torsdag 23 augusti 2012

Ni som var vi


Min pappa är den lugnaste jag känner. Han använder uttrycket ”att inte måla fan på väggen” som en sköld och en gång när han ramlade ur båten i skärgården reagerade han hur behärskat som helst, även fast det var mitt livs mest fasansfulla ögonblick. Dessutom är han väldigt duktig på att köra i rusningstrafik.

Min mamma är den mest välplanerade jag har träffat. Hennes fickor och väskor är kroniskt förberedda på allt ifrån gräshopps- och kommunistinvasioner till skörbjugg och försäkringskrämare. Det har gjort att vi barn i familjen aldrig har behövt oroa oss för något. Det är för övrigt omöjligt att lämna huset i Kvarnsveden utan att få med sig sina saker i vakuumförpackade plastpåsar. Det kan ju börja regna.

Min bror är den mest eftertänksamma som jag har mött. Han rör sig under långa stunder tyst, till synes som om han inte skulle vara intresserad, bara för att strax därefter avlägga den mest knivskarpa analys som går att få fram. Slutsatser långt bortom mina egna. Långt bortom det förväntade. Jag tror att det är skogen som har gett honom den kraften.

Min syster är den mest känslomässiga jag kan tänka mig. Hon är den enda som jag kan njuta av att bli utskälld av – för jag vet att hon gör det av ren omtanke. Samtidigt håller hon om mig på ett sätt som ingen annan. Vi byggde många kojor i skogen vid vändplanen när vi var små. När vår fantasistad en gång blev invaderad slog hon ner en kille – dubbelt så stor som hon själv – när han blev hårdhänt med mig. Jag har alltid tyckt om när man visar känslor.

Cancern trycker mot min strupe och gör att jag inte kan svälja ordentligt. Det hela ser… mörkt ut. I fredags opererade man in ett rör med förhoppningen att det skulle vidga halsen. Hela familjen var på besök när läkarna kom in och sa att det var dags. Vi släppte allt vi höll på med. De reste sig. Vi kramades. Höll minen. Det är svårt att ta avsked på sjukhus. De gick en stund före mig. Skulle åt ett annat håll. Och jag skulle byta kläder och göra mig i ordning för operationen.

Det var tomt i korridorerna mot operationssalen. Jag hade högra överarmen över ansiktet och rörde på vänsterfoten. Så reagerar min kropp när jag är nervös. Korridorerna var fortsatt tysta innan jag långt, långt borta hörde en röst, mer än bekant. Pappa. Jag flyttade min arm och blickade mot ljudet. Hundra meter ifrån mig, på ett för dem helt fel våningsplan, stod min familj och frågade en sjuksköterska efter vägen ut. De flaxade med armarna. Förvirringen var total. Jag ropade till dem. De vände sig om. Jag såg min bror sträcka armen mot taket.

Jag inbillar mig att hamna i en mardröm om jag dör med dåliga tankar under narkos. Därför försöker jag tänka på en lycklig plats varje gång som munstycket förs mot mitt ansikte. Stegeborgs camping, sommaren 1992. Danmark har precis besegrat Tyskland i EM-finalen. Regnet smattrar sommarlov på husvagnstaket. Vi barn ligger under våra täcken och hör hur mamma och pappa pysslar med något. Vi kan slappna av. Vi kommer somna innan pappas snarkningar. Allt är väl. Men nu är det sommaren 2012 och andra förutsättningar. Strax innan narkosen kickade igång tog symboliken från korridoren över:

Hur ska dessa människor klara sig utan mig?


92 kommentarer:

  1. De ska inte behöva klara sig utan dig, väl? Åååh Kristian! Du bränner och berör näst intill outhärdlighet. Och ändå, det jag känner är ingenting i jämförelse med vad du måste känna.. Jag sänder alla goda tankar jag kan, och önskar så att du mäktar med detta svåra, fula, alltigenom jävliga en gång till.Och jag, jag ska uppskatta varje minut lite extra. För mig, för dig och alla andra drabbade.

    SvaraRadera
  2. Carro Vendramin23 augusti 2012 12:50

    *kramar hårt*

    SvaraRadera
  3. Åh vilken ljuvlig lovsång till din familj. De kan vara mäkta stolta över att ha dig som sin son och bror. Och faktiskt så tror jag du klarar dig även om du tycker det ser mörkt ut just nu. Jag känner en som hade cancer i hela bröstet upp mot matstrupen och ingen trodde han skulle fixa detta. Han var mager som en pinne och dessutom var han inte ung som du utan närmare pensionsåldern. Nu lever han i högsta välmående förmåga, och lagom rund om magen. Ett antal år har passerat.. Så jag tycker du har mycket som talar till din fördel, din familj,ditt sätt att skriva, musiken, alla dina vänner och din ungdom och mycket mera. Skickar värme och styrka här över etern till dig. Känn välviljan från oss dina cybervänner.
    Stor Kram/ Maggie

    SvaraRadera
  4. Kram till dig, du skriver så fint och bra och jag gillar att läsa din text. Tänker på dig vad du tvingas gå igenom. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  5. Kristian, jag har en fråga om du orkar och vill besvara den. Hur ska man vara? Är det okey att var glättig och uppmuntrande och vara övertygad om att allt kommer sluta väl? Eller är det bättre att trösta, stötta och tycka synd om? Hur vill man som allvarligt sjuk bli bemött?

    En sak är vi iallafall överens om. Cancer är för jävligt och suger fett!

    Kramar Birthe

    SvaraRadera
  6. Du känner inte mig, men berör mig så djupt med det du skriver..
    Jag önskar av hela mitt hjärta att du ska vinna kampen mot det här!
    Varma kramar från AnnaCarin

    SvaraRadera
  7. Du skriver så fint. Så det berör. Jag har också cancer, Hodgkins Lymfom men med 60-80 procents chans att bli helt botad, så jag klagar inte. All styrka till dig och din familj!
    /Caroline

    SvaraRadera
  8. Du skriver fantastiskt, dina ord berör mig väldigt mycket.
    Önskar att mardrömmen snart är över för dig, jag håller alla tummar för att det ska gå bra.
    Kram/Jeanette

    SvaraRadera
  9. Jag hoppas verkligen att ingen av dem ska behöva klara sig utan DIG!!!!

    SvaraRadera
  10. Jag har nog aldrig stött på en människa som väcker så mycket känslor, som du. Trots att vi inte känner varandra, så tänker jag på dig! Ofta.
    Varm kram från Petra

    SvaraRadera
  11. You don't deserve what you're going through (nobody does). You cannot avoid these kind of thoughts, these doubts you got, it's natural, but do not let them stay too long. Giving up makes no sense at all, sail beyond doubt, you are gonna make it, you are.

    SvaraRadera
  12. I don´t know you personally and these are just words... but I´m thinking of you every second and I´m sending you all hope and strength I have. I mean it. Don´t give up! You´ll beat that shit again! You family won´t need to be without you, you´re gonna make it.

    SvaraRadera
  13. Vilken otrolig förmåga du har att formulera dig....underbart!
    Lyssna på din pappas kloka ord-vet att det inte är lätt men försök.....
    Att ha en familj som stöd när det blåser extra hårt- det är gott! Ni är nog bra för varandra....Ljus och styrka till dig och din familj!
    mariab

    SvaraRadera
  14. Du finns i mina tankar. All kärlek till dig.

    SvaraRadera
  15. Du berör ända in. jag hoppas allt går väl...all styrka till dig

    SvaraRadera
  16. Jag känner så enormt mycket för dig och din familj, de som står dig närmast...Att åter igen tvingas genomlida detta helvete.Jag vet hur det känns, det har hänt min son. Vi föll hela familjen tillsammans med honom, ner i det ångestfyllda avgrundshålet, då vi fick beskedet att cancern kommit tillbaka i hans kropp.Det kändes så svårt och hopplöst, prognosen var inte så god och det var fuktansvärt att se honom lida så . ...men mot alla odds lyckades han åter besegra sjukdomen och lever i dag ett fantastiskt fint o värdigt liv. Kristian det må se mörkt, men jag lärde mig att aldrig ,aldrig sluta hoppas...mina varmaste tankar o kramar vill jag ge till dig och din familj...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint att höra att det! Jag har också hört talas om många som har överlevt trots läkares prognoser. De kollar bara på statistiken för att ställa prognoser. Det finns många "mirakel" som visar att det inte går att lita på prognoser. Jag önskar dig allt väl och att du kan få känna hopp!
      Ps. Har läst att cancern inte kan överleva i kroppen om man äter föda som gör kroppen mer basisk, eftersom cancern trivs i sur miljö. Föda som gör kroppen mer basisk är främst frukt och grönsaker. Vet inte i vilken utsträckning detta gäller, men ville säga det i alla fall. Har hört om så många som blivit friska...

      Radera
  17. Dina ord inspirerar till att inte vänta längre. Livet är till för att levas fullt ut. Varje dag. Tack!

    SvaraRadera
  18. "Jag skulle aldrig ha klarat mig utan dig", sa min mamma.

    "Jodå, visst hade du klarat dig utan mig. Men hur ska jag klara mig utan dig, mamma?", svarade jag.

    Och tårarna rann nedför våra kinder.

    Och när jag läser i din blogg rinner mina tårar igen.

    Du har en oerhörd förmåga att beröra genom ditt sätt att skriva.
    Så vackert du gör det. Du väcker stor medkänsla.

    Känner dig inte men har läst här och blir faktiskt ledsen över att se att du blivit sjuk igen och hoppas på det bästa för både dig och din familj.

    Hoppet är det sista som lämnar oss.
    Varma hälsningar från Nina.

    SvaraRadera
  19. Läste din blogg förra omgången och blev så glad när du var på kontrollen att det såg bra ut. Blev lika ledsen när jag såg att du började skriva igen, men du skriver så fantastiskt, blir helt tagen. Håller alla tummar att detta går bra, du är så otroligt stark som kan sätta detta på pränt under tiden du går igenom detta!
    Kram, Åsa

    SvaraRadera
  20. Fan Krille! Det gör mig så ont att du blivit sjuk igen. Jag hoppas att din familj inte ens ska behöva fundera på huruvida de ska klara sig utan dig. Det här bara måste sluta väl! Allt annat är otänkbart.

    Kärlek och styrka till dig!

    SvaraRadera
  21. Jag tänker ofta på hur de, mina, ska klara sig utan mig. Och hur ser världen ut utan mig. Förmodligen går det alldeles utmärkt. Och jag har bestämt mig för, att är det bara möjligt, kommer jag att spöka för dem som gjort något dumt och så kommer jag att hjälpa dem som förtjänar det. Men spöka ska jag. Om jag kan.

    SvaraRadera
  22. My thoughts are with you, Kristian. I heard you talking at Peace & Love and I was deeply impressed.
    I send you a lot of positive energy and hope and I wish you all the power and strenght you need. And in times of hopelessness I'm sure there are a lot of people around you - family, friends, fans - who support you and whose thoughts are with you.
    Kram

    SvaraRadera
  23. Jag tänker på dig och skickar styrketankar genom etern!
    Instämmer i vad signaturen Maggie skrev här ovan: det finns människor som har varit där du är nu som har återhämtat sig. Påminn dig om det när du tvivlar som mest.
    Kram,
    Lotta
    Ps. Du skriver som en Gud! Ds.

    SvaraRadera
  24. Jag läste din blogg tidigare och med smärta såg jag att du börjat blogga igen. Känner dig inte, men du finns i mitt hjärta. Detta är verkligen en skitsjukdom.

    Världen och vi behöver dej...Kärlek från en medmänniska... //agNeta

    SvaraRadera
  25. No way de ska klara sig utan dig, ingen i din närhet klarar sig utan dig Kristian. Du är oumbärlig, faktiskt. Man säger att ingen är oumbärlig, men det är just precis vad du är, för din familj, för mina söner, för ditt band, för dina vänner, för dina fans, för musiken, för journalistiken, ja för väldigt väldigt många. Vi tänker inte tåla att nån jävla helvetessjukdom tar makten över dig, vi är många, vi är starka, vi står på din sida i kampen. Du vann förra gången, du var young and armed, du vann first round first minute, du vinner nu också, aldrig nån tar dig i andra ronden. Det du skriver om din familj är så fint, du kan vara så stolt över din familj precis som de är stolta över dig.
    Men hur fantastiska de än är så klarar de sig inte utan dig, och det gör inte vi andra heller. Så du har bara ett val, fixa fighten Krille!!!! kramar

    SvaraRadera
  26. Det är fantastiskt vad du kan skapa av orden Kristian, vilken gåva. Jag tror det är helande att kunna formulera sig som du kan, där du befinner dig nu. All kärlek, styrka och jävlaranamma till dig och din familj! Mia

    SvaraRadera
  27. Jag förstår inte att världen kan vara så här orättvis.

    Gör som Viktor sa, ta din trumpinne, kör in den i en pennvässare och vässa den så vass att den utan problem kan tränga igenom din kropp och ta bort allt det där onda som växer i den.

    Kämpa, Kristian, kämpa. Och kom ihåg, länge leve kroppen din.

    SvaraRadera
  28. Hittar inga ord.Fruktansvärt.Hoppas på det bästa.Kämpa vännen.

    SvaraRadera
  29. I hope they and we don´t have to find out how to manage without you !!!!!!

    Kram !

    SvaraRadera
  30. Inga ord, bara kärlek och tankar och hopp en stilla önskan om något bättre. kärlek till din kamp

    SvaraRadera
  31. actually i don´t know you ... not personally.
    actually you don´t know me at all ...
    but i followed your blog last year and i do so now.
    i wish there was something we could do for you ...
    I wish we could divide all your pain between us all...
    but this is your fight!
    all we can do,
    all I can do, is sending you all love and strenght!
    you have to win this!
    don´t give up!
    go on Kristian!

    kram
    ac


    SvaraRadera
  32. Anki en medmänniska23 augusti 2012 21:01

    <3

    SvaraRadera
  33. jag kan bara ge dig styrka genom mina tankar....och dom finns där hos dig.

    SvaraRadera
  34. Har tänkt så mycket på dig och på din familj de senaste dagarna och hoppas och tror att ni kommer att klara även denna prövning. På något sätt så kommer ni att göra det och jag hoppas innerligt att ni får göra det tillsammans.

    SvaraRadera
  35. Kärlek till dig, dina vackra ord och din fina familj!
    Hoppas hårt på duktiga doktorer och läkarvetenskapens stora framsteg.

    SvaraRadera
  36. Känner dig inte personligen men blir djupt berörd av din fantastiska styrka och förmåga att formulera dig i ord. Skickar alla mina styrketankar till dig och dina nära och kära. Kämpa!/ Helena

    SvaraRadera
  37. Fina fina du....

    SvaraRadera
  38. Värme och styrka, värme och styrka!

    SvaraRadera
  39. Kristian, dina ord får mitt hjärta att gå sönder. Jag önskar att jag genom datorn kan skicka styrka, välmående och glädje till dig! Ingen borde behöva gå igenom detta. Men glöm inte att världen är full av hjältar, av människor som har klarat sig genom de pissigaste situationer och jag är säker på att du är en av dem!

    Styrkekramar,
    Anna

    SvaraRadera
  40. Makalöst. Vilken förmåga du har att sätta ord på saker. Svåra saker.

    Kärlek och styrka!

    SvaraRadera
  41. <3 Skickar dig en Dala-Kram!

    SvaraRadera
  42. Kristian du skriver så vackert..Kan man någonsin riktigt förstå vad andra människor går igenom..känna fullständig empati..
    jag vet inte..men jag försöker.

    Dina ord berör mig på djupet, och får mig också att stanna upp och fundera på vad som egentligen är viktigt i livet..Tack..
    /Annette

    SvaraRadera
  43. Jag blev så ledsen när jag såg att du börjat skriva igen.
    Hoppas du och din familj kan få lite kraft av oss alla som tänker på er!

    Stora varma kramar från Borlänge!

    SvaraRadera
  44. Vi känner inte varandra direkt, men jag såg, via gemensamma bekanta på fb idag, att du varit och nu åter är sjuk.

    Jag har ikväll sträckläst hela din blogg och måste bara få skriva dels att du är helt fantastiskt begåvad och allmänt imponerande, dels att jag nu håller alla tummar och tår och övriga kroppsdelar för att du tar dig igenom det här och att resan till friskhet blir så snabb och friktionsfri som det går.

    Heja heja heja dig!!!

    SvaraRadera
  45. Jag ville inte läsa här mer. Och särksilt inte om DET. Men såg inlägg i Facebook. och vad gör man nu? Jag är skitledsen men HOPPET är det sista som överger en. och det finns ju fortfarande. JÄTTESTORT HOPP. och KÄRLEK!!
    kram till dig! Sänder ljus... /Elena

    SvaraRadera
  46. Ett andetag i taget.

    Tack för att du delar med dig. Du skriver så vackert och självklart om allt det svåra.

    SvaraRadera
  47. Finner inga ord.. ♥

    SvaraRadera
  48. Kristian, jag sänder dig allt gott jag kan - kraft, stöd, värme. Är själv överlevare. En aggressiv munhålecancer försökte ta mitt liv för åtta år sedan. Jag är obeskrivligt tacksam över att ha fått överleva. Blir uppriktigt provocerad av att inte alla kan få besegra denna vidriga sjukdom. Jag hoppas innerligt att du gör det. En av mina allra närmaste vänner har klarat sig trots att hon fått två olika cancerdiagnoser i sammanlagt tre omgångar. Och ja, prognosen för henne var inte alls uppmuntrande.

    SvaraRadera
  49. Så länge du känner hopp är du full av liv. Håller alla tummar för att du ska ta dig igenom detta hel igen. Sänder all min kärlek till dig Kristian.

    SvaraRadera
  50. Det här är så förbannat överjävligt, Kristian. Jag hoppas allra innerligast och av hela mitt hjärta att sjukdomen ska dra åt helvete och lämna dig kvar här hos oss.

    Jag har återbesök om två veckor. Min fästman och min familj säger såklart att det kommer att gå bra. Att provresultaten ska visa att cancern håller sig borta. "Det måste de ju", säger de. Men alla dessa mantran har tappat sin betydelse för mig. De bästa unga människorna i min närhet har fått helt andra besked. de värsta. Och nu även du, som efter vad jag kan utläsa definitivt hade varit en av mina bästa om vi bara lärt känna varandra. Det finns ingen jävla logik i cancern, ingen rättvisa, ingen rimlighet. (Om det funnits hade min bästa vän firat sin 27årsdag här hos oss idag.) Men det finns otroligt kompetent sjukvård. Mer strålning, fler cellgifter, kirurger med nya idéer. Herregud vad jag önskar att du ännu en gång blir botad. Att du hamnar på rätt sida av statistiken.

    (Förresten. Vi som blir kvar och saknar de som cancern tagit ifrån oss, vi klarar oss. Jag lovar. Vi blir ensammast i världen, vi faller i bitar, vi sörjer och vrålar och gråter och förbannar, vi förhandlar med gud och djävulen och funderar på att följa efter, vi sjukskriver oss, kanske dricker vi för mycket, kanske tar vi kokain på en sunkig krogtoalett i ett annat land, kanske gör vi slut med dem vi älskar eftersom de inte kan hjälpa oss att må bättre. Eller så går vi i terapi, börjar träna, slutar röka, gifter oss, flyttar, säger upp oss och söker in till våra drömutbildningar fastän vi är alldeles för gamla. Kanske förändras ingenting utåt sett, kanske lever vi istället precis som vanligt, med ett stort jävla svart hål där hjärtat brukat sitta. Oavsett, Kristian, så klarar vi oss. Åren går, vi plockar (långsamt, långsamt) ihop skärvorna, limmar ihop dem med varierande resultat; såren läker aldrig, smärtan lindras inte, men vi lär oss att leva med den. Det går inte en dag, inte en jävla minut utan att vi saknar, och då menar jag saknar aktivt. Inte en kvart utan att ett ord, en röst, en doft, en melodislinga, en solstråle som faller in genom fönstret i en viss vinkel får oss att tänka på den där gången när... Och så gör det så förbannat ont att det svartnar framför ögonen. Men ibland ler vi också.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. A,så fantastiskt fint du skriver!! Tack för att du låter mej ta del. /Ninni

      Radera
    2. Håller med, fantastiskt bra skrivet. Och genom tårarna så skänker dina ord någon slags tröst till mig som mest av allt är rädd att lämna mina älskade ensamma.

      Radera
    3. Så berörande vackert skrivet !
      Sorgearbetet är det värsta arbetet att ha ....

      Radera
  51. Vilken härlig familj du har , du beskriver dem så fint och ni kommer alltid att vara ett starkt VI.

    Hoppas det blir bättre i halsen nu efter operationen.
    Tänker på dig,
    alice

    SvaraRadera
  52. Kämpa Kristian. Kämpa! Våra tankar är hos dig.
    Styrkekramar!!!!

    /Okända beundrare

    SvaraRadera
  53. Alldeles ödmjukt tacksam att jag får ta del av dina tankar & hur du förmedlar dem! Vill bara krama dig, mjukt & länge!

    SvaraRadera
  54. Längtar så efter att få höra ifrån dig igen men förstår att du har det svårt. Ditt öde är ofattbart grymt Kristian och det blir nästan outhärdligt svårt att tänka på hur nära i ålder min äldsta son du är. Vars liv ju bara nyss har börjat o som har alla sina bästa år framför sig. Som du också borde ha! Det är nog därför jag dras så till din blogg för den fruktansvärda slump som cancer är hade kunnat drabba även honom. Och hur hade jag överlevt då? Man vill dö före sina barn, allt annat är mot naturen. Må högre makter hindra att jag nånsin får stå ut med det dina föräldrar tvingasvutstå nu, för hur jag skulle klara det utan att gå undrr det vet jag inte. Så stark är moderskärleken. All kärlek till dig och din familj i detta hemska som ni går igenom. Kämpa Kristian och lev. Din trädgård o barnens skratt är inte borta, bara mer otydlig än förut. Återfinn ditt hopp. Tänker så på dig. All kärlek från Karin <3 <3 <3

    SvaraRadera
  55. Jag vet inte vad jag ska säga. Är så otroligt maktlös i all min vilja. Vill du bara träffas och prata en kvart så är jag här. Så otroligt futtigt men det enda jag kan bidra med.
    mathilderl@hotmail.com. Jag vet, megatöntigt att skriva såhär men blir så otroligt påverkad av dig.

    SvaraRadera
  56. Åh... jävla skit canser!! Helvetes jävla as till monster den är! Jag vet int vem du är och du vet inte vem jag är men jag TÄNKER på dig!Stor kram till dig från långshyttan i dalarna!!

    SvaraRadera
  57. Orden räcker inte till .....
    Nu ska jag bli bättre på att leva , blir så starkt berörd av vad ni drabbats av igen .
    Önskar så att ditt och din familjs liv inte behövt bli så här overkligt och plågsamt .
    Vi är många som håller våra händer runt era hjärtan !

    SvaraRadera
  58. Jag förstår att det kan vara svårt att lyssna och ta till sig kommentarer med hopp om välmående och styrka. Ingen kan veta säkert vad som händer och inte liksom känslan av lögn när någon försöker släta över exempelvis något komplex man har. Man vägrar våga tro. Men du behöver inte heller tro, bara förstå att det finns människor som vill ha dig här. Människor som inte förstår hur de ska bära sig åt för att visa hur outgrundligt mycket de vill ha kvar dig här med oss. Hur älskad du är och hur mycket folk bryr sig, trots att de knappt känner dig. Du behöver inte känna tacksamhet, men du kan känna det som ett ljus i det kolsvarta. Tänk dig det publikhav av människor som skulle bära dig till månen om du så ville. Du har allas vår villkorslösa kärlek och stöd; spara den tanken i huvudet. Som en varm liten boll att värma kroppen med.

    Jag har aldrig träffat dig, men sett dig från första raden i ett publikhav. Jag har alltid hört så otroligt bra om dig från gemensamma bekanta. Och det gör så ont att just du skulle drabbbas, det kunde ju varit någon som är elak, korkad eller osympatisk, åtminstone. Men det är inte du.
    Det vara bas det jag ville säga.
    //Anna

    SvaraRadera
  59. Du är så fantastisk på att forma tankar och känslor till ord! Varma kramar och kämpaglöd till dej från en läsare i Fïnland! Ge inte upp, du fixar det!!

    SvaraRadera
  60. Älskade vän, så många hoppas och tror att all styrka kommer att hjälpa dig. All kärlek till dig.

    SvaraRadera
  61. Vill ge dig en stor varm kram. Vad vackert du skriver om din kära familj!

    Så länge det finns hopp, finns det liv... Ta hand om dig!!

    SvaraRadera
  62. Så vackert om kärlek.
    Fuck cancer.

    SvaraRadera
  63. Kämpa! Du fixar rond två med all kärlek du ger och får!

    SvaraRadera
  64. Har nyligen hittat din blogg på nytt. Följade dig förra året, sen om jag minns rätt slutade du blogga när du blev bra.
    Mycket tråkigt att höra att sjukdomen kom tillbaka :( Det är en riktig mardröm. Min mardröm också. Det enda jag är riktigt rädd för.
    Min gubbe brukar också använda samma ordspråk: "Måla inte fan på vägen..." men fan är nåt vi tyvärr lever med, vi som drabbas. Räddslan-ovisheten i sig är ju fan.

    Kämpa på så mycket du bara kan! Du kan vinna! Jag håller tummarna och sänder massor med de varmaste styrkekramar till dig! <3

    SvaraRadera
  65. Jävla helvetes skitcancer! Hoppas verkligen att du är en av dem som har turen på din sida.

    SvaraRadera
  66. Kämpa! Du fixar rond två med all kärlek du ger och får!

    SvaraRadera
  67. Här kommer en till hälsning i från Borlänge. Följde dig i fjol. Vågade först inte läsa din blog då, då min man (bara nåt år äldre än dig) fick cancerbeskedet i april... på den följde operation och cellgifter i Uppsala. Ni var liksom i såå lika situation; ålder, Borlänge (även om du inte bor här för tillfället) och helvete... Jag tänkte på dig, men vågade inte läsa...

    När min man fick positivt besked i augusti så vågade jag efter någon månad läsa din blog och såg ju glädjande att även du fick positiv besked. Antar att du gått på en massa kontroller sedan dess och att det då sett bra ut, så har det även för oss. Vi har precis återigen fått positiv besked och det borde du också fått... Nu gäller det bara att kämpa igen, precis som du gjorde förra året. Du är stark! Fuck cancer!!

    SvaraRadera
  68. Från djupet av mitt hjärta....all kärlek och omtanke till Dig!

    SvaraRadera
  69. Hej Kristian,
    jag lyssnade mycket på Sugarplum när jag var yngre och det var från första raden i publikhavet jag såg upp till dig som 19-åring som just hade tagit studenten och flyttat till Stockholm för lite äventyr. Nu beundras jag av ditt sätt att skriva och sätta ord på känslor och det är väldigt häftigt att se vad många talanger som kan rymmas i en enda människa.
    Tänkte därför bara säga tack - för musiken och för att du delar med dig på bloggen!

    Tänker på dig och skickar kramar från Tyskland (med Sail beyond doubt all over in my little lägenhet)! :)

    SvaraRadera
  70. Kristian, vilken människa du är! Tack för att du delar din resa. För allt du ger. Från djupet av mitt hjärta och min själ så skivkar jag dig massor av kärlek, omtanke och goda tankar.
    Stor stor kram

    SvaraRadera
  71. Fan fan fan att detta drabbar dig, du vackra människa. Jag ber till alla gudar jag i detta läge hoppas finns att du snart får komma tillbaka till den där underbara drömmen om huset under eken, det som skall vara ditt liv. Något annat finns ju inte, det går ju inte. Du, jag hoppas du kan känna kraften i alla våras tankar. Kram.

    SvaraRadera
  72. Är så otroligt ledsen för din skull. Men du kommer att klara det den här gången med! Håller tummarna för dig. Tänker på dig. <3
    Puss

    SvaraRadera
  73. Blev så glad när jag köpte den alldeles nya tidningen och såg att du var skribent i den, kände liksom att jag fick kontakt med dig igen, en fantastisk bra tidning så jag blev prenumerant bums. Kollar din blogg och den har varit tyst och jag har varit tacksam för det.Nu kan jag inte annat än att sitta här och gråta och vara så ledsen för din och din familjs skull. Helvetes jävla skitsjukdom. Känner dig inte personligen och du e så gammal som min älsta dotter är men har läst din blogg från början och känner en värme i mitt hjärta när jag läser trots att det är en sorgligt.Du verkar vara en fantastisk fin människa. Är så ledsen men har en tro om att du fixar detta/ Många kramar från Yvonne

    SvaraRadera
  74. Inatt drömde jag mardrömmar om att min minsta fått cancer. I drömmen var vanmakten total. Jag var lamslagen av skräck och sorg och fick mitt lilla knyte på 3 1/2 år att lova mig att hon skulle bli frisk. I drömmen satt jag med henne, gungandes i vår gamla ärvda gungstol, och med mina tårar blötte jag ner hela hennes lilla ljusa hjässa medan jag upprepade mitt mantra - lämna oss inte, lämna oss inte, lämna oss inte... Jag fick vakna ur min dröm, kyssa min flickas sovvarma hud och tacksamt känna hur ångesten från drömmen sakta lämnade min kropp. Nu ber jag till alla mina gudar och alla goda ting att du Kristian, återtar Din dröm som du drömde på natten, och får lämna mardrömmen du är i bakom dig. Jag tror på dig. Kärlek. / Maria

    SvaraRadera
  75. Håller tummarna för dig.

    SvaraRadera
  76. "Ge inte upp det finns en morgondag
    Som ger ett annat perspektiv
    Och den är närmre än du tror
    Ge inte upp när du är trött och svag
    För du får styrka av den dröm du har
    Och drömmen är så stor"

    Lots of Love <3
    Maarit


    SvaraRadera
  77. Du SKA klara det här! <3

    SvaraRadera
  78. Alla människor är unika men så fins det människor som är alldeles speciella och unika. Som sätter spår och berör på ett speciellt sätt men de är få. Så är du en av dem, en av de få. Kram!

    SvaraRadera
  79. Igår kväll upptäckte jag att det som jag visste kunde hända, men som bara inte fick hända, hade hänt. Jag blev alldeles förkrossad. Kunde inte sova förrän någon gång efter kl. 02 och sov oroligt därefter. Idag efter jobbet har jag försökt förtränga genom att gå runt och frenetiskt gnola Sugarplum-melodier som om allt vore okej. Det måste alltid få finnas en tro på att det finns en möjlighet att det nästan omöjliga vänder om och förvandlas till det möjliga. Men nu känns det att det är oerhört allvarligt. Då du delat med dig av dina tankar och känslor känns det som om du kommit så nära trots att vi endast är minst sagt mycket flyktigt bekanta. Det är så lätt att identifiera sig med dig eftersom vi alla är människor och din personlighet ger ett så sympatiskt intryck. Sänder i tanken ett kraftpaket som kommer att göra vad det kan i alla fall. / JJ

    SvaraRadera
  80. "Hemligheten med livet är att falla sju gånger och ta sig upp åtta." Jag tror på dig.

    SvaraRadera
  81. Din blog ger alla en eftertanke om livet och en människas väg.. Var stark och kämpa!

    SvaraRadera
  82. Läste din blogg förra vändan och lika glad som jag blev då när du slutade skriva lika ledsen blir jag nu när jag hittar dig här igen! Jag hoppas att du orkar kämpa även denna vända och att du går segrande ur denna striden också. All styrka till dig!/Carina

    SvaraRadera