lördag 6 juli 2013

Skymning över Tjärnaheden


Ett ensamt moln sträcker sig bort från Morbyggevägen. En svala följer efter. Jag går långsamt förbi mammas alla krukor på trappan. Rör mig längre bort. Förbi vinbärsbuskarna. Mamma säger att det inte blir så mycket i år, men kvistarna hänger tunga. Jag fortsätter. Förbi den ständigt fuktiga jorden under tomatplantorna, förbi de enorma rabarberbladen, mammas odlingar och den i år glesa hallonhäcken, slaktad av vintern. På gårdens baksida ser jag himlens rodnad över Bergebo. Överallt en tystnad från gårdarna. Grannskapets lugn. Bara en vag aning om pappersbruket där borta. Fortsätter fram. Passerar ormbunkar, det nedsågade plommonträdet, lysingar, riddarsporrar och växter som jag aldrig kommer att lära mig namnet på. Gräsmattan skjuter upp lila blommor här och där, påminnandes om klöver trots att de är någonting annat. Jag går förbi asken. Eken. Känner på de tjocka bladen. Jag vill ha en konduktörsmanick. Ta ett blad. Klippa en biljett. Klippa två. Jasminbusken står som ett moln. Dammen sjunger. Pysen springer sig utmattad på gräsmattan. Utan koppel, utan halsband är han som ett naket barn på sommarlov. Så fri. Naturlig.
   Snart har jag gått ett varv runt gården. Hör trastarnas tjatter. Jag ställer mig under ena äppelträdet och tänker: här har en storm passerat, trots det står allt vackert kvar.

Det blev ingen behandling. Provresultaten säger att den inte längre hjälper. Tumörerna växer. Jag är i för dåligt skick. Min lever verkar inte fungera som den ska vilket skickar tillbaka ämnen ut i min kropp. Upp i mitt huvud. Det förgiftar mig. Gör mig illamående. Skapar yrsel. Ingen av mina mediciner biter. Får mig att undra om det här är den verkliga början på slutet, eller om det är långt kvar innan en annan dimension av allvar sätter igång. Mina krafter så svaga. Mina sinnen så trötta.

På kvällarna går jag ut för att möta de varma, mjuka dofterna som då vaknar till liv. Nattviol. Linnéorna. Då går jag långsamt runt i trädgården. Riket. Beväpnar mig med vingar. Med kraft för stunden. Sedan går jag in. Till sängen. Till natten. Bedövad av preparat som får hjärtat att bulta allt snabbare, som får benen att bli veka, som får periferin att röra sig mjukt sjunker jag ner i drömlös sömn, tänkandes: hur långt kan människan drivas? Det är det sista jag tänker varje kväll. Det första jag tänker på varje morgon.
   Nu går jag ut i trädgården. Jag hör fåglarna och dammen.
   En ny dag. Här.

345 kommentarer:

  1. Underbara Kristian, alla goda tankar!

    SvaraRadera
  2. åh älskade du ........önskar jag kunde ta dig i min famn och bära din sjukdom ......bara för en dag ! Du finns i mina tankar kristian den store !! <3

    // kvarnsvedstjejjen jessica !!!

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig dagligen.

    SvaraRadera
  4. Din och din familjs smärta gör mig så ont. Ingen frisk människa kan ana den kamp ni utkämpar medans sommar Sverige rullar på. All kärlek till er alla kämpar & krigare. Love L

    SvaraRadera
  5. Jag beklagar att din behandling slutat fungera och hoppas att du åtminstone slipper ha ont.
    Mina tankar går till dig.
    /Charlotte K

    SvaraRadera
  6. Vackra Kristian. Ett hjärtslag i taget. Kraft till det & mod att ta in all den kärlek som finns omkring dig & tacksamheten från oss, så många, för dina ord som betyder så oändligt.

    SvaraRadera
  7. Finns inga ord-du beskriver med en sån inlevelse och ett språk som får mig att häpna! Din livsresa känns så tung och jag hoppas att du slipper smärta på alla plan! All styrka och kärlek till dig och din familj!

    SvaraRadera
  8. Jag känner mig stärkt när jag har läst din blogg eftersom mina problem krymper till ingenting i jämförelse med det du går igenom varje dag.

    Men jag hade blivit gladare om jag kunnat läsa att du blivit starkare...

    Kramar

    SvaraRadera
  9. Ingen har som du kunnat ge ord åt den onämnbara sjukdomen, vi alla som följer din resa är tacksamma för den insikt vi får! Önskar dig kraft!

    SvaraRadera
  10. Hoppas livet hinner ifatt dig igen, Kristian. Att gräsmattan fortsätter skjuta upp lila blommor och att ditt hjärta fortsätter ta in mer och mer liv. Lyssnar på Peter LeMarc som i detta nu sjunger "Det finns två sorters människor här i världen
    Dom som får stjärnhimlen när dom begär den
    Och som med självklarhet, tar för sig var dag
    Så finns det dom som får slåss för varje andetag
    Å, lille konstnär, din känsliga själ
    Du vill få världen att skratta, men den har dig ihjäl" Jag önskar dig den stjärnhimlen, ett liv du inte behöver kämpa för varje dag. Ett liv som kommer tillbaka varje morgon, med värme. Kram, Oskar


    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka underbara ord Oscar. Helt magiskt! Jag funderade på hur jag skulle formulera mig men då jag läser din text inser jag att i den finns ju allt. Precis allt! Kram/Elisabeth

      Radera
    2. Som vanligt Oskar, alltid så fina o tänkvärda ord

      Kram
      Maggie(Örebro)

      Radera
    3. Du är en skicklig skribent Oskar. Tack för dessa
      fina orden till Kristian.
      (Läser din blogg)
      Kram

      Radera
    4. Oscar: Vilken kombo! Oscar och Kristian - två ordkonstnärer utan dess like! Tack för era poetiska och mycket vackra texter! Sorgligt, skört, njutningsfullt... Ärligt!

      Radera
    5. Ja vilka poeter här finns !
      Öm kram till dig, Kristian
      Vänligen, Suss

      Radera
    6. Ja vilka poeter här finns !
      Öm kram till dig, Kristian
      Vänligen, Suss

      Radera
    7. Tack så mycket ska ni ha alla! Bara fint att ni uppskattar mina kommentarer. Får hoppas även Kristian gör det. Även om jag mest hoppas på hans tillfrisknande. Varm kram till er alla. Oskar

      Radera
  11. Så vackert du skriver, mitt i allt det hemska. Tänker på dig!
    Kram//Lotta

    SvaraRadera
  12. Jag tänker på dig ofta, beundrar din styrka och hoppas att du inte behöver ha ont och fortfarande orkar uppleva många fina stunder... <3

    Elin

    SvaraRadera
  13. Ser ut över den grönskande gården. Pil- och almblad vajar i vinden. Sommarvinden. Om en liten stund når solen altanen. Jag bestämmer mig för att njuta lite mer, varje dag. Du lär mig.
    //I

    SvaraRadera
  14. Du är ljus... // Malin

    SvaraRadera
  15. Du gör mig så tacksam för allt jag har, du får mig uppskatta det som ibland kan kännas litet och självklart. Fantastiskt hur en människa som man aldrig träffat kan väcka så mycket i en annan. Tänker på dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så känner jag! Tack till dig och till fantastiska Kristian!

      Radera
  16. Jag böjer mitt huvud av respekt och tacksamhet till dig och önskar att detta inte var sant.
    <3 Ljus och Kärlek till dig<3
    Anna

    SvaraRadera
  17. Det går inte med ord att beskriva hur vackert du skriver. Vilken underbar man du är Kristian! Vad man än säger och skriver så räcker inte orden till för det som händer dig nu. Jävla cancer!! /Pia

    SvaraRadera
  18. Underbara Kristian,du skriver så vackert och ger så mycket till oss genom dina fina ord.önskar av hela mitt hjärta Dig en fin sommardag <3 <3 All Kärlek och Kraft till Dig <3 <3 <3

    SvaraRadera
  19. Må din väg gå dig till mötes
    Och må vinden vara din vän
    Och må solen värma din kind
    Och må regnet vattna själens jord
    Och tills vi möts igen
    Må Gud hålla dig i sin hand

    Irländsk bön

    Tack kära, vackra Kristian!
    Jag ska försöka förvalta de tankar och känslor du väckt hos mig.
    Låta dem betyda något för mig och för andra.
    Du skulle kunna varit min son, och mina tankar går ofta till din mamma.
    Jag ber för dig och för de dina och hoppas ni alla förstår hur stor skillnad du har gjort och gör för så många - det är stort!
    Tankar till dig / Karin

    SvaraRadera
  20. Du sade i ditt sommarprogram (tror jag) att du inte längre läser kommentarerna, det är inte svårt att förstå. Trots det uppstår det något slags behov även hos mig att meddela dig något. Vet egentligen inte vad. Jag har också obotlig cancer, men inte lika allvarlig som din, kommer förmodligen kunna leva ganska länge med den säger de (läkarna). Vem vet?...och med vilken livskvalité? Jag har även fått en hel del år mer än du, är snart 60. Men det du skriver berör, skrämmer, lugnar och och gläder faktiskt, eftersom du i så hög grad levande. Önskar dig all den styrka du behöver. Mycket i livet kan tyckas meningslöst, men jag tänker att det finns en mening, om än dold för mig. Att något är meningslöst är mer skrämmande än att det har en mening. Tids nog kommer vi att förstå. Inget står stilla allt står under utveckling. Hälsar Michael

    SvaraRadera
  21. Varje blogguppehåll får en att hålla andan. Lättnaden när ett nytt inlägg dyker upp. Men lättnaden får en bitter eftersmak när man läser om hur du mår. All kärlek från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känner jag också.Tack för dina väl formulerade ord.
      Solbritt

      Radera
    2. Precis! Kramar i massor

      Radera
    3. Det var väldigt bra formulerat Sofia, precis likadant känner jag. Tack! Och kära Kristian, våra hjärtan svämmar över.

      /MO

      Radera
  22. Så vackert du skriver om sommaren. Om nuet. Du lär mig om livet - och döden. Ja, hur långt kan en människa drivas? Precis det har jag också frågat mig när jag följt din kamp. Mina tankar går till dig och dina nära. Jag önskar dig ännu en vacker dag. / Karin

    SvaraRadera
  23. ❤ Kristian fina du,

    Du underbara ”vackra”, ”one of a kind”, författaren som får orden, texterna så starka, känslosamma, berättande, de alltid så målande beskrivningarna.

    Känner tystnaden som breder ut sig över gårdarna, det lugna landskapet i grannskapets lugn. Ser växterna frodas, växa, breda ut sig efter den långa vinterns sömn. Bären, frukterna, grönsakerna, som börjar mogna i sommarens tid. Blommorna de vackra, Jasminbuskens underbara doft som breder ut sig i skymningens ljus. Ser träden, fåglarna, de ”klippta” bladen. Pysen som springer runt och riktigt njuter av friheten.

    Att få lyssna på ditt sommarprogram där de starka orden, som jag tidigare läst, fick med din röst en enorm styrka, känsla. Brevet till ditt barn lämnade nog ingen oberörd och de som inte tidigare visste vem du var, känner nu väl igen dig.

    Våra liv kan förändras när vi som minst anar det, ett sekunds verk och livet är och förblir aldrig detsamma igen. Oavsett den förbannade cancern eller andra saker som vi kan bli drabbade av så är livet så skört, något som vi så lätt glömmer bort.
    När jag under torsdagen promenerade på Monteliusvägen, blickade ut över Mälarstrand, gående ibland gränder och grönska infann sig en av mina fristäder. Visst är jag som så många andra ”turist” i storstaden men det känns även som min ”hemmaplan” där finns ett lugn, så vackert, nya saker att upptäcka bara man ”stannar upp” en stund i livet.

    Önskar dig många gryningar, skymningar där de mjuka dofterna vaknar till liv, de som breder ut sig, ger dig kraft, i bakgrunden hörs fåglarnas stilla serenad.

    Tack för sommarprogrammet, promenaden i trädgården och att jag åter får besöka och läsa ditt inlägg.

    All värme, omtänksamhet till dig och alla ni andra som kämpar därute.

    All respekt, kärlek till dig, Kristian, ”dina hjärtas slag”

    Kram fina du ❤ med din fina familj, dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  24. Läser..känner ..tänker..tänker en gång till och försöker fånga in, de fladdrande tankarna,som på känslornas vingar flyger HIT och DIT och inte låter sig infångas ..vill inte placeras i någon bur.De som står kvar och som jag skickar till dig är en KRAAAM

    SvaraRadera
  25. Älskade kämpe. Älskade Kristian.
    Kramar dig mjukt. <3

    SvaraRadera
  26. KRAM !❤

    SvaraRadera
  27. All min kärlek till dig...
    Kram

    SvaraRadera
  28. <3 Jag må va naiv, men jag varken vill eller kan sluta hoppas. Hoppas. <3

    SvaraRadera
  29. Vad fint att du fortfarande kan uppleva blommor, dofter och naturens skönhet mitt i denna fantastiska högsommar.

    Men jag förstår hur dåligt du mår nu när levern inte fungerar som den ska och då är det nog bra att slippa cellgifterna som gör dig ändå mer illamående. Jag tänker på dig - ofta. /alice

    SvaraRadera
  30. Jag menade "grymt" i betydelsen obarmhärtigt.

    SvaraRadera
  31. Kristian, det är så vackert allt du skriver! Jag har nu följt dig sedan ditt sommarprat och jag kan inte sluta tänka på dig. Ingen tvekan om att du berör och för alltid kommer att finnas kvar. "Hur mår han idag?" tänker jag varje dag numera. Det bisarra är att du lär mig att våga leva. Jag som alltid burit på oro och rädsla för det mesta här i livet. Vi människor bär på så mycket. Jag kommer för alltid att tänka på dig nu och om kanske tio år, berätta din historia för min dotter som jag så tacksamt fått efter IVF behandling. Din sjukdom gör mig så jävla ledsen och förbannad men också medveten. /Cecilia i Blackeberg

    SvaraRadera
  32. Jag ser vad du skriver, men jag förstår ändå inte innebörden...

    Kanske för att jag inte vill förstå..

    Du hyllas, för att du utan skrupler och på ett rättframt sätt skriver i bloggen, pratar i radio och framträder i TV.

    Du berättar gång på gång att du troligtvis kommer att dö av din cancer....

    Jag har hört och läst det många gånger nu.

    Ändå blir jag nästan förvånad när du skriver att du blivit sämre...

    Det är som att det på något vis känns omöjligt att något, öht skulle kunna få hända dig..

    Vi är ju så många nu..

    Som inte vill, att något ska hända dig.

    Och är vi inte tillräckligt många så ser vi till att vi blir fler.....

    ....fast det är väl därför jag ser vad du skriver, utan att förstå innebörden..

    ...jag vill inte inse...


    Dagen blev just lite mörkare...

    Jag känner med dig och det dina..


    Kram Kristian!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste just vad Kristian skrivit,
      blev så rädd.
      Ville säga något - men vad?
      Tror att du, Anonym, sa det jag känner.

      Många tankar till dig, Kristian.

      \ Bodil

      Radera
    2. Precis, samma tankar! Kramar och kärlek i massor

      Radera
  33. Kärlek och värme Kristian!!

    SvaraRadera
  34. Åh, vad jag älskar ditt bildspråk i första stycket av ditt inlägg. Alldeles fantastiskt underbart!

    Resten innehållet av inlägget skrämmer mig lite eftersom jag inte vill att det ska vara på det viset. Du är fantastisk som envist orkar fortsätta skriva. Tack för det!

    Hoppas innerligt att ditt bokförlag binder ihop en Del2 av de inlägg du skrivit efter att din första bok gavs ut. Dels önskar jag det av egoistiska skäl för jag vill köpa den boken. Dels önskar jag det för att du Kristian ska finnas kvar på något sätt.

    Sänder kärlek till dig och din familj samt vänner. Hälsningar Nina

    SvaraRadera
  35. Orden, fångar stunden, fångar dagen i just det som är.. Ger andra en möjlighet att uppleva ögonblicket som betraktare, som läsare som den som tar del av berättelsen som är här och nu... Dina ord får mig att fundera, tänka grubbla i en annan dimension... I det lilla enkla som stöttar oss att andas ytterligare några andetag, här, nu, för stunden det är allt som existerar. Känner en stark empati vill ge någon styrka att andas.. Vandrar ofta omkring i för mig kära trädgårdar och beundrar växtlighetens förmåga, ser de nya bladen, ser de av vintern sargade grenarna, andas luften som omger mig och det grönskande... Det är stunder, ögonblick, betraktelser, men långt ifrån allt som utgör detta vårt liv, våra öden, våra styrkor, svagheter och våra drömmar det som korsar vår väg och utgör vårt liv vare sig vi vill det eller inte. Du är så stark, din personlighet så obeskrivligt vacker i sin förmåga att acceptera, konstatera, dela och hantera det som händer.. All kärlek och mänsklig respekt.

    SvaraRadera
  36. mina tankar går till dig, Kristian. varje dag går jag in flera gånger för att se om du har skrivit något. det gör ont i mig att läsa att du mår så dåligt nu.
    så fint att du har Pysen hos dig som kan ge tröst. djur är ofta de som kan lindra oro mycket, de är alltid glada att få vara hos sin husse och familj.
    hoppas att du har många fina dagar framför dig ännu och att du då kan må så bra som möjligt och umgås med din familj och med Pysen. varma sommarkramar skickar jag till dig Kristian /också en mormor

    SvaraRadera
  37. Även om du kanske inte läser kommentarerna längre så visar ju ändå siffrorna på mängden inlägg hur många vi är som tagit dig till vårt hjärta och önskar och ber att du har det så bra det bara går

    SvaraRadera
  38. Fina vännen Kristian. Det gör mig så ont att behandlingen inte funkar. Mitt hjärta gråter för dig och för alla dina nära och kära. Jag skall fortsätta be om mirakel och hoppas på det bästa. Det är svårt att acceptera när unga människor blir drabbade av detta fruktansvärda hemska och att dem inte får leva tills dem blir gamla. Jag beundrar dig och din styrka. Du har all min respekt.
    Hur mycket orkar en människa? Jag antar att så länge det finns liv och hopp så kämpar man och ger allt man kan. Jag önskar dig och alla andra som är i din situation ännu mer kraft och ännu mer styrka. Kram. N.B.

    SvaraRadera
  39. Dina texter känns i hela kroppen, innan jag satte mig vid datorn fanns jag i vänners trädgård, med vacker musik i lurarna. Dina vänners tolkning av Fröding.
    Jag ska återgå dit om en stund, njuta, ta in, finnas...
    Kärlek o kram /en annan Helena

    SvaraRadera
  40. Gör som jag gjort så många gånger nu, å trots att du antagligen inte läser så skriver jag.
    Du berör mig med din ärlighet, dina ord går rätt in i mitt hjärta. Jag önskar verkligen att din behandling skulle hjälpa...att vi alla; vi här på bloggen, dina vänner, släkt och familj fick behålla dig hos oss länge till...
    Därför hoppas jag att du ändå får tillbringa många lugna stunder i den vackra trädgården, får se Pysen busa och springa så där fri. Jag hoppas du orkar tillbringa tid med dina käraste, att du orkar känna någon glädje mitt i allt det ledsna och jag önskar så att du inte ska behöva ha ont. Över mig skiner solen, fåglar kvittrar och sommaren står i full blom...bara tanken på att du kanske snart inte finns mer lägger sig som en skugga över trädgården...ändå visste jag, ändå har du berättat så mycket..men jag har haft ett hopp om mirakel i mitt hjärta..din svaghet, dina ord om din utsatthet just nu gör mig sorgsen...får mig att tänka på det oundvikliga..fast jag önskade så att det inte var så. Världen kommer bli en mycket mörkare plats utan dig i den, men minnet av dig kommer lysa som stjärnor på himlen...dock är vi inte där än..
    Fånga stunden...fyll den med kärlek å hoppas du känner hur mycket du betyder även för oss som inte känner dig. Att du förstår att vi är många som aldrig kommer att glömma dig.
    För mig är du underbar.
    All kärlek/mia (mitt i natten)

    SvaraRadera
  41. Livet är i varje stund, dess storhet svår att greppa. Inte förrän tiden är utmätt börjar vi leva och värdesätta vår tid, trots att vi vet att livet är kort. Även utan sjukdom
    En vän gick i natt
    Tomheten känns enorm
    Chocken stor, trots att det var väntat, så som det är när sjukdomen tar över
    Tack för att du hjälper oss se livet och leva varje dag. Att uppskatta varandra och det vi har
    Kärlek, sorg, glädje, tacksamhet, mörker och ljus. Livet-döden. Så nära varandra
    K
    <3

    SvaraRadera
  42. Du ger redan liv, Kristian. <3

    SvaraRadera
  43. Lider med dig....all kärlek till dig // styrkekramar från Ingela

    SvaraRadera
  44. Stor varm kram till dig finaste Kristian!♥♥♥
    /Maria H

    SvaraRadera
  45. Varje dag när jag öppnar datorn kollar jag först efter nya inlägg från dej. Har hela tiden hoppats på ett tillfrisknande fast läkarna sagt att cancern är obotlig.
    När jag nu läste din blogg idag blev jag o-glad, men måste acceptera den bittra sanningen. Hoppas du får njuta av sommaren ett tag till.

    SvaraRadera
  46. Beautiful mind:
    Förlora inte hoppet! Tänk på allt det fina du har, din hund, din familj, en underbar trädgård.
    Saker kan förändras.
    Jag tänkerr på dig
    Från Mia (som du inte känner)

    SvaraRadera
  47. Tänker på dig varje dag trots att vi aldrig har setts. <3

    SvaraRadera
  48. Jag tackar för att du än en gång påminner mig om livets skörhet och hur föränderligt allt är trots att man tror att livet ska fortsätta och fortsätta. Jag tänker på din mamma och pappa som format dig till den man du är, hur stolta dom måste vara över dig och smärtan att se hur deras lilla pojke mår är mer än vad man kan begära av någon mamma och pappa. Jag hoppas att du länge än kan sitta i en stol i skuggan, titta på fåglarna som flyger fritt, vara någorlunda smärtfri, känna lukter, titta på Pysen och få krama om Mårten då han kommer på besök. Ulrika Persson, Östersund.

    SvaraRadera
  49. kristian, Tack för ditt fantastiska sommarprogram i P1 - även om vi aldrig träffats sänder jag dig massa kärlek och styrkekramar till dig på din resa mot stormen. Ditt mod och din kraft och all din kärlek och djupet i dina sinnen kommer bära dig<3 /charlotte

    SvaraRadera
  50. Åh finns inga ord till tröst , önskar så jag kunde Krama dej frisk . Livet är och kommer aldrig att bli rättvist. Varför Varför , hoppas av hela mitt hjärta att ... Ja inte vet jag , kan ej finna ord , ord känns ja många varma kramar till dej Christian och tack för att du delat med dej av hela dej. Du är en människa som kommer att lämna riktigt djupa spår i sanden...Underbara spår hoppas , hoppas ......kärlek till dej .

    SvaraRadera
  51. All min kärlek till dig Kristian!
    Kram//Lisa

    SvaraRadera
  52. Ny dag. Nya krafter? Och du kämpar en ojämn kamp! Är med dig på din resa och försöker hitta de rätta orden. Din kärlek får mig att rusa mot ljuset. Även att du kanske sitter i mörkret. En tid. En stund. Ett ögonblick. Du ger mig allt detta. <3

    SvaraRadera
  53. Käre,fine Kristian! Jesus Kristus är Dig nära.Ta emot Honom.Han säger: "Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret."(Joh.Ev.12:46) --- Förmedlar också poeten Ylva Eggehorns text VAR INTE RÄDD som jag varmt hoppas kan få betyda något för Dig.Den har berört och hjälpt mig själv. Tack för Dina egna mycket fina och ärliga texter,där Du visar det jordiska livets skönhet och delar med oss tankar och frågor om det kommande. --- Min man och jag ber för Dig sedan april månad.Vi ber om ett mirakel. Att Du ska bli frisk.Det är mycket vi inte förstår,men oavsett hur långt Ditt jordiska liv kommer att bli,önskar vi Dig en förnimmelse av att"Din ensamhet har stränder in mot ljuset." Här Y.E:s text i sin helhet: " Var inte rädd.Det finns ett hemligt tecken,ett namn som skyddar dig nu när du går.Din ensamhet har stränder in mot ljuset.Var inte rädd.I sanden finns det spår. 2)Han älskar dig,han väntar dig i kväll - en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg:från evighet har han stämt möte här. 3)Var inte rädd.Det finns en mörklagd hamn,du ser den inte nu,men färdas dit.En dag skall du bekänna högt hans namn,hans kärleks frid som ingenting begär. 4)Du är på väg.En dag blir natten vit.En dag och stjärnor växer ur hans famn.Var inte rädd.Det finns en mörklagd hamn,du ser den inte nu,men färdas dit.(Sv.Ps.256) /I kärlek E.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesus Kristus? Skulle det där hjälpa? I så fall skulle det väl inte finnas sjukdomar och elände här i världen? Predika kanske du ska göra i kyrkan? Det är så galet dumt med folk som skriver om Herren Jesus Gud och allt vad det heter och folk som skriver om alternativa metoder som kan bota cancer. Hur sjukt är inte det?

      Radera
    2. Gud kan bota den som tar emot honom i sitt hjärta. Och att sjukdomar finns beror inte på Gud och han ger det man behöver. För att lära. För att sålla ut. För att ge oss fullkomligheten! Universum kan inte skapa sig självt. Gud är den universella kraften. Annars skulle inte du heller finnas. Du kan inte döma! Gunnel

      Radera
    3. Gunnel, hoppas du inser att inlägg som ditt ovan är ett hån mot en människa som är svårt sjuk och döende. Du dömer och dikterar ju själv.

      Radera
    4. Varför är alla så rädda och fördömmande mot troende människor. Alla måste ju förstå att jorden och allt inte kom till av en slump. Kanske bibeln inte är en sann bok, men bortse från den och se er omkring och förstå i ert väsen att det finns ngt. Jag vet inte vad än, men ngt finns det!

      Kram

      Radera
    5. Även de som inte tror, borde få Guds beskydd. Hur kan man annars tro på en Gud som är god? Den tolkning många gör är ju att de som inte tror och följer Guds ord blir bestraffade. Precis som överheten var förr i världen. De som kräver total underkastelse.

      Radera
    6. Puh!!!! Välj att predika i kyrkan Gunnel . Det är hemskt att skriva det du skriver här. Kristian är svårt sjuk i cancer och då hjälper ingen jävla herre i världen honom!!

      Radera
    7. Gunnel!!! Du skriver att Gud sållar ut! Varför skulle han sålla ut Kristian? Du skriver att Gud kan bota människor som tar emot honom i sitt hjärta? Det är verkligen inte klokt det du skriver. Det kallas hjärntvättad!! Vansinnigt otäckt med människor som verkligen tror att Gud kan bota människor med dödliga sjukdomar.

      Radera
    8. "Religionen är ett opium för folket" skrev Marx på 1800-talet. Lika sant som det alltid varit, bibeln och alla andra religiösa skrifter är skrivna av överhetens män för att hålla folket på plats. Naturligtvis hittade de på en manlig "gud". Merparten av världens konflikter och krig bottnar i religiösa stridigheter och fanatism. Många religiösa är oerhört nedlåtande och fördömande mot människor med sekulär livssyn.
      Existensiella frågor kan diskuteras ur så många andra perspektiv än religiösa, t. ex filosofiska och humanistiska.
      Låt oss slippa skuldbeläggande, tal om synd och straff och istället skapa en medmänsklig, inkluderande värld.
      Kärlek och ro önskar jag dig Kristian och alla andra som har det svårt.
      / Charlotte på Österlen

      Radera
    9. Så fruktansvärt hånfullt. Håll din religion och dina oförskämdheter någon annanstans!
      Helt otroligt!

      Radera
    10. Ytterligare ett exempel på att många religiösa, inte alla, är fanatiska och hjärntvättade. Det är lätt att hänvisa till religionen och bibeln så slipper man tänka själv.

      Radera
    11. Finns inget som skrämmer mig så mycket som religiösa människor som predikar. Läskigt med sekter och att dom är så hjärntvättade att dom faktiskt tror på det dom säger. Farligt!!

      Radera
  54. Jag vet att du inte läser kommentarerna, vilket jag förstår. Men känner ändå att jag vill skriva till dig.

    Jag vill säga till dig hur mycket jag uppskattar din blogg. Hur du på ett sätt har hjälpt mig ur min depression. Vill att du ska veta hur mycket du betytt för mig även fast vi aldrig träffas. Fast jag antar att du nu vid detta laget förstått hur mycket kärlek alla vi som läser känner för dig. Hur vi alla hoppas på ett mirakel.

    De känns rätt egotiskt av mig att jag vill att du just läser mina ord. De som betyder mest för dig nu är den tid du har kvar med dina nära och kära, vilket jag respektera.

    Men ifall du ser detta så vill jag bara säga tack. Tack för allt du gett oss. Du kommer leva kvar hos mig föralltid.

    /Malin S

    SvaraRadera
  55. Du har kommit att betyda så mycket för så många. När det är dags, hoppas på en sval vind som bär dig till nya stränder.

    SvaraRadera
  56. Ja, hur långt kan en människa drivas. En mycket befogad fråga.

    I går var jag på Mando Diao's konsert på Skansen. De och publiken hyllade dig och det var mycket starkt. Kristian, vi är många som skänker dig kärleksfulla tankar. Försök tänk på det när du känner att det börjar bli för mycket för dig. Försök känna att du har vårt stöd i allt det svåra.Vi är många som har omsorg om dig.

    Anna-Karin

    SvaraRadera
  57. Sitter på en camping i Västervik. Lyssnar på dig som sommarpratare - jag gråter. Från nu ska jag visa tydligare till de jag älskar att jag älskar dem! Tack för dina ord! /Anna-Karin

    SvaraRadera
  58. Tack för att du gjort mig till en bättre människa!!
    Har tänkt på dig oavbrutet sedan ditt sommarprat, som var första gången jag hörde dig och läste din blogg. Gråter utan hejd....
    Det känns som om att du kommer med trösten..

    Önskar av hela mitt hjärta att verkligheten såg annorlunda ut för dig och de dina. Att det fanns NÅGOT, vadsomhelst, som jag kunde göra för att underlätta dina plågor och sorger.
    Kära, vackra främling. Frid, ljus och kärlek är med dig på din väg. Jag skall aldrig glömma dig!
    Sitter också i ett sommarens Dalarna och tänker att vi kanske ser på samma moln och känner samma vind. Du är aldrig ensam, du har berört så många av oss som aldrig blir desamma igen.
    Tack! <3

    SvaraRadera
  59. Jag ser att du inte läser kommentarerna längre. Det gör mig ledsen. Jag ville att du skulle få veta att jag tycker om dig, Kristian.

    SvaraRadera
  60. Kristian
    Om du läser detta.....Det finns egentligen inget nytt för mig att tillägga - allt det som så många andra redan har skrivit återstår bara för mig att instämma i, men ändå - jag måste förmedla min gränslösa beundran för dig, trots din egen svåra situation har dina fina tankar gett så mycket till mig och många andra. Styrkekramar och många varma tankar till dig och din familj


    SvaraRadera
  61. Love You
    Kram//Roxanna

    SvaraRadera
  62. Hede beslutat att inte svara på din blogg!!!!
    MEN - Kristian! "lätt för mig att säga detta" SLÄPP TAGET NU!

    Du fina fina kille - så intelligent och värdefull för vår jord. Du skall må så mycket bättre i en annan svär - tror och lovar detta.Gunsan

    SvaraRadera
  63. Som du berör ! Du skriver om de barn som du saknar som du aldrig kommer att få, men Kristian vi är alla dina barn för du har hjälpt oss att födas, pånyttföddas med en insikt om livets fulla kraft. Du har gett oss alla en förnyad insikt och en påminnelse att ingenting, ingenting utom att leva här och nu med hälsa är det som betyder mest. Tack kära du för allt du ger oss. /Elisabeth - vill så gärna tro på ett mirakel

    SvaraRadera
  64. Jag har följt din blogg sedan förra hösten och beundrar din styrka och ditt mod. Det du skänker alla som läser bloggen kan inte beskrivas i ord, men för mig betyder det Carpe Diem och en glädje över det som finns i mitt liv. Tack för att du ger mig detta. Önskar jag kunde ge något tillbaka, men jag skänker dig kraft inför din fortsatta resa och håller tummarna för ett positivt besked, ett mirakel.

    SvaraRadera
  65. Sitter i min favoritfåtölj hemma i vardagsrummet i Kvarnsveden. Altandörren är öppen. Det är en fantastisk kväll. Tårarna rinner ner för mina kinder. Får nästan lust att springa över till dig och ge dg en kram, tala om för dig hur mycket jag tycker om dig trots att jag inte känner dig. Men jag är alldeles för blyg för detta och skickar därför en gigantisk styrkekram till dig och din familj via cyberrymden !!!

    SvaraRadera
  66. ♥♥♥ Kärlek och ljus väntar dig, det hemska som du får vara med om nu borde du besparats ifrån. Jag är övertygad om att i nästa dimension så kommer vi att uppleva något som är äkta och rent, vi kommer att inse att vi i anden är ett och samma! ♥♥♥

    SvaraRadera
  67. Finner inga ord...du skriver så vackert om det ofattbara. All kärlek till dig, har nu köpt din bok och kommer att vårda den ömt.

    Många varma styrkekramar till dig och din familj

    SvaraRadera
  68. Har precis lyssnat på ditt sommarprogram nu, och läst denna text. Jag kände också den där doften av nattviol och linnéor, samma doft som du kände. Kram / JJ

    SvaraRadera
  69. Kära du. Kristian. Jag har också följt din blogg, läst din bok, hört ditt sommarprat och precis som så många andra tagit dig till mitt hjärta. Du sätter ord på döden, och det på ett oerhört nära, personligt, smärtsamt och vackert sätt. Alltihop är tragiskt, ofattbart sorgligt och visst vill man tänka att det är fel, visst vill man finna en lösning, visst vill man ge dig ett råd som gör att du räddas. Det är så. För döden är något vi håller ifrån oss, som vi försöker förtränga. Kanske är det enklast så, en ren överlevnadsinstinkt och kanske är själva förträngandet numer lika mänskligt som att faktiskt också dö. När doneringskort skickades ut för några år sen stod det "Om du dör" på dem. Om, inte när. Vi håller avstånd. Döden är något som händer sen. Nånstans långt bort, när man är färdig och redo. Tänker vi, jag. Fast egentligen kan det ju lika gärna vara jag som dör först, innan dig. Hemska tanke men eller hur, ändå. Jag har tänkt på döden i stunder, eftersom vänner i min närhet dött och jag tror, jag väljer att tro, att döden är lika naturligt som tillvaron innan man föds. För om man tänker på saken så är ju det också obegripligt. Att du och jag och alla andra skapats av vår mamma och pappa och levt flera månader i en mage. Knappt man kan tro det är sant. Så jag tänker att döden är rofylld. Fjäderlätt. Befriande. Kanske det är den där tunneln med ljuset i andra änden, kanske en strand med ett skepp som för en över havet till alla de man håller av på andra sidan, kanske en färd genom rymder, galaxer, tillbaka till där vi kom från, om det var därifrån vi kom. Jag tror man blir lugn och hittar den där friden som man hela tiden strävat efter att nå. Jag tror det eftersom jag vill tro det. Tack Kristian för att du ger perspektiv på liv. Du är en väldigt vacker människa och jag önskar dig och dina nära allt som är rent och sant i livet, in i döden. Var rädd om dig nu. <3 F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vilket vackert inlägg! Jag önskar detsamma <3

      Radera
    2. Fantastiskt. Tack. Fin läsning! Visst är livet otroligt...

      E

      Radera
  70. Kära Kristian,

    Jag hoppas du känner den varma vågen av kärlek som bär dig mot det okända.
    Du har berört så många, även mig.
    Jag önskar dig smärtfrihet, lugn, ljus, frid och

    Kärlek.

    /Cilla

    SvaraRadera
  71. Finner inga ord, jag känner inte dej, men jag känner dina ord, jag känner din smärta. Dina ord hamras in i kroppen som smärtsamma komihåg lappar om hur lyckligt lottade vi som får vara friska är. Den stakes kamp mot den ännu starkare sjukdomen! Som sagt, jag känner inte dej, men på nåt vis älskar jag dej! /Maths

    SvaraRadera
  72. Har du ont Kristian?
    Varm kram!
    Maria

    SvaraRadera
  73. Det var bra att du tog bladet från munnen och sade allt som du ville få sagt i ditt sommarprogram.

    Så tungt att läsa här att du försämras. Din bloggtext säger hur mycket du älskar livet och världen. / JJ

    SvaraRadera
  74. Kristian, du berör mig djupare än någon annan lyckats med.
    Jag har aldrig tidigare hoppats så starkt på ett mirakel och har svårt att förstå att det inte kommer att ske. Tack för dina ord, jag kommer att bära dem i mitt hjärta.../N

    SvaraRadera
  75. Tacksam över att få läsa dagens ord, men ledsen att det inte blev någon behandling och ingen hjälp. Med hjärtat i halsgropen önskar jag varje gång jag sätter mig vid datorn att ett mirakel skett! Själv fick jag i veckan besked att man upptäckt en ny hjärntumör. Tänker på vad Du skrev i Din dedikation - "Vi ses, här eller där!" Verkar som om vi får ses där... Fylld av tacksamhet över den förhöjda livskänsla och livet som det är, önskar jag Dig fina sommardagar än, all värme och kärlek.

    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kärlek och värme till dig Anna. Kram Karin ♡♡♡

      Radera
    2. Kramar och lycka till dig, Anna!

      // Kim

      Radera
  76. Jag vill bara tala om att du har berört mig djupt. Nu gråter jag (inte för att det är synd om mig)utan för att du är så fin och får mina egna problem att framstå som så små och bortskämda. Jag befinner mig och har befunnit mig i en livskris länge där jag inte vet vilken riktning mitt liv ska ta. Vad ska jag göra? vilka vill jag bo nära? Vad ska jag välja när det finns så många val? Då läser jag vad du har skrivit och kommer lite närmare sanningen och vad livet handlar om. Då kan jag andas en stund och vara lite nöjd med vad jag har just nu nämligen "mitt liv". Jag vill att du ska leva länge och må gott. Jag tänker på dig och håller tummarna och önskar att du får känna mycket mer och att allt ska gå bra. Jag är med dig på så vis att jag läser vad du skriver och jag vill dig väl och tänker på dig ofta.

    SvaraRadera
  77. engagerat
    levande
    nyfiket
    kommunicerande
    reflekterande
    alla är de egenskaper som jag vill sträva till
    bli en del av
    så känns din text
    så frodigt levande
    du beskriver hur din kropp bryts ner
    och jag tänker att din själ är så fantastiskt levande i det du beskriver
    -
    om världen fylldes med kunskap och reflektion så skulle stormar kunna dra fram och vi står kvar - samman
    -
    tack för att du delar med dig

    SvaraRadera
  78. Underbara fina Kristian. Vad skall jag säga/skriva? Jag har följt dig sedan augusti förra året. Fram tills nu har jag hoppats på mirakel och trott att det skall ordna sig. Jag har svårt att acceptera att du inte skall bli frisk. Hur kan det vara möjligt? Men jag förstår att det är mörkt nu. Vi har aldrig träffats personligen men jag har kommit att älska dig, som en mor som älskar sin son. Jag älskar dig för mycket för mitt eget bästa. Jag kommer att ta det hårt den dag du inte finns kvar.
    Jag kommer aldrig glömma dig.
    Du har påverkat mig som ingen annan har gjort trots att jag är tjugo år äldre än dig. När jag glömmer och faller i gamla spår tänker jag på dig Kristian och mina två barn. Du har gjort så att jag ser på livet på ett helt annat sätt än tidigare.
    Mitt hjärta är mer fylld av kärlek till familj och vänner än tidigare. Samtidigt är jag sorgsen också på grund av din situation.

    Jag är glad att en del av dina önskningar har infriats. Du har varit i Kalifornien, i New York, du har sett din bok ges ut, du har sommarpratat och du har fått ditt barn i form av Pysen, Visst är han som ett barn? Men vad jag önskar att du fick ett barn på riktigt, att du fick åka till Istanbul och göra allt annat som du längtar efter att göra. Det gör mig så ont att det ser så mörkt ut. Jag hade hoppats på mirakel. Jag önskar att jag kunde lindra din smärta. Jag älskar dig.

    SvaraRadera
  79. Så oändligt, oändligt vemodigt och sorgset att sjukdomen nu gått in i en ny fas.

    SvaraRadera
  80. Fina, fina Kristian. Jag är så ledsen för din skull. Det gör mig ont att läsa att inte behandlingen längre gör det den ska. All kärlek och styrka till dig!
    /C

    SvaraRadera
  81. Kära Kristian. Dina texter betyder mycket för mig och många andra. Du berör vårt innersta med ditt öde och din klarsynthet. Jag önskar så att du kunde bli botad från detta monster som förstör och härjar i din kropp. Du ska veta att du har påverkat mig djupt till att börja vilja leva igen och inte kasta bort tiden på sådant som är oviktigt och oväsentligt. Dagligen tänker jag på dig och din familj. Må ni omgärdas av kärlek och styrka. Kram

    SvaraRadera
  82. Jag ligger här i sängen med ett barn snarkandes bredvid mig och ett barn sparkandes i min mage. Denna stund är magisk och jag önskar så att den kunde få vara din. Istället har du det svårt. Allt är så orättvist. Jag önskar att du kan känna all den kärlek och respekt som finns runt dig. Du kommer alltid finnas med oss! Frid och kärlek till dig fina fina Kristian <3

    /Anna

    SvaraRadera
  83. Kramar till dig och din familj!

    SvaraRadera
  84. Följer dig på håll, Kristian. <3

    SvaraRadera
  85. ... men bara så mycket som du vill. Ditt liv är fortfarande ditt. Bara ditt och ingen annans.

    SvaraRadera
  86. All värme. All styrka.

    SvaraRadera
  87. Du är fin du, som berör så många med din ärlighet. Den värme du alstrar, med dina ord och ditt sommarprat. Jag vill tacka dig för de tankar och reflektioner som jag gjort den senaste tiden. Jag VET att dessa kommer att leda till gott i många människors liv runt mig. Som ringar på vattnet. Allt gott till dig Kristian!

    Kram - Pia

    SvaraRadera
  88. Jag har inte kommenterat mer än en gång tidigare, tror jag. Varför jag gör det nu, vet jag inte. Lyssnade på ditt "sommarprat" i veckan, och vet ju att du inte svarar eller läser alla kommentarer längre. Hur skulle du orka med det så som du dränks av detta? Även om varenda kommentar är enbart av godo, vilket de flesta naturligtvis är, så måste de bli för många. För överväldigande!
    Nu bidrar jag till massan, och kommer att försvinna i den ... men ibland kan man inte vara tyst ...
    När det talar inom en, och något måste ut ... när man berörs över en viss gräns ...
    Det kommer att bli bra Kristian! Jag är övertygad om att allt blir bra till slut, när allt är över och alla tårar har fällts ... när smärtan är över ...
    Du har blivit odödlig redan ... Det är inte många som blir det ...
    Mina varmaste tankar, trots att du kanske aldrig märker mig ens ...

    SvaraRadera
  89. Glömde säga... ditt "brev" till ditt barn (som aldrig skulle finnas) gjorde mitt hjärta till mos, totalt tillintetgjort, ett urvridet plommon... Men senare... större och varmare! Så mycket vi tar för givet, jag har 3 fina barn. Dom är vuxna nu, i din ålder. Men jag ska (ännu mer) överösa dom med kärlek, verkligen lovebomba dom. Tack!

    Pia

    SvaraRadera
  90. Älskar dig Kristian,,tänker på dig,finns med dig..alltid. LOKEs mamma...

    SvaraRadera
  91. Vi får så olika tid. En del av oss har ingen aning, från en stund till en annan har vi funnits men sen inte mer. Andra får sin tid utmätt så att de vet om det vilket kan bli en gåva eller en styggelse beroende på vem som får den. Du har vårdat den tid du fått så nogsamt uppmätt på det mest fantastiskt ödmjuka vis o vägen har du lärt oss andra så mycket om oss själva. Du är en stor man Kristian o du kan gå nu, i frid, för ditt budskap har nått fram. Du har gjort det du behövde göra o som blev din uppgift o som du förvaltat så underbart. Jag bugar mig för dig. Hade aldrig kunnat gjort detsamma för jag hade drunknat i min ångest tror jag, ångesten för att uppslukas o dö. Förintas till ingenting. Men du kommer att finnas kvar. Du har gjort djupa avtryck, spår som inte sopas igen. Visst gör det ont när kroppar brister men när de faller vilar de i den tillit som skapat världen. Du får frid o jag önskar det åt dig nu. Frihet från ångest o smärta. Tror det här var mitt sista kärleksbudskap till dig. Tills vi möts igen: frid till dig. Kärlek från Karin ♥♥♥

    SvaraRadera
  92. *varma sommarkramar* med hopp om att du kan vakna och njuta många dagar till...

    SvaraRadera
  93. Tror du fått många att handla och tänka annorlunda....att sätta större värde på livet och de som är nära. Min önskan är att du får en lugn och smärtfri sista tid.....värme och kärlek till dej<3

    SvaraRadera
  94. Det gör ont att läsa, man vill ju finnas kvar i livet och liksom få se hur det blir. Mina tankar om dagarna hamnar ofta hos dig och jag försöker sända styrkekramar i massor. Finaste människobarn<3

    SvaraRadera
  95. Ingen behandling som hjälper... Åh Kristian, det gör mig så förtvivlad att läsa. Orkar man ens få ett sådant besked? Önskar det fanns något vi kunde göra för dig, du som gett och ger oss så mycket.
    Tänker mycket på dig. Kram!
    Birgitta

    SvaraRadera
  96. Hej Kristian. Jag och två trettonåriga pojkar, min son och hans kompis- båda med den dödliga sjukdomen diabetes typ 1 - hörde ditt sommarprogram när vi var på väg i bil mot Satsfjället för en kort fjällpromenad. Vi kunde inte sluta lyssna, vi blev så tagna av din röst, ditt poetiska språk och din oerhört fina och starka berättelse. Tack för din poesi och din klokskap! Det där med att få välmenande råd om bot och naturmedicin och specialkost delar vi med dig. Vi förstår och känner det med huden. Det gör lika ont varje gång, trots att det sägs kärleksfullt. Och vi säger Amen för vetenskapen. För medicinforskningen. Och vi hoppas att du har det bra och att mirakel ska ske, att nanoforksningen ger sig ut på promenader och hembesök. Tack för att du delar med dig. Tack. Från Ami Skånberg Dahlstedt på Brännö

    SvaraRadera
    Svar
    1. En välskött diabetes typ 1 är ingen dödlig sjukdom....

      Radera
    2. Vem har tutat i dig att diabetes typ 1 är dödlig? Ja, den är ju dödlig om man inte tar sitt insulin, men då är det mycket annat som är dödligt också. Diabetes typ 1 är INTE dödlig i den bemärkelsen som du skriver.

      Radera
    3. den dödliga sjukdomen diabetes I...konstigt inlägg.. ja, dödlig kanske i något land där de inte har tillgång till mediciner, men inte i Sverige!

      Radera
  97. Kanske barnen som väntar på dig, hästarna som frustar och längtar och din mjuka grop under granen snart kan få ro. Snart är du där och allt blir bra.

    Jag tackar dig för allt du fått mig att tänka på. Du ska inte bli glömd.

    Din familj och dina andra nära vill jag ge all tröst som kan finnas i den här världen. Men jag tror att du gett dem mycket att få styrka ur när du har gått.

    Kristian, du ska vara lugn och trygg på din resa. Du ska inte ha ont. Dimman kommer att hjälpa dig och när den lättar är du framme.

    Kärlek. Äventyr. Värme. Till dig.

    E

    SvaraRadera
  98. Ja, det låter som slutet... Hoppas du år god symtomlindring av ASIH eller ett hospice! vaya con Dios! <3

    SvaraRadera
  99. Tack för återigen tänkvärd text som du orkar skriva och dela med dig trots allt du går igenom.

    SvaraRadera
  100. Jag lyssnade på ditt sommarprat och jag gillade verkligen Graveyard-låten men det slog mig, särskilt när jag googlat på Graveyard +lyrics att den kanske när man kokar ner den är samma låt som den här? http://www.youtube.com/watch?v=yuxss1kBQWw

    Du får ursäkta mig. Dricker för mycket.

    Martin

    SvaraRadera
  101. Mina tankar är hos dig!
    /Daniela

    SvaraRadera
  102. Du har gjort det här bra.
    Blev imponerad av ditt sommarprat och av det jag läst här på bloggen. Har gråtit. Massor. Dina texter berör.
    Tvingar alla som läser att fundera på hur de ska njuta av sina ändliga liv.
    Tror att jag kommer att lyssna på ditt sommarprat igen, fast om många år. Respect! (Med rastakänsla)
    /man 25

    SvaraRadera
  103. Till Kristian. Jag tror inte du kommer att läsa mina rader, du har ju så många som möter dig här på bloggen. Men jag vill i alla fall skriva några rader. Jag hörde din sjungande röst på ditt sommarprogram och berördes så otroligt starkt. Som så många andra har jag också haft cancer och även skrivit en bok. Kände jag ville göra något bra av eländet och som du sa, lämna ett märke efter mig, ett fotspår. Jag har också en blogg för att skriva av mig vad jag känner för för stunden.
    Nu går jag med skuld i mitt samvete, har redan förlorat flera vänner i cancer, VARFÖR har jag fått chansen att leva ett tag till men inte dom? Varför är jag här då du är så ung och inte verkar få lika lång tid som jag?
    Livet som vi har fått till låns är sannerligen inte rättvist. Verkligen inte. Nej, det är så orättvist så det måste finnas något bättre som väntar oss sedan, måste finnas.
    Då jag nu följer dig på bloggen så hör jag din stämma, jag hör klangen i din sjungande dialekt och du berör. Du har för evigt etsat din stämma i mitt inre, du har lämnat fotspår som aldrig kommer att suddas ut. Aldrig.

    SvaraRadera
  104. Hej Kristian, vad fint du skriver. Man kan känna dina fötter i gräset och uppleva den fina trädgården där du promenerar runt. Finns inte så mycket som är finare än en gammal trädgård med äppelträd och vinbärsbuskar. Jag brukar gå runt i min egen trädgård och inspektera mina rosor, vattna dem varje morgon och man ser att dom växer och stärks av detta enkla att få extra vatten. Det finns mycket som drabbar en ros men om man vattnar dem hela tiden och pysslar om den så kan man glädjas varje dag åt nya knoppar och ljuvligt doftande rosor. Hoppas att du har en vacker rosenbuske att dofta på . Tänkte att om du har orken så skulle du kanske bli glad à v att titta på en Liten film som en liten treårig pojke har gjort manuset till. Jag hjälpte honom att skriva i hop ett manus och han designade djuret. Man kan alltid glädjas åt det barn gör. Det följer inga regler , det blir nytt för att barn är nya. Filmen finns på you tube: Lokvargen
    Freddie Wadling är berättarrösten och Sebastian Öberg i Fläskkvartetten har gjort musiken. Om du orkar , lite barn från mig till dig. :-)

    SvaraRadera
  105. Älskade Kristian
    Tänker på dig
    Kram//Dinnie

    SvaraRadera
  106. Så länge det finns liv, så finns det hopp! Hoppfullhet önskar jag dig.
    G

    SvaraRadera
  107. Jag önskar dig tid med din familj och att du slipper ha ont. Du berör som alltid, du rör vid det innersta av mig.

    SvaraRadera
  108. Dina ord berör så oerhört mycket! Tänker på dej dagligen, undrar hur du mår just denna dag!!! Att någon ska behöva genomgå det du & dina nära och kära gör!!! Önskar så att du helt plötsligt skrev att allt det onda var borta....

    All kärlek & kraft till dej ❤

    SvaraRadera
  109. dina rader får mig att uppskatta allting jag har omkring mig, allting jag har framför mig. det är så lätt att glömma, försumma. jag tror det är den finaste gåvan som en människa någonsin har gett mig. så tack.

    SvaraRadera
  110. Jag hittar inte ord för vad jag tänker och känner jag läser ditt senaste inlägg. Inga ord räcker till. Så det får duga med "All kärlek och styrka till dig Kristian!"
    Tack för allt du gett och ger, du är enastående!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt samma känner jag. Tack. Kram Karin♡♡♡

      Radera
  111. En mamma ska inte behöva begrava sitt barn, men om mitt barn blir sjukt och inte överlever, vill jag vara där för att finnas vid hans eller hennes sida till det oundvikliga och därefter. Oavsett det är litet eller stort. Ens barn är alltid ens barn. En del av en själv. Sådan är föräldrars kärlek - stor och aldrig utsinande... Kristian, det kanske är du som är den där lilla pojken i dina drömmar? Jag skickar dig värme och mjuka, ömma tankar. /Med tre barn som är mitt i livet - precis som Du

    SvaraRadera
  112. Vila ut nu lilla vän. Allt kommer att gå bra. Var inte rädd.

    Kram Molle

    SvaraRadera
  113. Inga ord kommer kunna göra att det känns bättre, att det blir bättre. Jag kan heller inte beskriva hur jag känner när jag läser här. Jag vill bara hålla din hand, klappa din kind och säga att du inte ska vara rädd, att i himlen kommer allt bli bra där kommer du vara fri från smärta och sorg. Men vad vet jag om det, det är bara vad jag vill tro. Vill så gärna tro att fina människor som du Kristian kommer få det bra sen.

    Kram Louise

    SvaraRadera
  114. Underbara Kristian, du berör så med dina ord! Tänker på dej och hoppas du mår så
    bra det bara går just nu. Många kramar till dej och Pysen!
    Carro
    "en vildros"

    SvaraRadera
  115. All kärlek och styrka till dig. Varm kram. Du är aldrig ensam.

    SvaraRadera
  116. Kram och på solens strålar
    som ömt omfamnar din själ till ro/Åsa

    SvaraRadera
  117. Underbara, finaste Kristian.
    Vilket vackert liv du gett till Pysen som nu får springa yr, fri och lycklig vid din sida.
    Det smärtar att du har det tungt och att din kropp hindrar dig från att yra runt på samma sätt.
    Kärlek och styrka till dig och de som är dig nära.
    Bär dig o mitt hjärta.
    Kram.

    SvaraRadera
  118. Fina Kristian.
    Jag tror människan driver sig till slutet....
    ....och till nästa början....
    Det är det som är det oändliga kretsloppet.
    Vi ger och vi tar...och ger igen.
    Ett slut blir en början. En början ett slut.
    Oändligheten....

    Kraft och kärlek!
    "Ockelbostintan"

    SvaraRadera
  119. Även om du inte läser alla kommentarerna så tror jag att du kan känna kraften från alla tankar och all sympati som riktas mot dig.....
    Vad är det som gör att vi alla förenar oss här - om inte ett hopp om att energin når fram?


    SvaraRadera
  120. KÄRLEK...
    och massor av kramar.

    SvaraRadera
  121. Lyssnade till ditt sommarprat i P1 under förmiddagens promenad. Solen sken och blommor och träd var så där underbart vackra. Dina ord gav promenaden andra dimensioner. Tårar och tacksamhet till livet blandades bakom solglasögonen!

    SvaraRadera
  122. Jeg Elsker Deg!

    Klem//Isolde

    SvaraRadera
  123. Kram fina, fina Kristian! ♥
    /Eva

    SvaraRadera
  124. Kanske du läser detta, kanske inte.
    Vill bara säga att dina texter berör på djupet av mitt hjärta liksom ditt Sommarprogram.
    Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  125. Beväpnad med vingar. Du skapar magi med dina ord. /r

    SvaraRadera
  126. Ber att du mitt i allt detta du går igenom ska få uppleva vila och ro. Tänker ofta på att livet inte är rättvist och att vi går igenom så mycket vi inte förstår. Min bror förlorade två av sina barn med 11 månaders mellanrum i en genetisk sjukdom...De var 4 och sju år gamla. Trots vår starka tro på ett liv efter detta så undrar man varför varför varför???
    Vi lär inte få något svar här. Men jag är övertygad om att jag en gång på andra sidan ska få svar på alla mina varför...
    Det ger hopp och trygghet.
    Värme och vila till dig Kristian som delat så mycket med oss.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  127. Hej Kristian.
    Första gången jag kommenterar här. Har liksom aldrig känt att jag besitter förmågan att kunna formulera en kommentar som skulle få dig att förstå hur hänförd jag blir varje gång jag läser om dig och dina texter samt vilken beundran och oerhörd respekt jag har för dig. Inte endast på grund av ditt sanslöst vackra och gripande sätt att uttrycka dig i skrift, utan likväl för din inställning till livet och döden i allmänhet. Jag önskar att jag hade känt dig, eller iallafall en person som påminde om dig, eller att jag möter någon i framtiden. Vet inte om du ögnar igenom kommentarerna någonting längre (med tanke på det du berättade under ditt sommarprat i p1) men om du gör det, så undrar jag om du skulle vilja dela med dig av din spotifylista/listor?

    Hade önskat att jag kunde krama om dig på riktigt, men sänder dig istället en virtuell kram. /Sofia

    SvaraRadera
  128. Vackra du,
    mesta möjliga styrka
    kram

    SvaraRadera
  129. Kära Kristian

    Sen jag började läsa din blogg så tänker jag varje dag på dig och undrar hur du har det. Vilken poet du är!! Att orka skriva som du gör är imponerande och tack för ett underbart Sommarprogram! Har själv gjort ett besök i cancerhelvetet eftersom dotter Josefine haft leukemi men det är ju ingenting mot vad du går igenom...Sänder mina varma tankar till dig och din familj. Kramar från dalkullan Eva

    SvaraRadera
  130. Kristian! ❤
    Du kommer höra ljudet av samma fåglar, dammen, och även känna de varma, underbara dofterna som du så vackert beskriver.
    Skillnaden är bara att det är i en annan trädgård, endast ett stenkast härifrån.
    Vi ses!
    Kärlek!
    Kramar i drivor
    Jenny

    SvaraRadera
  131. Min vän sa att du klädde hennes tankar i ord. Sista gången jag träffade henne var hon för trött för samtal. Jag läste ur din bok som hon fått av dej (iaf stod där en hälsning) för henne.
    Detta är det värsta, det som inte skulle få hända någon. Jag önskar dig så många stunder av kärlek du bara kan få Kristian!
    Du skriver fantastiskt.
    Tack.

    SvaraRadera
  132. Du har det vackraste språk jag någonsin stött på. //anna

    SvaraRadera
  133. Är i slutet av din bok som jag läser, har lyssnat på Sommar i P1...tårarna rinner, blir så berörd av Dig. Jag tror att du får det bra och att du alltid är med dina nära och kära när du kommer till andra sidan. De kommer att känna av dig så som jag gör med mina kära.
    Stor varm kram till dig Kristian

    SvaraRadera
  134. Fina Kristian!
    Jag hade skrivit en lång kommentar till dig, men plötsligt tog batteriet i datorn slut och allt försvann. Inser nu att det var lika bra, för vad kan jag skriva som ingen annan sagt...
    Kom ihåg, Kristian, att du är älskad. När din stund kommer, som är allt för snart, så hoppas jag att värmen och kärleken från många, många hjälper dig på vägen. All frid och styrka!/Ebba

    SvaraRadera
  135. Må solen lysa i ditt ansikte!
    Dina ord har hjälpt mig bli en bättre människa
    Kram från Mariana i Borlänge

    SvaraRadera
  136. Sara Petersson7 juli 2013 kl. 23:05

    Du är fantastisk, du har fått mig att ändra mig, som många fler, att vi blir bättre människor, dina ord är magiska, om magi kan hjälpa, om man kunde trolla, om jag kunde, så skulle mitt trollspö ta bort allt det onda.
    Styrka, magi och allt tack för allt du gör för människor som för dig är okända, tack för att du fått mig att börja skriva, och tack för att du delar med dig av obegripliga.
    Du finns i mina tankar varje dag! Alltid!

    Kram Sara

    SvaraRadera
  137. Hej,

    Finns det verkligen ingen immunförstärkande antikropps behandling som du kan prova. Har läkarna verkligen gjort allt, möjliga lovande kliniska studier?

    Mutationer på cell-prover, är tumörvävnaden homogen? K-Ras mutation finns god behandling mot, men om tumör-cellerna inte är homogena så kanske man inte hittar någon av kända cancer mutationer.

    Forskare som tror att det finns möjligheter.

    SvaraRadera
  138. din tappre krigare <3

    SvaraRadera
  139. Du är i mina tankar!/Jeanette

    SvaraRadera
  140. Så många tankar till dig!! Det finns inga ord. Kramar från Öland!

    SvaraRadera
  141. Ett steg i taget Kristian! nu är du snart framme <3.Vi syns snart igen där det är smärtfritt och där det är ljust och vackert.
    Kram Susanne L

    SvaraRadera
  142. Det finns inga ord..................
    Min blinkers säger Viktor Viktor Viktor hela tiden, det är min svärsons lillebror, han hade leukemi...

    SvaraRadera
  143. Har nu i natt suttit o lyssnat till podcast på värvet.se där du Kristian berättare din historia. Du berör så in i norden o man vill bara gråta. Vilken fantastiskt människa du verkar vara. Det var min man som läste om dig o tog med mig till fotoutställningen om dig sedan dess kan jag inte släppa det som händer dig.

    Du berörde mitt hjärta djupt. Stor KRAM Gita!

    SvaraRadera
  144. Sänder dig all min kärlek och styrka.
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
  145. Ditt språk Kristian, är alldeles underbart!
    Tack för att du delger oss alla dina betraktelser.

    "Du går icke ensam.
    Stjärnan har tusen vänner;
    alla på dig skåda,
    skåda för hennes."

    Carl Jonas Love Almqvist


    SvaraRadera
  146. Du kommer aldrig att försvinna. Döden kommer aldrig att vinna. Du är redan stoff från en annan värld och gåvan du fått har du redan delat med dig av fastän livet ditt blev för kort. Vi kommer aldrig att glömma dig, och jag hoppas du känner vår kärlek ända till slutet, hur vi håller dina händer och hur du alltid kommer att bli ihågkommen, även fast vi aldrig träffade dig. Kärlek och styrka!

    SvaraRadera
  147. Du berör mig på alla sätt genom ditt vackra språk och genom att se det vackra i mörkret

    SvaraRadera
  148. Du har nu fullgjort det som blev din uppgift här på jorden - att sprida ditt kärleksbudskap om att viktigast av allt är att vårda relationen till våra nära och kära. Du har lyckats. Du har nått fram. Tack för allt du gjort. Gå vidare med frid i sinnet när det snart är dags/Åse.

    SvaraRadera
  149. Kristian, tack för att du orkar och vill dela med dig av dina betraktelser av livet. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket dina texter berör mig eller hur vackert jag tycker att du skriver. För orden räcker inte till. Du är en sann filosof och du har verkligen öppnat mina ögon, på ett nytt sätt. Det är mäktigt.

    All styrka och kärlek till dig på din fortsatta resa. Det blir bättre snart. Snart är du fri.

    Varma kramar från Jessica

    SvaraRadera
  150. Även jag är varje morgon ute på en vandring i min trädgård, för att se att allt är okej...... Tillsammans med mej vandrar mina katter. Nu har jag dej och Pysen vid min sida i mina morgontankar, och jag önskar att jag fick ha ert sällskap länge än..... men min innerliga önskan är då att du är lugn och trygg, och utan smärta.
    Kram från mej på Hean

    SvaraRadera
  151. Varma kramar och mycket stryka till dej Kristian,
    Lola i Finland


    SvaraRadera
  152. Det du gjort är stort, du har visat oss kärleken, det vackra i livet och att vi ska ta hand om varandra. Jag tror att vi är många som inspirerats och värdesätter varje dag lite mer.
    Tack Kristian och en varm kram.
    Annica

    SvaraRadera