lördag 18 maj 2013

Vaggande dån


I morse stod jag på den plats där jag vill bli begravd. Jag fastnar vid meningen, för jag förstår att det är en mening att fastna vid. Men för mig gör den inte ont. Jag bestämde mig för länge sedan. Man kan se taknocken på vårt hus därifrån. Min brors fönster på övervåningen. Varje gång jag ser det fönstret tänker jag på helgerna som barn. Min bror verkade kunna sova hur länge som helst. Till slut, och allt som oftast, bad mamma mig att gå och väcka honom. Jag tyckte om att krypa ner där i sängen, trots hans protester. Tyckte om att se honom vakna. Jag minns hur det kändes. Hur det såg ut. Satoraffischen. Bilden på världens högsta tall bakom dörren. Kassetten med ZZ Top i hyllan ovanför hans säng. Hur allt doftade. Och jag minns hur vi efter en stund gick ner i köket för att äta frukost till Ring så spelar vi. Hela familjen samlad.
   Gräsmattan gapar fortfarande tom just där på kyrkogården. Till höger om den närmast ängsliknande – om man kommer från skogen som löper längs tågrälsen – ligger det muslimska gravkvarteret. Rådjuren, med det fortfarande prickiga kidet som jag såg häromdagen, gömde sig i snåren, bland björkarna. Liljekonvaljerna kämpade sig upp ur gräset. Vitsipporna var försiktiga, ännu inte helt utslagna av solen. Överallt dagg. Våren, något senare här.
   Det var fortfarande tidig morgon. Vacker plats.
   Jag kommer att trivas där.

Jag mötte inte en själ i morse. Bara jag och Pysen. Några sånger. Koltrast. Björktrast. Black Sabbath. Och de första svalorna.
   Jag vinglade fram på stigen som skriker efter att få bli galopperad på. Jag och Lize där. En scen ur Game of thrones. Men jag kan inte rida nu. I två veckors tid har jag dragits med en smärta som gett ordet en ny innebörd – även om jag har varit med om värre. Nu: Kramper, tappad koncentration. Trötthet. Svaghet. Har tappat några kilo. Syns redan i mitt ansikte. Tänkt att det här är min nya tillvaro. Min nya vardag. Tankar av oro. Tankar om ”she was in great pain, you know”, från den där filmen som fastnat i mina sinnen. Filmen som jag ska återkomma till, skriva om, om jag orkar framöver. Filmen där raden yttras lugnt av en son som förklarar varför hans mor tagit livet av sig. När cancern blev för påfrestande.
   För smärta gör det mesta odrägligt. Både fysisk och psykisk. Den får allt att falla samman. Ingenting att fungera. Har återkommande sagt att min största rädsla är att min familj ska fastna i sorgen. I den sortens smärta. Jag vill inte att de ska se tillbaka på sina liv, långt ifrån nu och tänka: det största som hände oss var att Kristian dog. Att han försvann en dag och aldrig kom tillbaka. Jag vill att de ska gå vidare. Jag vill att de ska tillåta sig själva att vara lyckliga. För det förtjänar de. Men jag vet att allt det här är lättare sagt än gjort. För du kan inte göra slut med sorgen. Du kan inte en dag bestämma att det plötsligt räcker. Sorgens ände är inte ett beslut. Sorgen ger sig av, först när den är färdig. När sorgens smärta är klar med dig. Inte tvärtom.
   Men den fysiska smärtan går att bekämpa. Det går i alla fall att försöka. Därför styrs mina dagar nu av ett experimenterande med mediciner, med piller. Med opiater. Med receptbelagda förhoppningar.
   Det gör mig yr. Konfunderad. Skriver. Raderar. Skriver och raderar. Svårt att få ihop ett sammanhang. En röd stubintråd. Tankarna skenar. Försvinner när de precis har börjat. Vildhästar i huvudet. Omöjliga att tygla. Kan inte avgöra om det jag skriver är begripligt eller värdelöst. Men det måste ut. Klarar inte av att ha det inom mig längre. Även om det bara är märkligt trassel.
   Med ett oerhört självförtroende skanderade jag nyligen att sjukdomen kunde ta min kropp, men att den inte kunde ta mina sinnen. Tji, fick Kristian Erik Olof Gidlund. Smärtan blir visserligen mindre. Förvirringen samtidigt större.

Vi gick samma väg i natt, jag och Pysen. Även då så tomt. Lugnt. Slogs av tystnaden. Det vaggande dånet från pappersbruket. Den molande visan som hänger över Kvarnsveden. En ensam långtradare på Morbyggevägen. Två flickor cyklade förbi, doftandes päroncider och tonårsparfym. På väg hem eller till nästa fest. Jag har cyklat samma väg. Samma sträcka. Av samma anledningar. Då, när livet innebar någonting annat.
   Vi fortsatte vår promenad. Prästgatan ner. Förbi gårdarna som var skog när vi var barn. Skymtade åkern vid vår gatas slut. Bygget. Nya hus ska upp. Nya liv ska levas.
   Savannen försvinner. Everything put together, sooner or later falls apart.

- - -

I morgon är jag med i Värvet - en intervju som spelades in under mitt behandlingsuppehåll.

250 kommentarer:

  1. Tänker på dig <3
    Kram från Ulle

    SvaraRadera
  2. Precis innan man föder fram ett barn är smärtan outhärdlig. Det enda man kan göra då är att kämpa för att andas.Lägga liksom andningen ovanför smärtan.Korta lätta andetag som en katt i värmen.
    Kommer ihåg att jag tänkte att just så här kan det vara att dö. Livet och döden så nära.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men den smärtan bringar liv - inte död.

      Radera
    2. exakt, kan inte jämföras på samma dag. Det är en positiv smärta. Jag förstår inte hur man kan jämföra dem.

      Radera
    3. Det kan ju vara så, igen, att skribenten menar väl. Är inte poängen att liv och död ligger nära....Kan vi inte bara vara lite hyggliga mot varandra? Jag har svårt att tro att någon skriver här om liv och död för att var oförskämd eller elak. Låt oss läsa varandras inlägg med välvilja. Frid och lugn i människoland

      Radera
    4. vilket vackert inlägg. smärta, liv och död. får mig att fundera. fint.

      Radera
    5. Fint inlägg. Minns paniken och smärtan och sedan befrielsen. Det kan vara så att dö. Vem vet?

      E

      Radera
    6. Den smärtan bringar liv... Inte alltid. Jag födde fram mitt döda barn med den smärtan, och det fanns väldigt mycket dödsångest närvarande i rummet. Men jag minns också lättnaden när det var "över". Så jag förstår vad du menar <3

      Radera
    7. Jag förstår också..liv och död ligger så nära varann, hand i hand. Jag tror att när stunden kommer, så är döden en befrielse. Jag har sett i människors ansikten, just i dödsögonblicket, hur ansiktet slätas ut, nästan skymtar ett leende på läpparna och det blir en sakral känsla, något heligt. Så var inte rädd, Kristian

      Radera
    8. Jag skrev den första kommentaren. Det var inte min tanke att ifrågasätta dig som skrivit inlägget, ville bara framföra en reflektion som dök upp inom mig. Den vetskapen hjälpte åtminstone mig. Sen har du förstås rätt, du som skrev att du fött fram ett dött barn, att det inte alltid bringar liv. Jag tänkte på det när jag skickat iväg min kommentar men då var det så dags... Jag hoppas innerligt att jag inte har sårat dig och alla andra som läser det här och som varit i samma situation som du.

      Radera
    9. Jag förstår vad du menar. Har känt så med mina tre förlåssningar.

      Radera
  3. Får du cellgifter nu kristian? Jag tänker så ofta på dig. Så ofta. Det gör vi alla. Viljan att kunna göra något...men som inte går. En sak är säker, om jag någon dag föder en son så ska han heta Kristian. Det är en sak som är säker. Stor kram från Emeli

    SvaraRadera
  4. Det är en fin viloplats, jag håller med. All kärlek till dig du fina fina Kristian!
    //Forssatanten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja..där ligger min unge son,Emil,med..som lämnade oss hastigt 22 och ett halvt år ung..och han hade sagt när han levde,till sin dåvarande sambo att han tyckte att den kyrkogården är den vackraste han visste..och vi..tycker vi hittade den vackraste platsen..och jag tror jag var först med att låta stenen bli kärleksfullt formad som ett hjärta..tror det..såg ingen sån sten före men det var ingen tvekan om att vi ville ha den så..så blev det och sen såg jag genom åren fler och fler som valde stenar formade så på olika sätt


      lider när jag läser denna raka ärliga blogg och tänker ..
      har handlat boken som K skrivit,och fått den signerad,den ligger nu i min änglason´s fd soffa och så läser jag boken ett stycke i taget..och den tar tag i mig..starka sidor....kramar och många tankar till K och jag vet att mina andra barn tänkt på allt både då och nu och vi tycker K verkar vara en fantastisk ung man och ofta är våra tankar hos honom

      Radera
  5. Tack för att du skriver! Det är fint. /Anna

    SvaraRadera
  6. Härligt att du har Pysen att ta dina promenader med. Kram

    SvaraRadera
  7. Stora kramar till dig och dina kära!

    SvaraRadera
  8. Underbara, fina Poet! Ditt öde berör och smärtar mig. Love L

    SvaraRadera
  9. Finaste Kristian.
    Har följt med på din resa, förundrats, våndats, gråtit och t o m skrattat ibland.
    Sitter nu på en plats jag tycker mycket om och läser dina senaste inlägg. Dina ord, din berättelse, har gjort den här platsen ännu vackrare. Den här platsen och många andra. För du ger en insikt om att livet ska levas just här och just nu. Vardagen har fått ett annat värde.

    Önskar det fanns något alla vi kunde göra. Alla vi som tycker så mycket om dig för det du skrivit.

    Bär dig i mitt hjärta.

    SvaraRadera
  10. Du skriver så fantastiskt fint....så gripande. Tänker på dig.
    Kram//Roxanna

    SvaraRadera
  11. Norra Griftegården är en mycket vacker plats, jag promenerar själv ofta förbi där. Skulle vilja skriva så mycket mer, men jag saknar ord. Tänker på dig. /Anna

    SvaraRadera
  12. Jag tänker på dig Kristian, och önskar jag kunde hjälpa.
    Du vackra kämpe<3

    SvaraRadera
  13. Är du hemma nu Kristian, det låter så? Det är bra i så fall, det är där du ska vara nu.

    SvaraRadera
  14. Bär dig i mitt hjärta. Kärlek, värme och styrka. ♡♡♡ kram Karin

    SvaraRadera
  15. Hjälplös. Känner mig så hjälplös. Kärlek till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. DU känner dig hjälplös?

      Radera
    2. Låt människor välja sina ord själva. Är helt säker på att anonym 20:42 menade väl. En känsla av att inte kunna göra något, inte kunna hjälpa till beskrivs där. (gissar jag)

      Radera
    3. Det är inte fråga om att inte få välja sina ord själv, det är fråga om att välja ord så att det inte uppstår onödiga missförstånd (och att man som läsare inte behöver gissa). Finns ju faktiskt personer som snor till sig andras lidande och blir t ex ledsna (och kanske i vissa fall även hjälplösa), vilket inte bidrar med så mycket stöd till den som verkligen lider. Observera nu att jag inte menar att man kan känna sorg över att någon har det svårt. Det finns mer än en sida på myntet.

      Radera
    4. ...ska vara ett INTE här: "...att man inte kan känna sorg..."

      Radera
    5. Men låt folk få skriva som de vill och känner. Om nån har svårt med tolkningen och hela tiden väljer den mest negativa så ör det deras eget problem. Jag har skrivit massor med förstående inlägg här, förut. Men nu ber jag alla språk- och tolkningspoliser att lägga ner verksamheten och göra något annat istället.

      Hela behållningen med ett sånthär forum är den mänskliga mångfalden, öppenheten.

      Låt den för f-n få vara ifred.

      Radera
    6. Alla gör väl precis det, d v s skriver som de själva vill och känner OCH när det är så får man räkna med att ett slarvigt ordval kan uppfattas på ett sätt som inte är dess syfte. Man kan inte förvänta sig att alla ska tolka "rätt" om man inte skriver det man menar.

      Radera
  16. Tack för att du orkar skriva än. Dina ord är lika vackra och din tanke framstår lika glasklar som nånsin förr. Som alla andra önskar jag att det fanns något jag kunde göra för dig. För din familj. Tack för alla dina ord och tankar. Jag har lagt din bok i en låda i byrån. För att ha något kvar av dig att läsa när du inte kan skriva här längre. Kram och lycka till på färden bäste Kristian.
    /Petra

    SvaraRadera
  17. Tänker att det är så bra att du är hemma nu. Som det ska vara. Där du ska vara. En allt överskuggande frid är vad jag önskar åt dig. Kärlek från Karin ♥♥♥

    SvaraRadera
  18. Dina ord blir aldrig någonsin värdelösa. Det är ett privilegium att få ta del av din resa, även om jag av hela mitt hjärta önskar att du fått slippa just den här rutten. Men kanske finns de där och väntar på dig, de föräldralösa barnen som behöver en far. En far som du. Och alla de du saknat, som kanske behöver pojken Kristian. Jag hoppas och ber. Glad att du är hemma med din familj och Pysen och att din kropps viloplats ligger där den ligger. Hemma.

    Det kommer att bli så tomt här på jorden utan dig men kom ihåg att dina ord, din visdom och din kärlek kommer att leva vidare hos alla som älskar dig. Det är inte bara livets slut som väntar, utan även alltings början. Jorden är stor men ändå bara en prick i det oändliga Universum <3 <3 <3

    SvaraRadera
  19. Det gör nästan fysiskt ont att läsa dina två senaste inlägg. Det blir så hårt, så nära. Så outhärdligt klart allting. Har två anhöriga som kämpar mot samma fiende som du. Båda kommer att förlora. Önskar dig så lite smärta som bara är möjligt. Kram.

    SvaraRadera
  20. Jag har läst allt du skrivit, följt dej sedan mars-11 då Matilda berättade om dej.. Jublat på Sveatorget (...och gråtit) och tjuvlyssnat vid Dagnyhusen.Häpnat över din ofattbara förmåga att förmedla dej i både skrift och tal. Men jag har aldrig skrivit en kommentar. Mina ord ....så futtiga...men nu. Du berör,Kristian!!! Jag rörs och berörs.Tack!! / Ninni

    SvaraRadera
  21. Dina rader är så vackra och så ofattbart smärtsamma att läsa Kristian!
    All kärlek till dig! ❤
    Jenny med familj

    SvaraRadera
  22. Suck... har många gånger knappat in någon komentar här men aldrig publicerat den. För vad ha jag att skriva som ingen redan skrivit? Men... jag vill skriva att jag hör dig.... jag läser... jag bryr mig... du är något i mitt liv nu...
    Din familj kommer klara sig..jag förlorade min mamma för 7 år sedan, jag var 24 år... det är svårt. Men man klarar mer än vad an tror..jag bara har en känsla av att du måste ha fått din styrka från nått/någon. Din familj?? Jag känner att dom är starka.
    många kramar och tankar till dig... och din familj.

    SvaraRadera
  23. Älskade Kristian & Pysen.
    All kärlek till er båda.
    Dina ord berör ända in i "Hjärtat"
    Vårkram.

    SvaraRadera
  24. Om jag råkar möta dig på någon av dina promenader ska jag ta dig i mina armar och krama dig till den förbannade cancern försvinner och för alltid lämnar dig ifred. Jag ska stryka dig över håret och viska i ditt öra att allt kommer bli bra och jag släpper inte taget förrän du mår bra igen.

    SvaraRadera
  25. Skitcancer! Styrkekram till dig mitt i kampen. Din bok är på väg med posten till mig:) Ser fram emot att läsa dina fina ord om denna hemska resa, ingen skulle behöva åka på. Kram Charlotte (charlottemittilivet)

    SvaraRadera
  26. smärta bort bort bort
    och kom aldrig tillbaka

    SvaraRadera
  27. Lev väl här hos oss.
    såg dig på p & l.
    Du vet inte vem jag är, men du har bemärkt mitt liv...
    Kram Helena

    SvaraRadera
  28. Nu ska du få höra något märkligt ifall du läser kommentarerna, det får ni läsare göra iallafall: jag är avundsjuk på Kristian för att han har svår cancer! Jag skulle också vilja ha det, för då slipper jag avsluta onaturligt (ta mig av daga) och det skulle bli lättare för mina anhöriga och vänner att acceptera att det är en sjukdom som tar mig och inte det andra sättet som det är så mycket skam omkring. Så Kristian du ska veta det, att det finns sådana som mig som skulle vilja ha din obotliga och smärtsamma cancer, jag skulle betala mycket pengar för det.
    Så nu har ni fått ett något annorlunda perspektiv på kristians sjukdom. /Mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men kära du! Det är så sorgligt att du ens tänker så. Du får inte önska att du fick den där hemska, fruktansvärda sjukdomen. Snälla du! Du måste verkligen få hjälp. Även om livet kan kännas hopplöst ibland så finns det så mycket som är värt att leva för, som vissa tyvärr aldrig får möjligheten att uppleva. Ring din vårdcentral imorgon & berätta om hur du mår & begär en remiss till en psykolog.Det finns bra hjälp även om man inte tror det när man mår som sämst. Har varit där själv så jag vet..Massa styrkekramar till dig! Du fixar det här <3

      Radera
    2. Som tidigare nämnt! Snälla, sök hjälp! Livet är så mycket mer än bara ett avslut.
      Ge dej själv det liv du förtjänar, och det är innefattar inga av de tankar du tänker nu.

      Radera
  29. Åh Kristian! Tårarna rinner nerför mina kinder när jag läser det du skriver. På den plats du beskriver, där bredvid den muslimska gravplatsen, en bit ifrån tågrälsen ligger min älskade pappa begravd. Han lämnade oss för nio år sedan, bara 56 år gammal. Han klarade tyvärr inte kampen mot den där hemska, fruktansvärda sjukdomen. Du kommer att vara saknad av många många människor ska du veta. Tänk ändå om det fanns något man kunde göra för dig älskade, underbara människa..Många varma styrkekramar till dig <3

    SvaraRadera
  30. Det cancern tar, lämnar ängeln tillbaka i himlen.

    SvaraRadera
  31. Käre Kristian Erik.
    Grattis på namnsdagen!
    Dina ord är så vackra att man aldrig kan sluta läsa.
    Livet är orättvist men det är som det är i med och motgång.
    Tänker på dig varje dag!
    Strövtåg i hembygden är den vackraste låt jag hört på länge och den kommer alltid att spelas och tankar till Dig!
    Var rädd om Dig! Kramar Karin

    SvaraRadera
  32. Du skriver otroligt fint ska du veta. Ingen kan undgå dina rader, du behåller bläcket i pennan trots smärtorna.
    Annika

    SvaraRadera
  33. Jag önskar att läget var ett annat; att du inte behövde ägna en tanke åt var du ska begravas, men vill ändå säga detta:
    Kyrkogården du beskriver är vacker. Rofylld.
    Jag bor ett stenkast därifrån. När mina söner låg i barnvagn var detta en plats jag oftast valde att gå till när de skulle sova och jag behövde lugn. En vacker plats. En plats för vila, för tankar, minnen, för ro. Du kommer att få det bra där - när den dagen kommer.
    <3


    SvaraRadera
  34. Det är få texter som kan beröra mej men dina går rakt in i min själ och mitt hjärta med sådan kraft jag inte trodde var möjligt.
    Du har påverkat mig i mitt tänk och agerande...dina texter gör skillnad!!!
    Varma omtänksamma kramar till dig.

    SvaraRadera
  35. Tänk om det ändå vore så Krisian, att min lillebror som dog för fem år sedan tänkte likadant, kanske tycker samma sak. Lena....var lycklig och lev ditt liv...Det är svårt att göra det och saknaden samt sorgen finns alltid här, varje dag och timme. Tack för dessa rader som ger en helt ny insikt.
    Kramen<3

    SvaraRadera
  36. Jag vill inte att du ska gå...

    SvaraRadera
  37. Du gör skillnad. Vi är så många som har dig och dina ord i tankarna många ggr varje dag. Önskar så att jag kunde göra något för dig. Tänker och ber för dig.
    Styrka och kärlek

    SvaraRadera
  38. Citat: "Sorgen ger sig av, först när den är färdig."
    Ja, så är det. Precis så.

    Den viloplats du valt verkar vara obeskrivligt vacker. Fast du beskriver den väldigt bra förstås eftersom du är så duktig med bildspråket.
    Trots de smärtstillande medel som du tar nu skriver du, som alltid, både mer än begripligt, värdefullt och mycket vackert. Dessutom väldig naket i ovanstående inlägg. Som vanligt berör dina ord och ditt livsöde till tårar.

    Blir glad att läsa att du har krafter nog att gå ut på små promenader med din älskade Pysen.
    Det gläder mig att du orkar skriva ibland i din blogg.
    Du är alldeles fantastisk Kristian.

    Varma kramar till dig och din familj med många, dagliga omtankar från Nina.

    SvaraRadera
  39. Du skriver lika bra som någonsin tidigare. Du betyder lika mycket för andra som tidigare. Du kommer alltid att fortsätta vara Kristian i våra minnen. Jag vill komma och säga hej till dig där du vilar. Men jag vill inte att det ska bli verklighet. Jag önskar att medicinerna tog bort all smärta och tog bort allt det som försvagar dig. / JJ

    SvaraRadera
  40. Jag kan inte skriva något tröstande,kan inte ta bort din smärta,det enda jag kan göra är att läsa och lova mig själv att ALLTID ta varje ny dag som en gåva!
    Ingenting är för alltid, du vet aldrig vad som finns bakom nästa hörn. Här och nu kan jag bara leva mitt liv så äkta och sant som jag bara kan. Med ödmjukhet och tacksamhet lever jag numera mitt liv. Tack vare dina nakna betraktelser av DITT liv. För dig hoppas jag på ett under Kristian! En varm medmänsklig kram till dig från mig.

    SvaraRadera
  41. Käre Kristian,
    Tack för allt du orkar skriva. Alla dina ord är så värdefulla, jag kan inte sätta ord på hur mycket de förmedlar till mig; så mycket liv och poesi, kärlek, sorg, smärta, död och återigen - liv!
    Vilka gåvor du har, som du förmedlar till alla som läser.
    Kramar om dig varje dag (i mina tankar), och pussar Pysen :)
    Kärlek till dig och dina nära, Aina

    SvaraRadera
  42. Starkt att du orkar gå ut. Det orkar knappt jag pga olika åkommor. Men lika bedrövligt är det oavsett sjukdom att inte orka!! Och jag får inte sympati eller empati från någonstans. Det är bara att kämpa. Beundrar din uthållighet. Verkligen. Jag skulle aldrig orka. Kram till dig!
    Högt upp på berget i Skräddarbacken. Inte långt från Kvarnsvedens brus...

    SvaraRadera
  43. Fortsätt, fortsätt skriva!
    Kramar till dig och din lilla Pys!
    <3 Karin

    SvaraRadera
  44. Sorgen bleknar men saknaden finns alltid kvar. Sex år efter min brors död kan jag le åt fina minnen men också sörja att jag inte fick ta farväl. Min bror försvann alldeles för hastigt, men en tröst är att han var ovetande om vad som väntade. Han slapp avsked. Jag sörjer också de barn som inte får se lyckan i sin pappas ögon, lyckan över att de finns till. Han var bara 34 år. Det kan inte bli mer orättvist. När jag läser dina fina texter tänker jag alltid på min bror. Min storebror var alltid modigare än mig, och ibland kan jag tänka att döden inte är så farlig, för brorsan klarade det ju!! Precis som han vågade göra allt annat före mig. Tack för att Du delar med dig! Du berör!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ledsen för din skull, för din förlust. Jag har också mist närstående familjemedlemmar i förtid. Befinner mig i djup sorg just nu efter att min man gick bort för några månader sedan i samma sorts cancer som Kristian har. Men jag försöker tänka att han bara har gått i förväg. En dag, när det blir min tur, möts vi igen. Kram

      Radera
    2. Tror inte att det handlar om orättvisa. Det är bara så att vissa drabbas, vilket kan vara såväl "ond" som "god". För vem skulle det vara mest rättvist/ orättvist? Går ju inte att svara på. Tror dessutom att man ska försöka undgå att se på saken på det viset.

      Radera
    3. Men visst är det orättvist när svår sjukdom och död drabbar unga människor. De som har hela livet framför sig. Alla tankar och känslor måste få finnas till tror jag för att ta sig igenom sorgen.

      Radera
    4. Ja visst, man känner och tänker själv och har rätt till det. Tror dock fortfarande inte på det här med orättvisa. Går inte att avgöra, och ska inte avgöras. Är det t ex mer rättvist om en person utan barn får en plågsam, dödlig sjukdom jämfört med en flerbarns-förälder? Tror säkert att det finns de som svarar JA på den frågan, men enligt mig är det en farlig syn på livet. Allas liv är lika mycket värt.

      Radera
    5. Visst kan man väl kalla det orättvisa, det faktum att sorg, smärta och annan plåga drabbar oss olika? Så är det ju, vare sig man ser det ur ett individ- eller ett globalt perspektiv. Det betyder inte att man önskar att någon annan fick lidandet istället/Åse

      Radera
  45. Allra käraste Kristian!
    Jag läser det du skriver å trots att det kanske känns som om du trasslar med orden så skriver du lika målande som alltid. Dina ord fastnar i mitt hjärta...om sorg som måste härdas ut...om fysiskt smärta som får allt att falla samman...i samma inlägg beskrivs en miljö så vacker och levande att jag nästan kan känna daggen mot mina bara fötter...fascinerande skrivet av min tids största poet, smärtlindrande mediciner till trots..
    Jag har varit med om dig, jag kan aldrig förlora dig.
    De orden känns så givna här..
    Jag tror nog att det största som kommer att ha hänt dina nära å kära är du, Kristian...inte din död...utan livet du lever o minnena du kommer att lämna kvar hos dem...och hos oss andra.
    Jag hoppas du finner en viss lindring i medicinerna, att dina kära är nära dig och att den fina miljö du vistas i skänker dig viss tröst när det känns tungt.
    All kärlek!/mia (mitt i natten)

    SvaraRadera
  46. Stora kramen till dig!
    /Anna-Karin

    SvaraRadera
  47. Stor varm kram till dig!♥♥♥
    /Maria H

    SvaraRadera
  48. Vilken fin viloplats du valt! Du skriver så fint! Tänker på dig! Varm kram

    SvaraRadera
  49. Inget du skriver är eller kommer bli betydelse löst... massor med stora varma kramar // M

    SvaraRadera
  50. Läser med tårar i ögonen. Inget du skriver är betydelselöst!
    Kramar

    SvaraRadera
  51. Så skönt att du kan ta en promenad med Pysen och försöka att skingra tankarna. Jag hoppas det känns så för dig. Du har gjort en sån fin gärning genom att ta hand om honom, PYSEN. All heder till dig.
    Du skriver så fint och jag blir så ledsen när jag läser om hur dåligt du mår. Sänder många varma tankar och mycket kärlek till dig. Går in här varje dag och läser allt det fina som du skriver. Mycket Tänkvärt.
    /också en mormor

    SvaraRadera
  52. Jag uppriktigt skäms när jag läser din blogg. Jag blir också fruktansvärt irriterad! Jag skäms för att mina egna "problem" är skit saker och jag blir irriterad på andra för att deras "problem" är så ytliga. Jag har aldrig träffat dig men du känns som den starkaste person jag känner. Man skall leva här och nu.

    SvaraRadera
  53. När du skriver att du hoppas att dina anhöriga inte ska fastna i sorgen så tror jag att sorgen förmodligen aldrig går över, men man lär sig leva med den. Några årstider måste komma och gå om och om igen innan man som anhörig orkar blicka framåt. Så kändes det för mig. Men nu är jag här och blickar framåt.

    Jag önskar att din smärta kunde lätta.

    SvaraRadera
  54. Det finns inget som man kan säga eller skriva som kan ta bort eller trösta! bara att jag/alla vi tänker på dej varje dag.
    Bamsekram Susanne L

    SvaraRadera
  55. Tack för att du skriver fantastiska människa. Jag tänker ofta ofta på dig och blir så jävla arg när jag tänker på cancer. Jag har förlorat nära och kära, unga som gamla i denna vidriga farsot. Om cancern var en synlig fiende skulle jag slåss till slutet för att stoppa honom.
    Jag har läst mycket forskning om människor som kliniskt dött men kommit tillbaka. Deras berättelser gör mig lugn och jag tror att detta liv bara är ett stopp på vägen.
    Vi ses på andra sidan Kristian.

    SvaraRadera
  56. Det enda jag kan säga är att du är en stor kämpe o vill ge dig en STOR KRAM

    SvaraRadera
  57. All min värme till dig.

    SvaraRadera
  58. I mitt liv försöker jag att vara rationell. Jag navigerar efter beprövad vetenskap och undviker hokus-pokus. Ändå närvarade jag vid två tillfällen vid dina möten med läsare utan att be dig om en dedikation i mitt ex av Boken. Skickar dig allt vitt magiskt tänkande , för det handlar väl om det i mitt fall. /r

    SvaraRadera
  59. Tack för att du delar med dig av ditt innersta. All kärlek till dig! Anna, Malmö

    SvaraRadera
  60. Skickar många kramar till Dig o Pysen!!!
    Carro
    "en vildros"

    SvaraRadera
  61. Vilket härligt liv du verkar se tillbaka på Kristian. Att ha viloplatsen mitt i den kärleken verkar helt rätt. Hoppas verkligen att den får vänta..... Kraft och kärlek <3 "Ockelbostintan"

    SvaraRadera
  62. Jag tänker på dig Kristian!
    Hur fenomenalt du berättar. Hur påverkade vi blir.
    Hur dina texter stannar kvar i mig och gör skillnad.
    Inspirerar mig till bli en bättre medmänniska. Lite mer ödmjuk och lite mer tacksam.
    Du finns i mina tankar varje dag.

    Kram



    SvaraRadera
  63. Hade velat vara en av dina närmsta vänner i din tid. Men jag är äldre - fast åldern har ingen betydelse - om man inte är en gammal ost.
    Håll fast vid den platsen - som du talade om.
    Vi ses Kristian - i en annan dimension (min fasta övertygelse - se bara på en liten liten blomma - så förstår vi--).
    Tankar till dig från mig. Gunsan

    SvaraRadera
  64. "Kan inte avgöra om det jag skriver är begripligt eller värdelöst." Ibland begripligt, ibland obegripligt, ibland någonstans mitt emellan. Men aldrig, aldrig värdelöst. Du är så klok och skriver så fantastiskt att jag saknar ord.

    "För du kan inte göra slut med sorgen. Du kan inte en dag bestämma att det plötsligt räcker. Sorgens ände är inte ett beslut. Sorgen ger sig av, först när den är färdig. När sorgens smärta är klar med dig. Inte tvärtom."

    De meningarna gav mig svindel. Så bra är det.

    All min värme till dig Kristian.

    SvaraRadera
  65. Jag känner dig inte, men du känns som en gammal vän jag vill ringa och prata med. Jag har precis läst ut din bok och den lämnade mig med en känsla av något äkta och genuint. Det var längesen jag kände så. Tack för din bok, jag är glad att du öppnat dörrar som ingen annan vågat knacka på. Jag beundrar dig som i din svaghet är så stark.
    Ikväll ska jag tänka på dig och hålla om min dotter lite längre och lite hårdare.

    <3

    SvaraRadera
  66. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva Kristian, för det känns som att det kanske inte spelar någon roll, men jag tänker på dig, och önskar verkligen att du får andas ett tag till, känna kärlek ett tag till, att du ska orka kämpa och att den fina platsen du valt får vänta ett tag till. Kramar!

    SvaraRadera
  67. Sorgen -för dem, för oss som blir kvar -är randig. Ibland smala ränder, ibland outhärdligt breda. Men i ränderna ryms även glädje och skratt. Glädje över nåt som sker just nu, skratt och leenden över goda minnen från den vi mist. Allt är inte bara svart. Och livet får famnas i den enda stund vi har:Just nu

    SvaraRadera
  68. Din text är klockren poesi, du får det att kännas som Kvarnsveden är den vackraste platsen på jorden, den finaste platsen att födas på, den finaste platsen att dö och begravas på. Den fick mig att känna mig så stolt över att ha bott granne med dig i snart trettio år, på ett stenkasts avstånd, stolt över att känna dig och din familj, stolt över att du och Pysen finns här, att du när som helst kan komma gående utanför vår trädgård med Pysen trippande bredvid och stoltast i världen över att en gång kanske kanske ligga begravd på samma kyrkogård som du. En mycket mycket vacker plats med utsikt mot ett av de lyckligaste barndomsfönstren i världen. Och några andra lyckliga fönster ett stenkast bort. Fast jag hoppas ännu på att det kommer att dröja länge än innan det händer. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin, dina vackra uttrycksfulla ord till Kristian berör också som vanligt. Och Kristian, aldrig nånsin har känslor pendlat så mellan förtivlan, hopp, tårar, o även glädje som när du är här på bloggen igen med ditt rent magiska sätt att uttrycka dej. Ditt avtryck kommer aldrig att försvinna.
      Kramar till dej o Pysen.
      Ingrid.

      Radera
  69. Kramar genom rymden..ny mark som bryts genom smärta och sorg...hudlösa ord.Tack för att du förmedlar , du är modig och fantastisk och väcker så mycket kärlek , gråt, längtan efter sanning och djup...

    SvaraRadera
  70. Det gör ont, det gör ont! Å vad vi är många som skulle vilja ta en del av din smärta för att göra det lättare för dej! Men men...tyvärr har cancerdj-vulen valt just dej! Livet är lite ryskroulett, ingen vet vem kulan är ämnad för! Ingen vet vem som får nästa dom! Vi kan åka till månen, men inte bekämpa det elände som tar så många älskade ifrån oss! En stor styrkekram! <3

    SvaraRadera
  71. Har just lyssnat på värvet. Tack för att du så öppet
    Berättar! Att du delar ditt innersta. Det är stort att få ta del! Varje gång jag läst eller hört dig berätta ger du nya dimensioner åt livet och åt döden. De varmaste tankar till dig Kristian
    /Christina
    Rättvik

    SvaraRadera
  72. Tack för den mycket hörvärda intervjun på Värvet.

    SvaraRadera
  73. Kristian,

    Vilken fin intervju i Värvet. Min man satt i fåtöljen, jag låg i sängen med händerna strykandes över magen. Där inne bor vår son, som förhoppningsvis tittar ut om två månader. Under hela intervjun svarade den lille där inne med små buffar och sparkar, det var som att vi lyssnade alla tre.

    Vi lyssnar fortfarande. Och kommer att fortsätta lyssna. Du har redan förändrat oss, och vi kommer att hänga med. Liksom du hänger kvar.

    Livet, det där som pågår hela tiden. Brutalt och överallt. Oavsett var vi är och i vilken form.

    <3





    SvaraRadera
  74. Hej Kristian,

    Många av oss uppskattar inte det vackra vi har runt omkring oss. Människor lever i en annan värld, med tankar på planering och studier, jobb m.m. Men det är ju inte där livet är, det är runt omkring oss, här och nu. Livet är vackert och jag vill leva här och nu.

    Många människor ser inte det vackra. Det som du beskriver. Det är när vi konfronteras med tanken på att vi inte alltid kommer att kunna uppleva det som bilderna av naturen och människorna runt omkring oss får en glimrande lyster, i alla fall var det så för mig. Vi vet att vi inte kommer följa med och det gör både världen vacker och hemsk på samma gång.

    Jag tänker att du kanske inte enbart behöver ha droger som enda hjälp. Kanske finns det någonting annat som gör livet lättare. Med risk för att låta okunnig om ditt tillstånd skulle jag ändå vilja fråga. Har du provat att lyssna på musik? Musik får i alla fall mig att, i svåra stunder, koppla av. Som du beskriver faller du in i drömmarnas värld. Även om det vi drömmer om inte händer på riktigt, upplever vi ju det, och vi mår kanske ändå lika bra som om vi skulle uppleva det vi drömmer om på riktigt?

    Sen tänker jag att det kanske skulle vara skönt för dig att åka till ett hälsohem där du kan få massage, god mat och "ro". Jag vet inte hur mycket du kan röra dig, men fysisk aktivitet är också bra för kroppen, man tillför lite "må-bra"-hormoner.

    Tyvärr får vi ibland acceptera det livet slänger framför oss. Ibland är det lycka, ibland olycka. Vi kommer alla att drabbas av olycka. I ditt fall vet du om att du har en svår sjukdom, vilket jag tycker är väldigt tråkigt eftersom det är så plågsamt att leva med denna visshet.

    Jag önskar att du blir frisk och att du kan leva vidare och få uppleva allt det du drömmer om.

    Många styrkekramar /Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nog att de flesta av oss som har sett någon närstående dö i cancer kan skriva under på att musiklyssning, fysisk aktivitet och god mat på hälsohem inte är något fullvärdigt alternativ till "droger", mot de fasansfulla smärtor många får i sjukdomens slutskede...

      Radera
    2. JAHA??????????JASSÅ?????????????????Hmm???????????????????????????????????????????????

      Radera
    3. Snälla sluta, Kristian skriver att han inte vill ha fler tips och råd. Han är musiker, så att lyssna på musik gör han förmodligen redan. Visa respekt är ni snälla.

      Radera
    4. vad klok du verkar vara..................n-t

      Radera
    5. Sanna vill bara väl, utifrån vad jag läser i hennes kommentar. Det vore så skönt om vi slutade att kritisera, recensera och övertolka varandras inlägg i den här blioggen! Det är ju knappast några världsunika alternativbehandlingar hon föreslår, hon ger bara omtänksamma råd.
      Nu har ju den här bloggen säkert en miljon besök vid det här laget, så en viss procent är väl "poliser". Sådana finns ju överallt. Men å, så trist det är när allt tolkas negativt ...

      Radera
  75. Å, vad du skriver bra! Som du tar vara på allt du känner. Härligt att du kan fast att du plågas av smärta och oro. Härligt! Du ger dina nära och oss andra läsare en gåva. Tack.

    SvaraRadera
  76. Det var givande att få höra dig berätta om ditt liv före sjukdomen.
    Så mycket klokskap, värme och ärlighet ryms det i dig.
    Instämmer fullt ut i din rekommendation att umgås med hästar. De har något att säga oss.
    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
  77. Bra intervju! :)

    SvaraRadera
  78. Jag hade en livsvän.
    Hon dog av sin galopperande cancer när hon var 40.
    Åsa på Tyresö.
    Jag har önskat många gånger att den kille som buggade med henne när hon hade peruk och sond men ändå inte gav sig
    - att jag vetat vem han var. För han gjorde henne lycklig där och då.
    Kristian, önskar dig frid. Levande sådan.

    / Bodil

    SvaraRadera
  79. Det kommer en dag när jag är borta.
    En dag då mitt liv har tagit slut.
    Så länge du minns mig är jag kvar ändå
    och finns i din närhet som förut.
    Jag finns där i vågen invid stranden.
    Jag finns där i vårens varma vind.
    Jag finns där och leder dig vid handen ibland.
    Jag finns där i tåren på din kind.

    Jag finns i en blommas spröda knoppar,
    i fågeln som sjunger i ett träd.
    Jag finns bland de fjärilar som fladdrar kring
    på åkrar med mognande säd.
    Jag finns i ett regn som slår mot rutan
    och i flingor av fallande snö.
    Jag finns i musiken som du hör på ibland.
    Så länge du minns kan jag ej dö.


    dikt av Birgitta Bäckström



    Kristian - Kärlek, Ro & Frid till Dig..


    <3

    SvaraRadera
  80. Sofie "jojja" J20 maj 2013 kl. 00:41

    Kära Kristian, jag känner med dig. Känner vemodet, friden, kärleken till sin hembygd och det som en gång varit - och det som man alltid vill ska leva vidare. Doften från de nyutslagna blomsterängarna, solen som angeläget smeker ens kind, vinden som viskar minnen, allt är samma men ändå olika - pånyttfött. Jag tänker på dig. Jag vill ge dig styrka från de brusande Norrländska älvarna och ljus från Midnattsolen som är på annalkande. Jag vill ge dig kärlek. Många varma kramar från mig.
    /Sofie "Jojja" Jonsson

    SvaraRadera
  81. Tack för att jag får dela några av dina tankar. Önskar jag kunde bära något åt dig. Många kramar i natten/Anna

    SvaraRadera
  82. Det du skriver är värdefullt.
    /Kram Karin

    SvaraRadera
  83. Kära Kristian.....tårar rinner när jag läser.....den plats du valt att vila på är vacker....har själv anhöriga där..... Har mist min bror i den där jäv..a cancern... Man sörjer....länge.... Lever på minnena.....vet att han finns där och håller ett vaknade öga på oss..... Det kommer din familj känna oxå....att du finns bland dom...
    Kram på dig....

    SvaraRadera
  84. Tänk om mina tårar kunde mildra din fysiska smärta

    Måna

    SvaraRadera
  85. Jag tror att din fämilj kommer känna att "det största som har hänt oss var när Kristian föddes.." <3

    SvaraRadera
  86. Jag vill bara säga tack till dig som skriver. Tänker allt oftare på dig och kampen du för. Det är otroligt starkt av dig att skriva som du gör tycker jag. Tack.
    Hälsningar Anja

    SvaraRadera
  87. I går lade jag mig på rygg med huvudet på min pappas grästäckta grav. Kyrkogården var tom på folk, himlen var blå, träden susade. Jag tänkte som du: det här är en fin plats. Här kan jag också tänka mig att bli begravd. Det kändes mycket märkligt, men mycket tryggt samtidigt, och ingen rädsla alls kom över mig utan bara ett stort lugn.

    Alla goda tankar i världen till dig,

    /MM

    SvaraRadera
  88. Åh, Kristian, det gör i mig när jag läser dina ord. Du har så mycket livslust, ger så mycket och fått så mycket. Om Pysen bara kunde nosa fram ett miraket, för det önskar jag dig verkligen. Kram //Lena

    SvaraRadera
  89. Nu har jag lyssnat på Värvet. Så bra! Du är ju helt unik både i skrift och tal. Detta svåra delar du med dig av. Det här är så viktigt! Och jag känner mig så hedrad att få ta del av dina tankar. Nu vet jag att du läser inte det här men när jag lyssnade på Värvet blev jag så nyfiken på din relation till hästar. Jag är själv hästälskare. Men har haft ett uppehåll i 15 år och nu haft turen att hitta tillbaka till den här kraftkällan. Hade jag fått intervjua dig hade jag tagit upp det spåret och frågat mera.
    Skickar alla goda tankar som finns till dig!
    B. Stenlund

    SvaraRadera
  90. Hej Kristian,

    Du är fantastisk, älskar din musiksmak och läser det du skriver med djup koncentration och inlevelse. Få saker får mig att tänka till om min tillvaro och livet så som dina ord och tankar. För dig må jag vara en anonym palt ute i vida världen, det är fine, men jag vill att du ska veta att det du skänker mig och många andra genom att dela med dig av dina djupaste tankar går så mycket längre än till din näromgivning. Du får en att tänka till om sitt eget liv, vad som verkligen betyder något, det generösa och samtidigt otröstliga du delar med dig går genom allt. Det når fram till mig här på andra sidan jorden och ger kraft och hopp om mänskligheten. Musiken och tankarna bär jag med mig. Tack!

    SvaraRadera
  91. Livet.
    Tack.

    KramEmma

    SvaraRadera
  92. Låter som om du hittat den perfekta platsen.

    SvaraRadera
  93. Älskadde Kristian <3 ,Jag önskar så att jag kunde gå med dig och pysen på era promenader,ÅH!! om det fanns ett botemedel,.jag sänder dig all styrka och hopp som finns,,jag bär dig med mig,på mina egna promenader..LOKES,, Mamma..

    SvaraRadera
  94. Bra intervju i Värvet, tack för det du delar med dig till oss. Livet är temporärt och andra världar väntar dig. Var inte rädd. Kram och tack - K

    SvaraRadera
  95. Kristian Olof Erik Gidlund, fina vännen. Jag önskar dig mirakel. Jag önskar dig lycka. Jag önskar dig glädje och sist men inte minst önskar jag dig kärlek. N.B. (Naila)

    SvaraRadera
  96. These mist covered mountains
    Are a home now for me
    But my home is the lowlands
    And always will be
    Some day you'll return to me
    Your valleys and your farms
    And you'll no longer burn
    To be brothers in arms

    Through these fields of destruction
    Baptisms of fire
    I've witnessed all your suffering
    As the battle raged higher
    And though they did hurt me so bad
    In the fear and alarm
    You did not desert me
    My brothers in arms

    There's so many different worlds
    So many different suns
    And we have just one world
    But we live in different ones

    Now the sun's gone to hell
    And the moon's riding high
    Let me bid you farewell
    Every man has to die
    But it's written in the starlight
    And every line on your palm
    We're fools to make war
    On our brothers in arms

    Vi ska ta vara på oss, vi som blir kvar.
    Fridfull resa Kristian.
    Kärlek från Karin som följt dig under hela din sjukdomstid och som kommer att sakna dig stort.

    SvaraRadera
  97. Antingen får man hitta den perfekta platsen i livet eller i hjärtat. Förhoppningsvis hittar man båda. Många tankar till dig.

    SvaraRadera
  98. Tack för att jag fick lyssna på din klokhet idag i Värvet. Det värmde, och smärtade, och värmde. Kram.

    SvaraRadera
  99. Käre Kristian!
    Du ska ge dina föräldrar en bok skriven av en mamma som mist sin son i en tragisk lavinolycka. Kommer inte på hennes namn just nu men boken heter "Du finns i mina andetag". Det är mycket möjligt att den redan finns hos fam. Gidlund. Jag förlorade min son Alex 28 år, förra året, i en missbruksrelaterad olycka. Fick boken av min syster en tid efter och det finns mycket tröst och igenkänning av känslor i den. Leta efter Alex i himlen och häng lite med honom, jag tror ni gillar varann! Tänker mycket på dej Kristian och läser allt du skriver, vilken gåva att kunna uttrycka sej så! Kram!

    SvaraRadera
  100. Förlorade min mamma när jag var 15 år. Och efter det flera anhöriga i tät följd. Jag har aldrig känt att det har varit "orättvist".
    Min tröst har istället varit tanken att: -'Vad är det som säger att döden är ett straff? Och vad är det som säger att den bästa platsen är här?'

    Även om det är bättre någon annanstans så hoppas jag ändå att du stannar ett tag......<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken ödmjuk och fin inställning du har till livet.Tack för att det finns sådana sona som du. Det underlättar vår tid här på jorden. Att inte låta bitterheten ta över för den förgiftar lika mycket som cancern. Tack

      Radera
  101. Hej Kristian,

    Tack. Du fick mig att tänka.

    Allt som kan sägas dig från okända har sannolikt redan sagts. Så, lycka till. Må ditt avtryck vara gott.

    Kram (en lite awkward eftersom vi inte känner varann),

    P

    SvaraRadera
  102. ♥♡♥♡♥♡♥

    SvaraRadera
  103. Fina fina Kristian. En så vacker son du är till dina föräldrar. Vilken gåva de har i dig. Vilket vackert avtryck du ger. Jag fyller 60 om några dagar. Undrar varför en så ung människa som du ska behöva plågas så här? Finner inget svar. Men det måste finnas ett.jag vill av hela mitt hjärta att du ska få leva. Önskar att vi alla kunde komma och hålla om dig, om din mamma, din pappa, din bror. Det gör såå ont det här, trots att jag inte känner dig - så gör det så ont att en sjukdom ska rida en människas kropp så hårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och hålla om K:s syster också.

      E

      Radera
  104. Vilken underbar son och bror du verkar vara!
    Himlen har en speciell plats för såna som dig, bra människor dvs, det är min fullständiga övertygelse.

    Sköt om dig och all lycka!
    / Jojje

    SvaraRadera
  105. Å ni spelar på Peace & Love i sommar, jag blev överlycklig när jag såg det... Då har du ännu tid kvar, hoppas på mycket lång tid.
    Lycklig kram.

    SvaraRadera
  106. Det har gått några dagar sen du skrev det här...jag lyssnade på Värvet på jobbet i helgen...din röst och dialekt känns mitt i allt det svåra så trygg o skön.å det du talar om är så fängslande och gör så ont..sen läste jag precis att ni ska spela på Peace and Love...helt underbart för dig...er! Själv har jag ingen möjlighet att åka dit, men artikeln gjorde mig glad!
    Jag ser med spänning istället fram emot Victor and the Blood på Stadion på fredag!
    All kärlek o styrka till dig Kristian! /mia (mitt i natten)

    SvaraRadera
  107. Har lyssnat på intervjun i Värvet. Fantastiskt bra. Och du berättade med din varma och behagliga röst!
    I Love You!

    SvaraRadera
  108. Åh, nu ser jag verkligen fram emot Peace & Love ännu mer. Eran spelning kommer säkert bli ett minne för livet.

    SvaraRadera
  109. Vänta inte för länge med morfinpump, stor kram.

    SvaraRadera
  110. Du skriver så knivskarpt tydligt din situation.
    Blödande sårbart tydligt.
    ödmjukt insiktsfullt.
    Du ger oss insyn i din verklighet.För oss att reflektera i.Väcker tankar om livet och döden.
    Tack för att du ger mig orden som gör skillnad!!
    Hoppas på mirakel!
    Kram på solens strålar genom mörka moln/Åsa

    SvaraRadera
  111. Kristian, jag förlorade min kusin för ett antal år sedan. Visst gjorde sorgen ont i början, men när jag nu tänker på henne blir jag snarare varm inombords och känner en otrolig stolthet över hur modig och älskad hon var. Du har många som är stolta över dig, och deras sorg kommer säkert inte heller att vara 100% svart varje dag. Fantastiskt att du vågar skriva så öppet om din sjukdom, du hjälper många.
    Stor kram
    Valeska

    SvaraRadera
  112. Vackra rader... jag blir rörd av de orden och trots det allvarliga så blir allting väldigt fint. Hur kan man vara så ödmjuk när man vet vad som väntar. Jag skulle inte ha klarat av det, eller så kanske man på något sätt accepterar...jag vet inte. Tack för att du delar med dig av dina funderingar. Kram från Anna-K i Jämtland.

    SvaraRadera
  113. Visst är det märkligt, men kanske ändå inte, att den stora bloggen om döden i själva verket är den största bloggen om livet.

    Tack Kristian för tacksamheten.

    SvaraRadera
  114. Vilken fin intervju i Värvet! Du är lika intressant att lyssna på som att läsa. Jag har följt alla (tror jag) dina intervjuer du gjort den senaste tiden och det här var absolut den bästa och finaste!
    Memoarliknande och inte bara snack om döden,om du ursäktar, som jag börjar bli ganska trött på i intervjusammanhang. Här kom det fram så mycket mera och det känns mer som du satt och snackade med en kompis om dítt liv. Skönt, även om det ju samtidigt är så tragiskt.. Jag hoppas att lika många som köpt boken kommer att lyssna på den här invervjun. Hoppas också innerligt att opiater och mediciner hjälper dej att må bättre i din situation, att du kan njuta av våren och att du får uppleva en skön sommar och många fler till! Stor kram till dej du fantastiska människa! från en mamma i Dalarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med helt och fullt.

      Radera
  115. Jag har precis lyssnat på intervjun med dig på Värvet. För mig den hitintills bästa intervjun med dig. Så intressant att höra om ditt liv innan cancern, hur du har levt, din passion för bandet och musiken, ja livet självt. Gav en mer heltäckande bild av vem du är än vad jag hört tidigare. Tack!

    Anna-Karin

    SvaraRadera
  116. Dina ord är så fina. Så vackra. Min pappa dog i cancer i somras och dina ord får mig att tänka på hur han kände och hur han tänkte innan det hände. Jag hade gärna velat veta hur han kände men jag tror att det är för svårt att förstå. Men dina ord tröstar på något sätt. För jag vet att pappa inte vill att jag ska vara ledsen utan kunna vara lycklig. Som du skrev. Jag hoppas verkligen att du är kvar hos oss, men det är ingenting man kan styra över. Du är så himla stark och fin och dina texter ger så himla mycket till dom som läser. Tack.

    SvaraRadera
  117. Kristian, jag har fulgt dig på bloggen, tv, radio og været på din bokrelease ! Du har gjort en skillnaden i mit liv, for det vil jeg sige dig TAK ! Mit hjem er fyldt med bøger, din bok er den bok som har berørt mig mest på alle områder ! Den kommer for altid at stå fremme som en påmindelse om att livet er en gåva ! Varm kram til dig Kristian <3

    SvaraRadera
  118. Jag tänker på dig flera gånger under dagarna som går.
    Tänker hur det skulle kännas att invänta den sista dagen. Kanske vakna varje morgon och undra: är det idag den sista dagen kommit.
    Så fruktansvärt.
    Och vad kan man skriva för ord överhuvudtaget i den här lilla rutan för kommentarer, som är värd din tid.

    Kristian, det är så orättvist. Tänker på dig!/Lena

    SvaraRadera
  119. Vi ses på Peace and Love, fina Kristian
    Victoria

    SvaraRadera
  120. Stort tack för din blogg, som får en vekligen att förstå vad som är relevant i livet.

    Många styrkekramar!

    SvaraRadera
  121. Skönt att höra at du fortfarande orkar ta promenader med Pysen. Som vanligt beskriver du er nattliga promenad så man tycker att man går där tillsammans med er.
    Och nog verkar dina sinnen vara på topp så som du upplever alla detaljer. Men så har du också fått skrivandets gåva. alice

    SvaraRadera
  122. Döden är inte slutet, "döden" är en resa hem. Hem till Verkligheten. Vi bemöts av sådan kärlek och ljus när vi går över, det kan inte ens jämföras med vad vi någonsin upplevt här i det fysiska livet! Jag vet att jag inte kan förstå det du känner helt, men VAR INTE RÄDD! det finns ingenting att frukta, det är så synd och missledande att vi människor i dagens samhälle framställer döden som ett slags slut, som något hemskt, när vi egentligen bara kommer Hem... Du är så stark.

    SvaraRadera
  123. Finaste Kristian,

    har just lyssnat på dig i Värvet. Så bra och djupt gripande. Känner igen mig delvis då jag också vart sjuk i cancer. Men jag verkar haft mer tur med mitt förlopp.

    Tack för att du skriver så fint och nära, du känns som en nära vän.
    Önskar att jag kunde göra något för att lindra ditt lidande och att du skulle få gå som en vinnare ur den här kampen.

    Väntar på din bok som jag beställt. Ser framemot att läsa den men i den bästa av världar önskar jag så klart att du aldrig skulle behövt skriva den.

    Tack Kristian för att du har skrivit till oss om din erfarenhet, tror att din bok är en blivande klassiker och kommer att hjälpa så många människor inklusive dina när och kära som jag tror älskar dig väldigt mycket.

    Du är en fin människa Kristian med en jävla otur.

    Kram
    /M

    SvaraRadera
  124. Hej Kristian,

    Jag har just lyssnat på intervjun med dig i Värvet. Många tänkvärda tankar som fastnat i mitt sinna. Tack för dem.

    Jag tänker på det du sa om att du inte är rädd för döden men rädd för vad du kommer att förvandlas till på vägen dit. Jag har mist både min pappa och svärmor i cancer och det var min största rädsla också. Jag såg framför mig en utmärglad kropp i en sjukhussäng och en massa smärta och ångest. Men faktum är att de båda somnade in lugnt och stilla, min svärmor i sin egen säng, utan varken svåra smärtor eller dödsångest. Vad jag vill säga till dig är att ta inte ut en massa rädsla i förskott om hur det kommer att bli. Stora kramar till dig på vägen.

    SvaraRadera
  125. Kristian! Har hört dig berätta om dig själv och ditt liv på Värvet idag. Det gav mersmak. Du har verkligen "talets gåva" och en underbar röst. Jag hoppas, och vill fortfarande tro, att du får finnas kvar hos oss. En spännande tanke som kommer till mig ibland är följande:" Ingenting försvinner - allting ändrar form". Önskar dig bara gott!

    SvaraRadera
  126. Värvet-intervjun var fantastisk, jag satt som trollbunden och lyssnade. Nu väntar jag bara på Peace and Love-spelningen, för du är lika magisk med trumpinnarna och på scenen som med orden. Hoppas vårt jubel kommer att lyfta dig och skrämma livet ur den j-la inkräktaren och sjukdomen. Det kommer att bli den starkaste av alla era hittills 15 spelningar (och då räknar jag in den som du gjorde på Sveatorget 2011) Hoppas alla dina bloggläsare kommer. kramar

    SvaraRadera
  127. En vän la ut en länk på facebook ang din blogg som nu också blivit bok. Och det lilla min vän skrev i kommentaren fattade mitt intresse. Jag blev nyfiken, ville läsa din blogg, ville följa med dig på din resa. Nu har jag läst dina inlägg från Mars 2011. Jag kan inte sätta ord på vad jag känner, det är en sorgkänsla som inte går att beskriva. Jag har valgt att följa din blogg för den berör.
    Det är en viktig blogg, den har betydelse för så många. Det är så tråkigt och trist att läsa om vem det än är som drabbas av Cancer, men ack så viktigt det är att du och många med dig delar med er!!
    Kämpa vidare Kristian !! Jag önskar dig allt gott och hoppas också på mirakel i din kropp!! Kramar från Norge.

    SvaraRadera
  128. Du skriver fantastiskt som alltid Kristian.Vill även tacka för den otroligt fina värvet intervjun.kärlek Rebecka

    SvaraRadera
  129. John Lennon har sagt ungefär såhär: " Allt blir bra tillslut. Och är det inte bra, så är det inte slut". ( Hoppas jag inte felciterar nu. ) Jag ber för dig och önskar dig dagar i trygghet, närhet och kärlek. Vad som än händer. Var inte rädd. Jag tror att Guds himmel öppnar sig för dig när du tycker att tiden är mogen. Hoppet bär. Hoppet om att det finns mer.

    SvaraRadera
  130. Att läsa din bok är att vrida objektivet så att bilden av livet framträder med total skärpa. Jag fick din bok i födelsedagspresent. Vilken present! Min sambo ångrade sig så fort han såg mig rödgråtandes försvinna in mellan bokpärmarna. Själv ångrar jag ingenting. Varje ord, varje mening fyller mig med just den skärpa jag så länge längtat efter. LIV. Underbara människa. Fortsätt skriv! Fortsätt!!!

    SvaraRadera
  131. Kristian! Tack för att du orkade och tog dig tid till att medverka i Värvet! Du är helt enastående och har förmåga att uttrycka dig på ett ovanligt bra sätt. Kramar // Dalkulla i exil

    SvaraRadera
  132. Kram
    Kram
    Kram...

    SvaraRadera
  133. Jag satt en stund vid en sjö i skogen idag. En timme, ungefär. Det regnade, och jag blev blöt. Jag tänkte på min kära lilla syster, som inte fick mer än fyra år, vilka alla gjorde ont. Jag tänkte på mina två kära katter, som sett framlyktorna komma rusande. Jag tänkte på den saknade tredje, som fastnat, försökt ta sig loss, misslyckats, och så småningom besegrats av tiden. Jag tänkte på farmor, som mötte den sega, långdragna cancern. På mormor, som mötte den likaså. På farfar, som inte fick luft. Jag tänkte på framtiden. Jag undrade vem som skulle bli nästa att tvingas bort. Det finns många smärtor, ännu fler sorger. Det är så svårt ibland att se vad som är poängen. Jag vet inte. Men jag tror att det kanske har något att göra med att hinna bli blöt av regnet, och att sitta så stilla att fiskarna obekymrat slår i sjön och fåglarna rör sig i träden omkring.

    Tack för dina fantastiska texter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och tack för din fina text.

      E

      Radera
    2. Så sant och vackert

      Radera
  134. Kära Kristian, du unga vackra man!! jag tänker på dig varje dag och läser din blogg och alla kommentarer. Jag kan inte skriva annat än att du är helt fantastisk, jag hoppas och tror på mirakel av hela mitt hjärta.
    jag väntar på boken som jag beställt för ganska längesedan...man måste ha tålamod..ja vet.
    kram till dig och din familj fr en mormor i småland.

    SvaraRadera
  135. Va fint att ni spelar på P&L även i år, bygdens söner. Hela borlänge är så stolta över er! Känns på något vis skönt att du fortfarande fortsätter ditt liv trots det du står inför. Du måste vara en stark och väldigt levnadsglad person.

    SvaraRadera
  136. Tittar in till dig på en av mina nattliga, elektroniska rundor. Går från ord till ord och hamnar till slut hos dig, denna gången. Du gör mig som vanligt ledsen. Och glad. Tänk att någon skriver som du! Trots.

    Kan inte låta bli att gråta lite, fast jag vet att det inget tjänar någon något till. Och tanken på att du borde få tid att skriva så mycket annat, lämnar mig inte i natt heller.

    kram. Är det okej att önska att man fick ge dig en liten sådan? Hoppas det.

    /helena

    SvaraRadera
  137. INTE tjänar någon något till. Så ska det ju stå. Nu ska jag försöka sova lite.

    /helena - igen.

    SvaraRadera
  138. Men vad härligt att få höra att ni ska spela på P & L!!!! Måtte du orka! Lycka till! Kram

    SvaraRadera
  139. Idag läser jag om dig i lokalbladet. Uppslaget efter dig ägnas åt en ny film med Gunilla Röör i huvudrollen. Det slår mig hur mycket jag längtar efter historier och samtal om verkliga liv. Som ditt. Och mitt.
    //Helena på Åsen

    SvaraRadera
  140. Känner platsen du beskriver och den är verkligen vacker. Mången promenader under de dramatiska tonåren har gått dit för att ha lugn och ro och tänka lite.

    SvaraRadera
  141. Tack för Värvet.
    Hälsningar Hanna

    SvaraRadera
  142. Har du testat att behandla din cancer med hemp oil?

    SvaraRadera
  143. http://www.guardian.co.uk/film/2013/may/13/cheech-and-chong-star-claims-cannabis-cure-cancer

    SvaraRadera
  144. Lyssnat på Värvet. Du har så mycket fint och bra att säga.
    Annika

    SvaraRadera
  145. Tänker ofta på dig! Du skriver så fint om sorgen som dina nära kommer att känna.

    SvaraRadera
  146. Anonymous said...

    Kristian ditt arbete och författarskap har gjort stor skillnad för otroligt många människor. Vill framföra mitt varmaste tack för att du öppnat upp för att vi alla måste våga diskutera döden och sjukdomar. Undrar om du funderat på alternativ behandling? jag har flera närstående som klarat sig trots att de fått sina dödsdomar. Om du är intresserad så kan jag varmt rekommendera "levandeföda" kliniker i värmland finns: Livingfood institute Sweden och i Florida har man drivit forskning i 30 år på Hippocrates healt center. Man har bland annat lyckas bota bukspottkörtelcancer som den traditionella vården ej klarar. Alternativare idag i Sverige ser ett stort samband mellan svamp och parasiter i kroppen och förekomsten av cancer. Tackar dig än en gång det varmaste för ditt bidrag till mänskligheten och hoppas av hela mitt hjärta att du skall hitta en annan väg tillbaka till livet.
    Disa

    SvaraRadera
  147. <3<3<3
    <3<3<3
    <3<3<3

    SvaraRadera
  148. din bok är recenserad i finlandssvenska Hufvudstadsbladet idag! kram!

    SvaraRadera
  149. Jag tänkte bara nämna att den fina intervjun med Kristian i Värvet finns att lyssna på här:
    http://värvet.se/

    Man kan alltså lyssna direkt i datorn, och behöver inte ladda ner något eller ha någon speciell sorts mobiltelefon eller annan märkvärdig manick...jag ber om ursäkt på förhand om jag påpekar något som är självklart för alla utom mig, som inte riktigt hänger med i teknikutvecklingen...jag visste inte vad en "podcast" var för något innan jag lyckades googla mig till det i dag...

    Marie i Göteborg

    SvaraRadera
  150. Hej, jag är inte så insatt i din historia, läste om dig i tidningen idag. Men ta en titt på www.phoenixtears.ca och informera dig. Jag hoppas att det kan hjälpa dig. Annars kan det kanske kan hjälpa andra. Önskar dig det bästa! För ordet vidare så mindre behöver lida och dö!

    SvaraRadera