Jag fick beskedet på en torsdag, strax innan jag skulle äta pannkakor. Men det började långt innan dess. Så klart. Jag ska försöka berätta. Jag ska försöka.
Och redan där misslyckades jag. Har skrivit och raderat alldeles för länge nu. Det här är nog en självisk blogg. Skapad av mig själv. För mig själv. Och om du vill läsa får du gärna göra det. Men det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Som jag måste leva med. Jag hade tänkt berätta hur allt började, hur jag har tänkt sedan den där torsdagen. Jag hade tänkt berätta om vilka känslor som har osat, fräst och dundrat inom mig. Men jag orkar inte vara saklig. Inte vara föredömligt dramaturgisk i berättandet. Inte nu. Kanske sen.
Men det finns något som jag måste berätta. Och om det upprör någon att det var på det här viset som ni fick reda på det, så är jag ledsen för det. Förlåt. Men ingen är mer upprörd över det här än jag. Jag lovar. Det finns något som jag måste berätta. Jag har cancer.
Allting har förändrats. Imorgon börjar min cellgiftsbehandling. Och den där torsdagen åt jag mina pannkakor kalla.
At prata massa och att få chans att lyssna på andra tror jag är bästa sättet att hålla ngn slags distans. Det är lätt att bli uppslukad av sig själv. Jag kommer följa dig här och där ute och göra mitt bästa för att vår son ska känna att det alltid finns ett par stora öron bara för honom. Kram D
SvaraRaderaFör att skänka 50kr till Kristians minne, SMS:a:
RaderaBESEGRA 7220
till 72988
Glömde skriva att ovanstående går till cancerfonden
RaderaBESEGRA 7220
till 72988
Du är en väldigt speciell person Kristian, född med en stor begåvning och förmåga att sprida klokhet och goda känslor både med ditt skrivande och din musikaliska talang. Din starka personlighet och lyskraft kommer att hjälpa dig genom det här, det är jag övertygad om och vi är många som står vid din sida nu och hoppas att du känner stödet och att det kan hjälpa dig åtminstone lite grand att få den kraft som behövs.
SvaraRaderaHoppas du kan vara med på lördag, dina trumslags behövs, den är själva grunden både för Sugarplum och Calles livemusik.
Jag kommer att följa din blogg, precis som jag följt dina fina krönikor. Din penna behövs i världen!!!!
Skickar all styrka jag förmår. All i hela världen.
SvaraRaderaAnnika
Hej Kristian
SvaraRaderaJag hittade din blogg via vimmelmamman idag och har läst igenom alla dina inlägg och först måste jag säga vilket fantastiskt skrivspråk du har. Att du ska skriva så vackert om något så hemskt. Jag kommer fortsätta följa din blogg, din kamp och självklart ditt fantastiska skrivspråk.
/Angelica
Hittade din blogg via Vimmelmamman..
SvaraRaderaDet är ett bra sätt att "skriva av sig"
och att du sätter ord på det du går igenom..
Om du inte har något emot det så följer även jag din blogg och din kamp och ditt sätt att skriva på, som ger även oss andra något att tänka på..
Min man har gått igenom en tjocktarmscancer, operation, cellgiftsbehandlingar och han är nu idag friskförklarad. Som anhörig är det frustrerande och många gånger vet man inte hur man ska bära sig åt, eller vara, eller säga, eller om man bara ska vara som "vanligt". Men vi tog vara på varje dag som om det vore den sista och det gör vi än idag..
Lycka till..
//Michelin//
Hittade din blogg via Emma på Radarzine.
SvaraRaderaBlev berörd och samtidigt lite knäckt hur orättvist livet kan vara. Krya på dig känns lite fattigt. Det är ju ingen förkylning liksom. Men hoppas du kommer igenom det här och successivt börjar må bättre.
Kram
Önskar jag kunde hjälpa dig eller på något sätt förändra din overkligt orättvisa och tunga tillvaro. Just nu. Men vi måste själva titta verkligeheten i vitögat, och hoppas på en rejäl näve tur i livets karusell. Livet är fantastiskt. Stundtals. Och hårt. Ibland. Säger som en gammal slagdänga från en småreligös grupp uppkallad en av veckans dagar... "det måste gå"!!! Dina bokstäver och funderingar är så fina, hela du verkar så fin. Håller tummen hårt för dig. Stor kram från en medmänniska
SvaraRaderaDet här fixar du! Massa styrkekramar från en okänd följeslagare! (Kan inte ens tänka mig in i hur jag skulle reagera, eller kan jag..?)
SvaraRaderaHej, fann din blogg efter att vimmelmamman länkat, och jag fastade så för ditt sätt att skriva, enormt berörande, varmt och vackert, med något så fruktansvärt som cancer i fokus, jag ville bara säga att jag tänker på dig och att du är extremt modig som vågar skriva om hur du mår, var rädd om dig, kramar i massor.
SvaraRaderaNär det är en själv sâ smälter informationen bättre och det känns mindre allvarligt och man har tendens till att säga att det inte är sâ allvarligt, bara en cancer.
SvaraRaderaKram
Hittade hit av en slump, om den nu finns men på något vis hamnade ja ändå här och blir djupt berörd av det ja just läst... Har oxå precis börjat blogga av den enkla anledningen att ja vill ha en ventil där ja kan vräka ur mej det som känns skit och ja beundrar ditt sätt att skriva om det som hänt dig och ja önskar dig allt gott! Kommer följa dig här och hoppas det är ok.
SvaraRaderaJag är värdelös på ord.
SvaraRaderaMen skickar en tanke.
<3
Blev just ännu en okänd följeslagare av din blogg. Du verkar stark och du skriver fruktansvärt bra. Jag tror att du tar dig igenom detta. All kraft och styrka till dig. Verkligen. /Anna
SvaraRaderaLäser och gråter, så berörd av det du har att berätta och sättet du gör det på! Fortsätt kämpa, fortsätt skriv, jag följer dig.
SvaraRadera//Kramar från en okänd Värmlandstös
Hej! Jag vet att livet är fruktansvärt för dig i vissa stunder. Det finns inget som är rättvist i livet vi lever :(. Det har du fått ärfara, och jag med.
SvaraRaderaDet är fantastisk att du skapar texter och musik, bara en person med din själ kan få fram så vackra ord, som kan hjälpa andra att fortsätta leva. Ber universum att din kropp kämpar åter en gång, och att du segrar. Du sätter djupa spår nu i livet, och jag ber om ett mirakel så du fortsetter leva
En centimeter från mitt hjärta men tusentals mil från mitt förstånd /annie.
SvaraRaderaDet är viktigt att äta rätt under behandlingen eftersom immunförsvaret försämras. Mitt immunförsvar försämrades efter flytten från Luleå till Uppsala 1988. Det var först efter 2006 som jag började med berocca. Sedan dess har jag hållit mig frisk. I början kunde jag känna av att det var en infektion på gång men det blev aldrig så utdraget som tidigare. I dagsläget har jag inte ens råkat ut för en förkylning. Lycka till. Cecilia
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaJah såg dig i TV 4 igår. Sedan dess jag har läst dina inlägg och jag kommer att fortsätta med det. Jag känner mig mer tillfredställt. Jag måste också ta det lugn och fånga ögonblickerna i livet. Det är synd att mista dig men livet och människor har blivit rikare att ha dig här. Du kommer att leva vidare och förhoppningsvis finns det ett liv efter detta.
Kram
Jag lider med dig och jag känner din smärta och ångest! http://mickeohlsson.blogspot.se/
SvaraRaderaOch nu är du borta.
SvaraRaderaOch nu är du borta.
SvaraRaderaInte borta bara på en annan plats <3
RaderaFör att skänka 50kr till Kristians minne, SMS:a
SvaraRaderaBESEGRA 7220
till 72988
Du är såååååå otroligt saknad. Du gjorde så stort intryck på så många människor. Alla vi som inte kände dig upplevde det som du var vår kompis. Du känns fortfarande så levande. Det är otroligt att man kan sakna en person som man aldrig träffat så mycket. Du delade med dig din lycka och dina sorger som ingen annan. Tack för att vi fick vara din vän på nätet. Du kommer aldrig att bli glömd fina Kristian. Jag lider med dina närmaste och dina vänner. Att bli av med sådan fin son och bror kan inte vara lätt. Mina djupaste tankar till din familj. Ni kan vara otroligt stolta över er son och bror.
SvaraRaderafick en uppgift om sommarprat i skolan och trodde inte det skulle slåtill så hårt som det gjorde. Det jag fick höra av Kristian, ja det var ögon öppnande. Jag har själv inte haft cancer men en nära vän har. Det var ju obehagligt men att faktiskt efter kanske 4 år få höra och läsa om vilken kamp det verkligen är och när man tänker efter hur många det är som verkligen är drabbade så känns det, ja det känns inte bra. Jag vet att du är borta Kristian så som många andra. Men jag hejar fortfarande på dig och alla andra som fortfarande har chansen att slå detta jävla monster som är cancern. <3
SvaraRaderaJag tänker ofta på dig. Jag har en kompis som hade någon liknande typ av cancer som du. Han finns inte länge med oss. Patrik. Jag saknar Patrik mycket. Hans grav är nära där jag tränar. Är ofta på besök. Pratar och gråter. Jag kommer nog aldrig gråta som jag grät när jag lyssnade på ditt sommarprat. Du är saknad. Det är så konstigt att ni inte finns här längre. Men ni finns för evigt inom oss som är kvar.
SvaraRadera