söndag 5 maj 2013

Mina drömmar tar slu


Vi behöver prata om den morgon då jag effektiviserade mina pärmar. Då jag insåg att jag faktiskt kunde göra mig av med ännu fler papper. Ännu mer slöa uppgifter som bara stod och tog plats. Jag gjorde innehållsförteckningarna mer begripliga. Överskådliga. Kastade sådant som jag då bestämde mig för att leva utan. Saker som inte behövs efter att jag har dött.

Vi behöver prata om hur jag känner att det närmar sig. Hur det har blivit allt svårare att äta. Att svälja. Igen. Jag har varit med om det här förut. Jag vet vad det innebär. Först trodde jag att det var inbillning. Men dagarna har blivit veckor. Hur försiktigt jag än bär mig åt klarar kroppen inte av det. Tvärstopp. Tvärnit. Jag har tydligen inte kräkts klart.

Vi behöver prata om att jag samma morgon som pärmarna rensades gick med Pysen längs Årstaviken. Plötslig sommarvärme. Sverige vaknade till liv efter en vinter i ide. Båtarna sjösattes, skramlade, ryckte, rosslade och pumpade ut små svarta moln ur de fortfarande trötta motorerna. Blev levande av vattnet. For iväg som hingstarna i Böle.
   Vi behöver prata om hur jag tänkte på alla stundande semestrar som ska äga rum i dessa båtar. Alla förhoppningar insprängda i ett par satsade veckor av sommaren – kanske bortregnade, men de blir den här sommarens ledighet. Nästa sommars. Och nästa sommars med. Ansträngningen för att barnens lov ska ge dem så mycket som möjligt. Barnen. Vi behöver prata om alla de barn som kommer att tvingas med ut på ännu en båttur, ännu en helg med föräldrarna, ännu en övernattning. Alla dessa svordomar. Suckar. Protester. Bråk. Alla stunder då de kommer att tjura i kabysserna över hur töntiga just deras föräldrar är, över hur tråkigt just det här sommarlovet är i jämförelse med alla andras. Och så tänker jag på hur de kommer att ta tillbaka allt när stunden blir rätt. När insikten faller på plats. När de inser hur mycket de saknar de där turerna, helgerna, övernattningarna, loven, stunderna med föräldrarna. Och vi behöver prata om ögonblicket när jag passerade Södersjukhuset – mitt livs Katlaborg – då jag ännu en gång insåg att den där upplevelsen aldrig kommer att bli min. Mina barn kommer aldrig att svära åt mig, förbanna våra semestrar och senare sakna desamma. För mina barn kommer aldrig att finnas.

Vi behöver prata om att mitt påhittade sommarlov tar slut om ungefär 44 timmar. Då är det dags för behandling igen. För allvar. På allvar. Då är leken över. Smekmånaden avbruten. Då är det dags att bryta ihop. Knäckas. Men jag ska bära med mig styrkan från Highway 1 och Kalifornien, sångerna i den vita jeepen och dygnen av svett och skratt i New York. Jag ska bära med mig kärleken från familjen – den monumentala kraften. Jag ska bära med mig boken – vetskapen om att den faktiskt kom, att den verkar spela roll. Och jag ska bära med mig reaktionerna – och tankarna kring dem.
   För vi behöver prata om att vi behöver prata. Sverige är ett land i akut behov av samtal. Av möten. Av att få prata ut. Få prata till punkt. Jag märker det på tonen och uttrycken i mejl och i berättelserna som stannar mig på gatorna, att det i princip är första gången som de öppnar upp sig för någon över huvud taget om sina livs största och värsta händelser: förlusten av sina fäder, mödrar, syskon, sina älskade. Barn. Och det kan ha gått 22 år sedan det hände. Vi behöver prata om att vi inte ska behöva be om ursäkt för att vi vill prata. För att det är vad våra sinnen egentligen kräver. Internationellt sett – och grovt generaliserat – betraktas svensken som tystlåten, introvert och attraktivt mystisk i sin kärvhet.
   Men det verkar som att tystnaden har nått vägs ände. Bokstäverna står oss upp i halsen. Tätt packade bredvid känslorna. Låt dem komma ut. Responsen behöver nödvändigtvis inte vara en lösning, men att berätta är en lättnad. Det mår vi alla bra av. Det är min fasta övertygelse.

Och vi behöver prata om det som faktiskt är på väg att hända. Om att sjukdomen har blossat upp igen. Att det nu kan gå fort om den tar fyr. Ondskan glöder i min kropp. Får för mig att jag känner hur den växer. Den får mig att vakna mitt i nätterna, krampandes. Den får min kropp att vanka fram och tillbaka, oroligt rastlös som en blek häst i Raiskis skogar.

Vi behöver prata om att det återigen börjar bli dags för mig att ställa mig tillrätta i skorven. Att det återigen börjar bli dags att spjärna emot i fören. Smeka harpunens skaft. Bladet. Hullingarna.
   Dags för kamp mot besten. Dags att slåss. Blöda. Satsa. Förlora.
   Denna mardröm om den vita valen har blivit min största motivation. Och alla mina drömmar har blivit en skräck. Tankarnas misshandel. Den värsta sorten. Detta liv kommer att bli ett fängelse. Min kropp en bur.

Jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade. Jag drömde att jag kunde älska igen, men det kan jag inte. Så verklig stund. Lusten så nära. Så sann. Kvinnan och kärleken, rakt framför mig. Allt så lugnt. Tryggt. Lyckan. Och så vaknade jag. I en annan värld.
   En annan tid.
   Ett annat liv.
   Verkligheten.
   Jag tycker inte om att drömma längre, fast det egentligen är det bästa jag vet. Det gör för ont. Denna vetskap har nästlat sig in i mitt undermedvetna. Sätter stopp. Avbryter.

Mina drömmar tar slut när jag halva drömmen drömt.

- - -

I morgon måndag samtalar jag med Anna Lindman på fina Aspuddens Bokhandel. Här finns en länk till evenemanget. På plats går det bra att köpa min bok. Det kan man även göra här.

318 kommentarer:

  1. Kram Kristian! Ja vi behöver tala med varandra lite mera. Men vi är bara tysta och slutna.

    Inga

    SvaraRadera
  2. Dina texter berör ända in i själen. Dina texter gör skillnad Kristian! Tack.

    SvaraRadera
  3. Tack för att just du besökte vår värld! Du och dina texter gör stor skillnad! Styrkekram till din vardag!

    SvaraRadera
  4. Tack för att du är rak och ärlig. Det svider och river i söndagsidyllen, men det är det bästa du kan göra - öppna våra ögon och ge oss en anledning att prata om det som vi känner.

    Jag var ändå redan "där" i morse. I sällskap av morfar, pappa, P och M, och flera andra som har gått före, i döden. De är väldigt närvarande, ibland ...

    Det är något med våren, kraften i livet och kretsloppet. Alla löften om underbara dagar som kommer. Det skärper sinnena och rastlösheten slår klorna i mig och jag vet att det är en resa, men inte när den tar slut.

    Om jag fick önska en timme tillbaka, så skulle jag vara nio år gammal och sitta i köket på landet och äta kvällsmat. Runt bordet skulle pappa, mamma och morfar sitta. Husmanskost och nymjölkad mjölk på bordet. Gräsfläckiga knän och bruna ben. Mask i burken och metspöna väntande på bryggan. Enkelheten. Gemenskapen. Vardagskärleken.

    Du har så rätt, Kristian. Allt kan och kommer att omvärderas.

    Du har all min tidlösa medkänsla, här på distans. Längtan, saknaden, glädjen, sorgen, livet och döden.
    Jag kan inte ens ana din sits, men önskar inget hellre än att du slapp kampen. Vad ska jag säga? Vad kan jag göra?
    / Anneli

    SvaraRadera
  5. Låt inte Besten ta dina drömmar.... Låt drömmarna leva, men i en annan form, en annan gestalt. Inte drömmar som de var förr, drömmar som de kan vara nu... Hade gärna gett dig mina drömmar, om så bara för en stund.... men det går inte... De måste vara dina.... När du ger dig in i ditt Katlaberg, minns att även om elden var förlamande, fanns det alltid vägar ut..... Vi är aldrig starkare än de resurser vi har till hands och du har många... Kraft och kärlek inför det som stundar <3

    SvaraRadera
  6. Kram - av hela mitt hjärta kram!
    /Jenny B

    SvaraRadera
  7. Även om det "bara" blir ett litet häfte - så försök att ge ut detta.
    Du är kämparnas kämpe.
    Tankar från mig till dig/Gunsan

    SvaraRadera
  8. Tänker på dig så mycket. Vill så himla mycket att du ska få må bra. Tack för din underbara talang och personlighet som du delar med dig av till oss. För alltid tacksam.
    Kramar från en som fått världens bästa kram.

    SvaraRadera
  9. Tänker på dig så mycket. Vill så det värker ända in i själen att du ska få må bra. Och få drömma. Tack för att du delar med dig av din otroliga personlighet och talang. Kramar från en som fått den bästa kramen

    SvaraRadera
  10. Varje inlägg berör mig så djupt att jag ibland funderar på att sluta läsa, men jag kan inte sluta läsa. Du, ditt liv och ditt berättande om detta berör så djupt att det ej går att beskriva. Jag känner inte dig och vet egentligen inte vem du är men håller ändå tummarna varje gång jag ser att du har skrivit något nytt - håller tummarna för att det någonstans skall finnas en glad nyhet. /M

    SvaraRadera
  11. All världens kärlek och styrkekramar till dig Kristian.

    Lena.

    SvaraRadera
  12. Mycket bra text!
    Alla goda tankar till dig.
    /Sture

    SvaraRadera
  13. Boken ligger på mitt sängbord och gör skillnad! Du fine Kristian, all värme och tankar till dig! KRAM
    Anna Stålberg

    SvaraRadera
  14. Samtala, samtala om allt. Oviktigt, roligt, sorgligt, om livet i stort och smått. Samtala !!

    SvaraRadera
  15. Kärlek och kraft till dig! Du älskade och vackra människa!

    SvaraRadera
  16. All kärlek till dig/M.G.

    SvaraRadera
  17. Vårkramar till dig Kristian & Pysen.

    SvaraRadera
  18. Så bra!!
    Trovärdigt. Igen.
    Stor varm kram.

    Bodil B-B

    SvaraRadera
  19. Det känns futtigt att säga att du förändrar liv för många. Men det gör du !

    Jag är stor hundvän och kom att tänka på din Pysen: har du bestämt var han ska bo den dagen du inte finns längre?
    Sedan en dag får du träffa honom igen när även han går över bron till regnbågslandet och ni återförenas. Njuter då av gröna ängar, blått vattenm blå himmel . Och ingen av er har ont längre... All kärlek till dig Kristian.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har också tänkt på Pysen men inte vågat skriva något. Har en exakt kopia av Pysen själv och skulle mer än gärna ge honom ett tryggt och varaktigt hem hos oss. Svårt att skriva det här, rädd för att misstolkas.

      Radera
    2. Din kommentar är full av kärlek....det kan väl ingen misstolka.
      En Farmor

      Radera
    3. Förstår att du är rädd för att misstolkas. Jag har slutat skriva från hjärtat...
      Gina...en vacker tanke!!!

      Radera
    4. Åh tack båda, så rart av er! Jag skulle aldrig skrivit det om jag inte menat varje ord. Jag hoppas på ett mirakel för Kristians skull.

      Radera
  20. Kärlek och Styrka till Dig Kristian!
    Du finns i Mina tankar! Kram Louize ❤

    SvaraRadera
  21. "Mina barn kommer inte att finnas..." Så tungt. Men så rätt du har i att vi behöver prata. Se bara på alla bloggar som finns, hur behovet att delge andra av oss själva och våra liv formligen exploderat.
    Och vad ska man säga till dig nu? Lycka till med behandlingarna? Det låter så smått, så futtigt. Men vet att vi är många som är med dig i tanken.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  22. Det gör så ont i mig att läsa detta blogginlägg. Det finns en stor sorg i det du skrivit men jag kan även utläsa din stora kärlek till livet, människorna, djuren och naturen som finns omkring dig. Samtidigt ser jag att du har din kämpaglöd kvar. Du tänker inte ge vika för monstret så lätt utan det ska få sig en riktig brottarkamp med dig.

    Ja, vi behöver samtalet. Prata mer med varandra om sådant som ligger lite djupare inom oss. Sådant som oroar och smärtar men även sådant som vi gläds över och gör oss lyckliga. Ibland upplever jag att vissa människor enbart vill tala om det som ligger på ytan och jag svarar dem ofta på samma sätt, mest för husfridens skull.

    Vi talar om ting i vardagen som inte har någon betydelse längre då vi ser sjukdom och död i vitögat. Det materiella behovet falnar i de situationerna. Upplevelser och gemenskapen med nära och kära samt de närmaste vännerna blir så oändligt mycket viktigare i livet.

    Att leva just nu, i denna stund, fullt ut, blir viktigast av allt tror jag. Så länge man orkar åtminstone. Det är sådant du skriver om Kristian och det är dessa ting du försöker lära oss att se och förstå samt ta till oss. Jag lär mig. Lite i taget.

    Att tala om döden är nog det svåraste av allt. Särskilt om man inte upplevt den på nära håll, med någon anhörig, tror jag. Det har jag gjort. Jag var vid min mammas sida ända till slutet. Jag hörde och såg hennes sista andetag och när hennes ögon öppnades, för att aldrig mer slutas av sig själva, efter flera dagars sömn under morfinets ångestdämpande och smärtstillande inverkan.

    Hon var redo och lämnade fridfullt och rofyllt. Konstigt nog var det vackert men samtidigt lite skrämmande. Rummet där hon befann sig på sjukhuset fick en annan karaktär på något sätt och plötsligt gav jag akt på mina egna andetag.

    Sörja hade jag börjat göra flera veckor tidigare och just i det ögonblicket kände jag ingenting, bara tomhet. Sorgen kom tillbaka senare samma dag då jag kom hem och den känner jag fortfarande.

    Nej, jag är inte längre rädd för att tala om döden. Vad som händer, om något händer alls, efter dödsögonblicket vet vi inget om. Kanske vi aldrig får veta heller då vi kanske inte ens märker att vi lämnar jordelivet. Kanske det känns som att sova. En evig sömn. Vi kanske drömmer vackra drömmar då. Vem vet?

    Min kommentar blev nog lite väl personlig men jag samtalade bara lite med dig/er.

    Ditt bildspråk är fantastiskt.
    Du ordmålar så vackert Kristian.

    Varma hälsningar med omtanke från Nina

    SvaraRadera
  23. Vi är med dig, Kristian. Vi som varje vecka läser din blogg, som kanske har köpt din bok, vi bär dig och är med dig genom det svåra.

    Anna-Karin

    SvaraRadera
  24. Dina ord träffar mig rakt i hjärtat. Jag måste våga prata nu om hur jag känner det och vad jag tycker och tänker. All styrka till dig fina Kristian och en massa kärlek. Du får mig att tänka på livet och vad som är viktigt. Det är vår nu, även här i Vackra Dalarna. Vi är många som tänker på dig. Du har berört mig i djupet av mitt hjärta. / Pia

    SvaraRadera
  25. NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! JAG VILL INTE MEEEEEEEEEEEEEEEEEEER! SLUTA DÖDA JÄVLA CANCERJÄVEL! Har jag lust att öppna balkongdörren och skrika så att hela Norrköping skakar längs promenaderna. Jag är så jäkla less på den här helvetes sjukdomen som bestämt sig för att skörda så många liv den bara kan och så plågsamt som det bara kan bli, fysiskt som psykiskt. Min far är döende i cancer och jag ser precis, som du ännu en gång beskriver inledningsvis, hur den äter upp honom sakta men säkert inifrån. Det finns ingen åtrvändo heller för honom. Allt lidande den för med sig hos den drabbade, den drabbades nära och kära, sjukvårdpersonal och forskare som ännu en gång ser ett misslyckande rinna genom deras fingrar var gång det står klart att ännu en människa inte kommer att klara livhanken. Och processen börjar om...igen... Jävla skitcancer! Jag vill mörda dig! Men jag kan inte... För jag vet inte hur jag skall gå tillväga. Jag önskar att du och Pysen har en fantastisk tid tillsammans för det finns nog ingen som kan trösta så behjärtansvärt och kravlöst som ett djur och kanske särskilt en hund. Styrka och glädje önskar jag dig Kristian och din familj!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många kramar till dig!
      Förstår din frustration.

      Radera
    2. Många kramar till dig!
      Förstår din frustration.

      Radera
    3. Förstår din frustration,,hatar denna jävla sjukdomen som drabbar allt för många i alla åldrar. Miste min pappa för 3 v sen,,han fick sitt cancerbesked för 7 mån sen och nu finns han inte mer,,endast 60 år. Kram till dig och din familj,,och ta vara på varje dag.

      Radera
  26. Har nu läst ut din bok,Tack för att du delar med dig av din resa.Dina ord går rätt in i ♥ och berör sååå otroligt mycket!!!En Stor Kram till dig och dina närmaste♥♥♥

    SvaraRadera
  27. Jag tänkte på en grej. Ta nu att jag är helt oinsatt i detta så jag kanske låter blåst men, fungerar din sperma fortfarande? Trots cancern osv? Kan det blir friska barn av den? OM det går kan du ju ge sperma som donator, på det viset lever du vidare på ett sätt och gör någon annan lycklig och ja. Bara en tanke men vet som sagt inte alls om det är möjligt. Jag vet en som hade leukumi och han fick ge sperma för att de skulle kunna få barn sen, och det gjorde han medan han var sjuk.

    stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du läser vad Kristian skrev den 29:e Mars 2011 (ett av de allra första inläggen i bloggen) så kan du få veta lite mer.

      Marie i Göteborg

      Radera
  28. Kramar till dig du underbara människa <3

    SvaraRadera
  29. Att läsa din bok var STORT ! Framkallade massor med känslor och tankar ! Du gör skillnad!! Du berör! Kramar ♥♥♥♥♥

    SvaraRadera
  30. Ge den jäveln en match på onsdag, du ska ha din sommar, du ska ta tillbaka övertaget, du och Pysen, din familj och dina vänner, ditt band och alla dina läsare, alla vi som älskar dig står bakom dig i matchen, än är inte sista ronden här. Våra tankar och vår kärlek är med dig i kampen! Våren och sommaren tillhör dig och Pysen!!!! kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars M Hermansson5 maj 2013 17:43

      Du Kerstin skriver så bra att det inte finns mera att tillägga. Kristian är så betydelsefull och värdefull. Vi behöver honom verkligen.

      Radera
    2. Instämmer helt med dej Kerstin! Ge den jäkeln en match! Ge en dunderinjektion med antioxidanter så all djävulskap försvinner! Du behövs Kristian, du behövs här! All styrka till dej för en sommar till, och en till, och en till, och många, många fler. Love You

      Radera
    3. Många är inläggen och många är tankarna.
      Jag har själv tänkt SÅ mycket på dig, Kristian, under senaste dagarna.
      Kerstin, här ovan, kunde sätta tankarna på pränt!! Även jag instämmer till punkt och pricka!
      "vi står bakom dig i matchen, än är inte sista ronden här"... Ljus och värme! /Maggan

      Radera
    4. Håller med dig Kerstin,

      "vi står bakom dig i matchen, än är inte sista ronden här"

      Maggie(Örebro)

      Radera
  31. All värme till dig. Kloka, fina människa.

    SvaraRadera
  32. Tack för dina ord. Tack för boken. Du gör skillnad. Önskar jag kunde göra skillnad för dej. Du är med i tankarna varje dag./Maria i Falun

    SvaraRadera
  33. Önskar det fanns något jag kunde göra! Tänker på er!

    SvaraRadera
  34. Skickar många kramar till dej!!!
    Kram Carro
    "en vildros"

    SvaraRadera
  35. Respekt och kärlek till dig Kristian.Du är en stor kämpe. Många kramar från en trogen läsare.

    SvaraRadera
  36. All värme och styrka till dig du underbara fina Kristian. Som så många andra önskar jag att jag kunde göra något för att hjälpa dig. Tänker på dig varje dag. Kram och kärlek ♡♡♡Karin

    SvaraRadera
  37. Dina texter hjälper mig hantera livet och den död vi alla är på väg emot.

    Tack.

    SvaraRadera
  38. Du gör skillnad <3

    SvaraRadera
  39. Jag hoppas att du inte kommer att må så illa av dina cellgifter den här gången, att de kanske har bytit till en sort som du klarar bättre. Nu när våren äntligen har kommit dessutom och sommarlovet borde börja och inte ta slut.
    Jag skickar med en styrkekram. /alice

    SvaraRadera
  40. All kraft till dig inför den stundande kampen.
    Och jag läser dina ord och tänker: Han har så rätt. Vi är många som behöver prata

    Kram Anette

    SvaraRadera
  41. Jag har aldrig träffat dig IRL men läst din bok och dina bloggar, samt sett dig på TV. För mig är du den mest levande människa jag någonsin "mött"

    SvaraRadera
  42. Styrka och kärlek t dig!! Du skriver som en Gud och du gör skillnad. Ge aldrig upp-mirakel kan ske. Kramar

    SvaraRadera
  43. Du skriver så fint och ärligt om ditt liv..Jag har oxå märkt av då jag delat med mig om livets svåra att någons kille, far, mor eller syster har mått som jag gjorde då... Då gällde det depression.. Lycka till Kristian och hälsa gud från mig om du hinner dit före mig!!:) Kram från Kattis

    SvaraRadera
  44. Alla Dina ord är djupgående och framkallar Dina känslor hos mig...fastän inte så påtagliga som hos Dig. Jag lever med Dig i Din tid och den tiden vil jag ska vara länge än. Måna om dig som vi här på sidan månar om dig.
    Stor Varm Kram / Eva

    SvaraRadera
  45. Många många kramar

    SvaraRadera
  46. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

    SvaraRadera
  47. Jag såg dig där på kupolen vid Bokia. Visste inte att du skulle vara där den dagen. Är så arg på mig själv för jag var för feg att gå fram. Jag skulle ha velat säga till dig att i september ska jag också färdas längs highway 1,ska bo i Monterey och jag ska besöka Las Vegas,Los Angeles och San Francisco. Avslutar min USA-resa i Napa valley. Det jag hade velat säga till dig är att jag kommer att tänka på dig då. Och lycka till med behandlingen. Du har berört mig in i själen.

    SvaraRadera
  48. Du är så Stark och Fantastisk Människa!!! Jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få bli frisk, att det bara vänder nu efter nästa behandling!... Världen blir för tom utan Dig!Jag vill ge dig den största kram som går att ge! Från en 60-årig "kulla"

    SvaraRadera
  49. Vackraste Kristian, du har så rätt, som vanligt. Din bok spelar stor roll, att bryta tystnaden spelar en monumental roll. Att få vara den man är och leva på det sätt man vill spelar roll. Att bära varandra och finnas där för varandra spelar roll. Tack, Kristian. Massor med styrkekramar till dig! <3

    SvaraRadera
  50. Aj, det gör ont.

    ONT.

    /Ninx

    SvaraRadera
  51. Ps. Ja, vi behöver prata, men inte som politikerna som debatterar samma frågor om och om och om igen med knappt märkbara justeringar. Vi behöver få prata om det som får oss att skratta, gråta, skrika, sväva, falla. Vi behöver få vara dem vi är och leva våra liv i mer frihet, inte i kedjor... <3

    SvaraRadera
  52. All kärlek till dig Kristian! Skickar även med en stor KRAM!

    SvaraRadera
  53. Väntar på att få läsa om ett glädjande besked. Ett mirakel. ❤❤❤

    SvaraRadera
  54. Styrkekramar till dig älskade Kristian!

    SvaraRadera
  55. Läser din bok, har bara några kapitel kvar. Märker att jag läser saktare och saktare, vill inte att den ska ta slut!! Tack för att du delar med dig.
    Styrkekramar <3
    Marie

    SvaraRadera
  56. Du är en hel krigare, med ett helt mod. Du är en dröm, en hel dröm.

    SvaraRadera
  57. Maria Nilsson5 maj 2013 21:56

    Varma kramar till dig Kristian, du fina och modiga medmänniska! Som du kämpar Kristian, som du blivit tvingad att kämpa. Och så vackert, lidelsefullt och poetiskt du skriver, du är en ordkonstnär. Det är så fruktansvärt orättvist, det är så grymt, men du och dina ord är starka, du lever starkt fast din kropp är svag. Dina ord och känslor är så starka, målande, fascinerande, innerliga och djupt berörande. Över dina texter vilar en slags magi, du skriver så nära, så transparent och genomskinligt men ändå så poetiskt, målande och magiskt. Min äskade lilla mamma drabbades av cancer förra året, från ingen stans kom den, den grymma sjukdomen in i våra liv, vi har kämpat, vi kämpar, vi hoppas, ser ljuset men vet att faran kan finnas kvar. Jag sänder dig värme, ljus och styrka. Många styrkekramar från Maria

    SvaraRadera
  58. Fantastiskt skrivet. Du kan dansa Kristian, när du skriver. Men det var tungt att läsa, så bitterljuvt kära du :/ Men jag lär mej hela tiden mer om livet, vad som är viktigt och inte, för det är vad du lär oss alla.. om livet.
    Ikväll kom jag hem, ung stressad och obeveklig i min prestationsångest. Slängde nycklarna på byrån i hallen och tänkte direkt på att söka tröst i din blogg. Jag finner tröst i din ärlighet, öppenhet och hur du ser allt det vackra i din omvärld, trots allt.

    Sedan tänkte jag: "Kristian har ju blivit min Yoda".

    Tack Kristian!

    <333 /Carolina

    SvaraRadera
  59. ♥♥♥
    En farmor

    SvaraRadera
  60. How wonderfully and poetically written! But my heart is heavy. I was wishing so hard that the illness would lie dormant for a while and you would be spared the suffering much longer. I’m hoping you will tolerate this new round of treatment better and that you will still be able to enjoy the beauty of spring and summer at least. All strength and power to you Kristian for your fight with the beast. Much love, Sylvia

    SvaraRadera
  61. All kärlek, all styrka och massor av kramar från mig!/
    mia mitt i natten

    SvaraRadera
  62. Tala om ifall vi får ge dig healing. Har frågat förut men får ej svar! Blir så ledsen när jag vet det skulle hjälpa. Kram iallafall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs gärna Kristians blogginlägg från den 24/1 och 31/1. Du kommer att förstå varför du inte har fått något svar. Och varför du aldrig ska fråga igen.

      Marie i Göteborg

      Radera
  63. Tyst nu, alternativtomtar. Bara tyst.

    SvaraRadera
  64. Vackra, rara Kristian!!! Vet exakt vad du går igenom. Och lider med dig. Förlorade min far i ventrikelcancer för 7 år sedan. Han orkade inte kämpa så länge. Ett år. Tills han svälte ihjäl. Minnet fortfarande glasklart. Han kunde inte äta. Hur han än försökte. Det dåliga samvetet. För att vi åt. Varje tugga höll på att fastna i halsen på mig. Smygandet med maten. Så han inte skulle bli påmind. Om att inte kunna äta. Det var grymt. Att bara titta på. Medan han svälte ihjäl. Och inte kunna hjälpa. Trots att jag var läkare
    Kram,
    Cecilia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Cecilia,
      Jag beklagar din förlust. Ventrikelcancer är verkligen en hemsk sjukdom. Min man gick bort pga den för snart tre månader sedan, alldeles för tidigt. Kvar är jag och våra båda barn. Varje dag är en kamp för att överleva. Att hitta någon form av motivation att överhuvudtaget vilja gå upp. Kristians blogg och bok har hjälpt mig att se lite klarare men än är jag inte där än att jag känner livsglädje. Kram

      Radera
    2. Helt förståeligt att du inte kan känna livsglädje, om bara 3 månader har gått.... (!)
      Ha inte för bråttom, sorgen tar tid... och låt den ta tid...., (men inte ALL tid, i evighet...)
      I sinom tid kommer du dock märka att du plötsligt kan le igen... Det kommer; ge inte upp!! Kram

      Radera
    3. Jag vet inte om detta var någon tröst för Kristian......

      Radera
    4. Håller med Anonym 12:59

      Radera
    5. Förlåt!

      Radera
    6. Förlåt; mina ord 08.57 var riktade till Anonym 08.04, som då tillfälligt fick mitt fokus...
      Ber om ursäkt för att det blev fel här!

      Radera
    7. Jag ber om ursäkt till er alla för att jag beskrev min stora sorg och förlust kl. 08:04. Självklart skulle jag inte ha gjort det här. Förlåt.

      Radera
    8. självklart ska du inte be om förlåt! Förstår inte alla dessa poliser som anser sig ha rätten att bestämma över vad som är ok eller inte att skriva.

      Radera
    9. Stor Kram till dig i din sorg!

      Radera
    10. Du har absolut ingenting att be om ursäkt för. Här finns ingen moderator och ingen censur. Att skriva om sorg är tillåtet. Helt ok. Du ska inte behöva ta ansvar för andra. Kram!

      Radera
    11. Ja, tänk så fel allt kan bli... bara för att man lägger sig i och skriver någon kommentar....
      Jag ber om ursäkt för följande inlägg (08.57, 14.55 (som avbröts och slutfördes 15.46), ... och framförallt, snälla 08.04; jag försökte verkligen vara vänlig mot dig..., men det blev tydligen också fel....
      Slut från mig i diskussionen. Kunde jag, så skulle jag radera mina inlägg ovan....
      Jag är verkligen ingen "polis" och har def. ingen rätt att bestämma över vad som är ok eller inte att skriva... jag skrev bara spontant... Lovar att det var sista gången!....
      Förlåt alla, igen!

      Radera
  65. Grattis till priset.
    Det är du så värd.

    Många kramar till dej.
    // Helena

    SvaraRadera
  66. Jag läste precis i tidingen att du mottagit ett pris från cancer och trafikskadades förbund. Känns verkligen välmotiverat. All styrka och respekt till dig och jag instämmer i tidigare inlägg att sommaren tillhör dig och Pysen! / Maria

    SvaraRadera
  67. Grattis Kristian!
    Kram/Roxanna

    SvaraRadera
  68. Grattis till journalistpriset från CTRF, det är du verkligen värd!
    Kram/Lisa

    SvaraRadera
  69. All styrka och kärlek till dig, du tappre krigare!

    Jag bär dig i mitt hjärta. Nu. Alltid.

    /E

    SvaraRadera
  70. Du är helt otrolig!

    SvaraRadera
  71. Läste i en intervju att du inte är intresserad av alternativa behandlingsformer. OK, helt i sin ordning. Vill dock rekommendera boken "Anti-cancer" av David Servan-Schreiber. Den har jag själv haft nytta av!
    Inget alternativ utan komplement till behandlingar!

    Varma hälsningar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken Anticancer är helt suverän. Många bloggare med cancer har vittnat om detta och haft stor nytta av boken. Inget hokus-pokus utan rena rama fakta.

      Radera
    2. David Servan-Schreiber dog av sin cancer, ingen av de alternativa behandlingsformer han skrivit om kunde bota honom och ingen annan heller för den delen som har en obotlig form av cancer. Slösa inte tid och pengar Kristian! Du gör redan det du kan och får den enda, idag, vetenskapligt bevisade hjälpen vi har; cellgifter och strålning. Så är det tyvärr "Anonym 10.05".

      Radera
    3. Det stämmer, men han levde i nära 20 år efter att han för första gången fått hjärncancer och ett återfall några år senare. De 20 åren som han fick extra kanske p.gr.a sitt sätt att hantera cancern OBS tillsammans med Konventionell cancerterapi, operation och cellgifter kanske inte är betydelselösa. En professor vid Karolinska Institutet rekommenderar boken varmt till alla

      Radera
  72. Ett STORT grattis till journalistpriset från Cancer och de trafikskadades riksförbund. Priset är du så mycket värd.

    Dina tankar som du sätter ord på gör en sådan enorm skillnad för mig, mina tankar, mitt leverne, mina val, mina drömmar och mitt agerande. Jag vill ödmjukt tacka dig för att du gör en sådan otrolig skillnad för mig och så många andra människor rent känslomässigt.

    Jag önskar dig en skön härlig njutbar dag i solen så här dagen innan nästa behandling startar...

    Sköt om dig fina du!

    <3<3<3

    //Marita

    SvaraRadera
    Svar
    1. GRATTIS Kristian <3

      Radera
  73. Kristian!
    Jag har följt din kamp länge här på din blogg och i media utan att skriva någonting någon gång. Men nu när du stålsätter dig inför den kommande behandlingen vill jag skriva några rader till dig. Någonting slår an en ton hos mig som gör att jag tänker på JRR Tolkiens värld och några karaktärer i den tidiga historien. Dels alvfursten Fingolfins tvekamp mot den onde Morgoth som beskrivs i Silmarillion och dels Húrin förtvivlade strid mot Morgoths arméer.

    Båda dessa personer vet egentligen hur utgången ska bli, men de fortsätter ändå sin kamp för den betyder någonting, både för dem själva och för många andra. Du är verkligen Fingolfin och Húrin i ett, Kristian! Jag önskar av hela mitt hjärta att du slapp allt detta elände och att du kunde fortsätta leva ett långt liv utan sjukdom. Men din strid är sådant som ligger till grund för sagor och legender.

    'Last of all, Húrin stood alone. Then he cast aside his shield, and wielded an axe two-handed; and it is sung that the axe smoked in the black blood of the troll-guard of Gothmog until it withered, and each time that he slew Húrin cried: 'Aurë entuluva! Day shall come again!'

    /J

    SvaraRadera
  74. Thinking outside the box, J.
    Fin metafor.
    /r

    SvaraRadera
  75. Hej KRistian, jag läser varje inlägg du gör men kommenterar sällan. Jag är själv journalist och njuter av dina vackra, välformulerade ord som kommer ur så mycket smärta och sorg. Nu läser jag att det återigen verkar gå åt fel håll och önskar att du tar dig igenom detta.
    Annika

    SvaraRadera
  76. Kristian,jag har följt din blogg från första början.. önskar för din skull att du inte hade behövt skriva den andra omgången..men du ska vara såå stolt över denna blogg som så många har tagit till sitt hjärta. Just för att du skriver precis som du gör. Du som tar allt det svåra och gör det lite vackrare och allt det vackra och gör det ännu vackrare och för att du har lärt oss att det kanske inte är så farligt att dela känslor och tankar.Läste precis nu om ditt pris, du är sååå värd det!! Varma hälsningar,från en "tant".

    SvaraRadera
  77. Underbart!
    Stort, varmt Grattis till priset Kristian!

    Om du orkar hoppas jag att du uppfyller din önskan och reser till Afrika.

    Hoppas förstås även på ett mirakel så att du får skriva mer och mer och mer.

    Ja, du gör skillnad, inte bara för de som drabbats av cancer eller andra sjukdomar. Du gör stor skillnad för anhöriga och för de som är friska. Många av oss har nog lärt oss att tänka på livet och döden lite annorlunda än vi gjorde före din blogg/bok. Ett annat synsätt helt enkelt och jag tror att vi kommer minnas dina lärdomar så länge vi lever. Det kanske låter för stort men jag tror att det blir så.

    Grattis igen!
    Varma hälsningar med omtankar från Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket pris?

      Radera
    2. Förlåt. Läste inläggen i fel ordning. Vet nu vilket pris som avses. Härligt! Grattis!

      Radera
  78. Dina texter är som musik! Sorgliga och mkt, mkt vackra!
    Du har ditt beautiful mind, och det är alldeles unikt.
    Jag avundas dig som kan utrycka dig så fint!
    Mia

    SvaraRadera
  79. Kristian,

    Så många gånger som jag har formulerat ord i mitt huvud för att skriva till dig men inte kunnat. Inte hittat de rätta orden, tänkt att mina ord ändå inte spelar någon roll bland alla hundratals kommenterare. Ibland, ska erkännas, har jag skämts. Jag ligger hemma orkeslös, utmattad, utbränd. Jag sprang rejält in i väggen för några månader sedan och har följt din blogg slaviskt sedan dess men även innan. I takt med min rehabilitering, med mina tankar om att göra annorlunda mot mig själv i fortsättningen har dina texter träffat mig rakt i hjärtat. Varför stressa så? För vems skull har jag jagat tiden och varför hade jag ens så bråttom? Vad var det jag ville hinna med? Skämts har jag gjort för att jag åstadkommit mig själv skada medan du drabbats av något ont utifrån. Än så länge ligger jag maktlös inför min egen kropp men med drömmar om ett annat liv. Ett finare, rikare och lugnare liv. Ett liv där jag inte bara drömmer och planerar inför det som komma skall utan ser det som är runt mig just nu, det vackra. Något som du har hjälpt mig att förstå. Livet. Så som det är. Jag väntar på att din bok ska komma till mig, jag ska låtsas att den aldrig legat i en låda eller stått på en lagerhylla, utan att det kommer direkt från ditt skrivbord. Att du har hållt i den med dina händer och skrivit den till mig. Jag ska bläddra i den varsamt och fortsätta att ta in dina ord, bevara dem i mitt hjärta och alltid komma ihåg att du var med och hjälpte mig tillbaka. För vad det är värt lovar jag dig att vårda mitt liv härdanefter och om jag någon gång närmar mig djupt vatten igen tror jag att du kommer att ploppa upp i mitt minne och på så sätt leva vidare. Hos så otroligt många.

    Tack Kristian. Jag önskar innerligt att det fanns något jag kunde ge tillbaka till dig.

    Kramar
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet.
      Hoppas att du snart mår bättre!
      Kram

      Radera
    2. Jag grät när jag läste din kommentar. Så fint skrivet. Lycka till med din återhämtning.

      Radera
    3. Tack snälla, vad snällt skrivet av er båda. Mitt namn ovan är länkat till min blogg om ni skulle vilja läsa mer. Kram Karin

      Radera
  80. ”Vi behöver prata”….. ?
    VI behöver lyssna….!! Lyssna nu på Kristian!!...
    HAN behöver inte höra om alla våra erfarenheter av cancer, om släktingar som drabbats, om andra som nyss avlidit, av än det ena, än det andra!
    Jag förstår att var och en är i behov av att "prata", men snälla; kanske inte just med någon som är mitt uppe i sin egen tuffaste match mot sjukdomen!?....
    Kristian är ju karl nog att tala för sig själv, men jag kan inte låta bli att kommentera det!!...
    Tänk lite på vad ni ”lastar över”, med era rader…. Vi ska stötta honom nu, inte tynga ner, ännu mer….
    Men, samtidigt; vi ska naturligtvis inte vara rädda för att prata med varandra och vara just så öppna och ärliga, som Kristian nu har lärt oss, (men vi ska tänka lite på VEM vi pratar med…)
    Och jag menar nu INTE att klanka ner på er som uttrycker att ni funnit egen styrka, tack vare Kristians rader!..., (som ex.vis i det senaste fina inlägget härovan!!...)

    Ljus och värme..../Maggan K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt skrivet av dig, Maggan K...Om jag vore sjuk i en cancersort så det sista jag ville höra var hur "någons" far plågats i samma sorts cancer. Det är nästan omänskligt att skriva om det på Kristians blogg.. Det är inte att vilja någons bästa.

      Radera
    2. Tack! Skönt att det fanns någon mer som höll med.... /Maggan K

      Radera
    3. Tror nog att K är stor nog att ta emot de tankar, minnen och funderingar hans texter väcker.

      Att vilja dela sorgliga erfarenheter är bara mänskligt. Och säkert inte illa menat.

      Ivern att "försvara" K kan göra sköra människor illa på djupet, så tänk er för.

      E

      Radera
    4. Självklart är det inte "illa menat"... Men man kan ändå tänka sig för lite, eller hur?
      Slut från mig här!

      Radera
    5. bra skrivet anonym 14:43! Många som tar på sig att försvara, och även rätten att tala om för andra vad som är ok och inte.

      Radera
    6. De allra flesta av oss som läser och skriver här är vuxna, inklusive Kristian. Ordet är fritt, Kristian har hela tiden valt att ha det så. Förutom rena elakheter och påhopp har alla slags mänskliga berättelser fått rum.

      För min personliga del vill jag mycket gärna att det fortsätter så. Det har hela tiden varit, och är, bloggens unika styrka.

      Kristian har obotlig cancer. Jag tror inte han skyggar för det svåra. Tvärtom tycker jag han ger prov på extraordinär insikt, och mod. Sida vid sida med ovanligt stark livsglädje. Låt det få vara så. Tillvaron består av de mest svindlande motsatser.

      Radera
    7. Ja, det har jag faktiskt inte tänkt på. Cancer är ju en folksjukdom, det är många som drabbas. Jag tror att många som har förlorat en nära anhörig eller vän kanske söker sig till bloggar som skriver om cancer, vi kanske själva funderar kring hur det är att leva med en cancerdiagnos och man tror att risken är större om man har cancer i släkten.

      Jag kan inte på riktigt förstå hur det är att ha cancer och därför kan jag inte veta hur det är att läsa om när folk skriver kommentarer om sina anhöriga som gått bort pga det. Jag tycker det är fint att det finns forum där vi kan mötas med våra erfarenheter kring denna sjukdom. Ibland kan det vara skönt för en att veta att man inte är ensam.

      Radera
    8. enligt vad Kristian sa i radio så läser han inte kommentarerna längre.....

      Radera
  81. Kristian.
    Jag önskar att jag kunde drömma dina drömmar nu när du inte längre orkar. Jag önskar att du skulle slippa smärta och ångest. <3

    /Ulrika Mi

    SvaraRadera
  82. Kristian!

    Jag önskar att bära Dina drömmar och Ditt liv här och nu..dina ord och din vilja att sätta livet på print har gjort detta möjligt..

    All Kärlek till dig och kommande behandling och Supergrattis till priset såklart!

    Madeleine/ Vasastan

    SvaraRadera
  83. Nej, jag ska inte prata ut här i ditt kommentarsfält, för efter att ha läst allt du skrivit känns det inte som jag har någonting att tillföra. Jag är helt stum av beundran över ditt språk, allt du lyckas förmedla, ditt mod, din livsglädje, hur du förändrar människor.
    Såg en film om människors unika förmåga att känna empati. Det är precis vad jag känner. Jag gråter när du beskriver hur det känns rent fysiskt. Har så svårt att förstå att någon ska behöva gå igenom en sådan sak.

    Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  84. KRAMAR x flera till dig Kristian!

    SvaraRadera
  85. Grattis till journalistpriset Kristian. Jag är så glad för din skull. Dina föräldrar måste vara mycket stolta över dig, det hade jag blivit om du var min son.

    Jag önskar dig lycka till med behandlingen.
    Jag vill sända dig värme, kraft och styrka. Hoppas att du känner och vet hur mycket vi bryr oss om dig och att detta skall ge dig kraft och styrka att möta din fiende och slå honom på käften så att han flyger all världens väg. All världens kärlek till dig fina vännen. N.B. (Naila)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vill också gratta och önska lycka till - Kristian!!!
      Kram Carro
      "en vildros"

      Radera
  86. [i carry your heart with me(i carry it in]
    BY E. E. CUMMINGS
    i carry your heart with me(i carry it in
    my heart)i am never without it(anywhere
    i go you go,my dear;and whatever is done
    by only me is your doing,my darling)
    I fear
    no fate(for you are my fate,my sweet)i want
    no world(for beautiful you are my world,my true)
    and it’s you are whatever a moon has always meant
    and whatever a sun will always sing is you

    here is the deepest secret nobody knows
    (here is the root of the root and the bud of the bud
    and the sky of the sky of a tree called life;which grows
    higher than soul can hope or mind can hide)
    and this is the wonder that's keeping the stars apart

    i carry your heart(i carry it in my heart)

    SvaraRadera
  87. När man tror att du skrivit det ultimata inlägget så kommer ett nytt...Och ett nytt...Och ett nytt. Du levererar så fantastiskt bra och klokt. Hur bär du dig åt? En sån gåva du har.
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. så sant Kerstin

      Radera
  88. Lars M Hermansson6 maj 2013 17:57

    Stort grattis till priset! Det var du verkligen värd!!!!

    SvaraRadera
  89. Tack för allt du har skrivit! Du är en underbar människa! Jag kommer att fortsätta att hoppas att allt blir bra för dig!

    (Jag satt förresten framför dig på en musikal på maxim i åttan. Du kommer väl knappast ihåg det, men om du gör det vill jag be om ursäkt för att jag vände mig om så mycket. Jag tyckte att du var så snygg! :) )

    SvaraRadera
  90. Lycka till med din behandling, det kanske går bättre än du tror. Tänk att cellgiftet är soldater som står beredda i din kropp att förinta fienden. Och vad kul med priset.GRATTIS....Värme & Styrka /Kram Maggie

    SvaraRadera
  91. Jag tänker mig kommentarsfältet som ett "klotterplank" där det står var och en fritt att skriva med öppet hjärta och sinne.
    Här har jag läst så vackra betraktelser som inte direkt haft med Kristians öde att skaffa men som har varit starkt inspirerade av hans texter. Jag har upplevt ett starkt möte med andra läsare genom dessa texter, kännt mig som en del av något större.
    Visst är det otäckt med vissa komentarerer som har postats på senare tid men jag väljer att inte lägga energi på dem. Det kan vara troll eller alldeles vilsna människor. De kan aldrig förstöra den anda som skapats här genom att människor har delat med sig av sitt innersta.

    Till Kristian med familj sänder jag mina allra varmaste tankar.

    //Helena på Åsen


    SvaraRadera
  92. Många, många kramar och mycket, mycket kärlek från mig till dig. /Elisabeth

    SvaraRadera
  93. ❤ Kristian fina du,

    Underbara ”vackra” du, GRATTIS !!! Det är du verkligen värd….
    Dina så magiska skrivna rader ger avtryck, mer än du ens kunnat ana.

    Önskar så att texterna fick ha en helt annan innebörd,
    än den kamp som du tvingas genomgå.

    Boken läser jag med omsorg, känner mig privilegierad att få ha den i mitt hem,
    vårdar den ömt.

    Realtidens verklighet, kampen, striden, harpunen, besten….

    Sänder dig all styrka och kraft i striden som du nu måste utkämpa.

    All respekt, kärlek till dig, Kristian o ”dina hjärtas slag”

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  94. Att sätta ord på känslorna är en gåva ♥ som för alltid finns kvar och påverkar alla å envar :). Kram Liv

    SvaraRadera
  95. Grattis till priset Kristian många varma kramar till dig.

    SvaraRadera
  96. Prata, prata, prata. Visst behöver vi prata mer. Men inte för pratandets skull utan för vår egen. För det vi känner där innerst inne. Inte om väder och vind och det som är på riktigt. I mitt jobb pratar jag mer människor och ger dessa verktyg för att kunna göra vardagen lite lättare. Jag tycker om mitt jobb, men ibland blir jag trött på att prata. Genom din blogg och boken jag just fått hem, så känner jag att jag bara lyssnar för första gången på länge. Lyssnar på dina ord som kommer från djupet.

    Jag vet att du inte vill ha något tillbaka, Kristian, men ändå kan jag inte låta bli att tänka på att jag gärna skulle vilja ge dig något för att du själv så öppet och modigt släppt in mig på din resa. I kroppen din.

    Värme, styrketankar och allt jag kan uppbåda till dig.
    Det är dumt att be dig vara stark i detta skedet, för annat har du inte varit där du så tappert och envist hållit dig kvar på manen.

    Tacksam, så tacksam.

    <3

    SvaraRadera
  97. Kristian, du har det finaste namnet av alla..du har ordet, du har styrkan, du har viljan att dela med dig av din väg genom livet..du ger mig tröst och dina ord hjälper mig att bearbeta min skräck för döden efter att ha förlorat mina käraste tidigt i livet på tragiskt sätt..jag får inte längre panik när jag tänker på döden..du har lärt mig att leva här och nu..ta vara på stunden och de människor jag älskar. Jag kommer att alltid bära dina ord i mitt hjärta och dina ord kommer alltid att skänka mig tröst. Jag vill att du ska få leva..jag ber för dig.

    SvaraRadera
  98. Vad svårt det känns nu. Skickar mängder med reservkraft till dig att sätta in i kampen när kriget börjar! / JJ

    SvaraRadera
  99. Du har så rätt om att vi behöver prata, även om det som är svårt. Folk kan prata om pengar, resor , fester och tom sina sexuella utsvävningar men igen törs ta upp det som är svårt eller gör ont. Döden har blivit det enda tabu som man inte talar om. Och kom inte och tala om att du mår dåligt eller har ont i själen, då blir folk rädda och försvinner. Därför tror jag att så många ungdomar idag mår så dåligt, för att de törs inte prata om det som verkligen rör sig inom dom eller det de är rädda för. Vi måste prata och vi måste våga lyssna också. Tack att du finns Kristian och får oss att prata tom det svåraste som finns. Och tack för din bok. Den betyder mycket . Skall föreslå att den kommer upp på literaturlisten på vård utbildningen. Lycka till med behandlingen. Försök att stå ut. Vi är många här som tänker på dig och önskar dig allt gott.

    SvaraRadera
  100. prata på både i skrift å tal så länge du kan! det gör skillnad kram

    SvaraRadera
  101. Fina makalösa Du! Ja vi behöver det. Prata! Prata med varandra.
    Kristian!, du som skänker inspiration, GRATTIS till journalistpriset!! Banne mej, du är fenomenal. Jag blir så glad.
    Varm i själ och hjärta, skickar vidare med en tanke.
    <3

    SvaraRadera
  102. Finaste Kristian,
    Våra känsloliv är satta på undantag! Och är det inte känslolivet som gör oss till människor?
    JAAA, vi måste prata om vad som egentligen känns viktigt inombords, hela registret!
    Vi har fastnat i monetära mål, marknadskrafter bla bla bla - som ändå är så totalt oviktiga för de negligerar det mänskliga.
    Tack för att du finns Kristian, för dig, din bok, ditt liv och din fantastiska förmåga att skriva om det!
    Varma lyckönskningar till priset.
    Tänker på dig och skickar massor av medmänsklig kärlek till dig. Om jag kunde skulle jag bära dig och hela dig, NU!
    Många varma stödkramar till både dig och lillvovven.
    Aina

    SvaraRadera
  103. Vill bara säga att i min närhet finns en person som inte vill leva. Och så finns du. Som kämpar för att leva en månad till. En månad till och en månad till. Livet är komplicerat, svårt och oerhört skört. Min önskan är att han och du kunde ha möts i ett samtal.
    Kram.

    SvaraRadera
  104. Sänder dig styrka och kraft, inför kommande behandling.
    Massor av kramar!

    //Roxanna

    SvaraRadera
  105. Anna Laurin7 maj 2013 08:06

    Tack för att du betonar behovet av att prata. Jag tror verkligen att du har rätt. Vi är svältfödda på samtal och det finns säkert många kulturella orsaker till det. Men det är en enkel sak att åtgärda när man väl är medveten om den. Att samtala är gratis och att delta i samtal är djupt meningsfullt och spännande. Särskilt när lyssnaren inte behöver komma med någon lösning - utan lyssnandet i sig ÄR lösningen.

    Du har gjort mig till en lyssnare genom din blogg. Jag har på grund av den sökt upp andra som lyssnat till mig. Jag tror att dina texter har haft den effekten på många som känt att bokstäverna stått dem upp i halsen. Ut med det som stockar sig! Vädra! Släpp. Än finns tid.

    Än finns tid.

    Och du är inte ensam i Katlas borg, vi är hela tiden med dig i våra tankar. Och säger du kom - så kommer vi att stå vid din sida.

    Stor kärlek till dig Kristian. Idag med.

    SvaraRadera
  106. Nu har jag äntligen din bok i mina händer och för första gången jag läser en bok hör författarens röst läsa för mig. Du läser för mig med din vackra röst. Varje ord tränger in i min kropp och det gör så ont. Trots smärtan av dina ord så vill jag höra mer. Jag vill reflektera över varje ord och ta del av ditt liv likväl dina tankar. Tack Kristian !!

    Ulrika Persson, Östersund

    SvaraRadera
  107. tänker på dig känner djupt i mitt hjärta vad du känner./ har varit med själv!
    kram <3
    Natalie

    SvaraRadera
  108. Kristian. Jag skrev en bok för ett tag sen. När jag tänkte ut titeln så tänkte jag på dig och dina inlägg om din kamp, "det finns ingen tanke på dig som inte går rätt genom solen". Med det menar jag att det inte finns någon tanke som inte önskar dig värme och tillfrisknad. Livet är en väldigt tuff kamp ibland, det bjuder inte alltid upp till dans och när det väl gör det är det kanske en dans med steg som man ännu inte har lärt sig. Jag hoppas ditt liv stannar länge till. Det hoppas många många av oss. Kram, Oskar

    SvaraRadera
  109. Kristian, jag har följt hela din blogg och nu har jag äntligen beställt din bok. Den ska jag läsa när bloggen inte längre finns. Jag vill så gärna att du ska kunna få ett långt och rikt liv. Men. Om cancern tar dig i förtid som den ser ut att göra kommer jag att ha boken. Alltid. Ibland när jag leker med min son tänker på på dig. Och jag får perspektiv på mitt liv och njuter ännu lite mer av mitt underverks framtid. Du har berört mig som ingen tidigare har gjort. Du fina människa. Jag saknar dig redan.

    SvaraRadera
  110. Jag vill be om ursäkt för att jag uttryckte mig bakvänt tidigare. Jag hade bråttom och blandade ihop något du hade skrivit förut med något annat, av någon annan som jag hade läst och det blev bara så fel och så dumt. Du skriver väldigt vackert och klokt, tack för det. Jag önskar dig all styrka inför nästa behandling! Jag hoppas att det vänder. Mycket värme till dig.

    SvaraRadera
  111. Önskar dig medstorm i din kamp mot besten!
    Att du känner stormens vågor av upprörd kärlek
    Som vill lyfta dig framåt,framåt.Tillbaka till
    framtidens strand/Kram på solens strålar.

    SvaraRadera
  112. En stor varm kram till dig <3 med massor av sommarvärme // Ingela

    SvaraRadera
  113. En stor varm kram till dig <3 med massor av sommarvärme // Ingela

    SvaraRadera
  114. Ida Lindborg7 maj 2013 19:38

    Jag har nyligen börjat följa din blogg. Har verkligen blivit gripen av din kamp. Jag sänder en stor kram och en önskan att du ska få uppleva sommaren!

    SvaraRadera
  115. Vi kommer alla att hamna där, i slutet av resan. Jag kanske går före dig. Jag tror inte att vi har mer än en liten stund just nu. Så lever jag, som du, fast jag inte vet. I januari reste två av mina kära vänner på den stora resan. Jag tycker om bilder som jag hittar i litteraturen, metaforer som portar, dörrar, klädskåp. Eller varför inte ett skepp med alver? Rädd är jag inte. Inte heller söker jag meningen med livet, eller döden. Men jag tycker om att läsa det du skriver. Och just idag skiner solen och våren blommar. Jag hoppas att du blir lite varm, och känner värmen från oss, som läser dig. Kram.

    SvaraRadera
  116. Hej,

    Vi ska alla dö så småningom och alla har oundvikligen tankar på sin egen död. Det är det enda vi kan säga om framtiden, att vi ska dö någon gång.

    Jag trodde själv att jag hade cancer för några månader sedan och jag kände att det var svårt att hantera den rädslan. Många av oss får ju cancer. Min farfar dog i cancer, han kämpade in i det sista och jag är så stolt över honom för det.

    En fin dikt som jag har fastnat för heter "Döden tänkte jag mig så" av Bo Setterlind. Det finns något så rogivande med den dikten tycker jag och jag skulle vilja att den på något sätt finns med vid min död. Kanske att den läses upp på min begravning eller att ett kort stycke finns med i min dödsannons. Döden är någonting naturligt, men som känns så otroligt onaturligt för oss...

    Jag önskar dig en riktigt härlig sommar. Kram Sanna

    SvaraRadera
  117. Som många andra här har dina ord rört mig...

    SvaraRadera
  118. Tänker på dig...
    Kram//Lotta

    SvaraRadera
  119. vill skicka en stor och varm kram till dig..styrke kramar..du är en otroligt fin människa ,skulle vilja träffa träffa och bara krama om dig,tänker på dig väldigt mycke.Jag förlorade min mamma i cancer när jag var 20 ,jag är 33 år i dag..du är bara så fin ..kram

    SvaraRadera
  120. Söndag + 44 timmar; det var alltså idag du påbörjade behandlingen igen.

    Vi är många här som tänker extra mycket på dig idag, som går med dig på din steniga vandring. Som bär dig när benen dina inte räcker till. Som viskar i ditt öra:

    Fortsätt kämpa, Lejonhjärta!

    SvaraRadera
  121. Vill bara säga att du BERÖR mig så otroligt ! Vi pratar om boken på jobbet . Vi pratar om den med vänner , familj ..
    Ingen är oberörd.jag hoppas av hela mitt hjärta att du känner allas våra styrke tankar, kramar , kärlek .hoppas och tror verkligen att det blir en speciell sommar för dej.
    Med fina stunder, ja vad säger man ? Kan man säga lycka till i morgon när du ska in på en rond igen! Hoppas du får ordentligt med styrka efter behandlingen. Kramar i massor till dej <3

    SvaraRadera
  122. Jag tänker på dig! All styrka, värme och kärlek till en fantastisk man! KRAM!

    SvaraRadera
  123. ♥ dina ord berör, klär av tills bara sanning finns kvar, och får mig att inse vad som är verkligt egentligen...vad som är viktigt på riktigt... sänder massor av styrka åt dina vägar! Beundrar dig för din styrka och ärlighet... kram Sandra Vahter

    SvaraRadera
  124. styrka och respekt till dig Kristian . Jag och många med mig önskar att vi kunde stå bredvid dig med våra harpuner för att bekämpa den djävulska besten ! din vän Åke


    SvaraRadera
  125. All kärlek till dig Kristian. All kärlek.

    Jag saknar ord. Som ovanstående skrivit - vi kommer stötta dig när benen inte längre bär. Du är aldrig ensam.

    När dina steg har tystnat, finns ekot ännu kvar - när dina ögon slocknat, alla minnen vi har.
    Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då -
    så kommer du alltid att finnas här ändå.

    SvaraRadera
  126. Du skriver vackert.

    SvaraRadera
  127. Håller om dig i mina tankar idag

    SvaraRadera
  128. "Strövtåg i hembygden" Mando Diao´s tolkning av Gustaf Frödings dikt!!
    Jag vet inte varför , kanske har någon skrivit det här tidigare, kanske är det du själv som har nämnt det. Eller så lyssnade jag på låten någon gång när jag läste din text. Eller så förknippar jag stämningen och känslan i dina texter med denna låt. Så fort jag lyssnar på låten oavsett tidpunkt och sammanhang så tänker jag på dig och dina texter. Ville bara säga det :) Ta han om er där ute !

    SvaraRadera
  129. Klockren. Som vanligt. Kram. Väldigt mycket kram.

    SvaraRadera
  130. För första gången någonsin i mitt liv har jag nu suttit här och gråtit till ett blogginlägg, nämligen detta.
    Jag vet inte vad jag ska skriva för jag är fullkomligt lamslagen av dina ord. Berörd ända in på djupet.
    Fina människa, jag känner dig inte och jag tänker inte heller skiva något klyschigt som att du kommer klara detta o s v. för sanningen har du redan så brutalt men smärtsamt vackert målat upp här; du kommer inte göra det.
    Vad du dock gör är att beröra människor, människor kommer vara berörda och ta med sig delar av dig även när du inte finns här mer.
    Du kommer få andra att leva - leva som de aldrig gjort om inte du funnits.

    Du skriver så himla vackert sorgligt och brutalt jävla magiskt.

    Nu ska jag torka mina tårar och vara glad för den finaste gåvan jag fått; mitt liv.

    All kärlek till dig okända, men fantastiska människa.

    SvaraRadera
  131. Jag vill inte läsa mer, vill inte läsa att cancern tar ett enhälligt beslut att göra slut på mänsligt liv. Varför kan man inte utrota denna mördare? Men Kristian hur smärtsamma dina ord är, hur många tårar de än framkallar vill jag inte sluta läsa. Jag vill inte att du ska sluta skriva. Jag vill läsa dina ord i evighet. Å jag hoppas din behandling bromsar upp så du får mer tid. En enkel men varm kram från Nina!

    SvaraRadera
  132. Jag läser din text och orden kommer till mig som om jag hade ett samtal med dom - orden. Jag blir tvungen att tänka att jag känner ju inte dig - men att jag gärna skulle vilja ta en fika på klippa någonstans vid ett vågskvalp. Livet kan vara plågsamt och plågsamt påtagligt. Men det kan ju också vara älskvärt och inte alls trevligt - bara helt underbart otrevligt underbart levande. Bara inte trevligt. Så påminns jag - påminner mig själv om en rad händelser som skett och jag inser att mer ska komma - för det tar aldrig slut. Aldrig. Vi återuppfinns, om vi så vill. Jag vill vara just så kreativ - så som en blomma. En universums maskros. Så kanske vi har pratat en stund - och fått höra något som borrar sig in och gör mig en smula ny. Återigen. Så tack! för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  133. Jag önskar att jag kunde skriva något riktigt fint till dig, så som du skulle skrivit till mig om situationen var den omvända. Men jag besitter inte ordets gåva som du och jag vet heller inte vad man skriver till en människa i din situation. Inga ord är starka nog. Inte för att det jag skriver förändrar din fruktansvärda situation. Vill iallafall tacka dig för att du delar med dig, för att du berör och påminner oss om att livet är förgängligt och något som inte ska tas för givet. Att vi ska leva i nuet och ha vett att uppskatta det. Morgondagen vet vi inget om. Det gör mig ont att tänka på den rädsla och smärta du tvingas leva i. Jag hoppas så innerligt att din behandling kan bromsa upp och ge dig fler minnesvärda dagar. Varma tankar /Malin B

    SvaraRadera
  134. Jag önskar att dina drömmar skulle få leva och blomstra för alltid....så ledsen för att de tar slut här.

    Du har alltid en plats i mitt hjärta.
    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  135. Du är så fin. Kram!!!!!

    SvaraRadera
  136. Kan ni inte ge ut boken som ljudbok. Där du själv läser med din vackra och behagliga röst.
    Det hade gett mig tröst...att i framtiden kunna höra din röst...

    KRAM

    SvaraRadera
  137. Visst behöver vi prata mer! Så enkelt och ändå så svårt... Din uppriktighet berör mig mest - jag undrar om jag borde varit mer uppriktig med min sjukdom. Men jag har varit frisk i några år nu och kanske besparat mina barn den värsta oron. Har jag tur får jag möjligheten att finnas där för dem tills de blir vuxna. Prioriteringar... Hela tiden undran - gör jag det bästa av min tid nu? Om jag kanske inte kan om ett halvår? Lägger ner jobbet och går ut och hoppar studsmatta med min yngsta i solen i stället. Skickar dig varma tankar och hoppas att behandlingen är uthärdlig och att du får uppleva ännu en sommar! Hoppas, hoppas! KRAM!

    SvaraRadera
  138. Who will comfort me?

    http://www.youtube.com/watch?v=mssoaZBmCjY&feature=youtube_gdata_player

    Låten har ingenting att göra med Kristian, cancer, döden, ljudböcker, behandlingar etc att göra. Trumspel med fina nyanser.

    /r

    SvaraRadera
  139. Kristian min/vår hard core ängel/poet...Vår tröst, vår röst ur den spröda sorgen. Tack för att du vågar ge och uttrycka liv död drömmar som tar slut ..du borde ha blivit president Käraste Kristian men det blev en blogg en bok ett liv en poetisk penna en skarp blick ett klappande hjärta en musiker av smärta och även av hopp om ett storslaget liv som vi följer minut för minut..Hoppas du känner kraften du skapar som en bumerang enda in i våren, sommaren..Ta spjärn och skriv mer, tack på förhand!

    SvaraRadera
  140. Grattis till jounalistpriset hos cancer och trafikskadeförbundet, bara det visar att du förmedlar ordets gåta på bästa sätt. Ett språk som berör mer än du kanske själv förstår.

    Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
    Herren själv utplånar fjärran stränder.
    Allt är nära, allt är långt ifrån.
    Allt är givet människan som lån.
    "Per lagerkvist"

    Önska innerligt att din behandling nu ska ge dig lite mer tid!
    Kram!

    SvaraRadera
  141. Madeleine i Örebro8 maj 2013 22:52

    " Låt inte mörkret hindra
    dig att söka ljuset.
    Och när du funnit det
    låt andra se, pröva,
    övertyga sig.
    Vill du att ljus skall
    leva, tänd då hos andra
    samma längtan.

    Tänd frimodighetens ljus i
    rädslans mörker,
    tänd rättens ljus i
    korruptionens mörker,
    tänd frihetens ljus i
    ofrihetens mörker,
    tänd Trons ljus i
    förnekelsens mörker,
    tänd Hoppets ljus i
    förtvivlans mörker,
    tänd Kärlekens ljus i
    dödens mörker.
    Tänd ljus ! "

    Bo Setterlind


    Jag tänder ljus och knäpper mina händer.
    Mina tankar är hos Dig , Kristian.

    <3

    SvaraRadera
  142. Orden har du ju redan, så det är svårt att veta vad man ska skriva här. Men du får mina tankar och en del av mitt hjärta. Dina ord väcker sorg, tacksamhet, medmänsklighet, orättvisa och så oändligt mycket mer. Jag önskar att vi kunde ta mörkret och hacka det i miljoner bitar tillsammans.

    SvaraRadera