Åh, där är du ju Kristian. Puh. Jag sträckläste din blog igår och som många andra är jag helt fast; fast i ditt liv, fast i en empati, fast i en hysterisk längtan av att du inte dör. Det blir så personligt, jag antar att du förstått det med alla tusentals som läser bloggen och alla inlägg; du blir någon vi känner, håller av. Det är otroligt hur mycket kärlek man kan känna för någon man aldrig träffat.
Jag är bara en liten person, i ett litet Göteborg, med en liten son och en pappa som gick bort i cancer för 10 år sedan när jag var 24. Jag är ingen för dig, men du blev någon för mig. Om du bara visste hur mycket jag skulle vilja ge dig en lång, varm kram. Jag önskar att allas våra berörda hjärtan kunde räcka till att ge dig livet tillbaks. Om vi kunde motat bort cancern med kärlek hade du varit frisk på sju röda sekunder.
Kanske skulle du banka på trummorna i flera timmar och njuta av att du orkar spela... Kanske skulle du bara sätta dig på ett fint ställe och njuta av friden.... Kanske skulle du åka runt och träffa alla dina nära och kära och krama dom hårt.... Kanske skulle du ta en lång ridtur i full galopp över tunaslätten.... Kanske du bara skulle njuta av att få vara Kristian ett tag utan en massa måsten....kanske du och Pysen skulle ta långa skogspromenader i dina hemtrakter och sätta er vid en sten under ett träd och njuta av sommarens härliga dofter.... Du har berört så många och vi är många som följer dig på din resa och önskar att allt kunde bli bra. / Pia
Ta dig tid ...jag tänker..varje morgon..inget är självklart forma om forma nytt man är som en lerklump men vem formar en som människa vem jag vill att det är jag oftast
Du skulle leva. Och du skulle göra det med en djupare insikt om vad livet faktiskt är än någon av oss andra levande varelser har. Du skulle bada i livets rikedomar, skriva texter och göra intervjuer, resa jorden runt, banka så hårt på trummorna att väggarna skulle skaka. Hitta någon att dela livet med och få det där barnet som du så gärna vill ha. Du skulle vara en underbar pappa. Många kramar/Em
Om jag vaknade och fick veta att du var frisk skulle jag önska att du först firade och sen: -Skrev en till bok eller förresten många böcker. -Skrev texter till ett svenskt Sugarplum album -Gjorde ett granskande reportage av Sverige för Uppdrag granskning -Köpte ett hus i Dalarna, där alla Sugarplumbarnen skulle samlas varje sommar och leka och höra sina pappor berätta skrönor från ungdomens eskapader ute i världen (censurerade förstås) -Spela varje sommar på den återuppståndna Peace and Love festivalen Komma förbi hos oss och ta en fika med Pysen varje sommar Sen är det ju du som bestämmer förstås. kram
Då måste du starta en ny blogg, fri från cancer och bara fortsätta att dela med dig av dina drömmar, känslor och kärlek. Vi alla vill ju fortsätta att följa din och Pysens resa genom det friska livet...snälla. "Vakna en morgon och var alldeles frisk".
Du skulle sjunga så hela huset vaknade, ge dig på dina trummor och slå en virvel så du tappar andan. Och när du hämtat andan upptäcka att du fortfarande lever och är lika mycket levande som dagen innan.
Du skulle bli svindlande medveten om att livet idag inte längre är utmätt av samma orsak som igår. Du skulle därefter gå ut med Pysen, ta med dig matsäck, vandra i skogen, ta en paus, häpna, vara tacksam över naturens ”själsliga” läkande förmåga. Hur naturen med dess påträngande kraft jublande tvingar på dig sin närvaro, hälsar ”vi finns här för dig”, omsluter dig i kärlek och ger inre vilsam ro.
Du skulle fortsätta att visa hur mycket du villkorslöst älskar dina nära och kära. Visa omtanke, ringa dem dagligen, trösta och förmana, höra hur de mår.
Du skulle även fortsätta med reflektioner över ditt skapande av livskvalitet genom de djupa insikter du erövrat de senaste två åren. Men att du även i ord LYCKATS slå oss med häpnad när du förmedlar dem till oss miljontals som läser dina texter.
Du skulle fortsätta vara tacksam och upptäcka glädjen över att få göra enkla obetydliga vardagssysslor. Vardagssysslor du tidigare avskydde och undvek därför att de var så tråkiga.
Du kommer med tiden att få allt svårare att besvara frågan du får: ”Nu när du är frisk. Vad tycker du att sjukdomstiden har lärt dig?”. Du kommer så småningom att bli blockerad när man frågar dig ”skulle du ha velat vara utan erfarenheten av din sjukdom och att leva nära döden?”. Hur formulera ett svar på frågor, när man inte har något annat att jämföra med? Du kommer att upptäcka att dina djupa livsinsikter blir allt svårare att dela med sig till någon. Många verkar som om, men få kan förstå vidden av dem. De har ju inte har varit där du har varit.
Du kommer att reagera inombords, kanske även i öppen dialog över de som oförtjänt klagar på småsaker, missnöjda över det mesta, avundsjuka, självupptagna, missunnsamma, lögnaktiga, otacksamma, grälsjuka, penninggalna… Du kommer med större inlevelse och sorg inte kunna förstå varför det finns människor som orsakar så mycket ondska, att ”världen” ser ut som den gör med ekonomiska kriser, samhällskatastrofer, svält, krig…och att oskyldiga barn, vuxna, djur, natur drabbas.
Så småningom kommer du att uppleva att dina djupa insikter orsakar ett vemod och smärtsamt ensamt utanförskap, trots att du lever i innanförskap och gemenskap med människor som älskar dig.
Du kommer ändå att känna dig lyckligt lottad!
Din välförankrade livserfarenhet ger en mognad med möjligheter till egna vägval i formandet och skapandet av livskvalitet med innehåll. Du kommer att välja fortsätta och stå på barrikaderna och säga din hjärtas mening. Vissa delar i livet behöver väljas bort för att kunna fortsätta att överleva.
Jag har delvist varit där. Du är där fullt ut, och dessutom processat längre i självinsikt, men på väsentligt kortare tid. Din livsvisdom uttrycker du imponerande mästerligt i poetiska ord, och träffar så hårt att få kan undgå en tankeställare mot egen förändring och ödmjukare inställning.
Du är och har varit där, som om du redan har överlevt din kamp.
Jag önskar inget högre än att du skulle vakna frisk en morgon.
Vi är många som bär dig och din önskan i våra hjärtan, är tacksamma över att du skriver, delar med dig till oss - även fortsättningsvis.
Tack Kristian – jag finner inte ord att beskriva hur dina texter berör.
Wow, vilken livskunskap du delar med dig av. Så fantastiskt skrivet. Bara en människa som upplevt svårigheter och motgång i sitt liv kan skriva så. Det är av det man växer som människa. De andra vet inte....ännu. Har jag rätt ? Kram till dig "Bara en tant" och till Kristian/Maggie
Så otroligt bra skrivet. Vilket fantastiskt scenario. "bara en tant" är då verkligen inte bara en tant. En fantastisk skribent. Tack för att du delar med oss, som inte är lika kreativa. M
kram på er alla, jag blir så glad och känner sådan värme över att ni personligen vill dela med er och ge respons. Tack kära ni. Mycket kärlek till er! jag - jag bara en tant
Kristian, det är inte första gången jag skriver, jag lever i värld full av cancer...men imorgon när du vaknar alldeles frisk, då lever vi i en annan värld fri från allt, fri från sjukdom, fri från krig, fri från ondska...vad är det egentligen som sker. Imorgon när du och jag vaknar är du frisk, min man som lider av en kronisk lymfon cancer frisk, mina kära vänner som har dött i år i CANCER ( fuck cancer) lever. Ja älskade Kristian, vakna en morgon och var alldeles frisk. Jag säger bara FUCK CANCER, snälla vakna en morgon alldeles frisk tillsammans med alla andra som fått den jävla sjukdomen...jag hatar den!
Oroa dig för att bli obotligt sjuk eller råka ut för en olycka - att dina barn skulle bli faderslösa och att du skulle missa deras uppväxt? Det är en oro jag bär på konstant. Önskar jag kunde glädjas istället. Oro är slöseri med dyrbar tid.
Vad fan skriver du...Vi talar om vad Kristian skulle göra om han vaknar alldeles frisk en underbar morgon.::din obefogade hypokondri "skiter" vi i det handlar inte om dig eller dina barn nu. Det handlar om Kristian Gidlund och om han vaknar upp en underbar morgon och är alldeles frisk, tänk så underbart, han hann att dela med sig av livets svåra sida, på sitt helt nakna och okomplisserade sätt, med drömmar, känslor och en så stor kärlek till livet som så många av oss inte förstår ( måste vi alla bli sjuka i en obotlig cancer innan vi förstår meningen med livet). Kristian, min största önskan "Vakna alldeles frisk imorgon", då ska du läsa Twelve weeks- An Artist`Story of Cancer,Healing and Hope. Snälla låt din dröm bli ssnn, "Vakna imorgon alldeles frisk". Kramis.
Förlåt, jag uttryckte mig klumpigt. Självklart menar jag att Kristian borde få bli frisk och få uppleva allt han drömmer om. Jag menade inget annat. Inte heller att det är slöseri att oroa sig när man är sjuk. Förlåt Kristian, om du läser detta, jag menade inte på något vis att förringa dina ord, utan mer att dina texter belyser precis det många av oss är rädda för och, precis som Maggie skriver längre ned, så menade jag att istället för att oroa mig borde jag (och många andra följare) uppskatta livet och nuet i sin helhet. Uppskatta allt, även sånt man kanske inte tänker på. Det var bara det jag menade, fast jag uttryckte mig klumpigt. Förlåt!
Jag tycker skribenten har en viktig poäng här. Oro är ett stort slöseri i livet och den av Kristians tankar jag själv tagit till mig mest. Kristian är nog inte den som smeker och vill smekt medhårs. Lev och låt leva.
Oro är inte slöseri...inte när man är sjuk, det följer med sjukdomen.. dyrbar tid den finns inte. Kristian undrar vad som händer när han vaknar alldeles frisk "pucko", då lever han här och nu, FRISK, fattar du 0, när Kristian lever här och nu utan den FUCKING CANCERN, han vaknar en morgon och är frisk. Då lever du i dina drömmar, känslor och med en stor kärlek till livet. Kristian, jag önskar att du vaknar en UNDERBAR morgon och bara är alldeles frisk...fasst det finns väl inte ens i våra drömmar... FUCK CANCER.... jävla sjukdom...jag hatar den.
Först och främst tror jag att du skulle känna dig oerhört tacksam och glad över att få vara frisk, även om du skulle ha svårt att fatta det. Du skulle engagera dig för andra som är sjuka i cancer. Jag tror att du över huvud taget skulle planera en massa saker som du sedan skulle genomföra. Du skulle fortsätta med bandet och du skulle bilda familj och få barn. Du skulle fortsätta göra karriär som journalist och skriva artiklar och mera djuplodande och problematiserande reportage om viktiga globala politiska- och andra samhällsfrågor och även reseskildringar från dina resor Jorden runt. Du skulle även skriva en artikelserie om Borlänge. Du skulle ha minst en egen häst, och ridning och hästarnas närhet skulle även fortsättningsvis vara ditt sätt att koppla av. Du skulle träffa många människor i Stockholm, Dalarna och världen och du skulle både själv bidra till och emotta ett intellektuellt utbyte av tankar och idéer med dina många sociala kontakter. Du skulle även ta dig god tid till såväl nattens som dagens nöjen. Du skulle vistas mycket i naturen och kanske ge dig ut på vandringar som skulle vara i upp till en veckas tid eller mera. Det är en del av vad jag tror du skulle göra men det är ju endast du själv som vet. Jag önskar att just detta kunde inträffa, att du fick vakna imorgon och vara alldeles frisk. / JJ
Du skulle älska som ingen älskat förut, du skulle uppskatta varenda sekund och verkligen leva i varje sekund som ingen annan någonsin gjort förut... "Du har all tid i världen" säger många, nej alla har inte all tid i världen... #Ystad#
Du skulle leva! Det som vi så gärna vill göra så länge som möjligt, men det är många som inte får det för den jävla skitcancern. Jag lider verkligen med dig. Har stått bredvid vid en jobbig cancerresa tidigare. Om du kan tro på något efter detta så kan det kanske vara en liten hjälp.Men, vi vill tro för vi vill inte lämna detta liv. Kära du, önskar dig allt gott och att det finns något annat, vi vet inte men det hjälper inte våra nära o kära för dem får ändå inte följa med dit. Kramar o styrka till dig o de närmaste.
...och du Kristian... utöver alla underbara saker som folk tror/önskar dig att göra, så tror jag att du efter ett tag skulle börja undra vilka alla vi som är här inne är för typer - och ta reda på det :) Åse
Du skulle säkert svimma!! Sen ringa din mobil glödhet av alla samtal till de dina. Du skulle hoppa upp o ner tusen gånger tills du blev svettig och ropa Yayaya jag klarade det!!! Tji fick du jävla sjukdom! Sen knalla ut i det vackra sommarvädret ta en glass fem glassar en kaffe o tre kaffe o tre glas vin o sen sjunga av hjärtats lust och kramas med alla i din väg. Eller om du vill bara lägga dig ner och småle... och tänka på allt du skall göra! Kram från Skräddarbacken.
Fortsätta leva ditt liv, ta vara på dag för dag, med samma närvaro och samma glöd, den du lär oss alla, att inte skjuta upp till morgondagen, det hade du fortsatt med <3
Inse att vi har livet till låns, att livet är en gåva. Att göra det bästa av varje dag. Vara rädda om våra medmänniskor och våra kära. Förverkliga drömmar och göra det man vill. Ta reda på vad som verkligen är viktigt. Att leva varje dag som om den vore den sista.Jobba för en bättre värld att leva i, för oss alla. Hjälpa till att bekämpa cancersjukdomar genom att ge bidrag. Göra livet lite lättare för någon som har det svårt. Att räcka ut sin hand. Mycket av detta gör du redan Kristian, men om....Kram/Maggie
Hopp! du har lärt mig att hoppas. Jag har blivit lättare i sinnet sedan jag började läsa din blogg, känner mig mer optimistiskt inställd till livet, mer levande fast ingenting i det yttre har förändrats. Nu hoppas jag att din önskan går i uppfyllelse.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska få fortsätta att leva med din kroniska sjukdom. Länge!
Nu till något helt annat. Jag blev så förvånad när du nämnde den gamle stöten Hank Williams i ett av dina inlägg. Är så tacksam för YouTube där man kan lyssna på praktiskt taget all musik. Själv lyssnar jag gärna på Alma Coogans Tenessee waltz (stavningen är förmodligen fel, men du vet nog vilken jag menar. Även the American Songbook, Gerry Mulligan, Muddy Waters, B B King. Det är ju därifrån all nutida musik stammar. Vilken musik de åstadkom. Härliga tider! Kanske ditt bands musik också finns med på Youtube. Ska söka på den.
Du är en livsnjutare Kristian och du vet verkligen hur man tar tillvara på livet. Nu och för alltid! I hope You don´t mind that I put down in words how wonderful life is while You´re in the world! Eltons text stämmer så bra in på hur jag känner för dej..Styrkekramar i massor
Du är så stark och det är så sorgligt.Du skulle nog bara leva,leva det livet som är ditt. Jag ska lyssna på ditt sommarprogram men är samtidigt lite rädd att höra dina ord.Kram Kristian <3
Le världens bredaste leende. Gå runt och kyssa din familj. Gå ut till hästarna i hagen. Ta Pysen på en skogspromenad. Äta en frukost du längtat efter. Äta en middag du längtat efter. Dricka något du tycker mest om. Planera en resa. Det räcker för i dag. Kram.
Tror inte du fattar vad mycket du berör. Det går liksom inte att sätta ord på vad man får med sig via din blogg å boken. Är tacksam för att jag fick vara vid din sida en stund! Kram
Du skulle... bara vara du. Vara Kristian. Du skulle fortsätta skriva, för dina tankar och dina väl valda ord är fortfarande dina. Oro, frustration och hopplöshet skulle inte längre synas i dina texter. Hopp, tro och lycka skulle vi kunna läsa mellan raderna istället, och kvar kommer innerligheten, äktheten och kreativiteten ändå finnas.
Vad som än sker, så va Kristian. Ändock en lyckligare och friskare Kristian, fast med samma djupa och insiktsfulla själ som vi alla får en glimt av när vi läser dina texter.
Jag hoppas att din allra högsta önskan kommer slå in... och just nu är den önskan även min (och många andras) högsta önskan.
Uppsöka naturen, skratta :) vråla! lyssna på musik hoppa! dansa! kramas Le och stråla livsgnista glädje kärleksfullhet fortsätta som du gör nu men med en sådan lätthet KRAM
Drömmar och visioner skulle komma tillbaka. Familj, barn, resor, jobb... Allt som har tagits från dig. Känna tacksamhet över en frisk kropp utan smärta. Njuta av att bara vara, kanske vara orolig för ett återfall. Njuta av mat, vin och en ljuvlig sommarkväll. Utan att må illa och bli trött alldeles för tidigt <3 Camilla
Du skulle leva och få uppleva så mycket mer... ...och jag skulle få läsa alla intervjuer du vill göra, höra dig spela, njuta av dina vackra ord...och jag önskar av hela mitt hjärta att det blir så...det är du så värd! Kärlek, Kristian....massor av kärlek till dig! / mia (mitt i natten)
Ja, det är ett oskrivet blad som vi blott enbart kan spekulera kring. Skulle du bli den du var igår? Skulle du trilla in i fällan av att oroa dig kring det lilla i vardagen på så som vi många människor gör eller skulle du våga stanna i nuet och njuta fullt ut? Skulle du stå på scenen på en festival som trots alla odds överlevde? Skulle du njuta av fullständig frihet på en hästrygg? Skulle du möta en val? Livet är en märkligt underlig resa som tar oss till platser vi inte trode fanns oavsett om det är sjukdom, friskdom, sjukhet, friskhet, drömmar, inbillning, mod, ödet eller vad vi nu vill välja att kalla det som tar oss dit! Nu fångar jag dagen för idag kan jag det, i mina mörkaste stunder av förtvivlan hade jag inte den förmågan. Vad vill jag göra med denna min dag som jag vaknar till, frisk, hel, och ledig? Jag har inte den blekaste aning. Så jag lyssnar till en puhbjörn som talar: "vad sägs om lite mat" och börjar dagen med frukost!
Sara... Du skriver så insiktsfullt och så är det ju.. Det finns alltid bra och sämre dagar. De bra dagarna då vi äger världen och de dåliga då allt blir en dimrökig ridå. Så OK...börja dagen med en god frukost är alltid en bra början. Kanske det är så livet är även om man en dag skulle vakna upp och vara frisk
Du skulle få bära en kappsäck full med jobbiga erfarenheter.En tid.... Sedan lägga den ifrån dig,på en plats. Skaffa en ny resväska till dig och en till Mårten. Pysen kan få en ryggväska! Sedan boka den där resan till tigrarnas land. Kram på solens strålar/Åsa
Leva ditt liv. Göra precis det du vill göra. Älska vem du vill. Gå vart du vill. Tänka vad du vill. Drömma dina drömmar precis så som de vill bli drömda.
Det är en bra lärdom för alla oss andra som inte befinner oss i din situation att ta vid. Sådana här livskriser påverkar alla och sorgligt, men även lyckligt nog, är det också i dessa som man finner svar på livets allra största frågor.
Det kan vara svårt att leva för stunden. Alla står vi ensamma. Vi lever ett eget liv och vi gör olika val varje dag. Jag tycker att man ska följa sitt hjärta men allra mest hoppas jag innerligt att du gör de val som du känner för starkast, både idag och i framtiden. Det antar jag innebär att följa sitt hjärta.
Du är en fin människa, Kristian. Jag önskar att jag kommer få träffa dig en dag. En dag då du lever ditt liv. En dag då du följer ditt hjärta när dina drömmar är många och stora, precis som nu.
Vad du skulle göra, vet jag ej Men jag vet om det gällt mig, jag hade smakat alla smaker som förut smakat beskt berört fler människor med min sång och min text legat still under stjärnorna tillsammans med en vän och känt hur friheten omfamnat mig om och om igen Jag hade älskat lite mer Öppnat mig för några fler Kämpat med ångest och självförakt gråtit över förlorad tid ställt mig frågan vem jag är utan sjukdom och smärta i mitt liv? Men mest av allt hade jag älskat. Gränslöst och utan förbehåll och lovat mig själv att inte en dag ska gå förbi utan att jag berörs av allt vad livet har för mig.
Genom att få oss att tänka på vad Kristian skulle göra och vilka värderingar han skulle ha med sig så får han oss, vi som redan är friska, att fundera på om vi verkligen gör det vi borde, om vi älskar oss själva och våra nära som vi borde.
Vi har lyxen att vakna alldeles friska varje morgon. Hur tar vi vara på det? /Kalle
Har du kärlek att ge så ge den till dem som du älskar. De kommer att älska dig tillbaka. Bara du kan bestämma vem du innerst inne älskar och vem som är värd din tid. Vänta inte med att berätta hur du känner om det finns det någon i ditt liv som du älskar men inte visar det för. Fördela din tid med alla som du bryr dig om. Bara du kan bestämma vem du vill vara med. Om du älskar, om du känner något i bröstet, om du är redo för kärlek. Säg det.
Om det känns rätt så är det rätt. Följ ditt hjärta.
Hi Kristian, I am really happy that I could meet you and your music. And now, your words always impress me(I have to make an effort to translate them though;)) ARIGATO for just being yourself! Lots of love from Japan, Rieko
Åh jag läste din blogg för första gången idag. Hittade en intervju, av dig, i en veckotidning på jobbet. Och trots att jag har lyssnat på sweet Jackie tusentals gånger, och sett er på festivaler för tusen år sedan, så hade jag ingen aning om att du var sjuk. Nu kommer jag aldrig glömma dej. Jag hoppas och TROR att du kommer trotsa oddsen och bli frisk igen. Kämpa på.
Det gäller att så en ädel säd på vandringen genom världen att giva det vackraste inom en till dem som man möter på färden Det gäller att giva sitt hjärtans blom och strö det ut till de många Det gäller att att älska förr´n sol går ner och skuggorna falla långa
Störtar en tall från höga kullen hörs ett genljud från brant till brant men när en blå viol i mullen vissnar är för ingen bekant först när doften saknas till sist märks vilken skatt vår örtagård mist. Kram Ylvali
God Morgon Kristian. Jag tror visserligen inte att du läser inläggen längre, men om du gör det ska du veta att jag kommer att ha på radion nu på söndag, det ska bli intressant att höra dig prata, har ju hittills endast läst det du förmedlar via ord...ser fram emot det...och önskar av hela mitt hjärta att det du skrev i inlägget kunde bli sant.
Kristian hade fantastiska program under några kvällar tidigare i våras för Musikguiden i P3. Underbar musik och lika härliga berättelser. Finns säkert kvar på sr.se så att du kan lyssna. Rekommenderas verkligen!!!
Om du blev friskförklarad skulle du nog uppskatta livet och ta vara på varje liten stund på ett nytt sätt efter att ha fått erfarenheter, som vi som inte drabbats saknar.
Jag hoppas att du sätter dig i sadeln på en vacker och stark häst. Framför dig sitter ditt barn, bakom sitter Mårten och framför er springer Pysen. Ni har alla ett stort leende på läpparna då ni töltar efter Pysen. Sen stannar ni till på en äng och äter någonting gott för att sedan rida hem då solen går ner. En middag står framdukade för er tillsammans med din mamma, pappa och syskon. Jag ser detta i min fantasi och jag skulle göra vad som helst för att det skulle bli din verklighet fina Kristian. Fina, fina Kristian !! Ulrika Persson, Östersund.
Det finns givetvis en oerhörd substans i "klyschigheter" att man som frisk önskar sig tusen saker men att man som sjuk bara önskar sig en, att bli frisk. Jag försöker att tänka så, vissa dagar är det svårt, andra dagar självklart. Jag antar att det är helt normalt, att det är vardagen i sin bemärkelse, men önskar så att jag kunde uppskatta livet här och nu, precis som det är.
...från en sjuk till en annan sjuk...ja vad fan skulle vi göra? Leva och som alla andra, fortsätta med livet lite mer eftertänksamma, men sedan skulle livet bli vardag igen. Det känns som livet bara skulle gå vidare som om ingenting har hänt. Det som är/ känns värst, är att allting bara rullar på och efter ett tag är allting glömt. Men vaknar vi friska imorgon Kristian, då ska både du och jag förändra världen...vi ska jubla, vi ska förändra, vi ska få alla att inse vad livet betyder, bort med alla hinder, vi lever här och nu och tar vara på varje sekund, minut och timme. Vi bara lever här och nu, och lever den korta tid vi har här på jorden.
Kristian, du skulle ha kliat dig i håret och gått på toaletten och sen läst lite tidningar och kaffet måste ju man (jag) ha och sen hade du hängt tvätten min vän på den där djävla bångstyriga torkvindan som man aldrig får upp eller hit eller dit...tja nåt sånt.....kram Carin
Det var två tvillingar som bodde i en livmoder. De förundrades varje dag hur bra de hade det, vilken fantastisk gåva det var att få finnas till!! De var oändligt tacksamma till modern (som de aldrig sett) och till att de fick dela den här tillvaron tillsammans.
En dag sa den ena till den andra; du, den här tiden vi har här kommer att ta slut.
Vadå sa den andra vad menar du??
Jo, vi kommer att måsta födas och försvinna härifrån.
Försvinna?? Vart då??
- det vet jag inte, ingen vet. Ingen vet vad som händer, men vi vet ju att hit kommer vi inte tillbaka. Vi har ju sett spår av att andra varit här före oss och ingen av dem har ju kommit tillbaka! Vem vet, vi har ju inte heller sett "modern", det kanske bara är nåt man hittat på för att trösta oss??
Veckorna gick och ångesten väckte sig större och större för varje dag. Till slut kom dagen då de skulle födas. Tvillingarna gjorde stort motstånd, de ville till varje pris vara kvar men kraften som trängde ut dem var större.
När de kom ut och öppnade ögonen var det en skönhet oändligt större än de nånsin kunnat ana som mötte dem. De omgavs omedelbart av kärlek och ljuset som nådde deras ögon var de vackraste de sett..
Vet inte vem som är författaren till den här historien men jag föreställer mig döden så här och det ger mig tröst.
Mitt råd till dig - ge inte upp - sök efter alternativmedicinens möjligheter. Mitt förslag, kontakta Mistelgården som ligger i Hörby, där botar man canser med mungoböngroddar. Kram Inga
Kristian, Du besitter en gudomlig insikt om livet. Du har redan packat din ryggsäck inför din nästa stora resa. Var inte rädd. Ditt medvetande byter bara plats. Det löser sig Kristian, det löser sig.
Jag kommer att lyssna på ditt radioprogram fler gånger framöver. Där finns mycket att hämta.
Tack för ett underbart tänkvärt sommarprogram! Vi människor tar allt för givet i våra vanliga liv så länge allt går på sin invanda räls. Du hjälpte till att uppmärksamma oss på de vardagliga väsentligheterna. Detta program ska jag återvända till många gånger!
Tack Kristian för ditt sommarprogram! Många tårar fälldes. Du fick mig att än en gång fundera över vad som är viktigt i livet! Många kramar till dej. Anki
Det finns en mening med allt Men vi är för små för att förstå Den dagen vi träffas igen så kommer vi att förstå Varför du var tvungen att gå så tidigt Du har ett mycket större uppdrag att göra Du är menat för något större
Du verkar vara en fantastisk människa oavsett om du är döende eller inte. Allt du hunnit göra, hungern efter liv. Det är stort. Jag skulle kunna vara din mamma. Om jag vore det skulle jag vara så stolt och samtidigt sorgsen. Du står och pekar in i evigheten utan att håna oss för att vi är så rädda.
Vad skriver man till en döende person som man aldrig har träffat eller har vetat har funnits, men ändå har lyckats virvla upp tusen olika känslor inom en. Tack för din berättelse i Sommarpratarna, fick ett tips att lyssna på din historia. På 1timme och 30min så har du lyckats som sagt att virvla upp glädje och sorg, sorg för att du ska dö så pass ung och har så mycket kvar att uppleva, glädje för att du fick inse hur mycket jag älskar livet och min familj. Tack för det. Du kommer från denna dag finnas kvar i mitt minne och leva med mig tills jag dör. Är imponerad av dina låtval i programmet, låter som dom var jäkligt igenomtänkta. Skriver upp några låtar till dig. Old Debils - William Elliot Whitmore, Too old to die young - Brother Dege och Asaf Avidan - Diffrent Pulses
Jag satt på en buss i Kina och lyssnade på din röst. Intryckt bland främlingar, mörker utanför fönstret. Du sa: Än idag vet jag fortfarande inte var Maria tar slut och jag börjar.
Då visste jag, jag måste läsa.
Jag hade haft din bok i över ett år, men aldrig vågat öppna den. Jag är också sjuk. Inte sjuk så som du var, sjuk på ett sätt som i jämförelse känns patetiskt men som likväl är ett annat slags mörker.
De senaste dagarna har ett minne kommit tillbaka till mig. Något jag inte tänkt på under flera års tid. Ett minne från en av de första gångerna jag och min kärlek träffades. Hur vi var hemma hos honom i hans soffa, han slog på en film men någonstans försvann vi in i varandra. Filmen var "stekta gröna tomater på Whistle Stop Café".
För exakt trettio minuter sedan kom jag fram till ett kapitel i din bok där du beskriver samma sak. En soffa, en film, två älskande. Det är också i samma kapitel du säger den meningen som gjorde att jag började läsa. Något brast i mig. Jag har gråtit sen dess.
Jag tror att du hade förstått.
Kanske kan du se det här. Vad vet vi egentligen om den här världen? Jag är ledsen för allt.
Underbara tanke! Jag själv fantiserar om att gå vägen rakt fram när jag blir fri. Att bli frisk är också att bli fri. Alla goda tankar/Sture
SvaraRaderaKram
RaderaAlla goda tankar till dig med.
RaderaL
Hoppas det går dig väl i livet.
RaderaLeva livet alldeles vanligt. Orka träffa alla vänner. Orka ta del av allt!
SvaraRaderaBra att du vågar drömma! Skönt att hoppet finns kvar! ❤ Massor med kramar från Insjön
SvaraRaderaÅh, där är du ju Kristian. Puh. Jag sträckläste din blog igår och som många andra är jag helt fast; fast i ditt liv, fast i en empati, fast i en hysterisk längtan av att du inte dör. Det blir så personligt, jag antar att du förstått det med alla tusentals som läser bloggen och alla inlägg; du blir någon vi känner, håller av. Det är otroligt hur mycket kärlek man kan känna för någon man aldrig träffat.
SvaraRaderaJag är bara en liten person, i ett litet Göteborg, med en liten son och en pappa som gick bort i cancer för 10 år sedan när jag var 24. Jag är ingen för dig, men du blev någon för mig. Om du bara visste hur mycket jag skulle vilja ge dig en lång, varm kram. Jag önskar att allas våra berörda hjärtan kunde räcka till att ge dig livet tillbaks. Om vi kunde motat bort cancern med kärlek hade du varit frisk på sju röda sekunder.
<3
/Anna-Maria
Vad fint skrivet av dig A-M♡♥♡
RaderaCaroline i Uppsala
♡finaste ord till finaste kristian♡
RaderaStyrkekram till dig och din familj
...karina i jämtland
Så bra skrivet!
RaderaVi är nog många många som delar den här känslan och tycker och tänker likadant!
Fira och sen lägga ner bloggen!! :-)
SvaraRaderaKärlek till dig Kristian! Önskar att jag kunde svinga ett trollspö över dig o alla andra i dinsituation. <3//Forssatanten
SvaraRaderakramar
SvaraRaderaVåga älska...
SvaraRaderaKram
Kanske skulle du banka på trummorna i flera timmar och njuta av att du orkar spela... Kanske skulle du bara sätta dig på ett fint ställe och njuta av friden.... Kanske skulle du åka runt och träffa alla dina nära och kära och krama dom hårt.... Kanske skulle du ta en lång ridtur i full galopp över tunaslätten.... Kanske du bara skulle njuta av att få vara Kristian ett tag utan en massa måsten....kanske du och Pysen skulle ta långa skogspromenader i dina hemtrakter och sätta er vid en sten under ett träd och njuta av sommarens härliga dofter.... Du har berört så många och vi är många som följer dig på din resa och önskar att allt kunde bli bra. / Pia
SvaraRaderaTa dig tid
SvaraRadera...jag tänker..varje morgon..inget är självklart
forma om
forma nytt
man är som en lerklump
men
vem formar en som människa
vem
jag vill att det är jag
oftast
❤❤❤
SvaraRaderaKram.
SvaraRaderaBörja om från början igen? Lära om allt på nytt?
SvaraRaderaKristian, jag tror du skulle omfamna världen!
SvaraRaderaDet kommer du att göra, i vår paralela värld❤
SvaraRaderaDu skulle leva. Och du skulle göra det med en djupare insikt om vad livet faktiskt är än någon av oss andra levande varelser har. Du skulle bada i livets rikedomar, skriva texter och göra intervjuer, resa jorden runt, banka så hårt på trummorna att väggarna skulle skaka. Hitta någon att dela livet med och få det där barnet som du så gärna vill ha. Du skulle vara en underbar pappa.
SvaraRaderaMånga kramar/Em
Det skulle vara alldeles underbart!
SvaraRaderaRida, älska, leva.
SvaraRaderaAllt vad du vill.
Kram
Låter som den Kristian vi lärt känna här!
RaderaDå man är frisk har man 1000 önskningar, när man är sjuk har man bara en.....
SvaraRaderaÅh,vad jag önskar att det blev så.....
SvaraRaderaKram finaste Kristian
nina
Sluta uppskatta livet?
SvaraRaderaÄlska som du aldrig älskat förr!
SvaraRaderaNina
<3
SvaraRaderaSkriva! Kram
SvaraRaderaOm jag vaknade och fick veta att du var frisk skulle jag önska att du först firade och sen:
SvaraRadera-Skrev en till bok eller förresten många böcker.
-Skrev texter till ett svenskt Sugarplum album
-Gjorde ett granskande reportage av Sverige för Uppdrag granskning
-Köpte ett hus i Dalarna, där alla Sugarplumbarnen skulle samlas varje sommar och leka och höra sina pappor berätta skrönor från ungdomens eskapader ute i världen (censurerade förstås)
-Spela varje sommar på den återuppståndna Peace and Love festivalen
Komma förbi hos oss och ta en fika med Pysen varje sommar
Sen är det ju du som bestämmer förstås.
kram
Fint Kerstin <3
Radera<3
SvaraRaderaDå måste du starta en ny blogg, fri från cancer och bara fortsätta att dela med dig av dina drömmar, känslor och kärlek. Vi alla vill ju fortsätta att följa din och Pysens resa genom det friska livet...snälla. "Vakna en morgon och var alldeles frisk".
SvaraRaderaDu skulle sjunga så hela huset vaknade, ge dig på dina trummor och slå en virvel så du tappar andan.
SvaraRaderaOch när du hämtat andan upptäcka att du fortfarande lever och är lika mycket levande som dagen innan.
Du skulle bli svindlande medveten om att livet idag inte längre är utmätt av samma orsak som igår.
Du skulle därefter gå ut med Pysen, ta med dig matsäck, vandra i skogen, ta en paus, häpna, vara tacksam över naturens ”själsliga” läkande förmåga.
Hur naturen med dess påträngande kraft jublande tvingar på dig sin närvaro, hälsar ”vi finns här för dig”, omsluter dig i kärlek och ger inre vilsam ro.
Du skulle fortsätta att visa hur mycket du villkorslöst älskar dina nära och kära.
Visa omtanke, ringa dem dagligen, trösta och förmana, höra hur de mår.
Du skulle även fortsätta med reflektioner över ditt skapande av livskvalitet genom de djupa insikter du erövrat de senaste två åren.
Men att du även i ord LYCKATS slå oss med häpnad när du förmedlar dem till oss miljontals som läser dina texter.
Du skulle fortsätta vara tacksam och upptäcka glädjen över att få göra enkla obetydliga vardagssysslor. Vardagssysslor du tidigare avskydde och undvek därför att de var så tråkiga.
Du kommer med tiden att få allt svårare att besvara frågan du får: ”Nu när du är frisk. Vad tycker du att sjukdomstiden har lärt dig?”.
Du kommer så småningom att bli blockerad när man frågar dig ”skulle du ha velat vara utan erfarenheten av din sjukdom och att leva nära döden?”.
Hur formulera ett svar på frågor, när man inte har något annat att jämföra med?
Du kommer att upptäcka att dina djupa livsinsikter blir allt svårare att dela med sig till någon.
Många verkar som om, men få kan förstå vidden av dem.
De har ju inte har varit där du har varit.
Du kommer att reagera inombords, kanske även i öppen dialog över de som oförtjänt klagar på småsaker, missnöjda över det mesta, avundsjuka, självupptagna, missunnsamma, lögnaktiga, otacksamma, grälsjuka, penninggalna…
Du kommer med större inlevelse och sorg inte kunna förstå varför det finns människor som orsakar så mycket ondska, att ”världen” ser ut som den gör med ekonomiska kriser, samhällskatastrofer, svält, krig…och att oskyldiga barn, vuxna, djur, natur drabbas.
Så småningom kommer du att uppleva att dina djupa insikter orsakar ett vemod och smärtsamt ensamt utanförskap, trots att du lever i innanförskap och gemenskap med människor som älskar dig.
Du kommer ändå att känna dig lyckligt lottad!
Din välförankrade livserfarenhet ger en mognad med möjligheter till egna vägval i formandet och skapandet av livskvalitet med innehåll.
Du kommer att välja fortsätta och stå på barrikaderna och säga din hjärtas mening.
Vissa delar i livet behöver väljas bort för att kunna fortsätta att överleva.
Jag har delvist varit där.
Du är där fullt ut, och dessutom processat längre i självinsikt, men på väsentligt kortare tid.
Din livsvisdom uttrycker du imponerande mästerligt i poetiska ord, och träffar så hårt att få kan undgå en tankeställare mot egen förändring och ödmjukare inställning.
Du är och har varit där, som om du redan har överlevt din kamp.
Jag önskar inget högre än att du skulle vakna frisk en morgon.
Vi är många som bär dig och din önskan i våra hjärtan, är tacksamma över att du skriver, delar med dig till oss - även fortsättningsvis.
Tack Kristian – jag finner inte ord att beskriva hur dina texter berör.
Jag – bara en tant.
Wow, vilken livskunskap du delar med dig av. Så fantastiskt skrivet. Bara en människa som upplevt svårigheter och motgång i sitt liv kan skriva så. Det är av det man växer som människa. De andra vet inte....ännu. Har jag rätt ? Kram till dig "Bara en tant" och till Kristian/Maggie
RaderaHoppas verkligen att Kristian läser detta. Fantastiskt skrivet, "bara en tant". Kram
RaderaStor kram till dig också Kristian//Lisa
Så fint skrivet. Det är ju precis så det känns att man vill säga. / Pia
RaderaSå otroligt bra skrivet. Vilket fantastiskt scenario. "bara en tant" är då verkligen inte bara en tant. En fantastisk skribent. Tack för att du delar med oss, som inte är lika kreativa. M
Raderakram på er alla, jag blir så glad och känner sådan värme över att ni personligen vill dela med er och ge respons.
RaderaTack kära ni. Mycket kärlek till er!
jag - jag bara en tant
Jag vet att du skulle njuta av allt....leva här och nu...göra allt det du drömmer om och lite till...Varma soliga kramar från mig ...// Ingela
SvaraRaderaJag hoppas innerligt att du får veta det på riktigt
SvaraRadera(vad du skulle göra om du vaknade en morgon och var frisk)!!
/ Bodil
Jag önskar att det blir så. Packa inte hjärtat. Det är inte dags att resa än. Kram, Oskar
SvaraRaderaMycket fina rader
RaderaMaggie(Örebro)
Du skriver alltid sådana tänkvärda ord Oskar.
RaderaKram/Lotta
Ja, Oskar är en fin människa. Allt skrivs från hjärtat. Ärligt
RaderaTack så mycket fina ni! Kram!
Raderabara en tant/ så fint skrivet! jag håller verkligen med,önskar det kunde bli så..Älskar dig Kristian..Loke,s mamma..
SvaraRaderaKristian, det är inte första gången jag skriver, jag lever i värld full av cancer...men imorgon när du vaknar alldeles frisk, då lever vi i en annan värld fri från allt, fri från sjukdom, fri från krig, fri från ondska...vad är det egentligen som sker. Imorgon när du och jag vaknar är du frisk, min man som lider av en kronisk lymfon cancer frisk, mina kära vänner som har dött i år i CANCER ( fuck cancer)
SvaraRaderalever. Ja älskade Kristian, vakna en morgon och var alldeles frisk. Jag säger bara FUCK CANCER, snälla vakna en morgon alldeles frisk tillsammans med alla andra som fått den jävla sjukdomen...jag hatar den!
Kram <3
SvaraRaderaChock. Sen undra, vad gör jag nu? Kram på dig förresten =)
SvaraRaderaOroa dig för att bli obotligt sjuk eller råka ut för en olycka - att dina barn skulle bli faderslösa och att du skulle missa deras uppväxt? Det är en oro jag bär på konstant. Önskar jag kunde glädjas istället. Oro är slöseri med dyrbar tid.
SvaraRaderaVad fan skriver du...Vi talar om vad Kristian skulle göra om han vaknar alldeles frisk en underbar morgon.::din obefogade hypokondri "skiter" vi i det handlar inte om dig eller dina barn nu. Det handlar om Kristian Gidlund och om han vaknar upp en underbar morgon och är alldeles frisk, tänk så underbart, han hann att dela med sig av livets svåra sida, på sitt helt nakna och okomplisserade sätt, med drömmar, känslor och en så stor kärlek till livet som så många av oss inte förstår ( måste vi alla bli sjuka i en obotlig cancer innan vi förstår meningen med livet). Kristian, min största önskan "Vakna alldeles frisk imorgon", då ska du läsa Twelve weeks- An Artist`Story of Cancer,Healing and Hope. Snälla låt din dröm bli ssnn, "Vakna imorgon alldeles frisk".
RaderaKramis.
Förlåt, jag uttryckte mig klumpigt. Självklart menar jag att Kristian borde få bli frisk och få uppleva allt han drömmer om. Jag menade inget annat. Inte heller att det är slöseri att oroa sig när man är sjuk. Förlåt Kristian, om du läser detta, jag menade inte på något vis att förringa dina ord, utan mer att dina texter belyser precis det många av oss är rädda för och, precis som Maggie skriver längre ned, så menade jag att istället för att oroa mig borde jag (och många andra följare) uppskatta livet och nuet i sin helhet. Uppskatta allt, även sånt man kanske inte tänker på. Det var bara det jag menade, fast jag uttryckte mig klumpigt. Förlåt!
RaderaJag tycker skribenten har en viktig poäng här. Oro är ett stort slöseri i livet och den av Kristians tankar jag själv tagit till mig mest. Kristian är nog inte den som smeker och vill smekt medhårs. Lev och låt leva.
RaderaOro är inte slöseri...inte när man är sjuk, det följer med sjukdomen.. dyrbar tid den finns inte. Kristian undrar vad som händer när han vaknar alldeles frisk "pucko", då lever han här och nu, FRISK, fattar du 0, när Kristian lever här och nu utan den FUCKING CANCERN, han vaknar en morgon och är frisk. Då lever du i dina drömmar, känslor och med en stor kärlek till livet. Kristian, jag önskar att du vaknar en UNDERBAR morgon och bara är alldeles frisk...fasst det finns väl inte ens i våra drömmar... FUCK CANCER.... jävla sjukdom...jag hatar den.
SvaraRaderaFörst och främst tror jag att du skulle känna dig oerhört tacksam och glad över att få vara frisk, även om du skulle ha svårt att fatta det. Du skulle engagera dig för andra som är sjuka i cancer. Jag tror att du över huvud taget skulle planera en massa saker som du sedan skulle genomföra. Du skulle fortsätta med bandet och du skulle bilda familj och få barn. Du skulle fortsätta göra karriär som journalist och skriva artiklar och mera djuplodande och problematiserande reportage om viktiga globala politiska- och andra samhällsfrågor och även reseskildringar från dina resor Jorden runt. Du skulle även skriva en artikelserie om Borlänge. Du skulle ha minst en egen häst, och ridning och hästarnas närhet skulle även fortsättningsvis vara ditt sätt att koppla av. Du skulle träffa många människor i Stockholm, Dalarna och världen och du skulle både själv bidra till och emotta ett intellektuellt utbyte av tankar och idéer med dina många sociala kontakter. Du skulle även ta dig god tid till såväl nattens som dagens nöjen. Du skulle vistas mycket i naturen och kanske ge dig ut på vandringar som skulle vara i upp till en veckas tid eller mera. Det är en del av vad jag tror du skulle göra men det är ju endast du själv som vet. Jag önskar att just detta kunde inträffa, att du fick vakna imorgon och vara alldeles frisk. / JJ
SvaraRaderaOj vad jag önskar att det kunde hända dig.
SvaraRaderaDet gör alla, hoppas jag.
RaderaDu skulle älska som ingen älskat förut, du skulle uppskatta varenda sekund och verkligen leva i varje sekund som ingen annan någonsin gjort förut...
SvaraRadera"Du har all tid i världen" säger många, nej alla har inte all tid i världen...
#Ystad#
Leva!
SvaraRaderaJag tror du skulle undra vad du skulle göra nu... Jag säger bara att då ska du Leva och finnas till !
SvaraRaderaJag tror det skulle vara ditt livs lyckligaste stund!
SvaraRadera"Bara" leva utan måsten! Ta dagen som den kommer å så resa förstås!!!♡♥♡♥
SvaraRaderaKram fr Caroline i Uppsala
Du skulle leva! Det som vi så gärna vill göra så länge som möjligt, men det är många som inte får det för den jävla skitcancern. Jag lider verkligen med dig. Har stått bredvid vid en jobbig cancerresa tidigare. Om du kan tro på något efter detta så kan det kanske vara en liten hjälp.Men, vi vill tro för vi vill inte lämna detta liv. Kära du, önskar dig allt gott och att det finns något annat, vi vet inte men det hjälper inte våra nära o kära för dem får ändå inte följa med dit.
SvaraRaderaKramar o styrka till dig o de närmaste.
Självklart kommer du snart att få erfara det,
SvaraRaderaskapa din tillvaro nu,på andra sidan,
Nattseglarskeppet
<3<3<3
SvaraRadera❤ Kristian fina du,
SvaraRaderaÖnskar…hoppas…
Skickar genom cyberspace all styrka, kraft, omtänksamhet.
All respekt, kärlek till dig, Kristian, ”dina hjärtas slag”
Kram fina du ❤ med din fina familj, dina underbara vänner
Maggie (Örebro)
Önskar att det kunde ske ett mirakel ��
SvaraRaderaDen inspiration du ger kommer alltid att leva.
SvaraRadera//Helena på Åsen
...och du Kristian... utöver alla underbara saker som folk tror/önskar dig att göra, så tror jag att du efter ett tag skulle börja undra vilka alla vi som är här inne är för typer - och ta reda på det :) Åse
SvaraRaderaKänner så för dig och dit situation. Som vanligt räcker inte orden till. Du är och förblir den du är, oavs. Kram från Småland
SvaraRaderaDu skulle säkert svimma!! Sen ringa din mobil glödhet av alla samtal till de dina. Du skulle hoppa upp o ner tusen gånger tills du blev svettig och ropa Yayaya jag klarade det!!! Tji fick du jävla sjukdom! Sen knalla ut i det vackra sommarvädret ta en glass fem glassar en kaffe o tre kaffe o tre glas vin o sen sjunga av hjärtats lust och kramas med alla i din väg. Eller om du vill bara lägga dig ner och småle... och tänka på allt du skall göra! Kram från Skräddarbacken.
SvaraRaderaFortsätta leva ditt liv, ta vara på dag för dag, med samma närvaro och samma glöd, den du lär oss alla, att inte skjuta upp till morgondagen, det hade du fortsatt med <3
SvaraRaderaTror du skulle kramat om dina nära å kära men aldrig glömt hur skört livet är.. hoppas verkligen du gör de en dag// M
SvaraRaderaNjuta...
SvaraRaderaInse att vi har livet till låns, att livet är en gåva. Att göra det bästa av varje dag. Vara rädda om våra medmänniskor och våra kära. Förverkliga drömmar och göra det man vill. Ta reda på vad som verkligen är viktigt. Att leva varje dag som om den vore den sista.Jobba för en bättre värld att leva i, för oss alla. Hjälpa till att bekämpa cancersjukdomar genom att ge bidrag. Göra livet lite lättare för någon som har det svårt. Att räcka ut sin hand. Mycket av detta gör du redan Kristian, men om....Kram/Maggie
SvaraRaderaVad jag önskar att det är precis det du skulle få uppleva, Kristian.
SvaraRaderaHopp! du har lärt mig att hoppas. Jag har blivit lättare i sinnet sedan jag började läsa din blogg, känner mig mer optimistiskt inställd till livet, mer levande fast ingenting i det yttre har förändrats. Nu hoppas jag att din önskan går i uppfyllelse.
SvaraRaderaoch på frågan vad du ska göra svarar jag: hoppas vidare. /r
SvaraRaderaJa du det är du inte ensam om att tänka. ..........
SvaraRaderaLeva!
SvaraRaderaJag hoppas av hela mitt hjärta att du ska få fortsätta att leva med din kroniska sjukdom. Länge!
SvaraRaderaNu till något helt annat. Jag blev så förvånad när du nämnde den gamle stöten Hank Williams i ett av dina inlägg. Är så tacksam för YouTube där man kan lyssna på praktiskt taget all musik. Själv lyssnar jag gärna på Alma Coogans Tenessee waltz (stavningen är förmodligen fel, men du vet nog vilken jag menar. Även the American Songbook, Gerry Mulligan, Muddy Waters, B B King. Det är ju därifrån all nutida musik stammar. Vilken musik de åstadkom. Härliga tider! Kanske ditt bands musik också finns med på Youtube. Ska söka på den.
All lycka till dig!
Nilla, numera Malmöbo
Kristian, jag tror att du kommer bli frisk!
SvaraRaderaDu är en livsnjutare Kristian och du vet verkligen hur man tar tillvara på livet. Nu och för alltid!
SvaraRaderaI hope You don´t mind that I put down in words how wonderful life is while You´re in the world! Eltons text stämmer så bra in på hur jag känner för dej..Styrkekramar i massor
You´r Always On Me Mind...
SvaraRaderaKram//Roxanna
Önskar verkligen att det kunde vara så...
SvaraRaderaKram Carro
"en vildros"
Du är så stark och det är så sorgligt.Du skulle nog bara leva,leva det livet som är ditt. Jag ska lyssna på ditt sommarprogram men är samtidigt lite rädd att höra dina ord.Kram Kristian <3
SvaraRaderaAntagligen njuta som fan.
SvaraRadera// Annelie
Le världens bredaste leende. Gå runt och kyssa din familj. Gå ut till hästarna i hagen. Ta Pysen på en skogspromenad. Äta en frukost du längtat efter. Äta en middag du längtat efter. Dricka något du tycker mest om. Planera en resa. Det räcker för i dag.
SvaraRaderaKram.
Bra skrivet!Kram från Mormor
RaderaTack!
RaderaLeva.
SvaraRaderaTror inte du fattar vad mycket du berör. Det går liksom inte att sätta ord på vad man får med sig via din blogg å boken. Är tacksam för att jag fick vara vid din sida en stund! Kram
SvaraRaderaDu skulle... bara vara du. Vara Kristian. Du skulle fortsätta skriva, för dina tankar och dina väl valda ord är fortfarande dina. Oro, frustration och hopplöshet skulle inte längre synas i dina texter. Hopp, tro och lycka skulle vi kunna läsa mellan raderna istället, och kvar kommer innerligheten, äktheten och kreativiteten ändå finnas.
SvaraRaderaVad som än sker, så va Kristian. Ändock en lyckligare och friskare Kristian, fast med samma djupa och insiktsfulla själ som vi alla får en glimt av när vi läser dina texter.
Jag hoppas att din allra högsta önskan kommer slå in... och just nu är den önskan även min (och många andras) högsta önskan.
Lev.
/en småbarnsmor i Höör
Fantastiskt att du har energi att förmedla
SvaraRaderaDen varmaste kramen skickar jag dig!
SvaraRaderaUppsöka naturen, skratta :) vråla! lyssna på musik hoppa! dansa! kramas Le och stråla livsgnista glädje kärleksfullhet fortsätta som du gör nu men med en sådan lätthet KRAM
SvaraRaderavara den Du ska bli :-D
SvaraRaderaDrömmar och visioner skulle komma tillbaka.
SvaraRaderaFamilj, barn, resor, jobb... Allt som har tagits från dig.
Känna tacksamhet över en frisk kropp utan smärta. Njuta av att bara vara, kanske vara orolig för ett återfall.
Njuta av mat, vin och en ljuvlig sommarkväll.
Utan att må illa och bli trött alldeles för tidigt
<3
Camilla
Kram <3
SvaraRadera//Lotta
Du skulle leva och få uppleva så mycket mer...
SvaraRadera...och jag skulle få läsa alla intervjuer du vill göra,
höra dig spela, njuta av dina vackra ord...och jag önskar av hela mitt hjärta att det blir så...det är du så värd!
Kärlek, Kristian....massor av kärlek till dig!
/ mia (mitt i natten)
Ja, det är ett oskrivet blad som vi blott enbart kan spekulera kring. Skulle du bli den du var igår? Skulle du trilla in i fällan av att oroa dig kring det lilla i vardagen på så som vi många människor gör eller skulle du våga stanna i nuet och njuta fullt ut? Skulle du stå på scenen på en festival som trots alla odds överlevde? Skulle du njuta av fullständig frihet på en hästrygg? Skulle du möta en val? Livet är en märkligt underlig resa som tar
SvaraRaderaoss till platser vi inte trode fanns oavsett om det är sjukdom, friskdom, sjukhet, friskhet, drömmar, inbillning, mod, ödet eller vad vi nu vill välja att kalla det som tar oss dit! Nu fångar jag dagen för idag kan jag det, i mina mörkaste stunder av förtvivlan hade jag inte den förmågan. Vad vill jag göra med denna min dag som jag vaknar till, frisk, hel, och ledig? Jag har inte den blekaste aning. Så jag lyssnar till en puhbjörn som talar: "vad sägs om lite mat" och börjar dagen med frukost!
Sara... Du skriver så insiktsfullt och så är det ju.. Det finns alltid bra och sämre dagar. De bra dagarna då vi äger världen och de dåliga då allt blir en dimrökig ridå. Så OK...börja dagen med en god frukost är alltid en bra början. Kanske det är så livet är även om man en dag skulle vakna upp och vara frisk
RaderaSara!
RaderaSå fantastiskt bra skrivet.
Kram
Du skulle få bära en kappsäck full med jobbiga erfarenheter.En tid....
SvaraRaderaSedan lägga den ifrån dig,på en plats.
Skaffa en ny resväska till dig och en till Mårten.
Pysen kan få en ryggväska!
Sedan boka den där resan till tigrarnas land.
Kram på solens strålar/Åsa
Leva ditt liv. Göra precis det du vill göra. Älska vem du vill. Gå vart du vill. Tänka vad du vill. Drömma dina drömmar precis så som de vill bli drömda.
SvaraRaderaDet är en bra lärdom för alla oss andra som inte befinner oss i din situation att ta vid. Sådana här livskriser påverkar alla och sorgligt, men även lyckligt nog, är det också i dessa som man finner svar på livets allra största frågor.
Det kan vara svårt att leva för stunden. Alla står vi ensamma. Vi lever ett eget liv och vi gör olika val varje dag. Jag tycker att man ska följa sitt hjärta men allra mest hoppas jag innerligt att du gör de val som du känner för starkast, både idag och i framtiden. Det antar jag innebär att följa sitt hjärta.
Du är en fin människa, Kristian.
Jag önskar att jag kommer få träffa dig en dag.
En dag då du lever ditt liv.
En dag då du följer ditt hjärta när dina drömmar är många och stora, precis som nu.
Kram
/Em
Vad du skulle göra, vet jag ej
SvaraRaderaMen jag vet om det gällt mig,
jag hade smakat alla smaker som förut smakat beskt
berört fler människor med min sång och min text
legat still under stjärnorna tillsammans med en vän
och känt hur friheten omfamnat mig om och om igen
Jag hade älskat lite mer
Öppnat mig för några fler
Kämpat med ångest och självförakt
gråtit över förlorad tid
ställt mig frågan vem jag är
utan sjukdom och smärta i mitt liv?
Men mest av allt hade jag älskat.
Gränslöst och utan förbehåll
och lovat mig själv
att inte en dag ska gå förbi
utan att jag berörs
av allt vad livet har för mig.
Fint!
RaderaKristian! Du skulle vara en tillgång till detta jordelivet - presis som du är idag! Tankan till dig från mig - Gunsan
SvaraRaderaGenom att få oss att tänka på vad Kristian skulle göra och vilka värderingar han skulle ha med sig så får han oss, vi som redan är friska, att fundera på om vi verkligen gör det vi borde, om vi älskar oss själva och våra nära som vi borde.
SvaraRaderaVi har lyxen att vakna alldeles friska varje morgon. Hur tar vi vara på det? /Kalle
Har du kärlek att ge så ge den till dem som du älskar. De kommer att älska dig tillbaka.
RaderaBara du kan bestämma vem du innerst inne älskar och vem som är värd din tid.
Vänta inte med att berätta hur du känner om det finns det någon i ditt liv som du älskar men inte visar det för.
Fördela din tid med alla som du bryr dig om. Bara du kan bestämma vem du vill vara med.
Om du älskar, om du känner något i bröstet, om du är redo för kärlek. Säg det.
Om det känns rätt så är det rätt.
Följ ditt hjärta.
Så vackert skrivet, Anonym 27 juni 21:33.
RaderaHej Kristian,
SvaraRaderaHörde just Mikael Wiehes "En sång till modet" och den fick mig att tänka på dig.
Hej Kristian! Jag såg dig idag på torget nära där du bor. Mina varmaste tankar till dig!
SvaraRaderaHi Kristian,
SvaraRaderaI am really happy that I could meet you and your music. And now, your words always impress me(I have to make an effort to translate them though;))
ARIGATO for just being yourself!
Lots of love from Japan,
Rieko
Åh jag läste din blogg för första gången idag. Hittade en intervju, av dig, i en veckotidning på jobbet. Och trots att jag har lyssnat på sweet Jackie tusentals gånger, och sett er på festivaler för tusen år sedan, så hade jag ingen aning om att du var sjuk. Nu kommer jag aldrig glömma dej. Jag hoppas och TROR att du kommer trotsa oddsen och bli frisk igen. Kämpa på.
SvaraRaderaDikt till Kristian vår kämpe.
RaderaDet gäller att så en ädel säd på vandringen genom världen
att giva det vackraste inom en till dem som man möter på färden
Det gäller att giva sitt hjärtans blom och strö det ut till de många
Det gäller att att älska förr´n sol går ner och skuggorna falla långa
Störtar en tall från höga kullen hörs ett genljud från brant till brant
men när en blå viol i mullen vissnar är för ingen bekant
först när doften saknas till sist
märks vilken skatt vår örtagård mist.
Kram Ylvali
God Morgon Kristian.
SvaraRaderaJag tror visserligen inte att du läser inläggen längre, men om du gör det ska du veta att jag kommer att ha på radion nu på söndag, det ska bli intressant att höra dig prata, har ju hittills endast läst det du förmedlar via ord...ser fram emot det...och önskar av hela mitt hjärta att det du skrev i inlägget kunde bli sant.
Kristian hade fantastiska program under några kvällar tidigare i våras för Musikguiden i P3. Underbar musik och lika härliga berättelser. Finns säkert kvar på sr.se så att du kan lyssna. Rekommenderas verkligen!!!
RaderaTack snälla för tipset, det ska jag lyssna på, och glöm inte P1 kl. 13.00 nu på söndag.
RaderaKära du!
SvaraRaderaBara lev vidare, så.....
Kram
Om du blev friskförklarad skulle du nog uppskatta livet och ta vara på varje liten stund på ett nytt sätt efter att ha fått erfarenheter, som vi som inte drabbats saknar.
SvaraRaderaKram från Nilla
Tacka Gud för Hans underbara nåd =)
SvaraRaderaHej Kristian.
SvaraRaderaJag vill bara säga att din förmåga att förvandla tankar till ord är fantastisk. Det du skriver rör en långt in i själen.
Jag hoppas att du får lov att njuta utav sommaren, känna gräset under fötterna och klappa de där älskade hästarna.
Jag hoppas att du sätter dig i sadeln på en vacker och stark häst. Framför dig sitter ditt barn, bakom sitter Mårten och framför er springer Pysen. Ni har alla ett stort leende på läpparna då ni töltar efter Pysen. Sen stannar ni till på en äng och äter någonting gott för att sedan rida hem då solen går ner. En middag står framdukade för er tillsammans med din mamma, pappa och syskon. Jag ser detta i min fantasi och jag skulle göra vad som helst för att det skulle bli din verklighet fina Kristian. Fina, fina Kristian !! Ulrika Persson, Östersund.
SvaraRaderahärlig vision. /r
RaderaDet finns givetvis en oerhörd substans i "klyschigheter" att man som frisk önskar sig tusen saker men att man som sjuk bara önskar sig en, att bli frisk. Jag försöker att tänka så, vissa dagar är det svårt, andra dagar självklart. Jag antar att det är helt normalt, att det är vardagen i sin bemärkelse, men önskar så att jag kunde uppskatta livet här och nu, precis som det är.
SvaraRadera...från en sjuk till en annan sjuk...ja vad fan skulle vi göra? Leva och som alla andra, fortsätta med livet lite mer eftertänksamma, men sedan skulle livet bli vardag igen. Det känns som livet bara skulle gå vidare som om ingenting har hänt. Det som är/ känns värst, är att allting bara rullar på och efter ett tag är allting glömt.
SvaraRaderaMen vaknar vi friska imorgon Kristian, då ska både du och jag förändra världen...vi ska jubla, vi ska förändra, vi ska få alla att inse vad livet betyder, bort med alla hinder, vi lever här och nu och tar vara på varje sekund, minut och timme. Vi bara lever här och nu, och lever den korta tid vi har här på jorden.
Trä smultron på en tråd, njuta av dem och fortsätta att ord-trolla som bara du kan :-)
SvaraRaderaKristian jag känner dig inte med jag känner med dig! Bad precis för dig och hoppas att jag alltid kan få läsa dina fina ord!
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=y-WgDKwzLxo
SvaraRadera<3
SvaraRaderaLjus till dej <3
SvaraRaderaHoppas du mår bra bästa Kristian...Det är så lugnt på din blogg?!!! :-)
SvaraRaderaSer fram emot Sommar i P1 30 juni! /En stor beundrare!
SvaraRaderaHar du testat medicinsk cannabis?
SvaraRaderaAtt kämpa mot detta helvete är fruktamsvärt...
SvaraRaderaTack för ditt sommarprat <3 <3 <3
Kristian, du skulle ha kliat dig i håret och gått på toaletten och sen läst lite tidningar och kaffet måste ju man (jag) ha och sen hade du hängt tvätten min vän på den där djävla bångstyriga torkvindan som man aldrig får upp eller hit eller dit...tja nåt sånt.....kram Carin
SvaraRaderaDitt sommarprogram kommer jag alltid bära med mig. Tack för det!
SvaraRadera/Micke
Käre Kristian, all styrka och all tröst till dig!!
SvaraRaderahttp://youtu.be/V8 t 1SH132ws
Ebba Forsberg: Kärlekens systrar
Karin
Det var två tvillingar som bodde i en livmoder. De förundrades varje dag hur bra de hade det, vilken fantastisk gåva det var att få finnas till!! De var oändligt tacksamma till modern (som de aldrig sett) och till att de fick dela den här tillvaron tillsammans.
SvaraRaderaEn dag sa den ena till den andra; du, den här tiden vi har här kommer att ta slut.
Vadå sa den andra vad menar du??
Jo, vi kommer att måsta födas och försvinna härifrån.
Försvinna?? Vart då??
- det vet jag inte, ingen vet. Ingen vet vad som händer, men vi vet ju att hit kommer vi inte tillbaka. Vi har ju sett spår av att andra varit här före oss och ingen av dem har ju kommit tillbaka! Vem vet, vi har ju inte heller sett "modern", det kanske bara är nåt man hittat på för att trösta oss??
Veckorna gick och ångesten väckte sig större och större för varje dag. Till slut kom dagen då de skulle födas. Tvillingarna gjorde stort motstånd, de ville till varje pris vara kvar men kraften som trängde ut dem var större.
När de kom ut och öppnade ögonen var det en skönhet oändligt större än de nånsin kunnat ana som mötte dem. De omgavs omedelbart av kärlek och ljuset som nådde deras ögon var de vackraste de sett..
Vet inte vem som är författaren till den här historien men jag föreställer mig döden så här och det ger mig tröst.
Tack för att du delar med dig// Ulrika
Mitt råd till dig - ge inte upp - sök efter alternativmedicinens möjligheter. Mitt förslag, kontakta Mistelgården som ligger i Hörby, där botar man canser med mungoböngroddar. Kram Inga
SvaraRaderaKristian,
SvaraRaderaDu besitter en gudomlig insikt om livet. Du har redan packat din ryggsäck inför din nästa stora resa. Var inte rädd. Ditt medvetande byter bara plats. Det löser sig Kristian, det löser sig.
Jag kommer att lyssna på ditt radioprogram fler gånger framöver. Där finns mycket att hämta.
/Filip
http://www.2op.se/story/37-ar-bikarbonat-en-alternativ-effektiv-bot-mot-prostatacance
SvaraRaderaDet finns alternativ till konventionell läkarovetenskap.
Vilket sommarprogram! You did it Dude - now you're immortal!
SvaraRaderaTack för ett underbart tänkvärt sommarprogram!
SvaraRaderaVi människor tar allt för givet i våra vanliga liv så länge allt går på sin invanda räls. Du hjälpte till att uppmärksamma oss på de vardagliga väsentligheterna. Detta program ska jag återvända till många gånger!
Stort tack och kram från Ewa i Örebro
Tack Kristian för ditt sommarprogram! Många tårar fälldes. Du fick mig att än en gång fundera över vad som är viktigt i livet! Många kramar till dej.
SvaraRaderaAnki
Kristian, hjälp din kropp att bli frisk med att dricka silvervatten, du kan googla på det, allt är värt att prova. Mvh Annica
SvaraRaderaTack för ett fint sommarprogram!
SvaraRaderaKram Iza
Det finns en mening med allt
SvaraRaderaMen vi är för små för att förstå
Den dagen vi träffas igen så kommer vi att förstå
Varför du var tvungen att gå så tidigt
Du har ett mycket större uppdrag att göra
Du är menat för något större
Du verkar vara en fantastisk människa oavsett om du är döende eller inte. Allt du hunnit göra, hungern efter liv. Det är stort. Jag skulle kunna vara din mamma. Om jag vore det skulle jag vara så stolt och samtidigt sorgsen. Du står och pekar in i evigheten utan att håna oss för att vi är så rädda.
SvaraRaderaLycklig resa! // E
Hej Kristian!
SvaraRaderaVad skriver man till en döende person som man aldrig har träffat eller har vetat har funnits, men ändå har lyckats virvla upp tusen olika känslor inom en. Tack för din berättelse i Sommarpratarna, fick ett tips att lyssna på din historia.
På 1timme och 30min så har du lyckats som sagt att virvla upp glädje och sorg, sorg för att du ska dö så pass ung och har så mycket kvar att uppleva, glädje för att du fick inse hur mycket jag älskar livet och min familj. Tack för det.
Du kommer från denna dag finnas kvar i mitt minne och leva med mig tills jag dör.
Är imponerad av dina låtval i programmet, låter som dom var jäkligt igenomtänkta. Skriver upp några låtar till dig. Old Debils - William Elliot Whitmore, Too old to die young - Brother Dege och Asaf Avidan - Diffrent Pulses
MvH/R
Jag satt på en buss i Kina och lyssnade på din röst. Intryckt bland främlingar, mörker utanför fönstret. Du sa: Än idag vet jag fortfarande inte var Maria tar slut och jag börjar.
SvaraRaderaDå visste jag, jag måste läsa.
Jag hade haft din bok i över ett år, men aldrig vågat öppna den. Jag är också sjuk. Inte sjuk så som du var, sjuk på ett sätt som i jämförelse känns patetiskt men som likväl är ett annat slags mörker.
De senaste dagarna har ett minne kommit tillbaka till mig. Något jag inte tänkt på under flera års tid. Ett minne från en av de första gångerna jag och min kärlek träffades. Hur vi var hemma hos honom i hans soffa, han slog på en film men någonstans försvann vi in i varandra. Filmen var "stekta gröna tomater på Whistle Stop Café".
För exakt trettio minuter sedan kom jag fram till ett kapitel i din bok där du beskriver samma sak. En soffa, en film, två älskande. Det är också i samma kapitel du säger den meningen som gjorde att jag började läsa.
Något brast i mig. Jag har gråtit sen dess.
Jag tror att du hade förstått.
Kanske kan du se det här. Vad vet vi egentligen om den här världen? Jag är ledsen för allt.