRadera
  79. SunQ (orig)

    Hej Kristian!
    Hej Emma!

    I går söndag 16/6-2013 så jag den mästerliga

    Närvarande i rummet var ni båda två med liv - död - sorg

    men också med glädje

    Jag blev så indragen i stunden så jag började plötsligt ta upp en penna och på de 10 vackra blom och djurvykort, som jag köpt för 1 kr st i blomsteraffären i Telefonplans t-bana, började jag teckna ned vad jag såg.

    Tack ni är underbara!

    SvaraRadera
  80. Vilken vän du har i Emma. Dina ack så vackra texter ihop med hennes bilder. Så gripande, vemodigt och sorgligt.
    Jag var så tacksam över att jag fick ta med min hittehund Rocky in på utställningen.
    Kram till er båda.

    SvaraRadera
  81. Gick runt på utställningen i går, så lugnt och stilla trots all smärta och sorg, bilderna från Dalarna, jag förstår att du känner ro där. Jag fastnade särskilt för texten du skrivit till bilden där du sitter på bänken. Om när du går din pappa till mötes. Gick därifrån med gråten i halsen, livet är så grymt ibland.
    Annika

    SvaraRadera
  82. Ser fram emot när utställningen kommer till Borlänge. Kram till dig /Karin

    SvaraRadera
  83. Jag ska också se den när den kommer till Borlänge. Jag tänker ofta på dig och vill berätta hur mycket det du skriver betyder för mig, men jag hittar inte orden. Tack fina du!!!

    SvaraRadera
  84. Kan bara skriva: All värme och kärlek till dig och fin familj <3
    Varma kramar/
    Anette

    SvaraRadera
  85. Hittar inga ord... Hoppas ändå på mirakel att du klarar dig å kommer fortsätta hoppas.

    Massor med kramar till dig å dina nära // M

    SvaraRadera
  86. Tänker på dig!
    Kramar på solens strålar/Åsa

    SvaraRadera
  87. Är glad för att orkar dela med dig! Kram Anki.E.

    SvaraRadera
  88. Det har ju hänt mirakel genom världshistorien så varför kan det inte hända dig? Jag ber till Gud varje kväll att ett mirakel ska ske att du ska bli frisk att du ska få stanna kvar hos oss här på jorden du okände vän du betyder så ofattbart mycket för så många

    SvaraRadera
  89. Susanne Uddman18 juni 2013 01:15

    Vad ska jag säga? Vet inte. Lider med dig, det gör jag ärligt menat. Och det hjälper ingenting. Du får många kramar och du får en från mig, men jag tror och vet förstås att de nära och käras är de varmaste och viktigaste. Och en blöt puss från Pysen.

    SvaraRadera
  90. Tack för dina vackra ord. De hjälper mig att se vad som är viktigt och göra bättre prioriteringar i livet; lägga tid och kraft på barnen, vänner som behöver stöd, familjen och de i samhället som behöver en hjälpande hand. Och inte lägga tid på skitsnack, tv, slösurfande och shopping. Dina inlägg är oerhört effektiva påminnelser om detta och vägvisare. Så mycket kärlek och närvaro. Tack.

    SvaraRadera
  91. Jag älskar dina ord.
    Världen kommer bli en mindre vacker plats utan dig.

    //StinaSaraAlice

    www.stinasaraalice.wordpress.com

    SvaraRadera
  92. Jag älskar dig så otroligt mycket, genom dina ord och din musik har du gjort mig till en bättre människa. Jag kommer sakna dig.

    When you cry, I cry
    Sad eyed Caroline
    With your tears came tears of mine

    SvaraRadera
  93. Den 13:e besökte jag din och Emmas utställning. På vägen hem förbi amfiteatern syntes gräset lite grönare och himlen i en alldeles ny vit nyans.
    På fredagen åkte vi till New York. Min man med din bok i sin packning. När vi promenerade i Meatpacking district kände jag glädje över att du varit där alldeles nyss. Det var ju ingen ingen sjukstuga direkt.
    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
  94. Har du testat vidarkliniken... ?

    SvaraRadera
  95. Ge inte upp! Det finns många alternativmedicinen som botar canser. Bikarbonat är en metod. Kram Elisabeth

    SvaraRadera